Tsong-kha-pa – Lohans i Kina av Helena Blavatsky

I artikeln ”Reinkarnationer i Tibet” publicerades allt som får sägas om Tsong-kha-pa”. [1] Där slås det fast att denne reformator – i motsats till vad parsi-forskare anser – inte var någon inkarnation av en av de celesta Dhyanierna, eller de fem himmelska Buddhorna, som sägs ha blivit skapade av Sakyamuni efter att han uppnått Nirvana, utan att han istället var en inkarnation av självaste Amita Buddha”. De urkunder som bevarats i den Gon-pa som är Tashi-lhunpo´s huvudkloster, förtäljer att Sang-gyas lämnade det ”Västra Paradisets” regioner för att Själv inkarnera i Tsong-kha-pa, och att detta var en följd av den degradering som hans hemliga läror hade utsatts för.

Fram till Tsong-kha-pa perioden hade det inte funnits några Sang-gyas (Buddha) inkarnationer i Tibet.

Tsong-kha-pa förmedlade de tecken varmed närvaron av en av tjugo-fem Bodhisattvorna [2] eller en av de celesta Buddhorna (Dhyan-Chohans) skulle bli igenkänd i en människokropp, och Han förbjöd med bestämdhet nekromanti. Detta ledde till en splittring bland Lamorna och de missnöjda allierade sig med urbefolkningens Bön-anhängare mot den reformerade Lamaismen. Än idag utgör de en kraftfull sekt som praktiserar de mest avskyvärda riter runt om i Sikkim, Bhutan, Nepal, och till och med vid Tibets gränsområde. Det var värre då än idag. Med tillåtelse från Tda-shu eller Teshu Lama, [3] så begav sig bortåt några hundra Lohans (Arharter) till Kina för att slå sig ner i det berömda klostret nära Tien-t´ai för att undvika konflikt. Där blev de snart blev föremål för legendarisk lärdom, och så är fallet än idag. Men det hade redan kommit andra Lohans före dem,

_________________

[2] Den intima relationen mellan de tjugo-fem Buddhorna (Bodhisattvorna) och med hinduernas tjugo-fem Tattwor (de Betingade eller Begränsade) är intressant.

[3] Det är intressant att notera den stora betydelse som ges Dalai Lamorna från Lhasa av europeiska orientalister, och deras fullständiga okunnighet beträffande Tda-shu (eller Teshu) Lamorna, då det är de senare som inledde den hierarkiska serien av Buddha-inkarnationer, och att de är de facto [i själva verket] Tibets ”påvar”: Dalai Lamorna är Tda-shu Lama Nabang-lob-Sang´s skapelser, han själv är den sjätte inkarnationen av Amita, genom Tsong-kha-pa, men väldigt få personer är medvetna om detta faktum.[ Faktum är att det var den femte Dalai Lama (Nabang-Lob-Sang) som installerade sin Guru (Lob-Sang chós-kyi ryal-mts án 1569-1662) såsom den förste Tashi Lama omkring 1640. Eftersom de båda Storlamorna hade samma namn Lob-Sang är det lätt att förstå denna förvirring. Detta är ytterligare förklarat i BCW, vol IV, p.12 fn. Översättarna]

[4] Reciterandet av ett mantra är inte detsamma som en bön, utan snarare en magisk sentens varmed kausalitetens ockulta lag förbinder sig, samt är beroende, av viljan och agerandet av den reciterande sångaren. Det är en rad av sanskrit ljud och när dess ordsträng och sentenser uttalas enligt Atharva Veda´s magiska formel, som dock bara förstås av de få, blir resultatet av vissa mantror en omedelbar och kraftfull effekt. I dess esoteriska mening så innehåller det Vach (det mystiska språket) som innebor i mantrat, eller snarare inom dess ljud, eftersom det är i enlighet med vibrationerna i etern., som verkningarna på ett eller annat sätt uppstår. De så kallade ”välljudande sångarna” fick sitt namn på grund av att de var experter på mantrorna. Därav legenden i Kina som säger att Lohans sånger och melodier hörs vid gryningen av prästerna från sina celler i Fang-Kwang klostret. (Se i Biography of Chi-Kai in Tien-tai-nan-tchi)

De första Lohans kom från Kashmir år 3000 av Kali-Yuga, (ungefär ett århundrade före den kristna eran) [5] emedan de sista anlände i slutet på trettonhundratalet, 1500 år senare; och då det inte fanns någon plats för dem på Yihigching´s lamakloster, så byggde de för sitt eget bruk det största klostret av dem alla på den heliga ön Pu-to (Buddha, eller Put på kinesiska), i provinsen Chusan. Där florerade den Goda Lagen, ”Hjärtatas Lära” under flera århundraden. Men när ön blev vanhelgad genom en mängd västerlänningar så bestämde sig Lohans Ledare för att fly upp till ______bergen. I Pi-Yun-Ti pagodan nära Peking kan man fortfarande se ”Salen med de femhundra Lohans”. Där finns statyerna på de som anlände först arrangerade på bottenplanet, emedan en avskild Lohan är placerad precis under taket till byggnaden, en byggnad som verkar vara byggd i åminnelse av deras besök.
_________________

[5] Den hyllade Lohan, Madhyantika, som konverterade kungen och hela Kashmir till buddhism, sände en grupp av Lohans för att predika den Goda Lagen. Han var även den skulptör som åt Buddha reste den berömda statyn som var ca 100 feet hög, norr om Punjab, som Hiuen Tsang såg vid Dardu. Och eftersom samma kinesiska resenär omnämner ett tempel 10 Li från Peshawar – 350 feet runt och 850 feet högt – som redan var 850 år gammal vid den tiden (650 e.Kr.), så tror Koeppen att den buddhistiska religionen var i majoritet i Punjab ända sedan 292 f. Kr.

Orientalernas böcker är fulla med direkta inskränkningar beträffande Arhats (Adepter), vilka beskrivs vara ägare av taumaturgiska förmågor och dessa omtalas – när helst ämnet inte går att bortförklaras – uteslutande i föraktfulla ordalag. Antingen är de oskyldigt okunniga eller så ignorerar de medvetet betydelsen av det ockulta elementet och symboliken inom de olika religionerna som de vill förklara, eller så använder de sig av för litet utrymme när de ska förklara sådana passager, och lämnar ofta originaltexten utan översättning. I sanningens namn, så borde alla sådana mirakel tillåtas även om de har blivit återberättade i överdrifternas skrud, och de är varken mindre trovärdiga eller mindre bevittnade inom de ”hedniska annalerna” än de är som beskriver de talrika kristna Helgonen som finns i kyrkokrönikorna. Båda har lika rätt till en plats i respektive historiebeskrivning.

Om Arhaterna inte hördes av mera i Indien efter förföljelsen av buddhismen hade inletts, så berodde detta på att deras klosterlöften hindrade dem från all vedergällning, och att de var tvungna att lämna landet och söka avskildhet och säkerhet i Kina, Tibet, Japan och på annat håll. Brahminernas prästerliga makt var på den tiden obegränsad, så att buddhismen förespråkare vilka skulle kunna motsvara Simon och Appollonious, hade ungefär lika mycket chans att bli erkända och uppskattade av de brahminska motsvarigheterna till Irenaeus och Tertullianus som deras efterföljare hade i den judiska och romerska världen. Det var en historisk repetition av de dramer som kom att utspela sig århundraden senare inom kristendomen. Det var inte samma sak med de så kallade kristna ”heretikerna” som det var med de buddhistiska Adepterna, vilka inte förföljdes för att de förnekade Vedaböckerna eller den heliga Stavelsen, utan på grund av att de förstod alldeles för väl den hemliga betydelsen av båda. Det var enbart därför att deras kunskap betraktades som farlig och deras närvaro i Indien ovälkommen som de var tvungna att emigrera.

Det var ingen liten del brahminer bland de Initierade. Än i dag så möter man de mest underbart begåvade Saddhus och Yogier, som dock är förpliktigade att hålla sig obemärkta och i skymundan, och detta beror inte bara på det krav av absolut tystnadsplikt som de belades med vid sin Initiering, utan även på rädsla för anglo-indiska tribunaler och domstolar, där domarna är fast beslutna att betrakta som charlataneri, lurendrejeri och bedrägeri, all uppvisning av, och påståendet om, att besitta abnorma krafter av något slag, och vi kan därför av det förflutna bedöma det nuvarande. Århundraden efter vår era, valde de inre templens Initierade samt de från Mathams (Brödraskap av munkar) ett högsta råd, som leddes av en allsmäktig Bram-Atma, Mahatmornas Högste Ledare. Detta pontifikat kunde bara utövas av en brahmin som hade uppnått en viss ålder, och det var han som var den ende beskyddaren av den mystiska formeln, och han var Hierofanten som frambringade stora Adepter. Det var bara Han som kunde förklara betydelsen av det heliga ordet AUM, och betydelsen av alla religiösa symboler och riter. Och vem som helst bland de Initierade av den Högsta Graden som avslöjade till en profan en enda sanning om än så liten som anförtrotts honom, var han tvungen att dö; och även han som mottog det förtroliga meddelandet blev dödad.

Men det existerade, och det existerar än idag, ett Ord som vida överträffar detta mystiska enstaviga ord och som gör att den person som finner dess nyckel nästan kan jämställas med Brahman. Det är bara Brahmatmas som äger nyckeln till dess betydelse, och vi vet att fram till denna dag så finns det bara två stora Initierade i södra Indien som äger den. Denna nyckel kan bara föras vidare vid dödsögonblicket, för det är det ”Förlorade Ordet”. Ingen tortyr, inga mänskliga krafter kan framtvinga ett avslöjande av en brahmin som vet dess betydelse; och den är väl bevakad i Tibet.

Och ändå är denna hemlighetsfullhet och detta djupa mysterium verkligen nedslående, eftersom det är bara dessa – de Initierade från Tibet och Indien – som helt och hållet kan skingra den djupa dimma som hänger över ockultismens historia och framtvinga dess rättmätiga anspråk. Det delfiska oraklets devis, ”Känn Dig Själv”, verkar bara vara för de få under denna tidsålder. Men detta förhållande bör inte belasta Adepterna som har gått så långt som Deras regler har medgivit för att öppna världens ögon. Samtidigt som européerna ryggar tillbaka för det offentliga vanryktet och det förlöjligande som ohämmat kastas på ockultisterna, så har asiaterna blivit modfällda genom sina egna Pandits. Dessa påstår sig arbeta under det dystra intrycket att ingen Bija Vidya, inget Arhatskap (Adeptskap) är möjligt under Kali-Yuga (den ”Svarta Tidsåldern”) som vi nu passerar genom. Till och med buddhisterna lär sig att Herren Buddha skall ha profeterat att kraften skulle dö ut inom ”ett årtusende” efter hans död. Men detta är ett stort misstag. I Digha-Nikaya säger Buddha:

En liknande motsägelse angående den åsikt som framförs av brahminerna görs av Krishna i Bhagavad-Gita, dessutom har vi de faktiska framträdanden av många Saddhus och mirakelgörare i det förgångna, liksom även i denna tidsålder. Detsamma gäller för Kina och Tibet. Bland Tsong-kha-pa´s budord finns det ett som påbjuder Rahats (Arhats) att göra ett försök att upplysa världen, vilket även omfattar de ”vita barbarerna”, i varje århundrade vid en specifik tidpunkt av cykeln. Till dags datum har inget av dessa försök varit framgångsrika. För misslyckande har följt på misslyckande. Ska vi förklara detta faktum i ljuset av en särskild profetia? Det är sagt att fram till den tid då Phan-chen-rin-po-she (den Stora Visdoms Juvelen) [6] nedlåter sig att återfödas i landet med Pelings (västerlänningar), och framträda som den Andliga Förkämpen (Chom-den-da), och förgöra alla felaktigheter och all ignorans som samlats genom tidsåldrarna, så kommer det inte att vara någon nytta med att roten rycka loss de missförstånd som finns i Peling-pa (Europa): hennes söner kommer inte att lyssna till någon. En annan profetia kungör att Den Hemliga Läran kommer för alltid förbli ren i Bod-yul (Tibet), men bara till den dag som Tibet hålls fri från utländsk invasion. Blotta närvaron av västerlänningar, oavsett hur vänliga de än är, kommer att bli ödesdigert för den tibetanska befolkningen. Detta är den verkliga nyckeln till Tibets exklusivitet.
_________________

[6] En titel på Tashi-lhunpo Lama .

The Eighteen Lohans of Chinese Buddhist Temples.

WATTERS T.

Lohan

When you enter the chief hall of a Buddhist temple in China you cannot fail to notice two rows of large yellow figures -- one along the east and the other along the west wall. These figures, which are usually numbered and labelled, are called the Eighteen Lohan, and if you ask your guide what they are he will probably reply ”belong jess.” This answer may not be deemed satisfactory, but further inquiry will only elicit the information that these are images of Buddha's eighteen great disciples. The names, however, show that this information is not quite correct, some of them being unknown to the original Buddhist canon. If you go on to Korea and visit the curious old Buddhist temples in that country, you will find that Buddha's Hall has rows of similar figures, but sixteen in number. If you continue your journey and visit Japan, you will find there also Sixteen Rakan lining the side walls of the Buddhist temples. Lohan and Rakan are for A-lo-han, the Chinese way of expressing the Sanskrit word Arhan for Arhat. Suppose you could go back and travel to Lhassa, there also you would find Sixteen Arhats, or as they are called there, Sthaviras, in the Chief Hall of Buddha's temples. Tibet, however, seems to have also its Eighteen Lohan, imported from China apparently in modern times.

Link to this article

____________________________________________________________________________________________

SUPPLEMENT 2.

Buddhist Paintings
Lohan

Lohan is an interesting subject matter among Buddhist paintings in China. In the last issue, we mentioned that the image of Guanyin is that of a young woman. In contrast to it, the image of Lohan is that of a middle-aged man.

Lohan was originally known as Arhat in Sanskrit and Arahan in Pali. Literally, Lohan is a man of worth, honourable one. There are two kinds of arhats, namely, the Sound-hearing arhat and the Enlightened-to-condition arhat.The former attains the wisdom to understand the Four Noble Truth, while the latter attains the wisdom to understand the Law of Dependant Origination or the Twelve Links of Dependant Origination. They represent two vehicles, who ”comprehend for their own sake”. As they pay attention to themselves and not to others, they are incapable of genuine and equal enlightenment. There are four noble stages of fruition in the Arhat Path

In the beginning, a lohan was a follower of the Buddha, an assistant by his side. When the image of Lohan was introduced to China, there were something like the 16 Lohans as the Buddha instructed 16 of his followers to live in the human world and present themselves in human forms. Later on the number grew to 18 Lohans and some even to 500 Lohans. During the Five Dynasties, the images of Lohans became very popular, since the mind is the Buddha and the Buddha is the mind and Buddhas and humans are in fact the same, and so is the human form of the Lohan. Lohan became more and more like an ordinary man and it is pretty much up to the imagination of the artists to depict whatever an image for him. The were also some interesting figures among the Lohans in China, such as the legendary Ji Gong, the Crazy Monk. Due to such human appeal, Lohan became a popular artistic form in Chinese Buddhist paintings.

EARLY HISTORY AND CULTURE OF KASHMIR

That Buddhism was first preached in Kashmir by Madhyantika and that he succeeded in making a large number of converts also receives confirmation from traditions recorded in the Tibetan work Dul-va and the account of Hiuen Tsang.

link to this article on
Madhyantika
__________________________________________________________________________