© 2001 Online Teosofiska Kompaniet
Malmö
FÖRSTA BOKEN
BREV V
Käre Jasper: Jag önskar jag kunde besvara ditt brev, så som du borde få det besvarat. Men jag känner min oförmåga. Likväl är det vår plikt att inte tänka på vår oförmåga, utan att göra det som kommer i vår väg så gott vi kan och inte bry oss om hur ofullkomliga våra gärningar än verkar vara för andra. Stannar vi upp och tänker på vår bristande förmåga, lockas vi lätt att jämföra oss med andra och tänka på hur de skulle ha gjort. Vår enda rätt ligger i själva handlingen. Dess följder tillhör den store Brahm. Därför kommer jag bara att säga det som spontant kommer upp. Jag förstår den sorgsenhet som ditt brev uttrycker, men vet att du skall komma över den och höja dig. Låt inte den sorg som kommer med kunskapen övergå i förtvivlan; denna sorg är inte lika stor som den glädje sanningen skänker. Även den abstrakta sanningen har nödvändigtvis med sig all den barmhärtighet, som sanningen i sin helhet kan ge. Dess stränghet är endast ett återsken av våra egna ofullkomligheter, vilka gör att vi endast ser dess stränga sida. Vi är inte de enda som lider under vandringen på Vägen. Liksom vi själva, har Mästarna fällt tårar fastän De inte gör det nu. En av dem skrev en gång för några år sedan: "Tror ni, att vi inte har genomgått många gånger värre prövningar än de som drabbar er nu? "Mästaren verkar ofta avvisande och döljande sitt (andliga) anlete; så att lärjungen drivs till att försöka. På templets murar och dörrar står ordet "FÖRSÖK" skrivet. ("Bröderna" är en bättre beteckning än Mahatmor eller Mästare). Sorgen följer den sanne lärjungen på vägen, men han upplever även stor glädje och ett oändligt hopp. Sorgsenheten kommer av en mer korrekt uppskattning av svårigheterna på vägen och av ondskan i den enskilda människans och i hela släktets hjärta. Men se vilken rik källa till glädje och hopp vi har när vi tänker på att Bröderna existerar, och att även De har varit människor; De var tvungna att utkämpa striden, De segrade, och De arbetar för dem som De lämnat efter sig. Men bortom Dem finns "Fäderna", det vill säga " Andarna av rättfärdiga män som blivit fullkomliga"; De som levde och verkade för mänskligheten för långa tidsåldrar sedan, och som nu är utanför vår sfär, men som inte desto mindre utövar ett inflytande på oss eftersom deras andliga krafter flödar ned på denna jord till alla rena själar. Deras omedelbara inflytande förnimmes av Mästarna och av oss genom Dem. Det är som du säger: alltsammans är Tro; men vad är Tro? Det är den intuitiva känslan av att – "detta är sant". Så formulera inom dig vissa saker som sanna som du känner vara sanna, och låt din tro på dem växa. Var inte orolig. Bli inte "vansinnig". I själva faktumet att du blir "vansinnig" (naturligtvis i bildlig betydelse) ligger beviset att du är orolig. I fråga om världsliga ting är det kanske bra att vara orolig angående en mycket viktig sak, men inom ockultismen är det annorlunda, ty Lagen gör ingen skillnad på våra planer och syften, eller vår vilja att vara före eller efter. Därför uppreser vi, om vi är oroliga, ett hinder för vårt eget framåtskridande, genom att vi blir förvirrade och anstränger oss för mycket. Du skrev till B. att det som är hans, är hans. Detta omvänt är också sant; vad som inte är hans, är inte hans. Varför tar du inte din egen medicin? Din Z.
Översatt från Letters That Have Helped Me av William Q. Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1946
Brev som hjälpt mig | Förord | Brev 1 | Brev 2 | Brev 3 | Brev 4 | Brev 5 | Brev 6 | Brev 7 |
| till ULTs hemsida | till William Q. Judge Online | toppen |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad
2014-03-23