HPB skriver ytterligare en hel del om Tsong-kha-pa i sin artikel Tsong-kha-pa – Lohans i Kina som inte står någon annanstans i hela hennes omfattande litterära produktion. Hon säger:

I artikeln Reinkarnationer i Tibet publicerades allt som får sägas om Tsong-kha-pa”.[*]  Där slås det fast att denne reformator – i motsats till vad parsi-forskare anser – inte var någon inkarnation av en av de celesta Dhyanierna, eller de fem himmelska Buddhorna, som sägs ha blivit skapade av Sakyamuni efter att han uppnått Nirvana, utan att han istället var en inkarnation av självaste Amita Buddha”. De urkunder som bevarats i den Gon-pa som är Tashi-lhunpo´s huvudkloster, förtäljer att Sang-gyas lämnade det ”Västra Paradisets” regioner för att Själv inkarnera i Tsong-kha-pa, och att detta var en följd av den degradering som hans hemliga läror hade utsatts för.

När än den Goda Lagens Cheu [magiska krafter] förfaller till svartkonst eller ”svart magi”, så är det bara till Dvijas, Hosangas [kinesiska munkar] och Lamorna som dessa hemligheter på ett säkert sätt kan bli anförtrodda.

Fram till Tsong-kha-pa perioden hade det inte funnits några Sang-gyas (Buddha) inkarnationer i Tibet.

Tsong-kha-pa förmedlade de tecken varmed  närvaron av en av tjugo-fem Bodhisattvorna [2] eller en av de celesta Buddhorna (Dhyan-Chohans) skulle bli igenkänd i en människokropp, och Han förbjöd med bestämdhet nekromanti. Detta ledde till en splittring bland Lamorna och de missnöjda allierade sig med urbefolkningens Bön-anhängare mot den reformerade Lamaismen. Än idag utgör de en kraftfull sekt som praktiserar de mest avskyvärda riter runt om i Sikkim, Bhutan, Nepal, och till och med vid Tibets gränsområde. Det var värre då än idag. Med tillåtelse från Tda-shu eller Teshu Lama, [3] så begav sig bortåt några hundra Lohans (Arharter) till Kina för att slå sig ner i det berömda klostret nära Tien-t´ai för att undvika konflikt. Där blev de snart blev föremål för legendarisk lärdom, och så är fallet än idag. Men det hade redan  kommit andra Lohans före dem,

Tathagatas världsberömda lärjungar, vilka kallades de ”välljudande” på grund av deras förmåga att recitera Mantror som hade magiska verkningar. [4]

_______________

[*] Se The Theosophist, vol III, March, 1882, pp.146-148. [Reinkarnationer i Tibet av Helena Blavatsky] 

[2] Den intima relationen mellan de tjugo-fem Buddhorna (Bodhisattvorna) och med  hinduernas tjugo-fem Tattwor (de Betingade eller Begränsade) är intressant.

[3] Det är intressant att notera den stora betydelse som ges Dalai Lamorna från Lhasa av europeiska orientalister, och deras fullständiga okunnighet beträffande Tda-shu (eller Teshu) Lamorna, då det är de senare som inledde den hierarkiska serien av Buddha-inkarnationer, och att de är de facto [i själva verket] Tibets ”påvar”: Dalai Lamorna är Tda-shu Lama Nabang-lob-Sang´s skapelser, han själv är den sjätte inkarnationen av Amita, genom Tsong-kha-pa, men väldigt få personer är medvetna om detta faktum.

[ Boris de Zirkoff förmedlar sin egen uppfattning om detta i en fotnot i BCW, vol IV, p.12 fn: "Faktum är att det var den femte Dalai Lama (Nabang-Lob-Sang)  som installerade sin Guru (Lob-Sang chós-kyi ryal-mtsán 1569-1662) såsom den förste Tashi Lama omkring 1640. Eftersom de båda storlamorna hade samma namn Lob-Sang är det lätt att förstå denna förvirring".

Detta förhållande förklaras ytterligare i boken "HPB Tibet och Tulku" av Geoffrey A Barborka, (utgiven av TPH, i Varanasi, Indien 1966) där det bara listas 6 Panchen Lamor, (enligt Lama Sèrab Gya-tsó av Gelugpa klostret i Darjeeling, India), men det antyds att både Tashi Lamorna och Dalai Lamorna troligen inleddes samtidigt av Tsong kha pa (1357-1419) eller av hans närmaste lärjungar, och att det finns andra hemliga uppgifter inne i Tashilunpo klostret i Tibet.

I en ännu senare utgiven bok "the Tibet Guide" av Stephen Batchelor, (utgiven av Wisdom Publication, London, 1986) finns det en lista på hela 10 Panchen Lamor som inleds av Khedrup Je, inte 6 som tidigare uppgivits i tidigare källor. Den förut omnämnda  förste Panchen Laman Lob-Sang chós-kyi ryal-mtsán är i denna uppställningen den fjärde i ordningen, som numera skrivs Chökyi Gyaltsen. 

Dessutom sägs det att det finns ytterligare tankhas i Tashilunpo klostret ( i rum 5, Lhen Dzom Zim Puk) gjorda under den nionde Panchen Laman som visar på att det funnits 17 inkarnationer av Panchen Lamorna (se sid 320) och att denna serie inleddes redan i Indien mycket tidigare. Normalt sätt anses det finnas 10 Panchen Lamor och dessa inleds med Khedrup Je som levde 1385-1483, de andra sju inkarnationerna förläggs före Khedrup Je. Så HPB hade troligen ändå rätt i att Dalai Lamorna skapades av Tashi Lamorna, vilket även nya källor visar på.

Detta är den lista som idag används på de 10 Panchen Lamorna, vilken är tagen från"The Tibet Guide" av Stephen Batchelor, sid 318:

1.   Khedrup Je                                    1385-1483
2.-3 Datum okända
4.   Losang Chökyi Gyeltsen            1570-1662
5.   Losang Yeshe                              1663-1737
6.   Pelden Yeshe                               1738-1780
7.   Tenpai Nyima                              1781-1853
8.   Tenpai Wangshuk                      1854-1882
9.   Chökyi Nyima                              1883-1937
10. Chökyi Gyeltsen                          1938-1989
11. Gedun Choekyi Nyima                1989-        (den elfte Panchen Laman blev erkänd av Dalai Lama den 14 maj 1995 )

Motsvarande lista för Dalai Lamorna ser ut så här:

1.    Gendun Drup                                1391-1474
2.    Gendun Gyatso                            1476-1542
3.    Sonam Gyatso                              1543-1588
4.   Yonten Gyatso                              1589-1616
5.   Ngwang Losang Gyatso              1617-1682
6.   Tsangyang Gyatso                       1683-1706
7.   Kelsang Gyatso                            1708-1757
8.   Jampel Gyatso                               1758-1804
9.   Lungtog Gyatso                            1805-1815
10.  Tsultrim Gyatso                            1816-1837
11. Khedrup Gyatso                            1838-1855
12. Trinle Gyatso                                 1856-1875
13. Tubten Gyatso                              1876-1933
14  Tenzin Gyatso                               1935-

Den moderna stavningen skiljer sig något från det gamla sättet att stava de tibetanska namnen. För ytterligare info om den nuvarande elfte Panchen  Laman vars 20 årsdag  inföll den 25 april 2009 läs mer på: http://www.tashilhunpo.org ; info om Dalai Lama läs på: http://www.dalailama.com . Författarens anmärkning.]

[4] Reciterandet av ett mantra är inte detsamma som en bön, utan snarare en magisk sentens varmed kausalitetens ockulta lag förbinder sig, samt är beroende, av viljan och agerandet av den reciterande sångaren. Det är en rad av sanskrit ljud och när dess ordsträng och sentenser uttalas enligt Atharva Veda´s magiska formel, som dock  bara förstås av de få, blir resultatet av vissa mantror en omedelbar och kraftfull effekt. I dess esoteriska mening så innehåller det Vach (det mystiska språket) som innebor i mantrat, eller snarare inom dess ljud, eftersom det är i enlighet med vibrationerna i etern., som verkningarna på ett eller annat sätt uppstår. De så kallade ”välljudande sångarna” fick sitt namn på grund av att de var experter på mantrorna. Därav legenden i Kina som säger att Lohans sånger och melodier hörs vid gryningen av prästerna från sina celler i Fang-Kwang klostret. (Se i Biography of Chi-Kai in Tien-tai-nan-tchi)


Helena Blavatsky förklarar vidare förhållandet mellan Amita Buddha och Tsong kha pa på detta vis i sin artikel Amita Buddha, Kwan-Shai-Yin och Kwan-Yin – vad ”Dzyans Bok” och Tsong-kha-pa´s lamakloster säger :

Som ett supplement till Kommentarerna finns det många hemliga folianter med levnadsteckningar över Buddhor och Bodhisattvor, och bland  dessa finns en om prins Gautama och en annan om Hans reinkarnation i Tsong-kha-pa. Denna stora tibetanska reformator från 1300-talet, som sägs vara en direkt inkarnation av Amita-Buddha, är grundaren av den hemliga Skolan nära  Shigatse, beläget vid Teshu-Lamas privata retreat. Det är genom Honom som det regelbundna systemet med Lamaistiska inkarnationer av Buddhorna (Sang-gyas), eller av Sakya-Thub-pa (Sakyamuni) började. Amida eller Amita-Buddha benämns av författaren till Chinese Buddhism som en mytisk varelse. Han beskriver

Amida-Buddha (Ami-to Fo) som en fabulös person, flitigt dyrkad – liksom Kwan-Yin – av Nordbuddisterna, men  är däremot okänd i Siam, Burmah och Ceylon. [5]

Detta är högst troligt. Trots det är Amida-Buddha inte en ”fabulös” person, eftersom (a) ”Amida” är senzar formen av ”Adi”; ”Adi-Buddhi” och ”Adi-Buddha” [6] vilken redan påvisats, och existerade för tidsåldrar sedan som en sanskrit term för ”Den Första Själen” och ”Visdomen”; och (b) namnet användes på Gautama Sakyamuni den siste indiske Buddhan, från och med 600-talet när buddhismen introducerades i Tibet. ”Amitabha” (på kinesiska ”Wu-liang-sheu”) betyder bokstavligt ”Gränslös Tidsålder”, en synonym för ”Ain-Soph”, ”Den Gamle av Tiden”, och är ett epitet som direkt förbinder Honom med den Gränslösa Adi-Buddha (den första och Universella Själen) hos hinduerna, liksom med alla äldre europeiska nationers Anima Mundi och kabbalisternas Gränslösa och Oändliga. Om Amitabha är en fiktion av tibetanerna eller en ny form av Wu-liang-sheu, ”en fabulös person”, som författaren av Chinese Buddhism säger, då måste ”fabeln” vara väldigt gammal; för på en annan sida säger han att  tilläggen till de kanonsiska böckerna som innehåller

legenderna om Kwan-Yin och den Västra himlen med dess Buddha, Amitaba, skedde redan före Rådförsamlingen i Kashmir, något före begynnelsen av vår era. [7]

och han daterar

uppkomsten av de ursprungliga buddhistiska böckerna, som är gemensamma för Nord och Sydbuddhisterna till före år 246 f.Kr.

Eftersom tibetanerna inte accepterade buddhismen förrän på 600-talet e. Kr., hur kommer det sig då att de anklagas för att ha uppfunnit Amita-Buddha? Dessutom så kallas Amitabha i Tibet för Od-pag-med, vilket visar att det inte var namnet utan en abstrakt idé som först accepterades som beteckningen för en okänd, osynlig, och Opersonlig Kraft – som dessutom var tagen från hinduernas ”Adi-Buddha”, och inte från kinesiskans ”Amitabha”. [8] Det är en stor skillnad mellan den populära Od-pag-med (Amitabha) som sitter på tronen i Devachan (Sukhavati), enligt Mani Kah´bum Skrifterna – det äldsta historiska litterära verket i Tibet, och den filosofiska abstraktionen som benämns Amita-Buddha, vars namn övergått till den jordiske Buddhan, Gautama.

_________________

[5] Chinese Buddhism, p 171, av Rev J. Edkins

[6] ”Buddhi” är en sanskrit term för ”urskillning” eller intellektet (den sjätte principen), och ”Buddha” står för ”vishet”, ”visdom” och även för planeten Merkurius. [Budha]

[7] Denna egendomliga motsägelse finns i Chinese Buddhism på sid. 171, 273-74. Den vördnadsvärde författaren försäkrar sina läsare att ”för de filosofiska buddhisterna...är Amitabha Yoshi Fo, och alla de andra, inget annat än symboler för idéer” (sid. 236). Detta är förvisso sant, men det skulle då också gälla alla andra gudsnamn, såsom Jehova, Allah, etc., och om de inte bara är ”symboler för idéer” så kommer detta bara att visa att om tänkare uppfattar dem på ett annat sätt så är dessa tänkare inte ”filosofiska”; det kommer heller inte att förse oss med seriösa bevis på att det i verkligheten finns personliga, levande gudar med dessa namn.

[8] Kinesiskans Amitabha (Wu-liang-sheu) och den tibetanska Amitabha (Og-pad-med) har nu blivit personliga Gudar, härskare över och bosatta i Sukhavatis celesta region, eller Tushita (på tibetanska: Devachan); emedan den hinduiska filosofins Adi-Buddha och den kinesiska och tibetanska filosofins Amita-Buddha är namn på universella och ursprungliga idéer.

I Teosofisk Ordbok av HPB finner vi detta korta utdrag:  

Amitabha. Den kinesiska förvrängningen av sanskritspråkets Amrita Buddha, eller den ”Odödlige Upplyste”, ett namn på Gautama Buddha. Namnet har sådana variationer som Amita, Abida, Amitaya, etc och förklaras betyda både ”Gränslös Tidsålder” och ”Gränslöst Ljus”. Det ursprungliga begreppet om ett fulländat opersonligt gudomligt ljus har med tiden blivit förmänskligat.

För att ytterligare försöka penetrera det djupa förhållandet mellan termerna Adi Buddha, Amitabha Buddha och Tsong-kha-pa läser vi i de tibetanska Kalachakra lärorna dessa rader. Helena Blavatsky skriver i sitt mästerverk om Buddha följande i Mysteriet Buddha:

   Men vad menas egentligen med en ”Bodhisattva”? Buddhister inom Mahayana´s mystiska system lär att varje BUDDHA manifesterar Sig Själv (hypostatiskt eller på annat sätt) simultant i tre världar, nämligen: i Kama-världen (dvs.de sexuella begärens eller åtråns värld – vår jords sinnliga ”universum”) i form av en människa; i Rupa-världen (formernas värld, likväl supersinnlig) som en Bodhisattva; och i den högsta andliga världen (den av ren icke-kroppslig existens) som en Dhyani-Buddha. Den senare finns evigt i tid och rum, dvs. från en Maha-kalpa till en annan – den syntetiska kulminationen av dessa tre är Adi-Buddha [9], Visdomsprincipen som är absolut och därför utanför tid och rum. Deras interrelation är följande: när världen behöver en mänsklig Buddha så ”skapar” Dhyani-Buddhan genom Dhyanas kraft (meditation, omnipotent hängivenhet) en förnufts-född son – en Bodhisattva – vars mission det är att efter den mänskliga Manushya-Buddhans död fortsätta sitt arbete på jorden tills nästa Buddha träder fram. Den esoteriska innebörden av denna undervisning är tydlig. I fallet med en vanlig dödlig så är dennes principer mer eller mindre klara reflektioner av de sju kosmiska och de sju celesta Principerna, dvs. de supersinnliga Varelsernas Hierarkier. I fallet med en Buddha så är dessa principer nästan essensen själv. Bodhisattvan ersätter i honom Karana Sarira, Jag-principen, och därefter resterande enligt korrespondenstanken; och det är enligt detta sätt som den Esoteriska Filosofin förklarar innehållet ur följande vers: ”genom Dhyana´s dygd (abstrakt meditation) så skapar Dhyani-Buddha (Buddhas Ande eller Monad) en Bodhisattva”, eller det astralt klädda Jaget inom Manushya-Buddhan. Så medan Buddha går tillbaka in i Nirvana varifrån denne kom, så stannar Bodhisattvan  kvar för att fortsätta Buddhas arbete på jorden. Det är då denna Bodhisattva som troligtvis har skänkt den lägre principen till Avataren Sankaracharyas skenbara kropp.
 ______________

[9] ”Det är meningslöst att väcka protester utifrån exoteriska verk gent emot dessa uttalanden, som har till syfte att förklara, om än ytligt, den Esoteriska Läran . Det är på grund av att de är förledda av de exoteriska lärorna som biskop Bigandet och andra påstår att uppgiften om en högsta evig Adi-Buddha endast finns nertecknad i skrifter av senare datum. Vad som förmedlas här är taget från de hemliga delarna av Dus-Kyi Khorlo (Kala-Chakra på sanskrit, eller ”Tidens Hjul” eller fortvaron).”

Men att säga att Buddha återvänder för att reinkarnera i en ny kropp efter att ha uppnått Nirvana, måste anses en hädelse för en brahmin såväl som från en buddhistisk ståndpunkt. Till och med i den exoteriska Mahayanaskolan i dess lära om de tre ”Buddhi” kropparna [10] sägs det om Dharmakaya – den ideala formlösa varelsen –  att så fort den är tagen så lämnar Buddha den supersinnliga perceptions världen för alltid, och har inte, och kan inte ha någon mer förbindelse med den. Att säga, som den Esoteriska eller Mystiska Skolan lär, att fastän Buddha är i Nirvana så har han lämnat kvar Nirmanakayan (Bodhisattvan) att arbeta efter honom, är ganska oortodoxt och i överensstämmelse med både den esoteriska Mahayana och Prasanga Madhyamika skolan, den senare är en anti-esoterisk skola med ett helt rationellt system. För i Kala-Chakra Kommentaren står det att det finns: (1) Adi-Buddha, evig och orsakslös; sedan (2) några Sambhogakaya-Buddhor eller Dhyani-Buddhor som existerar under (eonisk) evighet och aldrig försvinner –  Kausal Buddhorna, så att säga; och (3) Manushya-Bodhisattvorna. Relationen mellan dem är bestämd av den givna definitionen. Adi-Buddha är Vajradhara och Dhyani-Buddhorna är Vajrasattva; men även om dessa två är olika varelser på sina respektive plan, så är de faktiskt identiska, eftersom den ene agerar genom den andre, liksom en Dhyani agerar genom en mänsklig Buddha. En är den ”Gränslösa Intelligensen”; den andra bara den ”Högsta Intelligensen”. Det är sagt om Bodhisattvan Phra – som senare på jorden var Buddha Gautama: 

”Efter att ha fullgjort alla villkor för ett omedelbart uppnående av fullkomligt Buddhaskap så föredrog den helige av sin obegränsade givmildhet till levande varelser, att än en gång reinkarnera för mänsklighetens bästa.”

___________

[10] De tre kropparna är (1) Nirmanakaya (Tul-pa'i-Ku på tibetanska), i vilken Bodhisattvan efter att ha beträtt Vägen till Nirvana genom de sex Paramitas [generositet, dygd, tålamod, energi, meditation och visdom] framträder inför människorna för att undervisa dem; (2) Sambhogakaya (Dzog-pa'i-Ku), sällhetskroppen, ogenomtränglig för alla fysiska förnimmelser, och mottas av en som har fullgjort de tre villkoren för moralisk perfektion; och (3)  Dharmakaya (på tibetanska Cho-Ku), som är Nirvana-kroppen [Cf. The Voice of the Silence, ss 95-97, [ i svensk övers. Tystnadens Röst, utgiven 1912, sid. 100 -102] och Hui Neng's Platform Sutra, kap 6].

Nirvana är enligt buddhisternas Esoteriska Undervisning endast tröskeln till Paranirvana; medan brahminerna anser att det är summum bonum, dvs det slutgiltiga tillståndet från vilket det inte finns någon återvändo – i varje fall inte förrän nästa Maha-Kalpa. Men även denna åsikt kommer att angripas av vissa alltför ortodoxa och dogmatiska filosofer som inte accepterar de Esoteriska Lärorna. Hos dem är Nirvana absolut tomhet i vilket det finns ingenting och ingen, endast en obegränsad Helhet. För att till fullo förstå karaktäristiken av denna Abstrakta Princip så måste man uppfatta den intuitivt och till fullo begripa ”det enda permanenta tillståndet i Universum” vilket hinduerna riktigt definierar som: 

”.... tillståndet av perfekt omedvetenhet, i själva verket ren Chidakasa (medvetandets område)

hur paradoxalt det än kan tyckas för den profana läsaren [11].

______________

[11] Five Years of Theosophy, 1885 ed, ”Personal and Impersonal God”, s 202, av T Subba Row.

Om vi sedan efter att noga har studerat ovanstående betraktar förhållandet mellan Avalokiteswara, Chenresi och Dalai Lama så säger HPB följande i Teosofisk Ordbok:

Avalokiteswara (sk). ”Herren som ser på”. I Tibet inom den exoteriska tolkningen är han Padmapani (lotusbäraren och den lotusfödde), tibetanernas förste gudomlige förfader, den fullständiga inkarnationen, eller Avataren av Avalokiteswara; men inom den esoteriska filosofin så är Avaloki, ”den som ser på”, det Högre Självet, medan Padmapani är det Högre Jaget eller Manas. Den mystiska formeln ”Om mani padme hum” används särskilt för att åkalla deras samlade hjälp. Medan vardaglig folklig tro påstår att Avalokiteswara har haft många inkarnationer på jorden, och ser därför inte helt felaktigt i honom den andliga vägledaren för alla troende, så ser den esoteriska tolkningen i honom LOGOS, både den celesta och den mänskliga. Så när Yogachararya-skolan deklarerade Avalokiteswara såsom Padmapani  ”och för att vara Amitabha Buddhas Dhyani Bodhisattwa”, så är det i sanning på det viset, just på grund av att den senare är den andliga återspeglingen i formernas värld av den förra, trots att båda är en och samma – den ena i himlen och den andra på jorden. Chenresi (tib). Tibetanernas Avalokitesvara. Bodhisattvan Padmapani, en gudomlig Buddha. Chantong (tib). "Han med de 1.000 ögonen", ett namn på Padmapani eller Chenresi (Avalokitesvara).

Vidare säger HPB i Teosofisk Ordbok:

Avatar* (sk). Gudomlig inkarnation. Nedstigandet av en gud eller någon upphöjd varelse, som har fortskridit bortom återfödelsens nödvändighet, i en vanlig dödlig kropp. Krishna var en avatar av Vishnu. Dalai Lama anses vara en avatar av Avalokiteswara, och Teschu Lama vara en av Tsong-kha-pa eller Amitabha. Det finns två slag av avatarer: de som är födda av kvinnor och de föräldralösa, anupapadaka.

Amdo (tib). En helig plats, Tsong-kha-pas födelseplats, Tibets store reformator och grundare av Gelugpa (de gula hattarna), och som betraktas som en Avatar av Amita-Buddha.

Lha (tib). Andar från de högsta sfärerna; därav namnet Lhasa, Dalai Lamas residens. Titeln Lha ges i Tibet ofta till vissa Narjols (helgon och yoga-adepter) som har förvärvat stora ockulta förmågor.

Tassissudun (tib) Bokstavligt, ”lärans heliga stad”; som trots detta bebos av mer Dugpas än Helgon. Det är bostaden i Bhutans huvudstad för det eklektiska Överhuvudet inom Bön-religionen – Dharama Raja. Den senare, som sägs vara en nordbuddhist, är helt enkelt en dyrkare av urinvånarnas gamla halvgudar, naturandarna eller elementalerna, som dyrkades i landet innan buddhismen introducerades. Alla främlingar är förhindrade att tränga in i Östra eller Stora Tibet, och de fåtal skolastiker som under sina resor har försökt komma till dessa förbjudna områden, har endast tillåtits att tränga in så långt som till gränstrakterna till Bod landet. De har rest omkring i Bhutan, Sikkim, och på andra ställen längs landets gränstrakter, men kan inte ha lärt sig något eller fått veta något om det verkliga Tibet; alltså inget om sann Nordbuddhism eller Tsong-kha-pas Lamaism. Och trots detta, så försäkrar de inför världen att de förmedlar den rena Nordbuddhismen, när de egentligen bara beskriver en del riter och trosuppfattningar inom Bönreligionen och av resande Shamaner, och kommenterar över detta stora förfall som om det vore den ursprungliga renheten!

Tashilhumpa (tib). Det stora centrat av kloster och kollegium, som ligger tre timmars väg från Tchigadze, Teshu Lamas residens, för mer detaljer se ”Panchen Rimboche”. Det byggdes 1445 på order av Tsong-kha-pa.

Att Teshu Lamorna hade hand om de Hemliga Böckerna framkommer i detta lilla stycke från HPBs artikel Lam Rim´s och Dzyan´s hemliga böcker:

Dzyans Bok – från sanskritordet ”Dhyana” (mystisk meditation) är den första volymen av Kommentarer över Kiu te´s sju hemliga folios, samt en Ordbok på de offentliga verken med samma namn. Kiu-te´s trettio-fem volymer för exoteriskt bruk, vilka används av lekmän, finns hos de tibetanska Gelugpa Lamorna eller i biblioteken i varje kloster; som även innehåller Kommentarer och Anteckningar i fjorton böcker över dessa, sammanställda av de initierade Lärarna. Strängt talat så borde de trettio-fem böckerna kallas för ”Den populariserade versionen” av den Hemliga Läran, vilken är full av myter, dolda fakta och felaktigheter. De fjorton volymerna med Kommentarer, å andra sidan – med sina översättningar, anteckningar och omfattande Ordbok över Ockulta termer, vilka har utarbetats från en liten arkaisk folio som kallas, Världens Hemliga Visdomsbok, – innehåller en sammanfattning av alla de Ockulta Vetenskaperna. Det verkar som om dessa förvaras på hemligt och avskilt ställe, och det är Teshu Lama från Shigatse som har ansvaret för dem. Kiu-te Böckerna är förhållandevis moderna och sammanställdes under det senaste årtusendet, medan de tidiga volymerna av Kommentarerna är uråldriga och av ett okänt datum, där en del fragment av de ursprungliga cylindrarna har bevarats. Förutom att de förklarar och lägger till rätta några av de fantastiska berättelserna i Kiu-te Böckerna  – som de verkligen är – så har Kommentarerna lite gemensamt med dessa.

Slutligen kan vi utläsa i Reinkarnationer i Tibet att de båda Lamorna egentligen innehar samma rank, fast vad som skiljer dem åt är troligen att de som ledande Lamor inom den tibetanska buddhismen har olika funktioner eller uppgifter att fylla. Den ene är kanske mera färgad av en exoterisk-politisk-religiös ton och den andre mera färgad av en esoterisk-parapolitisk-mystisk ton. HPB skriver:

Uttrycket att den senare ”aldrig dör” kan endast tillämpas på de två stora inkarnationerna av samma rank – Dalai och Tda-shi lamorna. Båda är inkarnationer av Buddha, trots att den förra generellt betecknas som en inkarnation av Avalokitesvara, den högsta celesta Dhyanin. För den som förstår det förvirrade mysteriet genom att ha funnit nyckeln till det, är den så kallade gordiska knuten med successiva inkarnationer lätt att lösa. Han vet att Avalokitesvara och Buddha är en som Amita-pho [12] (som uttalas Fo) eller Amita Buddha, då denna är identisk med den förra. Vad den mystiska läran innehåller som de initierade ”Phag-pa” eller ”heliga män” (adepter) lär ut, avslöjas inte för gemene man. Det lilla som kan sägas finns i en text som behandlar den ”heliga lagen”, som vi hoppas kunna publicera inom kort.

[12] På tibetanska uttalas pho och pha med ett mjukt läpp- och andetagsliknande ljud - och betyder på samma gång ”man, fader”. Så pha-yul betyder ursprungsland; pho-nya, ängel och budbärare med goda nyheter; pha-me, släkting, etc., etc.

Vidare rekommenderas i detta sammanhang att studera den inledande texten Kalachakra lärorna från Tibet från de Sju Hemliga Kui-Te Böckerna. Ett förberedande studium till de elva artiklar som alla är samlade under serien "Mysteriet Buddha":

1.  Lärorna om Avatarerna
2.  De Sju Principerna
3.  Mysteriet Buddha
4.  Buddhas ”reinkarnationer”
5.  En opublicerad predikan av Buddha
6.  Nirvana – Moksha
7.  Lam Rim´s och Dzyan`s Hemliga Böcker
8.  Amita Buddha, Kwan-Shai-Yin och Kwan-Yin – vad ”Dzyans Bok” och Tsong-kha-pa´s lamakloster säger
9.  Tsong-kha-pa. – Lohans i Kina
10. Ytterligare några få missuppfattningar korrigerade
11. ”Ögats Lära” &” Hjärtats Lära” eller ”Hjärtatas Sigill”