Nyhetsbrev nr 18
© 2005 Online
Teosofiska Kompaniet Malmö
Är teosofer det de påstår sig vara – sådana som studerar naturlagarna, gammal och modern filosofi samt empirisk vetenskap? Är de teister, ateister, socialister eller idealister? Eller är de blott avfällingar från modern spiritualism – drömmare och inget annat? Kan man ta dem på allvar och kan man tro att de verkligen är i stånd att diskutera filosofi och att förmedla sann vetenskap? Eller ska man bemöta dem med samma blida överseende man bemöter ”harmlösa eldsjälar”? Helena Blavatsky [Vad är teosofer? HPB Online]
TEOSOFIN eller Visdomsreligionen är en kunskap om livet som är tillgänglig för alla människor som är villiga att öppna sina hjärtan och som vågar sig in på nya stigar. Den som söker insikt (gnosis) och som är öppen för alternativa lösningar på livets problem kommer att finna stor hjälp genom den teosofiska filosofin. Att närma sig de teosofiska lärorna och de österländska esoteriska meditationssystemen är något som många sökare har gjort genom åren. Att lära känna teosofin innebär dock inte att vi urskillningslöst måste följa allt som kommer ifrån Orienten. Det är riktigt att Helena Blavatsky blev initierad av högt utvecklade Mästare (Mahatmor) och att hon av Dem fick i uppdrag att föra ut Visdomsreligionen till ”Öst och Väst, Norr och Söder”, men hennes huvudsakliga uppdrag var inte att sprida orientaliska doktriner, utan att påvisa att alla religioner och filosofier värdiga namnet hade en gemensam nämnare. HPB pekade nämligen på en fördold, hemlig lära som Hon kallade för Gupta Vidya eller Den Hemliga Läran. Denna lära fanns enligt Henne och Mästarna inom alla religioner och löpte som en gyllene tråd genom all forntida visdom, från Öster till Väster. Teosofin förespråkar lika mycket gnosticism som buddhism, lika mycket kabbalism som hinduism, lika mycket sufism som taoism, lika mycket renässansfilosofi som grekiskt tänkande och så vidare, listan kan göras väldigt lång. Vad är teosofi egentligen? Går det att definiera? Vem kan väl säga vad teosofi är utan att vara dogmatisk? Kan någon ha patent på vad teosofi är eller vad som ska kallas för teosofi? Ja dessa frågor ska vi försöka ge några svar på.
VAD ÄR TEOSOFI?
Följande står skrivet i Helena Blavatsky´s bok Nyckeln till Teosofin (kap I) som är en kortfattad lärobok över teosofins undervisning. HPB besvarar frågorna själv och Hon säger:
Fråga: Man hör ofta sägas att teosofin och dess läror är en nymodig religion. Är den en religion?
Svar: Nej. Teosofi är en gudomlig kunskap eller vetenskap.
Fråga: Vad betyder ordet egentligen?
Svar: ”Gudomlig Visdom”, (theosofia) eller gudarnas visdom, liksom (theogonia), gudarnas genealogi. Det grekiska ordet (theos) betyder en gud, en av de gudomliga varelserna, men inte ”Gud” i den mening man idag förknippar med ordet. Därför är den inte ”Guds visdom” som vissa översätter det, utan den Gudomliga Visdom som gudarna besitter. Uttrycket är många tusen år gammalt.
Fråga: Var kommer namnet ifrån?
Svar: Det kommer från de alexandrinska filosoferna, kallade sanningsälskare, filaleter, från (fil) ”älskande” och (aletheia) ”sanning”. Namnet teosofi går tillbaka till tredje århundradet e Kr. Det började användas av Ammonios Sakkas och hans lärjungar [1] som grundade det eklektiska teosofiska systemet.
[1] Även kallade analogister. Professor Alexander Wilder (medlem av Teosofiska Samfundet) skrev i The Eclectic Philosophy [*] att de kallades så, därför att de i sin tolkning av alla heliga legender och berättelser, myter och mysterier brukade tillämpa analogins eller korrespondensens regel eller princip. De ansåg nämligen att händelser i den yttre världen uttryckte skeenden och erfarenheter i den mänskliga själen. De kallades också neoplatoniker. Även om teosofi, eller det eklektiska teosofiska systemet, i regel hänförs till trehundratalet har teosofin, enligt Diogenes Laertius, ett långt äldre ursprung. Han hänför systemet till en egyptisk präst, Pot-Amon, som levde under den tidiga ptolemeiska dynastin. Samma författare säger att namnet är koptiskt och betyder ”den som är vigd åt Amon”, Visdomens Gud. Teosofi är liktydigt med Brahma-Vidya, gudomlig kunskap.
[*] ”Den Eklektiska Filosofin” publicerad i New Platonism and Alchemy, Albany, N.Y.: Weed, Parson and Company, 1869. (Öv anm)]
Fråga: Vad är syftet med detta system?
Svar: Först och främst att inpränta vissa stora moraliska sanningar hos dess lärjungar och alla ”sanningsälskare”. Därav Teosofiska Samfundets motto: ”Det finns ingen religion högre än sanningen”.[2]
[2] Den eklektiska teosofin delades in i tre huvudpunkter: 1) Tron på en absolut, ofattbar och högsta gudomlighet eller oändligt väsen, som är hela naturens upphov och upphovet till allt som finns, både synligt och osynligt. 2) Tron på människans eviga, odödliga natur, eftersom hon strålar ut från den universella själen och är identisk med dess väsen. 3) Teurgi eller ”gudomligt arbete”, eller att frambringa gudarnas verk; från ordet theoï = ”gudar” och ergeïn = ”att arbeta”. Denna term är mycket gammal men kom inte i allmänt bruk eftersom ordet tillhörde MYSTERIERNAS vokabulär. Det var en mystisk tro – praktiskt bevisad av initierade adepter och präster – att människan kunde beveka gudarna att förmedla gudomliga mysterier till henne. Ibland kunde gudarna också göra sig själva synliga, antigen subjektivt eller objektivt. Villkoren för detta var att människan gjorde sig själv lika ren som de okroppsliga varelserna – det vill säga, att hon återgick till sin ursprungliga rena natur. Detta var den transcendentala aspekten av det vi nu kallar spiritualism, men genom att den blev missbrukad och missförstådd av allmänheten, kom den att betraktas som nekromanti och blev allmänt förbjuden. En travesterad form av Iamblichos teurgi praktiseras fortfarande i vissa moderna kabbalisters ceremoniella magi. Modern teosofi undviker och förkastar båda dessa former av magi och ”nekromanti” eftersom de anses vara mycket farliga. Sann gudomlig teurgi kräver en nästan övermänsklig renhet och heligt liv, annars degenererar den till mediumskap eller svart magi. Ammonios Sakkas, som också kallades theodidaktos, ”guds-lärd”, hade Plotinos och hans efterföljare Porfyrios som närmaste lärjungar. De förkastade teurgi till att börja med, men försonades till slut med den. Det gjorde de genom Iamblichos, som skrev verket ”De Mysteriis” under namnet Abammon. Abammon var en berömd egyptisk präst och Iamblichos egen läromästare. Ammonios Sakkas föräldrar var kristna men han blev neoplatoniker efter att ha känt sig avskräckt sedan barndomen av dogmatisk spiritualistisk kristendom. Han sägs ha fått gudomlig visdom uppenbarad för sig i drömmar och visioner, precis som Jacob Böhme och andra stora siare och mystiker. Därav namnet theodidaktos. Han beslöt sig för att förena alla religionssystem till en universell tro grundad på etik genom att påvisa deras gemensamma ursprung. Hans liv var så oklanderligt och rent, hans lärdom så djup och bred, att flera kyrkofäder blev hans hemliga lärjungar. Clemens Alexandrinus talar i många berömmande ordalag om honom. Plotinos – även kallad Ammonios’ ”S:t Johannes” – var också en allmänt respekterad och högaktad man, som hade djup lärdom och integritet. Vid trettionio års ålder reste han till Orienten, tillsammans med den romerske kejsaren Gordianus och hans här, för att få undervisning av Baktriens och Indiens vise. Han ledde en filosofisk skola i Rom. Hans lärjunge Porfyrios, en helleniserad jude vars verkliga namn var Malek, samlade sin mästares alla skrifter. Porfyrios själv var en stor författare och gjorde en allegorisk tolkning av några av Homeros’ skrifter. Det meditationssystem filaleterna hängav sig åt var extasens, ett system liknande det som praktiseras i indisk yoga. Det vi känner till om den eklektiska skolan kommer från Origenes, Longinos och Plotinos, Ammonios’ närmaste lärjungar. (Se The Eclectic Philosophy, av A. Wilder.)]
Det främsta syftet grundarna av den eklektiska teosofiska skolan hade, var det samma som ett av de tre syften som Teosofiska Samfundet, dess moderna efterföljare har. De ville förena alla religioner, sekter och nationer under ett gemensamt etiskt system som grundades på eviga sanningar.
Fråga: Hur kan ni bevisa att detta inte är en omöjlig dröm, att alla världsreligionerna verkligen är grundade på en och samma sanning?
Svar: Genom jämförande studium och analys. Det fanns bara en ”Visdomsreligion” i forna dagar. Likheten mellan de olika primitiva religiösa filosofierna bevisas för oss genom de identiska läror som förmedlades till de initierade under MYSTERIERNA, en institution som en gång var allmänt utbredd.” Alla de gamla religionskulterna antyder att det långt före dem fanns en enda teosofi. Nyckeln som öppnar den ena måste öppna dem alla; annars är det inte rätt nyckel.” (Se The Eclectic Philosophy.) [Teosofi och Teosofiska Samfundet HPB Online]
I en annan artikel Vad är teosofi? av Helena Blavatsky kan vi läsa följande om Visdomsreligionen:
...Teosofi är alltså den arkaiska Visdomsreligionen, den esoteriska läran, som en gång i tiden var allmänt känd i alla forna länder som gjorde anspråk på att vara civiliserade. Alla gamla skrifter visar oss att denna ”Visdom” är utsprungen ur den gudomliga principen, och att den rena förståelsen av denna princip uttrycks i sådana namn som indiernas Buddh, babyloniernas Nebo, den egyptiske Thoth och den grekiske Hermes. Denna förståelse kommer också till uttryck i t.ex. vissa gudinnenamn såsom Metis, Neitha, Athena, i gnostikernas Sophia men också i Vedaböckerna, som betyder ”att veta”. För alla forntida filosofer i både öst och väst, för forntidens egyptiska hierofanter, Aryavartas rishier och greklands Teodidaktoi”, rymde dessa namn hela kunskapen om det ockulta och det grundläggande gudomliga. De hebreiska rabbinernas Mercavah, de sekulära och de populära serierna, ansågs bara vara bäraren, det yttre skalet, som rymde den högre esoteriska kunskapen. Zoroastrernas mager fick undervisning och initierades i Baktrias grottor och hemliga loger; de egyptiska och grekiska hierofanterna hade sina apporrheta, eller hemliga samtal, under vilka en Mysta blev en Epopta, eller siare.Den eklektiska teosofins grundtanke var att det bara fanns ett enda Högsta Väsende, Ogripbar och Ofattbar för, som Brihadaranyaka upanishaden frågar sig: ”Hur skulle man kunna varsebli varseblivaren? Deras system kännetecknades av tre distinkta grunddrag: a) teorin om ovannämnda väsende, b) läran om den mänskliga själen – utsprungen ur detta väsende och därför likadan samt c) dess teurgi. Det är just teurgin som har fått neoplatonikerna att bli så missförstådda i vår tids materialstiska vetenskap. Eftersom teurgi innebär konsten att använda de mänskliga gudomliga krafterna för att kuva naturens urkrafter kallades dess anhängare till att börja med för magiker – en förvanskning av ordet ”Magh”, som betyder vis eller lärd – och blev utskrattade. Lika fel för sig hade de skeptiker på 1800-talet som fnyste åt idéerna om grammofonen och telegrafen. Den ena generationens hånade och utstötta blir ofta nästa generations vise och helgon.
Vidare säger Helena Blavatsky i samma artikel hur teosofin ser på Gudomligheten, Hon säger återigen:
...Varje teosof kan således, medan han håller sig till en teori om Gudomligheten, som inte har uppenbarelse utan en självegen inspiration som sin bas, acceptera vilken som helst av ovan angivna definitioner eller tillhöra vilken som helst av dessa religioner, och ändå noggrant förbli inom teosofins gränser. Ty den senare är tron på Gudomligheten, såsom ALLTET, källan för all existens, det oändliga som inte kan bli vare sig fattat eller känt – Det som endast universum kan uppenbara, eller, som några föredrar det, Honom, och sålunda givande det ett kön och antropomorfisera det, vilket är blasfemi. Teosofin tar avstånd från den här sortens grova materialisering. Den föredrar att tro att Guds Ande, tillbakadragen i evigheten och innesluten i sig själv, varken brukar sin vilja eller skapar. Den är blott en Stråle ur det oändliga ljuset som har sprungit ur det Stora Centret – en Stråle som skapar allt synligt och osynligt och som i sig rymmer den alstrande och befruktande kraften...
Vad som verkligen är teosofisk gnosis beskriver HPB avslutningsvis i denna mycket läsvärda artikel såhär:
...Plotinus, lärjunge till den ”Guds-lärde” Ammonius, säger till oss att den hemliga gnosis, eller teosofins kunskap, har tre nivåer – uppfattning, vetenskap och upplysning. ”Den första nivåns redskap är sinnesförnimmelse eller varseblivning, den andra nivåns redskap är dialektik, och den tredje nivåns redskap är intuition. Förnuftet är underordnat intuitionen. Intuition är absolut kunskap som uppstår ur sinnets identifikation med det kända objektet. ”Teosofi är psykologins exakta vetenskap, så att säga. Jämfört med naturlig, outvecklad medialitet är den som Tundalls kunskap i fysik jämfört med en skolpojkes kunskaper i samma ämne. Den utvecklar klarsynen hos människan – det Schelling kallar ”en omedelbar förståelse för vad som är subjekt och objekt hos en individ”, så att människan under inflytande av och i kunskap om hyponia tänker gudomliga tankar, ser allting så som det verkligen är, i dess sanna ljus, och till slut ”blir mottagare av Världssjälen”, för att använda en av Emersons vackraste uttryck. ”Jag, den ofullkomlige, dyrkar min egen fullkomlighet”, säger han i sin storartade Essay on the Oversoul. Förutom detta psykologiska eller själsliga tillstånd utvecklade teosofin varje gren av vetenskapen och de sköna konsterna. Teosofin kände också mycket väl till det som vi idag allmänt kallar hypnos. Praktisk teurgi eller ”ceremoniell magi” som det romersk-katolska prästerskapet så ofta hemfaller åt i sina exorcismer förkastades av teosoferna. Det är endast Iamblichos, som genom att transcendera de andra eklektikerna, lade till läran om teurgi till teosofin.
I okunnighet om den verkliga innebörden i naturens esoteriska gudomliga symboler är människan benägen att felbedöma sin själs förmågor och istället för att stå i andlig och mental förbindelse (kommunion) med de högre himmelska väsenden, de goda andarna (den platonska skolans teurgers gudar), åkallar hon istället omedvetet de onda, mörka krafterna som lurar runt mänskligheten – de odödliga, hemska skapelser som alstrats av mänskliga brott och laster – och irrar på så sätt bort från theurgia (vit magi) till göetia (eller svart magi, svartkonst). Men varken vit eller svart magi är vad de flesta tror. Att man skulle kunna ”höja den andliga nivån” med hjälp av Salomos nyckel, är höjden av vidskeplighet och okunnighet. Endast goda handlingar och avsikter kan höja oss till en sådan andlig nivå att vi kan ”tala med gudarna” samt uppnå det vi vill. Alkemi, som av så många ansågs vara både en andlig filosofi och en fysisk vetenskap, ingick också i den teosofiska skolans undervisning.
Det är anmärkningsvärt att varken Zoroaster, Buddha, Orfeus, Pythagoras, Konfucius, Sokrates eller Ammonios Sakkas skrev ner någonting. Anledning till detta är uppenbar. Teosofi är ett dubbeleggat redskap och olämpligt för de okunniga eller själviska. Liksom alla gamla filosofier har den sina anhängare bland nutidens människor, men fram till våra dagar hade den väldigt få lärjungar, och dessa tillhörde mycket olika sekter och livsåskådningar. ”Helt idémässigt, och utan att ha grundat någon skola, har de ändå haft ett stilla inflytande på all filosofi. Och när tiden är inne kommer säkert dessa tyst framlagda idéer att ge mänsklighetens tankevärld helt nya inriktningar” anmärker mystikern och teosofen Kenneth R.H. Mackenzie IXº i sitt omfattande och värdefulla arbete The Royal Masonic Cycloepaedia (artiklar Theosophical Society of New York, s.731) [Vad är teosofi? HPB Online]
I sin artikel Våra Tre Syften tar Helena Blavatsky upp hur vårt samhälle bör utvecklas och hur vi bäst kan förändra vår omgivning och förhindra rasism och sociala skillnader, och betonar människan inneboende potentialer, Hon ger sin syn på detta och säger dessa väl valda ord till sina anhängare:
För att återgå till Blavatsky och hennes verksamhet så föddes hon 1831 och dog 1891, så hon blev exakt 60 år. Hon dog alltså den 8 maj 1891 i London, och lämnade efter sig ett testamente och ett arv i form av en mängd skrifter som fortfarande är ganska ledande inom det ockulta området. Hennes många verk kommer förmodligen framöver att studeras ungefär på samma sätt som man studerar Pythagoras och Platon i dag. Det finns alltså så mycket unika budskap och filosofiska idéer i dessa texter som hon har förmedlat, då inte minst hennes tyvärr icke till svenska översatta bok Isis Unveiled. Denna skrev hon redan 1877, två år efter hennes grundande av det första Teosofiska Sällskapet i världen, i New York 1875.
Två år senare dedicerade hon till det Teosofiska Sällskapet just boken Isis Unveiled. Den såldes slut i nio upplagor kort efter att den kommit ut i bokhandeln, den första ockulta bestsellern i modern tid. Och var och en som har läst boken kan konstatera vilken omfattande undervisning den innehåller. Det finns tankar och idéer om hennes resor och det hon mötte överallt i Sydamerika, i Nordamerika, i Mellanöstern, i Centralasien, överallt där hon reste runt. Alla dessa Mästare hon mötte, alla dessa olika personer som visade henne saker och ting, vilket hon sedan använde i sina skrifter.
Elva år senare, 1888, hade hon skrivit färdigt Den Hemliga Läran, som även den är en bestseller, och den är väl den mest sålda teosofiska boken genom tiderna. Den toppar fortfarande alla teosofiska organisationers bestsellerlistor. Den Hemliga Läran är alltså teosofins ryggrad och det är därifrån alla teosofer hämtar sina idéer. Det är där vi har hela den teosofiska Kosmologin och läran om människan, Antropologin, förmedlad. Hur hela universum bildades, hur människan bildades, hur vi som eteriska varelser här på jorden har levt i eoner och hur vi blir fysiska varelser, från att ha varit tvåkönade [hermafroditer] blir olika, man- och kvinnokön. Och hur vi sedan har utvecklat oss, från att ha varit jättar tills vi blev de pygméer som vi är i dag enligt teosofin, där vi i dag har en kroppslängd som motsvarar ungefär två meter.
Och i framtiden kommer vi att utveckla oss vidare och gå ifrån våra fysiska kroppar. Vi kommer återigen att bli eteriska varelser, ljusväsen och fortsätta vår resa i kosmos. Jorden är bara en liten anhalt, en liten satellit i kosmos, där vi tillfälligt råkar befinna oss och arbetar på vår utveckling. Jorden är bara en planet av miljarder andra, som det också finns liv på. Så teosofin säger att det finns intelligens överallt i hela kosmos. Allting är besjälat, inte bara mineraler och stenar och naturen, växter, djur och människor, utan också andra planeter, andra solsystem och andra galaxer, allt vad det är. Allt detta är besjälat av intelligens som vi bara inte kan fatta, det ligger bortom vår fattningsförmåga. Men överallt är det en trappstege till utveckling, gradvis initieras vi från ett system till nästa, från en station till nästa i en oändlig kedja för att skaffa oss kunskap.
1889 skrev Blavatsky en annan betydande bok som heter Nyckeln till teosofin, i form av en dialog med frågor och svar. En synnerligen intressant bok för den som vill veta vad teosofin säger i olika frågor. Hon avslutar lite snyggt sin undervisning med en liten bok om meditation och hängivenhet, en andaktsbok som heter Tystnadens röst. Den används i många ockulta sammanhang och kretsar, och den tar en med på en inre resa dit meditationen så att säga stegvis leder oss. Vi kan följa de instruktioner och den undervisning som Blavatsky fick sig förmedlad när hon själv initierades bland annat i Tibet, i Shigatse, i Tashi Lhümpo-klostret, av dessa Mahatmor som hon själv enligt egen utsago fick allt ifrån.
Hon säger inte på något sätt att hon har hittat på en enda bokstav eller en enda siffra i hela hennes undervisning, utan det är en initiering hon har fått, som hon dessutom fick i uppgift att - som det sjätte ledet i en lång cykel - förmedla till västerlandet och österlandet, där vidskepelsen var stor. Och särskilt i västerlandet, där okunnigheten var stor om de ockulta mysterierna. För mysterieskolorna hade systematiskt utraderats av kyrkan, sedan Kristi födelse och fram till ungefär år 500 efter Kristus. Då fanns det över huvud taget inga neo-platoniker, inga esséer, inga gnostiker, inga mystiker. Jo, de fanns, men de fick flytta på sig. De fick ta sig ner till Mellanöstern, de fick ta sig runt och gömma sig i olika brödraskap, i hemliga grupper. De fick leva under jorden under lång tid tills de återigen, ungefär vid renässanstiden på 1400-talet, fick möjlighet att komma fram.
Och här menar teosofin att det görs en ny stark impuls, när judendomen i form av esoterisk kristendom förs över i form av kristen kabbala. Pico della Mirandola och många andra för över Hermes Trismegistos’ ockulta undervisning till västerlandet, och andra hjälper till. Det finns en mängd olika verksamheter där man kan följa hur undervisningen spreds, och vi kan se hur den esoteriska traditionen har förts hela vägen från Orienten, Kaldéen, Babylonien, Egypten och Persien till judarna och judendomen. Och i vår tid från renässansen till rosencreutzarfilosofin, inom frimurarkretsar, genom alkemin och ända till våra dagars teosofi har vi ett rakt nedstigande led av ockult undervisning.
Blavatsky står på toppen av isberget, som den senaste förmedlaren av ett ockult nätverk. En kvinna dessutom, som fortfarande får kämpa för sitt renommé. Det som talar för henne är inte hennes person, för den talar emot henne i det mesta, men det som talar för henne är hennes undervisning. Därför menar man inom ULT: titta på hennes undervisning, läs hennes skrifter, för det är ju där vi kan se att hon verkligen var en initierad, det är där vi kan se att hon verkligen hade en kunskap och förmedlade en ockult tradition. Det är detta vi inom ULT menar är så viktigt att förstå, när man hör ordet teosofi. Men vilken form av teosofi? Det finns så mycket i dag som går under termen teosofi, och det finns också en så kallad förtäckt teosofi ibland en mängd andra grupper som vegeterar i teosofins utkanter. De har lånat in åtskilliga olika begrepp och idéer vilka man för ut som sin egen ockulta tradition, men som egentligen är direkt inlånat material från teosofin.
För att komma tillbaka till Helena Blavatsky så kan man säga att vi verkligen har fått en stor hjälp av den senaste mastodontbiografin som ut kom förra året. Den heter The Extraordinary Life and Influence of Helena Blavatsky, av Sylvia Cranston, och är en storsäljare på 600 sidor om Blavatskys öden och äventyr, sammanvävd med hennes undervisning som hon förmedlade stegvis. Det är allmänt bekant att Blavatsky mötte sin Mästare Mahatma Morya i London år 1851 i fysisk person. Inte som någon astral varelse eller någon etergestalt någonstans i Himalaya, utan i fysisk gestalt i London, i Hyde Park.
Det råkade nämligen vara så att den Mästaren var på genomresa tillsammans med en del andra delegater och regeringsmän från Nepal. Där skedde ett möte och där fick Blavatsky förmedlat sig som 20-åring, att om hon ville hjälpa till i arbetet att förmedla teosofi till Västvärlden och till Öst, så kunde hon få ta del i detta mycket stora arbete. HPB var precis den person som var mest lämpad av alla som levde under den tiden att utföra just detta arbete. Och hon tackade som vi vet ja, och därmed fick hon under lång tid ockult undervisning i Tibet, i Centralasien, i Mongoliet, på många platser uppe i Himalaya som vi inte känner till.
HPB fick en mycket gedigen utbildning av bland annat den före detta Panchen Lama i Shigatse i Tashi Lhümpo-klostret i Tibet, det är dokumenterad kunskap. I denna undervisning får hon lära sig alla dessa ockulta förmågor som krävs av en person för att kunna kommunicera med Mästarna mentalt, telepatiskt, det vill säga, att utveckla en mängd olika siddhiförmågor, och att framför allt kunna förena det Högre Jaget med det lägre Jaget. Hon gör alltså en enorm resa själv som individ, hon måste själv bli den Initierade innan hon kan gå ut i världen, hon måste själv bli en som är värdig innan hon som människa kan resa runt i världen och instifta loger och sällskap. Var hon än kom fick hon alla tänkbara diplom eller erkännanden, när hon kom till Amerika fick hon 33:e graden av frimurarna som kvinna, fastän hon inte hade gått igenom det västerländska frimureriet utan det österländska.
Men hon hade den statusen, i egenskap av att ha varit medlem av detta ockulta Brödraskap som alla andra grupper i världen faktiskt också tillhör, eftersom det enligt teosofin finns ett ockult nätverk vilka alla lyder under eller är verksamma i, och alla har ett arbetsfält. Om hon då kommer som en utsänd, som en ambassadör för dessa långt utvecklade människor, dem vi kallar för Mahatmor eller Invigda, står det ganska klart att hon inte behöver gå igenom några som helst ritualer eller övningar eller prövningar i någon västerländsk skola, eftersom nästan alla etablerade skolor i dag har sin upprinnelse, begynnelse och uppkomst från detta ockulta Brödraskap långt tillbaka i tiden.
Det är mycket intressant att spåra Blavatsky, hur hon försöker samarbeta med spiritualismen. Det har ju sagts flera gånger att Blavatsky var en motståndare till spiritualismen och spiritismen. Ingalunda. Hon gjorde ett mycket seriöst försök att samarbeta med spiritualister på sin tid, och hon kallades till och med av många spiritualister för medium. Det är inte alldeles riktigt. Men i alla fall verkade hon bland spiritualister och fann många av sina första anhängare bland spiritualister, bland kabbalister, bland frimurare och rosencreutzare, de var de enda som förstod henne. De var de enda som hade egna personliga erfarenheter om den andra sidan, om ett liv bortom döden, om andliga eller metafysiska erfarenheter. Så det är klart att det var de människorna som förstod henne bäst.
Man kan säga att hela hennes strävan var att försöka åstadkomma en förändring i vårt medvetande, för detta är meningen med teosofin. Inte att bilda ännu en grupp, ännu en sekt, ännu en religion eller filosofi. Precis som Jesus gjorde när han kom. Han hade ingen avsikt att bilda kristendomen. Han kom hit för att reformera judendomen, som hade fullständigt stelnat i rabbinernas kollegium. Men de gick inte med på detta, de kunde inte ens erkänna att han var den kommande Messias. Det var likadant med Buddha. Han blev inte accepterad. Han gav ut sin undervisning till alla, och det retade gallfeber på alla inom det brahmanska prästerskapet. Han öppnade dörren för alla, man som kvinna kunde få upplysning, de erbjöds den Ädla Åttafaldiga Nobla Vägen för att skaffa sig insikt.
Alla stora förmedlare har råkat i klammeri med gängse uppfattningar, och det kan man säga att teosofin också har gjort på sitt sätt. Eftersom man måste skaka om de gamla grundvalar som finns för att kunna bygga nya. Och att bygga nya tankar om vad vi människor är, är inte lätt. Man har hela vetenskapen emot sig, man har hela kyrkan emot sig, i flera olika led. Detta måste man först rasera samtidigt som den mest populära rörelsen som verkade parallellt med teosofin, spiritualismen, endast vänder sig till dyrkandet av de personliga delarna av människan. Allan Kardec-skolan i Frankrike, den spiritistiska rörelsen, dyrkade personligheten, man pratade om reinkarnation, en reinkarnation av personligheten. Vi skulle återfödas som samma person i nästa liv. Det där är ingen teosofisk, ingen esoterisk, ingen ockult lära.
Så Blavatskys uppgift var att återigen förmedla offentligt att det finns någonting djupare inom personligheten, det vi kallar för individualiteten eller det Högre Jaget. Det Högre Jaget är den bestående delen som återföds hela tiden, aktören, skådespelaren som tar nya roller, nya persona, nya personligheter. Allt detta får läggas samman, om man ska försöka förstå den gåta, den sfinx som Blavatsky representerar. Vi ser hur HPB, precis som många gnostiska kvinnor på sin tid, försökte dela ut dopet, nattvarden och så vidare. Men hon mötte stort motstånd.
Det var en fullständigt barock tanke för de flesta manliga präster och är det fortfarande, att en kvinna skulle kunna undervisa. Ni kan ju tänka er när en kvinna kommer och börjar prata om att det finns ett Ockult Brödraskap. Ett Brödraskap i Centralasien som påstår att alla religioner har utgått från samma källa. Det är helt meningslöst att bråka om termer när de egentligen i grund och botten talar om samma sak, och hon förenar religionernas hemliga undervisning till ett sammanhängande helt som hon kallar Den Hemliga Läran. Det är för oss mycket svårt att sätta oss in i att en kvinna så frigjord som hon var för över 100 år sedan, kunde resa runt och hålla föredrag om att vi är eviga varelser, att Bibeln är feltolkad och förfalskad i många avseenden och måste läsas esoteriskt, och att hinduerna har vänt upp och ner på sin yoga-filosofi och så vidare.
Mycket starka ord för en kvinna på den tiden, och det är fortfarande starkt. Det finns många som har intresse av att teosofin ska skakas i sina grundvalar, och ett av syftena med ULT är att återgå till den ursprungliga teosofiska impulsen som Mästarna lade fram genom Helena Blavatsky. Det finns dokument som säger att Blavatskys Den Hemliga Läran egentligen är ett samarbete mellan henne själv på den fysiska sidan och några olika Mästare ur detta tidigare hemlighållna Ockulta Brödraskap. Och att hon ingalunda enbart själv är ansvarig för den.
Men vi tittar givetvis på de artiklar hon har signerat själv som ett signum, ett tecken på vad hon fått sig förmedlat av Mästarna, ett bevis för undervisningen hon ger i dessa över 1.000 artiklar. HPBs samlade verk består av 15 olika band på cirka 800 sidor styck, förutom Isis Unveiled, förutom Den Hemliga Läran, förutom Nyckeln till Teosofin. Härtill kommer till exempel en postumt utkommen bok som The Theosophical Glossary, en teosofisk ordbok på 400 sidor.
Där finns också boken Transactions of the Blavatsky Lodge, som innehåller stenografiska anteckningar av HPBs svar till de mest kända vetenskapsmän, forskare och intellektuella i London på hennes tid. Många av dem var medlemmar av the Blavatsky Lodge - som hon tillsammans med några teosofer grundade under de sista åren i London - och där fick de ställa frågor om Den Hemliga Läran.
Blavatsky svarade direkt på frågor kring en hel del mycket dunkla och svårförstådda passager i Den Hemliga Läran, i Dzyans Sånger. Hon hävdar att hela Den Hemliga Läran är byggd på någonting som heter Dzyans Bok, och den är skriven på ett språk som heter senzar. Ingen har tidigare hört talas om boken, ingen har tidigare hört talas om språket, två fullständigt okända saker för den oinvigde. Allt detta och mycket mera försöker hon förfäkta i en tid som över huvud taget inte har någon förståelse för vad hon höll på med. Men hon kommer ockult sett i en cykel, vid Vattumannens inträde, på tröskeln till Vattumannens tidsålder. Vad som är intressant är att hon kommer just när Fiskarnas tidsålder är i slutskedet och Vattumannens börjar. Där framlägger hon en teosofisk undervisning som är synnerligen filosofisk och ockult. [Helena Blavatsky ARCANA 12 Online]
VILKA ÄR TEOSOFINS HUVUDPUNKTER?
Om vi återvänder till Nyckeln till Teosofin (kap IX) så berör HPB det som Hon anser är det viktigaste i livet, och förmedlar vad vi bäst behöver för att kunna förändra vårt samhälle och oss själva, Hon kallar dessa filosofiska huvudpunkter för De Fyra Länkarna i Den Gyllene Kedjan, Helena svarar såhär på några frågor:
Fråga: Hur skall då de teosofiska principerna tillämpas för att befordra det sociala samarbetet och skapa framgång i arbetet för ett bättre samhälle?
HPB: Låt mig först påminna dig om vilka dessa principer är: Universell Enhet och Universella Orsakssammanhang, Mänsklig Solidaritet, Karmalagen och Reinkarnation. Dessa är de fyra länkarna i den gyllene kedja, som skulle kunna sammanbinda mänskligheten till en enda familj, ett universellt broderskap.
Fråga: Hur skulle det gå till?
HPB: Med nuvarande samhällsordning ställs vi ständigt ansikte mot ansikte med det faktum, att ett stort antal människor lever i elände, fattigdom och sjukdom. Deras fysiska tillstånd är eländigt, och i många fall ligger deras mentala och andliga förmågor närmast i dvala. Å andra sidan finns det på motsatta ändan av den sociala rangskalan många som lever ett liv i sorglös likgiltighet, materiell lyx och själviska njutningar. Ingendera av dessa två livsformer har uppstått av en slump. Båda är resultatet av de förhållanden varunder de lever, och den ena gruppens åsidosättande av sina sociala plikter står i nära förbindelse med den andras hämmade och förkrympta utveckling. I sociologin likaväl som i alla sanna vetenskapsgrenar gäller den universella orsakslagen; men detta orsakssammanhang får som logisk följd just den mänskliga solidaritet, som teosofin så starkt betonar. Om varje enskild människas handlingar påverkar alla andras liv – och det är den sant vetenskapliga uppfattningen – så kan den äkta mänskliga solidariteten, som ligger till grund för människosläktets höjande, endast uppnås genom att alla män blir bröder och alla kvinnor systrar och i vardagslivet utövar det sanna broder- och systerskapet. Det är en sådan livshållning, ett sådant äkta broder- och systerskap, i vilket en lever för alla och alla för en, som är en av de teosofiska grundprinciperna och som det är varje teosofs plikt att inte bara lära ut till andra utan också att själv förverkliga i sitt eget dagliga liv.
ÄR TEOSOFIN EN FILOSOFI, EN PSYKOLOGI ELLER EN RELIGION?
På dessa frågor svarar HPB i sin långa artikel Är teosofin en religion? på följande filosofiska sätt. Här är några korta värdefulla utdrag:
....Det är kanske först av allt nödvändigt att fästa läsarens uppmärksamhet därpå, att påståendet om att ”teosofi inte är en religion” inte utesluter det faktum att ”teosofi är religionen” själv. En religion i ordets sanna och enda rätta mening är ett band som förenar människor med varandra – inte ett särskilt antal dogmer eller trossatser. Nu är det så, att religionen i och för sig i sin mest omfattande bemärkelse är det som sammanbinder inte endast alla MÄNNISKOR, utan alla VARELSER och alla ting i hela Universum, till en enda storslagen helhet. Detta är vår teosofiska definition på religion...
...
Det ovanstående är en korrekt definition på vad sann teosofi är, eller borde vara. (Bland trosbekännelserna är buddhismen den enda som är en sådan sann hjärteförenande och människoförenande filosofi, just därför att den inte är en dogmatisk religion.) I detta avseende, emedan det är varje sann teosofs plikt och uppgift att acceptera och förverkliga dessa principer, är teosofin RELIGIONEN och Samfundet dess enda Universella Kyrka; Salomos visdomstempel, vid vars byggande ”varken hammare, yxa eller andra järnverktyg hördes vid huset” (I Kon 6:7) ty detta ”tempel” har inte byggts av någon mänsklig hand, inte heller har det byggts på någon plats på jorden – utan är i själva verket endast upprest i den innersta helgedomen av människans hjärta där den uppväckta själen ensam härskar......Det nyligen utkomna verket Den Hemliga Läran påvisar vilka forntidens alla idéer var beträffande den primitiva människan och hennes tre tidigare rasers ursprungliga 1ärare. Uppkomsten av denna VISDOMS-RELIGION, på vilken alla teosofer tror, härleder sig från denna period. Den så kallade ”Ockultismen”, eller rättare sagt Den Esoteriska Vetenskapen, kan till sitt ursprung spåras tillbaka till dessa Väsen, vilka ledda av karma inkarnerade i vår mänsklighet och på så sätt anslog grundtonen till denna hemliga Vetenskap, som oräkneliga generationer av efterföljande adepter sedan utvidgat mer och mer, i varje tidsålder, medan de kontrollerat dessa läror genom personlig observation och erfarenhet. Huvudsumman av detta vetande – vilken ingen människa kan besitta i sin helhet – utgör det som vi nu kallar för teosofi eller ”gudomligt vetande”. Väsen från andra och högre världar kan möjligen besitta den fullständigt, men vi kan endast besitta den approximativt.
Alltings enhet i universum innebär och berättigar vår övertygelse om existerandet av ett vetande, på en gång vetenskapligt, filosofiskt och religiöst, som påvisar nödvändigheten och verkligheten av sambandet mellan människan och alla ting i universum; och detta vetande blir därför i grunden RELIGIONEN, och måste i sin integritet och universalitet beskrivas med det betecknande namnet VISDOMS-RELIGIONEN.
Det är från denna VISDOMS-RELIGION som alla de olika individuella ”religionerna” (oriktigt så benämnda) har sitt ursprung. Dessa har sedan i sin tur bildat sidoskott och grenar, liksom alla de mindre troslärorna som är baserade på och uppkomna genom personlig erfarenhet inom psykologin. Varje sådan religion eller religiöst sidoskott, vare sig den betraktas som ortodox eller kättersk, vis eller dåraktig, började ursprungligen som en klar och ogrumlad ström från Moder-källan. Den omständigheten att alla med tiden blev förorenade av rent mänskliga spekulationer och påhitt beroende på själviska motiv, hindrar inte någon av dem från att ha varit rena från första början. Det finns sådana trosbekännelser – vi ska kalla dem för religioner – som numera blivit så övertäckta med det mänskliga elementet, att de är fullkomligt oigenkännliga, andra visar bara tecken på tidigt förfall, inte en enda har undkommit tidens gång. Men samtliga är gudomliga, just därför de är naturliga och av genuint ursprung – mazdaismen, brahmanismen, buddhismen, likväl som kristendomen....
...
Den Hemliga Läran – ett verk som meddelar så mycket som kan ges ut under detta århundradet – och är ett försök att delvis avslöja den gemensamma grunden och arvet till alla stora och små religioner och filosofiska system. Det sades vara absolut nödvändigt att röja bort all den mängd av stelnade missuppfattningar och fördomar som nu döljer moderstammen (a) till alla de stora världsreligionerna. (b) till de mindre sekterna, och (c) till teosofin som denna står – hur beslöjad den stora sanningen än blir genom oss och vår begränsade kunskap.[Är teosofin en religion? HPB Online]
FINNS DET OLIKA SLAGS TEOSOFER OCH OLIKA SLAGS TEOSOFI?Vad Helena Blavatsky menar att teosofer är kan vi läsa i hennes teosofiska artikel Vad är teosofer? Detta korta avsnitt talar sitt tydliga språk, Hon säger:
Hur mycket av detta de forntida ariska och grekiska mystikernas natursökande, gudasökande vetenskap … håller då samfundet med om? Vårt svar är: med alltsammans. Men om det tillfrågas vad det tror på blir svaret: ”som en samlad kår – ingenting”. Som organ har samfundet ingen trosbekännelse, då trosbekännelser endast är skal omkring andligt vetande, och i sitt förverkligande är teosofin andligt vetande självt – själva essensen i filosofiskt och teistiskt undersökande. Som en synlig representant för universell teosofi kan det inte vara mer sekteriskt än ett geografiskt sällskap, som representerar universella geografiska upptäckter, utan att bry sig om huruvida upptäckarna är av en eller annan trosbekännelse. Samfundets religion är en algebraisk ekvation i vilken, så länge tecknet = för jämlikhet inte är utelämnat, varje medlem är tillåten att byta ut sina egna kvantiteter som bättre stämmer med klimatiska och andra nödvändigheter, eller med kritiska lägen i sitt ursprungsland, sitt folks egenheter, eller t. o. m. med hans egna. Utan att ha någon antagen trosbekännelse är vårt samfund redo att ge och ta, att lära och undervisa genom praktiska experimenteranden eller försök, och detta i motsats till närmast blott passiva och godtrogna accepteranden av påtvingade dogmer. … Samfundets själva idégrund är fritt undersökande utan fruktan.
Som grupp står samfundet för att alla ursprungliga tänkare och efterforskare i naturens dolda sidor – vare sig materialister, de vilka finner materien utgöra ”allt jordiskt livs löfte och styrka” – eller spiritualister, dvs. de som i anden finner källan för all energi såväl som materia – var och är i egentlig mening teosofer. … Det kommer nu att ses, att huruvida de klassificeras som teister, panteister eller ateister är sådana människor närstående anförvanter till resten. Vad en studerande än är, så när han en gång överger den gamla och medeltida huvudleden som består av rutiner, och ger sig in på den ensliga vägen för självständigt tänkande – gudainriktat – då är han en teosof, en originaltänkare, en sökare med egen inspiration efter den eviga sanningen, för att lösa de universella problemen.[Vad är teosofer? HPB Online]
På tal om olika slags teosofi så kan man kortfattat säga att i HPBs kölvatten så utvecklades det många sidoskott av den ursprungliga teosofin, och de tre mest framträdande stora riktningarna inom den Teosofiska Rörelsen representeras genom, Teosofiska Samfundet (Adyar), Teosofiska Samfundet (Pasadena) och United Lodge of Theosophists (Los Angeles). Denna gruppering gäller än idag och representeras världen över, och dessa grupper ger ut sina egna utgåvor av teosofiska böcker och betonar olika aspekter inom teosofins filosofi. Samtliga grupper har Helena Blavatsky som gemensam nämnare. Det råder idag mycket god samstämmighet mellan de olika grupperna, både lokalt och internationellt. I följande korta utdrag ur ARCANA nr 12 som tidigare citerat sägs det något om det förhållande som rådde i början av rörelsens historia, och vad som ledde till de olika grenarna av det teosofiska trädet, där står bland annat:
Ja, det är en lång historia och jag ska göra den mycket kort och odramatisk. För att börja med Annie Besant så kan man ju säga att hennes verksamhet och William Quan Judges verksamhet gick åt varsitt håll, vilket innebar att vi fick en indisk teosofisk gren och vi fick en så kallad amerikansk gren. Och William Judge stod för det som kallades för The Theosophical Society in America, dvs. Teosofiska Samfundet i Amerika, och Annie Besant stod för det man kallar för Teosofiska Samfundet i Adyar i Indien. Och dess huvudsakliga grundproblem var att Annie Besant hade svårt för att acceptera att William Quan Judge var i mycket nära kontakt med Mästarna, vilket Annie Besant själv inte var på den tiden.
För att komma till Katherine Tingley så var det en kvinna som framträdde ungefär tre år efter Judges död. Ingen ny ledare utsågs direkt utan det fanns ett kabinett, ett råd där flera personer ledde verksamheten efter honom, för det fanns ingen given så kallad efterträdare. Men efter ett tag framträdde Katherine Tingley, och en del teosofer påstod att hon var utsedd att efterträda WQJ. En hel del människor ”köpte” det, till en början. Det gjorde Robert Crosbie också, till en början. Men det tog inte lång tid förrän samtliga som hade satsat sina kort på Katherine Tingley hoppade av. Men då hade Tingley redan skaffat sig mandat i de flesta organisationer som tillhörde T S Amerika, och på den vägen är det. Man kan säga att det är just i den skarven som ULT dyker upp, för det är just där, när Tingley tar de steg hon gjorde, som Robert Crosbie hoppar av och drar sig tillbaka från New York- och Boston-området där T S var stort och flyttade ner till Los Angeles. Sedan är resten en allmänt känd historia, och det finns en kort förklaring i häftet ni får med er om hur förloppet utvecklades. Man kan konstatera att många personer, ställde sig framför teosofin i stället för att stödja teosofins principer och ställa sig bakom de grundtankar som Blavatsky kom med. HPB hittade inte på dessa själv utan hon hade en uppgift, hon var utsänd av ett ockult Brödraskap att under de sista tjugofem åren av 1800-talet föra ut ockult kunskap – att verka som en utsänd Budbärare. [Helena Blavatsky ARCANA 12 Online]För den som verkligen vill sätta sig in i Den Teosofiska Rörelsens historia rekommenderar vi verkligen att läsa den välskrivna boken The Theosophical Movement 1875-1950 som nu har sex långa kapitel översatta till svenska. Gå gärna till Teosofiska Rörelsen 1875-1950 [Förord, Inledning, Innehållsförteckning Online] för en överblick av de olika kapitlens innehållsförteckning.
Redaktionen
TEOSOFISKA RÖRELSEN Online
United Lodge of Theosohists – Malmölogen
Malmö den 21 juni 2005
___________________________________________________________________
Till Huvudindex för NYHETSBREV Online
___________________________________________________________________
_______________________________________________________________________________________________________
| till Helena Blavatsky Online | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online | till B P Wadia Online | till ULTs hemsida |
_______________________________________________________________________________________________________
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23
