Jesus och hans lära

yantra1.gif (2187 bytes)

Jesus och hans lära

HELENA BLAVATSKY

blavisi3.jpg (9680 bytes)
HELENA BLAVATSKY 1831-1891

JESUS OCH HANS LÄRA

Eftersom det i december månad sker ett cykliskt återkommande av Jultiden, och de västerländska folkens tankar riktas mot Jesus, som anses vara grundaren av den kristna religionen, så har vi här samlat olika uttalanden av Helena.Blavatsky gällande denna galileiske adept. Avsnitten har ibland förkortats och hänvisningar till källuppgifterna står i slutet av denna artikel.

Även om man nuförtiden universellt inom de kristna folken firar den 25 december som Jesus födelsedag så har detta inte varit fallet från början. Jesus födelse, som under de tidiga århundraden var den mest rörliga av de kristna högtiderna, förväxlades ofta med Epifania. [Trettondagen] Eftersom det aldrig fanns någon tillförlitlig urkund, eller identifikationsbevis, vare sig inom den världsliga eller inom kyrkans historia, så förblev denna dag länge valfri och det var först under det fjärde århundradet som påven (Julius den förste) på Cyrillus av Jerusalems anmodan gav biskoparna uppdraget att genomföra en utredning. Långt om länge kom man fram till en ungefärlig överenskommelse då det gällde det förmodade datumet för Kristus födelse. Deras val föll på den 25 december – ett högst olyckligt val har det senare visat sig vara! Adonis, Bacchus, Osiris, Apollo etc, var alla födda den 25 december. Julen infaller vid tidpunkten just för vintersolståndet, då dagarna är som kortast och mörkret råder mer än någonsin över jorden. Alla Solgudar har ansetts födas vid denna tidsepok, ty från denna tid ska Ljuset skingra mörkret mer och mer för varje dag, och Solens kraft börjar alltmer att tillta.

Förutom en handfull självutnämnda kristna som vann slaget, har alla de civiliserade områdena bebodda av hedningar vilka kände till Jesus, hyllat honom som filosof, en adept som de placerade på samma nivå som Pythagoras och Apollonios. Varifrån kommer en sådan vördnad från deras sida inför en människa som av evangelierna framställdes som en fattig okänd judisk timmerman från Nasaret? Som en inkarnerad Gud finns det inte en enda urkund om honom på denna jord som skulle kunna stå emot vetenskapens kritiska granskningar; men som en av de största reformatorerna, en oförsonlig fiende till varje teologisk dogmatism, en förföljare av trångsynthet, en lärare utav de mest storslagna oskrivna etiska lagarna, så intager Jesus en plats som en av de största och mest iögonfallande gestalterna i mänsklighetens historiska panorama. Hans ålder torde för varje dag kunna flyttas längre och längre tillbaka mot det förflutnas dunkla och suddiga slöja; och hans teologi – som är baserad på mänsklig fantasi och uppburen av ohållbara dogmer kommer må hända, nej måste för varje dag förlora mer och mer av sitt oförtjänta anseende. Istället för att blekna bort kommer enbart gestalten av filosofen och den moraliske reformatorn med varje århundrade bli mera utpräglad och klart definierad. Den kommer endast att vara allenarådande och universellt förhärskande den dag då hela mänskligheten erkänner blott en fader – den OKÄNDE ENDE ovan – och blott en broder – hela mänskligheten nedan.

Vilka var då de första kristna? Utan tvekan ebioniterna; och här citerar vi auktoriteten bland de bästa kritikerna."Det råder inga större tvivel om att författaren (till Clementine Homilies) var en representant för ebionitisk gnosticism, vilken en gång hade varit den renaste formen av ursprunglig kristendom". (Supernatural Religion. vol ii, p.5 ) Och vilka var ebioniterna? Lärjungarna och efterföljarna till de tidiga nasaréerna, de kabbalistiska gnostikerna.

Att apostlarna hade fått en "hemlig lära" av Jesus och att han själv förmedlade en, finns klart beskrivet i följande ord från Hieronymus som bekände det i ett oaktat ögonblick. När han skrev till biskoparna Chromatios och Heliodoros, klagar han över att "Ett svårt arbete har anbefallits mig eftersom den översättning som ni välsignat mig med är det som själva aposteln och evangelisten Matteus. INTE ÖNSKADE SKULLE SKRIVAS OM ÖPPET. Ty om den inte hade varit HEMLIG skulle han (Matteus) haft den som ett tillägg till sitt eget evangelium; men han förfärdigade denna bok i förseglade hebreiska bokstäver som han framställde på ett sådant sätt att boken, skriven på hebreiska av hans egen hand skulle kunna innehas av de mest religiösa människorna, vilka också efter en tid fick mottaga den från sina föregångare. Men själva denna bok gav de aldrig åt någon för att kopiera och dess skrift skildrade några på ett sätt och andra på ett annat". Hieronymus visste att detta ursprungliga Matteusevangelium var en förklaring av Kristus enda sanna lära och att det var ett verk utfört av en evangelist som hade varit Jesus vän och följeslagare. Han visste att om ett utav de två Evangelierna – det ifrågavarande hebreiska och det grekiska som tillhör vår nuvarande Skrift – var förfalskat och därmed kätterskt så var det inte nasaréernas; och även om han kände till allt detta så blev han ännu mer nitisk än tidigare i sin förföljelse av "kättarna". Varför? Därför ett accepterande därav skulle vara liktydigt med att uttala den etablerade kyrkans dödsdom. Det är alltför välkänt att Evangeliet enligt hebréerna var det enda som accepterades av de judiska kristna och ebioniterna. Och ingen av de senare accepterade Kristus gudomlighet.

Om vi nu drar oss till minnes att en del av de "hedniska" Mysterierna bestod av aporrheta, eller hemliga avhandlingar; och att den hemliga Logia eller Jesus predikan som fanns i det ursprungliga Matteusevangeliet var av samma natur, vars betydelse och tolkning den helige Hieronymus bekände vara en "svår uppgift" för honom att utföra; och om vi vidare erinrar oss att endast ett fåtal väl utvalda hade tillträde till några av de inre och slutliga Mysterierna; och att slutligen det var från denna sistnämndas skara som alla de heliga "hedniska" ritualernas präster valdes, så kommer vi klart att kunna förstå detta uttryck som Jesus yttrade och som Petrus har citerat: "Vakta Mysterierna för mig och sönerna av mitt hus" dvs. min lära. Och om vår förståelse är korrekt kan vi inte undgå att tänka att denna Jesu "hemliga" lära – till och med de tekniska uttrycken varav så många blott är upprepningar av det gnostiska och neoplatoniska mystiska språkbruket – var baserad på samma transcendentala filosofi som tillhörde den orientaliska Gnosis precis som de övriga religionerna på den tiden liksom de som var från ett ännu tidigare datum.

Det är ett mycket tankeväckande faktum att inte ett enda ord omnämns i de så kallade heliga Skrifterna som visar att Jesus faktiskt betraktades som en Gud av sina lärjungar. Varken före eller efter hans död visade de honom någon gudomlig vördnad. Deras förhållande till honom var blott ett förhållande mellan lärjunge och "mästare", med vars titel de också tilltalade honom liksom Pythagoras och Platons efterföljare tilltalat sina respektive mästare före dem. Vilka ord som än har lagts i munnen på Jesus, Petrus, Johannes, Paulus och andra, så finns det inte ett enda tecken på dyrkande tillbedjan från deras håll och inte heller tillkännagav Jesus sig någonsin som identisk med sin Fader. Han anklagade fariséerna för att de stenade sina profeter, inte för att de dödade Gud. Han kallade sig själv Guds son men var noga med att hela tiden påpeka att de alla var Guds barn, Gud var allas himmelske Fader. I predikandet av detta upprepade han endast en lära som Hermes, Platon och andra filosofer lärt ut århundraden tidigare.

Den ursprungliga kristendomen hade sina grepp, sina lösenord och sina olika grader av invigning. Gnostikernas otaliga ädelstenar och amuletter utgör ett vägande bevis för detta. Kabbalisterna var de första med att utsmycka det universella Logos med termer som "Ljusets Ljus", LIVETS och LJUSETS Budbärare, och vi finner att dessa uttryck in toto [till fullo] anammades av de kristna och de antog nästan alla de gnostiska benämningarna som t ex Pleroma ( fullhet), Arkoner, Aeoner osv. När det gäller begreppen den "Förstfödde" den Förste och den "Enfödde", så är dessa lika gamla som världen själv. Origenes visar hur ordet "Logos" var i bruk bland Brahmanerna. Sålunda existerade "Kristus" och "Logos" tidsåldrar före kristendomen, och den orientaliska gnosis studerades långt före Moses dagar, och vi blir tvungna att söka efter ursprunget till alla dessa begrepp inom de arkaiska perioderna av den ursprungliga asiatiska filosofin.

Om vi lägger åt sidan de teologiska dispyterna inom kristendomen som försöker att sammansmälta den judiske skaparen i Mosebokens första kapitel med "Fadern" i det Nya Testamentet, så ser vi att Jesus vid upprepade tillfällen säger om Fadern att "Han är i det fördolda". Helt säkert skulle han inte på detta sätt benämnt den städse närvarande "Herren Gud" i Moseböckerna, som själv uppenbarade sig för Moses och patriarkerna och som till sist tillät alla Israels äldre att skåda Honom. När man säger att Jesus talar om Jerusalems tempel som sin "Faders hus", så menar han inte den fysiska byggnaden, som han hävdar att han kan förgöra och sedan återuppbygga på tre dagar, utan han syftar på Salomons tempel, denne vise kabbalist som genom sina ordspråk indikerar att varje människa är ett Guds tempel eller ett tempel för sin egen gudomliga ande.

Redan vid Jesus och hans tolv lärjungars första framträdande ser vi hur de samlar sig avsides och söker tillflykt i vildmarken, bland vänner i Betania och på andra håll. Om inte kristendomen från början hade bestått av "hemliga sällskap" skulle historien haft fler faktiska vittnesbörd att förtälja om dess grundare och lärjungar än nu är fallet.

Hur lite Jesus personlighet egentligen har satt sina spår i det århundrade han levde i, slår den som frågar med häpnad. Renan visar hur Philo, som dog omkring år 50 e.Kr., och som föddes många år tidigare än Jesus och hela tiden levde i Palestina medan det "glada budskapet" predikades över hela landet enligt evangelierna, hade aldrig hört talas om honom! Historikern Josephus som föddes tre eller fyra år efter Jesus död, omtalar dennes avrättning i en kort mening. Även dessa få ord har förändrats "av en kristen hand", säger författaren till the Life of Jesus som skrevs vid slutet av det första århundradet, samtidigt som Paulus den lärde propagandisten sägs ha varit i färd med att grunda många kyrkor; och Petrus uppges ha etablerat den apostoliska successionen, som den Irenaeo-Eusebeiska kronologin redan påstår har innehaft tre biskopar från Rom. Josephus, denne noggranne uppräknare av även de mest obetydliga sekter, ignorerar fullständigt tillvaron av en kristen sekt. Adrians sekreterare Suetonius, som skriver under första fjärdedelen av det andra århundradet, vet så lite om Jesus och hans historia, att han påstår att kejsare Claudius "landsförvisade alla judar som ständigt framträdde störande genom anstiftan av en Krestus", vi förmodar att han menar Kristus. Själva kejsaren Adrian som skriver ännu senare var så lite imponerad av den nya sektens trossatser och betydelse, att han i ett brev till Servianus visar att han hyser åsikten att de kristna skulle vara tillbedjare av Serapis.

I några anteckningar gjorda av en resande, finner vi att Jesus under den tidigare delen av sitt liv ofta hade ett förekommande umgänge med esseerna som tillhörde den pythagoreiska skolan som var känd under namnet Koinobi. Vi förmodar att det är ganska riskabelt av Renan att på ett så dogmatiskt sätt som han gör, hävda att Jesus "förnekade själva Buddhas namn tillika med Zoroasters och Platons"; att han aldrig hade läst en grekisk eller buddhistisk bok, "fastän han hade mer än ett inslag i sig som, själv ovetande, härledde från buddhismen, parsiismen och den grekiska visdomen". Under det att Renan inte har ett enda enstaka faktum som visar att Jesus aldrig hade studerat buddhismens och parsiismens metafysiska läror, eller att han aldrig hört talas om Platons så har hans motståndare de bästa anledningar i världen att misstänka motsatsen. De finner då att:

alla hans uttalanden går i den pythagoreiska andan om de inte rent utav är ordagranna upprepningar;

hans etikregler är rent buddhistiska;

hans verksamhetssätt och levnadssätt är som esseernas;

hans mystiska uttryckssätt, hans liknelser och hans sätt är den invigdes, vare sig grekisk, kaldeisk eller magisk (ty de "fullkomliga" som beskriver den dolda visdomen, bekänner sig alla till samma skola eller arkaiska vetande världen över). Det är svårt att komma bort från den logiska slutsatsen att han tillhörde samma grupp av invigda.

Emedan Jesus mytologiska födelse och liv är en trogen kopia av den braminska Christna så utgör hans historiska, gestalt som religiös reformator i Palestina den sanna typen av Buddha i Indien. I mer än ett avseende är deras stora likheter inom filantropiska och andliga strävanden, liksom i yttre förhållanden mycket slående. Det som denne nasarée utförde som en följd av sin ringa födelse och ställning utförde Buddha som en frivillig botgöring. Han reste omkring som en tiggare. Och liksom Jesus sökte han sig senare i livet till publikanernas och syndarnas sällskap. Var och en strävade efter en social såväl som en religiös reformation; och genom att ge nådastöten till de gamla religionerna i sina länder, blir båda grundare av en ny religion.

Emedan Philo – Jesus äldre bror enligt Renan – Hillel, Shanmai och Gamaliel knappast blir omtalade så har Jesus blivit en Gud! Och likväl har de rena och gudomliga etiska föreskrifter som Kristus undervisade om aldrig kunnat mäta sig med de som Buddha lärde ut, om inte tragedin vid Golgata hade inträffat.

Hillels (som dog fyrtio år f.Kr.) föreskrifter framstår snarare som citat från Bergspredikan än ursprungliga uttryck från den. Jesus lärde inte ut något som inte tidigare hade lärts ut lika innerligt av andra mästare. Han inleder sin predikan med vissa rent buddhistiska föreskrifter som hade blivit fullt erkända bland esseerna, och som allmänt utövades av orphikoierna och neoplatonikerna.

Det fanns hellenofilerna som, likt Apollonius hade ägnat sitt liv åt moralisk och fysisk renhet och som utövade askes. Han försökte genomsyra sina åhörares hjärtan med ett förakt för världslig rikedom; en fakirliknande bekymmerslöshet inför morgondagen; kärlek för mänskligheten; fattigdom och kyskhet. Han välsignar de som är svaga i anden, de saktmodiga, de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de barmhärtiga och fredskämpande och på ett Buddhaliknande sätt lämnar han endast en ringa chans för de stolta kasterna att kunna vinna inträde i himmelriket. Varje ord av hans predikan är ett eko från de grundläggande principerna inom buddhismens klosterliv. Hans läror, religiösa synpunkter och mest storslagna strävanden finner vi samlade i hans predikan.

Det finns tillräckligt i de fyra evangelierna för att visa vad som var Jesus hemliga och mest glödande tro; den tro som han började undervisa i och för vilken han dog. I sin ofantliga och osjälviska kärlek för mänskligheten ansåg han det orättvist att beröva mängden kunskapens frukt som vunnits av ett fåtal. Denna kunskap predikar han om – den andliga Gudens enhet, vars tempel finns inom var och en av oss, och i vilken vi lever liksom Han lever i oss – i anden.

Tag Paulus som exempel och läs det lilla som finns kvar i de skrifter som tillskrivs denna modiga, ärliga, uppriktiga människa och se om någon kan finna ett ord däri som pekar på att Paulus med ordet Kristus menade något annat än det abstrakta ideal av den personliga gudomligheten som innebor i människan. För Paulus var inte Kristus en person utan en förkroppsligad idé. "Om någon människa är i Kristus så är hon en ny skapelse", hon är pånyttfödd, som efter en invigning, ty Herren är ande – människans ande. Paulus var den ende av apostlarna som hade förstått de hemliga idéer som ligger bakom Jesus läror, även om han aldrig hade mött honom.

Inom mysterierna utgör Kristus härlighetens krona på den lidande Kréstus, som är kandidaten för den slutliga FÖRENINGEN, oavsett ras eller trosbekännelse. För den sanne efterföljaren av SANNINGENS ANDE spelar det därför mindre roll om Jesus, som en människa och Kréstus levde under den tidsepok som benämns den kristna, eller tidigare eller överhuvudtaget levde alls.. Adepterna som levde och dog för mänskligheten har existerat i många, ja genom alla tidsåldrar och många till antalet var de goda och heliga människor som i forntiden bar samma tilltalsnamn eller titel dvs Kréstus innan Jesus av Nasaret, även kallad Jesus (eller Jehoshua) Ben Pandira var född.

Därför kan man av goda skäl tillåtas dra slutsatsen att Jesus, eller Jehoshua, var liksom Sokrates, Phocian, Theodorus och så många andra kallad Kréstus, dvs "den gode, den utmärkte", den varsamme och den helige Invigde, vilken visade "vägen" mot Kristustillståndet, och som på så vis kom att själv utgöra "vägen" i hjärtat på sina entusiastiska beundrare. De kristna likt alla "hjälte-dyrkare" har försökt tränga undan alla andra Kréstosgestalter i bakgrunden eftersom dessa har framstått som rivaler till deras Människo-Gud. Men även om MYSTERIERNAS röst under många tidsåldrar förblivit tyst i västerlandet och även om Eleusis, Memfis, Antium, Delfi och Crésa sedan länge blivit gravar för en vetenskap som en gång var lika mäktig i västerlandet som den fortfarande är i österlandet så finns det nu efterföljare som är redo för den.

HELENA BLAVATSKY

Ovanstånde sammanställning är tagna från följande källor:

Christmas Then and Now, H.P.B:s Articles III 59,60; Isis Unveiled II, 150-51; 180-183; 191-93; 195; 204-205; 230; 335-37; 552-53;
The Esoteric Character of the Gospels in H.P.B: Articles III, 192-93.

____________________________________________________________________________________________________

Den kristna korssymbolens ursprung (utdrag från Isis Unveiled)
Esoterisk Kristendom – svar till Abbé Roca
Evangeliernas Esoteriska Karaktär – del 3 (teosofisk artikel)
Evangeliernas Esoteriska Karaktär – del 2 (teosofisk artikel)
Evangeliernas Esoteriska Karaktär – del 1 (teosofisk artikel)
Pistis Sophia – Kommentarer av Helena Blavatsky
Var Paulus en Invigd? (utdrag från Isis Unveiled)
Teosofins syn på Jesus (utdrag från Isis Unveiled)

_________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |