4
Buddhas ”reinkarnationer”

[Ingår i en grupp av elva artiklar som är samlade under begreppet ”Mysteriet Buddha”]


HELENA BLAVATSKY

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

VARJE sektion i kapitlet om ”Dezhin Shegpa” [1] (Tathagata) i Kommentarieboken symboliserar ett år av denna stora filosofs liv, i dess dubbla aspekt som offentlig och privat lärare, där dessa speglas mot varandra och blir kommenterade. Kommentarien visar att denna Vise man uppnådde Buddhaskap genom en lång tids studier, meditation och initiation, precis som vilken annan Adept skulle vara tvungen att göra, utan att utelämna ett enda steg på den mödosamma ”Vägen till perfektion”. Boddhisattvan blev en Buddha och en Nirvani [en som ingått i Nirvana] genom egen kraft och egna meriter efter att ha utstått alla prövningar likt varje annan Neofyt – och inte genom en gudomlig födelses förtjänst som vissa tror. Han uppnådde Nirvana medan han fortfarande var i mänsklig kropp på jorden, och detta bara på grund av att han i tidigare liv hade avancerat högt upp på ”Dzyans Väg” (kunskap, visdom). De mentala och intellektuella gåvorna samt den abstrakta kunskapen följer med den Initierade till hans nya födelse, men han måste på nytt förvärva de fenomenella krafterna, genom att successivt passera genom alla utvecklingsstadier. Han måste förvärva Rinchen-na-dun (”de sju värdefulla gåvorna”) [2], den ena efter den andra. Under meditationsperioden så får inga världsliga fenomen från det fysiska planet tillåtas att tränga in i hans förnuft eller korsa hans tankar. Zhine-Ihag thong (sanskrit: Samantha-vipashyana, religiös abstrakt meditation) kommer oberoende av honom att utveckla de mest underbara förmågor inom honom. När man har bemästrat kontemplationens fyra nivåer, eller Sam-tan (sanskrit: Dhyana), då blir allting lätt. För så fort denna människa helt och hållet utrotat idén om sin individualitet och i stället smält samman sitt Själv med det Universella Självet och, så att säga, blivit det stålgaller vari de egenskaper vilka är inneboende i magneten (Adi Buddha, eller Anima Mundi) överförts, så kommer krafter som hitintills varit slumrande inom honom att väckas, mysterier i den osynliga naturen att visa sig för honom och han blir en Thon-lam-pa (en siare), han blir en Dhyani-Buddha. Han kommer därefter att känna till varje Zung (Dharani, ett mystiskt ord eller mantra) som finns i Lokottaradharma (den högsta orsaksvärlden).

_____________

[1] Bokstavligt ”Han som vandrar i sin föregångares fotspår.”

[2] Schmidt, i Ssanang Ssetsen Chungtaidschi, sid. 471 och Schlagintweit, i Buddhism i Tibet, sid. 53, accepterar dessa  värdefulla saker bokstavligt, och räknar upp dem som ”hjulet, den värdefulla stenen, den kungliga gemålen, den bästa skatten, den bästa hästen, elefanten, den bästa ledaren” Efter denna uppräkning är det ju inte så underligt om en mänsklig Budddha ”bortsett från en Dhyani-Buddhi och en Dhyani-Bodhisattva” även utrustats med ”en kvinnlig följeslagare, en Shakti” – då sanningen i stället är att ”Shakti” bara är Själskraften, den psykiska energin som finns hos guden liksom hos adepten. ”Den kungliga gemålen”, den tredje av ”de sju värdefulla gåvorna” var sannolikt den aspekt som förledde den lärde orientalisten till att göra detta skrattretande fel.

Tjugo år senare efter Hans yttre död så avsade sig sålunda  Tathagata Paranirvana [3] på grund av Hans oändliga kärlek och ”medlidsamma barmhärtighet” för den förvirrade och okunniga mänskligheten, så att han skulle kunna fortsätta hjälpa människorna.

Så säger en Kommentar: 

Efter att ha nått Befrielsens Väg, [Thar-lam] från själavandring [transmigration], så kan man inte utföra Tulpa. [4] Ty genom att bli ”en som ingått i Paranirvana” har man för alltid slutit cirkeln som innehåller den Sjufaldiga Ku-Sum.  Han har förenat sin lånade Dorjesempa [Vajrasattva] med det Universella och blivit ett med det. 

_____________

[3] En Bodhisattva kan nå Nirvana och ändå leva vidare, så som Buddha gjorde, och efter döden kan han antingen avsäga sig en objektiv reinkarnation eller acceptera den och använda den efter eget önskemål för mänsklighetens bästa, i vilken han kan undervisa på olika sätt medan han förblir i Devachans regioner inom jordens dragningskraft. Men eftersom han en gång nått Paranirvana eller ”Nirvana utan lämningar” – det högsta Dharmakaya tillståndet, i vilket han förblir bortom alla jordiska tillstånd – så kommer han inte att kunna återvända till jorden i mänsklig kropp förrän i begynnelsen av en ny Manvantara, eftersom han passerat bortom återfödelsens cykel.

[4] Tulpa är en frivillig inkarnation av en Adept i en levande kropp, antingen som en vuxen, som ett barn eller som ett nyfött barn. [Tulpa är en magisk process; Tulku är resultatet; fast dessa ord används ofta i samma betydelse.]

[5] Ku-Sum är Nirvanatillståndets trefaldiga form [Trikaya] och dess särskilda tillvaro i ”Icke-Varandets Cykel”. Siffran sju refererar här till de sju Runderna av vårt sjufaldiga system. [se i artikeln Mysteriet Buddha, fotnot nr 5, angående den trefaldiga formen]

Vajradhara, även Vajrasattva (tibetanska: Dorjechang och Dorjedzin, eller Dorjesempa), är regenten eller Ledaren över alla Dhyan Chohanerna eller Dhyani Buddhorna, den störste, den Högste Buddhan; personlig men aldrig objektivt manifesterad; den Högste Erövraren, ”Herren över alla Mysterier”, han är ”Den som är utan Början och Slut” – kort sagt buddhismens Logos. Som Vajrasattva är Han helt enkelt Tsovo (Ledare) över Dhyani Buddhorna eller Dhyan Chohanerna och även den högsta Intelligensen i den Andra Världen; men som Vajradhara (Dorjechang) är Han det som räknades upp tidigare. ”Dessa två är en, men ändå två”, och över dem är ”Chang, den Allra Högste Omanifesterade och den Universella visdomen som inte har något namn”. Eftersom de två är ett, är Han (De) Kraften som underkuvar och förgör ondskan från begynnelsen, och den som låter ondskan härska över villiga personer på jorden, men har ingen kraft över dem som föraktar och hatar den. Esoteriskt tolkat så förstår man denna allegori mycket enkelt; exoteriskt är Vajradhara (Vajrasattva) guden över vilken alla onda andar svor att de inte skulle hindra spridningen av den Goda Lagen (buddhism), och inför vilken alla demoner darrar. Därför kan man säga att denna duala personlighet har samma role [roll] i den tibetanska buddhismens kanoniska och dogmatiska litteratur som Jehova, och ärkeängeln Mikael och Metatron hos de judiska kabbalisterna. Detta  är lätt att påvisa. Mikael är ”ansiktet som tillhör Guds ängel”, eller den som representerar sin Mästare. ”Mitt ansikte skall följa dig” (”min närvaro”) framför israeliterna, säger Gud till Moses (Andra Mosebok, xxxiii, 14) [sv. övers. Herren svarade: ”Jag skall själv gå med er”]. ”Min närvaros ängel” (hebreiska ”av mitt ansikte”) (Jesaja, lxiii, 9) etc. Den romersk katolska kyrkan likställer Kristus med Mikael som även är hans motsats, eller ”ansikte”, mystiskt tolkat. Och det är precis samma position som Vajradhara, eller Vajrasattva har inom nordbuddhismen. För den senare är i sitt Högre Själv som Vajradhara (Dorjechang) aldrig manifesterad förutom inför de sju Dhyan Chohanerna, de ursprungliga Uppbyggarna. Esoteriskt är det Anden av de ”sju” sammantaget, deras sjunde princip eller Atman. Exoteriskt så finner man en hel del fabler om detta i Kala Chakra, som är det viktigaste litterära arbetet i  Kanjur´s Gyut Avdelning, det vill säga,  avdelningen för mystisk kunskap. Dorjechang (visdom) Vajradhara, sägs leva i den andra Arupa världen vilket förbinder honom med Metatron i första världen av rena andar, det som hos kabbalisterna kallas den Briatiska världen, vilka kallar denna ängel för El-Shaddai, den Omnipotenta och Mäktiga. Metatron är på grekiska  [.........] en (Budbärare), eller Den Store Läraren. Mikael krigar mot Satan, Draken, och bekämpar honom och hans änglar. Vajrasattva som är ett med Vajrapani förgöraren av onda andar, övervinner Rahu den stora Draken som alltid försöker uppsluka Solens och Månens (eklipser). ”Kriget i himlen” i de kristna legenderna är baserade på att de onda änglarna skall ha tillskansat sig hemligheter (magisk visdom) från de goda änglarna (Enok), samt mysteriet med ”Livets Träd”. Låt vem som helst bara läsa de exoteriska beskrivningarna ur det hinduistiska och buddhistiska panteon – det senare en version av det förra – och han skall finna att båda vilar på samma ursprungliga arkaiska allegori från den Hemliga Läran. I de exoteriska texterna (hinduistiska och buddhistiska), så kärnar gudarna oceanen för att ur denna utvinna Livets Vatten – Amrita – eller Kunskapens Elixir. I båda fallen stjäla Draken lite av detta, och blir på grund av detta förvisad från himlen av Vishnu eller Vajradhara eller huvudguden, vilket namn han än må ha. Vi finner samma berättelse i Enoks bok och den finns i poetisk form i  Johannes Uppenbarelsebok, och nu har denna allegori, med all dess fantasifulla utsmyckning blivit en dogm!

Något som vi återkommer till senare, är att de tibetanska lamaklostren innehåller många hemliga och semi-hemliga volymer som bland annat innehåller detaljerade uppgifter över Visa mäns liv. Många påståenden i dessa volymer är avsiktligt felaktiga, och när man läser ur dem blir man förvirrad, såvida man inte har fått en ledtråd, genom att få ett visst namn, som täcker många individer som följer samma lära. Således är det en kontinuerlig följd av ”levande Buddhor”, och namnet Buddha ges till varje ny lärare. Emil Schlagintweit skriver: 

Sålunda är en Dhyani-Buddha och en Dhyani-Bodhisattva förknippade med varje mänsklig Buddha, och det obegränsade antalet av de föregående involverar ett obegränsat antal av de senare.[6]

_____________

[6] Buddhism i Tibet, s 52. [London, Susil Gupta, 1968] Samma allmänna bruk av ett namn finner vi hos hinduerna som använder namnet Shankaracharya, bara för att nämna ett exempel. Alla av Hans efterföljare bär hans namn men är inte Hans reinkarnationer. Samma förhållande gäller för ”Buddhorna”.
 

Det sägs att när Shankaracharya vid trettio-tre års ålder var trött på sin dödliga kropp ”så lade han den åtsidan” i grottan som han stigit in i, och att den Bodhisattva som tjänat som hans lägre personlighet blev fri

men med bördan av en synd på sina axlar som han själv inte var orsak till. 

Samtidigt sägs följande: 

Oavsett vid vilken ålder som man lägger av sig sin yttre kropp av fri vilja, vid samma ålder kommer man att dö en våldsam död mot sin vilja i sitt nästa liv.

Men karmalagen kunde inte straffa ”Maha Shankara” (som Shankara kallas i det hemliga arbetet) då han, som Avatar, inte hade något eget Jag, utan hade en Bodhisattva, ett villigt offer. Den senare hade inte heller något ansvar för handlingen, antingen syndfull eller inte. Därför kan vi inte se poängen med det hela eftersom karma inte kan agera orättvist. Det finns ett fruktansvärt mysterium inblandat i hela denna historia som inget oinitierat intellekt kan förklara. Och fortfarande kvarstår den naturliga frågan, ”Vem blev då straffad av karma?” som dock förblir obesvarad. 

Några århundraden senare försökte Buddha med ännu en inkarnation, det sägs i  ****, och åter igen femtio år efter denna Adepts död, i en person vars namn sägs vara Tiani-Tsang.[7]  Inga detaljer, ingen ytterligare information eller förklaring har förmedlats om detta. Det är bara sagt att den sista Buddhan blev tvungen att arbeta av resterna av sin karma, som inte ens gudarna kan fly undan, och var tvungen att än djupare begrava vissa mysterier som han bara till hälften avslöjat – vilka just därför blivit missförstådda. Orden som används låter såhär när de översätts:

Han föddes femtiotvå år för tidigt som Shramana Gautama, sonen av kung Zastang; och drog sig tillbaka 57 år för tidigt som Maha Sankhara, som tröttnade på sin yttre form. Hans medvetna agerande väckte och drog direkt till sig Kung Karmas uppmärksamhet, som dödade den nya kroppen tillhörande [8] * * *   vid 33 års ålder [9]. det var lika många år som den gamla kroppen levde. [Oavsett vilken ålder som man ”lägger av sig” sin yttre kropp av fri vilja, vid samma ålder kommer man att dö i sitt nästa liv mot sin vilja. – Kommentarien.] Han dog vid 32 år och lite till i sin nästa inkarnation och åter vid 80 års ålder i sin näst följande – en Maya, för i verkligheten var det vid 100 år. Bodhisattvan valde Tiani-Tsang, [10] och vidare kom Sugata att bli Tsong-kha-pa som därmed blev Dezhin-Shegpa [Tathagata – ”en som följer sin föregångares väg och sätt”.] Den Välsignade kunde göra gott för sin generation som * * * men inget för den kommande generationen, och som Tiani-Tsang var han bara inkarnerad på grund av ”resterna” [av sin tidigare karma som vi förstår det.]. De Sju Vägarna och de Fyra Sanningarna var ännu en gång utom räckhåll. Den Barmhärtige riktade därefter sin uppmärksamhet och sitt faderliga beskydd till hjärtat av Bodyul, plantskolan för sanningens frön. De välsignade ”resterna” har sedan dess överskuggat och vilat i många mänskliga Bodhisattvors heliga kroppar.

_____________

[7] Kung Suddhodana.

[8] Det finns åtskilliga namn som bara markerats med asterisker.

[9] Shankaracharya dog vid 32 års ålder, eller snarare försvann helt plötsligt från sina lärjungars åsyn, enligt legenden.

[10] Står ”Tiani-Tsang” för Apollonius av Tyana? Det är det enklaste antagandet. Vissa händelser i denna Adepts liv tycks överensstämma med denna hypotes – andra går emot den.]

Utöver detta har ingen annan information förmedlats, och minst av allt finner man några detaljer eller förklaringar i den hemliga volymen. Allt är dunkelt och ett mysterium, eftersom den är skriven för dem som redan fått undervisning. Åtskilliga flammande röda asterisker är utplacerade i stället för namn, och de få fakta som ges är abrupt avbrutna. Nyckeln till gåtan får lärjungen lösa med hjälp av sin intuition, såvida inte de ”direkta anhängarna” av Gautama Buddha – ”de som kommer att bli förnekade av Hans kyrka under nästa cykel” – och de av Shankaracharya, är villiga att addera något mer.

Den sista sektionen ger en slags summering av de sjuttio sektionerna – som täcker sjuttio-tre år av Buddhas liv [11] från vilken den sista paragrafen kan summeras så här: 

Genom att utgå från ______,  de tre hemligheternas [Sang-Sum] mest ypperliga säte, så kunde Mästaren av ojämförlig barmhärtighet, efter att ha utfört riten______, på alla eremiter så att dessa blev avskurna, [12] förnimma genom [kraften] Hlun-Chub [13] vad som var hans nästa uppgift. Den mest Beryktade mediterade och frågade sig själv om detta skulle hjälpa [kommande] generationer. Vad de behövde var att skåda Maya i en kropp av illusioner. Vilken? … Den store besegraren av smärta och sorg fortsatte tillbaka till sin födelseplats. Där välkomnades Sugata av de få, ty de kände inte Shramana Gautama. ”Shakya [den Mäktiga] är i Nirvana …. Han har förmedlat vetenskapen till Shuddhas [Shudra]” sade de som kom från Damze Yul [brahmanernas land: Indien] …. Det var därför, sprungen ur medlidande, som den Allomfattande Ärorike  var tvungen att dra sig tillbaka till _____, och för att sedan återvända [karmiskt] som Maha Shankara; och av medlidande som _____, och åter som _____, och åter igen som Tsong-kha-pa ….För han som väljer i förödmjukelse måste gå under, och han som inte älskar lyfts upp av karma.[14]

_____________

[11] Enligt den Esoteriska läran så levde Buddha 100 år men eftersom han uppnått Nirvana i sitt åttionde år ansågs han som död för världen vid denna tidpunkt. Se artikeln ”Shakya Munis Place in History” i boken Five Years of  Theosophy  pp. 365-88.

[12] Det är en hemlig rit, som tillhör en hög Initiationsgrad och har samma signifikans som den som Clement av Alexandria alluderar till när han talar om att ”erkännandets tecken är vanligt hos oss, liksom att klippa av Kristus” (Strom., 13). Schlagintweit undrar vad detta kan betyda. Han säger att ”den typiska representationen av en eremit är alltid densamma, en gammal man med långt oklippt hår och skägg ... En rit som ofta valts, varför vet jag inte, är den som kallas Chod (”att klippa av” eller ”att förstöra”),  vars betydelse är en djup hemlighet som ängsligt vaktas av Lamorna. (Buddhism i Tibet, s 163.] 

[13] Hlun-Chub är den gudomliga anden i människan, siarskapets högsta grad.

[14) Det hemliga betydelsen av denna mening är att karma utövar lika mycket sitt inflytande över Adepten som över vilken annan människa som helst; ”Gudar” kan lika litet fly undan karma som dödliga. Den Adept som nått Vägen och vunnit Sin Dharmakaya – Nirvana från vilken det inte finns någon återvändo förrän vid nästa stora Kalpa – föredrar att använda Sin rättighet att välja förhållanden som är lägre än de som rätteligen tillhör Honom, men detta kommer att skänka honom frihet att återvända när han så önskar och genom vilken personlighet Han än väljer – och med all sannolikhet – vara beredd att möta alla slags misslyckanden – och med all säkerhet – ett lägre förhållande än det som var Hans lott – eftersom detta är en ockult lag. Han som utövar sina karmiska rättigheter måste också bära dess konsekvenser – om det blir några. Sålunda alstrades Buddhas första reinkarnation genom karma – och denna ledde Honom högre än någonsin; och de nästföljande två skedde ”på grund av medlidande” och * * *

Den ovan återgivna passagen kan vi medge är obskyr och endast skriven för de få. Det är inte lovligt att säga något mer, för tiden har inte kommit då nationerna är förberedda att höra hela sanningen. De gamla religionerna är fulla av mysterier, och att öppet blotta dessa skulle troligtvis leda till en explosion av hat, kanske åtföljd av blodspillan och än värre saker. Det är tillräckligt att veta att medan Gautama Buddha är uppgången i Nirvana ända sedan han dog, så kan Gautama Shakyami ha haft flera inkarnationer – denna duala inre personlighet är ett av de stora mysterierna inom  Esoterisk psykism.

”Sätet för de tre hemligheterna” hänvisar till en plats bebodd av högt Initierade och deras lärljungar. Och ”hemligheterna” är de tre mystiska förmågorna kända som Gopa, Yasodhara och Uptala Varna, som Csomo de Köros misstog för att vara Buddhas tre hustrur, liksom andra orientalister har misstagit Shakti (yoga kraften) personifierad av en kvinnlig gudinna för att vara Buddhas hustru; eller Draupadi – också en andlig kraft – hustrun som var gemensam för Pandavornas fem bröder. 

Shakti (yoga kraften)

HELENA BLAVATSKY

Översatt från Blavatskys Collected Writings, vol. XIV, sid. 400-407. Utgiven av The Theosophical Publishing House, Wheaton, Ill.,USA, 1985.

 

_________________________________________________________________________________________________

Teosofiska artiklar från gruppen ”Mysteriet Buddha” av Helena Blavatsky:

De Sju Principerna
Mysteriet Buddha
Buddhas ”reinkarnationer”
En opublicerad predikan av Buddha
Lam Rim´s och Dzyan`s Hemliga Böcker
Amita Buddha, Kwan-Shai-Yin och Kwan-Yin – vad ”Dzyans Bok” och Tsong-kha-pa´s lamakloster säger
Tsong-kha-pa. – Lohans i Kina


Ytterligare artiklar som behandlar Tibetansk Buddhism och Esoterism ur den teosofiska litteraturen av Helena Blavatsky:
I Nirvanas flöde – Kwan Yin & Vachishwara
Senzar – prästerskapets språk
HPBs Meditationsdiagram från I”G” Undervisningen
Dzyans Sånger – Kosmisk Evolution
Dzyans Sånger – Människans Skapelse
Vår Stjärna, Stråle, Fader eller Dhyani-Buddha
Tibetansk-kinesisk-indisk Ordbok i Esoterism
Bamian Buddha Statues in Afghanistan  and Theosophy
 _________________________________________________________________________________________________
 

| till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23