Brev som hjälpt mig
EN CHELAS KRAV

WILLIAM Q JUDGE

© 2010 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

FÖRSTA BOKEN

BREV XIV

Käre Jasper: 

Vad jag skrev i mitt sista brev är sådant, som lämpligen kan meddelas allvarliga sökare, vilka genom ståndaktighet visar, att de inte bara är sysslolösa nyhetssökare, endast önskande jaga bort sin ledsnad genom nya försök och intryck.

Det är inte vad som görs, utan den anda, vari även den minsta sak görs för Dem, vilka är allt, som tillräknas oss.

Du frågar efter namnen på de sju strålarna eller logerna. Även om jag kände dem, kan jag inte ge dig dem. När det är frågan om dessa saker, är namn alltid verkligheter: att ge namnet vore därför att uppenbara själva saken. Dessutom skulle inte vanliga människor förstå namnen, om de fann dem. Lika litet som om jag skulle säga att namnet på den första är X., vilket inte alls ger den frågande någon upplysning. Allt som kan sägas är, att det finns dessa sju strålar, områden, avdelningar, på sätt och vis säger vi, att det i en stad finns lagkarlar, köpmän, lärare, tjänare. Skillnaden är, att i detta fall vet vi en hel del om staden och vad de där namnen betyder. Namnet leder uppmärksamheten endast på idén eller den väsentliga egenskapen.

 Återigen måste jag gå. Men Bröder är aldrig åtskilda, ty de lever för bara för det Sanna.

                                                                                                                                                                        Z.

_______________________

De föregående breven pekar tydligt på ett förhållande, som förmodligen kan tillämpas på den stora teosofen, Helena Blavatsky, fastän hon inte nämns, kanske inte ens varit i författarens tankar. Då hon offrade – hon kallade det själv inte så – allt vad människor håller kärt, för att till västerlandet  komma med teosofins glada budskap, står därför västerlandet och framför allt det Teosofiska Samfundet i förhållande till henne såsom en chela till sin guru, så vitt nämligen som det antar teosofin. Hennes förhållande till dessa teosofer har sin grund i den högsta Lagen och kan inte omintetgöras eller ignoreras. De därför, vilka, mönstrande hennes personlighet och menande, att den inte harmonierar med deras, försöker att finna Mästarna på annat sätt, under det att de underskattar, missaktar och förhånar hennes stora tjänster, kränker en lag, vilken, då den inte är gjord av människor, inte ostraffat kan brytas. Tacksamhet och den vanligaste hänsyn människor emellan borde ha lärt dem detta, oavsett vad ockultismen lär i detta avseende. Sådana personer har inte nått det stadium i sin utveckling, då de kan lära sig de högre sanningarna. Hon som underkastade sig tortyren att leva i en kropp, alltjämt plundrad på sin livskraft genom den väldiga energi, vilken hon slösade på sin höga Sak; hon som trotsat två kontinenters hånlöje och vrede och alla mörkrets härar, både sedda och osedda; hon som nu fortfarande lever [detta skrevs 1888] endast för att ta på sig själv Samfundets karma och på så sätt betrygga dess blomstring. Hon har inte behov av någon människas lovord men även hon har behov av rättvisa, medans hon vet, att om vi inte i våra hjärtan uppfyller denna plikt emot henne, ska denna vår inkarnation vara förfelad för oss. Såsom barnet vid modern, såsom skörden vid jorden, så är alla vilka njuter frukterna av hennes livsgärning, bundna vid henne. Kan vi då söka att fatta dessa ockulta förbindelser, uppkomna genom karmans inflytelser, och låta dem inverka på vårt dagliga såväl som vårt teosofiska liv. Helena Blavatsky är för oss den närmast högre länken i den stora kedjan, av vars alla länkar ingen enda kan överhoppas eller får saknas.

Till vidare belysning av det föregående brevet kan jag anföra ett fall rörande en av mina vänner som genast, då han fick höra talas om teosofin hänfördes av det och fick ett brinnande begär att bli en chela. Säkerligen hade han känt dessa sanningar i föregående liv, för allt syntes honom välbekant, och fastän han var vad som kallas ”en världsmänniska”, hyllade han denna filosofi, mätte intuitivt några av dess möjliga konsekvenser och fastän han bemödade sig att fylla sina plikter och undvika alla misshälligheter med andra, inrättade han sitt liv, särskilt sitt inre liv, i överensstämmelse med teosofiska grundsatser. Frågan om chelaskapet intog ett framstående rum i hans tanke. Han kände inga chelor, visste inte var han skulle knacka på och vem han skulle fråga. Genom eftertanke vann han den övertygelsen, att det sanna chelaskapet bestod i lärjungens inre attityd; påminnande sig lagarna för magnetismen och energin, intalade han sig att han genom sin egen vilja kunde göra sig till en chela under Lagen, åtminstone så långt han av sig själv var i stånd att, och om detta inte tillfredsställde honom var det ett bevis, att han eftersträvade någon personlig förmån, tillfredsställelse eller några därmed förbundna krafter och att hans motiv inte var ren. Han var sen att även inom sig ge uttryck åt sina önskningar, för han ville inte obetänkt ställa några fordringar på Lagen, men beslöt sig slutligen att sätta sina motiv på prov och se om han, utan att man erkände eller ens syntes lyssna till honom, kunde vidhålla sig i en trogen chelas attityd. Han inristade då i sin själ en förpliktelse att, såsom ägnar en chela, tjäna Sanningen och Lagen, alltjämt sökande efter ljus och om möjligt hjälp, fullt erkännande likväl, att förpliktelsen var å hans sida endast och att han inte hade några anspråk på Mästarna, utan endast sådana som han genom styrkan av sin egen vilja och strävan kunde ställa på Lagen. Varhelst han kunde få veta något om chelaskapet och dess plikter, lyssnade eller läste han; han försökte att tänka sig själv i en antagen chelas ställning och att, så vitt på honom berodde, fylla en sådans plikter, tagande all den kunskap han ägde till ledning för sitt liv. För han ansåg, att en lärjunge alltid borde i tanke och handling syfta åt de högsta möjligheter, vare sig han uppnått dem eller inte, och inte inskränka sig till endast ett sådant handlingssätt, som motsvarade den lägre grad eller det andliga tillstånd, vari han befinner sig. Han trodde, att hjärtat, och det endast, är det som skapar alla verkliga band. Att genom sig själv höja sig själv var nu hans uppgift. Denna attiyyd beslöt han bevara, om nödvändigt vore, liv efter liv, till dess slutligen hans bördsrätt skulle göra sig gällande och hans anspråk erkänns av Lagen.

Han fick nu uppleva prövningar, köld från deras sida, vilka snarare kände än såg hans förändrade attityd; han fick nu röna alla de vedervärdigheter, för vilka inga namn finns, och för vilka var och en utsätts, som undflyr det världsliga livets svekfulla malström och söker att finna vägen tillbaka i det sanna livets strömfåror. Stora sorger och känslan av övergivenhet kom snart att utmana hans okuvliga vilja. Men han fick arbete att utföra och i detta fann han sin hela lycka, för att arbeta för andra är lärjungens glädje, hans andel i det Gudomliga livet, hans första drabbning genom vilken han kunde förstå att hans tjänster blivit godtagna. Denne man hade i högsta tro vädjat till Lagen och han fick svar. Karman sände honom en vän; snart började han vinna ny kunskap, och efter någon tid fick han upplysning om var och hos vem han kunde göra ansökan om att bli en chela på prov. Han underrättades inte om det på vanligt sätt; ingenting sådant sades honom; men under det att hans kunskaper vidgades och hans förmågor väcktes till verksamhet, dagades en övertygelse hos honom, om vad han hade att göra. Han gjorde så, att hans bön blev hörd. Han sade till mig efteråt, att han inte visste om han inte skulle ha visat större sinnesstyrka genom att helt och hållet förlita sig på kraften av sin första, obemärkta vädjan ända tills den stunden kom, då Mästaren skulle anta och kalla honom. För han höll naturligtvis alltjämt idealet av Mästarna klarligen framför sig. Kanhända visade han sig genom sin bön till Mästarna svagare än han själv trodde att han var, så till vida som den skulle klarlägga å hans sida ett behov av ett påtagligt bevis för ett faktum, på vilket han av sin högre natur drevs att tro utan ett sådant bevis. Kanske var det å andra sidan endast naturligt och rätt, att han, sedan han en tid tjänat i tysthet, framställde sin begäran vid första tillfälle som karman förunnade honom.

Han ansökte sålunda. Jag har fått tillåtelse att meddela en del av det svar han fick och som gjorde det klart för honom, att han redan före denna sin ansökan var till en viss grad antagen, såsom hans intuition också hade sagt honom. Detta svar bör vara av outsägligt värde för andra, både därför att det klarligen framhäver farorna av att forcera sig fram före sitt människosläktes utveckling men också därför att det ger råd, varningar och bevis på den uppriktighet och varsamhet, varmed de Stora Varelserna från Orienten behandlar dem som söker dem. Det kan även ge en ledning för dem som klokt nog beslutar att pröva sig själva i tysthet, innan de vädjar till Lagen. För detta ökar genast lärjungens magnetiska vibrationer och den hastighet, varmed han utvecklar sig; hans låga brinner klarare och drar till sig alla slags varelser och inflytanden inom hans räckvidd, så att det blir hett omkring honom. Och inte endast för honom; utan även för andra liv som kommer i beröring med hans, har känning av de starka krafter, som spelar omkring honom; de utvecklar sig hastigare, och om de har någon falsk eller svag sida i sin natur, uppenbaras den snart och överväldigar dem för en tid. Detta är faran av att komma in i ”asketernas krets”; en människa måste i sanning vara stark, som tränger sig in däri; då är det bättre som regel att välja en lärjunges attityd och själv pålägga sig prov; mindre motstånd framkallas sålunda. För krafter som Adepten tyglar, störtar sig över neofyten som inte kan skyddas, om inte karman tillåter det, och mörkrets makter står alltid på lur för att decimera de led, som fylls av den Goda Lagens tjänare.

Så långt har vi fått följa denne elev; men nu förlorar vi honom ur sikte utan att veta, om han gått framåt eller misslyckats eller ännu tjänar och avvaktar, för om det lämnas inga upplysningar. Att få omtalar så mycket som detta är sällsynt, och att det blivit tillåtet, beror därpå, att i detta land finns många allvarliga elever, vilka är i behov av något sådant stöd och upplysning. Till dessa kan jag säga, att om de strävat att vara trogna, osjälviska lärjungar, erkänns de såsom sådana av den stora Lagen, så länge de i sina innersta tankar och obetydligaste handlingar håller fast vid de förpliktelser, de i sina hjärtan avlagt. 

SVAR TILL Y. Mästaren säger: 

”Är Y. fullt beredd för det mödosamma arbetet? Vägen till det mål han strävar att uppnå är full av törnen och leder genom farliga sumpmarker. Många är de lidanden en chela kommer att stöta på; ännu talrikare de faror han måste trotsa och övervinna.”
 

”Må han tänka därpå och göra sitt val först efter moget övervägande. Ingen Mästare, till vilken en efter ljus och kunskap törstande själ vädjat, har någonsin vänt sitt ansikte ifrån den bedjande. Utan det är deras plikt, vilka tillkallar arbetare och behöver dem för brukningen av sina fält, att för dem – som ärligt och förtroendefullt erbjuder sig till det mödosamma värvet – utpeka det förestående arbetets faror och vedermödor.”

”Om Y., utan att låta sig avskräckas av dessa varningar, framhärdar i sitt beslut, kan han betrakta sig såsom antagen som … Kan han i sådant fall ställa sig under en äldre chelas ledning. Genom att ärligt och hängivet hjälpa honom att bära hans tunga börda, ska han bereda sig väg att själv i sin ordning bli hjälpt.”

(Här följer enskilda instruktioner.)

”Om den sökande förlitar sig på Lagen, om han äger tålamod, förtröstan och intuition, ska han sannerligen inte behöva vänta alltför länge. Genom den starka skuggan av bittra och sorgliga erfarenheter, vilka de fientliga makterna har sin glädje i att kasta på hans väg till Ljusets Portar, ska den sökande rätt snart i sin egen själ förnimma detta Skinande ljus, och han behöver endast följa det. Må han vakta sig likväl att mista de psykiska sinnenas flyktiga gyckelbilder för att vara återspeglingar av det stora andliga Ljuset; det Ljus som inte dör och dock aldrig lever, och inte heller kan lysa någon annanstans än där det återspeglas av en ren Ande …” 

”Men Y. måste använda sin egen intuition. Man måste skingra och övervinna det inre mörkret, innan man söker genomtränga mörkret utom sig: man kan inte lära känna sig själv, innan man kan lära känna de ting, som är främmande för ens sinnen.”

 Och nu, må de Makter, till vilka min vän Y. vädjat, av ännu större och mycket högre makter tillåtas att hjälpa honom! Detta är en uppriktig och allvarlig önskan av hans sant och broderligt tillgivna.
                                                                                                                         ∆
Detta brev visar även hur en Adept kan tjäna en annan, högre, genom att överbringa Hans svar.
 

TILL ASPIRANTER FÖR CHELASKAP.

Uppriktigt intresse för de teosofiska sanningarna följs ofta av en allvarlig önskan att leva ett teosofiskt liv, och den frågan framställs därför oupphörligt; vilka är villkoren för och hur bör man leva för att vinna chelaskap; var ska man göra ansökan om det, och hur ska man veta om man är antagen?

Vad som gäller villkoren och levnadssättet för vinnandet av chelaskap är det inte litet, som om det meddelats i The Theosophist, Man, De Invigdes Lära och andra teosofiska skrifter; och några av de därför nödiga egenskaperna och de därmed förenade svårigheterna och farorna har blivit utförligt beskrivna av Helena Blavatsky i hennes artikel om ”Teosofiska Mahatmor” i The Path Dec.1886. Åt var och en, som hyser även en ännu inte fullt bestämd önskan att träda i närmare förhållande till det utvecklingssystem, varigenom Mästare skapas, uppmanas allvarligt ett omsorgsfullt studium av denna uppsats. Det ska undanröja åtskilliga missuppfattningar, ge en djupare känsla av det allvarliga i ett sådant strävande och uppväcker ett hälsosamt misstroende till en själv, vilket det är bättre att känna före än efter det porten blivit passerad.

Det är likväl mycket möjligt, att den prövning man till följd av den nämnda artikeln underkastar sitt begär och sina krafter, endast desto starkare övertygar en om, att ens önskan är allvarlig samt att inte få av dess läsare därur hämta nya impulser och fastare beslutsamhet. Även om ingen bestämd avsikt att uppnå chelaskapet finns, kan det dock vara en innerlig längtan att närma sig Mästarna, att vinna någon bestämd visshet om ledning och hjälp. I båda dessa fall gör sig aspiranten genast den frågan: vem mottar min anhållan, och hur ska jag veta om den godkänns?

Det är ganska naturligt, att aspiranten då vänder sig till en av Teosofiska Samfundets ämbetsmän. Men detta är inte desto mindre ett misstag. För T.S. är en exoterisk kropp, men Mästarnas Loge är helt och hållet esoterisk. Det förra är en frivillig förening av sanningssökare och människovänner med öppet tillkännagivna syften, en tryckt konstitution, offentligt bekantgjorda ämbetsmän, och för övrigt uttryckligen frånkännande sig såsom Samfund all förmåga att träda i förbindelse med Mästarna; den senare är en Ockult Loge, om vilkens adress, medlemmar, tillvägagåenden, förrättningar, alldeles ingenting är känt. Av detta följer därför, att det inte finns någon viss person eller något särskilt ställe, till vilken eller vilket en aspirant har att vända sig.

Låt oss emellertid anta, att en sådan fråga framfördes till en i det ockulta studiet långt kommen person, skicklig i dess metoder, prövningssätt och nödvändiga förutsättningar. Säkerligen skulle innehållet av hans svar bli ungefär detta:

”Om Ni vore färdig att bli en antagen chela, skulle Ni själv veta hur, var och hos vem Ni skulle anhålla om det. För att bli en chela består i själva verket i utvecklingen av vissa andliga förmågor, vilka ligger slumrande hos varje människa, och som till stor del inte finns till för vårt närvarande medvetande. Förrän dessa förmågor blivit i någon mån medvetet utvecklade, äger Ni inga medel att inhämta de första grunddragen av den kunskap, som nu syns Er så eftersträvansvärd. Om det är för huvudet eller hjärtat Ni åtrår den, är en annan viktig fråga, som inte kan lösas av den, vilken ännu inte funnit ledtråden till Självet.”

”Det är sant, att dessa egenskaper kan utvecklas (eller uppdrivas) med hjälp av en Adept. Och de flesta aspiranter har en livlig åstundan att få undervisning direkt från Mästarna. De frågar sig inte vad de har gjort för att förtjäna en så sällsynt förmånsrätt. Inte heller betänker de att, då ju alla Adepter är karmalagens tjänare, så följer därav, att, om aspiranten redan nu förtjänade deras uppenbara hjälp, så skulle han redan ha fått den och således inte behöva söka upplysning om, hur den ska vinnas. Vittnesbördet om lagens uppfyllelse är i själva verket utvecklingen av de ovanstående förmågorna.”

”Ni måste därför ha uppnått en annan punkt än den, där Ni nu befinner Er, innan Ni ens kan begära att bli antagen såsom chela på prov. Alla aspiranter inträder på detta sätt i den osynliga Logen, vilken styrs av lagar, vilka själva leder till förverkligande och inte behöver tas om hand av några ämbetsmän. Inte heller kan Ni föreställa Er, att en sådan prov-chela ständigt och så vitt man vet arbetar under vare sig en Adepts eller en annan chelas ledning. Tvärt om; han prövas under åtminstone sju år eller kanske många fler, innan han kommer därhän, att han antingen blir antagen (och förberedes till en serie initiationer, ofta fortgående under flera inkarnationer) eller blir underkänd. Och detta underkännande sker inte godtyckligt av något slags mänsklig organisation, utan är naturens eget verk. Prov-chelan hör eller hör inte av sin Mästare under denna förberedande tid; det är oftare han inte hör av honom. Han kan slutligen bli underkänd utan att veta om det, alldeles som det hänt somliga personer att ha varit under prövning utan att veta det, och plötsligen finner sig vara antagna. Dessa är sådana självutvecklade personer, som efter många inkarnationer i naturlig ordning har kommit därhän, att deras utvecklade förmågor berättigat dem till inträde i 'Lärandets Sal' eller den andliga Logen bortom denna. Och allt vad jag här säger rörande män, gäller också kvinnor.”

”Då någon blivit bestämt antagen såsom prov-chela, är den första och enda befallning han får (för närvarande) att osjälviskt arbeta för mänskligheten ibland hjälpande, ibland hjälpt av någon äldre chela, allt medan han strävar att frigöra sig från den inrotade personlighetsidén. Hur han ska göra detta, överlämnas helt och hållet åt hans egen intuition, eftersom uppgiften är att utveckla denna intuition och leder honom till självkännedom. Just det, att han i någon grad äger dessa förmågor, föranleder hans antagande som prov-chela, varför det är mer än sannolikt, att Ni ännu inte äger dem annat än som slumrande anlag. För att han i sin ordning ska ha någon rätt till hjälp, kanske han arbetar för andra, men vinnandet av denna rätt får inte vara motivet för hans arbete. Den som inte känner sig oemotståndligt driven att tjäna sitt släkte, vare sig han själv vinner något därpå eller inte, är fjättrad vid sin egen personlighet och kan inte gå framåt, förrän han lärt, att släktet är han själv och att han själv inte är den kropp, han nu är i besittning av. Grunden för denna nödvändighet av ett rent motiv uppgavs nyligen i Lucifer är att, om inte avsikten är fullkomligt ren, förvandlar sig det andliga till det psykiska, och kommer sålunda att verka på det astrala planet, och följderna kan därav bli fruktansvärda . Den animala naturens förmågor och krafter kan användas lika mycket av den själviske och hämndgirige som av den osjälviske och allt förlåtande; andens förmågor och krafter lånar sig endast åt dem, som är renhjärtade.” [*]

_______________________________

” [*] Ur Praktisk Ockultism av Helena Blavatsky. Utg


 ”Det kan likväl påpekas, att dessa naturliga krafter inte kan upptäckas av någon människa, som inte förvärvat förmågan att i någon mån frigöra sig från sin personlighet. Att en bara sentimental önskan att hjälpa andra inte innebär frigörelse från personlighetskänslan, ådagalägges genom det faktum att, om Ni i verklig mening nu var fullkomnad i osjälviskhet, skulle Ni ha en medveten tillvaro, avskild från den kroppsliga, och skulle efter behag kunna lämna er kropp; med andra ord, att vara fri från all känsla av den egna personligheten är att vara en Adept, för det personligas inskränkningar förhindrar framåtgåendet.”

”Hör även Mästarens ord, hämtade ur Sinnetts Den dolda världen: ’Kanske ska Ni bättre förstå vår mening om det sägs Er, att i våra ögon de högsta strävanden för mänsklighetens väl är fläckade av själviskhet, om i människornas sinne döljer sig bara en skugga av begär efter egen fördel eller en benägenhet att vara orättvis, även om dessa känslor finns där omedvetet för honom själv’”.

”Då vi framställt dessa fakta, såväl som hithörande faror och svårigheter både de, som föranleds av Logens lagar och de ännu mycket talrikare, vilka fastslås genom karman och påskyndas genom neofytens ökade bemödanden – bör vi dock framhålla, att Mästarna inte vill avskräcka någon människa från att beträda vägen. De vet emellertid allt för väl, till följd av de upprepade försöken och de under sekler hopade erfarenheterna, samt på grund av sin kännedom om de svårigheter vårt nuvarande släkte har att bekämpa, hur få de människor är, vilka äger någon ledtråd till sin egen verkliga natur, vilken just är den fiende de bemödar sig om att övervinna, så snart de blir elever i ockultismen. Därför söker de, så långt karman medger det, att tillbakahålla olämpliga individer från förhastade försök, vilkas följder dessa inte skulle kunna bära och sålunda drivs till förtvivlan. Om människan i sin okunnighet utmanar det ondas makter till en strid, vilken hon inte är rustad att utkämpa, tar de hämn på henne så väl som på hennes vänner, och inte på dem, som är höjda över deras angrepp. Fastän dessa makter inte antar objektiv, påtaglig motbjudande gestalt, är de inte desto mindre verkliga och högst farliga. Deras inflytanden kan i sådana fall inte hindras; det är Karman.

”Att uppge all känsla av egen personlighet innebär uppgivandet av allt, som människor i allmänhet finner hos sig mest värdefullt. Det är därför nödvändigt, att Ni tar följande två frågor i allvarligt begrundande:

1. Vilket är motivet för Er anhållan om få bli en chela? Ni menar, att Ni väl känner detta motiv, men den ligger dolt djupt inom Er, och efter denna dolda motiv ska Ni bli bedömd. Hos personer, vilka varit fullt säkra på sig själva, har den oväntat blossat fram ur själens okända regioner, har brutit fram i någon mörk tanke eller gärning, varav de inte skulle ha trott sig mäktiga och tillintetgjort deras liv eller förnuft. Därför, pröva dig själv, innan Karman prövar dig.

 2. Vilka är en uppriktig neopfyts ställning och plikter?

 

”När Ni allvarligt i tjugoen dagar begrundat båda dessa frågor, kan Ni, om ert beslut står fast, följa en viss väg, som står Er öppen. Det är denna:

Fastän Ni inte nu vet, vart Ni kan gå och erbjuda Er åt Mästarna själva såsom en prov-chela, så kan Ni dock, genom att denna önskan uppstod i Ert hjärta och genom att Ni efter samvetsgrant övervägande kände Er stå fast vid detta, i en viss grad ställt Er under Lagen; och det ligger nu i Er makt att göra Er, till en lärjunge genom renheten av Era motiv och styrkan av Era bemödanden, och det beror på Er ifall båda är tillräckligt ihållande. Ingen kan bestämma, när dessa bemödanden ska bära frukt och om Ert tålamod och Er tro inte är tillräckligt starka, för att under en (för Er åtminstone) obestämd tid framhärdar i osjälviskt arbete för mänskligheten, vore det bättre, att Ni avstod från denna nyck, för det är då något annat. I motsatt fall har Ni att arbeta för mänsklighetens andliga upplysning i och genom det T.S. (vilket är i stort behov av sådana arbetare) samt på alla andra sätt som Ni bäst kan, ihågkommande Mästarens ord: 'Den som gör vad han kan, och allt vad han kan, och allt som han förstår att göra, han gör nog för oss.' Denna uppgift inbegriper även den, att genom inre strider avkläda sig allt det personliga, för detta är, om det görs i en rätt anda, av ännu större vikt för vårt släkte, än något yttre arbete, som vi kan utföra. Då Ni såsom nu i huvudsak lever på det yttre planet, är det där Ni nu ska verka och fortsätta att verka, till dess att Er utveckling möjliggjort och gett Er rätt att alldeles dra Er tillbaka från detsamma.” 

”Genom att Ni följer denna levnadsplan, strävar Ni mot ett bestämt mål, och Ni följs därunder med uppmärksamhet – såsom i själva verket är förhållandet med hela det T.S., vilket nu, som organ betraktat, är en Mästarnas chela; men det är en skillnad mellan Er och andra medlemmar, så till vida att Ert bestämda syfte och Er tillit är kända och tar hänsyn till av de osynliga Stiftarna och av Lagen. T.S. står således för närvarande till Er i samma förhållande som en äldre chela skulle göra, vilken blivit Er given att hjälpa och arbeta under. Ni är inte, förstå detta, en prov-chela, eftersom ingen utan därtill erforderlig auktoritet kan tilldela Er eller förklara Er äga ett sådant privilegium. Men om Ni lyckas andligen höja Er själv och andra, skall det bli känt, hur stor den yttre tystnaden än må synas Er, och Ni skall mottaga Er fulla lön av Dem, som är ärliga gäldenärer och den rättvisa och fullkomliga lagens tjänare. Ni måste vara beredd att arbeta, att vänta och att längta i tysthet, just så som alla gör, vilka har fäst sina ögon på detta mål. Kom ihåg att Er tillförlitligaste rådgivare finns och måste ständigt sökas inom Er själv. Endast genom erfarenhet kan Ni lära känna dess röst och skilja den från den naturliga instinktens eller den blotta logikens samt bli mer och mer delaktig av den kraft, genom vilken Mästarna blivit vad De är.”       
”Valet mellan att anta eller förkasta denna levnadsplan är det första prov Ni har att genomgå. Andra ska följa därpå, vare sig Ni fattar dem såsom sådana eller inte, för lärjungens första och enda rättighetär att bli prövad. Sålunda följer tystnad och sorgsenhet efter antagandet i stället för den snara hjälp, efter vilken han spanat. Dock, även den snara hjälp, efter vilken han spanat ska han få; prövningarna och motgångarna sänds endast av Lagen, till vilken han vädjat.”

J. N.
[Jasper Niemand]