yantra1.gif (2187 bytes)

Patanjalis Yoga Aforismer Online

BOK IV

ISOLERINGENS INRE NATUR

En tolkning av
WILLIAM Q JUDGE

© 2008 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

 

 

Senast reviderad 21 sep 2009

 

till Förordet        till Bok I        till Bok II        till Bok III       till Bok IV    

till Dagboken     till Ordboken

BOK IV

1. Kroppsliga fullkomligheter eller övermänskliga krafter skapas genom födelse, eller genom kraftigt verkande örter, eller genom åkallelser, botgöringar eller meditationer.

Den enda grunden för bestående fullkomlighet är meditation som utförts i inkarnationer före den i vilken fullkomligheten uppträder, ty fullkomlighet genom födelse så som fåglarnas förmåga att flyga är obeständig, liksom de som följs av åkallelser, elixirer eller liknande. Men eftersom meditation når inåt, så påverkar den varje inkarnation. Detta innebär att även ond meditation leder till fullkomlighet i ondska.

2. En människas förvandling till en varelse av en annat slag som till exempel en himmelsk varelse åstadkoms genom naturernas sammansmältning.

Här åsyftas möjligheten vilken medges av hinduerna att en människa kan förändras till att bli en av Devorna, eller himmelska väsen, genom botgöringens och meditationens kraft.


3. Vissa förtjänster, gärningar och övningar beskrivs som “tillfälliga” eftersom de inte framkallar någon väsentlig förändring av naturen, men de är effektiva när det gäller att röja undan hinder som står i vägen så att tidigare förtjänster kan komma fram, på samma sätt som när lantbrukaren tar bort något bevattningshinder och låter vattnet strömma fram.

Här är avsikten att vidare förklara Aforism 2 genom att visa, att under vilken som helst inkarnation kommer vissa övningar [det vill säga, de som tidigare fastställts] att undanröja sådant som hindrar människans tidigare karma, så att denna karma kan manifestera sig. Om övningarna däremot inte hade fullföljts, skulle verkningarna av förfluten meditation kunna fördröjas till ännu ett kommande liv.

4. De förnuft som är verksamma i de olika kropparna som asketen frivilligt använder sig av är skapade av hans egen egoism.

5. Och dessa olika förnufts skiftande aktiviteter styrs av asketen

6. Bland de förnuft som är annorlunda sammansatta på grund av födelse, örter, åkallelser, botgöringar och meditation, är det endast det förnuft som renats genom meditation som är fritt från gärningars lagrade mentala intryck.

Aforismen gäller alla människogrupper och inte de kroppar som asketen ikläder sig; och man måste alltid ha i åtanke filosofins lära att varje liv lämnar mentala avlagringar i Jaget som bildar grunden för förändringar i andra kommande liv.

7. Asketens gärningar är varken fläckfria eller dunkla, utan har sin egen beskaffenhet, medan andras är av tre slag.

De tre slag av gärningar som här åsyftas är (1) de som är rena i handling och motiv; (2) de som är mörka, sådana som tillhör lägre varelser och (3) de som förekommer bland vanliga människor, de som är rena-mörka. Det 4:de slaget är asketens.

8. Utifrån dessa gärningar uppträder under varje inkarnation bara en manifestation av de lagrade mentala intryck som kan komma till fruktbildning i den inkarnationens miljö.

9. Även om manifestationen av lagrade mentala intryck kan hindras av olämpliga omgivningar, som skiljer sig beträffande samhällsklass, ort  och tid, så finns där ett direkt förhållande mellan dem, ty minnet och den själv-återskapande tankens gång är identiska.

Avsikten med detta är att röja undan tvivel som orsakats av Aforism 8, och är avsedd att visa att minnet inte är kopplat till en kropps hjärna, utan tillhör det inkarnerande jaget, som bevarar alla de lagrade mentala intrycken i ett latent tillstånd. Vart och ett av dem manifesteras närhelst en inkarnation ger en kropp och miljö som är lämplig.

10. De lagrade mentala intrycken är eviga på grund av begärets kraft som alstrade dem.

I den indiska upplagan sägs det att de lagrade mentala intrycken kvarstår på grund av ‘välsignelsen’. Eftersom detta ord används i en särskild betydelse återger vi det inte här. Alla lagrade mentala intryck härrör sig från en önskan att glädjas, antingen det är en önskan att i nästa liv slippa en viss smärta som har upplevts i detta liv, eller en positiv önskan att ‘må den ena eller den andra glädjen alltid förunnas mig”. Detta kallas en ‘välsignelse’. Även ordet “evig” har en särskild betydelse, emedan det endast avser den tidsperiod som omfattas av en “Brahmas dag”, som varar tusen tidsåldrar.

11. Eftersom de är förenade genom orsak, verkan, underlag och stöd, blir resultatet av att de avlägsnas, att de lagrade mentala intrycken upphör att existera.

Denna Aforism kompletterar den föregående och avser att påvisa, att trots de lagrade intrycken kommer att kvarstå “i evighet” om de lämnas åt sig själva, och fastän de ständigt tilltar genom nya erfarenheter och liknande begär – så kan de likväl avlägsnas genom att avlägsna alstrande orsaker.

12. Men det som är förflutet och det som skall komma, kan inte reduceras till icke-existens, eftersom egenskapernas förhållande skiljer sig från varandra.

13. Objekt, subtila eller inte, består av tre egenskaper.

De “tre egenskaperna” är Sattwa, Raja och Tamo, Sanning, Aktivitet och Mörker: Sanning korresponderar med ljus och glädje; Aktivitet med passion; och Mörker med ondska, vila, likgiltighet, slöhet och död. Alla manifesterade objekt är sammansatta av dessa tre egenskaper.

14. Tingens enhetlighet beror på att deras modifikation är densamma.

15. Iakttagelsen är åtskild från objektet eftersom det finns en mångfald av tankar bland dem som iakttar ett och samma objekt.

______________________________________________________________

[Här är en Aforism utesluten av William Q Judge av okänd anledning för översättarna. Kanske är det ett senare tillägg som gjorts till texten, men som nu allmänt accepteras i Indien och resten av världen. I de flesta moderna utgåvor finns här en annan Aforism nr 16, vilket betyder att den löpande räkningen framöver blir förskjuten bakåt, och det totala antalet Aforismer i bok IV blir 33 istället för 34 i denna utgåva. Detta innebär att William Q Judges version sammanlagt innehåller 195 Aforismer.]
______________________________________________________________

16. Ett objekt iakttas, eller iakttas inte beroende på om förnuftet har blivit färgat eller påverkat av objektet eller ej.

17. Förnuftets modifikationer är alltid kända för den ande det är underordnat, eftersom den inte är underkastad modifikation.

Av alla de förändringar som förnuftet och själen utsätts för, förblir således den andliga själen,
Ishwara, “vittnet och åskådaren”, oberörd.

18. Förnuftet är inte själv-illuminerat ty det är ett redskap åt själen och färgas och förändras av erfarenheter och av objekten, samt iakttas av själen.

19. Koncentrerad uppmärksamhet på två objekt kan inte äga rum samtidigt.

20. Om en förnimmelse kunde iakttas av en annan, då uppstod det med nödvändighet iakttagelse av iakttagelse, som skulle resultera i en förvirring.

21. När förståelsen och själen är förenade blir resultat självkännedom.

Den självkännedom som här omtalas är den inre illumination som alla mystiker eftersträvar, och är inte bara en kännedom om självet i vanlig bemärkelse.

22. Förnuftet, när det är förenat med själen och fullt förtroget med kunskap, omfattar alla objekt.

23. Förnuftet – fastän det antar olika former till följd av oräkneliga mentala lagrade intryck – existerar för själens frigörelse och verkar i samverkan därmed.

24. Hos den som känner skillnaden mellan själens och förnuftets karaktär upphör vanföreställningar om själen.

Förnuftet är endast det verktyg, redskap eller medel, genom vilket själen inhämtar erfarenhet och kunskap. Förnuftet är så att säga nytt i varje inkarnation. Det är en del av det aggregat som själen förses med under otaliga liv för att kunna få erfarenhet och skörda frukterna av utförda gärningar. Föreställningen att förnuftet antingen är det som känner eller erfar är falsk och måste undanröjas innan själen kan uppnå frigörelse. Det har därför sagts att förnuftet verkar och finns till för själens frälsning, och inte tvärtom. När detta är fullt förstått inser man själens beständighet, och alla onda ting som flödar från falska föreställningar börjar då att försvinna.

25. Då börjar förnuftet inrikta sig på urskillning och underkastar sig Isolering.
 
26. Men under meditationens intervaller uppstår andra tankar på grund av kontinuiteten av gamla intryck som ännu inte är utplånade.

27. Medlen att använda sig av för att undvika och utesluta dessa tankar är desamma som tidigare beskrivits för eliminerande av lidanden.

28. Om asketen inte längtar efter frukterna, även när fullkomlig kunskap blivit uppnådd, och inte är overksam, så uppstår utifrån hans absoluta fullkomliga urskiljande kunskap den meditation som tekniskt kallas Dharma Megha dygdens moln.

Kommentatorn förklarar att när asketen har nått det stadium som beskrivs i Aforism 25 så uppnår han – om han med sin koncentration förhindrar alla andra tankar och inte hyser begär efter att vinna de förmågor han kan framkalla med blotta viljan – ännu ett meditationstillstånd som kallas “dygdens moln” eftersom det ligger till så att detta kommer att frambringa det ”andliga regn” som förverkligar själens slutliga mål – fullständig frigörelse. Och den innehåller också en varning som säger: att tills dess detta slutliga mål är uppnått så är begär efter resultat ett hinder.

29. Resultatet därifrån blir ett undanröjande av lidandena och alla gärningar.

30. Från den oändliga kunskap som är helt fri från dunkelhet och orenhet, framträder det sig som är vetbart smått och lätt att förstå.

31. Därefter kommer egenskapernas omväxlande modifikationer till ett slut, eftersom dessa har förverkligat själens mål – erfarenhet och frigörelse.

32. Då kommer man att förnimma att ögonblicken och dess ordningsföljd och succession är samma sak.
 
Detta går ett steg längre än Aforism 53 i Bok III, där det påstås att genom urskillning av tidens yttersta indelning så blir resultatet en förnimmelse av universums mycket subtila och svårfattliga principer. Här, efter att ha uppnått Isolering ser asketen till och med bortom ytterligheterna, och dessa är, fastän de kan påverka den människa som inte uppnått detta stadium, identiska för asketen, därför att han behärskar dem. Det är ytterst svårt att tolka denna aforism, och i originalet står det att ‘ordningsföljden är ögonblickets motsvarighet’ För att uttrycka saken på ett annat sätt kan man säga att i den slags meditation som åsyftas i Aforism: 53 i Bok III, så framskrider en beräknande iakttagelse i förnuftet, genom vilken den som kontemplerar tvingas iaktta tidsindelningarna såsom de framträder inför honom, emedan han ännu inte helt behärskar dem.

33. När själen har återabsorberat de egenskaper som varit dess mål att att återfå, när själen är förenad med förståelsen av sig själv, föreligger det tillstånd som kallas Isolering

Detta är en allmän förklaring av Isoleringens beskaffenhet som ibland kallas för Frigörelse. De egenskaper som tidigare beskrivits, som finns i alla objekt och hittills har påverkat och hindrat själen, har upphört att bli förväxlade med verkligheter, och följden blir att själen förblir i sin egen karaktär, opåverkad av de stora ”motsatsparen” njutning och smärta, gott och ont, köld och värme och så vidare.

Det får emellertid inte uppfattas som att filosofin utmynnar i en negation, eller kallsinnighet, som vårt engelska ord “Isolering” kan tyckas innebära. Fallet är det motsatta. Innan detta tillstånd är uppnått så är själen hela tiden påverkad och hindrad av objekten, sinnena, lidanden och njutningar, och ur stånd att medvetet och allsidigt deltaga i det stora livet i universum. För att kunna göra detta måste den stå orubbligt fast “i sin egen karaktär”; och så går den vidare såsom anges i filosofin för att hjälpa alla andra själar, som ännu kämpar på vägen för att uppnå målet. Det är uppenbart att fler Aforismer angående detta skulle vara olämpliga, liksom vara av en sådan beskaffenhet att de skulle förbli obegripliga, för att inte nämna det gagnlösa i att delge dem.
 

SLUT PÅ DEN FJÄRDE BOKEN

Ishwara vara nära och hjälpa dem som läser denna bok.
 
OM.

 

wpeAF.jpg (3179 bytes)


© 1997  ISBN 91-87740-04-4.   Teosofiska Kompaniet Malmö 1997. 

Översatt från The Yoga Aphorisms of Patanjali av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1973.

______________________________________________________________________________________________________

 |  till Helena Blavatsky Online  | till William Q Judge Online |  till Robert Crosbie Online  till  B P Wadia Online | till ULTs hemsida   | 

______________________________________________________________________________________________________

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23