En Sierskas Öden
Eller märkliga tilldragelser i madame Blavatskys liv
[Incidents in the Life of Madame Blavatsky]
En Sierskas Öden
Eller
märkliga tilldragelser i madame Blavatskys liv
[Incidents in the Life of Madame Blavatsky]
FÖRORD, FÖRETAL, INLEDNING, INNEHÅLL
A. P.
SINNETT
President
i det Teosofiska Samfundet i London.
BEMYNDIGAD ÖVERSÄTTNING AV
VICTOR
PFEIFF
Stockholm, 1887.
© 2007 Online Teosofiska Kompaniet
Malmö
Förord kapitel 1 kapitel 2 kapitel 3 kapitel 4 kapitel 5 kapitel 6 kapitel 7 kapitel 8 kapitel 9 kapitel 10
FÖRORD
Denna bok, som härmed överlämnas i den svenska allmänhetens händer, kan i mer än ett hänseende sägas komplettera de två förut översatta arbetena av mr Sinnett – Den dolda världen och De invigdes lära. En del kritiker, vilka inte följt med de nyare upptäckterna på själslivets område, har helt käckt uttalat sin dom över inte blott de ockulta fenomenen, utan ock med detsamma över en av samtidens märkvärdigaste personer, madame Blavatsky. Man har inte tvekat att kalla henne en bedragerska och taskspelerska. Att hon inte är detta framgår klart och tydligt av denna levnadsteckning, vilken följer hennes psykiska utveckling ända ifrån hennes första barndom och uppvisar det naturliga inre sammanhanget emellan många yttringar av hennes verksamhet, som förut förefallit oförklarliga. Man får även flera viktiga häntydningar på de naturliga lagarna för de ockulta fenomenens framställande, som utvisar deras frändskap med de snart sagt lika underbara fenomen, som av framstående läkare och vetenskapsmän konstateras såsom faktiska inom hypnotismens och den hypnotiska suggestionens område.[*]
_______________
[*] Se det nyligen utkomna ytterst intressanta arbetet av doktor F Björnström – Hypnotismen.Man må slutligen på grund av de föregående böckerna ha hyst vissa tvivel om mahatmernas eller ”Brödernas” tillvaro och deras maktfullkomlighet – här får man det intrycket att ovillkorligen ett brödraskap existerar, vilkas medlemmar genom en egendomlig så väl psykisk som fysisk uppfostran kommit till insikt om och en viss makt över naturkrafter, ännu av vetenskapen outredda, men gett befryndade med de inom kemien och fysiken redan kända. Men likasom denna bok kan sägas komplettera de båda föregående, så kompletterar och förklarar de i sin ordning också denna. De bör läsas och begrundas i deras inbördes sammanhang. Och om vi för vår del inte kan ingå på alla den ockulta världsförklaringens detaljer – om en sak är vi djupt övertygade: att detta system och den därav framkallade teosofiska rörelsen förtjänar den allra största uppmärksamhet, såsom uppslaget till en framgångsrik reaktion mot vår tids både teoretiska och praktiska ateism och krassa materialistiska uppfattning av livet.
Översättaren
[Viktor Pfeiff, Stockholm, 1887]
INNEHÅLL
Kapitel Rubrik Sida
Inledning Innehåll 1
Kap I.
11
Kap II.
42
Kap III.
60
Kap IV.
68
Kap V.
88
Kap VI.
105
Kap VII.
119
Kap VIII.
130
Kap IX.
170
Kap X.
202
Bihang.
Bihang
252
FÖRETAL
Denna bok innehåller så mycket, som är ägnat att stöta alla konventionella teorier angående det möjliga eller trovärdiga för huvudet, att jag med full tillförsikt motser det gäckeri, varmed den skall komma att angripas av alla de skriftställare, vilka antager att naturens tillgångar är begränsade av omfånget för deras egen erfarenhet och att måttet för mänsklighetens möjliga maktfullkomlighet bestäms av en akademisk examen. Runt omkring oss, även här i London och i den dag som är, inträffar oavbrutet psykiska fenomen, de som går utöver denna åsikt om tingen, och de ligger inom hundratals människors personliga erfarenhet – ja, vi kan säga tusendens, om vi tager hela landet i beräkning. Talrika grupper och samfund av sådana personer kommer tillsammans och skrattar åt eller ömkar sig över, allt som det faller sig, den okunniga hopens förvändhet och narraktiga fåfänga att tro sig utgöra civilisationens och bildningens förtrupp, under det den med föraktfullt hån stöter ifrån sig ett vetande, av vilket denna generation visserligen ännu endast fått se dess första gryning, men som för alla, vilka förstå att uppskatta det, tydligen framställer sig såsom det mest sublima, åt vilket ett mänskligt förnuft kan rikta sina krafter. Denna hånfulla ställning kan leda sitt ursprung från flera olika, blott alltför allmänna karaktärsdrag, som betecknar vår tidsålder. Den kan ha sin grund i en krass materialism, som inte kan förstå medvetandet annorlunda än såsom en funktion av kött och blod, vari alla dess drömmar om njutning eller farhågor för smärta äger sin medelpunkt; i en slavisk dyrkan av naturvetenskapens triumfer, storartade som de är inom sin begränsade sfär, eller i en lågsinnad bekvämlighet, som hellre följer med strömmen än gör front mot hopens begabberi och tadel, ett världsligt begär att alltid hurra med den största massan. Men under det att representanterna för den ortodoxa otron gladeligen söker uppehålla sin överlägsenhet genom att nedsätta det psykiska lägrets representanter, syns de förbise en reflexion, som man dock kan tycka borde presentera sig för deras tanke. Om de än lyckas undgå flertalets åtlöje, borde de dock besinna, hur djupt befängd deras hållning måste visa sig för det mindertal, vilket åtnjuter personlig kunskap om den sanning de begabba!
Och allt efter som den ockulta uppenbarelsen fortskrider, sjunker de begabbare allt djupare och djupare ned i dyn. De kommer allt mer och mer i skuld hos det framåtskridande vetandet, och deras slutliga bankrutt måste tydligen vara så mycket mera förödmjukande. Till en början ställdes ingen annan fordran på dem, än ett blott erkännande av det faktiska förhållandet att abnorma företeelser, vilka väntade på sin förklaring, verkligen ägde rum. Flödets droppar var ojämnt fördelade. De föll inte såsom himmelens regn lika över rättfärdiga och orättfärdiga; men de föll dock i ett sådant antal, att varje person med sunt förstånd, som velat samla bevis från dem, som känt dem, snart borde kunnat komma till visshet om, att de i alla händelser verkligen fallit här och var. Men misstroendet, ehuru dumt, var på modet. Otron var lycksökarnas och materialisternas trosbekännelse som ock allas deras, för vilka religionen endast är en respektabilitetsfråga. Regnet började falla tätare; men meningar, de som inte ägde någon grund i förnuftet, var naturligtvis otillgängliga för fakta. Det psykiska upptäcktspartiet vann för var dag mer styrka, men den stora allmänheten lät fortfarande bedra sig av trångbröstade, egenkära ledare, de som inte mäktade med att erkänna sitt misstag. I närvarande stund intager många personer, bedårade av sin inrotade misstro till psykiska fenomen, den i intellektuellt hänseende absurda ställningen, att de fordrar personlig erfarenhet såsom det enda villkor, varunder de är villiga att befatta sig med andras observationer. De tycks betrakta sig själva såsom de sista representanterna av den för dem egendomliga dårskapen och antager att om de var övertygade, är de omtvistade problemen lösta, och att sedermera inga andra skall kunna bemöta dem på samma oförnuftiga sätt, som de själva gjort på sin tid.
Om alla de tillfälliga, sporadiska fenomen, vilka under de sista trettio åren bebådat nya upptäckter inom själslivets område, i allmänhet blivit undersökta med den uppmärksamhet de förtjänat, skulle man bättre ha uppfattat de häpnadsväckande manifestationer av ockulta krafter, som varit förbundna med madame Blavatskys bana under den sista tredjedelen av denna period. Som det nu är, skall de sibyllinska böcker, som erbjuds den moderna världen, utan att minskas till antalet, ändock komma att stiga i pris, om detta mätes efter den förödmjukelse, deras slutliga erkännande måste framkalla hos vissa personer, när de ser tillbaka på sina fordna smädelser. Men jag hyser ingalunda någon sangvinisk förhoppning, att de belackare, vilka slaviskt vidhänger de rådande trosmeningarna, skall inse klokheten av att begagna det tillfälle, som för närvarande erbjuder sig att komma till en förlikning. De skall fortsätta sitt gäckeri och behandla den ärliga framställning av verkliga tilldragelser, åt vilken denna bok är ägnad, såsom av noll och intet värde. Men utan att vilja knäppa nötter åt dem eller ge någon anvisning, hur de bör behandla dessa frågor, skulle jag dock vilja fästa opartiska läsares uppmärksamhet på en eller ett par viktiga omständigheter. Om denna berättelse bör behandlas med misstroende, trotsar jag varje kritiker att kunna framställa en antaglig hypotes till förklaring av de många samstämmande vittnesbörd, på vilka den stöder sig. Vi finner vänner och släktingar från madame Blavatskys ungdom, som berättar otaliga underbara tilldragelser av psykisk art från hennes barndom, dem de själva bevittnat. Vi finner hur de vänner av skilda nationaliteter, med vilka hon kommit i beröring på olika tider i olika delar av världen, bär vittnesbörd om de överväldigande under, de själva skådat. Vi finner berättelser om hennes undergörande egenskaper i ryska, amerikanska och indiska tidningar. De vore en barnslighet att påstå, det alla dessa vittnen hade sammanrotat sig för att ljuga. Det vore gagnlöst att fatta dem såsom offer för en hallucination eller en synförvändning, framkallad av hjältinnan i denna bok; ty detta vore att tillägga henne lika så stora abnorma själskrafter i en riktning, som dem denna teori ville frånkänna henne i en annan. Vad skall man då göra i denna återvändsgränd?
Se här det problem, som ligger framför oss i denna bok – en teckning av madame Blavatskys liv, bestyrkt av en mångfald vittnesbörd. Kritikerna kan ignorera den, skänka den sitt förakt eller skratta åt den utan ens en antydan till skäl – såsom vore de skator av det australiska species, som är känt under namn av ”skrattåsnan” – men de kan inte ärligt möta den ansikte mot ansikte utan at medge det gränserna för naturens möjligheter inte sammanfaller med någon kodex av naturlagar, på vilken den ortodoxa opinionen tryckt sitt tillståndsbevis ända upp till 1886. Att denna berättelse såsom ett helt, och sedan alla tänkbara avdrag blivit gjorda för möjliga misstag och överdrifter, är sann, bör i första rummet tilltvinga sig erkännande av varje kompetent domare; och för övrigt när sakens verkliga beskaffenhet blivit erkänd och hela världen kommit till medvetande om, att naturens psykiska plan med alla dess underbara lagar och krafter är en storslagen och häpnadsväckande realitet – då skall den tidens ”skrattåsna” alltid fortfara att skratta med majoriteten, men dess gäckeri skall då för ombytes skull gälla hennes föregångares dåraktiga otro.
________________
INLEDNINGATT utge memoarer rörande en levande person är förenat med många svårigheter. De händelser, som skett under en levnad, som ännu är stadd i utveckling, är med nödvändighet sammanvävda med händelser, som skett under andra personers likaledes i utveckling stadda liv. Man måste vid varje vändning ta hänsyn till ömtåliga punkter, antingen de äger skäl för sig eller inte, och åtskilliga episoder, dem man med hänsyn till berättelsens huvudsyfte skulle vilja belysa i alla deras detaljer, måste stundom behandlas med stor varsamhet, blott därför att de eller de personerna, vilka skulle komma att nämnas i sammanhang med dessa detaljer, ryggar tillbaka för offentligheten eller måhända för det klander, som skulle kunna drabba dem, om den fullaste rättvisa gjordes tavlans huvudfigur. Om vidare denna huvudfigur är en person, som av en eller annan orsak intar en av allmänheten bemärkt plats, kan känslor av den mest stridiga natur redan ha gjort sig gällande. Han eller hon kan stå högt i aktning hos ett parti och likaså högt i missaktning hos ett annat, allt efter det ena eller andra partiets åskådningssätt; och det är under sådana förhållanden knappast möjligt för en biograf att inta den neutrala ställning, som bäst överensstämmer med hans värv.
Å andra sidan syns det hårt att personer, vilka sålunda blivit föremål för allmänhetens stridiga omdömen, skall nödgas kvarstå som skottavlor för missfirmande beskyllningar, dem en fullt ärlig framställning av deras livs hela historia skulle till fullo vederlägga. Visserligen kan det gent emot denna omständighet medgivas, att personer, vilka hängivit sig åt en sak eller en idé, lever för sitt verk antingen de under sitt liv är hedrade eller smädade av allmänna opinionen och att de borde kunna trösta sig i det medvetandet att deras verk skall överleva dem; och denna anmärkning gäller i hög grad madame Blavatsky. Få personer, vilka haft en roll att spela inför världens ögon, har i högre grad än hon fäst sina personliga förhoppningar och strävanden vid föremål, gent emot vilka samtidens applåder inte utövar något inflytande. Men å andra sidan har få sådana personer någonsin varit utsatta för mera ihärdiga och illvilliga anfall, än de, vilka under en följd av år blivit riktade mot henne. Och fastän det vid en allmän översikt av saken skall synas mindre nödigt i närvarande fall, än om det endast gällde världsliga frågor, att redan vid en så tidig period av händelsernas utveckling uppta stridshandsken till försvar för en levnadsbana, som utövat ett välsignelserikt inflytande på allt för många hjärtan och själar för att i längden kunna skadas vare sig av några belackares svarta fientlighet eller andras ärliga, men dåraktiga missförstånd, är dock just under närvarande omständigheter ett försök i denna riktning så mycket mer berättigat.
Till en början har jag anledning att tro, det ett sådant försök skall hälsas med bifall av ett stort antal personer såväl i detta land som i utlanden, vilka med djup förtrytelse betraktar de förklenande rykten, som är i omlopp angående madame Blavatskys karaktär. Man skall lätt inse at en levnad, vilken tilldragit sig en sådan uppmärksamhet långt utom även den stora kretsen av dem, vilka hyser ett djupt intresse för abnorma psykiska förmögenheter, väckt en ännu större uppmärksamhet inom denna krets. Madame Blavatsky har under de sista tolv åren uppehållit sig i många länder och blivit personligen känd av massor utav människor. Av somliga har hon blivit missförstådd och oriktigt bedömd; men på det stora flertalet vågar jag påstå att hon utövat ett djupt inflytande genom sina upphöjda strävanden, sin självuppoffrande verksamhet och de utomordentliga egenskaper eller förmögenheter hon förvärvat. Alla dessa skall, därom är jag förvissad, anse tiden redan vara inne att för allmänheten framlägga berättelsen om de fakta rörande henne, denna bok innehåller. Vidare har madame Blavatskys inflytelse på tankeströmningarna i fråga om naturens överfysiska fenomen – utövad dels genom hennes egna skrifter, dels genom andras, till vilka hon varit det indirekta upphovet – gett sig tillkänna långt utom det område, inom vilket hennes personlighet varit föremål för diskussioner. En rätt uppskattning av hennes karaktär och levnadshistoria har sålunda blivit ett önskemål för alla dem, vilka sysselsätter sig med studiet av de naturens mysterier, vilka står i samband med någon sida av det ockulta forskningsområdet, och då jag nu går att lämna mitt bidrag i denna sak, tjänar jag sålunda ännu viktigare intressen, än de, som angår rättfärdigandet av hennes egen person.
En annan viktig omständighet bör även beaktas. Det är tydligen en fördel att anförtro några skildringar ur madame Blavatskys liv åt papperet nu, då personer ännu lever, vilka kan tala med auktoritet om de händelser, som skedde under hennes yngre år, om hennes familjeförhållanden och hennes enskilda liv. De memoarer jag har att framlägga är fragmentariska och ofullständiga, men så långt de går, stödjer de sig sålunda på säkra auktoriteter. De är till största delen hämtade från en livslång bekantskap med föremålet och i andra fall meddelade av vänner, som levt och arbetat tillsammans med madame Blavatsky under många år. Helt och hållet fri från alla förargelseväckande tvistefrågor, skall denna berättelse, därom är jag övertygad, befinnas äga ett varaktigt intresse såsom spridande en god del ljus över en högst ovanlig och anmärkningsvärd levnadsbana, mycket invecklad, för att säga det minst, i vissa spekulativa frågor, vilka börjar intaga ett allt mer och mer framstående rum inom den tänkande världens medvetande. Och den skall såsom jag hoppas även bidra att blotta den dårskap eller illvilja, som tid efter annan givit sig luft i en mängd beskyllningar emot madame Blavatsky såväl inom den offentliga pressen som det enskilda livets skvallerområde. Åtskilliga av dessa beskyllningar har varit så absurda att de framkallat nästan mera löje än förtrytelse bland hennes ryska släktingar och hennes intima vänner under de senare åren, men andra, fastän i sig själva lika litet berättigade, har förorsakat oro och bekymmer, föga överensstämmande med madame Blavatskys måhända oregelbundna, men i hög grad oegennyttiga, allvarliga och outtröttliga strävan att förverkliga sina högsta andliga ideal.
De material, varav jag huvudsakligen begagnat mig vid uppställandet av denna levnadsteckning, består av uppgifter, meddelade dels muntligen, dels i brev från nära släktingar till madame Blavatsky, vilka känt henne sedan hennes barndom, samt från andra personer, vilka i följd av lyckliga förhållanden ägt förmånen av en intimare bekantskap med henne under de senaste åren. Jag har även haft mycket nytta av några artiklar, som för fyra eller fem år sedan stod att läsa i en rysk tidskrift, skrivna av madame Vera de Jelihowsky, madame Blavatskys syster, själv en välkänd rysk författarinna och änka efter en civil ämbetsman vid regeringen i Tiflis. Denna dam var förut gift med en officer vid gardet i Petersburg och var då känd såsom madame de Yahontoff – ett namn, som ofta förekommer i denna berättelse. Dessa artiklar, ur vilka jag kommer att anföra utdrag, hade till överskrift ”The Truth about H P Blavatsky” (Sanna förhållanden rörande madame Blavatsky), om vilken underbara historier redan då var i omlopp. De innehåller en detaljerad berättelse om de händelser, som skedde under de två år madame Blavatsky tillbringade under madame de Jelihovskys tak, och uppgifterna är bestyrkta av åtskilliga vittnen. Dessa artiklar har nyligen blivit översedda och rättade av författarinnan själv i och för detta arbete. Den ryska tidskriften Rebus, i vilken artiklarna var införda, var djupt bunden av vissa stränga åsikter rörande upphovet och orsaken till sådana fenomen, som de, med vilka dessa sysselsatte sig. Detta föranledde en viss stympning av berättelsen vid tiden för dess publicering; men författarinnan har nu sökt att såvitt som möjligt återställa den till dess rätta form med tillhjälp av originalmanuskriptet, som hon bevarat, och ur vilket de delar, som fattats i tidskriften, nu blivit översatta.
Madame Blavatskys namn blev först bekant för den engelsk-talande världen genom utgivandet 1877 i Amerika av hennes högst märkliga arbete ”Isis Unveiled” (Den avslöjade Isis), ”en huvudnyckel till den gamla och nyare vetenskapens och teologins mysterier”. Jag kommer att tala mera om denna bok längre fram och vill för tillfället blott anmärka, att madame Blavatsky inte från början ämnat att den skulle bära denna något för mycket uppseendeväckande titel. Den tillämnade, ojämförligt mycket bättre titeln var ”Isisslöjan”, och en stor del av arbetet blev verkligen tryckt med denna sidoöverskrift. Men innan hela boken var färdig för utgivning, befanns det att en liten och jämförelsevis föga betydelsefull skrift hade utkommit några år förut och gått madame Blavatsky i förväg genom antagandet av hennes titel, varför denna senare måste ändras av hänsyn för den förra författarens litterära äganderätt, och någonting annat sättas i stället, som inte stod i allt för mycken strid med de redan tryckta sidoöverskrifterna. Härav den prägel, under vilken boken blivit känd och som inte fallit en del granntyckta läsare i smaken.
Boken tilldrog sig uppmärksamhet allestädes, där ett intresse för själslivets mysterier höjde sig upp över det materialistiska eller konventionella tänkandets allmänna plan, och de då utkommande New York-tidningarna sysselsatte sig en god del med författarinnans personlighet, särskilt med hänsyn till den omständigheten att hon någon tid förut stiftat det teosofiska samfundet, åt vilket hennes bok gav ökad vikt. Den första tillvaron av detta samfund i Amerika tycktes ge föga löfte om den märkliga utsträckning denna organisation var bestämd att uppnå i andra länder. Då avsikten med de artiklar, som på den tiden skrevs i de amerikanska tidningarna om madame Blavatsky, endast var att driva ett mer eller mindre godmodigt skämt med det intresse allmänheten började hysa för en person, som skrev om ”magi” och om vilken underbara historier var i omlopp – betonade de allt, som kunde omge deras föremål med en trolsk atmosfär och de är troligen ansvariga för åtskilliga av de absurda historier, som blivit satta i omlopp om madame Blavatskys ålder och tidigare äventyr. Men det skulle ock i själva verket ha varit svårt för madame Blavatsky på den tiden att ha vunnit förtroende genom en fullt öppen och obeslöjad redogörelse för sin egen ställning. Den stora allmänheten känner inte till synnerligen mycket ännu om ockulta invigningar, men den kände ännu mindre för tio till tolv år sedan. Det nygrundade samfundet utgjorde självt ett varsamt försök att meddela allmänheten någon insikt i ämnet. Dess mål var, åtminstone från en sida sett, att steg för steg söka övertyga människorna därom, att människonaturen verkligen i sig innesluter vissa potentiella förmögenheter, som kan utvecklas och vilkas aktuella utveckling hos vissa personer med abnorm begåvning – sådana som de, vilkas befallningar hon sökte utföra – fordrade erkännande, innan den skildring av sin egen ställning madame Blavatsky kunnat lämna, om hon varit fullt öppen hjärtlig, vid tiden för sin första verksamhet i Amerika, av allmänheten kunnat uppfattas. Det är visserligen lätt vid närvarande tidpunkt, om vi ser tillbaka på de omständigheter, under vilka madame Blavatsky började sitt företag, att klandra hennes tystlåtenhet. Vi kan alla vid ljuset av en följande erfarenhet upptäcka en mångfald av misstag, som begicks i början. Ja, vi kan erkänna en hel kedja dylika misstag, sammanlänkande med varandra ända upp till ett ganska sent datum. Men dessa kan, så vitt det blir nödvändigt i och för en belysning av följande berättelse, undersökas längre fram. Det viktigaste för närvarande är att göra läsaren bekant med huvuddragen av madame Blavatskys levnadsbana, på det att han redan från början måtte få en rätt uppfattning av de fakta, vilka ensamt kan förklara en stor del av vad som synes förvirrat eller på annat sätt oförklarligt i hennes förhandlingar.
I Indien, dit madame Blavatsky flyttade 1879 i sällskap med överste Olcott, utbredde sig hennes rykte med hast. Tidningarna innehöll tätt och ofta berättelser om hennes utomordentliga produktioner av ockult kraft, bestyrkta av flerfaldiga vittnen. Grundläggandet av hennes egen tidskrift, The Theosophist, tjänade att sprida ryktet om hennes samfund. I England blev många personer, vilka sysselsatte sig med en eller annan sida av den nu fortskridande psykiska eller spiritistiska forskningen, djupt intresserade vid underrättelserna om de framsteg hon gjorde; och år 1881 gav utgivandet av min bok "Den dolda världen”, en stark impuls åt det sålunda väckta intresset för hennes person. Emellertid förblev hennes tidigare liv och äventyr alltjämt dolda under en mystisk slöja, den hon var ovillig eller måhända förbjuden av en auktoritet, den hon alltid ägnar en blind lydnad, att lyfta.
Närvarande närmelsevis fullständiga översikt av hennes levnadsbana skall, såsom jag tror, bättre tjäna att belysa de senare episoder, som tilldragit sig offentlig uppmärksamhet, än detta skulle kunna ske genom några förklaringar, de som inte omfattade hela loppet; och i sanning, resultaten av hennes verksamhet under de sista tio åren är sådana, att ingen som är bekant med de faktiska förhållandena, skall kunna neka att denna bana utövat ett inflytande på ställningar och förhållanden i världen, tillräckligt framstående att rättfärdiga en uppmärksam undersökning. Några ord om det Teosofiska Samfundets närvarande ställning i Indien torde här vara på sin plats. Sistlidne december höll samfundet sin tionde årsfest eller sammankomst i Madras. Vid denna tid fanns etthundratjugoen särskilda grenar av samfundet – 106 i Indien, Burma och Ceylon, 1 i England, 1 i Skottland, 1 i Frankrike, 1 i Tyskland, 6 i Amerika, 1 i Australien, 1 i Grekland, 1 i Holland, 1 i Ryssland och 1 i Västindien. En engelsman, som var närvarande, skriver till en vän i London: ”Det var omkring åttio delegerade närvarande, varibland flera, som rest tusentals mil [*] för att komma hit. Jag blev högst överraskad över dessa representanters samhällsställning. Det var flera domare, advokater, professorer och vice kollegiepresidenter och det var jämförelsevis få, vilka inte var graduerade vid några universitet, inrättade efter Londonuniversitetets mönster. Nästan alla de delegerade behåller sina kastmärken, och när vi betänker, att dessa olika kaster aldrig förr sammanträffat på en och samma plattform, kan vi inse vad teosofin och Teosofiska Samfundet har att betyda för Indien.”
_______________
[*] Överallt i detta arbete engelska.Dessa stora resultat måste naturligtvis till en betydande del tillskrivas samfundspresidentens, överste Olcotts, outtröttliga energi, men han skulle vara den siste att inte erkänna, det de alla direkt eller indirekt leder sin upprinnelse från madame Blavatskys initiativ, och enbart denna omständighet vore nog att väcka ett livligt intresse för hennes levnadsförhållanden, även om de i och för sig vore mindre märkvärdiga än de är. Men den levnad jag går att teckna är förvisso, oavsett alla därmed förbundna filantropiska resultat, så allt igenom uppfylld av underbara tilldragelser, att ingen ärlig forskare i naturens mysterier kan undgå att beakta den. En stor mängd av de tusen utomordentliga händelser, som hopat sig kring madame Blavatskys stig, har blivit omtalade och diskuterade i böcker och tidningar och man har, dåraktigt nog, strävat att göra sig kvitt de intellektuella svårigheter de framkallat, i det man sökt förklara dem genom åtskilliga hypoteser om bedrägeri och taskspelarkonster. Det har aldrig saknats vittnen i varje fall, inför vilka dylika hypoteser visat sig ohjälpligt ohållbara; men inför en framställning av de allmänna dragen av madame Blavatskys hela levnadsbana, grundad på sådana material, som stått till mitt förfogande i och för detta arbete, skall hypoteserna om bedrägeri ännu tydligare visa sin oförmåga, när det gäller att förklara alla händelserna i deras sammanhang, bekräftade som de är av en mångfald av vittnen, och vara misskrediterade såsom en sista tillflykt – ett fattigdomsbevis för hennes hjälplösa kritiker.
Det har därför speciellt av detta skäl synts mig önskvärt att hela hennes levnadshistoria skulle utkomma utan vidare uppskov. De fragmentariska delar, som varit synliga här och var, har måhända varit ägnade att framkalla en missuppfattning. Det är tid att allmänheten uppfordras till en undersökning, hur långt en sådan missuppfattning är möjlig vid belysningen av den relativt fullständiga berättelse, jag nu är i tillfälle att kunna framlägga.
A. P. SINNETT
Källa: The Incidents in the Life of Madame Blavatsky Utgiven av The Theosophical Publishing House, Wheaton, Ill.,USA
_________________________________________________________________________________________________
| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23
