Evangeliernas esoteriska karaktär

HELENA BLAVATSKY

Första Delen

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

EN STUDIE I OCKULTISM




HELENA BLAVATSKY 1831-1891

 

FÖRORD 

Under sista kvartalet av artonhundratalet var dogmatisk vidskepelse och materialistisk vetenskap invecklade i en bitter strid med varandra. En seger för någondera skulle ha inneburit en katastrof för mänskligheten – ett intellektuellt självmord av blind tro eller ett moraliskt självmord genom förnekandet av allt utom materiella värden. Utgången är ännu inte helt avgjord. En säker grund att återuppbygga en sönderfallande religion på var då, liksom idag, det stora behovet. Denna grund erbjöd Helena Blavatsky i sin förkunnelse under beteckningen teosofi, av sedan länge glömda läror från det urgamla Österlandet.  

Hon spårade alla religioners ursprung till denna arkaiska visdom och förklarade att inget bevarat religiöst arbete kunde bli förstått utan dennas hjälp. Detta studium av ”Evangeliernas Esoteriska Karaktär” som här läggs fram, räcker långt för en bekräftelse av detta anspråk. Det publicerades under Helena Blavatskys initialer i första numret av hennes tidskrift Lucifer, och publicerades i tre nummer, i november och december 1887 och i januari 1888. 

Med rätta har det blivit sagt att undersökningar som endast avslöjar fel utan att finna någonting på vilket själen kan bygga, endast kommer att skapa bildstormare. För människan kan inte finna ro och tillfredsställelse av bara negationer. Denna artikel skrevs inte i någon destruktiv anda av bildstormeri, utan i ett försök att avlägsna spindelväven som döljer sanningen. Endast vår arrogans behöver frukta ärliga undersökningar.

Det finns mycket som kyrkorna lärt ut som endast behöver jämföras med den verkliga kristendom som Jesus och Paulus förkunnade, för att deras falskhet skall bli uppenbar. Det finns ganska många teosofistuderande utanför de kristna församlingarna som har en bättre förståelse av verklig kristendom än majoriteten av dem som går i kyrkan. Denna sanna kristendom borde alla människor av kultur vara förtrogna med. Denna bok erbjuder grunden för en sådan förståelse.

Kristendomen kommer att få en starkare ställning om den avstår från sina unika anspråk av prästerliga påfund och om den för sina grundläggande läror tillbaka till sanningen, vilken kan spåras till den enda Sanningens Sol, av vilken varje religion utgör en stråle. Ju mer universell en föreställning är, desto större är förutsättningen för den att vara sann. Och vilken föreställning är mer universell än den om det Gudomliga i människan, som Jesus undervisade om och som läggs fram här? Som Helena Blavatsky uttrycker det på dessa sidor:

 

”Kristus – den sanne esoteriske Frälsaren – är ingen människa,

utan den Gudomliga Principen  i varje människa ...”

”Sannerligen, kristendomen kan aldrig hoppas på att bli förstådd förrän
varje spår av dogmatism är bortsopad från den och den döda bokstaven
offras för den eviga Sanningens Ande, som är Horus, som är Krishna,
som är Buddha, lika mycket som den är den gnostiske Christos och Paulus sanne Kristus.”

 

I.

EVANGELIERNAS ESOTERISKA KARAKTÄR 

”... Säg oss, när skall dessa ting ske? Och vad blir tecknet för din närvaro, och för tidsålderns fullbordan?” frågade mästarens lärjungar på Oljeberget. [Matt. 24:3; S:t James engelska bibel]. [1]

Svaret de fick av ’Sorgernas Människa’, Chrestos i hans prövning – men också på väg till seger såsom Christos eller Kristus [2] – är profetiskt och mycket suggestivt. Det är sannerligen en varning. Svaret måste citeras i dess helhet.

_____________________

[1] Matteusevangeliet 24:3, et seq. Meningarna i kursiv stil är de som är rättade i Nya Testamentet efter revideringen 1881 av versionen från 1611, vilken är full av fel, avsiktliga som ofrivilliga. Ordet ”Närvaro” istället för ”kommande”  och ”tidsålderns fullbordan” som nu står för ”världens slut (ände)” har på senaste tiden förändrat hela sanningen, även för de mest ärliga kristna, om vi undantar adventisterna.

[2] Den som inte kommer att fundera över och bemästra den stora skillnaden mellan och betydelsen av de två grekiska orden, χρηστός, [chrestos] och  χριστός, [christos] måste för alltid förbli blind för den sanna esoteriska meningen i evangelierna; dvs. för den levande Ande som är begravd i textens sterila, döda bokstav, Döda Havsfrukten av läpparnas kristendom.

 Jesus sade till dem:

”Se till att ingen människa  leder er vilse. Ty många skall komma i mitt namn och säga, jag är Kristus; och skall leda många på avvägar. Och ni skall höra krigslarm ... men därmed är ännu icke änden inne. Ty folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och där ska vara hungersnöd och jordbävningar på åtskilliga platser.  Men allt detta är endast början till födslovåndorna ... Många falska profeter skall uppstå och skall leda många vilse ... sedan skall änden komma ... När ni nu får se den avskyvärda förödelsen, om vilken Daniel har talat ... om någon då säger till er: ´Se, här är Kristus´, eller: ´Där är han´, så tro honom inte ... Om man säger: ´Se, han är i vildmarken´, gå inte dit; eller: ´Se, han är i de inre kamrarna´, tro dem inte. Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så skall närvaron av Människosonen vara”, etc., etc. [*]

_____________________

[* Den till svenska översatta texten enligt bibelkommissionens utgåva år 1981 (hela texten):

– När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram och sade: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?” Jesus svarade: ”Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra.

Allt detta är början på födslovärkarna. Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. Många falska profeter skall framträda och bedra många. Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma. 

När ni ser den vanhelgade skändligheten som profeten Daniel har talat om stå på helig plats (må den som läser fatta det rätt), då måste de som bor i Judéen fly upp i bergen. Den som är på taket skall inte gå ner och hämta vad han har i huset, och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka och hämta sin mantel. Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Be att ni slipper fly under vintern eller på sabbaten. Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att finnas. Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli räddad. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. Om ni då får höra: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda. Nu har jag sagt er det i förväg. Om ni alltså får höra: Han är ute i öknen, så gå inte dit, eller: Han är inne i kammaren, så tro det inte. Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. Där kadavret ligger, där samlas gamarna. (Matteusevengeliet 24:3-28, Översättarens anmärkning)].  

Två ting blir uppenbara för alla i avsnitten här ovan, nu när deras felaktiga översättning blivit rättad i den bearbetade texten: (a) ”Kristus tillkommelse” betyder närvaron av Christos i en pånyttfödd värld, och inte alls den faktiska kroppsliga återkomsten av Kristus Jesus; (b) denne Kristus är att söka varken ”i vildmarken (öknen) eller i de inre kamrarna”, ej heller i helgedomen i något tempel eller i någon kyrka som är byggd av människan. För Kristus – den sanne esoteriske FRÄLSAREN – är ingen människa, utan den GUDOMLIGA PRINCIPEN i varje människa. Den som strävar efter att uppväcka Anden – som är korsfäst inom honom av hans egna jordiska passioner och begravd djupt ned i det syndiga köttets gravkammare – den som har kraften att välta undan materiens sten  från dörren till hans egen inre helgedom, han har den uppståndne Kristus inom sig. [3]”Människosonen” är ingen trälinnas barn – dvs. av köttet, utan är verkligen ett barn fött av den fria kvinnan – Anden, [4] barnet som fötts av människans egna handlingar och som är frukten av hennes eget andliga arbete.
_____________________

[3] För ni är den levande Gudens tempel (”helgedom” i det reviderade N T) 2:a Kor. 6: 16.

[4] Ande, eller Den Helige Ande, var feminin för judarna liksom hos de flesta forntida folk, och det var så även hos de första kristna. Sophia hos gnostikerna, och den tredje Sefiroten Binah (kabbalisternas kvinnliga Jehova), är feminina principer – ”Gudomlig Ande” eller ”Ruach”. ”Achath Ruach Elohim Chiim”. ”Ett är Hon, Elohims och Livets Ande”, sägs det i Sepher Yezirah.

Å andra sidan, inte sedan den kristna eran har förebådelsernas tecken beskrivna av Matteus  stämt så bokstavligt och kraftigt för någon epok som de gör för vår egen tid. När har nationer rest sig mot nationer mer än i dessa tider? När har hungersnödstiderna – ett annat namn för utblottad fattigdom, och proletariatets hungrande massor – varit mer grymma, jordskalv mera vanligt, eller har täckt ett så vidsträckt område samtidigt, såsom de sista få åren? Millenister och adventister med robust tro kanske skulle fortsätta och säga att (den köttslige) ”Kristi återkomst” är nära ankommande och förbereda sig för ”världens ände”. Teosofer – i alla fall en del av dem – som förstår den dolda meningen av de universella väntade Avatarerna, ”Messiasgestalterna”, Sosiosherna och ”Kristusgestalterna” – vet att det inte är ”världens ände”, utan ”tidsålderns fullbordan”, dvs. slutet av en cykel som nu närmar sig snabbt.[5] Om våra läsare har glömt slutsatserna av textavsnitten i artikeln ”Tidens tecken”[*] i sista oktobernumret av tidningen ”Lucifer”, läs då igenom dem och ni kommer att klart se meningen med denna speciella cykel.
_____________________

[5] Det är många anmärkningsvärda cykler som går mot sina slut i slutet av detta århundrade; Först de 5 000 åren av Kaliyugacykeln, de samaritiska judarnas Messianska cykel (även kabbalistisk): av mannen som är förbunden med Fiskarna (Ichthys eller ”Fiskmannen” Dag). Det är en cykel, historisk och inte så lång men mycket ockult, som varar omkring  2 155 solår men som får en sann betydelse endast beräknad med månens månader. Det hände år 2 410 och år 255 f. Kr., eller när vårdagjämningen inträdde i Vädurens tecken och därefter när den inträdde i Fiskarnas tecken. När den om några få år inträder i Vattumannens tecken kommer psykologerna att få en del extrajobb och människans psykiska idiosynkrasi kommer att genomgå en stor förändring.

[*] Se Helena Blavatskys Theosophical Articles, vol II, sid 381-388. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1981.

Gång efter gång genom tiderna har varningen mot den falske Kristus och mot profeter som skall leda folk vilse blivit tydliggjord av välgörande kristna, dyrkarna av de döda bokstäverna i deras skrifter, tillämpad på mystiker i allmänhet och teosofer i synnerhet. Pembers nya verk ”Earth´s Earliest Ages” är ett bevis för detta. Icke desto mindre verkar det mycket uppenbart att orden i Matteusevangeliet och i de andra evangelierna knappast kan tillämpas på teosofer. För dessa har aldrig hörts säga att Kristus är ´här´ eller ´där´, i vildmarken eller i staden, och minst av allt i den ´inre kammaren´ bakom altaret i någon modern kyrka. Även om de är födda som hedningar eller kristna, så vägrar de att materialisera och därmed degradera det som är det renaste och högsta idealet – symbolernas symbol – nämligen den odödliga Gudomliga Anden i människan, antingen den kallas för Horus, Krishna, Buddha eller Kristus. Ingen av dem har sagt: ”Jag är Kristus;” för de som är födda i väst känner sig själva, än så länge, endast som chrestna, [6] hur mycket de än må sträva efter att bli kristna i Anden. Det är till dessa, som i deras stora inbilskhet och stolthet vägrar att vinna rätten till en sådan benämning genom att först leva sitt liv som Chrêstos; [7] till dem som överlägset proklamerar sig själva kristna (de glorifierade, de smorda) enbart genom dopets kraft, när det endast är några få dagar gammalt – som de ovan citerade orden av Jesus borde tillämpas som kraftfullast. Kan den profetiska insikten hos honom som yttrade denna anmärkningsvärda varning bli betvivlad av någon som ser de otaliga falska profeter och pseudoapostlar (av Kristus) som nu översvämmar världen? Dessa har splittrat den enda gudomliga Sanningen till fragment och brutit, bara genom protestanternas kamp, den Eviga Sanningens sten till trehundrafemtio olika delar, vilka nu representerar huvuddelen av dessa från kyrkan avvikande sekter. Om man accepterar antalet i runda siffror till 350 och erkänner, för argumentens skull, att åtminstone en av dessa kan ha den ungefärliga sanningen, måste fortfarande 349 nödvändigtvis vara falska.[8] Varenda en av dem gör anspråk på att ha Kristus exklusivt i sin ”inre kammare” och förnekar att han finns hos alla de andra, medan i verkligheten den stora majoriteten av deras respektive anhängare dagligen verkligen korsfäster Kristus på materians korsformade träd – i sanning, ”skammens träd” hos de gamla romarna.
_____________________

[6] Den tidigaste kristne författaren Justinus Martyren kallar i sin första apologet hans medreligiösa chrestians, χρηστιανοί, [Chrestianoi] – icke kristna.

[7] ”Clemens Alexandrinus grundar i det andra århundradet ett allvarligt argument på sin paranomasia (lib. 3, kap. 17: 53), att alla som trodde på Chrest (dvs. ”en god människa”) både är och kallas Chrestna, dvs. goda människor,” (Strommata, lib. 2, Higgins´ Anacalypsis.) Och Lactantius (lib. 4, kap. 7) säger att det är endast genom okunnighet som människor kallar sig själva kristna i stället för chrestna: ”qui proper ignorantium errorem cum immutata litera Chrestum solent dicere.” 

[8] Bara i England finns det 239 olika sekter. (Se Whitakers almanacka.) Och bara år 1883 fanns  det 186 kyrkosamfund och de förökar sig stadigt för varje år med ytterligare 53 sekter som sprungit fram bara de senaste fyra åren!

Dyrkan av Bibelns döda bokstav är endast ännu en form av avguderi  och är inte bättre än så. En fundamental dogma av tro kan inte existera under formen av ett Janus dubbelansikte. ´Rättfärdiggörelse´ genom Kristus kan inte uppnås genom någons älsklingsföreställning, varken genom ´tro´ eller genom ´gärningar´. Och då Johannes (2: 25) motsäger Paulus (Heb.11:31) [9], och vice versa, måste en av dem ha fel. Följaktligen är Bibeln inte ”Guds ord”, utan innehåller i bästa fall ord av felbara män och ofullkomliga lärare. Men läses den esoteriskt rymmer den ändå, om inte hela  sanningen, så likväl ”ingenting annat än sanningen”, under vilken allegorisk dräkt det än må vara. Blott: Quot homines tot sententiae.

_____________________

[9] Det är bara rättvist mot Paulus att påpeka att denna motsats säkert beror på senare manipulationer av hans brev. Paulus var själv gnostiker, dvs. en ´Visdomens Son´  och en initierad i de sanna Christosmysterierna, fastän han verkar ha dundrat (eller så har man fått det till att verka vara så) mot några gnostiska sekter, vilka det under hans dagar fanns många av. Men hans Christos var inte Jesus från Nasaret eller någon levande människa, vilket visas så skickligt i Gerald Masseys föreläsning Paul, the Gnostic opponent of Peter [Paulus, den gnostiske opponenten mot Petrus.] Han var en initierad, en sann ´Mäster-byggare´ eller adept, såsom beskrivits i Isis Unveiled, 2:a vol. sid. 90-91.

Kristusprincipen, den uppväckta och förhärligade Sanningens Ande som är universell och evig, den sanne Christos, kan inte monopoliseras av någon enskild person, även om den personen valt att förmätet ge sig själv titeln ”påve” eller ”överhuvud” inom den ena eller andra statsreligionen. Andar som uppnått Chrestos eller Christos kan inte begränsas till någon troslära eller sekt endast på grund av att den sekten väljer att upphöja sig själv över alla andra religiösa sekter. Namnet har blivit använt på ett så intolerant och dogmatiskt sätt, speciellt i våra dagar, att kristendomen nu är en religion av arrogans par excellence, en stege för den ambitiöse att klättra på, en sinekur för hälsan, bedrägeriet och makten; m.a.o. en lämplig fasad för hyckleriet. Detta ädla gamla epitet, vilket fick Justinus Martyren att säga ”bara genom namnet, vilket är tillskrivet oss genom en förbrytelse är vi de mest ypperliga,” [10] är nu degraderat. Missionären ser sin egen glans i hedningarnas omvändelse och gör kristendomen till ett yrke men knappast till en religion; en inkomstkälla från missionsförbundet och en förevändning, sedan Jesu blod har tvättat dem alla rena i förväg, för varje obetydligt brott från dryckenskap och lögn upp till stöld. Denne samme missionär däremot skulle inte tveka att offentligt fördöma det största helgonet till evigt fördärv och till helvetets eldar, om denne helige man endast har negligerat att gå igenom den fruktlösa och meningslösa formen av dop genom vatten med ackompanjerande läppböner och gagnlösa ritualer.
_____________________

[10], [hoson te ek tou kategoreumenou hemon onomatos chrestotatoi huparchomen] (Första Apologeten)      

Vi säger ”läppbön” och ”gagnlösa ritualer” medvetet. Få kristna bland lekmännen är ens medvetna om den sanna meningen av ordet Christos;  och de av prästerskapet som råkar veta det håller informationen hemlig för sina församlingsbor, för de är fostrade i den föreställningen att det är syndfullt att studera sådana saker. De kräver blind, obetingad tro och förbjuder undersökningar som den enda oförlåtliga synden, fastän ingenting av det som leder till sanningens kunskap kan vara något annat än heligt. För vad är ’Gudomlig Visdom’ eller Gnosis annat än den essentiella verkligheten bakom flyktiga uppenbarelser av föremål i naturen – själva själen hos det manifesterade LOGOS? Varför skulle människor som strävar efter att uppnå förening med den enda eviga och absoluta Gudomen rysa inför tanken att kika in i dessa mysterier – hur fasansfulla de än må vara? Framför allt; varför skulle de använda namn och ord där själva innebörden är ett förseglat mysterium för dem – som blott är ett ljud. Det är därför att en samvetslös maktsökande institution kallad Kyrkan har skrikit ”alarm” vid varje sådant försök och fördömt det som blasfemi och har alltid försökt att döda forskningens ande. Men teosofin, den ’Gudomliga Visdomen’, har aldrig bekymrat sig om sådana slagord och har mod för sina åsikter. Världens skeptiker och fanatiker må kalla den – antingen en tom ism – eller ’Satanism’: men de kan aldrig krossa den. Teosofer har blivit kallade ateister, kristendomshatare, Guds och gudarnas fiender. De är ingenting av detta. Därför har de denna dag kommit överens om att publicera en klar redovisning över sina idéer, och en bekännelse av sin tro – i varje fall beträffande monoteism och kristendom – och placera det inför den opartiske läsaren så att denne kan bedöma dem och deras belackare på deras respektive troslärors meriter. Ingen sanningsälskande tänkare skulle motsätta sig en så ärlig och allvarlig handling, inte heller kommer han att bli bländad av att något nytt ljus kastas på ämnet, hur förbluffande det än må vara. Tvärtom, sådana tänkare kommer snarare att tacka vår tidskrift LUCIFER, emedan dem varom det sagts ”qui vult decipi decipiatur” – låt dem för all del bedra sig själva bara!”

Redaktörerna för denna tidskrift avser att ge ut en serie av uppsatser om Nya Testamentets fördolda mening och esotericism. Bibeln kan inte mer än de andra stora världsreligionernas heliga skrifter undantagas från den klass av allegoriska och symboliska skrifter, som sedan förhistoriska tider utgjort förvaringsplatsen för de hemliga lärorna om Initiationens Mysterier i mer eller mindre beslöjad form. De ursprungliga författarna till LOGIA (de nuvarande Evangelierna) kände utan tvivel sanningen och hela sanningen; men deras efterföljare var lika säkert endast i besittning av dogmer och former, vilka leder till hierarkisk makt i själ och hjärta – snarare än till anden i de så kallade kristna lärorna. Därav de gradvisa förvrängningarna. Såsom Higgins så riktigt sade; i Paulus Christologia och hos Justinus Martyren har vi Vatikanens esoteriska religion, en förädlad form av gnosticism för kardinalerna och en grövre för folket. Det är den sistnämnda, bara ännu mer materialiserad och vanställd, som har nått oss i vår tidsålder.

Idén att skriva denna serie blev oss föreslaget genom ett särskilt brev publicerat i vårt oktobernummer under överskriften ”Är lärorna som tillskrivs Jesus motsägelsefulla?”

Icke desto mindre, så är detta inget försök att motsäga eller förringa, på någon instans, det som sades av Gerald Massey i hans kritik. De motsägelser som pekades ut av den lärde föreläsaren och författaren är för uppenbara för att bortförklaras av någon predikant eller bibelexpert; för det han har sagt – bara i ett mer koncist och kraftfullt språk – är vad som sades om de härstammande ättlingarna till Josef Pandira (eller Panthera) i Isis Unveiled (2:a delen, sid. 201), från den talmudiska Sepher Toldos Jeshu. Hans tro angående Bibelns och Nya Testamentets oäkta karaktär i dess nuvarande utgivning  är därför också denne författares tro. Med tanke på den senaste revisionen av Bibeln med dess många tusen misstag, felöversättningar och ordtillägg (en del också erkända, andra undanhållna), skulle det bli en olämplig motstridighet att ta ett enda av dem som skäl för att vägra att tro på den auktoriserade texten.

Men redaktörerna vänder sig kritiskt mot en enda kort mening i ovannämnda artikel. Gerald Massey skriver:

”Vad är det för mening att ”svära på Bibeln” att någonting är sant, om boken du svär på är en skrift av osanningar som redan är förkastade eller snart blir det?”

En symbolist med Gerald Masseys förmågor och lärdom skulle säkert inte kalla Dödsboken [den egyptiska] eller Vedaböckerna eller någon annan urgammal Urkund för en ”skrift av osanningar”.[11] Varför inte betrakta det Gamla, och i ännu högre grad det Nya Testamentet i samma ljus som alla de andra?
_____________________

[11] Den kunnige egyptologens anmärkningsvärda mängd av hopsamlad information visar att han grundligt behärskade hemligheten om Nya Testamentets uppkomst. G. Massey vet skillnaden mellan den andlige, gudomlige och rent metafysiske Christos – och den uppgjorda skyltdockan av den köttslige Jesus. Han vet också att de kristna, kanoniserade böckerna, särskilt evangelierna, apostlagärningarna och epistlarna, är sammansatta av fragment av gnostisk visdom, vars grundvalar och väsentliga innehåll är av förkristet ursprung, uppbyggda på Initiationens MYSTERIER. Det är den brukliga, teologiska framställningen och de tillagda avsnitten  – sådana som i Markus kap. 16, från vers 9 till slutet – som gör evangelierna till ”en skrift av (fräcka) lögnaktigheter” och kastar en skugga över CHRISTOS. Men ockultisten som skiljer mellan de två strömningarna (den sanna gnostiska och den pseudo-kristna) vet att avsnitten som är fria från teologiska manipulationer hör till arkaisk visdom, och det gör även Gerald Massey, även om hans synpunkter skiljer sig från våra.
 

Alla dessa är ”falska skrifter” om de accepteras enligt de exoteriska, bokstavsdöda tolkningarna, med deras gamla, och speciellt med deras moderna, teologiska tolkningar. Var och ett av dessa dokument har i sin tur tjänat som medel för att säkra makten och stödja den ambitiösa maktstrukturen hos ett samvetslöst prästerskap. Alla har befrämjat vidskepelse, allt har gjorts genom deras gudars blodtörstiga och alltid dömande Molok och hans djävlar, som alla har fått nationer att tjäna bokstaven mer än sanningens Gud. Att det rör sig om listigt uttänkta dogmer och avsiktliga feltolkningar av skolastiker, är bortom alla tvivel. De är ’osanningar som redan är förkastade’. Ändå är texterna i sig själva guldgruvor av universella sanningar. Men vad beträffar de profanas och syndarnas värld  –  var och är de ännu liksom de mystiska tecknen upptäckta genom ”fingrarna från en människas hand” på väggen till Belshazzars palats: i behov av en Daniel för att läsa och förstå dem.

Inte desto mindre, så har SANNINGEN inte tillåtit sig själv att vara utan vittnen. Det finns, förutom stora Initierade som kan tolka symboliska bibelskrifter, ett antal tysta studeranden av arkaisk esoterik, av lärda sakkunniga i hebreiska och andra döda språk, som har ägnat sina liv åt att avslöja talen hos världsreligionernas Sfinx. Och dessa studerande, fastän ingen av dem ännu har bemästrat alla de ’sju nycklarna’ som öppnar den stora gåtan, har upptäckt tillräckligt för att kunna säga: Där fanns ett universellt mysteriespråk på vilket alla Världens Heliga Skrifter var skrivna, från Vedaböckerna till Uppenbarelseboken, från Dödsboken till Apostlagärningarna. Under alla förhållande är en av nycklarna nu räddad – den numerologiska och geometriska nyckeln [12] – till Talets Mysterium. Det är ett synnerligen gammalt språk, vilket fram till denna tid förblivit doldt. Men bevisen är talrika – vilket kan komma att bli bevisat genom obestridliga matematiska demonstrationer. Om Bibeln verkligen är påtvingad att accepteras av världen i dess döda bokstavliga mening är det lätt att förutspå, i ljuset av de nutida upptäckterna av orientalerna och framstegen av oberoende studerande och kabbalister, att även den nuvarande nya generationen i Europa och Amerika kommer att förkasta den, liksom alla materialister och logiker har gjort. För ju mer man studerar gamla religiösa texter, desto mer finner man att grundvalen för Nya Testamentet är densamma som grundvalen för Vedaböckerna, för den egyptiska teogonin och för de mazdeiska allegorierna. Försoningen genom blodet – blods­förbund och blod-överföring från gudar till människor, och genom människor såsom offer till gudarna – är den första grundtanken man påträffar inom varje kosmogoni och teogoni; själen, livet och blodet var synonyma ord i varje språk och i allra högsta grad hos judarna; och detta blodgivande var livgivande. Många legender bland (geografiskt) främmande nationer tillägnar själen och medvetandet skapargudarnas blod hos den nyskapade mänskligheten. Berosus återger en kaldeisk legend som beskriver skapandet av en ny mänsklig ras som blandningen av stoftet med blodet som rann från det avhuggna huvudet av guden Belus. ”Detta är förklaringen till att människor är förnuftiga och tänkande och tar del av gudomlig kunskap,” förklarar Berosus. [13] Och Lenormant har visat (Beginning of History, sid. 52, not.) att Orfikerna ... sade att den odödliga delen av människan, hennes själ (hennes liv) sprang ut från Dionysius Zagreus blod, vilken ... Titanerna slet i stycken. Blod ”återuppväcker de döda”, dvs. metafysiskt uttryckt: det ger medvetet  liv och en själ till människan av materia eller lera – sådan som den moderna materialisten nu är. Den mystiska meningen i uppmaningen, ”Sannerligen säger jag er, om ni inte äter Människosonens kött  och dricker hans blod, har ni inget liv inom er,” etc., kan aldrig bli förstådd eller uppskattad för dess verkliga ockulta  värde, mer än av dem som har några av de sju nycklarna, och likväl bryr sig mindre om Petrus. [14]. Dessa ord, om de sedan är sagda av Jesus från Nasaret eller av Jeshua Ben-Panthera, är en INITIERADS ord. De måste förklaras med hjälp av tre  nycklar – en som öppnar den psykiska dörren, den andra handlar om fysiologin, och den tredje, är den som öppnar den jordiska tillvarons mysterium, genom att avslöja den oskiljaktiga föreningen mellan teogoni och antropologi. Det är för att avslöja några få av dessa sanningar, med den enda avsikten att rädda den intellektuella mänskligheten från materialismens  och pessimismens galenskaper, som mystiker ofta har blivit utpekade som Antikrists tjänare, t.o.m. av sådana kristna som är mycket ärevördiga, uppriktigt gudfruktiga och respektabla människor.
____________________

[12] ”Nyckeln till återupptäckandet av språket, blev enligt författarens uppfattning, märkligt nog funnen under användandet av de upptäckta integrala förhållandena av diameterns omkrets av en cirkel” utav en geometriker ”Detta förhållande är 6,561 för diametern och 20,612 för omkretsen.” (Kabbalistiskt MSS.[manuskript]) I ett av de framtida numren av tidskriften LUCIFER kommer fler detaljer att ges med tillstånd av upptäckaren. – ED.

[13] Cory´s Anc. Frag. sid. 59, f. Det gör även Sanchoniaton och Hesiod som båda härleder mänsklighetens livgivande till gudarnas spillda blod. Men blodet och själen är ett (nephesh, och gudarnas blod betyder här den upplysta själen.

[14] Existensen av dessa sju nycklar är verkligt erkänd tack vare djupa efterforskningar i den egyptiska läran, åter av G. Massey. Medan han var motståndare till lärorna i Esoteric Buddhism [De Invigdes Lära av A P Sinnettt]  – olyckligtvis missförstådda av honom i nästan varje avseende – skriver han i sitt föredrag om ”The Seven Souls of Men” [”Människans Sju Själar”] (sid. 21):

”Detta system av tankar, denna form av framställning, denna sjufaldiga kraft i olika aspekter, blev upprättad i Egypten för åtminstone sju tusen år sedan. Detta lär vi av vissa anspelningar på Atum (den gud ”i vilken faderskapet var individualiserat såsom  framfödaren av en evig själ,” teosofernas sjunde princip) som är funna i inskriptioner under senare tid i Sakkarah. Jag säger i olika aspekter, därför att Mysteriernas Gnosis var, åtminstone, sjufaldig till sin natur –  de var Elementala, Biologiska, Elementariska (mänskliga), Stjärnlika, Månlika, Solära  och Andliga – och inget annat än en fullständig förståelse av systemet kan göra det möjligt för oss att urskilja de olika delarna, åtskilja den ena från den  andra och avgöra vad som är vad, medan vi försöker att följa de symboliska Sju genom deras karaktärers många faser.

Den första nyckeln man måste använda för att klargöra de mörka hemligheterna som är förbundna med det mystiska namnet Kristus, är nyckeln som öppnade dörren till de antika mysterierna hos de ursprungliga arierna, sabeerna och egyptierna. Gnosis som undanträngdes av de kristnas intriger var universell. Det var ett eko från den ursprungliga Visdomsreligion som en gång hade varit hela mänsklighetens arv, och därför kan man sannerligen säga, att Kristus Ande (den gudomlige Logos) i dess rent metafysiska aspekt var närvarande i mänskligheten från dess början. Författaren av Clementine Homilis har rätt; Christos mysterium – som antas ha blivit utlärd av Jesus av Nasaret – ”var identisk” med det som från början  hade meddelats ”till dem som var värdiga,” såsom det citerades i en annan föreläsning.[15] Vi kan erfara från evangeliet enligt Lukas att de ”värdiga” var de som hade blivit initierade i Gnosis mysterier och som var ”ansedda såsom värdiga” att uppnå ”uppståndelsen från de döda” i detta livet, ... ”de som visste att de aldrig mer kunde dö, de som var jämlika änglarna såsom Guds söner och Uppståndelsens söner.” Med andra ord, de var de stora adepterna av vilken religion som helst; och orden är tillämpbara på alla dem som, utan att vara initierade, strävar och går framåt genom personliga ansträngningar för att leva livet  och därav, som den naturliga följden, uppnå andlig upplysning genom att förena deras personlighet – ”Sonen” med ”Fadern”– deras individuella, gudomliga Ande, Guden inom dem. Denna ”uppståndelse” kan aldrig bli monopoliserad av de kristna, utan är den andliga födslorätten hos varje människa som är begåvad med själ och ande – vilken hennes religion än må vara. En sådan individ är en Christos-människa. Men de som å andra sidan väljer att ignorera Kristus (principen) inom dem själva, de måste dö som obotfärdiga hedningar – trots dop, sakrament, läpparnas böner och tro på dogmer.
_____________________

[15] ”Gnostic and Historic Christianity”)

För att kunna följa med i denna förklaring måste läsaren komma ihåg den verkliga, arkaiska innebörden av ordleken angående de två termerna Chrêstos  och Christos. Den förra betyder verkligen mer än endast en ”god” eller en ”utomordentlig människa”, medan den senare aldrig användes om någon levande människa, utan om varje initierad vid stunden för hans andra födelse och uppståndelse. [16] Han som finner Christos inom sig själv och igenkänner denne som hans enda ”väg”, blir en följeslagare och en Kristi apostel, även om han kanske aldrig blivit döpt eller ens har mött en kristen och än mindre kallar sig själv en sådan.
____________________

[16] ”Sannerligen, sannerligen säger jag er, om människan inte blir född på nytt  kan hon inte se Guds rike.” (Johannes 3:4.) Här menas födelsen från ovan, den andliga födelsen, uppnådd vid den högsta och sista initieringen.

 

 

___________________________________________________________________

 till Andra Delen
__________________________________________________________________

 

HELENA BLAVATSKY
Lucifer, November 1887

Översatt från H.P. Blavatskys Theosophical Articles, vol III sid.168 –177, ”The Esoteric Character of the Gospels”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |  till  Esoterisk kristendom & Gnosis HuvudIndex  | till toppen av sidan |

 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö