Vad ovanstående rader innebär i klartext för oss människor idag 2010, är att vi nu ges stora möjligheter att återupptäcka Den Förlorade Visdomen – Teosofin – vårt rena gudomliga Medvetande. Vad vi nu kommer att uppleva, mer än någonsin tidigare, mer för varje år som går, är vårt medvetandes gradvisa utveckling mot andlighet. Den teosofiska eller gudalika Visdomen vilar inom oss som en outnyttjad potential. Vi som är redo kommer att upptäcka våra inneboende möjligheter mer och mer i vardagen. Genom andliga studier, ockult meditation, vilja och utövande av de sju Paramiterna når vi lättare Den Heliga Gnosis – Tetraktys som vi så innerligt söker.

Vad som också sker vid denna tidpunkt är att de Levande Mästarna förmedlar ytterligare en del av det Förlorade Ordet inom den Ockulta Traditionen till oss människor som nu är mogna att ta emot ytterligare en del av denna magiska visdom. Fastän den är förklädd i allegorier och symboler, är den mer än någonsin avslöjad. Vi har inom oss en fördold gnosis som väntar på att bli förlöst, låt oss ta vara på denna möjlighet.

Tidpunkten är kommen för en ny resa, ja, timmen är redan slagen för Vattumannens Tidsålder som markerade den cykliska begynnelsen för oss. Vi kan nu på allvar i detta liv börja söka i våra hjärtan efter Den Förlorade Visdomen. Det finns inget i dagsläget som hindrar oss från att börja Den Inre Resan mot andlig pånyttfödelse. HPB inbjöd alla människor på hennes tid att ta sitt ansvar, speciellt våra amerikanska bröder, hon säger i Fjärde budskapet till de amerikanska teosoferna, som kom år 1891, vilket var det år hon dog:

Er [amerikanarnas] position som förelöpare för den sjätte underrasen av den femte rotrasen, har sina speciella risker, såväl som sina särskilda fördelar. Psykism [medialitet] med all dess dragningskraft och faror utvecklas av nödvändighet bland er, och ni måste se upp för annars överträffar den psykiska [mediala] den manasiska och andliga utvecklingen. Psykiska förmågor är värdefulla tillskott till utvecklingen under förutsättning att de är under absolut kontroll, tyglade och styrda av den manasiska principen. Men dessa förmågor skenar iväg och tar kontroll i stället för att kontrolleras, utnyttjas i stället för att nyttjas och leder den studerande in i de mest farliga villfarelser och en säker moralisk undergång. Var därför vaksam inför denna utveckling som är så oundviklig för er ras och i er evolutionsperiod så att den slutligen verkar för det goda och inte för det onda; och mottag i förtid de innerliga och mäktiga välsignelser från Dem, [Mästarna] vars ynnest aldrig kommer att överge er, om ni inte själva sviker.

Även om vi onekligen befinner oss långt ifrån de faktiska förändringar som kommer att inträffa senare i denna rund då Etern sägs komma inom vårt synfälts område så bör vi komma ihåg påståendet i Den Hemliga Läran (II, sid. 150) där det står att ”Vår femte ras närmar sig snabbt det femte elementet – kalla det interstellär eter om ni så vill – vilket emellertid har mer att göra med psykologi än fysik.” Sådana förutsägelser sammanhänger helt säkert med fotnoten i H.P.B.:s artikel där hon talar om de tre cykler som nådde sitt slut i och med det förra århundradet [1898] och som förde med sig det som hon kallade ”en stor förändring”. Det finns ett stort samband relaterat till denna förändring som gäller den manasiska-noetiska utvecklingen.

Vidare står det i Den Hemliga Läran (I, sid. 272-273):

Först i nästa rund, den femte, skall det femte elementet, etern – akashas yttre kropp, om den ens kan kallas detta – bli ett för alla människor känt faktum i naturen, liksom luften nu är det för oss, och därigenom upphöra att  bara vara en förutsättning och en ”förmedlare” för så många olika saker och ting, som det är nu. Och först under denna rund skall de högre sinnen, vilkas tillväxt och förkovran är beroende av akasha, få tillfälle att fullständigt utveckla sig. Som redan antyds, kan en delvis bekantskap med den väsenssida hos materien som vi kallar ”genomtränglighet” och som skulle framträda samtidigt med det sjätte sinnet, väntas komma till utveckling vid behörig tid inom den nuvarande runden. Sedan våra hjälpkällor i nästa rund ökats med nästa element, skall genomträngligheten bli en så uppenbar egenskap hos materien, att de tätaste kroppar, vi i denna rund känner, då på sin höjd skall te sig lika hindrande för mänsklig förnimmelse som nu en tät dimma.

Detta manar till användandet av vår imaginära förmåga, att känna igen dels det som är detsamma och dels det som är annorlunda i psykismens cykler [de mediala] under århundrade efter århundrade, och att även känna igen förändringarna när det gäller utseende och framtoning av den Teosofiska Rörelsen, och inte minst relationen mellan den psykiska naturens växelspel och möjligheten till att uppväcka mänskligheten till andliga sanningar i en vidare bemärkelse. 

Helena Blavatsky, Mästarnas språkrör, beskriver i en av hennes mest ockulta artiklar Psykisk och noetisk verksamhet, del I & II tankarna kring DEN FÖRLORADE VISDOMEN, det vill säga, SJÄLVMEDVETANDET och dess olika kopplingar till den Kosmiska Rörelsen, Den Stora Andningen, Guds Andedräkt eller Vibration, liksom till vår egen in och utandning, vår egen existens och tillvaro. Hon säger bland annat följande i detta långa utdrag hur vi kan forma vårt medvetande i rätt riktning:

[...] Ett nytt inflytande, en fläkt, ett ljud – ”likt en mäktig frambrusande vind” – har plötsligt svept fram över några teosofers huvuden. En idé som till en början var vag  har med tiden antagit en mycket tydlig form och verkar nu att ivrigt sysselsätta några av våra medlemmars tankar. Den lyder följande; om vi vill vinna proselyter, måste det fåtal före detta ockulta läror, som är avsedda att offentliggöras, hädanefter mer underordnas, om inte helt och hållet bli ett med den moderna vetenskapen.

Detta är i sanning ett väldigt företag och tillika något som helt och hållet liknar den politik som medeltidens teologer använde, vilka förvrängde sanningen och till och med förtryckte den, då den råkade i kollision med den gudomliga uppenbarelsen. Det är onödigt att säga att vi betackar oss för kompromissen. Det är ganska möjligt – ja sannolikt och nästan oundvikligt – att ”de missar som gjorts” vid framställandet av sådana svårfattliga metafysiska läror som finns i den Österländska Ockultismen, är ”ofta förekommande och rätt betydande”. Men då bör alla sådana misstag spåras tillbaka till uttolkarna och inte tillskrivas själva systemet. De bör då rättas enligt samma läras auktoritet och kontrolleras genom de läroteser som växt upp på Gupta Vidya's fruktbara och fasta mark och inte enligt de spekulationer, som blomstrar upp i dag för att vissna bort i morgon på de moderna vetenskapliga gissningarnas flygsandsfält. I synnerhet gäller detta allt som rör psykologi och mentala fenomen. Genom att hålla fast vid vårt motto ”Det finns ingen religion högre än sanningen” vägrar vi på det bestämdaste att sammankoppla oss med den fysiska vetenskapen.

[...] Sålunda kan vi lugnt utmana hela församlingen av psyko-fysiologer att korrekt definiera Medvetandet – de kan vara säkra på att misslyckas, eftersom Själv-medvetandet endast hör till människan och utgår från SJÄLVET, det högre Manas. Men eftersom det psykiska elementet (eller Kama-Manas) [1] är gemensamt för såväl djuren som människan – ty den långt högre graden av utveckling hos den senare beror enbart på den större fulländningen och finkänsligheten hos dennes hjärnceller – så kommer ingen fysiolog, inte ens den skickligaste någonsin klara av att lösa människoförnuftets mysterium i dess högsta andliga manifestation eller i dess duala aspekt som psykisk och noetisk (eller manasisk) [2] eller ens förmå fatta den förras invecklade beskaffenhet på det rent materiella planet – såvida han inte känner till någonting om och är beredd att medge närvaron av detta element. Detta innebär att han måste medge ett lägre (djuriskt) och ett högre (eller gudomligt) förnuft i människan, eller det som inom ockultismen är känt som de ”personliga” och de ”opersonliga” Jagen. Ty emellan det psykiska och det noetiska, emellan personligheten och individualiteten finns samma djupa klyfta som mellan ”Jack uppskäraren” och en helig Buddha. Såvida inte fysiologen accepterar allt detta kommer denne, menar vi, att ständigt komma ut på osäker mark. Vi ämnar bevisa detta.

____________________________

[1] Eller vad kabbalisterna kallar Nefesh ”livsanden”.

[2]  Sanskritordet Manas ( Förnuft) är den beteckning vi väljer att använda, snarare än det grekiska Nous (noetisk) eftersom det senare ordet blivit så fullständigt missförstått inom filosofin blir följden att detta inte anger någon bestämd betydelse.
 

[...] Att varje företeelse i det synliga universum har sin uppkomst i rörelse, är ett gammalt axiom i ockultismen, inte heller betvivlar vi att psyko-fysiologen ögonblickligen skulle råka i tvist med hela samlingen av exakta vetenskapsmän, om han visade sig gilla den föreställningen, att i ett givet ögonblick en hel serie av fysiska fenomen skulle kunna försvinna i ett vakuum. När författaren av det citerade verket påstår, att nämnda kraft inte försvinner då den når de högsta nervcentra, utan att den genast förvandlas till en annan serie, dvs. en serie psykiska manifestationer, tanke, känsla och medvetande – precis på samma sätt som denna psykiska kraft användes till att frambringa något arbete av fysisk (dvs. muskulär) beskaffenhet, omvandlas och övergår i det – så får han häri stöd av ockultismen, som är den första att påstå att all psykisk verksamhet, från dess högsta till dess lägsta yttringar, är ” ingenting annat än – rörelse”.

Ja, den är RÖRELSE; men inte endast en ”molekylär” sådan som författaren vill låta oss förstå. Rörelse i form av den STORA ANDNINGEN ( se Den Hemliga Läran del I) – alltså ”ljud” på samma gång – är urgrunden till all kosmisk rörelse. Den är utan begynnelse och utan slut, det enda och eviga livet, grunden och ursprunget till det subjektiva och objektiva universum; ty LIVET (eller Varat) är tillvarons eller varandets fons et origo, källa och upphov. Men molekylär rörelse är den lägsta och mest materiella bland dess ändliga manifestationer. Om nu den allmänna lagen om bevarandet av energi leder den moderna vetenskapen till slutsatsen att psykisk verksamhet endast representerar en speciell form av rörelse, så leder samma lag även ockultisterna till samma övertygelse – och därjämte även till något annat, som psyko-fysiologin helt och hållet lämnar utan avseende. Om den senare först i detta århundrade upptäckt att psykisk (vi säger även andlig) verksamhet är föremål för samma allmänna och oföränderliga rörelselagar som något annat fenomen som manifesterar sig inom kosmos objektiva område , och att i både den organiska och den oorganiska (?) världen varje manifestation, vare sig medveten eller omedveten, representerar endast resultatet av vissa samverkande orsaker. så representerar detta, inom den ockulta filosofin blott och bart dess vetenskaps abc. ”Hela världen är i Swara; Swara är Anden själv” – det ENDA LIVET eller rörelsen säger den ockulta filosofins gamla skrifter. ”Den korrekta översättningen av ordet Swara är Livsvågens ström” säger författaren till ”Natures Finer Forces” [3], och han förklarar vidare:

”Det är denna vågformiga rörelse som är orsaken till det synliga differentierade universumets evolution ur det kosmiska odifferentierade urstoffet…Varifrån kommer denna rörelse? Denna rörelse är anden själv. Ordet Atma (universell själ) som det används i boken ( se nedan) innebär i sig själv idén om en evig rörelse, eftersom det kommer från roten AT, eller evig rörelse; och det borde särskilt framhållas att denna är besläktad med och helt enkelt en annan form av rötterna AH, andedräkt, och AS, väsen. Alla dessa rötter har till sitt ursprung det ljud som frambringas av djurens (levande varelsers) andedräkt…Livsvågens ursprungliga ström är sålunda densamma som i människan antager formen av lungornas in- och utandningsrörelser, och detta är den allt genomgående källan för universums evolution och involution…”

____________________________

[3] The Theosophist  feb. 1888 p 275 av Rama Prasad, President för Meerut Theosophical Society. Den av honom citerade ockulta boken säger följande: ”det är Swara som givit form åt delarnas första anhopningar i universum; Swara orsakar evolution och involution; Swara är Gud, eller mer korrekt den Stora Kraften själv (Maheswara). Swara är manifestationen av den på materien verkande kraft som i människan kommer till känna som förmågan som känner sig själv (mentalt och psykiskt medvetande). Man bör förstå att denna krafts verksamhet aldrig upphör…Den är oföränderlig tillvaro” – och detta är just vetenskapens ”rörelse” såväl som ockultisternas universella Andedräkt .

Det var en del om rörelse och ”energins oförstörbarhet” ur gamla böcker i magi skrivna och förmedlade tidsåldrar före den induktiva exakta moderna vetenskapens uppkomst.

”Kunskapen om det förflutna, det närvarande och det framtida är sammanfattat i Kshetrajna ('Jaget' ).”
                                                                                — Ockulta axiomer

[...] Efter att ha förklarat i vilka hänseenden och varför vi som ockultister inte samtycker med den materialistiska fysiologiska psykologin, kommer vi nu att övergå till att påpeka skillnaden mellan de psykiska och de noetiska mentala funktionerna; de noetiska är inte erkända av den officiella vetenskapen.

Vi teosofer uppfattar dessutom termerna ”psykisk” och ”psykism” något annorlunda än den stora allmänheten, vetenskapen och till och med teologin,  ty den senare ger den en betydelse som förkastas av såväl vetenskapen som teosofin. Även allmänheten har på det hela taget en mycket dunkel föreställning om vad som verkligen menas med dessa termer. För många finns det lite, om ens någon skillnad, mellan orden ”psykisk” och ”psykologisk”, eftersom båda på något sätt relaterar till den mänskliga själen. Några moderna metafysiker har visserligen överenskommit att skilja mellan orden Förnuft (pneuma) och Själ (psyche). Den ena är den förnuftiga, andliga delen, den andra – psyche – är den levande principen i människan, den andedräkt som besjälar henne (från anima, själ). Men om så är fallet, varför då inte erkänna att djuren har en själ. Dessa är inte mindre än människan besjälade med samma förnimmande livsprincip, nefesh, enligt andra kapitlet 1:a Moseboken. Själen är inte på något sätt Förnuftet, ej heller kan en idiot, berövad det senare, sägas vara en ”själ-lös” varelse. Att som fysiologerna gör, beskriva den mänskliga själen i dess förhållanden till sinnen, lidelser, begär och passioner, gemensamma för människan och djuren, och sedan begåva den med gudalikt intellekt, med andliga och rationella förmågor, som enbart kan ha sin källa i en översinnlig värld – det är att för alltid kasta en ogenomtränglig mystisk slöja över ämnet. Men i den moderna vetenskapen har orden ”psykologi” och ”psykism” endast avseende på nervsystemets förhållande och de mentala fenomenen härleds enbart från molekylär verksamhet. Den förnuftiga principens högre noetiska karaktär ignoreras fullständigt och förkastas till och med som en ”vidskepelse” av både fysiologer och psykologer. Psykologi har verkligen i många fall blivit synonymt med psykiatri. Därför har de elever, som studerar teosofi, tvingats att skilja sig från alla dessa åsikter, och ansluter sig till den lära som ligger till grund för österns gamla och vördnadsvärda filosofier. Vad denna lära är skall förklaras längre fram.

För att bättre förstå de föregående argumenten och de efterföljande, anmodas läsaren att läsa ledaren i septembernumret av Lucifer (”Visdomens dualistiska aspekt”) och där göra sig bekant med den dubbla aspekten av det som av Jacob i hans brevs tredje kapitel både kallas – den djävulska, jordiska visdomen och ”visdomen ovanifrån”. I en annan ledare, (”Kosmic Mind” april 1890 ) meddelas det även att de gamla hinduerna begåvade varje cell i människokroppen med medvetande och gav åt var och en namnet på en gud eller gudinna. Då professor Ladd i sitt verk talar om atomer i vetenskapens och filosofins namn, kallar han dem ”översinnliga väsen”. Ockultismen anser varje atom [4] vara ett ”oberoende väsen” och varje cell vara en ”medveten enhet”. Den förklarar, att så snart dylika atomer grupperar sig för att bilda celler, blir dessa celler begåvade med medvetande, var och en av sitt eget slag, och med fri vilja att handla inom lagbundna gränser. Ej heller saknar vi helt och hållet vetenskapliga bevis för de påståenden som gjorts i de två tidigare nämnda ledarna. Mer än en lärd fysiolog av den gyllene minoriteten kommer dessutom i våra dagar mer och mer till den övertygelsen, att minnet har inget säte, inget eget speciellt organ i människans hjärna, utan det har säten i kroppens alla organ.

____________________________

[4] Ett av Brahmas namn är anu eller ”atom”.

 

[...] ”Varje organ, varje yta och varje del av nervsystemet har i själva verket sitt eget minne'.

Minnet sitter således varken här eller där, utan genomtränger hela människokroppen. Att förlägga dess organ i hjärnan är att begränsa och förkrympa det Universella Förnuftet och dess oändliga strålar (Manasa putrorna) som besjälar varje förnuftig mänsklig varelse. Eftersom vi i första hand skriver för teosofer, fäster vi liten vikt vid de materialisters ”psykofobiska” fördomar, som kommer att läsa detta och fnysa föraktfullt, då vi talar om det ”Universella Förnuftet” och om människans Högre noetiska själar. Men vi frågar, vad är minnet? ”Både sinnesförnimmelser och minnesbilder är övergående skeden av medvetandet” svarar man osv. Men vad är själva medvetandet, frågar vi vidare? ”Vi kan inte definiera medvetandet” säger oss professor Ladd. [5]  Den fysiologiska psykologin vill således att vi skall vara nöjda med andra personers enskilda och obekräftade hypoteser angående medvetandets olika betingelser; och detta i ”frågor som hör till hjärnfysiologin där experter och noviser är lika okunniga” för att använda nyssnämnda författares träffande uttryck. Hypotes som hypotes – då kan vi lika gärna hålla oss till våra egna siares läror, som till gissningar framkastade av dem som förnekar både siare och deras visdom. Desto mer så, eftersom samma årliga vetenskapsman säger oss, att ”om metafysik och etik inte riktigt kan tvinga sina fakta och slutsatser på den fysiologiska psykologin... så kan å andra sidan denna vetenskap lika lite tvinga på metafysiken och etiken de slutsatser, som dessa bör dra från medvetenhetsfakta genom att ge ut sina myter och fabler i skepnad av en välbestyrkt historia om hjärnans processer”.

____________________________

[5] Elements of  Physiological Psychology.

Då nu den ockulta fysiologins och psykologins metafysik förutsätter inom den dödliga människan ett odödligt väsen, ”gudomligt Förnuft” eller Nous, vars matta och alltför ofta förvridna återsken är som vi kallar ”Förnuft” eller intellekt hos människorna – i verkligheten ett väsen skilt från den förra under varje inkarnationsperiod – så säger vi att ”minnets” två källor ligger i dessa två ”principer”. Dessa två betecknas av oss som det Högre Manas ( Förnuftet eller Jaget) och Kama-Manas , dvs människans rationella, men jordiska intellektet, inneslutet i, samt bundet av materien och därför underkastad dennas inflytande. Det all-medvetna SJÄLVET, det som reinkarnerar periodiskt – i sanning ORDET vordet kött! – är alltid detsamma, emedan dess återspeglade ”Dubblett” som växlar med varje ny inkarnation och personlighet är medveten blott under en livstid. Den senare ”principen” är det lägre Självet eller det som manifesterar sig genom vårt organiska system och verkar på detta illusoriska plan samt inbillar sig vara Ego sum och faller sålunda i vad den buddhistiska filosofin brännmärker som ”avskildhetens kätteri”. Den förra kallar vi INDIVIDUALITETEN, den senare personligheten. Från den första utgår hela det noetiska elementet, från den andra det psykiska, dvs. den ”jordiska visdomen” i bästa fall, eftersom den påverkas av alla de mänskliga eller snarare djuriska passionernas kaotiska drifter inom den levande kroppen.

Det ”Högre Jaget” kan inte verka direkt på kroppen eftersom dess medvetande hör till ett helt annat plan, ideationernas plan. Det ”lägre” Självet kan däremot detta och dess verksamhet och beteende beror på dess fria vilja och val, och om det vill gravitera mera mot sitt andliga upphov (”Fadern i himmeln”) eller mot ”djuret” som det besjälar, den kroppsliga människan. Det ”Högre Jaget”, är genom att vara en del av VÄRLDSFÖRNUFTET ovillkorligen allvetande på sitt plan, fastän endast potentiellt så i vår jordiska sfär, eftersom det måste handla helt och hållet genom sitt alter ego – det Personliga Självet. Eftersom det ”Högre Jaget” är bäraren av all kunskap om det förflutna, det närvarande och det framtida, och eftersom det är från denna urkälla som dess ”dubblett” uppfångar enstaka glimtar av det som ligger bortom de mänskliga sinnena, och överför dem till särskilda hjärnceller (vars funktioner är okända för vetenskapen) och gör på det viset människan till en siare, en spåman eller en profet; så har dock minnet av förgångna händelser – i synnerhet de som tillhör denna jordiska värld – sitt säte i det Personliga Jaget. Inget minne av någon vardaglig sysselsättning, vare sig fysisk, egoistisk eller av lägre mental natur – som t ex att äta och dricka, att njuta av personliga sinnliga lustar, att göra affärer så att grannen häpnar osv. – har någonting att göra med det ”Högre” Förnuftet eller Jaget. Inte heller har det Personliga Jaget något gemensamt med vare sig vår hjärna eller vårt hjärta på det fysiska planet – ty dessa två är organ för en högre kraft än Personligheten –  utan endast med våra passionsrelaterade organ, som t ex levern, magen, mjälten osv. Det är således klart, att minnet av sådana eller liknande händelser måste först väckas i det organ som var det första att framkalla den i efterhand ihågkomna handlingen, och som överförde den till vår ”sinnestanke”, vilken är något helt annat än den ”översinnliga” tanken. Det är endast den senares högre former, de övermedvetna mentala erfarenheterna som kan komma i växelförhållande med hjärn- och hjärtcentrum. Å andra sidan kan fysiska och själviska (eller personliga) handlingar liksom mentala erfarenheter av jordisk art, samt kroppsliga biologiska funktioner endast komma i växelförhållande med den molekylära sammansättningen av åtskilliga Kamiska organ och med de ”dynamiska förbindelserna” av nervsystemets beståndsdelar i varje särskilt organ.

När därför professor Ladd sedan han visat att varje beståndsdel i nervsystemet har sitt eget minne tillägger: ”Denna åsikt hör till det allra väsentligaste i varje teori, som anser all medveten mental reproduktion endast är en form eller fas av det organiska minnets biologiska handling” – så måste han bland sådana teorier inbegripa den ockulta läran. Ty ingen ockultist kunde uttrycka en sådan lära mera korrekt än professorn som avslutar sitt ämne med att säga: ”Vi kan således med fog tala om minnet hos synens och hörselns ändorgan, om minnet hos ryggmärgen och hos de olika så kallade 'centra' för reflexrörelse, som hör till minnet hos förlängda märgen, lilla hjärnan osv.”. Detta är essensen i den ockulta läran – precis som i tantra böckerna. I sanning, varje organ i vår kropp har sitt eget minne. Ty om varje cell är begåvad med ett medvetande ”av sitt eget slag”, måste den nödvändigtvis också ha ett minne av sitt eget slag, liksom även sin egen psykiska och noetiska verksamhet. Genom att vara mottaglig för kontakt från både en fysisk och en metafysisk kraft [6] skall den impuls som ges genom den psykiska (eller psyko-molekulära) kraften verka utifrån inåt; emedan impulsen från den noetiska ( skall vi kalla den andligt-dynamiska? ) kraften verkar inifrån utåt. Eftersom vår kropp är höljet för de inre ”principerna”, själ, förnuft, liv osv., så är molekylen eller cellen den kropp som hyser dess ”principer”, de (för våra sinnen och vår uppfattning) immateriella atomer vilka bildar denna cell. Cellens verksamhet och beteende bestäms av huruvida den framdrivs antingen inåt eller utåt, genom den noetiska eller psykiska kraften, för den noetiska kraften står inte i något förhållande till de egentliga kroppscellerna. Medan de senare alltså verkar under den oundvikliga lagen om den fysikaliska energins oförstörbarhet och växelverkan, så verkar däremot atomerna – de psykiskt andliga, inte fysiska enheter – under sina egna lagar, precis som professor Ladds ”Enhetsväsen”, som är vårt ”Förnufts-Jag”, gör i hans ganska filosofiska och vetenskapliga hypotes. Varje andligt organ och varje cell däri har sitt eget tangentbord liknande pianots, enbart med den skillnad, att det registrerar och utsänder förnimmelser i stället för ljud. Varje tangent innehåller potentialen till gott och ont, till att frambringa harmoni eller disharmoni. Detta beror på den impuls som ges och de frambragta kombinationerna; på styrkan hos den spelande artistens anslag, i sanning en ”enhet med två ansikten”. Och det är verksamheten av enhetens ena eller andra ”ansikte” som bestämmer arten och den dynamiska karaktären hos de manifesterande fenomenen, som en följd av verksamheten antingen den är fysisk eller mental. Ty hela människans liv styrs av denna enhet med det dubbla ansiktet. Om impulsen kommer från ”visdomen ovanifrån”, och den använda kraften är noetisk eller andlig, kommer resultatet att bli handlingar värdiga den gudomlige framdrivaren; om impulsen däremot kommer från den ”jordiska, djävulska visdomen” (psykiska kraften) skall människans verksamhet bli självisk, grundad helt och hållet på hennes fysiska dvs. djuriska naturs behov. Det ovan anförda låter kanske för den vanlige läsaren som rent nonsens; men varje teosof måste förstå när man säger till honom att det finns Manasiska såväl som Kamiska organ i honom, fastän cellerna i hans kropp besvarar såväl fysiska som andliga impulser.

____________________________

[6] Vi hoppas innerligt att denna synnerligen ovetenskapliga term inte skall ge någon ”animalist” obotliga hysteriska anfall.

Denna kropp, så vanhelgad av materialismen och människan själv, är sannerligen den Helige Graals tempel, Det Allra Heligaste i en helgedom, som innesluter de största, ja, till och med alla naturens mysterier i vårt solsystem. Denna kropp är en eolsharpa, försedd med två rader strängar, den ena av rent silver, den andra av tarmar. När andedräkten från det gudomliga påbudet sakta susar fram över den förra, blir människan like med sin Gud – men den andra raden känner det inte. Det behövs en fläkt av en stark jordisk vind genomsyrad med animaliska utströmningar för att sätta dess animaliska strängar i dallring. Det är det fysiska lägre förnuftets funktion att verka på de fysiska organen och deras celler; men det är det högre förnuftet allena som kan inverka på de atomer, vars växelverkan allena är i stånd att väcka hjärnan via den centrala rvggmärgssträngen till en mental framställning av andliga idéer långt bortom något föremål på detta materiella plan. Det gudomliga medvetandets fenomen måste betraktas som verksamheter hos vårt förnuft på ett annat och högre plan, där det är verksamt genom någonting som är mindre materiellt än hjärnans molekyler som är stadda i rörelse. De kan inte förklaras som det enkla resultatet av hjärnans fysiologiska process, då i sanning de senare endast betingar de förra och ger dem en bestämd form i syfte att ge en konkret manifestation. Ockultismen lär att leverns och mjältens celler är de som mest medverkar till vårt ”personliga” förnufts verksamhet, och att hjärtat är det organ par exellence genom vilket det ”Högre Jaget” verkar – genom det lägre Självet.

[...] Hela människokroppen är, som vi sagt, en ofantlig resonansbotten, där varje cell har ett stort förråd av intryck som står i samband med moderorganet, och varje cell har ett minne och ett medvetande av sitt slag, eller kalla det instinkt om ni så vill. Dessa intryck är alltefter organets natur fysiska, psykiska eller mentala, i den mån de hänför sig till det ena eller det andra planet. De må kallas ”medvetandetillstånd” endast i brist på ett bättre yttryck – eftersom det finns tillstånd av instinktmässigt, mentalt och rent abstrakt eller andligt medvetande. Om vi spårar alla sådana ”psykiska” verksamheter tillbaka till hjärnverksamheten, så är det endast därför att hjärnan är huvudporten i den boning som kallas människokroppen, och den enda port som öppnar sig mot rymden. Alla andra är inre portar, öppningar i den privata bostaden där minnets och förnimmelsernas förmedlare ständigt vandrar. Deras klarhet, livlighet och intensitet beror på förmedlarnas hälsotillstånd och organiska sundhet. Men deras verklighet, vad beträffar deras äkthet eller riktighet beror på den ”princip” varifrån de har sitt upphov och tonvikten i det Lägre Manas på antingen det noetiska eller på det i mellangärdet belägna (”Kamiska” jordiska) elementet.

Ty, såsom ockultismen lär, om det Högre Förnufts-Väsendet – det permanenta och odödliga – är av den gudomliga homogena essensen som kallas ”Alaya-Akasha” [7], eller Mahat – så är dess återspegling, det Personliga Förnuftet, en temporär ”princip” av astralljusets substans. Som en ren stråle av ”Världsförnuftets son” kan den högre principen inte utföra några funktioner i kroppen och förblir sålunda maktlös gentemot materiens vilda och oroliga organ. Emedan dess inre konstitution är Manasisk, är däremot dess ”kropp” eller snarare fungerande väsen heterogen och genomsyrad av astral-ljuset, eterns lägsta element. Det är en del av den Manasiska Strålens mission att gradvis befria sig ifrån det blinda, bedrägliga elementet, som, fastän det gör densamma till ett aktivt, andligt väsen på detta plan, likväl för den i så nära beröring med materien att dess gudomliga natur helt och hållet fördunklas och dess intuition förslöas

____________________________

[7] Ett annat namn för det universella förnuftet.

Härav kan vi inse olikheten mellan siarskapets rent noetiska och mediumskapets jordiska, psykiska visioner. Det förra kan uppnås genom ett av tvenne medel: (a.) genom förvärvandet av förmågan att efter behag paralysera minnet och den instinktiva, självständiga verksamheten hos alla kroppens organ och den fysiska kroppens celler, en handling som är lätt, när det Högre Jagets ljus en gång för alla har förtärt och underkuvat det personliga lägre Jagets hetsiga och passionerade natur, men detta kräver en adept; och (b.) genom att vara en reinkarnation av någon, som i ett tidigare liv, genom ett fullständigt rent liv och leverne samt en strävan i den rätta riktningen uppnått nästan en yogis höjdpunkt av helighet och helgonskap. Det finns även en tredje möjlighet att uppnå mystiska visioner på det högre manasiska planet; men detta sker endast tillfälligtvis och beror inte på siarens vilja, utan på en ytterlig svaghet och utmattning hos den fysiska kroppen genom sjukdom och lidande. Sierskan från Prevorst var ett exempel på det senare fallet; och Jakob Böhme på den andra kategorin. I alla andra fall av abnormt siarskap av så kallad clairaudience, clairvoyance och trance är det helt enkelt – mediumskap.

[...] Vi beskriver här blott mediumskapets allmänna huvuddrag och fakta, emedan det i en sådan artikel som denna inte finns rum för undantagsfall. Vi påstår – all den stund vi olyckligtvis under en period av vårt liv personligen genomgått sådana erfarenheter – att mediumskapet på det hela taget är ytterst farligt; och när psykiska erfarenheter utan urskiljning antas som sanna, föranleds mediet endast till att på god tro bedraga andra, därför att det självt är det första självbedragna offret. Ett alltför intimt förbund med den ”Gamle Jordiske Ormen” är dessutom smittsamt. Astralljusets odiska och magnetiska strömmar driver ofta till mord, dryckenskap, omoraliskhet och som Eliphas Lewi uttrycker det, de vars naturer inte är fullständigt rena ”kan huvudstupa drivas i fördärvet av de blinda krafter som sätts i rörelse i Ljuset” – av de villfarelser och synder som finns inpräntade på dess vågor.

Och denne store magiker i det nittonde seklet bekräftar vad vi i denna artikel velat framhålla, när han talar om astral-ljuset på följande sätt:

”Vi har sagt, att två ting är nödvändiga för att förvärva magiska krafter: att befria viljan från all träldom och att öva den i självbehärskning.

Den suveräna viljan (hos adepten) framställs i våra symboler såsom en kvinna som krossar ormens huvud och som den lysande ängeln som tyglar draken och håller honom under sin fot och sitt spjut; den stora magiskt verkande kraften, ljusets tvåfaldiga ström, jordens levande och astrala eld, har i de gamla teogonierna förebildats genom ormen med ett huvud av en tjur, en vädur och en hund. Det är kaduceens dubbla orm, det är den gamla ormen i 1:a Mosebok, men det är även Moses kopparorm, flätad rund tau, dvs. det alstrande lingha. Det är också häxsabbatens get och tempelherrarnas Baphomet; det är gnostikernas Hyle; det är den dubbelsvansade orm som bildar benen på Abraxas soltupp; det är slutligen M. Eudes de Mirvilles djävul. Men i själva verket är det den blinda kraft, som själarna (dvs. det Lägre Manas eller Nefesh) måste besegra för att befria sig från jordens band; ty om deras vilja inte befriar dem från denna olycksdigra attraktion, kommer de att dras in i strömmen genom den kraft som frambringat dem och de kommer att återvända till den centra och eviga elden.” [8]

____________________________

[8] Dogm et Ritual de la Haute Magie, citerad i Isis Unveiled.

Den ”centrala och eviga elden” är den upplösande kraft som gradvis förtär och förbränner Kama-rupan eller ”personligheten” i Kama-loka, dit man går efter döden. Och det är verkligen så, att medierna attraheras av astralljuset; detta är den direkta orsaken varför deras personliga ”själar” absorberas ”av den kraft som frambringat” deras jordiska beståndsdelar. Och det är därför, som samma ockultist säger oss att:

”Alla magiska operationer består i att befria sig själv från, den Gamle Ormens (dvs. materiens) omslingrande; vidare att sätta foten på dess nacke och leda den i enlighet med operatörens vilja. ‘Jag vill giva dig’ säger ormen i den evangeliska myten , alla riken av jorden, om du faller ned, men du skall krypa vid mina fötter; du skall inte ge mig någonting, men jag skall använda dig och ta vad jag önskar. Ty jag är din herre och mästare’ ”.

Och som sådan blir det Personliga Jaget ett med sin gudomliga Fader och får del av dennes odödlighet. I annat fall...

Men nog om detta. Salig är den som lärt känna de dualistiska krafterna som är verksamma i ASTRAL-ljuset; tre gånger salig är den som lärt åtskilja den Noetiska från den Psykiska verksamheten hos den Gud ”med två ansikten” som han bär inom sig och som känner sin egen andes kraft – eller ”Själsdynamiken” .

Frågor som man ställer sig efter att ha läst alla dessa ovanstående rader är troligtvis vart kommer Den Förlorade Visdomen ifrån? Vem har den i sin ägo? Och hur når jag den idag? I en annan mästerlig artikel Ljuset från det Okändas Fyrtorn som finns i sju delar beskriver Helena Blavatsky, Mästarnas Sändebud för Vattumannens Tidsålder hur det ligger till med dessa tre frågor. Hon säger:

Det Fyrtorn på vilken alla verkliga teosofers ögon är fästade, är detsamma som i alla tider varit den fängslade människosjälens mål. Detta Fyrtorn, vars ljus inte skiner på något jordiskt hav, men som har avspeglat sig i de dunkla djupen av den oändliga rymdens ursprungliga vatten, kallas av oss liksom av forna tiders teosofer: ”Gudomlig Visdom”. Denna är den esoteriska lärans sista ord; och var fanns det land i forntiden, som hade rätt att kalla sig civiliserat och inte ägde ett dubbelt system av VISDOM – den ena delen avsedd för massorna och den andra för de få – det exoteriska och det esoteriska? Namnet VISDOM, eller som vi ibland säger, ”visdomsreligionen” eller teosofin, är lika gammalt som den mänskliga tanken. Titeln de vise – sanningsdyrkarnas präster – var dess första härledda ord. Dessa ord förvandlades sedan till filosofi och filosofer - ”älskare av vetenskap” eller av visdom. Det är Pythagoras som vi har att tacka för detta namn, liksom för namnet gnosis, ”kunskapen om tingen sådana de är”, eller om de verkliga väsensegenskaperna under den yttre formen. Under detta namn, så ädelt och så riktigt i sin definition, betecknade alla mästare i forntiden vår totala kunskap om mänskliga och gudomliga ting. Indiens vise och brahmaner, Kaldéns och Persiens mager, Egyptens och Arabiens hierofanter, Judéens och Israels profeter eller nabi, liksom Greklands och Roms filosofer har alltid klassificerat denna vetenskap i två avdelningar, den esoteriska eller sanna, och den exoteriska eller i symboler dolda. Ända till våra dagar betecknar de judiska rabbinerna med namnet mercavah sitt religionssystems kropp eller vehikel, det som i sig innehåller den högre kunskap, som är tillgänglig endast för de invigda och där mercavah blott är skalet.

Man anklagar oss för att hålla den högre teosofin hemlig. Vi medger att den lära, som vi kallar Gupta-Vidya (Hemlig Kunskap), bara är för ett litet fåtal. Men var fanns i forna tider de mästare, som inte höll sina läror hemliga av fruktan att de skulle bli vanhelgade? Alltifrån Orfeus och Zoroaster, Pythagoras och Platon ända till rosenkreutzarna och nyare tiders frimurare, har den regeln ständigt gjort sig gällande, att lärjungen måste förtjäna sin mästares förtroende, innan han av honom får ta emot det högsta och avgörande ordet. De äldsta religionerna har alltid haft sina stora och sina små mysterier. Neofyterna och katekumenerna avlade en okränkbar ed, innan de blev antagna. Esserena i Judéen och på Karmelberget krävde samma sak. Nabi och nazarenerna (Israels ”avskilda”), liksom lekmannachelor och brahmâcharyas i Indien, skilde sig mycket från varandra. De förra kunde och kan vara gifta och stanna kvar i världen, under tiden de studerar de heliga skrifterna upp till en viss grad; de senare, nazarenerna och brahmâcharyas, har alltid vigt sina liv åt initiationens mysterier. Esotericismens höga skolor var internationella, men inte tillgängliga för allmänheten, vilket bevisas av Platon, Herodotos och andra, som besökte Egypten för att bli invigda där; medan Pythagoras, efter att ha besökt brahmanerna i Indien, gjorde ett uppehåll i ett egyptiskt tempel, för att slutligen bli invigd på berget Karmel., enligt Iamblichos. Jesus följde den traditionella seden och rättfärdigade sin tystlåtenhet genom att anföra den välkända föreskriften:

Ge inte åt hundarna vad heligt är,
och kasta inte era pärlor för svinen,
på det att dessa inte må trampa dem under fötterna
och sedan vända sig om och sarga er.

Vissa forntida skrifter – kända av bibliofiler – personifierar VISDOMEN, vilken de framställer som emanerande från AIN SOF, de judiska kabbalisternas Parabrahm, och gör den till den manifesterade gudens medhjälpare och följeslagare. Härifrån härleder sig dess heliga karaktär hos alla folk. Visdomen är oskiljaktig från gudomen. Sålunda ha vi Vedaböckerna, som strömmar från den hinduiska Brahmâs (Logos) mun; namnet Buddha kommer från budha ”Visdom”, gudomlig intelligens; den babyloniske Nebo, Thoth från Memfis, grekernas Hermes, var alla den esoteriska visdomens gudar.

Den grekiska Athena, de egyptiska Metis och Neith är prototyper till Sofia-Achamot, gnostikernas kvinnliga visdom. Den samaritiska pentateuken kallar skapelseboken Akamauth eller ”Visdom”, liksom även de två fragmenten av mycket gamla manuskript ”Salomos Visdom” och ”Iasous’ (Jesus) Visdom”. Den bok som kallas Mashalim eller ”Salomos predikare och ordspråk”, personifierar visdomen genom att kalla den ”skaparens (Logos’) medhjälpare” i följande uttryck (bokstavligt översatt):

I (a) H V (e) H [9] ägde mig från begynnelsen.
Men som den första emanationen inom evigheterna,
Framträdde Jag från urtiden, den ursprungliga.–
Alltifrån de första dagarna på jorden;
Jag föddes före det stora djupet.
Då varken källor eller vatten fanns,
Då han utstakade cirkeln på djupets yta,
Var jag där med honom Amun.
Jag var hans glädje, dag efter dag.

__________________________

[9] J H V H eller Javeh (Jehovah) är tetragrammaton, alltså det Emanerade Logos och skaparen; det HELA, utan början och slut,  – AIN-SOF –  som inte äger förmågan att skapa, eller önskan att skapa, i sin egenskap av det ABSOLUTA.

Detta är exoteriskt liksom allt som har avseende på nationernas personliga gudar. Det OÄNDLIGA kan inte förstås av vårt förstånd, som bara kan särskilja och definiera; – men vi kan alltid uppfatta den abstrakta föreställningen om denna, tack vare en förmåga som är högre än förståndet – intuitionen, eller den andliga instinkten, som jag tidigare talat om. Endast de högt invigda, som har den ovanliga förmågan att kunna försätta sig i ett tillstånd av Samâdhi – vilket vi bara mycket ofullständigt kan återge med ordet hänryckning, ett tillstånd där man upphör att vara det begränsade och personliga ”jaget”, och istället blir ett med det HELA – är de enda som kan skryta med av att ha varit i kontakt med det oändliga: men lika litet som andra dödliga kan de beskriva detta tillstånd med ord.

Dessa korta antydningar om sann teosofi och dess utövande, har lagts fram för det fåtal av våra läsare, som är begåvade med den efterlängtade intuitionen.

[...] Jag upprepar ännu en gång: det är endast teosofin, om den rätt förstås, som kan frälsa världen från förtvivlan genom att på nytt frambringa den sociala och religiösa reform, som redan en gång förut blivit fullbordat i historien genom Gautama Buddha; en fredlig reform, genomförd utan spillandet av en enda droppe blod, där var och en förblir vid sina fäders tro, om han så önskar. För att göra detta har hon endast att ta bort de parasitiska utväxter av mänsklig tillverkning, som för närvarande förkväver alla religioner och kyrkor i världen. Låt henne bara godkänna och anta det väsentliga – det som är lika i dem alla: det vill säga, anden som ger liv till den människa i vilken hon har sin boning, och skänker henne odödlighet. Må varje människa känna sig manad att söka sitt ideal: den stjärna som lyser ovanför henne som guide. Låt henne följa den och aldrig vika från dess väg; så  kan hon vara nästan säker på att nå livets ”fyrtorn” – SANNINGEN. Det spelar ingen roll, om hon sökt och funnit den på bottnen av en krubba eller i en brunn. 

SATYAT NASTI PARO DHARMAH
(Det finns ingen Religion högre än Sanningen)
 

[...] Teosofi är liktydig med hinduernas Gnanä-vidya och Brahmä-vidya [10] samt med de transhimalayiska adepternas Dzyan, samt de verkliga ”Raja-Yogiernas” vetenskap, vilken är mycket mer tillgänglig än man tror. Denna vetenskap har ett stort antal skolor i Österlandet. Men dess utgreningar är ännu talrikare, och alla har de slutligen skilt sig från huvudstammen – den Arkaiska Visdomen – och skiljer sig till den yttre formen.

__________________________

[10] Vidya kan bara återges med den grekiska termen Gnosis, vetande eller kunskap om dolda och andliga ting; eller också med, kunskap om Brahm, det vill säga om Gud, som i sig innehåller alla gudar. 

Men under det att dessa former modifierades och för varje ny generation avlägsnar de sig allt mera från sanningsljuset, förblev dock grunden för de ursprungliga sanningarna alltid densamma. De symboler, som användes för att uttrycka vissa föreställningar, kan vara olika, men genom sin inre, dolda mening uttrycker de dock alltid samma idéer. Ragon, den lärdaste frimuraren bland alla ”Änkans söner”, har sagt detsamma. Det ges ett prästerligt språk, ”mysteriespråket”, och man kan inte komma långt i de ockulta vetenskaperna om man inte är väl bevandrad i detta. Enligt Ragon betydde ”att bygga eller grundlägga en stad” detsamma som ”att grundlägga en religion”; när detta uttryck förekommer hos Homeros, motsvarar det uttrycket i Brahmâna-böckerna att utdela ”Soma-drycken”, det vill säga, ”att grundlägga en esoterisk skola”, inte en ”religion”, såsom Ragon säger. Hade han misstagit sig? Vi tror inte det. Men liksom en ockultist av den inre kretsen inte kan berätta vad han lovat hemlighålla för en vanlig medlem av det Teosofiska Samfundet, så fann sig även Ragon tvungen att bara avslöja relativa sanningar för sina lärjungar. Det är trots allt helt säkert, att han studerat åtminstone de elementära grunderna av MYSTERIE SPRÅKET. 

Hur ska vi kunna lära oss detta språk? frågar vi oss. Vi svarar: Studera alla religioner och jämför dem med varandra. För att grundligt lära det behövs en lärare, en guru; för att vinna denna kunskap på egen hand behövs mera än att vara ett snille; det fordras att vara inspirerad såsom Ammonius Sakkas var. Uppmuntrad inom kyrkan av Clemens Alexandrinus och Athenagoras, beskyddad av de lärda i synagogan och akademin, samt avgudad av hedningarna, ”lärde han sig mysteriernas språk genom att undervisa om det gemensamma ursprunget till alla religioner och om en gemensam religion”. För att göra detta hade han bara att undervisa i sin skola i enlighet med Hermes’ gamla föreskrifter, vilka Platon och Pythagoras hade så väl studerat och varur deras filosofiska system härledde sig. Ska det förvånar oss, om han i de första verserna av Johannes evangeliet fann samma läror som i de tre ovanstående filosofiska systemen, drog den förnuftiga slutsatsen att den stora Nazarenens avsikt var att återupprätta den gamla visdomens sublima vetenskap i hela dess ursprungliga integritet? Vi tror som Ammonius. Bibelns berättelser och mytologins historier om gudarna kan omöjligt förklaras på mer än två sätt: antingen är dessa berättelser och dessa historier upphöjda och djupsinniga allegorier, belysande universella sanningar, eller så är de sagor till ingen annan nytta än att söva de okunniga. 

Alltså innehåller allegorierna – de judiska såväl som de hedniska – alla sanningar och kan bara förstås av den som känner forntidens mystiska språk. Låt oss se vad som i detta hänseende sägs av en av våra utmärktaste teosofer, en ivrig platoniker och sakkunnig i hebreiska, som känner sin grekiska och sitt latin såsom sitt modersmål, professor Alexander Wilder [11] i New York:

”Nyplatonikernas grundläggande föreställning var existensen av ett enda och högsta Väsen. Detta var Diu eller ’Himlarnas Herre’ hos de ariska folken, liktydigt med Iao hos kaldeerna och hebréerna. Iabe hos samariterna. Ty eller Tyr hos skandinaverna, Duw hos de gamla brittiska stammarna, Zeus hos trakierna och Jupiter hos romarna. Det var Varat (icke-varat), Facit, ett och högst. Från detta härledes alla de övriga varelserna genom emanation. De moderna har som synes, istället ersatt detta med sin evolutions-teori. En dag ska kanske någon vis, skarpsinnigare än de, sammanslå dessa två system till ett enda. Namnen på dessa olika gudomligheter synes ofta ha blivit uppfunna med föga eller intet avseende fäst vid deras etymologiska betydelse, utan huvudsakligen bara med hänsyn till den ena eller andra mystiska mening, som fästs vid den numeriska betydelsen av de bokstäver, vilka användes vid deras stavning.”

__________________________

[11] Teosofiska Samfundets förste vice ordförande (president) vid dess stiftande. 

Denna numeriska betydelse är en av avdelningarna i ”mysterie-språket” eller det fornåldriga prästspråket. Det lärdes ut i de ”Mindre Mysterierna”, men själva språket reserverades åt de högre invigde. Kandidaten måste först framgångsrikt genomgå de Större Mysteriernas fruktansvärda prov innan han fick motta undervisning. Av detta kommer det sig att Ammonius Sakkas i likhet med Pythagoras lät sina lärjungar avlägga ed på att de aldrig skulle sprida ut de högre lärorna för någon, som inte förut blivit undervisad i de preliminära lärorna och på så sätt blivit mogen för invigning. En annan vis, som levde två århundraden tidigare, gjorde detsamma i fråga om sina lärjungar; enligt vad han sade, talade han till dem ”i liknelser” (eller parabler), emedan ”er är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men åt andra är det inte givet, för att de ’med  med seende ögon inget skola se och med hörande öron inget förstå’.” 

Alltså utgjorde ”de liknelser”, som användes av Jesus, en del av ”mysteriernas språk”, de invigdas heliga tungomål. Rom har förlorat nyckeln till detsamma; genom att förkasta teosofin och uttala sitt anatema över de ockulta vetenskaperna – förlorar hon den för alltid. 

”Älska varandra”, sade denne store mästare till dem som studerade ”Guds rikes” hemligheter. ”Utöva altruism, iakttagen endräkt, enighet och samstämmighet i era grupper, i alla, som går in i de led, vilka bildas av neofyter och sökare efter den Allenarådande och enda SANNINGEN” säger andra mästare till oss.

[...] Det är möjligt, att den sköna utopin, människovännens dröm, då hon som i en syn ser uppfyllelsen av det Teosofiska Samfundets trefaldiga strävan, ännu är långt borta. En fullständig samvetsfrihet beviljad alla, broderlighetens anda gällande mellan rika och fattiga, och jämlikhet mellan höga och låga, erkänd i teorin och praktiken – är ännu lika många luftslott, och detta av goda skäl. Allt sådant måste bringas till utförande på ett naturligt sätt och frivilligt från alla sidor, men den tid har ännu inte kommit, då lejonet och lammet kan sova sida vid sida. Den stora reformen måste äga rum utan samhällsskakningar, utan att en droppe blod utgjutes; och detta kan endast ske på det sätt, att man vederbörligen uppskattar och erkänner den Orientaliska filosofins obestridliga axiom, som lär oss, att den stora olikheten i förmögenhetsförhållanden, i samhällsställning och förståndsgåvor måste tillskrivas verkningarna av varje människas personliga karma. Vi skördar bara vad vi har sått. Om personlighetens fysiska människa är olika hos olika människor, så emanerar det okroppsliga väsendet i henne eller den odödliga individualiteten från samma gudomliga källa som hos hennes granne. Den som är fullständigt genomträngd av den filosofiska sanningen, att varje Jag börjar och slutar med att vara det odelbara ALLTET, kan inte älska sin nästa mindre än sig själv. Men intill dess att detta blivit en religiös sanning, kan ingen sådan reform gå igenom. Det själviska ordspråket: ”Den rätta människokärleken börjar med en själv”, eller det följande: ”En var för sig och Gud för alla”, ska alltid föranleda de ”högre” kristna folken att motsätta sig det praktiska förverkligandet av följande vackra hedniska ordspråk: ”Den fattige är den rikes son”, och ännu mera det som säger oss: ”Ge mat först åt den som är hungrig och ät sedan själv av vad som blir över.” 

Men den tid ska komma, då denna de ”lägre” folkens ”barbariska” visdom ska vara bättre förstådd. Vad vi under tiden måste försöka göra är att tillföra jorden litet frid, frid i deras hjärtan, som lider, genom att för dem lyfta en flik av den slöja, som för dem döljer den gudomliga sanningen. Må de starkaste visa vägen för de svagare och hjälpa dem att klättra uppför tillvarons branta sluttning. Må de därvid lära dem att rikta sina blickar på det Fyrtorn, som likt en ny Betlehems stjärna lyser vid horisonten bortom de teosofiska vetenskapernas hemlighetsfulla och okända hav – och må de vanlottade i livet återvinna hoppet. 

Sammanställd av LANOO