Psykisk och Noetisk verksamhet


HELENA BLAVATSKY

© 2001 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

"…Jag gjorde människan rättvis och balanserad,
Tillräcklig för att kunna stå, dock fri att kunna falla,
Så skapade jag alla de eteriska krafterna,
Och andarna, både de som stod och de som misslyckades,
Sannerligen, de vilka stod, de stod kvar, och de vilka föll, de föll ner…" 
                                                                           MILTON

"…Antagandet att förnuftet är ett verkligt väsen, som kan påverkas av hjärnan, och som kan påverka kroppen genom hjärnan, är det enda, som är förenligt med alla erfarenheters fakta." 

GEORGE T. LADD i Elements of Physiological Psychology.

Ett nytt inflytande, en fläkt, ett ljud – "likt en mäktig frambrusande vind" – har plötsligt svept fram över några teosofers huvuden. En idé som till en början var vag  har med tiden antagit en mycket tydlig form och verkar nu att ivrigt sysselsätta några av våra medlemmars tankar. Den lyder följande; om vi vill vinna proselyter, måste det fåtal före detta ockulta läror, som är avsedda att offentliggöras, hädanefter mer underordnas, om inte helt och hållet bli ett med den moderna vetenskapen. Det uppmanas att den så kallade esoteriska 1) (eller före detta esoteriska) kosmogonin, antropologin, etnologin, geologin – psykologin och främst av alla metafysiken – sedan de anpassats till att underordnas de moderna (dvs. materialistiska) tankegångarna, hädanefter aldrig bör tillåtas att motsäga ( i alla fall inte öppet) den "vetenskapliga filosofin". Med den senare menas förmodligen de grundläror som är antagna av de stora tyska skolorna eller av Herbert Spencer och några andra engelska berömdheter av mindre betydelse; och inte enbart dessa, utan även de slutsatser som möjligen kan härledas från deras mer eller mindre lärda elever.

Fotnot 1) Vi säger "så kallade" eftersom inget av vad som blivit utgivet i tryck kan längre kallas esoteriskt.

Detta är i sanning ett väldigt företag och tillika något som helt och hållet liknar den politik som medeltidens teologer använde, vilka förvrängde sanningen och till och med förtryckte den, då den råkade i kollision med den gudomliga uppenbarelsen. Det är onödigt att säga att vi betackar oss för kompromissen. Det är ganska möjligt – ja sannolikt och nästan oundvikligt – att "de missar som gjorts" vid framställandet av sådana svårfattliga metafysiska läror som finns i den Österländska Ockultismen, är "ofta förekommande och rätt betydande". Men då bör alla sådana misstag spåras tillbaka till uttolkarna och inte tillskrivas själva systemet. De bör då rättas enligt samma läras auktoritet och kontrolleras genom de läroteser som växt upp på Gupta Vidya's fruktbara och fasta mark och inte enligt de spekulationer, som blomstrar upp i dag för att vissna bort i morgon på de moderna vetenskapliga gissningarnas flygsandsfält. I synnerhet gäller detta allt som rör psykologi och mentala fenomen. Genom att hålla fast vid vårt motto "Det finns ingen religion högre än sanningen" vägrar vi på det bestämdaste att sammankoppla oss med den fysiska vetenskapen. Likväl vill vi säga följande: om de så kallade exakta vetenskaperna inskränkte sin verksamhet endast till naturens fysiska områden: om de endast befattade sig med kirurgi, kemi –  inom dessas vederbörligas gränser – samt med fysiologin – så långt som denna berör vår materiella kropps struktur – då skulle ockultisterna vara de första att söka hjälp hos de moderna vetenskaperna, oaktat alla deras fel och misstag. Men då den moderna "Animalistiska" 2) skolans fysiologer, sedan de väl en gång överskridit den materiella naturens gränser, vill blanda sig i och hålla ex cathedra dicta över förnuftets högre funktioner och fenomen, genom att säga att en noggrann analys leder dem till den fasta övertygelsen att människan inte mer än djuret är ett fritt handlande väsen och än mindre ansvarigt – då har ockultisten vida större rätt att protestera än våra dagars genomsnitts "idealist". Och ockultisten försäkrar, att ingen materialist – ett partiskt och ensidigt vittne i bästa fall – kan göra anspråk på någon auktoritet i fråga om mental fysiologi eller vad som nu av honom kallas själens fysiologi. Inget sådant substantiv kan tillämpas på ordet "själ" såvida inte med ordet själ enbart menas det lägre psykiska förnuftet eller det som i människan utvecklar sig (i proportion till hennes hjärnas fullkomning) till intellekt och i djuret till en högre instinkt. Men eftersom den store Charles Darwin lärt, att "våra idéer är animala rörelser som härstammar från våra sinnesorgan", blir allting möjligt för våra dagars fysiologer.

Fotnot 2) "Animalism" är ett ganska lämpligt ord att använda (vem som än uppfann det) som en motsats till Tylors term "animism", som han tillämpade på människosläktets alla "lägre raser", som tror själen är en bestämd väsensenhet. Han finner, att orden psyche, pneuma, animus, spiritus etc, alla tillhör samma vidskepliga period i "kulturens lägre stadier", varmed professor A, Bain titulerat alla dessa åtskillnader som en "mångfald av själar" och en "dubbel materialism". Detta är desto märkvärdigare eftersom den lärde författaren av "'Mind and Body" talar lika nedsättande om Darwins "materialism" i Zooniomia vari grundläggaren av den moderna evolutionen definierar ordet idé som en "sammandragande rörelse eller gestaltning av de fibrer som utgör det omedelbara sinnesorganet", (Mind and Body, s 190. Fotnoten)

Så till stort bekymmer för våra vetenskapligt lagda medlemmar är det ännu en gång Lucifers plikt att visa, till vilken grad vi är oense med den exakta vetenskapen, eller ska vi säga hur långt denna vetenskaps slutledningar avlägsnar sig från sanning och fakta. Med "vetenskap" menar vi här naturligtvis flertalet av vetenskapsmännen; den bästa minoriteten kan vi lyckligt säga är på vår sida, åtminstone vad beträffar frågan om människans fria vilja och det immateriella förnuftet. Studiet av Själens "fysiologi", av Viljan i människan och av hennes högre Medvetande, från geniets ståndpunkt och dess manifesterade förmågor, kan aldrig sammanfattas i ett system av allmänna begrepp, framställda genom korta formler; inte mer än den materiella naturens psykologi kan med avseende på dess mångfaldiga mysterier lösas genom endast en analys av dess fysiska fenomen. Det finns inte något särskilt organ för viljan, liksom det inte heller finns någon fysisk grundval för jagmedvetandets verkningar.

"Om frågan framkastas, vad är den fysiska grundvalen för jagmedvetandets verkningar, så kan inget svar ges eller föreslås…på grund av själva sin natur kan denna underbara verifierande tanke vari tanken igenkänner tillstånden som sina egna, inte ha något liknande eller motsvarande materiellt underlag. Det är omöjligt att ange någon fysiologisk process som representerar denna förenande akt; det är till och med omöjligt att föreställa sig hur beskrivningen av någon sådan process skulle kunna bringas i något begripligt samband med denna enastående mentala förmåga". 3)

Fotnot 3) "Physiologica1 Psychology" etc, p 545 George T. Ladd, professor vid Yale-universitetet.

Sålunda kan vi lugnt utmana hela församlingen av psyko-fysiologer att korrekt definiera Medvetandet – de kan vara säkra på att misslyckas, eftersom Själv-medvetandet endast hör till människan och utgår från SJÄLVET, det högre Manas. Men eftersom det psykiska elementet (eller Kama-Manas) 4) är gemensamt för såväl djuren som människan – ty den långt högre graden av utveckling hos den senare beror enbart på den större fulländningen och finkänsligheten hos dennes hjärnceller – så kommer ingen fysiolog, inte ens den skickligaste någonsin klara av att lösa människoförnuftets mysterium i dess högsta andliga manifestation eller i dess duala aspekt som psykisk och noetisk (eller manasisk) 5) eller ens förmå fatta den förras invecklade beskaffenhet på det rent materiella planet – såvida han inte känner till någonting om och är beredd att medge närvaron av detta element. Detta innebär att han måste medge ett lägre (djuriskt) och ett högre (eller gudomligt) förnuft i människan, eller det som inom ockultismen är känt som de "personliga" och de "opersonliga" Jagen. Ty emellan det psykiska och det noetiska, emellan personligheten och individualiteten finns samma djupa klyfta som mellan "Jack uppskäraren" och en helig Buddha. Såvida inte fysiologen accepterar allt detta kommer denne, menar vi, att ständigt komma ut på osäker mark. Vi ämnar bevisa detta.

Fotnot 4) Eller vad kabbalisterna kallar Nefesh "livsanden".

Fotnot 5) Sanskritordet Manas ( Förnuft) är den beteckning vi väljer att använda, snarare än det grekiska Nous (noetisk) eftersom det senare ordet blivit så fullständigt missförstått inom filosofin blir följden att detta inte anger någon bestämd betydelse.

Som alla vet förkastar det stora flertalet av våra lärda tvivlare föreställningen om den fria viljan. Nu är denna fråga ett problem som sysselsatt det mänskliga förnuftet under tidsåldrar; varje filosofisk skola har i sin tur tagit upp frågan, men alla har kommit till korta när det gäller att finna lösningen. Och likväl, trots att det står i första ledet bland filosofiska tvistefrågor, gör våra dagars "psyko-fysiologer" på det kallblodigaste och mest överlägsna sätt, anspråk på att ha skurit av den gordiska knuten för alltid. För dem innebär känslan av ett personligt fritt handlande ett misstag, en illusion, "mänsklighetens kollektiva hallucination". Denna övertygelse har uppstått därför att man tror att ingen mental verksamhet är möjlig utan en hjärna, och att det inte kan finnas en hjärna utan en kropp. Eftersom den senare dessutom är underkastad de allmänna lagarna i en materiell värld, där allt är grundat på nödvändighet och där det inte förekommer något bestämmande, måste vår moderna psykofysiolog (nolens volens), antingen han vill eller ej, förneka tillvaron av ett subjektivt bestämmande i människans handlande. Här finner vi t ex A. A. Herzen, professor i fysiologi i Lausanne, som anser anspråket på fri vilja hos människan vara den mest ovetenskapliga orimlighet. Så säger detta orakel:

"I det gränslösa fysiska och kemiska laboratorium som omger människan, representerar det organiska livet en helt obetydlig grupp av fenomen, och bland de senare är den plats som upptas av det till medvetenhetsstadiet komna livet, så liten, att det vore orimligt att utesluta människan från en allmän lags verkningssfär, endast för att medge tillvaron i henne av ett subjektivt bestämmande eller en fri vilja som står utom denna lag." – (Psychophysiologie Générale)

För ockultisten som känner skillnaden mellan de psykiska och noetiska elementen i människan, är detta rent nonsens, trots den sunda vetenskapliga grund det vilar på. Ty när författaren framkastar frågan – "Om psykiska fenomen inte representerar resultaten av något slags molekylär rörelse, varthän försvinner då rörelsen efter att ha nått sinnesorganens centra? "– så svarar vi att vi aldrig förnekat detta faktum. Men vad har detta att göra med en fri vilja? Att varje företeelse i det synliga universum har sin uppkomst i rörelse, är ett gammalt axiom i ockultismen, inte heller betvivlar vi att psyko-fysiologen ögonblickligen skulle råka i tvist med hela samlingen av exakta vetenskapsmän, om han visade sig gilla den föreställningen, att i ett givet ögonblick en hel serie av fysiska fenomen skulle kunna försvinna i ett vakuum. När författaren av det citerade verket påstår, att nämnda kraft inte försvinner då den når de högsta nervcentra, utan att den genast förvandlas till en annan serie, dvs. en serie psykiska manifestationer, tanke, känsla och medvetande – precis på samma sätt som denna psykiska kraft användes till att frambringa något arbete av fysisk (dvs. muskulär) beskaffenhet, omvandlas och övergår i det – så får han häri stöd av ockultismen, som är den första att påstå att all psykisk verksamhet, från dess högsta till dess lägsta yttringar, är " ingenting annat än – rörelse".

Ja, den är RÖRELSE; men inte endast en "molekylär" sådan som författaren vill låta oss förstå. Rörelse i form av den STORA ANDNINGEN ( se Den Hemliga Läran del I) – alltså "ljud" på samma gång – är urgrunden till all kosmisk rörelse. Den är utan begynnelse och utan slut, det enda och eviga livet, grunden och ursprunget till det subjektiva och objektiva universum; ty LIVET (eller Varat) är tillvarons eller varandets fons et origo, källa och upphov. Men molekylär rörelse är den lägsta och mest materiella bland dess ändliga manifestationer. Om nu den allmänna lagen om bevarandet av energi leder den moderna vetenskapen till slutsatsen att psykisk verksamhet endast representerar en speciell form av rörelse, så leder samma lag även ockultisterna till samma övertygelse – och därjämte även till något annat, som psyko-fysiologin helt och hållet lämnar utan avseende. Om den senare först i detta århundrade upptäckt att psykisk (vi säger även andlig) verksamhet är föremål för samma allmänna och oföränderliga rörelselagar som något annat fenomen som manifesterar sig inom kosmos objektiva område , och att i både den organiska och den oorganiska (?) världen varje manifestation, vare sig medveten eller omedveten, representerar endast resultatet av vissa samverkande orsaker. så representerar detta, inom den ockulta filosofin blott och bart dess vetenskaps abc. "Hela världen är i Swara; Swara är Anden själv" – det ENDA LIVET eller rörelsen säger den ockulta filosofins gamla skrifter. "Den korrekta översättningen av ordet Swara är Livsvågens ström" säger författaren till "Natures Finer Forces" 6), och han förklarar vidare :

"Det är denna vågformiga rörelse som är orsaken till det synliga differentierade universumets evolution ur det kosmiska odifferentierade urstoffet…Varifrån kommer denna rörelse? Denna rörelse är anden själv. Ordet Atma (universell själ) som det används i boken ( se nedan) innebär i sig själv idén om en evig rörelse, eftersom det kommer från roten AT, eller evig rörelse; och det borde särskilt framhållas att denna är besläktad med och helt enkelt en annan form av rötterna AH, andedräkt, och AS, väsen. Alla dessa rötter har till sitt ursprung det ljud som frambringas av djurens (levande varelsers) andedräkt…Livsvågens ursprungliga ström är sålunda densamma som i människan antager formen av lungornas in- och utandningsrörelser, och detta är den allt genomgående källan för universums evolution och involution…"

Fotnot 6) The Theosophist feb. 1888 p 275 av Rama Prasad, President för Meerut Theosophical Society. Den av honom citerade ockulta boken säger följande: "det är Swara som givit form åt delarnas första anhopningar i universum; Swara orsakar evolution och involution; Swara är Gud, eller mer korrekt den Stora Kraften själv (Maheswara). Swara är manifestationen av den på materien verkande kraft som i människan kommer till känna som förmågan som känner sig själv (mentalt och psykiskt medvetande). Man bör förstå att denna krafts verksamhet aldrig upphör…Den är oföränderlig tillvaro" – och detta är just vetenskapens "rörelse" såväl som ockultisternas universella Andedräkt .

Det var en del om rörelse och "energins oförstörbarhet" ur gamla böcker i magi skrivna och förmedlade tidsåldrar före den induktiva exakta moderna vetenskapens uppkomst. Ty vad säger den senare mer än dessa böcker, då den t ex talar om den animala mekanismen på följande sätt:

"Allt är underordnat rörelse, från den synliga atomen till den i rymden försvinnande himlakroppen… – molekylerna hålls på ett bestämt avstånd från varandra som står i proportion till den rörelse som besjälar dem, och företar konstanta relationer, som de förlorar endast genom tillägg eller fråndragning av en viss kvantitet av rörelse". 7)

Fotnot 7) "Animal Mechanism", A Treatise on Terrestrial and AeriaL Locomotion, av E.J. Marey. Professor vid College de France och ledamot av franska akademin.

Men ockultismen har mer att säga om detta. Den gör av rörelsen på det materiella planet och energins oförstörbarhet två fundamentala lagar eller snarare två aspekter av en och samma allestädes närvarande lag – Swara, och förnekar helt klart att dessa har något att göra med människans fria vilja som hör till ett helt annat plan. Författaren till "Psycho-Physiologie Génerale" anmärker när han avhandlar sin upptäckt att psykisk verksamhet blott är en rörelse och resultatet av en mångfald orsaker – och när det ligger till på det viset kan det inte bli något vidare tal om spontanitet – i bemärkelsen av någon medfödd av den mänskliga organismen alstrad inre benägenhet; och han tillägger att ovanstående gör slut på allt anspråk på tillvaron av den fria viljan! Ockultisten förnekar denna slutsats. Det verkliga sakförhållandet att människan har en psykisk (vi säger manasisk eller noetisk) individualitet är ett tillräckligt bevis för ett sådant antagande; ty om denna slutledning är riktig, eller om det verkligen är som författaren uttrycker det, hela mänsklighetens gemensamma hallucination genom alla tidsåldrar, så är det också därmed slut på den psykiska individualiteten.

Nu menar vi med "psykisk" individualitet denna självbestämmande förmåga som sätter människan i stånd att handla oberoende av omständigheterna. Sätt ett halvt dussin djur av samma art under samma omständigheter, och deras handlingar kommer att vara om inte identiska så dock nära nog lika varandra; men sätt ett halvt dussin människor under samma omständigheter och deras handlingar kommer att vara lika olika som deras karaktärer, dvs, deras psykiska individualiteter.

Men om vi istället för "psykiskt" kallar den för den högre jagmedvetna Viljan, och får dessutom veta av själva den psyko-fysiologiska vetenskapen att viljan inte har något särskilt organ, hur vill då materialisterna över huvud taget förbinda den med "molekylär" rörelse? Professor George T. Ladd säger följande:

"Det mänskliga medvetandets fenomen måste betraktas som verksamheter tillhörande något annat slags Verkligt Väsende än de i rörelse stadda molekylerna hos hjärnan. De fodrar ett subjekt eller en grund, som till sin natur är olik de centrala hjärnmassornas fosforhaltiga fett eller nervcellernas hopade fibrer i hjärnbarken. De Verkliga Väsendet som sålunda manifesterar sig direkt för sig själv i medvetandets fenomen och indirekt för andra genom de kroppsliga förändringarna, är Förnuftet (manas). Till detta kan de mentala fenomenen tillskrivas som visar vad det är genom vad det gör. De så kallade mentala 'förmågorna' är endast medvetandets olika beteendesätt hos det verkliga väsendet. Genom den enda metod som står oss till buds finner vi i själva verket att det verkliga väsendet som kallas förnuftet, tror på vissa ständigt återkommande beteendesätt: därför tillskriver vi det vissa förmågor... Mentala förmågor är inte några väsen som har en tillvaro i och för sig... De är beteendesätt hos förnuftets medvetande. Och själva arten av de klassificerade handlingar som leder till att de kan urskiljas, förklaras blott genom antagandet, att ett Verkligt Väsende kallat Förnuftet existerar och bör skiljas från de verkliga väsen som är kända som de fysiska molekylerna i hjärnans nervmassa". 8)

Fotnot 8) Det "Högre manas" eller "Jaget" (Kshetrajna) är det "Tysta Vittnet" och det frivilliga "uppoffrande offret": det lägre manas, dess avbild, – är i sanning en tyrannisk despot.

Och sedan författaren visat, att vi bör betrakta medvetandet som en enhet (ytterligare en ockult sats) tillägger han:

"Vi drar från föregående betraktelser slutsatsen att : subjektet i alla medvetandetillstånd är ett verkligt enhetsväsen, kallat >Förnuftet; vilken är av icke-materiell natur samt handlar och utvecklas i enlighet med sina egna lagar, men står i ett särskilt växelförhållande till vissa materiella molekyler och massor som bildar hjärnsubstansen." 9)

Fotnot 9) Elements of Physiological Psychologhy. A treatise of the activities and nature of the mind, from the Physical and Experimental point of view, pp 606 and 613.

Detta "Förnuft" är manas, eller snarare dess lägre återspegling, som när helst det tillfälligtvis lösgör sig från kama, blir ledaren för de högsta mentala förmågorna och är den fria viljans organ i den fysiska människan. Därför är psyko-fysiologins senaste rön oberättigade och den skenbara omöjligheten att kunna förlika den fria viljans existens med lagen om energins oförstörbarhet en ren vanföreställning. Detta har blivit fullständigt påvisat i Elpays "Vetenskapliga brev", i en kritik av professor Ladds arbete. Men för att slutgiltigt bevisa det och definitivt avfärda hela frågan behöver vi inte ens tillgripa något så högt (högt åtminstone för oss) som de ockulta lagarna, utan helt enkelt en smula sunt förnuft. Låt oss sakligt analysera frågan.

Det har påståtts av någon, troligtvis en vetenskapsmannen, att eftersom "psykisk verksamhet befinnas var underkastad allmänna och oföränderliga rörelselagar så finns det därför ingen fri vilja hos människan". De "exakta vetenskapernas analytiska metod" har bevisat det och materialistiska vetenskapsmän "fattat beslutet" att deras anhängare skall anse detta som ett erkänt faktum. Men det finns andra och vida större vetenskapsmän som tänkt annorlunda. Sir William Lawrence, t ex den framstående kirurgen, förklarade i sina föreläsningar att 10) :

"Den filosofiska läran om själen och dess särskilda existens har ingenting att göra med denna fysiologiska fråga, utan vilar på en serie bevis, som är av en helt annan art. Dessa sublima begrepp skulle aldrig kunnat se dagens ljus genom anatomens eller fysiologens arbeten. Ett immateriellt och andligt väsen skulle inte kunna upptäckas bland dissektionsrummets blod och orenhet".

Fotnot 10) W. Lawrence, Lectures on Comparative Anatomy, Physiology Zoology, and the Natural History of  Man, 8 vo. London 1848 p 6.

Låt oss nu genom materialistens eget vittnesbörd undersöka huruvida detta universella lösningsmedel, som fått benämningen den "analytiska metoden", tillämpas i detta speciella fall. Författaren till Psychophysiologie upplöser den psykiska verksamheten i dess beståndsdelar, spårar den tillbaka till rörelse och då han däri inte lyckas finna det minsta spår av fri vilja eller spontanitet drar han den förhastade slutsatsen att den fria viljan på det hela taget inte existerar, ej heller återfinner han den i den psykiska verksamhet, som han nyss upplöst i dess beståndsdelar. "Är inte vanföreställningen och felaktigheten hos ett sådant ovetenskapligt tillvägagångssätt uppenbart?" frågar hans kritiker och resonerar därefter helt korrekt sålunda:

"Utgår man från denna ståndpunkt hos den analytiska metoden som här använt så skulle man ha lika stor rätt att förneka varje fenomen i naturen, från det första till det sista. Ty leder inte ljud och ljus, värme och elektricitet, liksom alla andra kemiska processer, då de en gång sönderdelats i sina respektive element, forskaren tillbaka till samma rörelse vari de givna elementens egendomligheter försvinner och enbart efterlämnar 'molekylernas vibrationer' ? Men innebär detta därför nödvändigtvis att värme, ljus, elektricitet – endast är illusioner i stället för verkliga manifestationer av vår verkliga världs egendomligheter? Sådana egendomligheter kan naturligtvis inte finnas i beståndsdelarna, eftersom vi helt enkelt inte kan förvänta oss att en del från början till slut – ska inbegripa helhetens egenskaper. Vad skulle vi säga om en kemist, som efter att ha sönderdelat vatten i dess beståndsdelar, väte och syre, utan att i dessa ha funnit vattnets speciella kännetecken, ändock ville påstå, att de inte alls existerade och ej heller kan finnas i vatten? Vad skulle man tänka om en fornforskare som efter att ha undersökt en avlagd stil och ej funnit någon betydelse hos varje enskild bokstav, försäkrade, att det inte fanns någonting som hade en betydelse i något tryckt dokument? Och handlar inte författaren av "Psycho-physiology" på samma sätt, då han förnekar tillvaron av fri vilja eller själva spontaniteten hos människan baserat på de grunder att denna utmärkande förmåga av högsta psykiska aktivitet inte förekommer hos de sammansatta element han analyserat?"

Alldeles obestridligt är att ett särskilt stycke tegel, trä eller järn, som var för sig en gång utgjort en del av en byggnad, som nu ligger i ruiner, inte kan förväntas bevara det minsta spår av denna byggnads arkitektur – i alla händelser inte i kemistens händer… helt annorlunda vore det dock om samma stycke sattes i händerna på en psykometriskt begåvad person. Psykometri är, för att nämna det i förbigående, en förmåga som på ett mera kraftfullt sätt bevisar lagen om energins oförstörbarhet mer än något annat fysikaliskt experiment kan göra, och som visar att denna verkar lika mycket inom de subjektiva eller psykiska världarna som på de objektiva och materiella planen. Ljudets uppkomst på detta plan kan spåras tillbaka till samma rörelse, och samma krafters växelverkan är verksamma under detta fenomens existens liksom i varje annan manifestation. Skall då fysikern, som sönderdelar ljudet i dess beståndsdelar av vibrationer och i dessa inte lyckas finna någon harmoni eller särskild melodi, förneka tillvaron av den senare? Och bevisar inte detta, att den analytiska metoden, som uteslutande har att göra med elementen och ingenting med deras förening, driver fysikern att tala ganska förhastat om rörelse, vibration och allt annat, men som helt och hållet förlorar ur sikte den harmoni som frambringas av vissa föreningar av denna rörelse eller "vibrationernas harmoni"? Kritiken är alltså befogad då den beskyller den materialistiska psyko-fysiologin för att försumma dessa högst väsentliga skillnader; så den påstår att, om det är en skyldighet att i de enklaste fysikaliska fenomenen omsorgsfullt iaktta fakta, hur mycket mer bör inte detta vara förhållandet då det är fråga om sådana invecklade och viktiga ämnen som psykisk kraft och psykiska förmågor? Och likväl förbises i de flesta fall alla sådana väsentliga skillnader, och den analytiska metoden tillämpas på det godtyckligaste och mest fördomsfulla sätt. Är det då att undra på, om psyko-fysiologen – då han spårar den psykiska verksamheten tillbaka till dess grundelement av rörelse och under denna process berövar den alla dess väsentliga kännetecken – skulle förstöra densamma; och sedan han förstört den, är det helt naturligt att han inte kan finna det, som inte längre finns däri. Han glömmer kort sagt, eller snarare ignorerar det faktum att även om psykiska manifestationer måste, i likhet med alla andra fenomen på det materiella planet, i sin slutliga analys hänföras till vibrationernas värld ("ljud" är det universella Akashas underlag) så hör de dock ursprungligen till en annan och högre värld av HARMONI. Elpay har några stränga omdömen att fälla angående dem han kallar "fysio-biologernas" antaganden som är av vikt att notera.

"Omedvetna om sina misstag identifierar psyko-fysiologerna den psykiska verksamhetens beståndsdelar med denna verksamhet själv; härav slutledningen från den analytiska metodens ståndpunkt, att människosjälens högsta, utmärkande egenhet – fri vilja, spontanitet är en illusion och inte någon psykisk verklighet. Men som vi nyss visat har en dylik identifiering helt enkelt inga gemensamma nämnare med den exakta vetenskapen utan är helt enkelt olovlig eftersom den kommer i kollision med alla logikens fundamentallagar, vilket får som följd att alla dessa så kallade fysio-biologiska slutledningar som härleds från sagda identifiering, försvinner i tomma intet. Att härleda den psykiska verksamhetens ursprung till rörelse betyder därför ingalunda att bevisa den "fria viljans illusion". Och liksom fallet är med vatten, vars specifika egenskaper inte kan berövas sin realitet, även om de inte återfinnes i de gaser varav det består, så gäller detta även den psykiska verksamhetens specifika egenskap; dess spontanitet kan inte förvägras psykisk realitet, även om denna egenskap inte ryms i de slutliga beståndsdelar vari psyko-fysiologen sönderdelar verksamheten i fråga under sin mentala operationskniv.

Denna metod är "ett utmärkande drag hos den moderna vetenskapen i dess strävan att tillfredsställa utforskandet av de undersökta tingens natur genom en detaljerad beskrivning av deras utveckling", säger G T Ladd. Och författaren till "The Elements of Physiological Psychology" tillägger:

"'Varandets" universella process har nästan blivit personifierad och förgudad, så att den gjorts till den sanna grunden för all ändlig och konkret tillvaro...Man har försökt att hänföra hela förnuftets så kallade utveckling till hjärnsubstansens evolution under inverkan av rent fysiska och mekaniska orsaker. Detta försök förnekas, dvs. att man behöver anta något verkligt enhetsväsen, kallat förnuftet, som förmodas genomgå en utvecklingsprocess i enlighet med sina egna lagar... Å andra sidan är alla försök att förklara de mentala fenomenens regelbundna tillväxt i sammansättning och spännvidd genom att spåra hjärnans fysiska utveckling helt och hållet otillfredsställande för många sinnen. vi tvekar inte att räkna oss till detta antal. De erfarenhetsfakta som visar en överensstämmelse i kroppens och förnuftets utvecklingsordning samt även ett visst nödvändigt beroende av den senare på den förra, bör naturligtvis antagas; men de är lika förenliga med en annan uppfattning angående förnuftets utveckling. Denna andra uppfattning har dessutom den fördelen att den lämnar rum för många andra av erfarenheten bestyrkta fakta, som med mycken svårighet låter försona sig med en materialistisk teori På det hela taget är historien om varje individs erfarenheter sådan, att man nödgas anta, att ett verkligt enhetsväsen (ett förnuft) genomgår en utvecklingsprocess som står i relation till hjärnans förändrande tillstånd eller evolution, och likväl står i överensstämmelse med sin egen natur och sina egna lagar." (s 616)

Hur nära detta sista vetenskapliga "antagande" närmar sig den Ockulta filosofins läror kommer att visas i del II av denna artikel. Under tiden vill vi avsluta med ett svar på den sista materialistiska vanföreställningen, som kan sammanfattas i några få ord. Emedan varje psykisk verksamhet har till sitt underlag de nervelement, vars tillvaro den förutsätter och utanför vilken ingen verksamhet kan komma ifråga; och då dessutom nervelementens verksamhet endast är molekylär rörelse, så föreligger inget behov av att uppfinna en särskild och psykisk kraft för att förklara vår hjärnas arbete. Fri vilja skulle tvinga vetenskapen att förutsätta ett osynligt fritt väljande väsen, en skapare av denna särskilda kraft.

Vi samtycker "det finns inte det ringaste behov" av en skapare av "denna särskilda" eller någon annan kraft. Inte heller har någon någonsin gjort anspråk på en sådan orimlighet. Men det föreligger en skillnad mellan att skapa och att leda och det senare innebär inte på något vis skapande av rörelseenergi eller av någon särskild kraft över huvud taget. Det psykiska förnuftet (i motsats till det manasiska eller noetiska förnuftet) förvandlar enbart energin hos detta "enhetsväsen" i enlighet med "sin egen natur och dess lagar" – för att begagna Ladds träffande uttryck. Detta "enhetsväsen" skapar ingenting, utan förorsakar endast ett naturligt växelförhållande i överensstämmelse med både de fysiska lagarna och sina egna lagar; då det skall begagna sig av kraften, leder det dess riktning, väljer de vägar längs vilken den kommer att framskrida och stimulerar den till verksamhet. Och eftersom dess verksamhet är sui generis och oberoende leder det denna energi från denna disharmonins värld in i sin egen sfär av harmoni. Vore förnuftet inte oberoende skulle det inte kunna göra detta. Som det nu föreligger står människans viljefrihet bortom tvivel och spetsfundigheter. Därför som redan anmärkts rör det sig inte om ett skapande utan helt enkelt om ledning. Är det för att sjömannen vid rodret inte skapar ångan i maskinen som vi har rätt att säga att han inte styr skeppet?

Och då vi vägrar att godkänna några psyko-fysiologers vanföreställningar som vetenskapens sista ord, framlägger vi därmed ett nytt bevis för att den fria viljan är en hallucination? Vi förkastar den animalistiska föreställningen. Hur oerhört mer vetenskaplig och logisk – förutom att vara lika poetisk som den är storslagen – är inte läran i Katha-upanishaden som i en vacker och målande liknelse säger att: "sinnena är hästarna, kroppen är vagnen, förnuftet (kama-manas) är tömmarna och intellektet (eller den fria viljan) är körsvennen". Sannerligen, det finns mer exakt vetenskap i den minst betydande av upanishaderna, sammanställd för tusentals år sedan, än i alla de materialistiska fantasier som finns i den moderna "fysio-biologin" och psyko-fysiologin tillsammans !

HELENA BLAVATSKY

Fortsättning följer i Andra Delen, klicka bara på länken:
Psykisk och Noetisk verksamhet – del II

Översatt från H P Blavatskys Theosophical Articles, vol II, sid 7-27, "Psychic and Noetic Action". Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

__________________________________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |  | till toppen av sidan |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23