Tibetansk-kinesisk-indisk Ordbok i Esoterism

 NÅGRA TIBETANSKA, KINESISKA, SANSKRIT OCH  SENZAR TERMER SOM BELYSER DE INVIGDES LÄRA

EN KOMPILATION FRÅN TEOSOFISK ORDBOK AV H.P.B.
– grundläggande läror från österlandets HEMLIGA VETANDE –


HELENA BLAVATSKY

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Amithaba Buddha

Abhayagiri (sk). Bokstavligen ”Berget utan fruktan” på Ceylon. Där finns ett gammalt Vihara eller kloster i vilket den välkände kinesiske resenären Fa-hien fann 5.000 buddhistiska präster och asketer år 400 av vår tideräkning, och en skola som kallades Abhayagiri Vasinah, ”Den Hemliga Skogens Skola”. Denna filosofiska skola betraktades som kättersk, eftersom asketerna både studerade den ”större” och den ”mindre” farkostens läror – eller Mahayana- och Hinayana- systemen samt Triyana eller de tre successiva Yogastadierna; detsamma gör ett särskilt Brödraskap nu bortom Himalaya. Detta bevisar att ”Katayanas lärjungar var och är lika osekteristiska som deras ödmjuka beundrare teosoferna är nu.” (Se ”Stavirahskolan”.) Denna var den mest mystiska av alla skolor och beryktad för det stora antalet Arhater den frambringade. Abhayagiris Brödraskap kallade sig själva för Katayanas lärjungar, Buddha Gautamas favoritchela. Traditionen förtäljer att de lämnade Ceylon på grund av att de utsattes för trångsynt intolerans och förföljelse och att de drog sig tillbaka bortom Himalaya och har stannat kvar där alltsedan dess. [TG:2]

Adi (sk). Den första, det ursprungliga. [TG:6]

Adi-Buddha (sk). Den Förste och Högste Buddhan – inte erkänd inom den södra Kyrkan. Det Eviga Ljuset. [TG:6]

Ah-hi (sens), Ahi (sk), eller Ormar. Dhyan Chohaner. ”Visa Ormar” eller Visdomsdrakar. [TG:11]

Alaya (sk). Den Universella Själen (se The Secret Doctrine, Vol I, pp 47, och vidare). Namnet tillhör det tibetanska systemet av den kontemplativa Mahayana-skolan. Identisk med Akasha i dess mystiska betydelse och med Mulaprakriti i dess innersta natur, eftersom det är grundvalen eller roten till alla ting. [TG:14]

Amdo (tib). En helig plats, Tsong-kha-pas födelseplats, Tibets store reformator och grundare av Gelugpa (gulmössorna), och som betraktas som en Avatar av Amita-Buddha. [TG:18]

Amitabha. Den kinesiska förvrängningen av sanskritspråkets Amrita Buddha, eller den ”Odödlige Upplyste”, ett namn på Gautama Buddha. Namnet har sådana variationer som Amita, Abida, Amitaya, etc och förklaras betyda både ”Gränslös Tidsålder” och ”Gränslöst Ljus”. Det ursprungliga begreppet om ett fulländat opersonligt gudomligt ljus har med tiden blivit förmänskligat. [TG:19]

Ananda* (sk). Sällhet, glädje, lycksalighet, lycka. Namnet på Gautama, Herren Buddhas favoritlärjunge. [TG:21]

Angaraka (sk). Eldstjärna; planeten Mars; på tibetanska Mig-mar. [TG:22]

Arahat* (sk). Uttalas och skrivs också Arhat, Arhan, Rahat osv, ”den värdige”, betyder bokstavligt den som ”förtjänar gudomlig ära”. Detta var det namn som först gavs till jainisterna och senare till de buddhistiska heliga männen som var initierade i de esoteriska mysterierna. Arhaten är den som har beträtt den bästa och högsta vägen, och är på så vis frigjord från återfödelse. [TG: 28]

Arya* (sk). Bokstavligt ”den helige”; ursprungligen en titel på Rishier, de som hade bemästrat ”Aryasatyani” (tidigare omnämnd) och beträtt Aryanimarga-vägen till Nirvana eller Moksha, den stora ”fyra-faldiga vägen”. Men nu är namnet en beteckning på en ras och våra orientalister, som fråntar de hinduiska brahminerna deras bördsrätt, har gjort alla européer till arier. Eftersom de fyra vägarna eller stadierna inom esoteriken, endast kan beträdas om man besitter stor andlig utbildning och ”utvecklar helighet”, så kallas de för de ”fyra frukterna”. Arhatskapets grader kallas i tur och ordning, Srotapatti,, Sakridagamin, Anagamin och Arahat, eller ariernas fyra klasser och korresponderar till dessa fyra vägar eller sanningar. [TG:32]

Aryahata (sk). ”Arhatskapets Väg”, eller helighetens Väg. [TG:32]

Aryasangha (sk). Grundaren av den första Yogacharya skolan. Denna Arhat, en direkt lärjunge till Gautama Buddha, har oräkneliga gånger blivit sammanblandad och förväxlad med en person med samma namn, som sägs ha levt i Ayodhya (Oude) omkring det femte eller sjätte århundradet av vår era, och som lärde ut tantrisk dyrkan i anslutning till Yogacharya systemet. De som försökte popularisera detta system påstod att han var samma Aryasanga som hade varit anhängare av Sakyamuni, och att han var 1000 år gammal. Inre bevis är tillräckliga för att visa att de verk som skrivits av honom och översatts omkring år 600 av vår era – verk fulla av Tantra-dyrkan, ritualism och läror som nu följs till stor utsträckning av ”röd-mössornas” sekt i Sikkim, Bhutan och lilla Tibet –  inte kan vara samma som det upphöjda system inom den rena buddhismens tidiga Yogacaharya-skola, vilken egentligen inte är nordlig eller sydlig utan esoterisk. Fastän inga av de genuina Yogacharya-böckerna (Narjol Chodpa) någonsin har blivit offentliggjorda eller sålda på marknaden, så kan man likväl finna i Yogacharya Bhumi Shastra av pseudo-Arayasanga en hel del från det äldre systemet, vars läror han måste ha varit initierad i. Det är tyvärr så sammanblandat med Shivaism och Tantrisk magi och vidskepelse att skriften talar emot sig själv, bortsett från sina märkliga dialektiska undertoner. Hur opålitliga slutsatserna är som dagens orientalister drar och hur motsägelsefulla tidpunkterna som tillmäts av dem, blir tydliga i följande fall. Csoma de Körös som förresten aldrig aldrig lärde känna Gelukpa (gulmössorna), utan fick all sin information från lamorna (rödmössorna) kring gränstrakterna, placerar pseudo-Aryasanga i det sjunde seklet av vår era; Wassiljew, som mestadels tillbringade sin tid i Kina, bevisar att han måste ha levt mycket tidigare; och Wilson anser (se Roy. As. Soc.,vol VI., p 240) när han talar om den period då Aryasangas verk var skrivna, vilka fortfarande är tillgängliga på sanskrit, att det nu är ”bekräftat, att de har blivit skrivna senast ett och ett halvt århundrade före eller efter den kristna eran”. Men under alla händelser är det bortom all diskussion att alla de religiösa Mahayana-verken har blivit skrivna långt före Aryasangas tid – antingen han levde i det ”andra århundradet f Kr” eller ”i det sjunde århundradet e Kr” – och att dessa innehåller allt och en hel del mer av Yogacharya-systemets grundläggande läror, som är så förvanskade av imitatören från Ayodhya. Slutsatsen borde bli att det någonstans måste finnas en genuin avhandling fri från den populära shivaismen och den vänstra magin. [TG:32]

Aum (sk). Den heliga stavelsen; den tredubbla-bokstavliga enheten; härav treenigheten i en. [TG:44]

Avalokiteswara (sk). ”Herren som ser på”. I Tibet inom den exoteriska tolkningen är han Padmapani (lotusbäraren och den lotusfödde), tibetanernas förste gudomlige förfader, den fullständiga inkarnationen, eller Avataren av Avalokiteswara; men inom den esoteriska filosofin så är Avaloki, ”den som ser på”, det Högre Självet, medan Padmapani är det Högre Jaget eller Manas. Den mystiska formeln ”Om mani padme hum” används särskilt för att åkalla deras samlade hjälp. Medan vardaglig folklig tro påstår att Avalokiteswara har haft många inkarnationer på jorden, och ser därför inte helt felaktigt i honom den andliga vägledaren för alla troende, så ser den esoteriska tolkningen i honom LOGOS, både den celesta och den mänskliga. Så när Yogachararya-skolan deklarerade Avalokiteswara såsom Padmapani  ”och för att vara Amitabha Buddhas Dhyani Bodhisattwa”, så är det i sanning på det viset, just på grund av att den senare är den andliga återspeglingen i formernas värld av den förra, trots att båda är en och samma – den ena i himlen och den andra på jorden.

Avatar* (sk). Gudomlig inkarnation. Nedstigandet av en gud eller någon upphöjd varelse, som har fortskridit bortom återfödelsens nödvändighet, i en vanlig dödlig kropp. Krishna var en avatar av Vishnu. Dalai Lama anses vara en avatar av Avalokiteswara, och Teschu Lama vara en av Tsong-kha-pa eller Amitabha. Det finns två slag av avatarer: de som är födda av kvinnor och de föräldralösa, anupapadaka. [TG:44]

Avitchi (sk). Ett tillstånd: inte nödvändigtvis bara efter döden eller mellan två liv, utan det kan lika gärna vara på jorden. Bokstavligt ”ett oavbrutet helvete”. Det beskrivs för oss som det sista av åtta helveten, ”där syndarna dör och återföds utan avbrott – men ändå inte utan hopp om slutlig frigörelse”. Det beror på att Avitchi är ett annat namn för Myalba (vår jord) och även ett tillstånd vilket några själlösa människor är dömda till på det fysiska planet. [TG:45]
_______________________

Bhadrakalpa (sk). Ordagrant ”De Vises Kalpa”. Vår nuvarande period är en Bhadra Kalpa, och den exoteriska läran får den att vara 236 millioner år. Den ”kallas så därför att 1.000 Buddhor eller vise framträder under dess förlopp”. (Sanskrit Chinese Dict.) ”Fyra Buddhor har redan framträtt”, tillägger den; men av de 236 millionerna har över 151 millioner år redan förflutit, vilket verkar som en ojämn fördelning av Buddhor. Det är på det sättet som exoteriska eller populära religioner förvirrar allting. Esoterisk filosofi lär oss att varje rotras har sin huvud-Buddha eller reformator, som även framträder i de sju underraserna som en Bodhisattva (se detta ord). Gautama Sakyamuni var den fjärde och även den femte Buddhan: den femte på grund av att vi är den femte rotrasen; den fjärde såsom huvud-Buddhan i denna fjärde Rund. Bhadra Kalpa eller ”stabilitetens period”, är namnet på vår nuvarande Rund, esoteriskt – dess tillvaro gäller naturligtvis endast på vår glob (D), de ”1.000” Buddhorna är således i verkligheten endast begränsade till de fyrtionio. [TG:55]

Bhadra Vihara (sk). Ordagrant ”De Vises eller Bodhisattvornas kloster”. Ett visst Vihara eller Matham i Kanyakubdja. [TG:55]

Bodha-Bodhi (sk). Visdoms-kunskap. [TG:59]

Bodhi eller Sambodhi (sk). Receptiv intelligens i motsats till Buddhi, vilken är intelligensens potentialitet. [TG:59]

Bodhidharma (sk). Visdomsreligionen; eller den visdom som innefattas i Dharma (etik). Även namnet på en stor Arhat Kshatriya (en från krigarkasten), sonen till en kung. Det var hans guru Panyatara ”som gav honom namnet Bodhidharma för att markera hans förståelse (bodhi) av Buddhas Lag (dharma)”. (Chin. San. Dict.) Bodhidharma som verkade i sjätte århundradet, reste till Kina, dit han tog med sig en värdefull relik, nämligen Herren Buddhas tiggarskål. [TG:59]

Bodhisattva (sk). Bokstavligen ”Han vars innersta väsen (sattva) har blivit intelligens (bodhi)”, de som endast behöver ytterligare en inkarnation för att bli fulländade Buddhor, dvs för att bli berättigade till Nirvana. Detta gäller Manushi (jordiska) Buddhor. I metafysisk mening är Bodhisattva en titel som ges åt de himmelska Dhyani Buddhornas söner. [TG:59]

Boodhasp (kald). En påstådd kaldé, men i esoterisk undervisning en buddhist (en Bodhisattva) från Österlandet, som var grundaren till en neo-sabeisk esoterisk skola, vars hemliga dopritual senare utformade sig till den kristna riten med samma namn. Nästan tre århundraden före vår tideräkning, genomträngde de buddhistiska munkarna hela det syriska riket, tog sig fram till den mesopotamiska dalen och besökte även Irland. Namnet Ferho och Faho från Codex Nazaraeus är endast en förvanskad form av Fho, Fo och Pho, det namn som kineserna, tibetanerna och även nepaleserna ofta ger till Buddha. [TG:61]

Buddha* (sk). Bokstavligen ”den Upplyste”. Den högsta graden av kunskap. För att bli en Buddha måste man bryta igenom förnuftets och personlighetens band; att komma till en fullständig uppfattning av det VERKLIGA SJÄLVET och att lära sig att inte skilja det åt från alla andra själv; att först och främst genom erfarenhet komma till insikt om den fullständiga overkligheten av alla fenomen i det synliga Kosmos; samt att uppnå ett fullständigt avskiljande från allt som är förgängligt och ändligt och att, medan man ännu är på jorden, endast leva  i det odödliga och det eviga, i ett tillstånd av högsta helighet. [TG:64]

Buddha Siddharta (sk). Namnet på Gautama, Prinsen av Kapilavastu, vid hans födelse. Det är en förkortning av Sarvarttha-Siddha och betyder ”förverkligandet av alla önskningar”. Gautama, som betyder ”på jorden (gau) den mest  segerrike (tama)” var det prästerliga namnet på Sakya-familjen, de kungliga fäderna av dynastin som Gautamas fader, Kung Suddhodana av Kapilavasti, tillhörde. Kapilavastu var en forntida stad, födelseorten för den Store Reformatorn vilken förstördes under hans livstid. I titeln Sakyamuni är den sista komponenten, muni, återgiven i betydelsen en ”mäktig i människokärlek, isolering och tystnad”, och den första är familjenamnet Sakya. Varje orientalist eller lärd brahmin (pundit) kan berättelsen om Gautama Buddha utantill – den mest fulländade av jordiska män som världen någonsin har skådat – fast ingen av dem tycks ana den underliggande, esoteriska betydelsen av hans prenatala biografi, dvs innebörden av den allmänt kända berättelsen. Lalitavistara berättar om den, men avhåller sig från att antyda sanningen. De 5.000 Jataka-berättelserna eller tidigare livshändelserna (reinkarnationerna) uppfattas bokstavligt istället för esoteriskt. Gautama Buddha skulle inte ha varit en jordisk människa om han inte hade genomlevt hundratals och tusentals födelser tidigare. Ändå innehåller dessa detaljerade redogörelser, liksom påståendet att han under dessa har arbetat sig fram genom transmigrationens olika stadier från den lägsta organiska och oorganiska atom och insekt, upp till den högsta – eller människan,  helt enkelt den välkända ockulta aforismen: ”en sten blir till en växt, en växt ett djur, och ett djur en människa”. Varje människovarelse som någonsin har existerat har genomgått samma evolution. Men den dolda symbolismen i ordningsföljden av dessa återfödelser (jataka) innehåller en fullständig historia om jordens för- och efter-mänskliga evolution, och är en vetenskaplig framställning av naturliga fakta. En sanning som inte är beslöjad utan blottad och öppen, finns i dess nomenklatur, nämligen att så snart som Gautama hade uppnått mänsklig gestalt började han i varje personlighet uppvisa den yttersta osjälviskhet, uppoffring och människokärlek.

Buddha Gautama, den fjärde av Sapta (Sju) Buddhor och Sapta Tathagatas, föddes enligt kinesisk tideräkning år 1.024 f Kr; men enligt de singalesiska krönikorna på den åttonde dagen i den andra (eller fjärde) månaden år 621 före vår tideräkning. Han flydde från sin faders palats för att bli en asket natten till den åttonde dagen i den andra månaden år 597 f Kr, och efter att ha genomgått sex år av asketisk meditation vid Gaya och insett att fysisk självtortyr var onödig för att uppnå upplysning, bestämde han sig för att slå in på en ny väg, ända tills han uppnådde Bodhi-tillståndet. Han blev en fullkomlig Buddha den åttonde dagens natt i den tolfte månaden år 592, och  uppnådde slutligen Nirvana år 543, enligt sydbuddhismen. Orientalisterna har emellertid bestämt sig för flera andra dateringar. Allt annat är allegoriskt. Han uppnåde Bodhisattva-tillståndet på jorden när han var den personlighet som kallades Prabhapala. Tushita står för en plats på denna glob, inte för ett paradis i de osynliga regionerna. Valet av Sakya-familjen och hans moder Maya som ”den renaste på jorden”, överensstämmer med modellen för födelsen av varje Frälsare, Gud eller upphöjd Reformator. Berättelsen om hans inträdande i sin moders sköte i form av en vit elefant är en hänsyftning på hans medfödda visdom, elefanten med denna färg är en symbol för varje Bodhisattva. Uppgifterna –  vid Gautamas födelse – att det nyfödda spädbarnet gick sju steg i fyra riktningar, att en Udumbara-blomma blomstrade i all sin sällsynta skönhet och att Naga-kungarna kom ”för att döpa honom”, är alla så många allegorier i de Invigdas uttryckssätt och självklara för varje österländsk ockultist. Alla tilldragelser i hans ädla liv är givna i ockulta tal, och varje så kallad mirakulös tilldragelse – så beklagad av orientalister som blandar ihop berättelsen och gör det omöjligt att lösgöra sanning från fantasi  – är helt enkelt det allegoriska beslöjandet av sanningen. Det är lika begripligt för en ockultist bevandrad i symbolik som det är svårt att förstå för en europeisk okunnig skolastiker i ockultism.

Varje detalj av berättelsen efter hans död och före kremeringen är en källa av fakta skrivet på ett språk som måste studeras innan det blir förstått, annars leder dess döda bokstav till orimliga motsägelser. Som till exempel när Buddha sades, (efter att ha påmint sina lärjungar om Dharmakayas odödlighet), ha övergått i Samadhi och förlorat sig själv i Nirvana – från vilket ingen kan återvända. Och ändå, trots detta, beskrivs Buddha slå upp kistans lock och stiga upp ur den; med slutna händer hälsar han sin moder Maya som plötsligt har visat sig  i skyn, fastän hon hade dött sju dagar efter hans födelse, etc, etc. Eftersom Buddha var en Chakravartti (han som vrider Lagens hjul), kunde hans kropp då den kremerades inte förtäras av vanlig eld. Vad hände? Plötsligt slog en strålande flamma ut ur Svastikan på hans bröst och förvandlade hans kropp till aska. Utrymmet hindrar att vi ger fler exempel. I och med att han var en av de sanna och obestridliga VÄRLDSFRÄLSARNA, är det tillräckligt att säga att den mest rabiata ortodoxa missionär, såvida han inte är obotligt sinnessjuk eller har den minsta aktning för historisk sanning, inte kan finna den minsta anklagelse gentemot ”Buddha” Gautamas liv och personliga karaktär.

Utan något anspråk på gudomlighet, och genom att hellre tillåta sina efterföljare att hemfalla åt ateism, än till den degraderande vantron på devor eller avgudadyrkan, är hans vandring igenom livet från början till slut heligt och gudomligt. Under de 45 åren av sin mission är hans liv lika fläckfritt och rent som om det vore en gud – eller som en sådan borde vara. Han är ett perfekt exempel på en gudomlig, gudaktig människa. Han uppnådde Buddhaskapet – dvs fullkomlig upplysning – helt och hållet genom sina egna meriter och på grund av sina egna individuella bemödanden, ingen gud förmodas erhålla några personliga förtjänster under utövandet av godhet och helighet. Esoterisk undervisning gör gällande att han avsade sig Nirvana och gav upp Dharmakaya-dräkten för att förbli en ”medlidandets Buddha” inom räckhåll för denna världens lidanden. Och den religiösa filosofi han efterlämnade till världen har under mer än 2.000 år frambringat generationer av goda och osjälviska människor. Hans är den enda absolut oblodiga religionen bland alla de existerande religionerna: tolerant och fördomsfri, och lär ut universellt medlidande och människokärlek och självuppoffring, fattigdom och förnöjsamhet med ens lott, vad än det må vara. Inga förföljelser eller tvång av bekännelse med eld och svärd har någonsin vanhedrat den. Ingen åska-och-blixt-utspyende gud har lagt sig i med sina stränga budord; och om de enkla, mänskliga och filosofiska reglerna för dagligt liv som givits oss av den störste Människo-Reformatorn som världen någonsin skådat, någonsin skulle antagas av mänskligheten i stort, då skulle verkligen en era av sällhet och fred gry över Människosläktet. [TG:65]

Buddhaphala (sk). Bokstavligen ”Buddhas frukt”, uppnåendet av Arahattvaphalla eller Arhatskap. [TG:67]

Buddhi* (sk). Den Universella Själen eller Förnuftet. Mahabuddhi är ett namn på Mahat (se ”Alaya”); även den andliga Själen i människan (den sjätte principen), Atmans vehikel, exoteriskt den sjunde. [TG:67]

Buddhi-Taijasi* (sk). En mycket mystisk term som kan tolkas på många olika sätt. Inom ockultismen är den dock, i relation till de mänskliga ”Principerna” (exoteriskt), en princip som uttrycker tillståndet hos vårt duala Manas, och då det blir återförenat under en människas liv, badar det i Buddhis utstrålning. För ”Taijasi” betyder den strålande, och Manas blir strålande på grund av dess förening med Buddhi, och när Manas så att säga blir ett med Buddhi, blir den identifierad med den senare; treenigheten har blivit en; och eftersom Buddhi elementet är det högsta, blir det Buddhi-Taijasi. Kortfattat kan man säga att den mänskliga själen blir upplyst av den gudomliga själens utstrålning, det mänskliga förståndet tänds genom ljuset av den Gudomliga SJÄLV-MEDVETNA Anden. [Key:324]

Buddhochinga (sk). Namnet på en stor indisk Arhat som for till Kina under det fjärde århundradet för att sprida buddhismen och som omvände massor av människor genom mirakel och de mest underbara magiska bedrifter. [TG:68]

Bumapa (tib). En skola för män, vanligen ett kollegium för mystikstuderande. [TG:69]

Bönpa (tib). Anhängarna till den gamla religionen bland Tibet´s urinvånare; samt av förbuddhistiska tempel och ritualer; detsamma som Dugpas, ”rödmössor”, även om den senare benämningen vanligen tillämpas enbart på svartkonstnärer. [TG:56]
_______________________

Chakna-padma-karpo (tib). ”Han som håller lotusen”, används om Bodhisattvan Chenresi. Det är inte ett äkta tibetanskt ord, utan till hälften ett sanskritord [TG:75]

Chakra (sk). Ett hjul, en skiva, eller vanligtvis Vishnus cirkel. Används också om en tidscykel, har även andra betydelser. [TG:75]

Chenresi (tib). Tibetanernas Avalokitesvara. Bodhisattvan Padmapani, en gudomlig Buddha. [TG:79]

Chhanmuka (sk). En stor Bodhisattva hos nordbuddhisterna, berömd för sin varma kärlek till mänskligheten; inom de esoteriska skolorna betraktad som en Nirmanakaya. [TG:80]

Chohan (tib). ”Herre” eller ”Mästare”; en ledare; således skulle Dhyan-Chohan betyda ”Dhyaniernas Ledare” eller himmelska Ljus - vilket skulle kunna översättas med Ärkeänglar. [TG:83]

Chubilgan (mongol). Eller Khubilkhan. Detsamma som Chutuktu. [TG:85]

Chutuktu (tib). En inkarnation av Buddha eller av någon Bodhisattva, som man tror i Tibet, där det vanligtvis är fem manifesterade och två hemliga Chutuktuer bland de höga Lamorna. [TG:85]

_______________________

Dagoba (sk) eller Stupa. Bokstavligen en helig gravhög eller ett torn för buddhistiska heliga reliker. Dessa är till utseendet pyramidformiga gravhögar spridda över hela Indien och sådana buddhistiska länder som Ceylon, Burma, och i  Centralasien etc. De är av olika storlek och innehåller allmänt någon liten relik av ett helgon eller något som sägs ha tillhört Gautama Buddha. Då  människokroppen förmodas bestå av 84.000 dhatus (organiska celler med bestämda livsbefrämjande funktioner) sades den indiska konungen Asoka av detta skäl ha byggt 84.000 dhatu-gopas eller Dagober till ära för varje cell hos Buddhas kropp, som nu var och en har blivit en dharmadhatu eller helig relik. På Ceylon finns en Dhatu-gopa i Anuradhapura, som sägs dateras till 160 f Kr. De byggs nu pyramidlikt, men de ursprungliga Dagoberna var alla formade likt torn med en kupol och flera tchhatra (paraplyer) ovanpå varandra. Eitel påstår att de kinesiska dagoberna har allt från sju till fjorton tchhatras ovanpå varandra, en siffra som är symbolisk för människokroppen. [TG:94]

Daivi-prakriti (sk). Ursprungligt, homogent ljus, av några indiska ockultister kallat ”Logos’ Ljus” (se Notes on the Bhagavat Gita, av T Subba Row, B.A, L.L.B.); när detta ljus differentieras blir det FOHAT. [TG:94]

Dambulla (sk.) Det är namnet på en stor klippa på Ceylon. Den är omkring 400 fot ovanför havet [en fot är ung. 30 cm]. Dess övre del är utgrävd, och åtskilliga stora grottempel, eller Vihâras, är uthuggna från den fasta klippan. Alla dessa tempel är från förkristen period. De anses vara de bäst bevarade fornlämningarna på ön. Klippans norra sida är vertikal och helt otillgänglig, men på den södra sidan, omkring 150 fot från toppen, finns en stor överhängande granitmassa som har blivit uthuggen till en plattform med en rad stora grottempel utgrävda i de omgivande klippväggarna – uppenbarligen till ett enormt uppoffrande av arbete och pengar. Två Vihâras utav ett flertal borde omnämnas: Maha Râja Vihâra, 172 fot lång och 75 fot bred, där det finns uppåt femtio Buddhafigurer. De flesta i övernaturlig storlek och alla uthuggna från den fasta klippan. En brunn har blivit utgrävd precis nedanför den mellersta Dâgoban och från en klyfta i klippan droppar det ständigt klart vatten som används för heliga ändamål. I den andra, Maha Dewiyo Vihâran, kan man se en gigantisk figur av den döde Gautama Buddha, 47 fot lång, liggande i en soffa på en kudde direkt uthuggen från klippan precis som resten av stenstoden. ”Detta långa, smala och mörka tempel, med Buddhas position och fridfulla utseende, tillsammans med platsens stillhet, tenderar att inprägla i åskådarens tanke att han är i dödskammaren. Prästerna påstår ... att så såg Buddha ut och de (vid hans fötter står en följeslagare) som bevittnade det sista ögonblicket av hans jordeliv” (Hardy´s East Monachism). Utsikten från Dambulla är storslagen. På den stora klipplattformen vilken nu för tiden tycks mera vara besökt av mycket intelligenta tama apor än av munkar, står ett Boträd, en av talrika sticklingar från det ursprungliga Boträdet under vilket Herren Siddhârtha uppnådde Nirvana. ”Omkring 50 fot från toppen är en damm som aldrig är utan vatten hävdar prästerna.” (The Ceylon Almanac, 1834.)

Dana (sk). Allmosor åt tiggare, ordagrant ”barmhärtighet”, den första av de sex Paramiterna inom buddhismen. [TG:96]

Dangma (sk). Inom esoteriken en renad Själ. En Siare och en Invigd; en som har uppnått fullständig visdom. [TG:96]

De gamle. Ett namn som ockultister har gett åt de sju skapande Strålarna, födda ur Kaos, eller ”Djupet”. [TG:22]

Deva* (sk). En gud, en ”lysande” gudom. Deva-Deus, från roten div ”att lysa”. En deva är ett himmelskt väsen – antingen god, ond eller neutral. Devorna bebor ”de tre världarna”, vilka är synonyma med de tre planen ovanför oss. Det finns 33 grupper eller 330 miljoner av dem. [TG:98]

Devachan* (sk). ”Gudarnas boning”. Ett övergångsstadium mellan två jordeliv, i vilket JAGET (Atma-Buddhi-Manas, eller trefalden som blivit en) inträder efter sitt avskiljande från Kama Rupa och upplösningen av de lägre principerna på jorden. [TG:98]

Dhammapada (pali). Ett buddhistiskt verk som innehåller moraliska föreskrifter. [TG:96]

Dharma (sk). Den heliga Lagen; buddhismens Kanon. [TG:100]

Dharmachakra (sk). Ordagrant roterandet av ”Lagens hjul”. Buddhismens emblem såsom ett system av cykler och återfödelser eller reinkarnationer. [TG:100]

Dhyan-Chohaner* (sk). Bokstavligen ”Ljusets Herrar”. De högsta gudarna, motsvarande de romersk-katolska Ärkeänglarna. De gudomliga Intelligenserna åt vilka kosmos tillsyn är anförtrodd. [TG:101]

Dhyana* (sk). Inom buddhismen en av de sex fullkomliga Paramiterna, ett abstrakt tillstånd som leder den utövande asketen långt bortom detta plan av sinnlig förnimmelse och ut ur materiens värld. Bokstavligen ”kontemplation”. Dhyanas sex stadier skiljs åt från sinnligt liv enbart genom det personliga jagets abstrakta nivåer. [TG:101]

Dhyani Bodhisattvor (sk). Inom buddhismen, Dhyani Buddhornas fem söner. De har en mystisk betydelse inom den Esoteriska Filosofin.[TG:101]

Dhyani Buddhor (sk). De ”med Barmhärtiga Hjärtan”; dyrkas speciellt i Nepal. Dessa har åter en hemlig betydelse. [TG:101]

Dhyani Pasa (sk). ”Dhyaniernas” eller Andarnas ”snara”; Ringen ”Överskrid ej”. (Se Secret Doctrine, Stanza V, Vol I p 129). [Sv öv Den Hemliga Läran del I s 152.] [TG:101]

Dorjesempa (tib). ”Diamantsjälen”, ett namn på den himmelske Buddhan. [TG:104]

Dorjeshang (tib). En titel på Buddha i hans högsta aspekt; ett namn på den högste Buddhan; även Dorje. [TG:104]

Dzyn eller Dzyan (tib). Skrivs också Dzen. En förvrängning av sanskritordet Dhyan och Jnana (eller fonetiskt gnyana) – Visdom, gudomlig kunskap. På tibetanska kallas vetande för dzin. [TG:107]
_______________________

Esoterisk Bodhism*. Hemlig visdom eller intelligens, från grekiskans esotericos ”inre”, och sanskritordet Bodhi, ”kunskap”, intelligens – i motsats till Buddhi, ”kunskaps- eller intelligens-förmågan”, och Buddhism, Buddhas filosofi eller lag (Den Upplyste). Skrivs också ”Budhism”, från Budha (Intelligens och Visdom), Somas son. [TG:115]
_______________________

Fohat (tib). En term som brukar representera den aktiva (manliga) kraften hos Sakti (den kvinnliga fortplantningskraften) i naturen. Den kosmiska elektricitetens essens. En ockult tibetansk term för Daiviprakriti, ursprungligt ljus; och står i det manifesterade universum för den ständigt närvarande elektriska energin och den oupphörliga förstörande och uppbyggande kraften. Esoteriskt är det likadant, eftersom Fohat är den universella framdrivande Vitala Kraften, både den framdrivande och det framdrivna.[TG:120]

Foh-tchou (kin). Bokstavligt ”Buddhas Herre”, vilket helt enkelt betyder lärare i Buddhas läror. Foh betyder en Guru som vanligtvis bor i Buddha Sakyamunis tempel – Foh Maeyu. [TG:121]
_______________________

Gautama* (sk). Prinsen av Kapilavastu, son till Sudhodana, Sakyakonung för ett litet rike på gränsen till Nepal, född i sjunde århundradet f. Kr., nu kallad ”Världsfrälsaren”. Gautama eller Gotama var prästnamnet på Sakyafamiljen, och Siddharta var Buddhas namn innan han blev en Buddha. Sakya Muni betyder Helgonet från Sakyafamiljen. Född som vanlig dödlig tog han sig till Buddhaskapet utan hjälp, genom sina egna personliga förtjänster. En människa – i sanning större än någon gud! [TG:126]

Gayâ (sk). Magadhas gamla stad, något nord-väst om det moderna Gayah. Det är vid den förra som Sakyamuni uppnådde sitt Buddhaskap under det berömda Bodhiträdet, Bodhidruma. [TG:126]

Gelukpa (tib). ”Gulmössorna”, bokstavligt den högsta och mest ortodoxa buddhistsekten i Tibet, motsatsen till Dugpa, (”Rödmössor”), de gamla ”djävulsdyrkarna”. [TG:126]

Gonpa (tib). Ett tempel eller munkkloster; ett lamakloster. [TG:129]

Guhya (sk). Dold, hemlig. [TG:130]

Guhya Vidya* (sk). Den hemliga kunskapen om mystiska Mantror. [TG:130]

Gupta Vidya* (sk). Detsamma som Guhya Vidya; Esoterisk eller Hemlig Vetenskap; kunskap. [TG:130]

Guru (sk). Andlig Lärare; en mästare i metafysiska och etiska läror; även använd på en lärare inom vilken vetenskap som helst. [TG:130]

Guru Deva (sk). Ordagrant ”gudomlig Mästare”. [TG:130]

Gyn (tib). Kunskap uppnådd genom undervisning av en adept, lärare eller guru. [TG:130]
_______________________

Hemliga Läran. Det allmänna namn som ges åt forntidens esoteriska läror. [TG:294]

Hinayana*(sk). ”Den Mindre Farkosten”; en skrift och en skola inom nordbuddhismen, i motsats till Mahayana, ”Den Stora Farkosten” i Tibet. Båda skolorna är mystiska. (Se ”Mahayana”.) Även inom exoterisk vidskepelse den lägsta formen av själavandring. [TG:142]

Hiouen Thsang. En stor kinesisk författare och filosof som reste i Indien under det sjätte århundradet i syfte att lära mer om buddhismen, till vilken han var hängiven. [TG:142]
_______________________

Jigten Gonpo (tib). Ett namn på Avalokiteswara, eller Chenresi-Padmapani, ”Ondskans Beskyddare”. [TG:165]

Jivanmukta (sk). En adept eller yogi som har uppnått helighetens yttersta tillstånd och avskilt sig själv från materien; en Mahatma eller en som är i Nirvana, en som ”ingått i sällhet” och frigörelse. Egentligen en som har uppnått Nirvana under livet. [TG:165]
_______________________

Kailasa (sk). Inom metafysiken ”himmel”, gudarnas boning; geografiskt en bergskedja i Himalaya, norr om Mansaravarasjön, även kallad Manasa-sjön. [TG:169]

Kamadeva (sk). Kärlekens gud i den allmänna uppfattningen, en Visvadeva, i den hinduiska gudavärlden. Hur än Hesiodos Eros blev degraderad till Cupido av den exoteriska lagen, och ännu mer degraderad av den senare förhärskande meningen som tillskrevs termen, så är ändå Kama ett synnerligen mystiskt och metafysiskt ämne. Det är bara de tidigare vediska beskrivningarna av Kama som anger grundtonen vad han symboliskt föreställer. Kama är det första medvetna, allomfattande begäret  för universell godhet, kärlek och för allt som lever och förnimmer, behöver hjälp och vänlighet. Den första känslan av gränslöst kärleksfullt medlidande och barmhärtighet som uppstod i medvetandet hos den kreativa ENDA KRAFTEN, så snart den fick liv och tillvaro såsom en stråle av det ABSOLUTA. Rig Veda säger: ”Begäret uppstod först inom DET, vilket var det ursprungliga tankefröet, och som de Vise genom sitt intellektuella sökande har upptäckt i sina hjärtan vara det band som förenar Väsen med icke-Väsen”, eller Manas med ren Atma-Buddhi. Det finns ingen tanke om sexuell kärlek i detta begrepp. Kama är i högsta grad det gudomliga begäret som skapar lycka och kärlek; och det är endast tidsåldrar senare, då människan började materialisera genom att ge mänsklig gestalt åt sina högsta ideal i form av stela och torra dogmer, som Kama blev kraften som tillfredsställde begären på det animala planet. Detta visar vad varje Veda-bok och några brahmaner säger. I Atharva Veda representeras Kama som den Högsta Gudomen och Skaparen. I Taitariya Brahmana är han Dharmas barn, lagens och rättvisans gud, av Sraddha och tilltro. I en annan berättelse utgår han från Brahmâs hjärta. Andra visar honom vara född ur vatten, dvs från det ursprungliga kaos, eller ”Djupet”. Härav ett av hans många namn, Ira-ja, ”den vattenfödde”; och Aja,”ofödd”; och Atmabhu eller ”självexisterande”. På grund av tecknet Makara (Stenbocken) på hans banér, kallas han också för ”Makara Ketu”. Allegorin om Shiva, den ”Store Yogin”, som förvandlar Kama till aska genom elden från hans centrala (eller tredje) Öga, därför att han har inspirerat Mahadevan med tankar om hans hustru, medan han förrättade sin andakt – är mycket suggestiv, eftersom det berättas att han därigenom förvandlade Kama till sin ursprungliga andliga form. [TG:170]

Kamaloka* (sk). Det semi-materiella plan som för oss är subjektivt och osynligt, där de icke-kroppsliga ”personligheterna”, de astrala formerna, som kallas Kamarupor stannar kvar, tills de tonar bort därifrån genom en fullständig utmattning på grund av verkningarna från de mentala impulser som skapade dessa eidolon av mänskliga och animaliska passioner och begär. (Se ”Kamarupa”.) Det är de gamla grekernas Hades och egyptiernas Amenti, De Tysta Skuggornas land; en avdelning inom den första gruppen av Trailokya. [TG:171]

Kamarupa* (sk). Metafysiskt och i vår esoteriska filosofi är det den subjektiva formen, skapad genom de mentala och fysiska begären och tankarna i förbindelse med materiella ting; en form hos alla förnimmande väsen som överlever kroppens död. Efter den döden blir tre av de sju ”principerna” – eller låt oss säga de sinnes- eller medvetandeplan på vilka de mänskliga instinkterna och föreställningarna i tur och ordning verkar – dvs kroppen, dess astrala prototyp och fysiska vitalitet – kvar på jorden, då de inte är till någon ytterligare nytta; de tre högre principerna, förenade till en, uppgår i det devakanska tillståndet, i vilket det Högre Jaget kommer att stanna tills tidpunkten för en ny inkarnation närmar sig; och ex-personlighetens eidolon lämnas ensam i sin nya boning. Här vegeterar den bleka kopian av människan som varit, under en tidsperiod vars varaktighet är varierande och står i förhållande till de materiella element som lämnats kvar i den, vilket har bestämts av det gångna livet hos den avlidne. Berövad sitt högre förnuft, sin ande och sina fysiska sinnen, vilket den blir om den lämnas ensam åt sina egna oförståndiga laster, kommer den gradvis att dö bort och upplösas. Men om den med våld dras tillbaka till den jordiska sfären, antingen genom de överlevande vännernas passionerade begär och böner eller genom vanliga nekromantiska övningar – en av de mest skadliga är mediumskap – kan ”spöket” verka för en tidsperiod som vida övergår den fysiska kroppens naturliga levnadslopp. Har Kamarupan en gång lärt sig vägen tillbaka till levande kroppar, blir den en vampyr som livnär sig på vitaliteten hos dem som är så angelägna om dess sällskap. I Indien kallas dessa eidolons för Pisachas och är mycket fruktade, som tidigare förklarats på annat ställe. [TG:172]

Kalki Avatar (sk). Den ”Vita Häst-Avataren”, som kommer att bli den sista manvantariska inkarnationen av Vishnu, enligt brahminerna; Maitreya Buddha, enligt nordbuddhisterna; Sosiosh, den siste hjälten och frälsaren bland zoroastrismens anhängare, enligt parserna; och av de ”Trovärdiga och Sanna” på den vita Hästen (Upp.19:11). I sin kommande uppenbarelse eller tionde Avatar, kommer himlen att öppna sig och Vishnu kommer att framträda  ”sittande på en mjölkvit springare, med ett draget svärd strålande som en komet, när det är dags för den slutliga förstörelsen av de orättfärdiga, ’skapelsens’ förnyelse och ’renhetens återställande’.” (Jämför Uppenbarelseboken.) Detta kommer att inträffa vid slutet av Kaliyuga 427.000 år framåt i tiden. Den sista delen av varje Yuga kallas för ”världens förstörelse”, eftersom då förändras jorden varje gång i sin yttre form, genom att sänka en grupp av kontinenter och upphöja en annan grupp. [TG:170]

Karma*(sk). Är fysiskt sett handling; metafysiskt VEDERGÄLLNINGENS LAG. Lagen om orsak och verkan eller Etiska Orsakssammanhang. Nemesis, endast i betydelsen dålig karma. Den är Nidana nummer elva i kedjan av orsaker och verkningar inom ortodox buddhism; ändå är det den makt som styr alla ting, resultatet av moralisk handling, det metafysiska Samskara, eller den moraliska verkan i en handling gjord för att uppnå någonting som tillfredsställer ens personliga önskan. Det finns förtjänstfull karma och icke-förtjänstfull karma. Karma varken straffar eller belönar, utan är endast den enda Universella LAG som ofelbart och så att säga blint leder alla andra lagar, och så att säga skapar särskilda verkningar längs banor i deras respektive orsakssammanhang. När buddhismen lär att ”Karma är den moraliska kärnan (hos varje väsen) som ensamt överlever döden och fortsätter i transmigration” eller reinkarnation, betyder det helt enkelt att det återstår ingenting efter varje Personlighet, utan endast orsakerna som den har skapat; orsaker som är odödliga, dvs de kan inte bortelimineras från universum förrän de är återställda genom sina berättigade verkningar, och så att säga utplånade av dem, och sådana orsaker – så vida de inte under personens liv som skapade dem är kompenserade med lämpliga verkningar – kommer att följa det reinkarnerade Jaget, och nå det i dess nästföljande reinkarnation ända tills en harmoni mellan verkningar och orsaker är fullständigt återställd. Ingen ”personlighet” – endast ett knippe materiella atomer och instinktiva och mentala karaktärsdrag – kan naturligtvis fortsätta som sådan, i en värld av ren Ande. Endast det som är odödligt i själva sin natur och gudomligt i grunden, nämligen Jaget, kan existera för evigt. Eftersom det är Jaget som väljer personligheten den kommer att upplysa efter varje Devachan, och som genom dessa personligheter mottager verkningarna av de skapade karmiska orsakerna, så är det Jaget, detta själv som är den ”moraliska kärnan” som tidigare beskrivits och den förkroppsligade karman ”som ensam överlever döden”. [TG:173]

Kausalkroppen.* Denna ”kropp”, som varken är en objektiv eller subjektiv kropp, utan Buddhi, den Andliga Själen, och kallas så därför att den är den huvudsakliga orsaken till Sushuptis förhållanden, vilket leder till Turya tillståndet, Samadhis högsta tillstånd. Den kallas för Karanopadhi, ”Orsakens fundament”, av Taraka Raja yogierna; och inom vedantasystemet korresponderar det både till Vignanamaya och Anandamaya Kosha, där den senare ligger näst intill Atma, och är därför den universella Andens farkost. Buddhi ensamt kan inte kallas för en ”Orsakskropp”, utan blir det i förening med Manas, det inkarnerade Väsendet eller JAGET.[TG:74]

Khado (tib). Onda kvinnliga demoner inom den allmänna folktron. I den esoteriska filosofin, ockulta och onda krafter i naturen. Elementaler kända på sanskrit som Dakini. [TG:177]

Khubilkhan (mong), eller Shabrong. I Tibet namnen för de förmodade Buddha-inkarnationerna. Utvalda helgon. [TG:178]

Kwan-shai-yin (kin). Nordbuddhisternas och kinesernas manliga logos; den ”manifesterade guden”. [TG:183]

Kwan-yin (kin). Det kvinnliga logos, ”Barmhärtighetens moder”. [TG:183]

Kwan-yin-tien (kin). Himlen där Kwan-yin och de andra logoi vistas. [TG:183

_______________________

Ladakh. Den övre Indusdalen, befolkad av tibetaner, men tillhör rajan av Kashmir. [TG:184]

Lakshana (sk). Buddhas trettiotvå kroppstecken, tecken genom vilka han kan kännas igen. [TG:185]

Lama (tib)  Skrivs ”Clama”. Titeln, när den används rätt, hör bara till prästerna i de övre graderna, de som kan tjänstgöra som gurus i klostren. Det är olyckligt att varenda vanlig medlem av gedun (prästerskapet) kallar sig själv eller låter sig kallas ”lama”. En riktig lama är utnämnd och trefaldigt  prästvigd Gelong. Sedan Tsong-ka-pa’s  reform, har mycket missbruk av titeln återigen krupit in i teokratin i landet. Det finns alltså ”lama-astrologer”, de så kallade ”Chakhan” , eller de vanliga ”Tsikhan” (av tsigan, zigenare), och ”spådoms-lamor”, samt de som får lov att gifta sig och inte ens tillhör prästerskapet. I Östra  Tibet är de väldigt få. De som finns, tillhör framförallt Västra Tibet och de sekter som inte har något att göra med Gelukpas (de gula hattarna). Orientenkännare, som knappt har en djupare kunskap om Tibets inre angelägenheter, förväxlar tyvärr ofta Choichong – ur Gurmakhyas lamaorder (Lhassa), de Initierade esoterikerna – med charlataner och Dugpas (magiker) ur Bhon sekterna. Inte undra på att – som  Schagintweit säger i sin ’Buddhism in Tibet’  – ”trots att bilder av Kung Choichong (Astrologiguden) kan ses i de flesta kloster i Västra Tibet och Himalaya, har mina bröder aldrig sett en lama Choichong”. Detta är inte annat än naturligt.  Landet översvämmas varken av Choichong eller Kubilkhan (se detta ord). Vad gäller ”Gud” eller ”Kung Choichong” så är han inte mer  ”Astrologigud” än någon annan ”Planetarisk” Dhyan Chohan. [TG:185-186]

Lam Rim (tib). En helig skrift som innehåller föreskrifter och regler, skrivna av Tsong-kha-pa ”för kunskapens framåtskridande”. [TG:186]

Lanka (sk) Det gamla namnet på den ö som idag heter Ceylon [Sri Lanka]. Det är även namnet på berget på sydöstra Sri Lanka, där det finns en stad, Lankapuri, enligt traditionen befolkad av demoner. Staden beskrivs i eposet Ramayana som gigantisk och magnifik, “med sju breda vallgravar och sju kolossala väggar av sten och metall”. Dess grundande tillägnas Visva-Karma, som byggde den för Kuvera, demon-kungen, från vilken den blev intagen av Ravana, Sita’s bortförare. I Bhâgavat Purâna ses Lanka eller Ceylon [Sri Lanka] främst som Merubergets topp, som splittrades av Vayu, vindguden, och slungades ut i oceanen. Sedan dess har den blivit säte för den Syd Buddhistiska kyrkan, Siames Sekten (anförd just nu av överprästen Sumangala), representationen för den renaste exoteriska buddhismen på den här sidan Himalaya.[TG:186]

Lanoo (sk). En lärjunge, detsamma som ”chela”. [TG:186]

Lao-tse (kin). En stor visman, helgon och filosof som kom före Confucius. [TG:186]

Lha (tib). Andar från de högsta sfärerna; därav namnet Lhasa, Dalai Lamas residens. Titeln Lha ges i Tibet ofta till vissa Narjols (helgon och yoga-adepter) som har förvärvat stora ockulta förmågor. [TG:188]

Lhagpa (tib). Planeten Merkurius. [TG:188]

Lhakang (tib). Ett tempel; en krypta, i synnerhet ett underjordiskt tempel för mystiska ceremonier. [TG:188]

Lipi (sk). Att skriva. Se ”Lipikorna” i Vol I av The Secret Doctrine. [TG:190]

Lipikor (sk). De himmelska upptecknarna, ”Skrivarna”, de som bevarar varje ord och gärning, sagd eller gjord av människan under tiden på denna jord. Såsom ockultismen lär, är de agenter för KARMA – vedergällningens Lag.

Lohitanga (sk). Planeten Mars. [TG:190]

Lotusblomman (gr). En synnerligen ockult planta, helig i Egypten, Indien och på andra ställen; kallas för ”universums barn vars  form liknar moderlivet”. Det fanns en tid” då världen var en gyllene lotus” (padma) säger allegorin. Det finns en mångfald av dessa plantor, ända från den majestätiska indiska lotusen, till kärr-lotusen (käringtand) och den grekiska ”Dioscoridis” som äts på Kreta och på andra öar. Det är en art av nymfæa, som först introducerades från Indien till Egypten där den inte var inhemsk. Se texten i Archaic Symbolism i Tillägg VIII.[ se S.D.: I, p 379] ”Lotusblomman – en Universell symbol [TG:191]

Lotusblommans Herre. En titel som används på de olika skapande gudarna, liksom på Universums Herrar, vilken denna planta är en symbol för. (se under ”Lotusblomman”. [TG:191]
_______________________

Magadha (sk). Ett forntida land i Indien som styrdes av buddhistkungar. [TG:196]

Maha Chohan (sk). Ledaren för en andlig Hierarki eller för en skola i ockultism; Överhuvudet hos de trans-himalayiska mystikerna. [TG:200]

Maha Guru (sk). Bokstavligt ”stor lärare”. Initiatorn. [TG:200]

Mahatma.* Ordagrant ”stor själ”. En adept av högsta rangen. Upphöjda väsen som har uppnått kontroll över sina lägre principer och därför lever fria från den ”köttsliga människan”, och är i besittning av kunskap och makt i proportion till det stadium de har nått i sin andliga utveckling. De kallas på palispråket Rahats och Arhats. [TG:201]

Mahayana* (pal). En skola; bokstavligt ”den Stora Farkosten”. Ett mystiskt system grundat av Nâgârjuna. Dess böcker blev skrivna under andra århundradet f Kr. [TG:201]

Manas* (sk). Ordagrant ”förnuftet”, den mentala förmåga som gör människan till en intelligent och moralisk varelse och särskiljer henne ifrån djuret; en synonym till Mahat. Esoteriskt sett betyder det emellertid när det står okvalificerat, det Högre JAGET eller den förnimmande reinkarnerande principen i människan. När det står kvalificerat kallas det av teosofer för Buddhi-Manas eller den Andliga Själen i motsats till dess mänskliga reflektion Kama-Manas.(TG:202)

Manasas (sk). De som förser mänskligheten med manas eller intelligens, de oförgängliga JAGEN i människorna. (se ”Manas”.) [TG:203]

Manas Sanyama (sk). Förnuftets fullkomliga koncentration och kontroll under yogautövning. [TG:203]

Manas Taijasi (sk). Ordagrant det ”strålande” Manas; ett tillstånd av det Högre Jaget, vilket endast stora metafysiker är i stånd att förverkliga och förstå. [TG:203]

Mara (sk). Frestelsens gud, Förföraren som försökte vända Buddha bort från hans VÄG. Han kallas ”Förstöraren” och ”Den som Dödar” (Själen. En av namnen på Kama, kärlekens Gud. [TG:206]

Mash-Mak. Inom traditionen ett atlantidiskt ord av den fjärde Rasen för att beteckna en mystisk Kosmisk eld eller snarare Kraft, varom det sägs att den är i stånd att på några sekunder pulverisera hela städer och att disintegrera världen. [TG:208]

Meru (sk). Namnet på ett påstått berg i mitten (eller vid ”naveln”) på jorden där Swarga, indiernas Olympus är placerat. Det innehåller gudarnas  största ”städer ” och är boningen för olika Devor. Geografiskt allmänt erkänt att vara ett okänt berg norr om Himalaya. Inom traditionen var Meru ”Sällhetens Land” under den tidigaste vediska perioden. Det åsyftar även på Hemâdri, ”det gyllene berget”, Ratnasânu, ”juveltoppen”, Karnikâchala, ”lotusberget” och Amarâdri och Deva-parvata, ”gudarnas berg”. Den ockulta läran placerar det i själva nordpolens centrum, utpekar det som platsen för den första kontinenten på vår jord efter klotets stelnande. [TG:213]

Migmar (tib). Planeten Mars. [TG:215]

Mu (senzar). Ett mystiskt ord (eller snarare en del av det) inom nordbuddhismen. Det betyder ”frestelsens förstörelse” under yoga utövandets förlopp. [TG:217]

Munis (sk). Helgon eller Vismän. [TG:218]

Mysteriespråket.* Den prästerliga hemliga jargongen som användes av de initierade prästerna och brukades enbart då man diskuterade heliga ting. Varje nation hade sitt eget ”mysteriespråk” okänt för alla utom de som var antagna i Mysterierna. [TG:220]

Mänskligheten. Ockult och kabbalistiskt är hela mänskligheten symboliserad genom Indiens Manu; genom nordbuddhismens Vajrasattva eller Dorjesempa, Överhuvudet för de sju Dhyanierna, och genom Adam Kadmon inom kabbalan. Alla dessa representerar den totala mänskligheten vars begynnelse är i den androgyna protoplasten, och vars slut är i det Absoluta, vilket ligger bortom alla dessa symboler och myter av mänskligt ursprung. Mänskligheten är ett stort broderskap på grund av materiens likhet ur vilken den är bildad fysiskt och moraliskt. Såvida den inte blir ett broderskap även intellektuellt, är den inte bättre än ett överlägset djursläkte. [TG:146]

_______________________

Nagadwipa (sk). Ordagrant ”Drakens ö”, en av de Sju Indelningarana av Bharatavarsha, eller moderna Indien, enligt Puranaböckerna. Inga bevis kvarstår vem Nagas var (likväl var det ett historiskt folk), favoritteorin är att de var en skytisk ras. Men det finns inga bevis för detta. När brahminerna invaderade Indien ”fann de en ras av visa män, till hälften gudar, till hälften demoner”, säger legenden, män som var lärare för andra raser och blev även undervisare till hinduerna och brahminerna själva. Nagpur anses med rätta vara en överlevande relik av Nagadwipa. Nu ligger Nagpur nästan i Rajputana, nära Oodeypore, Ajmere, etc. Och är det inte välkänt att det fanns en tid när brahminerna reste till Rajputerna för att lära sig den Hemliga Visdomen? Vidare påstår en tradition att Apollonius av Tyana undervisades i magi av Nâgas från Kashmir. [TG:222]

Nagarjuna (sk). En Arhat, en eremit (född i västra Indien) omvänd till buddhism av Kapimala och den fjortonde Patriarken, betraktas nu som en Bodhisattva-Nirmanakaya. Han var berömd för sitt dialektiska skarpsinne i metafysisk argumentering; och var den förste läraren av Amitabha-läran och en företrädare för Mahayana-skolan. Betraktas som buddhisternas störste filosof, och hänvisas till som ”en av de fyra solar som upplyser världen”. Han föddes 223 f Kr, och reste till Kina efter att själv ha blivit omvänd och omvände i sin tur hela landet till buddhism. [TG:223]

Narjol (tib). Ett helgon; en ärad Adept. [TG:225]

Nebban eller Neibban (kin). Detsamma som Nirvana, Nippang i Tibet. [TG:226]

_______________________

Padma (sk). Lotus; ett namn på Lakshmi, hinduernas Venus, som är gemål eller den kvinnliga aspekten av Vishnu. [TG:245]

Panchen Rimboche (tib). Bokstavligen ”den Stora Oceanen, eller Visdomsläraren”. Titeln på Teshu Lama från Tchigadze; en inkarnation av Amitabha som är den celesta ”fadern” till Chenresi, vilket betyder att han är en Avatar av Tsong-Kha-Pa (se Sonkhapa). De Jure [enligt lagen] så är Teshu Lama den andra i hierarkin efter Dalai-Lama; de facto [i själva verket] så är han högre eftersom det var Dharma Richen, som var efterträdare till Tsong-Kha-Pa vid det gyllene klostret som grundades av den förra Reformatorn och etablerad av Gelukpa sekten (gulhattarna), vilka skapade Dalai-Lamaorna vid Llhassa, och var den första dynastin av Panchen Rimboche. Medan den förra (Dalai-Lama) hälsas vid namnet ”Majestätjuvelen” så kan den senare glädja sig med en betydelsefullare titel, ”Visdomsjuvelen”, eftersom de är högt initierade.

Paranirvana* (sk). Absolut Icke-Tillvaro vilket är likvärdigt med absolut Tillvaro eller ”Var-het” [Be-ness], det tillstånd som nås av den mänskliga Monaden vid slutet av den stora cykeln (Se Secret Doctrine I, 135 [orig. ed.1888]). Detsamma som Paranishpanna. [TG:249]

Peling (tib). Namnet som gavs åt alla utlänningar i Tibet, speciellt till européer. [TG:251]

Planet-Andar.* Huvudsakligen planeternas härskare eller ledare.Såsom vår jord har sin hierarki av jordiska planetandar, från det högsta till det lägsta planet, så har varje annan himlakropp det. Inom ockultismen tillämpas emellertid termen ”Planet Ande” allmänt endast för de sju högsta hierarkierna, motsvarande de kristna ärkeänglarna. Dessa har alla passerat genom ett stadium i evolutionen motsvarande mänskligheten på jorden i andra världar, i för längesedan passerade cykler. Vår jord befinner sig ännu i sin fjärde Rund, och är alldels för ung för att ha frambringat höga planetandar. Den högsta Planetanden som styr över ett klot är i verkligheten den ”Personliga Guden” för denna planet och ännu mer sannolikt dess ”all behärskande försyn” än den självmotsägande Oändliga Personliga Gudomen hos den moderna kyrkan. [TG:255]

_______________________

Rahat. Detsamma som ”Arhat”; den adept som blivit fullständigt fri från alla begär på detta plan genom att förvärva gudomlig kunskap och kraft. [TG:274]

Rahula (sk). Namnet på Gautama Buddhas son. [TG:274]

_______________________

Sagardagan. En av de fyra vägarna till Nirvana. [TG:284]

Sakwala. Det är en bana eller ”ord” uttalat av Gautama Buddha under hans muntliga undervisning. Sakwala är ett världsligt, eller snarare ett solsystem varav det finns ett oändligt antal i universum, och betecknar den rymd kring vilket ljuset från varje sol sträcker sig. Varje Sakwala innehåller jordklot, helveten och himlar (som betecknar goda och dåliga sfärer, vårt jordklot betraktas inom ockultismen såsom ett helvete); de uppnår sin höjdpunkt, faller sedan in i en nedbrytningsprocess och förstörs till slut vid regelbundna återkommande intervaller på grund av en oföränderlig lag. På jordklotet lärde Mästaren att det redan funnits fyra stora ”kontinenter” (Gudarnas Land, Lemurien, Atlantis och den nuvarande ”kontinenten” uppdelad i fem delar i Den Hemliga Läran) och att ytterligare tre till kommer att framträda. De förra ”hade inte kontakt med varandra”, en mening som visar att Buddha inte talade om de faktiska kontinenterna som var kända på hans tid (ty Patala eller Amerika var för de forntida hinduerna fullkomligt känd), utan om jordens fyra geologiska bildningar, med sina fyra särskilda rot-raser som redan hade försvunnit.[TG:285] 

Sakya (sk). Gautama Buddhas familjenamn. [TG:285] 

Sakyamuni Buddha (sk). Ett namn på grundaren av buddhismen, den store Vise, Herren Gautama. [TG:285]

Samanta Bhadra (sk). ”Den Universelle Vismannen”. Namnet på en av fyra Bodhisattvor inom Yogacharya-skolans system, inom Mahayana (den Stora Farkostens) Visdomens system. Det finns fyra jordiska och tre himmelska Bodhisattvor: de första fyra verkar bara inom de ifrågavarande raserna, men i mitten på den femte rotrasen så framträdde den femte Bodhisattvan som enligt en esoterisk legend var Gautama Buddha, men som hade framträtt alldeles för tidigt och måste därför försvinna kroppsligen från världen för en tid. [TG:286] 

Samma Sambuddha* (pal). Ihågkommandet av alla våra tidigare inkarnationer; ett yogafenomen. [TG:287] 

Samma Sambuddha (pal). En titel på Herren Buddha, ”fromhetens och underkastelsens Herre”; det betyder ”fullkomlig illumination”. [TG:287] 

Samtan (tib). Detsamma som Dhyana eller meditation. [TG:288] 

Senzar. Det mystiska namnet för prästspråket eller de initierade Adepters ”Mysteriespråk” i hela världen. [TG:295]

Si-dzang (kin). Det kinesiska namnet för Tibet; omnämnt i det Kungliga Biblioteket i Fo Kiens huvudstad, såsom det ”stora sätet för ockult vetande” år 2207 f Kr. (The Secret Doctrine, I:271). [TG:298] 

(T) Son-kha-pa (tib). Skrivs också Tsong-kha-pa. En berömd tibetansk reformator på trettonhundratalet som introducerade en renad form av buddhism i sitt land. Han var en stor Adept som inte längre kunde bevittna vanhelgandet av buddhismens filosofi genom falska präster som gjorde den till en säljbar handelsvara, utan satte kraftigt stopp för detta genom en läglig revolution och landsförvisade 40 000 falska munkar och lamor ur landet. Han betraktas som en Avatar av Buddha och är Gelugpa-sektens (”de gula hattarnas”) grundare liksom av det mystiska Brödraskap som är förbundet med dess ledare. De ”tiotusen bildernas träd” (kumbum) har, sägs det, växt fram ur denna askets långa hår, som då han lämnade detta efter sig, försvann för alltid från de världsligas åsyn. [TG:305]

Sthavirah eller Sthaviranikaya (sk). En av de tidigaste filosofiska kontemplativa skolorna, grundad 300 f.Kr. Den splittrades i tre avdelningar år 247 före den kristna tideräkningen i: Mahavihara Vasinah  (de stora munkklostrens skola), Jetavaniyah och Abhayagiri Vasinah. Det är en av de fyra grenarna av Vaibhachika-skolan grundad av Katyayana, en av de stora lärjungarna till Herren Gautama Buddha, författare till Abhidharma Jnana Prasthana Shastra, och väntas återkomma som en Buddha. (Se ”Abhayagiri”, etc.) Alla dessa skolor är synnerligen mystiska. Bokstavligt översätts Staviranikaya med  ”Skola för ledaren” eller ”Presidenten” (Chohan). [TG:310]

Stupa (sk). Ett koniskt monument i Indien och Ceylon, upprest över reliker av Buddha, Arhater eller andra stora människor.[TG:310]

Svastika (sk) I den allmänna uppfattningen så är det Jainakorset, eller ”det fyrfotade” korset (croix cramponée). Inom Frimureriets läror, ”den äldsta Orden av det Mystiska Korsets Broderskap” som sägs blivit blivit grundad av Fohi, 1027 f. Kr. och introducerad i Kina femtio-två år senare, och bestod av tre grader. Inom Esoterisk Filosofi det allra mest mystiska och forntida diagrammet. Den är ”ursprunget till elden genom friktion och av de ’Fyrtio-nio Eldarna’”. Dess symbol var inpräntad på Buddhas hjärta och kallas därför ”Hjärtats Sigill”. Det läggs på de bortgångna Initierades bröst efter deras död; och det omnämns med största respekt i Ramayana. Den finns inristad på varje klipptempel och förhistorisk byggnad i Indien, och varhelst buddhister har lämnat sina spår; den finns också i Kina, Tibet och Siam och bland de germanska nationerna som Tors hammare. Det beskrivs såhär av Eitel i sin Hand-Book of Chinese Buddhism: (1) den finns ”bland bonpas och buddhister”; (2) den är ”en av Sripadas sextio-fem tecken”; (3) den är ”symbolen för esoterisk buddhism”; (4) ”det speciella kännemärket på alla gudomar som dyrkas av Lotusskolan i Kina”. Slutligen, och inom Ockultism, så är den lika viktig för oss som den pythagoreiska Tetraktys, som sannerligen är en dubbel symbol. [TG: 315]
_______________________

Tanjur (tib). En samling buddhistiska verk som är översatta från sanskrit till tibetanska och mongoliska. Det är den mer omfångsrika kanonen, som innehåller 225 stora volymer av olika ämnen. Kanjur som innehåller budorden eller ”Buddhas ord”, består bara av 108 volymer.[TG:319]

Tantra (sk) Bostavligt ”regel eller ritual”. Vissa mystiska och magiska verk, vars huvudsakliga säregenhet är dyrkandet av den kvinnliga kraften, personifierad genom Sakti. Devi eller Durga (Kali, Shivas hustru) är den särskilda energi som är förbunden med sexuella riter och magiska krafter – den värsta formen av svart magi eller svartkonst. [TG:319]

Tantrika (sk) Ceremonier som är förbundna med ovannämnda dyrkan. Sakti har en tvåfaldig karaktär, vit och svart, bra och dålig, och Saktas indelas i två klasser, Dakshinâcharis och Vamachâris, eller den högra handens och den vänstra handens Saktas, dvs, ”vita” och ”svarta” magiker. Dyrkandet av de senare är i allra grad lössläppt och omoraliskt. [TG:319]

Tao (kin). Namnet på Lao-tze's filosofi. [TG:319] 

Tao-teh-king (kin). Bokstavligt ”Boken om Naturens Fullkomlighet, skriven av den store filosofen Lao-tze. Det är en slags kosmogoni som innehåller den Esoteriska Världsdaningens alla fundamentala läror. Sålunda säger han att i begynnelsen fanns det ingenting utom gränslös och obegränsad Rymd. Allt som lever och som finns till, föds inom det, från den ”Princip som existerar av Sig Själv, utvecklar Sig Själv genom Sig Själv”, dvs. Swabhâvat. Eftersom dess namn är okänt och dess väsen är ogripbart, har filosofer kallat det Tao (Anima Mundi), naturens oskapade, ofödda och eviga energi, som periodiskt manifesterar sig. Naturen liksom människan kommer då den når renhet att uppnå vila, och då blir allt ett med Tao, som är källan till all sällhet och lycka. Liksom i hinduisk och buddhistisk filosofi, så kan sådan renhet och sällhet och odödlighet endast uppnås genom utövandet av dygden och det fullkomliga stillandet av den världsliga anden. Människoförnuftet måste behärska och slutligen underkuva och till och med krossa den turbulenta verksamheten hos människans fysiska natur; ju tidigare hon når den behövliga graden av moralisk renhet, desto lyckligare blir hon. (se Annales du Musée Guimet, vol XI och XII; Etudes sur la Religion des Chinois, av Dr Groot.) Som den berömde sinologen Pauthier anmärker: ”Mänsklig visdom kan aldrig använda ett mer heligt och djupsinnigt språk.” [TG:320] 

Tashilhumpa (tib). Det stora centrat av kloster och kollegium, som ligger tre timmars väg från Tchigadze, Teshu Lamas residens, för mer detaljer se ”Panchen Rimboche”. Det byggdes 1445 på order av Tsong-kha-pa. [TG:321]

Tassissudun (tib) Bokstavligt, ”lärans heliga stad”; som trots detta bebos av mer Dugpas än Helgon. Det är bostaden i Bhutans huvudstad för det eklektiska Överhuvudet inom Bön-religionen – Dharama Raja. Den senare, som sägs vara en nordbuddhist, är helt enkelt en dyrkare av urinvånarnas gamla halvgudar, naturandarna eller elementalerna, som dyrkades i landet innan buddhismen introducerades. Alla främlingar är förhindrade att tränga in i Östra eller Stora Tibet, och de fåtal skolastiker som under sina resor har försökt komma till dessa förbjudna områden, har endast tillåtits att tränga in så långt som till gränstrakterna till Bod landet. De har rest omkring i Bhutan, Sikkim, och på andra ställen längs landets gränstrakter, men kan inte ha lärt sig något eller fått veta något om det verkliga Tibet; alltså inget om sann Nordbuddhism eller Tsong-kha-pas Lamaism. Och trots detta, så försäkrar de inför världen att de förmedlar den rena Nordbuddhismen, när de egentligen bara beskriver en del riter och trosuppfattningar inom Bönreligionen och av resande Shamaner, och kommenterar över detta stora förfall som om det vore den ursprungliga renheten!

Tchertchen. En oas i Central-Asien, belägen omkring 4000 feet ovanför floden Tchertchen Darya; själva drivbänken och centrum för den forntida civilisationen, omgiven på alla sidor av otaliga ruiner, ovanpå och under marken, av städer och  begravningsplatser av alla tänkbara slag. Den f d översten Prjevalski rapporterade, att oasen är bebodd av omkring 3000 människor som ”representerar kvarlevorna av ungefär hundra nu utdöda nationer och raser, där till och med själva namnen på dem för närvarande är okända för etnologerna. [TG:324]
_______________________

Udumbara (sk). En lotus av oerhörd storlek, helgad åt Buddha: Nila Udumbara eller ”den blå lotusen”, vilken betraktas som ett övernaturligt omen närhelst den blommar, ty den slår bara ut en gång vart tretusende år. En sådan sägs ha slagit ut i blom innan Gautamas födelse. En annan slog ut nära en sjö vid foten av Himalaya, på 1300-talet, strax innan Tsong-kha-pa föddes, etc, etc. Detsamma sägs om Udumbara-trädet (ficus glomerata) eftersom dess blommor slår ut i intervaller på flera hundra år, vilket också en slags kaktus gör, som bara blommar på oerhörda höjder och slår ut vid midnatt. [TG:351] 

Upasaka (sk). Manliga chelor eller snarare hängivna. De som utan att träda in i prästerskapet avger ett heligt löfte att hålla de huvudsakliga budorden. [TG:354] 

Upasika (sk). Kvinnliga chelor eller hängivna. [TG:354]
_______________________

Vajra (sk). Bokstavligen ”diamant-klubba” eller spira. I hinduiska verk är den Indras spira och har sin like i Zeus åskvigg med vilken denna gudom såsom åskans gud dräper sina fiender. Men inom den mystiska buddhismen är den de Präst-Invigdas, exorcisternas och adepternas magiska spira – symbolen för ägandet av Siddhier eller övermänskliga krafter och används under vissa ceremonier av präster och teurgiker. Den är också symbolen för Buddhas makt över onda andar eller elementaler. Ägarna till denna stav kallas Vajrapani. (se detta ord) [TG:359]

Vajracharya (sk). Den andliga acharyan (gurunn, lärare) inom Yogacharyaskolan. ”Vajras Högste Mästare”. [TG:359] 

Vajradhara (sk). Den Högste Buddhan bland nordbuddhisterna. [TG:359] 

Vajrapani (sk) eller Manjushri. Den Dhyâni-Bodhisattva (liksom den andliga återspeglingen, eller Dhyâni-Buddhornas son på jorden) som föds direkt ur tillvarons subjektiva gestalt; en gudomlighet som av de världsliga tillbeds som en gud och av de Invigda som en subjektiv Energi vars verkliga natur endast är känd och förklarad av Yogâchârya-skolans högsta Invigda. [TG:359] 

Vajrasattva (sk). Namnet på den sjätte Dhyani-Buddhan (varav det endast finns fem inom den folkliga nord-buddhismen) – inom Yogâchârya-skolan som räknar med sju Dhyani-Buddhor och lika många Bodhisattvor – den förras ”förnufts-söner”. Därför hänvisar orientalisterna till Vajrasattva som ”en uppdiktad Bodhisattva”. [TG:360]
 _______________________

Yi-King (kin).[I-Ching] Ett urgammalt kinesiskt verk, skrivet av generationer av vise. [TG:379] 

Yoga* (sk). (1) En av Indiens sex darshanas eller skolor; en filosofisk skola grundad av Patanjali, fastän den verkliga yogaläran, den som är sagd att ha hjälpt till att förbereda världen för Buddhas predikan, är tillskriven på goda grunder, den mera forntida vismannen Yajnavalkya, författaren av Shatapatha Brahmana, Yajur Veda, Brihad Aranyaka och andra berömda verk. (2) Utövandet av meditation som ett medel till andlig frigörelse. Psyko-andliga förmågor uppnås därmed och framkallade extatiska tillstånd leder till den klara och korrekta förnimmelsen om de eviga sanningarna, både i det synliga och osynliga universum. [TG:380: KG # 247] 

Yogi* (sk). 1) Inte ”ett tillstånd av sexfaldig kroppslig och mental glädje som ett resultat av extatisk meditation (Eitel); utan ett tillstånd, som när det uppnåtts ger utövaren ett fullständigt herravälde över sina sex ”principer”, han har nu blivit ett med den sjunde. Det ger honom full kontroll, tack vare sin kunskap om SJÄLVET och Självet, över sina kroppsliga, intellektuella och mentala tillstånd, som nu inte längre är i stånd att lägga sig i eller inverka på hans Högre Jag och lämnar således det ifred att vara i sitt ursprungliga rena och gudomliga tillstånd. 2) Även namnet på en hängiven som utövar Yoga. [TG:381; KG # 248] 

Yong-Grüb (tib). Ett tillstånd av absolut vila, detsamma som Para-nirvana. [TG:381] 

Yoni (sk). Skötet, den kvinnliga principen. [TG:381]
_______________________ 

Zampun (tib). Livets heliga träd, har många mystiska betydelser. [TG:384]

 

HELENA BLAVATSKY
The Theosophical Glossary, 1892

Översatt från H P Blavatskys The Theosophical Glossary. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1973.

_________________________________________________________________________________________________

Länk till Teosofisk Ordbok av Helena Blavatsky

_________________________________________________________________________________________________

Artiklar från gruppen ”Mysteriet Buddha” av Helena Blavatsky:
Mysteriet Buddha
De Sju Principerna
Lam Rim´s och Dzyan`s Hemliga Böcker
Tsong-kha-pa. – Lohans i Kina
Amita Buddha, Kwan-Shai-Yin och Kwan-Yin – vad ”Dzyans Bok” och Tsong-kha-pa´s lamakloster säger
En opublicerad predikan av Buddha

Ytterligare artiklar som behandlar Tibetansk Esotericism ur den teosofiska litteraturen av Helena Blavatsky:
I Nirvanas flöde – Kwan Yin & Vachishwara
Senzar – prästerskapets språk
HPBs Meditationsdiagram från ”IG” Undervisningen
Dzyans Sånger – Kosmisk Evolution
Dzyans Sånger – Människans Skapelse
Vår Stjärna, Stråle, Fader eller Dhyani-Buddha
Tibetansk-kinesisk-indisk Ordbok i Esotericism
_________________________________________________________________________________________________
 

| till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23