Lamor och druserav Helena Blavatsky

Herr L. Olifant´s senaste verk ”Land of Gilead” har tilldragit sig stor uppmärksamhet. Recensioner har publicerats men vi var tvungna att lägga dessa åt sidan ända fram tills nu på grund av utrymmesbrist. Vi har nu något att säga, men inte om själva arbetet – för en rättvis bedömning kan knappast ges åt en så skicklig författares skrifter – vi skall istället se vad han berättar för oss om druserna – mystikerna från Libanonberget om vilka det är så litet känt, och förhoppningsvis kommer vi att kunna kasta lite nytt ljus över ämnet.

Herr Olifant tror att ”drusen har en stark övertygelse om att världens ände är nära. Händelser som nyligen inträffat har fram tills nu sammanfallit med de gåtfulla profetiorna i hans heliga böcker, vilket gör att han ser fram emot den snabba återuppståndelsen av El Hakim som är grundaren och den ”gudomliga” personen i denna sekt. För att förstå detta måste sambandet mellan Kina och drusernas teologi hållas i minnet. Alla fromma drusers själar antas i stora antal befolka vissa städer i västra Kina. Världens ände kommer att föregås av ett tecken, som innebär antågandet av en mäktig armé från Österlandet som stormar mot sina fiender, islam och kristendom. Denna armé kommer att stå under ledning av det Universella Medvetandet och bestå av miljoner kinesiska unitarer. Inför denna armé kommer de kristna och muhammedanerna att ge vika och sedan marschera framför denna ända tills de når Mecka. El Hakim kommer därefter att framträda; och på hans befallning kommer Caaba att förstöras genom eld från Himlen, och återuppväckandet av de döda kommer sen att ske. Nu när Ryssland har kommit i kollisionskurs med Kina ser druserna i detta fullbordandet av sina heliga profetior, och väntar otåligt på ett Armageddon, i vilken de tror sig ha en förutbestämd och viktig roll att spela ” – (Pioneer)

Herr Lawrence Olifant är så vitt vi kan bedöma en av Englands bästa författare. Han är också mer bevandrad i Österlandets inre liv än de flesta andra författare och resenärer som har skrivit i ämnet – och då undantar vi inte ens kapten Burton med sin fru. Men till och med hans träffsäkra och allseende intellekt kunde knappast förstå hemligheterna inom den djupa mystiska tron hos druserna. Till att börja med: så är El Hakim inte grundaren av denna sekt. Deras ritualer och dogmer har aldrig gjorts offentliga, med undantag för dem som blivit antagna i deras brödraskap. Deras ursprung är näst intill okänt. Beträffande deras exoteriska religion eller vad som framkommit om den, så kan detta återges med några få ord. Druserna antas vara en blandning av kurder, mardi-araber och andra halvt civiliserade stammar. Vi vidhåller ödmjukt att de är arvtagare i rakt nedstigande led från, och en blandning av, mystiker från alla nationer – mystiker som trots den ondskefulla förföljelsen av den ortodoxa kristna kyrkan och ortodox islam, har sammanslutit sig sedan de första århundradena av den muhammedanska propagandan, och sedan gradvis gjort sig en permanent hemvist bland Syrien´s bergsfästen och Libanonbergen där de först fann sin tillflykt. Sedan dess har de bevakat sina trosläror och i sanning de ockulta riterna med den striktaste tystnad. Långt senare var det deras krigslystna karaktär, oövervinnerliga mod, och enighet i syfte som gjorde att deras fiender, oavsett musselmaner eller kristna, kom att frukta dem och som hjälpte dem att forma ett självständigt samhälle, eller som vi ämnar kalla det, ett imperium inom imperiet. De är Mindre Asiens sikher och deras policy uppvisar många likheter med det senare ”samväldet” grundat av guru Nanaks anhängare – det omfattar även deras mysticism och obetvingliga mod. Men dessa två är än mer besläktade med ett tredje och än mer mystiskt samhälle av religionsutövare varom ingenting, eller näst intill ingenting är känt av utomstående: Vi talar om det sällskap av tibetanska lamor, vilka är kända som Khe-Lang Brödraskapet, som sällan beblandar sig med annat folk än sina egna. Till och med Csomo de Koros som tillbringade flera år med lamorna, lärde sig ändå inte mer om religionen hos dessa Chakravartin´s (hjul-vridarna) än vad de själva valde att låta honom få veta av deras exoteriska riter; och av Khe-Langs så lärde han sig absolut ingenting.

Mysteriet som hänger över drusernas skrifter och religion är än mer ogenomtränglig än det mysterium som är förbundet med Amritsar och Lahore ”lärjungarna”, vars ”grantha” är välkänd, och som översatts till europeiska språk mer än en gång. Av de fyrtio-fem påstådda heliga böckerna [1] av Libanonmystikerna har ingen setts eller ens granskats av någon europeisk forskare. Många manuskript har aldrig lämnat de underjordiska holoweys (platser för religiösa möten) som har byggts på olika ställen under mötesrummet som ligger på första plan, och drusernas publika torsdagsmöten är endast en täckmantel, och avsedd för alltför vetgiriga resenärer och grannar.

_________________

[1]   Detta verk som presenterades av Nasr-Allah för den franske kungen som en del av de drusiska skrifterna, och som sedan översattes av Petis de la Croix år 1701 – har förklarats vara en förfalskning. Inte ett enda av de exemplar som nu finns i Bodeleian, Wien eller Vatikanens bibliotek är genuina, och dessutom så är den ena en kopia av den andra. Nyfikenheten var alltid stor hos resenärerna och än större var ansträngningarna hos de okunniga och spionerande missionärerna, att försöka tränga bakom slöjan och finna druserna sanna tro, men alla försök har resulterat i misslyckanden från deras sida. Detta strikta hemlighetsmakeri bekräftar deras tros sanna natur, och deras underliga riter som praktiserades i deras underjordiska Holoweys, och innehållet i deras kanoniska böcker påbjöds deras anhängare av Hamsa och Boha-eddin, ledaren och den första lärjungen till den förra.

”Hamsas lärjungar” som de själva kallar sig är sannerligen en märklig sekt. Deras Okhal eller andliga ledare, har precis som sikhernas Akali, förutom en skyldighet att försvara de synliga platserna för andaktsövning som bara består av ett stort omöblerat rum, att även fungera som väktare av det Mystiska Templet, samt som de ”vise männen”, eller de initierade i mysterierna, vilket deras namn Okhal implicerar: Akl betyder på arabiska ”intelligens” eller ”visdom”. Det är inte lämpligt att kalla dem druser eftersom de tar detta som en förolämpning och inte heller är de anhängare till Daruzi, en kättersk elev till Hamsa, utan sanna lärjungar till den senare. Ursprunget till den person som framträdde bland dem i det elfte århundradet efter Kristus, som kom från central Asien och vars hemliga eller ”mysterie” namn är ”El-Hamma”, är ganska okänt för europeiska forskare. Hans andliga titlar är: den ”Universella Källan eller Medvetandet ”, ”Ljusets Ocean”, och ”Absolut eller Gudomlig Intelligens”. Detta är upprepningar av de titlar som givits åt den tibetanske Dalai-Laman, vars tilltal ”Vägen till Oceanen” [2] betyder, Stigen eller ”Vägen till Ljusets Ocean” (Intelligensen) eller gudomlig visdom – båda titlarna är identiska i betydelse. Det är ett intressant sammanträffande att det hebreiska ordet lamad också betyder ”Den Guds-lärde”.

_________________

[2] ”Lama” betyder bokstavligen stig eller körbana i det folkliga tibetanska språket, men i symboliska mening förmedlar det betydelsen väg såsom i ”vägen till visdom eller frälsning”. Märkligt nog betyder det också ”kors”. Det är den romerska figuren X eller tio, emblemet för fullkomlighet, eller det perfekta talet, och stod för tio hos egyptierna, kineserna, fenicierna och romarna etc. Man har även funnit det i mexikanska sekulära kalendrar. Tartarerna benämner det lama från det skytiskt-turaniska ordet lahm, hand, (från antalet fingrar på båda händerna), och det är synonymt med Jod bland kaldéerna, ”och på det viset blev det namnet på ett kors, och på Översteprästen hos tartarerna, men även på den lamaistiska budbäraren från Gud” säger författaren till Book of God. ”Commentaries on the Apocalypse”. Det irländska luam betecknar kyrkans överhuvud, en andlig ledare.

En engelsk orientalist fann nyligen att Nanak´s religion innehöll en hel del buddhism. (Artikeln: Diwali, i Calcutta Review). Detta är naturligt eftersom Hindustan´s imperium är Buddhornas och Bodhisattvornas land. Men att detta skulle gälla för drusernas religion är mera oförståeligt och märkligt, då det är ett stort gap mellan dem och hinduerna, både ur geografiskt och etnologiskt avseende. Men ändå är det ett faktum. De påminner mer om lamorna i sin tro och i vissa riter än något annat folkslag på detta jordklot. Detta påstående kan kanske motsägas men det blir i så fall på grund av okunskap om dem båda bland de europeiska orientalisterna. Deras styrelseskick benämns feodalt och patriarkalt trots att det är – som det brukar vara – lika teokratiskt som lamornas styrelseskick eller som sikhernas. Den mystiska symbolen för Gudomen återfinns i Hamsa, vars ande sägs leda dem och periodiskt reinkarnera i den person som är drusernas högste Okhal, liksom fallet är med sikhernas Guru-Konungar där några precis som Guru Govinda påstår sig vara en reinkarnation av Nanak, medan Dalai-Lamorna från Tibet påstår sig vara reinkarnationer av Buddha. De senare kallas förresten löst för Shaberoner och Khubilghaner (båda reinkarnationer av olika grad , men inte av MÄNNISKAN Buddha, utan av dennes Buddh-lika gudomliga ande), av Abbe Huc och andra utan någon hänsyn till olikhet i benämning: El Hamma eller Hamsa kom från ”Landet med Guds Ord”. Var fanns det landet? Den nordiske siaren Swedenborg uppmanade sina följeslagare att söka efter det förlorade ORDET, bland hierofanterna i Tartariet, Tibet och Kina. Till detta vill vi lägga till några förklaringar och bekräftande fakta. Lhassa, Tibets teokratiska metropol, översätts vanligen med ordet ”Guds-landet”, och detta beror på, att det är den enda engelska motsvarigheten som vi kan finna. [3] Trots att stora Tibet är avskiljt genom Karakoram regionen och lilla Tibet, så ligger det förra på samma asiatiska platå som våra bibliska forskare förlägger högplatålandet Pamir [4] och mänsklighetens vagga, födelseplatsen för den mytiske Adam. Tibet eller Ti-Boutta kommer etymologiskt att leda till ordet Ti, som är ekvivalent med Gud på kinesiska, och Buddha eller Visdom. Således landet med Visdoms-Gudomen, eller med Visdoms inkarnationerna. Det kallas även för ”Bod-Jid”. Vidare så är ”Jid” och ”Jod” synonyma apokalyptiska och falliska namn för Gudomen – YOD som är den hebreiska benämningen för Gud. G. Higgins visar i sitt arbete, Celtic Druids, att de walesiska druiderna ändrade namnet på Bod-Jid till Buddud som hos dem även betyder ”Jids Visdom” eller vad folk idag benämner ”gud” [5].

____________

[3]   En högst otillfredsställande term, då lamorna inte har något begrepp om en antropomorf gudom, vilket det engelska ordet ”Gud” representerar. Fo eller Buddha (det senare namnet är ganska okänt för vanligt folk) är ekvivalent med det All-omfattande, Högsta Goda, eller Visdomen från vilket allt utgår, såsom ljuset gör från solen, där orsaken inte är något personligt, utan helt enkelt en Abstrakt Princip. Det är detta som vi i våra teosofiska skrifter, i brist på bättre ord, har benämnt ”Guda-lik” och ”Gudomlig”.

[4]   Det finns ett antal Pamir platser i central Asien. Det finns Alighur Pamir som ligger mera norrut än till exempel – stora Pamir med Viktoriasjön i närheten Tagdumbast Pamir och lilla Pamir, mera söderut; och i öster finns en annan Pamirkedja som delar Mustagh Pass och lilla Guhjal. Vi skulle vilja veta i vilken av dessa som vi skall leta för att finna Edens lustgård?

[5]   Namnet för helgedom på hebreiska är Te-bah, Ti-boutta och Tebet, liksom beteckningen för den mänskliga rasens vagga. Thebeth betyder ”en låda” – Noas ”ark”, liksom Moses flytande vagga.

Drusernas religion sägs vara en blandning av judendom, mohammedanism och kristendom samt starkt färgad av gnosticism och magernas system från Persien. Om människorna kunde benämna tingen vid deras rätta namn, och ge upp allt självbedrägeri till förmån för sanningen, så skulle de kanske medge att saker och ting förhåller sig annorlunda. Då kunde de till exempel säga att muhammedanismen är en blandning av kaldeisk tro, kristendom och judendom; kristendomen en mix av judendom, gnosticism och hednisk tro; och judendomen ett parti egyptisk-kaldeisk-kabbalism som maskerar sig under påhittade namn och fabler, som gjorts för att passa delar av den riktiga och sanna historien om Israels stammar – och då skulle drusernas religiösa system vara ett av de sista överlevande systemen som innehåller den arkaiska Visdomsreligionen. Den är helt och hållet baserad på den praktiska mysticismens grundvillkor vars grenar då och då växer fram. Dessa går under de icke-populära namnen Kabbalism, Teosofi och Ockultism. Förutom kristendomen, som på grund av den framträdande roll den ger till Frälsningsdoktrinen, (vi menar Satans dogm) var tvungen att anatema [bannlysa] utövandet av teurgi – så har varje religion, inklusive judendomen och muhammedanismen, givit stöd åt de ovan nämnda grenarna. Då civilisationen med sin materialistiska allutjämnande och allförstörande hand till och med har rört vid land som Indien och Turkiet, så har remnicensen av den arkaiska sanningen snabbt dött ut, mitt ibland bullret och kaoset hos sönderfallande trosinriktningar och äldre vetenskap. Det har blivit populärt och nästan ett mode att förneka ”den gamla och förmultnade vidskepligheten hos våra förfäder”, till och med bland de mest allierade anhängarna – spiritualisterna – teurgins eller ockultismens studenter. Bland de många trosläror som strävar efter att följa den cykliska tidsvågens ebb och flod, så hjälper faktiskt många till att svepa iväg kunskapen från gamla tider, och är märkligt nog ovetande och blinda inför de fakta att samma mäktiga våg av materialism och modern vetenskap sveper iväg grunden för deras egen existens – de enda religioner som har förblivit lika levande som tidigare gentemot dessa bortglömda sanningar, är just de som från första stund hållit sig strikt avskilda från resten. Fastän druserna utåt sett blandar sig lika mycket med muslimer som med kristna, och alltid är lika villiga att läsa koranen eller evangeliet under det offentliga torsdagsmötet, så har de aldrig tillåtit en icke-initierad främling att penetrera mysterierna i deras egna läror. De säger att det är endast intelligensen [6] som kommunicerar med själen (som hos dem är dödlig trots att den överlever den fysiska kroppens död), den upplivade och gudomliga gnistan av den Högsta Visdomen, eller Ti-meami, men den måste avskärmas från alla som inte tror på Hamsa. Själens uppgift är att söka visdom, och meningen med den jordiska visdomen är att lära känna den Universella Visdomen, eller ”Gud”, såsom andra religiösa kallar den principen. Detta är buddhisternas och lamornas lära som säger ”Buddha” där druserna säger ”Visdom” – det ena ordet är en översättning av det andra. ”Trots deras yttre adoptering av vissa religiösa traditioner från muslimerna, samt deras vilja att utbilda sina barn i kristna skolor, samt deras användande av det arabiska språket, och deras fria umgänge med främlingar, så anses druserna ändå vara ett mer märkligt folkslag än det judiska” säger en författare. De konverterar mycket sällan om de gör det överhuvudtaget; de gifter sig inom sin egen ras och följer sina traditioner strängt, och förvillar dem som försöker utröna deras högt aktade hemligheter. Ändå är de varken fanatiska eller eftertraktar proselyter.

____________

[6] Druserna delar in människan i tre principer: kropp, själ och intelligens – den ”Gudomliga Gnistan”, som teosoferna kallar ”Anden”.

I sin bok Journey through Tartary, Tibet, and China beskriver Huc med stor förvåning om den oerhörda tolerans samt den yttre respekt som tibetanerna visar upp gentemot andra religioner. En Storlama eller en ”Levande Buddha”, som han kallar honom, som de två missionärerna mötte vid Choang-Long nära Koum-Boum, var väldigt väluppfostrad och kunde behärska sina känslor. De två fransmännen kunde varken förstå eller uppskatta hans förhållningssätt, eftersom de verkade vara ganska stolta över den skymf som de tilldelade Hobilganen. ”Vi väntade på honom ... sittande på en kang ... och avsiktligt så reste vi oss inte för att möta honom, utan gav honom endast en ytlig hälsning” – stoltserar Huc (vol. ii. s. 35-36). Storlaman ”verkade inte tappa fattningen” när han såg att de ”avsiktligt” tog avstånd från att inbjuda honom att sitta ner, utan han såg bara på dem så ”förvånat” han kunde. En bönebok från dem fångade hans uppmärksamhet och han bad att få ”tillstånd” att undersöka den”, och då han därefter förde den ”sakta till sin panna” sade han: ”Det är Er bönebok; vi måste alltid ära och vörda andra folks böner”. Det var en nyttig lektion, men ändå förstod de inte den. Vi skulle vilja se de kristna missionärer som med vördnad skulle föra Veda-skrifterna, Tripitaka, eller Grantha till sin egen panna och offentligt ära andra folks böner! Medan den tibetanska ”vilden”, den hedniske Hobilganens uppträdande var älskvärt och vänligt så var agerandet hos de två franska ”Jehovas lamor” som Abbe Huc benämnde sin medarbetare och sig själv, likt två outbildade översittare. Man skall då även komma ihåg att de till och med skryter om detta i tryckt skrift.

Det är inte så att druserna söker mer proselyter än lamorna, för båda folken har sina ”magi-skolor” – och de i Tibet är oftast anslutna till något la-khang (lamakloster), och de bland druserna finns i välbevarade initiationskryptor, och ingen främling tillåts ens att komma in i byggnaden. Då de tibetanska Hobilganerna är inkarnationer av Buddhas ande, så kallas drusernas Okhals felaktigt för ”spiritualister” av vissa författare – då de egentligen är inkarnationer av Hamsa. Båda folken har ett fast system med lösenord och tecken för igenkänning bland neofyterna, och vi vet att de är nästan identiska eftersom de är delvis samma som teosofernas.

I drusernas mystiska system finns det fem ”budbärare” eller uttolkare av ”den Högsta Visdomens Ord”, vilka intar samma position som de fem ledande Bodhisattvorna eller Tibet´s Hobilganer, där var och en är det kroppsliga templet för anden hos en av de fem Buddhorna. Låt oss se vad som kan sägas om dessa båda klasser. Namnen på de fem huvudsakliga ”budbärarna” hos druserna, eller snarare deras titlar – då dessa namn är ärftliga, i både de drusiska och tibetanska hierarkierna, och titeln övergår vid döden till hans efterträdare – är följande:

(1) [7] Hamsa eller ”El Hamma”, (andlig visdom) antas vara Messias, varigenom den Inkarnerade Visdomen talar.

(2) Ismail – Ti-meami – (den universiella själen). Han förbereder druserna innan deras initiation för att mottaga ”visdomen”.

(3) Mohammed – (Ordet). Hans uppgift är att vaka över uppförandet och behovet hos sina bröder; en slags biskop.

(4) Se-lama, (den ”Föregående”) benämnd den ”Högra Vingen”.

(5) Mokshatana Boha-eddin, (den "Nästföljande”) benämnd den ”Vänstra Vingen”.

De två sistnämnda är budbärare mellan Hamsa och Brödraskapet. Ovanför dessa levande förmedlare, som för alltid förblir okända för alla förutom de högsta Okhals, står de tio inkarnationerna av den ”Högsta Visdomen” varav den sista av dessa skall återvända vid cykelns slut, vilken snabbt närmar sig – men ingen förutom El Hamma vet vilken dag det blir – och denna sista ”Budbärare” som i enlighet med händelsernas cykliska återkommande även är den första som kom med Hamsa, alltså Boha-eddin. Namnen på drusernas Inkarnationer är Ali-Allal som framträdde i Indien (Kabir tror vi); Albar i Persien; Alya i Yemen; Moill och Kahim i Östra Afrika; Moessa och Had-di i Centralasien; Albou och Manssour i Kina; och Buddea, det vill säga, Boha-eddin [8] i Tatariet, varifrån han kom och varthän han återvände. Några säger att den sistnämnda var tvåkönad under sin vistelse på jorden. Efter att ha intagit El Hakim – kalifen, ett ondskefullt monster – såg han till att lönnmörda honom, och sände därefter Hamsa att predika och grunda Libanons Brödraskap. El Hakim är därför bara en täckmantel. Det är Buddea, dvs. Boha-eddin som de väntar på. [9]

____________

[7] Mycket underligt är att druserna identifierar sin Hamsa med Hemsa, profeten Mohammeds farbror, som när han blev trött på världen simulerade sin egen död vid krigsslaget Dhod, 625 e. Kr., och drog sig tillbaka till ett fäste vid ett stort berg i Centralasien där han blev ett helgon, men han dog aldrig andligt. När han flera århundraden senare åter framträdde så var det i hans andra andliga kropp, och när deras Messias hade försvunnit efter att ha grundat brödraskapet, så var det Se-lama och Boha-eddin som var de enda som kände till sin Mästares retreat. Endast de visste vilka kroppar han använde när han gick vidare, genom att successivt reinkarnera, eftersom han inte tillåts dö förrän återkomsten av den Högste Budbäraren, den sista eller en av de tio Avatarerna. Han ensam – nu osynlig men väntad – står högre på skalan än Hamsa. Men detta är inte, som man felaktigt antagit, ”El-Hakim”, kalifen Fatimite med det dåliga ryktet.

[8] Ett av Minerva´s namn var Budea, Visdomsgudinnan.

[9] I det drusiska systemet finns inget utrymme för en personlig gudom, om inte en del av den gudomliga, opersonliga och abstrakta visdomen inkarnerar sig själv i en dödlig människa. Den gudomliga principen hos dem är Livets essens, Alltet, och lika opersonlig som vedantinernas Parabrahm eller buddhisternas Nirvana tillstånd, alltid osynlig allgenomträngande och ofattbar, och som endast kan läras kännas genom tillfälliga inkarnationer av dess ande i mänsklig form. Dessa tio inkarnationer eller mänskliga Avatarer som listats ovan kallas ”Ti meam´s Tempel” (Den Universella Anden).

Nu till lamornas hierarki. Utav de levande eller inkarnerade Buddhorna så finns det också fem lamor varav den högsta är Dalay, eller snarare Talay Lama – från Tale ”Oceanen” eller havet; han kallas för ”Visdomens Ocean”. Ovanför honom, liksom ovanför Hamsa, så finns bara den ”HÖGSTA VISDOMEN” – som är den abstrakta principen från vilken de fem Buddhorna emanerar – Maitree Buddha (den sista Boddhisattvan, eller Vishnu som Kalanki Avatar) den tionde ”budbäraren” som väntas på jorden är inkluderad i dessa fem. Men detta kommer att vara den Enda Visdomen och den kommer att inkarnera sig själv i hela människosläktet kollektivt, och inte endast i en människa. Inget mera kan sägas om detta mysterium för tillfället.

De fem ”Hobilganerna” är fördelade på följande sätt:

(1) Talay-Lama, från Lha-ssa – inkarnationen av den ”Andliga” ”passiva” visdomen – som utgår från Gautama eller Siddartha Buddha, eller Fo.

(2) Bande-cha-an-rem-boo-tchi, från Djashi-Loombo. Han är ”Den aktiva jordiska visdomen”.

(3) Sa-Dcha-Fo, eller ”Buddhas språkrör”, även benämnt ”ordet” vid Ssamboo.

(4) Khi-sson-Tamba – ”Föregångaren” (till Buddha) vid den Stora Kooren.

(5) Tchang-Zya-Fo-Lang, i altai bergen. Han benämns ”Efterträdaren” (till Buddha).

”Shaberonerna” befinner sig en grad längre ned på skalan. De är liksom de högsta Okhals bland druserna, de initierade, inom den stora visdomen eller Budh den Esoteriska Religionen. Denna dubbla lista med de ”fem” uppvisar stora likheter åtminstone om man ser till ytan i de båda systemen. Läsaren måste hålla i minnet att de har framsprungit i sin nuvarande synliga tillstånd i nästan samma ögonblick. Det var mellan det nionde och fjortonde århundradet e. Kr. som de moderna lamorna utvecklade sina ritualer och den folkliga religionen, som tjänar som en täckmantel för Hobilganerna och Shaberonerna, till och med gentemot nyfikenheten hos vanliga kineser och tibetaner. Det var på elvahundratalet som Hamsa grundade det Libanesiska Broderskapet; och fram tills nu har ingen lyckats avslöja dess hemligheter!

Det är ytterst märkligt att både lamorna och druserna har samma mystiska numeriska statistik. Båda anser att den mänskliga rasens totala mängd uppgår till 1332 miljoner. De säger, att när gott och ont är i jämvikt om man ser till människornas handlande (just nu är ondskan långt överlägsen), kommer ”Visdomens” andetag att i ett enda ögonblick utplåna 666 miljoner av dessa människor. De 666 miljoner överlevande kommer att ha den ”Högsta Visdomen” inkarnerad i sig [10].Denna berättelse må ha, och har troligen en allegorisk innebörd. Men vilken relation kan den då ha till numret på ”stora odjuret” i Johannes Uppenbarelsebok?

____________

[10] ”Hinduerna har samma tro”. I ”Deva-Yug” kommer alla att bli devor eller gudar. Se vidare i Lama-rim-tshen-po, eller i ”Stora Vägen till Fullkomlighet”, ett verk från det fjortonde århundradet. Författaren till denna bok var Lamaismens Store Reformator, den berömda Tzong-Ka-Pa, ur vars hår framsprang det berömda bokstavsträdet i Koum-Boum – ett träd vars löv bär heliga tibetanska inskriptioner, allt enligt traditionen. Detta träd sågs av Abbe Huc för 40 år sedan och sågs förra året av den ungerska resenären Count Szitcheny; som emellertid bad om ursäkt för att han tagit med sig några av dessa grenar med sig hem, vilket han inte kunde ha gjort under sådana fysiska förhållanden.

Om mer vore känt om Tibet och drusernas religion än vad vi gör, så skulle forskare se att det finns mer likhet mellan turianska lamor och semiter, ”El-Hammites”, eller Druser, än vad man någonsin kunnat föreställa sig. Men allt är mörker, hypoteser och gissningar varhelst författare talar om antingen det ena eller det andra. Det lilla som har läckt ut om deras tro är så genialt förvrängt av fördomar och ignorans att ingen lärd lama eller drus någonsin skulle kunna uppfatta ett uns av likhet i sin tro med dessa spekulativa fantasier. Om till och med de djupsinniga slutsatser som Godfrey Higgins drog (Celtic Druids del 1, s. 101) är ”sanna”, så är ändå bara till hälften sanna.. ”Det är uppenbart” skriver han ”att det en gång i tiden någonstans fanns en hemlig vetenskap (ägd av de forntida) som måste ha skyddats genom de mest rigorösa och högtidliga eder .... och jag kan inte hjälpa att anta att det fortfarande finns en hemlig lära som endast få känner till någonstans i de djupa vrårna i Tibets kryptor” ...

För att sammanfatta resonemanget om druserna: så har vi Selama och Boha-eddin – två namn som påminner mycket starkt om orden ”Lama” och ”Buddha” – och de är de enda som delgivits kunskapen om hemligheten var Hamsas retreat är beläget; och då de har medlen att konsultera med sina mästare, så utför de från tid tid till annan hans direktiv och befallningar för Broderskapet, och även i denna dag så reser Okhals vart sjunde år genom Bussora och Persien till Tartariet och Tibet, till den allra västra delen av Kina och återvänder när det elfte året nalkas sitt slut; och för då med sig hem till dem färska befallningar från ”El-Hamma”. På grund av det förväntade kriget mellan Kina och Ryssland så var det först förra året som en drusisk budbärare passerade genom Bombay på sin väg till Tibet och Tartarland. Detta skulle förklara den ”vidskepliga” tron att ”alla fromma drusers själar antas i stora antal befolka vissa städer i västra Kina. Det är runt Pamirs platå – säger de tillsammans med bibliska författarna – att vaggan för den sanna rasen måste ligga: men bara den initierade mänsklighetens vagga; de som för första gången smakat på kunskapens frukt, och det är i Tibet, Mongoliet, Tartariet, Kina och Indien , där också själarna hos deras fromma och initierade bröder transmigrerar och återföds som ”Guds söner”. Vad detta betyder borde alla teosofer veta. De nedvärderar fabeln om Adam och Eva och säger att de som först åt av den förbjudna frukten och därav blev ”Elohim” var Enoch eller Hermes (Frimurarnas förmodade fader), och Seth eller Sat-An, fadern till den hemliga visdomen och lärdomen, vars boning de säger antas vara på planeten Merkurius, [11] och vilken de kristna var snälla nog att omvända till en djävulen av högsta rang, den ”fallna Ängeln”. Deras [drusernas] onde är en abstrakt princip och kallas för ”Rivalen”.

____________

[11] Buddha är son till Maya och (enligt bramansk föreställning) av Vishnu; ”Maia” är moder till Merkurius genom Jupiter. Buddha betyder ”den vise” och Merkurius är Visdomsguden (Hermes); och planeten som är helgad åt Gautama Buddha är Merkurius. Venus och Isis härskar över navigationen, något som Mary och Maria, Madonna, gör nu. För är inte den senare besjungen än i denna dag av kyrkan:

”Ave Maris Stella”
”Dei Mater Alma” – eller

Var hälsad , Havets Stjärna,
Guds Moder – sålunda identifierad med Venus?

De ”miljoner av kinesiska unitarer” avser sannolikt tibetanska lamor, hinduer och andra från Österlandet, samt kineser. Det är sant att druserna tror på och väntar på sin återuppståndelse dag i Armageddon som de emellertid uttalar på ett annat sätt. Såsom frasen framställs i Apokalypsen, kan man anta att de fick idén från Johannes Uppenbarelsebok. Så är det överhuvudtaget inte alls. Den dag som enligt den drusiska läran ”skall fullborda den storslagna andliga planen – då kommer de vise´s och trofasta´s kroppar att gå upp i den absoluta essensen och transformeras från de många till det ENDA”. Detta är i huvudsak samma tanke som den buddhistiska idén om Nirvana, och vedantinernas idé om det slutgiltiga uppgåendet i Parabrahm. Deras ”persiska magilära och gnosticism” har gjort att de anser Johannes vara Oannes, den kaldéiska Människofisken, och därmed så sammanbinds deras tro med Indiens Vishnu och den lamaistiska symbolläran. Deras ”Armageddon” är helt enkelt ”Ramdagon” [12] och det förklaras så här.

Sentensen i Uppenbarelseboken är inte bättre tolkat än så många andra saker av de kristna, och även icke-kabbalistiska judar är okunniga om dess rätta innebörd. Armageddon har misstagits för att vara en geografisk plats, den höga platån Esdraelon eller Ar-mageddon, ”Megiddo´s berg” där Gideon triumferade över Midiantes. [13] Det är en felaktig iakttagelse, för namnet i Uppenbarelseboken hänvisar till en mytisk plats som omnämns i en av de mest arkaiska traditionerna av det hedniska Österlandet, speciellt bland de turianska och semitiska raserna. Det är ett slags purgatoriskt Elysium, där de avlidnas själar samlas för att invänta domedagen. Att detta är så tolkar vi utifrån följande vers från Uppenbarelseboken. ”och han samlade dem till ett ställe vid namn ... Armageddon (XVI. 16) när den sjunde ängeln kommer att vräka ut sin vrede i luften”. Druserna kallar namnet på denna mystiska plats för ”Ramdagon”. Det är högst troligt att ordet är ett anagram såsom visats av författaren till ”Commentary on the Apocalypse”. Det betyder ”Rama-Dagon” [14] där det första delen av ordet betecknar Sol-Guden med det namnet och det andra ”Dagon” eller den kaldeiska Heliga Visdomen inkarnerad i deras ”Budbärare”, Oannes – Människofisken, nedstigande i ”Guds-Söner” eller de Initierade oavsett land, och varigenom den Gudomliga Visdomen periodiskt uppenbarar sig för världen.

____________

[12] Rama, av sol-rasen, är en inkarnation av Vishnu – en Solgud. Han är ”Machha”, eller den första Avataren med uppdrag att rädda människligheten från slutgiltig förintelse (se Vishnu Purana) och denne Gud visar sig för kung Satyavrata och de sju helgonen som följer med honom i hans farkost – för att fly undan den Universella Syndafloden – vilken är en enorm fisk med ett häpnadsväckande horn. Vid detta horn uppmanas kungen av Hari att förtöja skeppet med en orm (emblemet för evigheten) i stället för att använda en kabel. Talay-Lama kallas vid sidan av sitt namn ”Oceanen”, även för Sarou, som betyder enhörning på tibetanska eller den med ett horn. Han bär på sin huvudbonad ett utsökt horn, som fästs över en ”Yung-dang”, ett mystiskt kors; som är detsamma som jainernas och hinduernas Swastica. ”Fisken” och havet, eller vattnet, är de mest arkaiska emblemen för olika Messias, eller inkarnationerna av gudomlig visdom, bland alla forntida folkslag. Fiskar spelar en betydande roll då man skall tolka innebörden av äldre kristna medaljer; och i Roms katakomber så står det mystiska ”korset” eller ”Ankaret” mellan två fiskar som stöd. ”Dagh-dae” – namnet på Zaratusthras moder betyder ”Gudomlig Fisk”, eller Helig Visdom. ”Den som Förflyttar sig på Vattnet” oavsett om vi kallar den för ”Narayan” eller Abatur, (den kabbalistiska Högsta Fadern, och ”Den Gamle av världen”) eller ”Helig Ande” är en och samma sak. Enligt codex Nazareæus, Kabbalan och Moseböckerna, så speglade sig den Helige Ande själv när den rörde sig över vattnet – och ”så föddes Adam Kadmon” . Mare på latinska, är havet. Vattnet är associerat inom varje troslära. Maria och Venus är båda beskyddare över havet och sjömän – och båda mödrar till kärleksgudar, oavsett gudomliga eller jordiska. Jesus moder kallades för Maria eller Mariah – och ordet betyder spegel på hebreiska, det vi bara ser reflektionen i, istället för verkligheten; och 600 år innan kristendomen existerade, så fanns Maya, Buddhas moder, vars namn betyder illusion – och är identiska, betyder detsamma. Ett annat lustigt ”sammanträffande” finner vi i urvalsprocessen av de nya Dalay Lamorna i Tibet. Den nya inkarnationen av Buddha fastställs genom en märklig procedur med tre stycken guldfiskar. Hobliganenrna stänger in sig i Buddha-la templet och lägger 3 stycken guldfiskar i en urna, och på en av dessa antika emblem för den Högsta Visdomen framträder snart namnet på barnet i vilken själen till den nyss bortgågne Talay-Lama antas ha transmigrerat.

[13] Det är inte ”Megiddos dal” för det finns inte någon sådan dal. Dr Robinssons typografiska och bibliska åsikter är inte bättre än hypoteser.

[14] Ram betyder också livmoder, och dal; och på tibetanska ”get”. ”Dag” är fisk; från Dagon, människofisken, eller den fullkomliga Visdomen.

The Theosophist, juni 1881
HELENA BLAVATSKY

Översatt från H.P. Blavatskys Theosophical Articles, vol III, sid.281-292, ”Lamas and Druses”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

_________________________________________________________

länk till Teosofisk Ordbok Online av Helena Blavatsky
_________________________________________________________

länk till Institute of Druze Studies
_________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |