Praktisk ockultism


HELENA BLAVATSKY

© 2002 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

AV BETYDELSE FÖR LÄRJUNGAR

Som framgår av månadens BREVKORRESPONDANS, finns det många människor som söker efter praktisk undervisning i ockultism. Det är därför nödvändigt att en gång för alla klarlägga:

a) den väsentliga skillnaden mellan teoretisk och praktisk ockultism eller det som vanligen kallas teosofi å ena sidan och ockult vetenskap å den andra, samt

b) arten och beskaffenheten av de svårigheter som är förbundna med studiet av den senare.

Det är lätt att bli teosof. Var och en som är i besittning av normala intellektuella förmågor, som känner sig dragen till det metafysiska, som lever ett rent och osjälviskt liv, som känner större glädje i att hjälpa andra än att själv bli hjälpt, som alltid är redo att offra sina egna nöjen för andra människors skull, som älskar Sanningen, Godheten och Visdomen för dessas egen skull och inte för det gagn de kan medföra – han är teosof.

Men det är en helt annan sak att beträda den väg som leder till verklig kunskap om skillnaden mellan gott och ont,  en väg som också leder människan till förmågan att göra det goda hon önskar, ofta utan att till synes lyfta ett finger.

Vidare finns det ytterligare ett viktigt faktum som lärjungen bör känna innebörden av, nämligen det oerhörda, nästan obegränsade, ansvar som läraren tar på sig för sin lärjunge. Alltifrån de österländska Guruerna som öppet eller i hemlighet meddelar kunskap, till de fåtal västerländska kabbalister, som åtar sig att undervisa sina lärjungar i den Heliga Vetenskapens första grunder – och dessa västerländska hierofanter är ofta okunniga om den fara de utsätter sig för – var och en av dessa "Lärare" är underkastade samma okränkbara lag. Från det ögonblick de börjar att verkligen undervisa, från den stund de förlänar sina lärjungar någon som helst makt – vare sig psykisk, mental eller fysisk – påtar de sig lärjungens alla synder i samband med de Ockulta Vetenskaperna, det må vara underlåtenhets- eller överträdelsesynder, ända till det ögonblick då invigningen gör lärjungen till en Mästare och i sin tur ansvarig. Det finns en underlig och mystisk religiös lag, som hålls i djupaste vördnad inom den grekiska kyrkan och efterlevs där, vilken till hälften är bortglömd inom den romersk-katolska kyrkan och absolut obefintlig inom den protestantiska kyrkan. Den härstammar från kristendomens första dagar och har sitt ursprung i den lag, som förut omnämnts och för vilken den var en symbol och ett uttryck. Detta är dogmen om den absoluta helgden i förhållandet mellan de personer, som står fadder vid ett barns dop.1) Dessa påtager sig underförstått det nydöpta barnets alla synder – (det smörjes, som vid invigningen, i sanning ett mysterium!) – ända till den dag, då barnet blir en ansvarig individ, medveten om gott och ont. Det är därför klart varför "Lärarna" är så förtegna och varför "Chelorna" måste genomgå en sjuårig prövotid för att visa sin lämplighet och utveckla de egenskaper som är nödvändiga för både Mästarens och lärjungens säkerhet.

Fotnot 1) Det föreningsband som på så vis uppstår, hålls inom den grekiska kyrkan så heligt, att äktenskap mellan faddrar till samma barn betraktas som incest av värsta slag, anses ogiltigt och upplöses av lagen. Detta absoluta förbud sträcker sig även till förhållandet mellan de olika faddrarnas barn.

Ockultism är inte magi. Det är jämförelsevis lätt att lära sig knepen med trollformler och hur man gör bruk av den fysiska naturens subtilare men ändå materiella krafter. De förmågor som tillhör människans animala själ är snart uppväckta. De krafter som hennes kärlek, hennes hat och hennes passioner kan sätta i verksamhet, utvecklas lätt. Men detta är Svart Magi – Svartkonst. Ty det är motivet och enbart motivet, som gör varje slag av maktutövning till svart, olycksbringande eller vit, välgörande Magi. Det är omöjligt för en människa att använda andliga krafter om hon inom sig hyser det minsta spår av själviskhet. Ty är inte avsikten fullkomligt ren kommer det andliga att omvandla sig till det psykiska och verka på det astrala planet,  ofta med förfärande resultat som följd. Den animala naturens förmågor och krafter kan lika väl användas av den själviske och hämndlystne som av den osjälviske och förlåtande, men andens förmågor och krafter lånar sig bara till den vars hjärta är fullkomligt rent — och detta är GUDOMLIG MAGI.

Vilka är då villkoren för att få studera "Divina Sapientia"? Ty det bör komma till allmän kännedom att ingen undervisning om detta kan ges om inte den sökande fogar sig inför dessa bestämda villkor och strängt efterlever dem under sina studieår. Detta är ett sine qua non. Ingen människa kan simma om hon inte ger sig ut på djupt vatten. Ingen fågel kan flyga om inte dess vingar är utvuxna och den har rymden framför sig och mod att anförtro sig åt luften. Den som vill svinga ett tveeggat svärd, måste först ha lärt sig hantera det oslipade vapnet på ett fulländat sätt, såvida han inte skall riskera att såra sig själv – eller vad som är ännu värre – andra, vid första försöket.

För att ge ett ungefärligt begrepp om de villkor som måste uppfyllas för att den Gudomliga Visdomen skall kunna studeras i trygghet, det vill säga, utan fara för att den Gudomliga Magin ska ge vika för den Svarta, meddelas här en sida ur de "privata regler" som är välbekanta för varje österländsk lärare. Nedanstående är ett fåtal avsnitt valda från ett stort antal och en del förklaringar står inom hak parenteser.

——————

1. Den plats som väljs för mottagandet av undervisning får inte inte verka distraherande på sinnet, och bör vara fylld med "inflytelse-utstrålande" (magnetiska) föremål. De fem heliga färgerna, ordnade i en cirkel, bör finnas där tillsammans med andra ting. Platsen måste vara fri från alla slags skadliga inflytelser som kan finnas i atmosfären.

[Platsen måste vara avskild och inte brukas för andra ändamål.  De fem "heliga färgerna" är de prismatiska färgerna ordnade på ett särskilt sätt, eftersom dessa färger är mycket magnetiska. Med "skadliga inflytelser" avses alla slags störningar som uppkommer genom tvister, dispyter, negativa känslor, etc ty sådana sägs omedelbart inpräglas i astralljuset, d v s i platsens atmosfär och på så vis "sväva omkring i luften". Detta första villkor kan tyckas vara lätt att uppfylla, men – är  vid närmare eftertanke ett av de allra svåraste.]

2. Innan lärjungen tillåts studera "ansikte mot ansikte", måste han förvärva förberedande kunskaper i en utvald krets av andra lekmannalärjungar, upasaka, vilkas antal måste vara udda.

["Ansikte mot ansikte" betyder i detta fall oberoende av eller avskild från andra, då lärjungen får sin undervisning ansikte mot ansikte antingen med sig själv (sitt högre Gudomliga Själv), eller – sin guru. Det är bara då som var och en får mottaga den upplysning som tillkommer honom, alltefter det bruk han gjort av sitt vetande. Detta kan endast ske vid slutet av undervisningsperioden]

3. Innan du (läraren) får meddela din Lanoo (lärjunge) LAMRIMS goda (heliga) ord eller tillåter honom "att göra sig redo" för Dubjed, måste du se noga se till att hans förnuft är fullständigt renat och att han lever i fred med alla, speciellt med sina andra jag. Annars kommer Visdomens och den goda Lagens ord att skingras och föras bort av vinden.

["Lamrim" är ett verk i två delar av Tsong-kha-pa, som innehåller praktiska föreskrifter. Den ena delen är avsedd för kyrkliga och exoteriska ändamål, den andra för esoteriskt bruk. "Att göra sig redo" för Dubjed är att ställa i ordning de föremål som används för skådande, t ex speglar och kristaller. De "andra Jagen" syftar på de medstuderande. Om inte den största harmoni råder bland de kunskapssökande, är ingen framgång möjlig. Det är läraren som gör urvalet i enlighet med de i lärjungarnars natur befintliga magnetiska och elektriska krafterna. Det är han som med största omsorg sammanför och avpassar de positiva och de negativa elementen.]

4. När upasakorna (lärjungarna) studerar måste de noga se till att de är förenade som fingrarna på samma hand. Du skall inpränta i dem att det som sårar en också sårar de andra, och att om den enes glädje inte väcker genklang i de andras bröst så är de nödvändiga villkoren inte uppfyllda, och det är meningslöst att fortsätta.

[Detta kan knappast inträffa om det förberedande urvalet gjorts i överensstämmelse med de magnetiska fordringarna. Man det finns fall då Chelor, som i andra avseenden varit lovande och lämpliga att mottaga sanningen, fått vänta i åratal på grund av häftigt temperament och oförmåga att stämma sig i samklang med sina kamrater. Ty –

5. De lärjungar som studerar tillsammans måste stämmas av gurun som strängarna på en luta (vina) så att vars och ens ton på en gång är olik de andras och likväl ljuder i harmoni med dessas. Tillsammans måste de utgöra en klaviatur, som i alla sina delar svarar på den lättaste beröring (Mästarens beröring). På så sätt skall deras sinnen öppnas för Visdomens harmonier och dessa vibrera som kunskap genom alla och envar framkallande verkningar som är behagliga för de verkställande gudarna. (skyddsgudar eller skyddsänglar) och nyttiga för Lanoon. På så vis skall Visdomen för alltid inpräglas i deras hjärtan och lagens jämvikt aldrig brytas.

6. De, som önskar förvärva den kunskap som leder till Siddhierna (ockulta förmågor), måste avstå från det yttre livets och den yttre världens alla fåfängligheter. (här följer en uppräkning av Siddhierna)

7. Ingen kan känna någon skillnad mellan sig och sina medstuderande av typen "Jag är den klokaste" eller "Jag är heligare och mera omtyckt av läraren eller mina kamrater, än min broder", etc – och fortfarande förbli en upasaka. Hans tänkande måste framför allt vara riktat mot hans hjärta för att ur detta driva bort varje ovänlig tanke mot något levande väsen. Det (hjärtat) måste vara fyllt av en känsla av samhörighet med alla andra varelser, liksom med hela naturen. Annars är ingen framgång möjlig.

8. En Lanoo (lärjunge) har bara att frukta levande yttre inflytelser (magnetiska utströmningar från levande varelser). Av det skälet måste han, samtidigt som han till sitt inre väsen är ett med allt som lever, noga hålla sin yttre varelse (kroppen) avskild från alla främmande inflytelser. Ingen utom han själv får dricka eller äta ur hans skål, och han måste undvika kroppslig beröring med såväl människor som djur. (dvs bli berörd av eller själv beröra dem.)

[Inga sällskapsdjur är tillåtna, och det är till och med förbjudet att beröra vissa träd och växter. En lärjunge har så att säga att leva i sin egen atmosfär för att individualisera den för ockulta ändamål.]

9. Förnuftet måste förbli likgiltigt för allt utom tillvarons universella sanningar, så att inte "Hjärtats Lära" blir till endast "'Ögats Lära", (dvs tom exoterisk ritualism)

l0. Ingen animalisk föda av något slag, ingenting som har liv i sig, får förtäras av lärjungen. Vin, sprithaltiga drycker och opium får inte användas, ty dessa ting är som Lhamayin (onda andar), vilka klänger sig fast vid de oförsiktiga och tillintetgör förståelsen.

[Vin och spritdrycker anses innehålla och bevara den dåliga magnetismen från alla de personer som varit med om att tillreda dem, Varje djurs kött anses vara bemängt med de för arten utmärkande psykiska egenskaperna.]

11. Meditation, återhållsamhet i allt, uppfyllandet av moraliska plikter, kärleksfulla tankar, goda gärningar och vänligt tal, välvilja gentemot alla och fullkomlig glömska av det egna Jaget är de mest verksamma medlen att vinna kunskap och göra sig beredd att mottaga den högre visdomen.

12. Det är endast genom att noggrant följa de föregående reglerna som en Lanoo kan hoppas att så småningom förvärva Arhaternas Siddhier och den utveckling som gradvis gör honom till ett med det UNIVERSELLA ALLTET.

—————

Dessa 12 föreskrifter är tagna ur en samling som innehåller omkring 73 regler, som det skulle vara helt meningslöst att räkna upp eftersom de skulle sakna betydelse för européer. Men även dessa få ovanstående regler är tillräckliga för att visa de oerhörda svårigheter som hopar sig i vägen för den blivande "Upasakan" som är född och uppvuxen i något västerländskt land.2)

Fotnot 2) Låt oss komma ihåg att alla "Chelor", även lekmannachelor, kallas Upasakor ända tills de nått sin första invigning, då de blir Lanoo-Upasakor. Till den dagen betraktas även de som tillhör lamaserierna för "lekmän", till och med de som är särskilt utplockade.

All västerländsk och särskilt den engelska uppfostran är genomsyrad av tävlingens och konkurrensens anda. Varje skolpojke drivs till att lära sig snabbare än sina kamrater, att hinna förbi dem och att överträffa dem på varje tänkbart sätt. Vad som felaktigt benämnes "vänskaplig konkurrens" odlas så mycket som möjligt och samma anda fostras och stärks i alla livets detaljer.

Hur skall väl en västerlänning med sådana idéer inplantande hos sig från barndomen kunna förmå framkalla en sådan känsla för sina medstuderande som om de vore "fingrar på samma hand"? Han har ju inte ens själv valt sina medstuderande; han har inte själv valt dem på grund av personlig sympati och uppskattning. De har valts av hans lärare av helt andra orsaker, och den som vill bli en studerande  måste först vara stark nog att i sitt hjärta driva ut alla känslor av motvilja och antipati gentemot andra. Hur många västerlänningar är ens redo att uppriktigt göra ett sådant försök?

Och detaljerna angående det dagliga livet, exempelvis regeln att inte ens beröra sin närmastes och kärastes hand. Vilken motsats till västerländska begrepp om tillgivenhet och vänlighet! Hur kallt och hårt förefaller inte detta? Människor skulle antagligen också anse det egoistiskt att för sin egen utvecklings skull avhålla sig från sådant som kan bereda andra glädje. Nåja, de som tänker så kan väl vänta till ett annat liv med att försöka beträda vägen på fullt allvar. Men låt dem inte förhäva sig över sin egen inbillade osjälviskhet. Ty i själva verket låter de sig bedras av det yttre skenet, av konventionella synpunkter, baserade på sentimentalitet eller så kallad artighet – sådant som hör till det overkliga livet och inte föreskrivits av Sanningen. 

Men även om man bortser från sådana svårigheter vilka kan betraktas som "yttre", trots att de har sin stora betydelse, hur skall sökare i västerlandet kunna "stämma sig" i harmoni såsom det här fordras av dem? Personligheten har vuxit sig så stark i Europa och Amerika, att det inte ens finns någon konstnärsskola, där medlemmar inte hatar varandra eller är avundsjuka på varandra. Så kallad yrkesavund och bitterhet har blivit ett ordspråk och människan söker ständigt och till varje pris förmåner för egen del. Även den yttre s k hänsynsfullheten är ingenting annat än ett tomt skal, som döljer hatets och avundsjukans onda demoner.

I Österlandet inpräglas "samhörighetens anda" ända från barndomen lika ihärdigt som tävlingens anda understryks i Västerlandet. Där uppmuntras inte personlig ambition, personliga känslor och begär att breda ut sig så hejdlöst. Då jordmånen är god av naturen, uppodlas den på det rätta sättet och barnet växer upp till en människa hos vilken vanan att låta det lägre självet underordna sig det högre Självet är stark och mäktig. I Västerlandet anser människor, att deras egna sympatier och antipatier gentemot andra individer är ledande principer för deras handlingssätt, även då de inte låter dem bli grundläggande för hela sitt liv eller söka tvinga dem på andra.

Låt de som klagar över att de fått lära sig så lite i det Teosofiska Samfundet lägga på hjärtat några ord ur en artikel i  föregående februarinummer av The Path; "Nyckeln till varje grad är aspiranten själv." Det är inte "Guds fruktan" som är "Vishetens begynnelse" utan det är kännedomen om SJÄLVET som är VISDOMEN SJÄLV.

Hur storslaget och sant verkar inte det svar vara – för den som studerar Ockultism och börjat förstå några av de ovannämnda sanningarna –  vilket Oraklet i Delfi gav åt alla som kom för att söka efter den Ockulta visdomen – ord som den vise Sokrates jämt och ständigt upprepade och betonade: MÄNNISKA KÄNN DIG SJÄLV….

——————

EN DEL KORRESPONDENS

PRAKTISK OCKULTISM
[Insändarbrev och svar]

”I en mycket intressant artikel, som hette ”Praktisk ockultism”, i förra månadens nummer av Lucifer, står det att läsa att från den stund en ’mästare’ åtar sig ansvaret för sin ’chelas’ [lärjunges] andliga undervisning tar han också på sig alla de synder eller misstag som chelan begår under sin läroperiod inom ockultismen, och gör det fram tills dess att chelan, vid sin invigning, blir mästare och själv kan ta fullt ansvar för dem

För ett västerländskt intellekt, präglat som det är av många generationers ’individualistiskt tänkande’, är det väldigt svårt att förstå rättvisan och också riktigheten i detta påstående, och därför vore det bra om ni ytterligare kunde klargöra ovanstående påstående, som några få kanske förstår intuitivt men inte kan förklara logiskt”. – S.E.

REDAKTIONENS SVAR: – Bäst förklarar vi detta yttrande genom att jämföra situationen med det ansvar föräldrar, barnsköterskor och lärare har när de genom sin uppfostran präglar ett barns uppförande och framtida moral. Den olycklige lille stackaren, som av sina föräldrar fått lära sig att vittja fickor på gatorna, kan inte skuldbeläggas för sitt brott, utan det är föräldrarna som kommer att få ta de digra konsekvenserna av att ha fått barnet att tro att det han gjorde var rätt. Vi får hoppas att det västerländska medvetandet  ”inte har blivit så avtrubbat, att det inte förmår se att det annars inte skulle finnas vare sig logik eller rättvisa i det hela om det vore på något annat sätt. Och om dessa formgivare av det ännu omedvetna barnets formbara medvetande anses, genom försummelse eller felaktig uppfostran under barnets unga år, bära ansvaret för barnets utveckling och framtida liv i denna värld av orsak och verkan, hur mycket större är inte då den ’andlige Guruns’ ansvar?” Den senare leder sin elev till och introducerar honom in i en värld som är helt okänd för eleven. Ty denna värld är den osynliga men ständigt starkt verkande KAUSALITETENS värld – den subtila men ändå oförstörbara tråden som är karmas verkan, medel och energi, och karma självt i det gudomliga medvetandets fält.

Väl medveten om detta kan adepten inte längre skylla på okunnighet ens för den minsta av sina handlingar, hur god eller berömvärd den än var i sin avsikt, om den får negativa följder, eftersom kontakten med denna mystiska värld ger ockultisten förmågan att med säkerhet både kunna se och förutse följderna av varje avsiktlig och oavsiktlig handling. Så länge lärjungen alltså handlar utifrån denna princip men är för okunnig för att helt kunna förlita sig på sin iakttagelse- och urskillningsförmåga är det ju ganska självklart att det är vägledaren som bör bära ansvaret för de misstag eller synder som hans elev begår eftersom det ju är vägledaren som har lett in eleven i dessa farliga områden!

——————

 ÄR DET HOPPLÖST?

Efter att i aprilnumret av LUCIFER ha läst artikeln om vad det kräver att studera ockultism tycker jag att det är lika bra att tidningens läsare ger upp alla tankar på att bli ockultister. Förutom i klostren tror jag att det i Storbritannien i det närmaste är omöjligt att uppnå de nämnda villkoren. Som blivande läkare (om gudarna vill) skulle det åttonde villkoret var ganska exceptionellt. Detta är i mitt tycke mycket olyckligt eftersom jag tror att studiet av ockultism är särskilt viktigt för den som vill bli en bra läkare med en framgångsrik mottagning. 3)

 Fotnot 3. Med ”framgångsrik” mottagning menar jag framgångsrik för alla inblandade parter.

Jag skulle vilja ställa följande fråga till er och vore tacksam för svar i tidningen LUCIFER. Är det möjligt att studera ockultism i Storbritannien?

Slutligen skulle jag bara vilja säga att jag verkligen uppskattar er tidnings vetenskapliga framtoning och att jag jämställer den med boken Imitation of Christ i min samling om religion.

DAVID CHRICHTON
Marischall College, Aberdeen

 

REDAKTIONENS SVAR: – Riktigt så illa är det inte. Man kan med behållning studera de Ockulta Vetenskaperna utan att nödvändigtvis ge sig på den högre ockultismen. I insändarskribentens fall, och i synnerhet i hans framtida roll som läkare, är ”den ockulta kunskapen om läkeörter och mineraler samt de helande krafterna i vissa saker som förekommer i naturen ”långt viktigare och mer användbart än metafysisk och psykologisk ockultism eller teofani. Och denna kunskap inhämtar han mycket bättre genom att studera och försöka förstå Paracelsus och de båda Van Helmonts än att försöka tillgodogöra sig Patanjali eller metoderna inom Taraka raja yoga

Man kan alltså studera ”ockultism” (de ockulta vetenskaperna eller konsterna är mer korrekt) i Storbritannien, och överallt på jorden, men p.g.a. de oerhört ogynnsamma förhållandena som skapats av den omåttliga egoismen som råder i landet samt en magnetism [negativ energi] som hindrar andligheten att naturligt komma till uttryck, är avskildhet den bästa förutsättningen för ockulta studier.

 ——————

 TILLÄGG

[I Lucifer, juni 1889, publicerade H.P.B. ett brev som ifrågasatte ”det praktiska” i vissa av kraven på adeptskapet, så som de förmedlas i ”Praktisk ockultism”. Hon gav följande svar i en fotnot:]

Chelaskapet påverkas inte det minsta av vad man arbetar med eftersom vi människor har förmåga att koppla bort vår kropp och vår omvärld och vända oss inåt. Chelaskapet är ett medvetandetillstånd snarare än en rad stränga, bestämda regler som man lever sitt liv efter. Detta gäller särskilt de tidigare, prövostadierna. De regler som beskrevs i aprilnumret av Lucifer gäller för de senare stadierna av träningen, d.v.s. den konkreta ockulta träningen och dess utveckling av de ockulta förmågorna och insikterna. Dessa regler visar dock på en livshållning som alla aspiranter, så långt som möjligt och efter bästa förmåga, bör eftersträva att följa eftersom det är det mest befordrande för dem i deras andliga strävan.

Man ska aldrig glömma att ockultismen uppehåller sig vid den inre människan, som måste stärkas och frigöras från den fysiska kroppens och det världsligas herravälde för att istället låta dem bli hennes tjänare. Därför är det första och främsta kravet på chelaskapet att man är fullständigt osjälvisk och helt hängiven sanningen. Därefter kommer egenskaper som självkännedom och självdisciplin. Det är detta som är det allra viktigaste, medan stränga och hårda levnadsregler är av underordnad betydelse.

 Lucifer, april och maj 1888 samt juni 1889.

 

HELENA BLAVATSKY

Översatt från H P Blavatskys Theosophical Articles, vol II, sid 91-99, "Practical Occultism". Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

____________________________________________________________________

|  till toppen av sidan  | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23