1
Läran om Avatarerna

[Ingår i en grupp av elva artiklar som är samlade under begreppet ”Mysteriet Buddha”]


HELENA BLAVATSKY

© 2005 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

 

En märklig historia – eller snarare en legend – cirkulerar ständigt bland lärjungarna till några av Himalayas stora Gurus, liksom bland lekmän, som går ut på att Gautama, prinsen av Kapilavatsu, aldrig lämnade de jordiska regionerna trots att hans kropp dog och sedan brändes, och att relikerna bevarats fram till idag. Det finns en muntlig tradition bland de kinesiska buddhisterna, samt ett skriftligt påstående bland de tibetanska lamornas hemliga böcker, liksom det finns en tradition bland arierna, att Gautama BUDDHA hade två läror: en för massorna och Hans ”vanliga” lärjungar, och en för Hans ”utvalda”, Arhaterna. Hans policy, samt den som antogs efter Honom av Hans Arhater var, att inte vägra någon person tillträde att kandidera till Arhatskapet, men samtidigt aldrig avslöja de slutgiltiga mysterierna för några andra än dem som hade visat sig, efter många år av prövningar, att värdig Initiation. De som accepterades blev helgade och initierade utan tanke på ras, kast eller rikedom, vilket också var fallet med Hans västerländske efterföljare. Det är Arhaterna som har visat vägen och tillåtit denna tradition att ta fäste i vanligt folks medvetande, och det är även grunden för den senare lamaistiska reinkarnationslärans dogm, eller de mänskliga Buddhornas succession. 

Det lilla som kan sägas i detta ämne kan kanske vägleda den mediala eleven i rätt riktning. Det har varit upp till författaren att utifrån hennes möjligheter å ena sidan och ansvar å andra att berätta dessa fakta som hon personligen har förstått dem, och de eventuella missförstånd som skapas utifrån detta ansvarar hon för. Hon delgavs läran, men fick endast och uteslutande använda sig av sin egen intuition – precis som läsaren av denna text får förlita sig till sin egen skarpsinnighet – för att få ihop ett sammanhang från dessa mystiska och invecklade fakta. De ofullständiga förklaringar som ges i denna artikel är fragment av vad som finns i vissa hemliga volymer, men det är inte ”lagligt” att avslöja dessa detaljer. 

Den esoteriska versionen av mysteriet som ges i de hemliga volymerna, kommer nu kort att beröras. Buddhisterna har alltid kraftfullt förnekat att deras BUDDHA var, som det däremot påstås av brahmanerna, en Avatar av Vishnu på samma sätt som människan är en inkarnation av sin karmiske föregångare. De förnekar delvis detta, kanske på grund av att den esoteriska betydelsen av termen ”Maha-Vishnu” inte är känd för dem i dess fulla, opersonliga och generella mening. Det finns en mystisk Princip i naturen som kallas ”Maha Vishnu”, som inte är Guden med det namnet, utan en princip som innehåller Bija, fröet till Avatarismen, eller med andra ord, potensen och orsaken till sådana gudomliga inkarnationer. Samtliga Världs-Frälsare, Bodhisattvor och Avatarer, är alla frälsningsträd som växt fram ur ett enda frö, Bija eller ”Maha-Vishnu”. Oavsett om det kallas Adi-Buddha (Ursprunglig Visdom) eller ”Maha-Vishnu” så står det för samma sak. Esoteriskt uppfattat så är Vishnu både Saguna och Nirguna (med eller utan egenskaper). I dess första aspekt, så är Vishnu föremål för exoterisk dyrkan och hängivenhet, i dess andra som Nirguna, är han kulminationen av universums totala andliga visdom – kort sagt Nirvana, [1] – och har som dyrkare alla filosofiska tänkare. I denna esoteriska mening var Herren BUDDHA en inkarnation av Maha-Vishnu.

_______________

[1] Många missförstånd har uppkommit på grund av en förvirring kring existensplanen och ett felaktigt användande av vissa uttryck. Till exempel, så har en del andliga tillstånd blivit felaktigt sammanblandade med Nirvana tillståndet hos BUDDHA. Nirvanatillståndet hos BUDDHA är helt olikt alla andra andliga Samadhi tillstånd, liksom med det högsta Theophania tillståndet som lägre Adepter upplever. De andliga tillstånd som Adepterna uppnår efter den fysiska döden varierar kraftigt.

Det sagda är sett utifrån en filosofisk och rent andlig utgångspunkt. Men om man emellertid ser det utifrån illusionens existensplan, med andra ord utifrån vår jordiska utgångspunkt, så vet dessa initierade att Han var en direkt inkarnation från en av de ursprungliga ”Sju Sönerna av Ljuset” som finns representerad i varenda Teogoni – Dhyan Chohanerna, vars mission det är, att från en evighet (aeon) till en annan, vaka över den andliga välfärden i de kosmiska regioner som tilldelats dem. Detta har redan berörts i boken Esoteric Buddhism. [De Invigdes Lära i svensk övers.]

Ett av de största mysterierna inom den spekulativa och filosofiska Mysticismen – som är ett av mysterierna som nu skall bli förklarat – är dess modus operandi [förfaringssätt] inom de olika graderna av sådana hypostatiska förflyttningar. Det är en självklar sak, att gudomliga och mänskliga inkarnationer kommer att förbli en förseglad bok för teologen och vetenskapsmannen, tills den esoteriska läran accepteras och blir vår världsreligion. Denna undervisning kommer aldrig att delges i sin helhet till den oförberedda allmänheten; men en sak är säker och kommer att sägas nu: mellan dogmen som förespråkar en nyskapad själ för varje ny födelse, och vetenskapsmannens antagande av en temporär djursjäl, ligger ett stor område av Ockult Undervisning [2] med dess logiska och förnuftiga bevisföring, vars alla länkar kan spåras i logisk och filosofisk ordningsföljd inom naturen. 

_______________

 [2] Detta område skulle kunna tänkas vara ett förenande band mellan de två diametralt motsatta polerna – religion och vetenskap – den ena med sina ödsliga fält av dogmatisk tro, och den andra med överfyllda tomma hypoteser, båda överväxta med villfarelsens ogräs. De kommer aldrig att mötas. De två är i fejd i ett aldrig sinande krig, som dock inte hindrar dem att förenas mot den Esoteriska Filosofin som under två årtusenden har fått kämpa mot dessa båda riktningars ofelbarhet, eller ”blott fåfänglighet och förevändningar” som Antonius definierade detta, och som nu finner den moderna vetenskapens materialism uppställd gentemot mot dess sanningar.]

Detta ”Mysterium” finns återgivet, i dialogen mellan Krishna och Arjuna i Bhagavad Gitas fjärde kapitel, vers 5-9, för den som rätt kan tolka dess innebörd. Så säger Avataren:

Många födslar har passerat för mig så även för dig, O Arjuna! Alla mina födslar känner jag, men du känner inte dina, O du fienders plågoande.

Och trots att jag är ofödd och har en outtröttlig Atma, och är Herren över allt som finns; är jag ändå född av illusionens [3] kraft som tagit herravälde över min natur.

O, son av Bharata, när Dharma [den rätta lagen] befinner sig på nedåtgående och Adharma [motsatsen till Dharma] är på uppåtgående då manifesterar jag mig själv.

För frälsandet av det goda och förintandet det onda, för upprättandet av den goda lagen, föds Jag i varje yuga. Den som riktigt förstår min gudomliga födelse och mitt agerande, han, O Arjuna, kommer inte att återfödas efter att ha lämnat kroppen, utan kommer i stället till mig.

_______________

[3] Varför liknar dessa vissa gnostiska idéer? Cerinthus lärde ut att när världen och Jehova med den, hade fallit från dygd och dignitet, så tillät den Högste en av sina strålande Aeoner, vars namn var den ”Smorde” (Kristus), att inkarnera i människan Jesus. Basildes förnekar dock realiteten av Jesus fysiska kropp och kallar den en ”illusion” och ansåg i stället att det var Simon av Cyrene som led på korset. Alla sådana läror liknar de Österländska Lärorna.]

Sålunda är alla Avatarer en och densamma: Söner av sin ”Fader”, i ett direkt nedstigande led, och ”Fadern”, eller en av de sju Flammorna blir nu Sonen och dessa två är ett – i Evigheten. Vad är då Fadern? Är han den absoluta orsaken till allt? – Det ofattbara Eviga? Svar: Ett mycket bestämt nej. Han är i stället Karan Atma, ”Kausual Själen” som av hinduerna generellt sett kallas för Ishvara eller Herren och av kristna för ”Gud”, den Oförliknelige. Och sett utifrån enheten så är det så; men då kunde även den lägsta av Elementalerna tolkas vara ”den Oförliknelige”. Varje mänsklig varelse har dessutom sin egen gudomliga Ande eller personliga Gud. Detta gudomliga Väsen eller Flamma, varifrån Buddhi emanerar, står i samma relation till människan, fast på ett lägre plan, såsom Dhyani-Buddhan gör till sin mänskliga Buddha. Och därför är monoteism och polyteism inte oförenliga; för de existerar i naturen.

Sannerligen, ”för det godas frälsning och det ondas förintelse” så föds personligheter som är kända som Gautama, Shankara och Jesus, samt en del andra, i varje tidsålder, såsom det tillkännages – ”Jag föds i varje Yuga” – och de föds alla genom samma Kraft.

Det finns ett stort mysterium med sådana inkarnationer och de ligger utanför och bortom cykeln av allmänna återfödelser. Man kan dela upp återfödelserna i tre klasser: de gudomliga inkarnationerna som kallas Avatarer; de av Adepterna som avstår från Nirvana för att hjälpa mänskligheten – Nirmanakayorna; och den naturliga successionen av återfödelser för alla – enligt den allmänna lagen. Avataren är ett framträdande som kan benämnas, en speciell illusion, inom den naturliga illusion som härskar på de plan som är under inflytande av kraften Maya; Adepten återföds medvetet, genom sin vilja och glädje [4]; enheterna inom den vanliga flocken följer omedvetet den stora lagen av dual evolution.

_______________

[4] En genuint initierad Adept kommer att behålla sitt Adeptskap, trots att det kommer att finnas oräkneliga inkarnationer för honom i vår  illusoriska värld. Den pådrivande kraften bakom en serie av sådana inkarnationer är inte karma, som man skulle kunna tro, utan en ännu mer mystisk kraft. Under perioden genom sina olika liv så förlorar Adepten inte sitt Adeptskap, även om han inte kan nå en högre grad.]  

Vad är en Avatar? För man borde förstå termen korrekt innan man använder den. Det är ett nedstigande av den manifesterade Gudomen – oavsett om det är under det särskilda namnet Shiva, Vishnu eller Adi-Buddha – in i en illusorisk individuell form, ett framträdande som för människorna på detta illusoriska plan ter sig objektivt, men är inte så i verkligheten. Den illusoriska formen har varken ett förflutet eller en framtid, eftersom den varken har haft tidigare inkarnationer eller kommer att ha några kommande återfödslar, och har inget med karma att göra, vilken därför inte har någon makt över den.

Gautama BUDDHA föddes som en Avatar ur en synvikel. Men detta påstående tvingar fram förklaringar för att kunna bemöta alla oundvikliga invändningar av dogmatiskt slag. Det är en stor skillnad mellan en Avatar och en Jivanmukta: Den ena, som vi redan har sagt, är en illusorisk kropp utan karma som aldrig tidigare har inkarnerat; den andra, Jivanmuktan, är en individ som genom egna individuella meriter uppnår Nirvana. Och mot dessa yttranden skulle en kompromisslös, filosofisk vedantin motsätta sig. Han skulle troligen säga att då Avatarens och Jivanmuktans tillstånd är ett och det samma, så kan ingen mängd personliga förtjänster, oavsett i hur många inkarnationer de är utförda, leda dess ägare till Nirvana. För Nirvana, skulle han säga, är verksamhetslöst; hur kan då någon verksamhet leda till detta? Det är varken ett resultat, inte heller en orsak, utan ett evigt, allestädes närvarande, och ÄR, som Nagasena skulle definiera det.[5] Och därför kan det inte ha någon relation till eller befatta sig med handlingar, förtjänster eller brister, eftersom dessa är knutna och relaterade till karma. Allt det sagda är förvisso sant, men det finns enligt vår uppfattning en stor skillnad mellan de två. En Avatar är; en Jivanmukta blir till. Om deras tillstånd är identiska, så är inte orsakerna som leder dithän likadana. En Avatar är ett nedstigande av Gud i en illusorisk form; en Jivanmukta, som kan ha gått igenom oräkneliga inkarnationer och samlat på sig stora förtjänster under tiden, blir med all säkerhet inte en ”Nirvani” på grund av dessa, utan bara genom karman som genereras av dessa meriter, vilka leder och guidar honom i riktning mot Gurun som kommer att initiera honom i Nirvanas mysterium och han är den ende som kan hjälpa honom att nå denna boning.

 _______________

[5] Se Milinda´s Questions, översatt av I.B. Horner, Avdelning VII, 5. London, Luzac & Co., 1964. Citerad på sid. 416 & fotnoten i denna text.]

Shastras säger att det är enbart utifrån vårt ”arbete” som vi uppnår Moksha, och om vi inte kan utstå smärta vinner vi inget hjärta och vi kommer varken att få  hjälp eller fördelar av Gudomen [Maha-Gurun]. Därför vidhålls det att Gautama, fastän han är en Avatar ur en synvinkel, är han även en verklig mänsklig Jivanmukta, som uppnått sin ställning genom personliga meriter och är därför mer än en Avatar. Det var hans personliga meriter som möjliggjorde det för honom att uppnå Nirvana. 

Av Adepternas frivilliga och medvetna inkarnationer finns det två kategorier – de som utgörs av Nirmanakayorna, och de som genomförs av förpliktade Chelor under sin prövotid.

Det största, och samtidigt mest förbryllande mysteriet som berör den första kategorin ligger i det faktum, att en sådan återfödelse i en mänsklig kropp av det personliga Jaget av en särskild Adept – när det dväljes i Mayavi eller i Kama Rupa kroppen, och blivit kvar i Kama-Loka – kan även ske då hans ”Högre Principer” befinner sig i Nirvanas tillstånd.[6] Men låt det bli förstått, att de ovan sagda yttranden är avsedda för offentligt bruk, och att det som står skrivet inte berör denna frågas djupa och mystiska problematik sett utifrån det högsta planet, det vill säga, absolut andlighet, och inte heller från den högsta filosofiska utgångspunkten, som endast kan förstås av väldigt få. Det får heller inte förmodas att allt kan ingå i Nirvana som inte redan är där för evigt; dock kommer det mänskliga intellektet i sitt försök att förstå det Absoluta att placera Det som den högsta termen i en obestämbar serie. Om man håller detta i minnet så kommer en stor del av våra missförstånd att undvikas. Innehållet av denna andliga evolution är materialet på de olika existensplanen som denne ”Nirvani” varit i kontakt med innan han uppnått Nirvana. Planet där detta är sant, som ingår i serien av illusoriska plan, är utan tvivel inte det högsta. De som söker efter det högsta måste komma till den rätta källan för att studera, det vill säga, Upanishadernas undervisning, och samtidigt komma med den rätta andan. Här försöker vi endast att peka ut den rätta riktningen där man skall börja söka, och genom att visa några av de mystiska Ockulta möjligheterna så leder vi likväl inte våra läsare ända fram till målet. Den ultimata sanningen kan endast förmedlas av Gurun till den initierade eleven.

_______________

[6] Från den så kallade Brahma-Loka – den sjunde och högre världen, bortom vilket allt är arupa, formlöst, rent andligt – till den lägsta världen och insekten, eller till och med ett föremål som ett löv, existerar denna ständiga rotation av tillvarons olika villkor, evolution och återfödelse. Vissa människor uppnår tillstånd eller sfärer som det bara går att återvända till i en ny Kalpa (en Brahmâs dag): det finns andra tillstånd och sfärer som det bara går att återvända till efter 100 Brahmâs år (Maha-Kalpa, en period som omfattar 311 040 000 000 000 år). Nirvana, sägs det, är ett tillstånd från vilket det inte finns någon återvändo. Och ändå vidhålls det att det kan finnas, i exceptionella fall, reinkarnationer från detta tillstånd; men dessa inkarnationer är illusioner, likt allt annat på detta existensplan, som vi kommer att visa.]

Efter att ha sagt så mycket så kommer ovanstående påståenden troligen att uppfattas som obegripliga om inte absurda för många. För det första, för alla de människor som är obekanta med läran om naturens mångfald och den mänskliga Monadens olika aspekter; och för det andra för dem som tolkar den sjufaldiga uppdelningen av det mänskliga väsendet från en alltför materialistisk ståndpunkt. Men den intuitiva ockultisten som noggrant har studerat Nirvanas mysterier – som vet att det är identiskt med Parabrahman, och sålunda oföränderligt, evigt, och inget Ting, utan det Absoluta Alltet – kommer att ta till vara de möjligheter som faktiskt erbjuds honom. De vet att medan en Dharmakaya – en ”Nirvani utan lämningar”, som våra orientalister har översatt det, som är absorberad i denna Intighet, som är det enda verkliga, eftersom det är Absolut Medvetande – inte kan återvända till jorden för att inkarnera, eftersom denne ”Nirvani” inte längre är en han, en hon eller ens ett det; så kan en Nirmanakaya – eller en som har uppnått Nirvana ”med lämningar” det vill säga, en som är klädd i en subtil kropp som gör honom oemottaglig för alla yttre intryck och varje mental känsla, och hos vilken känslan av hans Jag inte helt har upphört – däremot göra det. Vidare, så är varje ockultist medveten om att det finns två slags Nirmanakayor – den naturliga och den förmodade; och att den förra är namnet på eller epitetet som ges en hög askets eller Initierads tillstånd, vilken har nått ett stadium av sällhet, som enbart motsvaras av Nirvana; medan den senare avser självuppoffring av den som frivilligt gör avkall på det absoluta Nirvana, i syfte att hjälpa mänskligheten och fortfarande önskar göra något gott för den, eller, med andra ord rädda sina medmänniskor genom att vägleda dem. Det kan invändas mot att en Dharmakaya, som är en ”Nirvani” eller Jivanmukta, inte kan ha några ”lämningar” kvar efter döden eftersom han uppnått tillståndet från vilket det inte är möjligt att inkarnera mer, och att han inte har någon användning för en subtil kropp eller ett individuellt Jag som reinkarnerar från en födsel till en annan, och att den senare därför rent logiskt upphör; till detta säger vi: det är så för alla exoteriska syften och är en generell lag. Men fallet som vi har att göra med är exceptionellt, och dess förverkligande ligger inom den högt Initierades Ockulta förmågor, som innan han går upp i Nirvana kan orsaka sina ”lämningar” (ibland, men det är inte så lyckat, kallad hans Mayavi  Rupa), att stanna kvar, [7]  oavsett om han skall bli en ”Nirvani” eller kommer att finna sig själv i ett lägre tillstånd av sällhet.

_______________

[7] Faktumet med försvinnandet av Egotismens farkost inom den fullt utvecklade Yogin, som antas ha uppnått Nirvana medan han fortfarande var på jorden, flera år innan hans kroppsliga död, har lett till en lag i Manu, vilken sanktionerats av brahminsk auktoritet under årtusenden, så att en sådan Paramatma åtminstone skall hållas för absolut oskyldig och fri från synd och ansvar, vad han än gör (se sista kapitlet i Manus Lagar). Till och med kastsystemet – den mest despotiska, kompromisslösa och autokratiska tyrannen i Indien – kan brytas av Yogin utan straff, eftersom han står över kastsystemet. Detta ger nyckeln till våra påståenden.

Sedan finns det fall – ovanliga, och som är mer frekventa än vad man kanske skulle kunna tro – vilka är de frivilliga och medvetna reinkarnationerna av Adepterna under deras prövotid. Varje människa har ett Inre, ett ”Högre Själv”, samt även en Astralkropp. Men det är väldigt få, utanför de högre graderna av Adeptskap som kan vägleda den senare, eller någon annan av de principer som besjälar den, när döden har stängt dörren för deras korta jordeliv. Och ändå är sådan ledning eller förflyttning, från en död till en levande kropp inte bara möjlig utan en vanlig företeelse enligt ockulta och kabbalistiska läror. Men graderna av sådana krafter varierar så klart stort. Här nämns bara tre grader: den lägsta av dessa grader tillåter en Adept som under sitt liv till exempel till stor del har hindrats i sina ockulta studier och i användandet av sina ockulta krafter, att efter sin död välja en annan kropp i vilken han oavbrutet kan fortsätta med sina ockulta studier, fastän vanligtvis kommer han att ha förlorat alla minnen från sin tidigare inkarnation. I nästa grad tillåts han utöver det förra att även förflytta minnet av sina tidigare liv till sin nya kropp; medan den högsta graden knappt lägger några hinder för vad som går att göra med denna underbara förmåga.

Som exempel på en Adept som äger den förstnämnda kraften så citerade medeltida kabbalister en välkänd person från 1400-talet – kardinal de Cusa; karma vägledde den lidande Adepten att söka intellektuell återhämtning och vila från det prästerliga tyranniet i Copernikus kropp, och detta på grund av hans underbara hängivenhet åt det Esoteriska studiet och till Kabbalan. Se non é vero é ben trovato; [Om detta inte är sant, så är det begåvat uttänkt] och en genomläsning av dessa två mäns livsöden kan lätt leda en som tror på sådana krafter att acceptera dessa påstådda fakta. Och den läsare som har möjligheten uppmanas att vända sig till en formidabel latinsk foliant från 1400-talet som kallas De Docta Ignorantia, skriven av kardinal de Cusa, i vilken alla teorier och hypoteser – alla idéer – av Copernikus finns samlade vilka kan ses som en nyckel till att förstå denna stora astronoms upptäckter.[8] Vem var då denna extraordinära lärde kardinal? Sonen till en fattig båtägare, och vars förklaring till hans lyckade karriär, kardinalshatten och den vördnadsfulla fruktan snarare än vänskapen han fick av påvarna Eugenius IV, Nicholas V och Pius II sägas ligga i den extraordinära lärdom som tycktes innebo i honom eftersom han inte hade studerat förrän sent i livet. De Cusa dog år 1464 och hans bästa arbeten skrevs innan han tvingades att ingå i det andliga ståndet för att undvika förföljelse. Trots detta kunde Adepten inte undvika förföljelse.   

_______________

[8) Ungefär femtio år innan Copernikus födelse skrev de Cusa följande: ”Även om världen inte kan sägas vara absolut ändlig så kan man inte förstå världen annat än som ändlig eftersom det mänskliga förnuftet är oförmöget att tilldela världen någon annan term … För på samma sätt som vår jord inte kunde vara centrum i universum, som man antog tidigare, lika litet kunde sfären med fixstjärnorna finnas inne i universum … Sålunda är denna värld likt en gigantisk maskin, med ett centrum [Gudomen] på varje ställe men dess omkrets finns ingenstans [machina mundi, quasi habens ubique centrum, et nullibi circumferentium]...

… och då jorden inte är centrum i universum kan jorden inte vara orörlig. …. Och trots att jorden är mycket mindre än solen kan man inte dra slutsatsen att hon är sämre för det. [vilior – mer eländig]…. Man kan inte dra slutsatsen att dess invånare är överlägsna dem som bor närmare solen, eller inne i andra stjärnor, eftersom rymden inte kan vara utan invånare... Jorden är troligen  [fortasse] ett av de minsta kloten men ändå vaggan för intelligenta varelser som både är nobla och perfekta”. Man kan inte undgå att samtycka med kardinal de Cusas levnadstecknare som inte hade en aning om den Ockulta sanningen, och orsaken till sådan lärdom hos en författare av 1400- och 1500-talet, och man förundrades helt enkelt över en sådan mirakulös förkunskap, och hänför det till Gud, och säger om honom att han var inte jämförbar med någon annan inom filosofi, och att många teologiska mysterier som varit ouppnåeliga för det mänskliga förståndet (!), vilka varit beslöjade och försummade under århundraden [velata et neglecta] än en gång blev framtagna i ljuset av honom. ”Pascal hade kanske läst de Cusas verk? Men varifrån kunde kardinalen lånat sina idéer?” frågar sig Louis Moreri. Uppenbart från Hermes och från Pythagoras arbeten även om mysteriet med hans inkarnation och reinkarnation avfärdas. [se De Cusa´s Of Learned Ignorance, översatt av Fr. Germain Heron, London, Routledge, 1954, Bok II, kap 11 & 12; Nicolai De Cusa Poera Omnia, vol I. Ediderunt: Erstus Hoffman och Raymundus Klibansky, Lipsiae, In Aedibus Felicis Meiner, 1932, etc, kap xi & xii, ss. 100-104 ff.]

I det omfångsrika arbetet av kardinalen som citerats ovan finns en väldigt suggestiv sentens, vars upphovsman har tillskrivits Pascal, till de Cusa själv, och till Zohar, men som i stället återfinns i och tillhör Hermesböckerna:

Världen är en oändlig sfär vars centrum finns överallt och vars omkrets finns ingenstans.

Detta har ändrats av vissa författare till: ”Centrum finns ingenstans och omkretsen överallt”, en ganska kättersk idé för en kardinal, men en ortodox tanke sett från en kabbalistisk utgångspunkt. 

Teorin om återfödelse bör framläggas av Ockultisterna för att därefter kunna tillämpas på särskilda fall. Den rätta förståelsen av denna doktrins psykiska fakta baseras på en korrekt uppfattning av den speciella grupp av celesta Varelser som universellt kallas de sju Ursprungliga Gudarna eller Änglarna – våra Dhyan Chohaner – de ”Sju Ursprungliga Strålarna” eller Krafterna, som av kristna använts för att beteckna ”Närvarons Sju Änglar”. De är Arupa, formlösa, på den övre delen av Existensens stege, och de materialiserar sig mer och mer då de stiger ned i graderna av objektiv form, och slutar i den grövsta och mest ofullständiga Hierarkin, det vill säga, människan – och det är den förra gruppen, den helt andliga som pekas ut i vår Ockulta undervisning som källan och ursprunget till de mänskliga varelserna. Däri växer det medvetande som är den tidigaste manifestationen av kausual Medvetandet – Alfa och Omega av gudomlig existens och evigt liv. När det fortskrider neråtgående genom varje fas av existens nedstigande genom människa, djur och växt så avslutar det sin färd bara när den nått mineralen. Det representeras av den dubbla triangeln – den mest mystiska och suggestiva av alla mystiska tecken. För det är ett dubbelt tecken som omfattar det andliga och fysiska medvetandet och livet, där den förra triangeln pekar uppåt och den lägre nedåt, båda sammanflätade och visar med detta medvetandets olika plan, de två gånger sjufaldiga medvetandeplanen, eller de fjorton existensfärerna, det som av brahmanerna kallas Lokas.

Läsaren har kanske nu en bättre förståelse av hela saken. Han kommer också att förstå vad som avses med ”Väktare”, som är placerade, enligt gammal tradition, som Beskyddare eller Regent över varje division av vår jords sjufaldiga indelning, liksom det finns en väktare som vägleder var och en av de fjorton världarna eller Lokas. [9] Men vi sysselsätter oss inte för närvarande med någon av dessa utan i stället med de så kallade ”Sju Andningarna” som ger människan hennes odödliga Monad under hennes cykliska pilgrimsfärd . 

_______________

[9] Detta är den hemliga meningen angående påståendena om Prajapatiernas eller Rishiernas Hierarki. Först nämns sju, sedan tio, därefter tjugo-en, och så vidare. De är ”Gudar” och människornas skapare – och många av dem ”Existensens Herrar”: dessa är de så kallade Brahma´s ”Förnufts-födda Söner”, och blir därefter ofta dödliga hjältar och visas ofta ha en mycket syndfull karaktär.  Den ockulta meningen med de bibliska Patriarkerna, deras genealogi, deras ättlingars uppdelning sinsemellan av jorden är den samma. Och även Jakobs dröm har samma signifikans.

Kommentaren över Dzyans Bok säger:

Nedstigande till sin region först som Salighetens Herre, Flamman (eller Andningen) efter att ha framkallat till medveten existens den högsta av Emanationerna av sin speciella region, uppstigande därifrån till Dess ursprungliga boning, där Det vakar över och vägleder Dess oräkneliga Strålar (Monader). Det väljer som Sina Avatarer endast de som hade de Sju Dygderna i sig [10]  i sin förra inkarnation. Vad gäller resten så överskuggar Det var och en med en av Sina oräkneliga strålar … men även ”strålen” är en del av Herrarnas Herre. [11]

_______________

[10] Han ”med de Sju Dygderna” är en som, utan att ha haft fördelen att bli Invigd, ändå är lika ren som någon annan Adept, och detta enbart på grund av egna meriter. Eftersom han är så helig blir hans kropp i nästa inkarnation Avataren av ”Väktaren” eller Skyddsängeln, så som de kristna skulle benämna det.

[11] Titeln som ges till de högsta Dhyan Chohanerna.

De sju principerna i människan – vilka bara kan betraktas som duala om man ser till psykiska manifestationer på detta materiella plan – var kända av alla under forntiden och kan återfinnas i varje forntida esoterisk Skrift. Egyptierna kände till och lärde ut denna sjufaldiga indelning, och deras indelning av principer överensstämmer på varje punkt med den Ariska Hemliga Undervisningen. Det står sålunda i Isis Unveiled:

I den egyptiska framställningen, liksom i alla andra trosriktningar som grundas på filosofi, var människan inte enbart … en förening av kropp och själ; hon var en treenighet när Anden adderades till de två. Dessutom, så bestod människan i egyptiernas lära av kha – kroppen; khaba – astralformen eller skuggan; ka – djursjälen eller livsprincipen; ba – den högre själen; och akh – jordisk intelligens. De hade även en sjätte princip, som kallades sah – mumien; men den funktionen började fungera efter den fysiska kroppens död. [12]

_______________

[12] Op. cit., vol. II, sid. 367.

Den sjunde principen var förstås den högsta, och denna oskapade Ande kallades allmänt för Osiris, därför ansågs varje person som dött för att ha blivit osirifierad eller enbart, en Osiris. 

Utöver att återberätta det gamla, men alltid närvarande faktumet om reinkarnation och karma – dock inte som det lärs ut av spiritister utan som det görs av den mest Forntida Vetenskapen i världen – måste Ockultisterna undervisa om den cykliska och evolutionära reinkarnationsläran: den slags reinkarnationer är mystiska och fortfarande svårförståeliga eftersom de flesta är okunniga om världshistorien, ett ämne som endast varsamt berördes i Isis Unvield. Generellt sett så är det en direkt återfödelse för varje individ efter en vistelse i Kama-Loka och Devachan, och för ett fåtal är det en medveten cyklisk reinkarnation som har ett storslaget syfte. De stora karaktärerna som tornar upp likt giganter i mänsklighetens historia, såsom Siddartha BUDDHA och Jesus inom det andliga området och Alexander av Makedonien och Napoleon den Store inom det fysiska området, är dock endast reflektionerna av mänskliga typer som har existerat – inte för tiotusen år sedan som det försiktigt sades i Isis Unveiled, utan för miljontals år sedan från starten av vår Manvantara. För, om man bortser från riktiga Avatarer, som förklarats ovan, så är dessa individer samma obrutna Strålar (Monader), var och en med sin speciella Föräldra-Flamma – kallade Devor, Dhyan Chohaner eller Dhyani Buddhor, eller  återigen Planet Änglar, etc – skinande i evigheten likt sina prototyper. Det är som deras avbild som vissa män föds, och när ett visst humanitärt syfte är på gång så är de förra hypostatiskt besjälade av sina gudomliga prototyper. En procedur som upprepas gång på gång av de mystiska krafter som kontrollerar och vägleder världens öde.

Inget mer kunde sägas vid tidpunkten då Isis Unveiled skrevs, och därför begränsades påståendet till en enda reflektion, nämligen att:

det finns ingen prominent karaktär i någon av alla annaler av helig eller profan historia vars prototyp vi inte återfinner i den halvt fiktiva eller halvt reella traditionen av förflutna religioner och mytologier. Likt den stjärna som skimrar omätligt långt borta ovanför våra huvud i den gränslösa himlens ofantlighet, samt reflekterar sig själv i sjöns stilla vatten, så avspeglar sig även människornas bilder av den antedivulianska tidsåldern i de perioder vi kan omfamna i ett historiskt återblickande.[13]

_______________

[13] Op. cit., vol. I, sid. 35.

Men nu när så många publikationer har frambragts som visar mycket av läran, och då flertalet av dem ger en felaktig bild, så måste denna vaga allusion utökas med en förklaring. Detta påstående berör inte bara prominenta karaktärer i den generella historieskrivningen, utan även de så kallade mänskliga genierna, och varje märklig människa av denna tidsålder, som höjer sig över den vanliga befolkningen med någon abnormt utvecklad speciell kapacitet inneboende i henne, som leder till mänsklighetens framåtskridande och välbefinnande. Var och en är en reinkarnation av en individualitet som har levt före henne med kapaciteter i samma riktning, och tar med sig dem som en gåva till sin nya form, det vill säga, de starka och lätt återväckta kapaciteter eller kvaliteter som var fullt utvecklade i hennes tidigare liv. Väldigt ofta är de vanliga dödliga, det vill säga, Jagen till vanliga människor i sin cykliska utvecklingsbana.

Men det är med ”specialfall” som vi skall uppehålla oss vid. Låt oss anta att en människa under sin inkarnationscykel blir utvald för vissa speciella ändamål – redskapet har befunnits vara tillräckligt rent – av hennes personliga Gud, Urkällan (på det manifesterade planet) till hennes Monad, som sålunda blir inneboende i hennes kropp. Denna Gud, som är hennes egen prototyp eller ”Fader i himlen”, är ur en aspekt inte bara den avbild efter vilken den andliga människan är gjord, utan i detta fall som vi betraktar är hon det andliga individuella Jaget själv. Detta är ett fall av en kontinuerlig och livslång theofani. Låt oss hålla i minnet att detta är varken Avatarism, som det förstås inom brahmansk filosofi, inte heller är människan som blivit utvald en Jivanmukta eller ”Nirvani”, utan detta är ett exceptionellt fall inom ämnet mysticism. Människan kan men behöver inte ha varit en Adept i sina tidigare liv; hon är än så länge helt enkelt en extremt ren och andlig individ – eller en som varit allt detta i sitt tidigare liv, om redskapet som utvalts är ett nyfött barn. I detta fall, efter den fysiska döden och åtföljande upptagande i himlen av ett sådant helgon eller Bodhisattva, så kan hennes astrala principer inte bli föremål för en naturlig upplösning likt dem hos någon vanlig dödlig. De förblir i vår rymd och inom mänsklig attraktion och närhet. Sålunda är det inte enbart en Buddha, en Shankaracharya, eller en Jesus som kan besjäla flera personer på samma gång, utan även en hög Adepts principer kan besjäla det yttre tabernaklet hos vanliga dödliga.

En särskild Stråle (princip) från Sanat Kumara förandligade (besjälade) Pradyumna, Krishnas son, under den stora Mahabharata perioden, samtidigt som Sanat Kumara gav andliga instruktioner till kung Dhritarashtra. Det bör dessutom hållas i minnet att Sanat Kumara är ”en evig ungdom på sexton år”, som vistas i JanaLoka,  hans egen sfär eller andliga tillstånd.

Även under det så kallade alldagliga mediala livet, är väl känt att medan kroppen agerar – trots att det endast sker mekaniskt – eller vilar på ett ställe, så kan dess astrala dubblett framträda och agera oberoende av kroppen på en annan plats som ofta är långt borta. Detta är en ganska vanlig företeelse i mystikers liv och historia, och om detta är fallet med extatiska personer, Siare och Mystiker av alla slag, varför kan då inte samma sak hända på ett högre och mer andligt utvecklat existensplan? Om man tillåter möjligheten på ett lägre medialt plan varför kan det då inte tillåtas på ett högre? I fallen med högre Adeptskap, då kroppen helt kontrolleras av den Inre Människan, då det Andliga Jaget är fullständigt förenat med dess sjunde princip även under personlighetens livstid, och den Astrala Människan eller det personliga Jaget har blivit så renat att hon gradvis har assimilerat alla kvaliteter och attribut från den mellersta naturen (Buddhi och Manas i deras jordiska aspekt) så ersätter detta personliga Jag, så att säga, det andliga Högre Självet, och kan därefter leva ett självständigt liv på jorden; när den kroppsliga döden inträffar så sker ofta följande mystiska händelse. När en Dharmakaya, en Nirvani ”utan lämningar”, är helt fri från jordisk beröring, så kan inte det andliga Jaget återvända för att reinkarnera på jorden. Men i sådana speciella fall har det bekräftats att även det personliga Jaget av en Dharmakaya kan förbli kvar i vår sfär som helhet och återvända genom att reinkarnera på jorden i fall det skulle behövas. För den kan inte längre utsättas, såsom de astrala lämningarna hos en vanlig människa, för en gradvis upplösning i Kama-Loka (Limbus eller skärselden enligt de romersk katolska, och ”sommarlandet” enligt spiritualisterna); den kan inte dö en andra död vilket en sådan disintegration har benämnts av Proclus.[14] Den har blivit alldeles för helig och ren – och återspeglar dessutom inte längre ljuset, utan lyser bara av sitt eget naturliga ljus och sin egen andlighet – för att antingen sova i en omedveten sömn i ett lägre Nirvana tillstånd, eller bli upplöst likt varje annat vanligt astralt skal och helt och hållet försvinna.

_______________

[14] ”Efter döden, så går själen vidare i sin eteriska (astral) kropp, tills den är helt och hållet renad från alla hatkänslor och sensuella passioner; därefter lägger den av sig sin eteriska kropp genom en andra död [när den stiger upp till Devachan] precis som den gjorde med sin fysiska kropp. Därför ansåg de forntida människorna att det fanns en celest kropp som alltid var fixerad vid själen, som i sin tur var odödlig, lysande och stjärnlik”. Det blir då naturligt att en Adepts ”eterkropp” inte genomgår en sådan andra död, eftersom den har rensat bort alla orenheter innan den separerade från den fysiska kroppen. Den högt Initierade är med andra ord en ”Återuppståndelsens Son” eller ”som änglarna” och kan inte mera dö. [se Lukasevangeliet, xx 36.]

Men i det tillstånd som är känt som Nirmanakaya [en Nirvani ”med lämningar”] kan han fortfarande hjälpa mänskligheten.

”Låt mig lida och bära alla människors synder [bli reinkarnerad till ny misär] men låt världen bli räddad!” sade Gautama BUDDHA: ett utrop vars riktiga innebörd knappt ens förstås av hans egna följeslagare. ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?” frågar den astrale Jesus lärjungen Peter. ”Tills jag kommer” betyder ”tills jag reinkarnerar igen”; och ändå kunde Kristus med sin gamla korsfästa kropp säga: ”Jag är med min Fader och ett med Honom”, vilket dock inte hindrade astralkroppen från att ta en ny fysisk kropp, eller Johannes från att stanna tills hans Mästare hade kommit; inte heller hindrade det Johannes från att misslyckas i att känna igen honom när han sedan kom, eller från att motsäga honom. Men inom kyrkan ledde detta påstående till idén om milleniet eller tusenårsriket, i dess fysiska aspekt.

Sedan dess har ”Sorgens Människa” återvänt, kanske mer än en gång, vilket är okänt för hans blinda följeslagare. Sedan dess har denne storslagna människa, ”Guds Son”, oavbrutet och brutalt dagligen blivit korsfäst av kyrkan som grundades i hans namn. Men Apostlarna som bara var halvt initierade misslyckades med att vänta på sin Mästare, och då de inte kunde känna igen honom, så avvisade de honom varje gång han återvände.[16] _______________

[15] Johannesevangeliet, xxi 22.

[16] Läs utdraget från Dostojevskijs fantastiska roman, som gjorts i The Theosophist [nov 1881, p 38 & dec, p 25] – ett fragment med titeln ”Storinkvisitorn”. Det är förstås en fiktion men en sublim sådan över Kristus återkomst i Spanien under inkvisitionens segerdagar då han fängslades och dömdes till döden av inkvisitorn som gjorde det av fruktan så att Kristus inte skulle kunna förstöra Jesuiternas arbete.]

 
HELENA BLAVATSKY

Översatt från Blavatskys Collected Writings, vol. XIV, sid. 370-385, ”The Doctrine of Avataras”. Utgiven av The Theosophical Publishing House, Wheaton, Ill.,USA, 1985.

_________________________________________________________________________________________________

Teosofiska artiklar från gruppen ”Mysteriet Buddha” av Helena Blavatsky:

De Sju Principerna
Mysteriet Buddha
Buddhas ”reinkarnationer”
En opublicerad predikan av Buddha
Lam Rim´s och Dzyan`s Hemliga Böcker
Amita Buddha, Kwan-Shai-Yin och Kwan-Yin – vad ”Dzyans Bok” och Tsong-kha-pa´s lamakloster säger
Tsong-kha-pa. – Lohans i Kina


Ytterligare artiklar som behandlar Tibetansk Buddhism och Esoterism ur den teosofiska litteraturen av Helena Blavatsky:
I Nirvanas flöde – Kwan Yin & Vachishwara
Senzar – prästerskapets språk
HPBs Meditationsdiagram från I”G” Undervisningen
Dzyans Sånger – Kosmisk Evolution
Dzyans Sånger – Människans Skapelse
Vår Stjärna, Stråle, Fader eller Dhyani-Buddha
Tibetansk-kinesisk-indisk Ordbok i Esoterism
Bamian Buddha Statues in Afghanistan  and Theosophy
 _________________________________________________________________________________________________
 

| till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23