FÖRSTA BOKEN
BREV III
Säg mig Broder Jasper, är du trött? Jag är det. Inte på mitt öde eller på "Världens stora Ledare" utan på alla dessa människor, som är så likgiltiga, och (förlåt uttrycket!) så amerikanskt "oberoende" – som om människorna någonsin vore oberoende av varandra.
Du frågar om "valets stund". Den består av alla stunder. Den existerar inte i tid och rum, utan utgörs av summan av de stunder som passerar förbi oss varje ögonblick.Valets stund omtalas i De Invigdes lära*) som en tidpunkt som ännu inte har kommit för den mänskliga rasen, en tidpunkt då alla skall tvingas att göra sitt val mellan det goda eller onda. Men varje enskild individ kan för egen del framkalla denna tidpunkt. När den kommer eller om den kommit, kan ingen säga som inte fått undervisning. För lärjungen i ockultism kan den komma i nästa ögonblick eller hundra liv senare. Men den kan inte inträffa nu, om inte alla föregående liv har lett fram till den. Om en lärjunge trots allt skulle erbjudas att göra sitt val nu och skulle vägra, kommer han att möta valets stund under någon kommande existens tillsammans med resten av människorasen.
*) av A P Sinnett. Orig. utg., 1883.) – Utg.
Rasinflytelser är lömska och mäktiga. Min ras till exempel har sina egenheter, djupt rotade och nedärvda från ett extraordinärt förflutet. Jag måste stå under dessa inflytelser i min kropp som en nödvändig del av mina erfarenheter. I ett annat liv kan jag ha varit en prosaisk hottentott eller en engelsman, och under ett kommande liv kommer jag att stå under inflytande av andra rasegenheter. Dessa inflytanden verkar ständigt på mig, varje tanke jag nu har läggs till dem, antingen för mitt framtida bruk eller för någon annan person, som kommer under inflytande av någon del av denna kraft, som nu alstras av mig.Vad beträffar förnuftets undermedvetna liv, så är detta ganska svårt att förklara. Jag finner ständigt att jag har idéer som jag i mitt inre fullkomligt fattar, och likväl kan jag inte finna ord för dem. Kalla det för det undermedvetna om du vill. Det finns där och kan påverkas; ja, det påverkas varje ögonblick. Det står det universella förnuftet nära. Om jag ska påverka – låt oss säga ditt förnuft – så försöker jag inte framkalla ditt undermedvetna plan, utan jag tänker med fasthet och välvilja på dig och på det ämne som jag vill att du skall tänka på. Detta måste nå dig. Om jag är självisk, så har tanken svårare att nå fram; men är de broderliga, går det lättare, eftersom jag är i harmoni med det universella förnuftet och Lagen. Det Psykiska Sällskapet talar om det och säger, att inflytandet "övergår i det lägre förnuftet" genom en eller flera kanaler. Men de vet inte vad dessa "kanaler" är eller ens om de verkligen existerar. I själva verket är hela frågan om förnuftet bara föga förstådd i Västerlandet. De talar om "förnuftet", och menar förnuftets stora område med dess många indelningar, då det däremot borde finnas särskilda beteckningar för dessa olika avdelningar. Då de sanna idéerna blivit förstådda kommer även de olika namnen på indelningarna. Under tiden måste vi nöja oss med "förnuftet" som i sig innefattar hela saken. Men det gör det inte. Det kan sannerligen inte röra sig en vanlig mental verksamhet – logiskt resonerande – att i ett ögonblick uppfatta ett helt ämne, förutsättningar och slutsatser, utan att stanna upp och resonera. Det kan inte kallas en bild, för det kommer till somliga som en idé, och inte som en bild. Minnet! Vad är det? Är det intryck på hjärnan; eller likhet i vibrationerna [av hjärncellerna övs. anm.], som igenkänns, då de återupprepas och på så sätt framkallar en bild? Om så är fallet, måste förmågan att känna igen vibrationerna såsom samma som dem man förut kände, vara något skilt från materien som vibrerar. Och hur är det möjligt att denna förmåga skulle innebo i hjärncellerna, när vi vet att dessa celler ständigt förändras? Och likväl är minnet perfekt, vad som än händer. Att det inte är beroende av hjärnan är uppenbart, eftersom en människa kan dödas genom att hennes hjärna sprängs sönder till atomer, och likväl kan hennes "skal" förmedla alla händelser i hennes nyss förflutna liv; och detta vetande hämtas inte från hjärnan, ty denna är död. Var finns då det undermedvetna förnuftet? Och var är kanalerna, och hur är de förenade? Jag tror genom hjärtat,*) och att hjärtat är nyckeln till allt, och att hjärnan endast är hjärtats tjänare, för kom ihåg att inom det bor "den lilla dvärgen som sitter i centrum". Försök nu själv att tänka ut detta – i denna eller någon annan riktning som du själv väljer, men tänk.
Som alltid, Z
* )
Inte i det fysiska hjärtat, utan livets verkliga centrum i människan. – J.N.
Översatt från Letters That Have Helped Me av William Q. Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1946
Brev som hjälpt mig | Förord | Brev 1 | Brev 2 | Brev 3 | Brev 4 | Brev 5 | Brev 6 | Brev 7 |
| till ULTs hemsida | till William Q. Judge Online | toppen |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23
