Våra Tre Syften

av
HELENA BLAVATSKY

© 2001 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

”Allt det människan gör från hjärtat, och som vi beundrar och förundras över, är uttryck för UTHÅLLIGHETENS okuvliga kraft. Det är med hjälp av denna kraft som stenbrotten förvandlas till pyramider och fjärran länder sammanlänkas med kanaler…Håller man fast vid det man tar sig för övervinner man med tiden de största hindren – bergen jämnas och haven stillas av människans sköra styrka.”

JOHNSON

”Det är så det är och alltid kommer vara, kära vänner. Om ängeln Gabriel skulle nedstiga från himlen, och framgångsrikt leda en resning mot de hävdvunna lagar som är så avskyvärda och egoistiska och som vår stackars värld vacklar under, skulle han förmodligen förlora anseende i många år, kanske i århundraden, inte bara hos de som försvarar nämnda egenintressen utan också hos de hederliga människorna han befriade.”

HUGHES

Post nubila Phaebus – Efter regn kommer sol. Med dessa ord inleder vi den 5:e utgåvan av  LUCIFER. Utgivaren, som fått ta emot sin beskärda del av de gliringar och kritik som genomsyrat alla insändarna i förra numret, känner nu att hon förtjänar en tids lugn och ro och är fast besluten att se till att hon också verkligen får det hädanefter. Efter allt mothugg hon har fått stå emot är hon fylld av en lika stor förakt för sina motståndares inskränkthet, okunnighet och trångsynthet som av en djup trötthet inför denna prövande andefattighet. I den mån hon lyckas behärska sin indignation och häftiga temperament kommer hon i fortsättningen att nonchalera de vantolkningar hon ständigt tycks utsättas för.

Ett nytt nummer av vår tidskrift kan ju vara ett bra tillfälle att blicka tillbaka på allt det som har hänt under de 14 år som Teosofiska Samfundet har funnits och därför inbjuder vi nu våra läsare till just detta.

Även om allmänhetens kunskap om teosofi oftast är begränsad och vag, borde åtminstone Samfundets medlemmar ha klart för sig vilka våra mål är, och på vilka sätt vi arbetar för att förverkliga dem. Risken finns nämligen att de förbiser detta i det allmänna larm som de livliga diskussionerna kring samfundets principer, och det förtal som riktats mot dess representanter, har skapat. Medan de mer trångsynta hos de sekulära, kristna och spiritualistiska grupperna tävlar med varandra om att skymfa en av teosofins ledare, och underminera Samfundets respekt hos allmänheten, fortsätter vi inom Teosofiska Samfundet att värdigt arbeta vidare mot de mål vi ursprungligen hade satt upp.

Sakta men säkert håller Samfundet på att sprida sig och vinna anhängare över hela världen. Medan våra belackare är upptagna av sin tarvliga syssla håller vi på att skapa ett underlag av fakta åt dem som en dag kommer att dokumentera Samfundets historia. Det är inte i de polemiska stridsskrifterna eller på tabloidsidorna som våra prestationer kommer att göra bestående intryck. Vi kommer att gå till historien genom de synliga och konkreta manifestationerna av våra ursprungliga föresatser, nämligen att skapa en kärna av universellt broderskap, förnya intresset för orientalisk litteratur och filosofi samt inspirera människor att studera de ockulta frågorna inom fysik och psykologi. Samfundet har funnits i knappt 14 år men har redan hunnit åstadkomma oerhört mycket! Och mycket av det arbete är av utomordentlig hög klass. Våra motståndare må kanske inte göra oss rättvisa, men det är inget tvivel om att vi kommer att få upprättelse i framtiden. Under tiden ska vi här nedan, under passande rubriker, och utan några som helst försköningar eller överdrifter, protokollföra lite ren fakta:

  

I. BRODERSKAP

När vi kom till Indien i februari 1879 hade halvöns olika raser och sekter överhuvudtaget ingen kontakt sinsemellan. Man hade ingen sammanhållning, inget intresse av att försöka finna den gemensamma nämnaren hos den gamla hinduismens olika sekter eller att överbrygga den uråldriga alienationen. Inte heller hade man något intresse av att försöka hitta den gemensamma nämnaren mellan dem och sådana religioner som islam, jainism, buddhism och zoroastrism. Indiens brahminska hinduer och deras likasinnade – de moderna singalesiska buddhisterna – hade så länge man kunde minnas inte haft något religiöst utbyte. Likadant var det med de olika singalesiska sekterna och kasterna, som trogna sin arkaiska hinduiska härstamning fortfarande höll fast vid kastsystemet, trots buddhismens skriftliga och andliga värderingar. Det förekom inga giftermål mellan dem, det fanns ingen nationell homogenitet på ön, utan bara fientlighet. Något internationellt utbyte, vare sig socialt eller religiöst, mellan singaleser och nordbuddhistiska länder hade heller aldrig förekommit. Båda grupperna var lika okunniga om och likgiltiga för den andres uppfattningar, behov och mål. Och samma brist på intresse och förståelse för den andres syn på religiösa och filosofiska frågor fanns dessutom mellan asiaterna, européerna och amerikanerna som bodde i landet. Det arbete som orientalister som Sir William Jones, Burnouf och professor Max Müller hade gjort hade visserligen väckt ett filosofiskt intresse bland de lärda, men allmänheten förblev ointresserad. Man kan förstå hur svårt det är att försöka bringa harmoni i detta kaos, att försöka skapa en tolerans om än inte välvilja mot varandra, att skingra det agg, den misstänksamhet, negativitet och okunnighet om varandra som är så utbredd idag, om vi till ovanstående lägger till att alla orientaliska religioner, utan undantag, höll på att kvävas till döds av den västerländska etablerade vetenskapens giftiga gaser, som spreds via de europeiska skolorna och propagandistiska missionsverksamheter, som växte upp i hela området och som hade lärt de flesta indiska, ceylonesiska [singalesiska] och japanska eleverna att bli agnostisker som föraktade de gamla religionerna

Tio år har förflutit sedan dess och hur ser det ut nu? Om vi tar det punkt för punkt ser vi – att det på denna korta tid har börjat växa fram en gemenskap och sammanhållning ur den forna splittringen som inte förekom tidigare och att det bara i Indien har bildats 125 avdelningar av Teosofiska Samfundet, var och en inrymmande vårt ideal om broderskap – ett center för religiös och social gemenskap. Medlemmarna omfattar representanter från alla de högre kasterna och hinduiska sekterna. Många av dem är brahminer, den fäderneärvda klass av lärda och filosofer, som de kristna missionärerna fåfängt har försökt omvända till kristendomen, något som också Oxford- och Cambridgemissionen har sett som sin självutnämnda och obestridliga uppgift. Samfundets ordförande, överste Olcott, har på inbjudan rest kors och tvärs genom Indien flera gånger och överallt hållit föredrag om teosofi inför stora åhörarskaror. Under dessa resor har han sått frön som med tiden kommer att växa och sprida vidare vårt evangelium om broderskap och medmänsklig solidaritet. Man kan på flera sätt se hur denna positiva attityd har börjat växa fram: Teosofiska Samfundets årliga konvent besöktes av representanter från ett otal olika raser, kaster och sekter; utgivningen av teosofisk litteratur, som förespråkar vår altruistiska ståndpunkt, har ökat markant, liksom också publiceringen på flera språk av ett flertal tidningar och tidskrifter med samma budskap samt att de sekteristiska kontroverserna på kort tid har upphört; det plötsliga bildandet av en patriotisk rörelse som har sitt säte i Indian National Congress (INC). Idén till denna betydande politiska organisation kom från några av våra angloindiska och hinduiska medlemmar som hade Teosofiska Samfundet som förebild. INC har redan från det den bildades letts av våra kolleger – några av de mest inflytelserika människorna i Indien. Samtidigt finns det inte minsta koppling, förutom genom de enskilda individernas personliga ideal, mellan Kongressen och dess förebild, d.v.s. Teosofiska Samfundet. INC skulle förmodligen aldrig ha bildats om överste Olcott, Teosofiska Samfundets ordförande, inte hade lagt ner så mycket energi på att skapa den andliga organisation, d.v.s. Teosofiska Samfundet, där broderskap, politik, sociala reformer m.m. var de centrala frågorna, som blev förebild för INC – den politiska motsvarigheten till Samfundet. Vi återuppväckte Indiens slumrande ande och ingjöt nytt liv i hinduernas ariska blod. Ett av detta nya livs utlopp blev INC. Detta är ett vedertaget och obestridligt faktum.

 Tar vi oss över till Ceylon [Sri Lanka], möts vi av de underverk som vi har inspirerat till där och som bekräftas av alla de rapporter och andra officiella dokument som hittills har lagts fram för våra läsare och allmänheten i övrigt. Medlemmar av olika kaster arbetar nu sida vid sida mot Samfundets gemensamma mål och det sekteristiska fiendeskapet är i det närmaste stillad. Samfundet har fått 16 nya avdelningar på ön och det singalesiska folket söker sig till oss för rådgivning och vägledning. Tillsammans med överste Olcott åkte en kommitté av buddhister över till fastlandet för att plantera ett kakaonötträd – en uråldrig handling som symboliserar vänskap och välvilja – på innergården i det hinduiska templet i Tinnevelly. Adelsmän från Kandyan, som så länge man kan minnas hade haft ett överlägset förakt för landsortsbefolkningens feodala traditioner, har nu tagit ordförandeposter i våra olika avdelningar och t.o.m. rest runt på ön och föreläst om buddhism.

Ceylon var den port genom vilken Gautamas religion strömmade vidare ut till Kambodja, Siam [Thailand] och Burma. Vad kunde då vara mera passande än att det också var från detta heliga land som Japan nåddes av budskapet om universellt broderskap! Alla i västvärlden känner mycket väl till vad som hände när vår ordförande framförde budskapet till japanerna, hur positivt det togs emot och vilka fantastiska effekter det har haft och därför behöver vi inte upprepa det här. Det räcker med att säga att det hela har klassats som en av vår tids mest genomgripande händelser. Detta är ett mer än tillräckligt, obestridligt och slutgiltigt bevis för hur viktig vår plan är, att bygga upp en känsla av universellt broderskap mellan alla människor, raser, fränder, kaster och hudfärger.

Ett annat bevis för Samfundets förnuftiga ledning är att den har skapat den ”Buddhistiska flaggan” som en samlande och gemensam symbol för denna religion – en symbol som står över alla sekteristiska olikheter och meningsskiljaktigheter. Till skillnad mot de kristna som har sitt kors, har buddhisterna, fram till nu, inte haft någon gemensam religiös symbol och därför saknat ett viktigt kännetecken för sin inbördes samhörighet – fokuseringspunkten för den samhörighetskänsla som vårt samfund försöker instifta. Buddhistflaggan fyller mycket effektivt detta behov. Den har samma storlek som andra länders flaggor och består av sex lodräta fält i färgerna safirblått, gyllengult, karmosinrött, vitt, scharlakansrött samt ett fält som består av alla dessa färger tillsammans. Färgerna är inte slumpartat utvalda, utan motsvarar de psykosfäriska eller auriska färgerna som gamla pali- och sanskritskrifter menar omgav Buddha. På Ceylon och i andra länder är det vanligt att man avbildar Buddha med en strålglans av dessa färgvibrationer runt sig. Esoteriskt sett har färgernas kombination en väldigt starkt suggererande och tankeväckande påverkan. Den nya flaggan hissades för första gången på vårt huvudkontor i Colombo för att sedan med lovord antas över hela Ceylon. Och när överste Olcott introducerade den i Japan spred den sig över hela riket redan under hans nyligen inträffade och korta besök där.

Inget förtal kan vare sig utplåna eller förringa något av dessa fakta. De har trängt igenom vår tids dimridå av hat, för att med sin klarhet belysa alla händelser och skeenden som historikern i sitt värv betraktar.

 

 II. ORIENTALISK FILOSOFI, LITTERATUR, OSV.

Ingen, som inte har god kännedom om Indien och hinduerna, kan förstå hur den yngre generationens utbildade hinduer kände för sin fäderneärvda religion när vi först kom dit för 10 år sedan. Den materialistiska och agnostiska attityden till religion i sin abstrakta aspekt, som råder på universiteten i väst, hade överförts till de indiska skolorna av de elever som en gång gick på dessa universitet, nämligen de europeiska professorerna som undervisade på de indiska skolorna. Läroböckerna underbyggde denna inställning och de utbildade hinduerna, en social klass i sig, var synnerligen skeptiska vad gäller religiösa frågor. Därför deltog de i den nationella kultens riter och ceremonier mer av tradition och social konvention snarare än av övertygelse. Missionärsskolorna i sin tur lärde sina elever att bli misstänksamma och fördömande mot hinduismen och alla andra icke-kristna religioner utan att för den skull lyckas vinna anhängare till kristendomen eller få folk att konvertera. Botet för detta var, naturligtvis, att angripa skepticismens fäste – den s.k. vetenskapen– och bevisa alla religioners, och i synnerhet hinduismens, vetenskapliga grundval. Vi tog oss omedelbart an denna uppgift och lyckades med den, vilket varje Indienresenär som gjorde sig besväret att förhöra sig om indiernas allmänna mening i denna fråga, skulle märka.  Förändringen har noterats av Sir Richard Temple, Sir Edwin Arnold, Mr.Caine M.P., Lady Jersey, Sir Monier Williams, Indiens ärkebiskop, alla rektoratens biskopar och ärkediakoner, ledningarna för flera missionsorganisationer samt rektorer och lärare på skolorna, korrespondenter på flera europeiska tidskrifter, ett flertal indiska författare och förläggare, och församlingar av sankrit panditer. Det har också medgetts i ett otal tacktal som har riktats till överste Olcott under hans vidsträckta resor. Utan att förhäva oss eller riskera motsägelser kan vi lugnt konstatera att Teosofiska Samfundets arbete i Indien har ingjutit ett friskt och starkt nytt liv i den hinduiska filosofin, gett nytt liv åt den hinduiska religionen och återgett de indiska studenterna tron på sin fäderneärvda religion. Dessutom har vi väckt ett intresse för sanskritlitteratur, vilket är synligt i alla nytryck av gamla encyklopedier, skrifter och artiklar samt i grundandet av många sanskritskolor och i stödet som många av landets prinsar på olika sätt ger sanskritforskningen, m.m. Genom våra olika litteratur- och tidningsagenturer har vi dessutom spridit ett intresse för och kunskap om arisk filosofi över hela världen.

Resultatet av detta arbete märks i den ökade efterfrågan på teosofisk litteratur samt romaner och tidningsnoveller som införlivar orientaliska tankegångar. En annan konsekvens är den österländska filosofins befogade modifiering av de uppfattningar som den nyligen tillblivna spiritualismen har vad gäller källan till en del av intelligensen som ligger bakom mediala fenomen. Och ytterligare en följd är att fr. Annie Besant, efter att ha studerat den esoteriska läran, har lämnat Sekularistpartiet och anslutit sig till oss, något som har haft oerhörda konsekvenser för både Samfundet, sekularismen och allmänheten. Sankritord, som man tidigare aldrig hade hört i västvärlden, är nu välkända för den läsande allmänheten och man kan hitta skrifter som Bhagavad-Gita i de flesta boklådorna i Europa, Amerika, Australien och Asien

Ceylon har varit med om en buddhismens renässans och bl.a. sett spridningen av tiotusentals böcker med det buddhistiska budskapet, översättningen av The Buddhist Catechism [I svensk översättning Buddhistisk katekes, 1889] till många språk i Öst och Väst, grundandet av teosofiska gymnasier i Colombo, Kandy, och Ratnapura, öppnandet av nästan 50 skolor för buddhistiska barn under ledning av Samfundet samt regeringens införande av en buddhistisk helgdag. Dessutom har landet fått en buddhistisk tidning som ges ut i Colombo ett par gånger i veckan skriven på det lokala språket samt en tidning som ges ut på engelska, båda sammanställda, tryckta och utgivna genom Samfundets eget tryckeri. Ceylon har också tagit emot sju unga och begåvade buddhistmunkar från Japan som av Teosofiska Samfundet togs över till ön för att de skulle lära sig pali av den vördade översteprästen Sumangala och så småningom kunna förmedla till sina landsmän den buddhistiska kanon, så som den är bevarad i den södra kyrkan 2.500 år efter Buddhas nirvana.

Det är ingen tvekan om att Teosofiska Samfundet, under sina första 14 år, har lyckats långt över förväntningarna med att förverkliga två av sina tre syften. Vi har lyckats bevisa att varken ras, tro, hudfärg eller gammalt fiendeskap kan hindra spridningen av altruismens och broderskapets ideal, hur mycket de teoretiker än kan ha ansett detta vara en utopisk dröm, vilka ser människan som enbart ett fysiskt problem och förnekar det inre, större, Högre Självet.

  

III.  OCKULTISM

 Trots att bara ett fåtal av våra medlemmar är intresserade av mystik är det ändå ett faktum att orsaken till vår framgångar, såsom vi beskrivit dem här ovan, är vår tro på det Högre Självet – utan specifik hudfärg, kosmopolitisk, osekteristisk, könlös, icke-världslig, altruistisk – och att denna övertygelse är vår utgångspunkt i allt vi gör. Sekularisten, agnostikern och den s.k. vetenskapsmannen hade aldrig kunnat uppnå det vi har uppnått, ja, det hade varit otänkbart. Fredliga samhällen är utopiska eftersom argument grundande på ett exoteriskt förhållningssätt till social moral och egoism aldrig kan få de styrande i olika länder att ta avstånd från sina själviska krig och erövrarmentalitet.

Sociala skillnader – ett resultat av arv och miljö – ger näring åt rasism samt sekteristiska och sociala antipatier som är oövervinnliga om man angriper dem utifrån. Men eftersom alla människor är lika till sitt väsen nås de alla av budskap som riktar sig till deras ”hjärta” och talar till deras intuition. Och eftersom det bara finns en enda Absolut Sanning, och denna är själva livet och själen i alla religioner, är det möjligt att åstadkomma en allians hängiven åt forskningen och spridningen av denna grundläggande Sanning. Ett sammanfattande namn för denna Eviga Sanning är den ”Hemliga Läran”. Vi har predikat den och vunnit åhörare, vi har i viss mån undanröjt gamla hinder, vi har bildat vårt samfund, och genom att ha blåst nytt liv i den ariska litteraturen har vi också fått dess värdefulla religiösa, filosofiska och vetenskapliga läror att spridas över hela världen.

Även om Samfundet inte har öppnat några skolor för adeptskap har vi åtminstone lyft fram i ljuset, och i viss mån bevisat, att det finns adepter och att adeptskapet av nödvändighet är en logisk och naturlig del i människans utveckling. Vi har därmed hjälpt människor i västvärlden att få en mer relevant syn på människans potential än de tidigare hade. Studiet av österländsk psykologi har gett västvärlden vissa ledtrådar till en del mysterier som den tidigare tyckte var förbryllande, t.ex. mesmerism och hypnos samt kontakten mellan de döda och de levande. Den österländska psykologin har också gett västvärlden en teori om beskaffenheten av och förhållandet mellan energi och materia – en teori som kan bevisas av vem som helst som lär sig att göra samma praktiska experiment man gör på den ockulta vetenskapens skolor i orienten. Vår egen erfarenhet bjuder oss att säga att denna vetenskap och dess kompletterande filosofi ger svar på några av de djupaste frågorna om människan och naturen. Vetenskapligt gör den det genom att bygga en bro över den ”Oöverstigliga Klyftan”, filosofiskt genom att göra det möjligt att formulera en konsekvent teori om ursprunget till och ödet för himlakropparna, deras naturriken och olika verklighetsplan. Där hr.Crookes kör fast i sitt sökande efter metaelementen och inte hittar de saknade atomerna i sin hypotes om att det ska finnas sju stycken, kommer Adwaitafilosofin in med sin fulländade teori om att alla former skapas ur det formlösa, Prakriti ur Mulaprakriti – den ”rotlösa roten”.

När nu Key to Theosophy [I svensk översättning  Nyckeln till teosofin, 1890, 1918, 1991 förkortad upplaga], en ny avhandling som i klarspråk förklarar vad den esoteriska teosofin tror på, inte tror på eller absolut förkastar, har publicerats, kommer man inte längre att kunna angripa oss på samma befängda och ogrundade sätt som tidigare. ”Journalisterna” på spiritualistiska och andra tidningar blir tvungna att försöka bevisa det de anklagar oss för genom att hänvisa till, och underbygga sina argument med, våra teosofiska skrifter, och då framförallt Key to Theosphy. Samma sak kommer att gälla alla de som plågar de respektabla dagstidningarna med fördömanden av och kritik mot påstådda ”teosofiska dogmer” som aldrig har funnits annat än i våra belackares fantasier.

De kan inte längre skylla på bristande kunskap och skulle de envisas med att fortsätta att kritisera oss får de göra det utifrån det som står i boken, eftersom den informationen och vad vår filosofi står för ju är tillgängligt för alla numera.

Vårt samfund har gjort mer för att sprida kunskap om det storslagna ariska tänkandet och deras insikter till västerländska tänkare under de 14 år det har existerat än något annat organ har gjort de senaste nitton århundradena. Vad Samfundet kommer att göra i framtiden kan vi inte sia om. Men utifrån de erfarenheter vi hittills har gjort hoppas vi att det kommer att vara mycket och att vi fortsätter utvidga vårt redan omfattande verksamhetsfält.

 
HELENA BLAVATSKY
Lucifer, september, 1889.

Översatt från Helena Blavatskys Theosophical Articles, vol I, sid 81- 90, "Our Three Objects". Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

Teosofiska Rörelsens Tre Syften

1     Att bilda en kärna av Universellt Broderskap inom mänskligheten utan att
       fästa  avseende på ras, troslära, kön, samhällsklass eller hudfärg

2     Att studera forntida och moderna religioner, filosofier och vetenskaper,
       samt klargöra vikten av sådant studium.   
         
3    Att utforska de oförklarade naturlagarna och människans latenta psykiska
      krafter.

 
|   till toppen  |  till Helena Blavatsky Online  |   till ULTs hemsida   | 

 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23