Pistis Sophia

HELENA BLAVATSKY

DEL 2

© 2005 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

[Urkund över Plêrôma enligt Valentinus]

PISTIS - SOPHIA
Noteringar och kommentarer av Helena Blavatsky
[PS 24 till PS 248]

länk till Pistis Sophia del 1

[I denna text har översättarna valt att nyöversätta referenserna till DEN HEMLIGA LÄRAN från originalversionen ur THE SECRET DOCTRINE som utgavs av Helena Blavatsky i London 1888. Det finns dock en äldre svensk översättning av Den Hemliga Läran från 1918. En nyöversättning av DHL – DEN HEMLIGA LÄRAN ONLINE – påbörjades 2002 och beräknas vara klar 2007.]

(PS 24) “Och deras stora förvirring och fruktan nådde även till den Store, Osynlige Förfaderns Region [1] och även till de tre stora Trefaldiga Krafterna.”

[1] (Den Store Osynlige Förfadern.) Den Store Osynlige Förfadern är överst i den Vänstra Hierarkin, Rättfärdighetens Region av den Trettonde Eonen. Kraften (eller Dynamis) av denna Stora Osynliga Gudomlighet är Barbêlô, och efter denna kommer de tre Trefaldiga Krafterna, jämför sidorna 19, 23, 41 och 183). När vi går vidare kommer vi att se hur Plêrômas särprägel finns på alla Plan och Lokas. Med andra ord, allt eftersom medvetande tillstånden förändras, förändras tingens yttre sken med det, medan Tingen i sig själva, eller Urtyperna förblir desamma. Se kartan över den Valentinska Plêrôman.

(PS 24 fortsättning) “Men i den Tolfte Eonen var mitt Ljus större än i Världen bland er; åtta tusen och sju hundra gånger mer.” [2]

[2] [Åtta tusen och sju hundra gånger mer: octies milles et septies centies (Schwartzes översättning.)] Om vi överser med den svaga latinska översättningen av septies centies är det svårt att relatera detta tal med det föregående “fyrtio och nio gånger”. Översättningen är bevisligen felaktig, för vi finner i noteringarna “centies (... decies millies, Petermann)”. Denna korrigering verkar emellertid endast göra saken värre. Översättningen av Migne lyder “huit fois mille fois et sept fois cent foix,” och som vanligt erbjuds ingen kommentar eller förklaring. Den troliga lösningen av problemet är att, vad helst den riktiga översättningen nu må vara, så är det antingen ett löst uttryck som betyder “många tusen gånger”, precis som i latinet den Heliga Cykelns tal, 600, blir en obestämd term för vilket stort antal som helst, eller så är det en avsiktligt ‘dold” hemlighet.

(PS 24 fortsätter) “... och alla Eonerna, och alla Himlarna och hela deras Ordning skakades på grund av den stora fruktan som fanns hos dem (PS 25), ty de förstod inte mysteriet som hade skett .”[3]

[3] Avidya eller Okunnighet (snarare Okunnigheten om), är sannerligen, roten till alla Nidanas, eller Kedjan av Orsak och Verkan (se The Secret Doctrine sub. Voce).

(PS 25 fortsätter) “Och Adamas, den Store Tyrannen [4], och alla Tyrannerna som finns i alla Eonerna, började att strida mot Ljuset men förgäves.”

[4] (Adamas.) På sidan 360 läser vi att av de Tolv Eonerna så härskar Tsebâôth-Adamas över sex, och Iabraôth över de andra sex. Dessa Tolv Eoner framhärdar i Umgängets Mysterium i syfte att utvidga sina krafter, men i detta motsätter sig IEU dem, Fadern till Jesus Fader, och således blir Iabraôth och hans Härskare omvända till Ljusets Mysterier. Därför upphöjer IEU dem till en högre Region och för in dem i en ren Luft, in i Solens Ljus, mitt i den Mittersta Regionen med den Osynliga Gudomligheten. Tsebâôth-Adamas och hans Härskare kommer däremot inte att avstå från Umgängets Mysterium; IEU håller dem i enlighet därmed fängslade i (Ödets?) Sfär, i talen 1800 (360 x 5) och över dem 360 andra Härskare, och åter över dessa 5 stora Härskare. Använder man den astronomiska nyckeln är IEU den Andliga Solen, fadern till den Fysiska Solen, vilken i sin tur är den “inter-merkurianska planetens” fader. Se The Secret Doctrine, del II, 28 och del I av Transactions of the Blavatsky Lodge, sid. 48.

Ovan beskrivning är tagen ur den fjärde boken eller indelningen av Pistis-Sophia, vilken R.A. Lipsius påstår ”har förmodligen av en olyckshändelse kommit till att hamna på det ställe där vi nu läser den i manuskriptet. Den presenterar en enklare och äldre form av gnostisk lära och var kanske ett arbete av en annan författare.” Hur det än förhåller sig med den saken, och vår avsikt är att förstå Pistis-Sophias idéer, så är det tillräckligt att notera att den ovan gjorda beskrivningen gavs av Jesus till hans lärjungar efter han hade lett dem, genom deras Initiering, “in i Luftens Mittersta Region, på Stigarna i Mittens Väg, vilka är nedanför Sfären”, och detta hjälper oss betydligt i det följande genom dess analogi i förståelsen av ”Härskarnas Omvändelse”.

Det ges ett tips till förklaringen av ordet Tyrann på sidan 76, där det talas om ”Alla de Tyranniska Gudarna, vilka ännu inte hade givit upp renheten i sina Ljus”. Jämför också med sid. 25, 137 och 154 och även med PS 14 [3].

I Ofiternas Gnosis är termen ”Adamas” vanligt förekommande, och i Philosophumena, X, 9, läser vi att: ”Naasenerna (en Ofitisk skola) kallar Antrôpos (Människan) för Universums Första Princip (Archén Universorum) samt  för Människosonen, och delar upp denna i tre delar. Ty inom den, säger de, finns en Intelligent, en Psykisk och en Choisk (fysisk) Princip. Och de kallar denna för Adamas och tänker sig att kunskapen, som har den (Adamas) såsom dess objekt, är begynnelsen till vår möjlighet att känna Gudomen.” Av det ovan sagda är det uppenbart att där finns tre Adamanter, av vilka vår Adamas är den lägsta.

I samband med dessa ”Tyranniska Gudomligheter, vilka ännu inte hade givit upp renheten i sitt ljus”, och från vilka Jesus tog “en tredjedel av deras Kraft”, och i förklaringen  som följer i texten, borde de studerande jämföra med Stanza VI, Sloka 5 i The Secret Doctrine (del I, 191 o.s.v.), ‘Vid den fjärde (Runden eller livets revolution och som finns omkring ‘de sju mindre hjulen’), tillsägs sönerna att skapa sina avbilder. En tredjedel vägrar. Två (tredjedelar) lyder.”

(PS 25 fortsätter) “Och Jag förändrade både Ödet och Sfären, vilket är deras Herrar, och gjorde så att de vändes mot vänster i sex månader, och därefter till höger i sex månader, för att fullgöra sina influenser (PS 26) ty genom befallningen av den Första Föreskriften och av det Första Mysteriet (5), IEU (6), hade Iakttagaren (eller Tillsyningsmannen) av Ljuset,  placerat dem med ansiktena vända mot det vänstra, för all tid, för att de ska kunna fullgöra sina Influenser och Handlingar.” Och när han hade sagt dessa saker till sina lärjungar, tillade han: “Han som har öron att höra med, låt honom höra.”

”När Maria [7] hade hört dessa ord som Frälsaren sagt, och när hon med häpnad hade blickat upp i skyn, [*] under en timmes tid ... (PS 28)  ingen Härskare kommer att känna till de ting som du kommer att göra framledes, efter denna timme; dessa Härskare är verkligen  Egypten [8], eftersom dessa är den verkningslösa Hylé.....”
 

[*] Eller upp i Luften (Aëra) med inspiration. Se kommentarer [4] över Adamas, ”Luftens Mellersta Region”

[5] (Det Första  Mysteriet) Jesus, som framstiger ur det Första Mysteriet (hans Fader), bär även han namnet det Första Mysteriet. Emanationernas Hierarki i Skattens Ljuskammare består av det Outsägliga, som även kallas Sanningens Gud, samt det Inåtvända av det Inåtvända, och även av Lemmarna (eller Orden) å ena sidan, och Mysterierna med det Outsägligas mysterium å andra sidan, allt enligt de tre första böckerna. Högst av alla Mysterier är Mysteriet med det Outsägligas Mysterium, eller Det Första Mysteriet, även benämnt det Enda (Unicum) Ordet (Logos) av det Outsägligas Mysterium. Från detta emanerar det Enda Mysteriet av det Första Mysteriet, och därefter de Tre, Fem och Tolv andra Mysterierna.

[6] IEU benämns som Fadern till Jesus Fader, och Jesus Fader är den Store Tsebâôth, den Goda. [Se PS 14 (3).] IEU’s region är den Högra och titlarna hos denna Princip är Ljusets Tillsyningsman, den Första Människan, Sändebudet av den Första Stadgan [Se PS 14 (8).] och Väktaren av Slöjan. När man sedan läser i den fjärde boken om det Outsägliga, till vilken Jesus riktar alla sina invokationer, som där benämns Fadern av allt Faderskap, har vi tre stycken Fäder till Jesus, det vill säga, det Outsägliga, IEU, och den Store Tsebâôth. För en utförlig sammanfattning av dessa tre ”Fäder” och tre ”Liv”, hänvisas läsaren till Isis Unveiled, vol II, ss. 227 et seq. 

[7] Maria som även benämndes Mariham och Maria Magdalena (sid. 182), skall inte förväxlas med Maria den kroppsliga modern till Jesus. Denna Maria är den mest intuitiva (pneumatiska), och den mest prominenta ledaren av alla lärjungar.

Från Philosophumena, vers 7, lär vi att Naaseniskolan ansåg sig ha mottagit sin lära från Mariamne, en lära som hon ursprungligen hade skänkts av ”James, Herrens broder”. Origen talar även han om en gnostisk skola som hade erhållit sin lära från Mariamne (Adv. Celsum, v 62).

De som är intresserade av att analysera kontroverserna kring de tre Mariorna, dvs. Maria Magdalena, Maria, systern till Martha och ”la femme pêcheresse”, och utröna om de är tre olika personer eller en och samma individ, hänvisas till listan med auktoriteter i ”Migne”, vol xxiv, col 541 och 542.[*] Esoteriskt, å andra sidan, så korresponderar Maria modern, Maria systern till Martha och Maria Magdalena med Buddhi, Manas och det lägre Manas. 

[*] [Patrologiae Cursus Completus, sammanställd av Jaques Paul Migne. Series Latina (221 volymer, Paris, 1844-64). Se S D, Generellt index och Bibliografiska volymen, sid. 464, T P H, Adyar, 1979 – Kompilatorn.]

[8] (Egypten) denna passage är något obskyr, speciellt den sista sentensen ”Quae eadem sunt Aegyptus” (Schwartzes översättning), som grammatiskt måste hänvisa till sin föregångare, ”sakerna som du kommer att göra”. Men om den konstrueras på detta sätt så kommer våra läsare att bli förtvivlade. Vi har därför återställt den ursprungliga idén hos den gnostiska författaren efter att ha studerat passager i Philosuphumena, från vilken följande citat kommer: ”Detta, sa han, är vad som stod skrivet: ’Jag har sagt, ni är alla gudar och barn av den högsta, om ni skyndar er att fly ut ur Egypten och korsar det Röda havet för att nå Ödemarken,’ det vill säga, från Umgänget (mixis) nedan, till Jerusalem Ovan; ’men om ni återvänder till Egypten’ som betyder Umgänget nedan, ’skall ni dö likt människorna’ (Psaltaren 82, 6-7). För han sa att allt lägre skapande är dödligt, medan allt som skapas ovan blir odödligt. För genom Vatten [skådeplatsen för rymdens vatten] allena och Anden, skapas den Andliga (Människan) och inte den Köttsliga. Den Lägre (Människan) å andra sidan är Köttslig: Detta är, sade han, precis vad som stod skrivet: ’Vad som är fött av Kött är Kött, vad som är fött av Ande är Ande.’ Detta är, enligt dem, den Andliga skapelsen. Detta, sade han, är den Stora Jordanfloden som flyter ner och hindrar Israels Barn’s Uttåg ur Egypten och som blev omvänd och tvingad att flyta uppströms av Jesus. (det vill säga, från det lägre Umgänget; ty Egypten är kroppen, enligt dem), (V. § Naaseni.)

(PS 29) ”Och hon [Maria] sade: ”Herre, kommer alla de som vet Magins Mysterium som kommer från Härskarna av alla Eoner, av Ödet och av Sfären, som de lärde sig av de Syndande Änglarna (om de åkallar dem i sina Mysterier som är onda Magiska Riter för att hindra goda gärningar), att fullfölja sina åtaganden nu i denna tid eller inte?” och Jesus svarade och sade till Maria: ”De kommer inte att fullfölja dem så som de utfördes i begynnelsen för jag har tagit en tredjedel av deras Kraft. De kommer att utföras men med felaktigheter [1] som endast dem som vet Mysterierna med den Trettonde Eonens magi kommer att se ....” 

[1] Passagen vi har framför oss är av största möjliga intresse eftersom den visar attityden hos de Skolor som utfärdade Initiation i Astrologi gentemot de profana och den innehåller en ledtråd om att ”Influenserna från Stjärnorna” bara kunde påverka den Fysiska eller Hyliska Människan; medan de som visste innebörden av mysteriet med den Trettonde Eonen, det vill säga, de Psykiska (se tabell I ), var överlägsna sådana influenser.

(PS 30) ”[De Som fastställer varje Timme – de uråldriga Astrologerna] ”.... Jag har ändrat deras influenser, deras Fyra och Tre Änglar och deras Åtta Konfigurationer [1].” 

[1] [Deras fyra och tre änglar.] Detta är termer i det ockulta Astrologiska systemet, som baseras på figurerna som symboliserar Triaden och Fyrkanten, och som korresponderar med de tre högre och fyra lägre principerna, vilket ger summan sju. Inom exoterisk astrologi står de för triangeln och kuben  Och de Åtta Konfigurationerna är:


(PS 34) ”Och när tiden för Numret av den store Melchizedek, den storslagne Mottagaren av Ljuset [1], hade kommit ....” 

(PS 42) ”.... Jag har förkortat deras Tid på grund av att jag är Utvald .... ty hade jag inte gjort det skulle ingen hylisk Själ kunnat räddats, utan de hade förintats av den Eld som finns i Köttet hos Härskarna.” [2] 

[1] [Melchizedek.] I Philosophumena, VII, 36, finner vi att namnet ”Melchisedeciani” nämns, vilka författaren anser fick hjälp av bankiren Theodotus då de grundade sin skola. Huvudtesen i deras lära var att Christos nedsteg i människan Jesus vid dennes Dop, men att Melchizedek var en himmelsk kraft, än högre än Christos. Det som Christos skulle göra för människorna det gjorde Melchizedek för Änglarna. Denna Melchizedek var utan Fader, Moder och härkomst, vars begynnelse och slut var obegriplig. Se även Philaster (Haer, 52), Pseudo-Tertullian (24), Epiphanus (55) och Eusebius (Hist. Ecc., v, 28), som det citeras av Salmon (Smith and Wace, Dict.of Christian Biography, III, 889-90). 

Från Pistis-Sophia (sidorna 292, 327-29, 337, 365) lär vi att de tre huvudgudarna från den Högra är Ieu, Zorokothora Melchizedek och den Store Tsebâôth, den Goda. Uppgiften för Melchizedeks ämbete, och hans Mottagare, är att beröva Härskarna deras Ljuskrafter och återbörda Ljuset till Skatten. För den ockulta signifikansen av ”Melchizedek” jämför The Secret Doctrine, I, s 208 och s 265 där det står om ”Det Stora Offret” och ”Den Tyste Väktaren”. 

[2] Köttet hos Härskarna. Med dessa ord avses att den kama-manasiska Entiteten skulle förgås i de lägre kosmiska krafterna.

[PS 42 fortsättning] ”Efter att detta hade skett förflyttade jag mig till Höjden, till den Trettonde Eonens Slöjor. Och dess Slöjor drogs samman av egen kraft och öppnade sig för mig. Efter att ha kommit in  i den Trettonde Eonen fann jag PISTIS SOPHIA [1] ensam nedanför den Trettonde Eonen och ingen av dem som befann sig där var vänd mot henne. Hon satt bedrövad och sorgsen i denna Region därför att ingen hade hjälpt henne in i den Trettonde Eonen som är hennes rätta Region i Höjden. Hon var även bedrövad på grund av det förtret som den Ende Självrådige hade förorsakat henne, vilken är en av de Tre Trefaldiga Krafterna, [PS 43] vars Mysterium jag skall berätta för dig om det finns tillfälle att tala om dessa krafters Emanation.”

”Och när PISTIS-SOPHIA såg mig, då jag förvandlats till det mest utsökta Ljus, så befann hon sig i ett tillstånd av oro; och när hon stirrade in i Ljuset som kom från min Klädnad, såg hon Mysteriet med sitt eget Namn [2] därinne, samt hela Glansen av hennes Mysterium förklarat, eftersom hon i Begynnelsen hade befunnit sig i Höjdens Region, i den Trettonde Eonen ....”

[1] [Pistis-Sophia.] Läsaren borde ingående studera den redogörelse som förtäljer om Sophias ”fall”, så som det återberättas i Philosophumena (s 107) och jämföra det med den allegoriska dramatiseringen som därefter följer. Det blir då uppenbart att den första och sista av de kvinnliga Eonerna av Dodekaederna är PISTIS respektive SOPHIA. Själen var det viktigaste studieämnet under antiken och kunskap om själen det viktigaste målet för alla de forntida Mysterierna. I berättelsen om PISTIS-SOPHIAS ”fall” och om hennes undsättning av Syzygy, det vill säga, JESUS, ser vi ett ständigt återkommande och återberättat drama över den lidande och ignoranta Personligheten som endast kan räddas av den odödliga Individualiteten, eller dess längtan till DENNA. När man läser denna del av Pistis-Sophia bör man ha den mystiska Dualiteten hos Manasprincipen i minnet för att med hjälp av den nyckeln läsa varje rad. 

Och liksom Visdom var målet för all Gnosis så var ”Sophia-myten” medelpunkten för hela den gnostiska läran. För oavsett ifall vi tolkar allegorin från ett makro- eller mikrokosmiskt perspektiv så är ämnet ändå alltid FÖRNUFTETS evolution, som de initierade sedan urminnes tider har försökt att undervisa oss om. Emanationen och evolutionen av Mahat i kosmogenesis och Manas i antropogenesis var alltid huvudämnet för den enda vetenskapen. Sophias hemvist var i Mitten, platsen mellan de Övre och Lägre världarna i Ogdoaden. Nedan finns Hebdomaden eller de Sju Sfärerna som styrs av sju Hierarkier av Härskare. Sannerligen är det så att ”Visdomen byggde sig själv ett Hus och lät det vila på Sju Pelare” (Ordspråksboken, ix, 1) och igen: ”Hon befinner sig i de ädla Höjderna hon står i mitten av Vägarna, för hon tar sin plats vid Portarna hos de Kraftfulla (Härskarna) hon väntar vid Entréerna”, (Ibid., viii, 2). Dessutom var Sophia Medlare mellan den Övre och Lägre Regionen, samtidigt som hon projicerade typerna eller idéerna av Plêrôma ut till universum. Men varför skulle Sophia som ursprungligen var av Pneumatisk eller Andlig Essens befinna sig i Mittens Rymd som är en plats i exil från hennes sanna Boning? Sådant var det stora mysterium som Gnosis försökte att lösa. Och då man ser till detta exempel med ”Själens Fall” från dess ursprungliga renhet där det innehöll lidande och elände, så var uppgiften för de gnostiska lärarna identisk med problematiken om ”Sorgen” inom buddhismen, som Gautama Sakyamuni själv försökte att lösa. Dessutom var lösningen inom de två systemen identiska i det att de förlade Sorgens Orsak till Okunnigheten, och för att ta bort den, så pekade de på Vägen till Själv-kännedom. Förnuftets uppgift var att instruera Förnuftet: ”Självanalytisk reflektion” kom att bli den rätta Vägen. Det Materiella Förnuftet (Kama-Manas) skulle renas och bli ett med det Andliga Förnuftet (Buddhi-Manas). Inom den Gnostiska nomenklaturen uttrycktes detta genom Sophias Återlösning som utfördes av Christos som befriade henne från ignoransen (agnoia) och lidanden. Det är då inte förvånande att vi finner Sophia, antingen som en enhet, eller dualitet eller återigen som ett kosmiskt förnuft, att vara ägare till många namn. Bland dessa kan nämnas Modern eller All-Modern, Modern av det Levande, eller den Skinande Modern; Kraften Ovan; den Helige Ande (alla dessa namn sett från en makrokosmisk utgångspunkt); och återigen: Hon som sitter vid den Vänstra handen i motsats till Christos som sitter vid den Högra handen; Man-kvinnan; Prounikos eller den Lustfyllda; Matrix; Paradiset; Eden; Achamoth; Oskulden; Barbêlo; Dottern av Ljuset; Barmhärtig Moder; den Maskulines Maka; Den som hör till de Perfekta Mysterierna; Perfekt Nåd; Den som hör till Mysterierna med den Fulla Magnituden; den Dolda Modern; Hon som vet Mysterierna med den Utvalda; den Heliga Duvan som har givit liv åt de två tvillingarna; Ennoia; Härskare; Helena, det Förlorade eller Vandrande Fåret. I det valentinska systemet ger Sophia liv åt Christos ”genom en Skugga”. De ovan nämnda termerna är tagna från Smith och Wace’s Dictionary of Christian Biography. I artikeln ”Sophia” läser vi: ”I den syriska texten av Apostlagärningarna publicerad av dr Wright (Apocryphal Acts of Apostles, pp 238-244) finner vi den vackra texten Själens hymn som har sänts ned från Sophias himmelska boning för att fånga pärlan som vaktas av ormen. Men här nedan har hon glömt sitt himmelska uppdrag tills hon påminns om det av ett brev från ’fadern, modern och brodern’, och hon utför därefter sitt uppdrag och återfår sin fantastiska dräkt, och återvänder till sin gamla boning. 

[2] [Namn.] Namnet, som inte är ett namn, utan ett Ljud, eller snarare en Rörelse. Mysteriet med Logos, Ordet och Vâch har alltid dolts i namnets mysterium. Dessa namn, oavsett tungomål och folkslag, representerar permutationer av det ”Outsägligas Namn”. 

I detta sammanhang är följande passage från Pistis-Sophia (pp 378-379) av stort intresse. Jesus som förklarat Mysteriet med Ljuset från sin Fader; Dopen genom Rök, det Heliga Ljuset´s Ande; samt Andlig Smörjelse till sina Lärjungar, fortsätter: ”Inget är mer utsökt än dessa Mysterier som ni utforskar, förutom Mysteriet med de Sju Rösterna och dess Nio-och-Fyrtio Krafter och Numreringar (psêphôn); inte heller är något namn mer utsökt än alla dem tillsammans, det vill säga, Namnet, som innehåller alla Namn, alla Ljus och alla Krafter. Han som därför skall lämna den Hyliska Kroppen (kommentar: inte nödvändigtvis vid döden utan även under Samâdhi eller mystisk trance) och som känner till detta Namn, kommer ingen Rök (kommentar: det vill säga, teologisk villfarelse), ingen Auktoritet, ingen Härskare över Ödets Sfär, ingen Ängel eller Ärkeängel, ingen Kraft, att vara i stånd att hindra denna Själ; och, efter att ha lämnat Världen så skall den människa som uttalar detta Namn till Elden att förgås och Dimman kommer att dra sig tillbaka. Och om han uttalar det till Demoner och Mottagarna av den Yttre Dimman (Mörkret) och till dess Härskare, Auktoriteter och Krafter så kommer allt att förintas omedelbart, så att deras Flamma blir uttömd, och de skriker därefter ut, ”du är helgad, du heligförklarade, du välsignade av alla dem som är heliga.” Och om de uttalar detta Namn till Mottagarna av den Ondskefulla Fördömelsen, och deras Auktoriteter och alla deras krafter, och även till Barbêlo och den Osynliga Guden och till de Tre Trefaldiga Krafterna, då kommer allt att omedelbart raseras i dessa regioner så att de kommer att bli tvingade att upplösas och försvinna, och samtidigt skrika ut: ”O Ljus av varje Ljus, du som finns i det oändligas Ljus, kom även ihåg oss, och rena oss?” 

I anknytning till den citerade passagen så noteras det i The Secret Doctrine, II, p 570, ”Det är lätt att se vilket detta Ljus och Namn är: Initiationens Ljus och ’Eld-Självets’ namn, som inte är något namn, och inte något agerande, utan en Andlig alltigenom levande Kraft, högre än den ’Osynliga Guden’ eftersom denna Kraft är SIG SJÄLV.” 

Jämför även i The Secret Doctrine, sub. voce; Oeaohoo, I, 68, 71, 72, 93 (Oi-Ha-Hou); Mantrika-Sakti, I, 293; Kuan-yin, I, 136; Kuan-yin-tien, I, 137, 138; Logos, II, 25; Hermes, II, 541, 542; Mystiska Namn och Utmärkande egenskaper, I, 352; Aditi-Vâch, I, 431; Vâch Savitri, modern till alla gudar och allt levande, II, 128; Vâch, Devasena, II, 199; och Den Melodiösa kon, II, 418.

[PS 45] ”… och hon [Pistis-Sophia] tänkte inom sig själv: ”Jag skall komma in till den Regionen utan min Syzygy [*] för att ta Ljuset som Ljusets Eon [**] har förskapat åt mig, så att jag må komma till Ljusets Ljus som är Höjdernas Höjd.”

[*] Jämför detta med det Valentinska Systemet där Sophia alstras ”utan en Syzygy”, och även med Kommentaren till Ialdabaôth [PS 47 (1)], där Ialdabaôth alstras utan en kvinna, precis som Sophia alstras utan en man; Daemon Est Deus Inversus.

[**] Även benämnd ”de Höga Eonerna”, vilka är motsatsen till ”Härskarnas Eoner”.

[PS 46] ”Med dessa tankebanor framträdde hon [Pistis Sophia] från sin egen Region av den Trettonde Eonen och steg in i den Tolfte Eonen. Och Härskarna av Eonerna fortsatte att förfölja henne och var rasande på henne för att hon tänkte stiga in i Högheten. Och utströmmande från de Tolv Eonerna kom hon in i Kaos Region, och drog sig nära Ljusets Kraft, med ett Lejons utseende ifall Ljusets Kraft tänkte uppsluka henne. [PS 47] Och alla de Hyliska Projektionerna av den Ende Självrådige omringade henne. Och den Höga Kraften av Ljuset med ett Lejons utseende, förtärde all Ljuskraft som fanns inom Sophia; och renade dessutom (eller drev ut) hennes Ljus och Hyle och uppslukade dem. (Och efter) att detta hade skett kastade de in henne i Kaos. Och inne i Kaos fanns Härskaren med ett Lejons utseende där ena hälften är Flamma, och andra hälften är Dimma, som är Ialdabaôth [1] varom jag talat för dig många gånger.”

 [1] Ialdabaôth är identisk med Pthahil i Codex Nazaraeus, Demiurgen i det Valentinska Systemet, Proarchos i det Barbelitaeiska, [*] den Store Arkonten hos Basilides och Elohim hos Justinus etc. Ialdabaôth (Barnet av Kaos) var son till Sophia (Achamôth) i det gnostiska Kosmogenesis, med andra ord, Ledaren för de Kreativa Krafterna och representerar en av de olika klasserna av Pitrier. Om vi betraktar Sophia-Ovan (se ”Valentinius” på åtskilliga ställen] såsom Akasa, och Sophia-Nedan (Achamôth) som dess lägre eller materiella plan, så kommer vi att förstå varför Ialdabaôth, skaparen av det materiella identifieras med Jehova och Saturnus, och kan därefter lättare följa med i följande allegori från Irenaeus. [**] Ialdabaôth, – Moder Sophias son – alstrar en egen son helt själv utan hjälp av en moder; och denne son skapar i sin tur en egen son, och denne en annan, och så vidare, tills det finns sex alstrade söner, alla skapade från den förra. Dessa söner börjar att omedelbart kämpa om makten som deras fader innehar. Och i förtvivlan och ilska stirrade Ialdabaôth ned i ”materians helveten”; och genom dessa fick han en annan son – Ophiomorphus – den ormformade, anden som finns i allt och som är det mest basala i materian. Efter att blivit uppblåst av stolthet, sträckte han sig över sin högsta sfär och proklamerade högt: ”Jag är Fader och Gud och det finns ingen ovan mig”. Som svar på detta utropade modern högt: ”Ljug inte Ialdabaôth, för Allfadern, den Första Anthrôpos (människan) är ovan dig, och så är även Anthrôpos, Sonen av Anthropos” [***]. Och Ialdabaôth, i syfte att hindra sina söner att höra denna röst, föreslog att de skulle utforma en människa. Därför skapade alla sex tillsammans en gigantisk människa som låg på jorden och vred sig likt en orm. (Människan i de första runderna och raserna.) Och de tog honom till sin fader Ialdabaôth som blåste in ”Livets Ande” i honom, och tömde på så sätt sig själv på all sin kreativa kraft. Och Sophia hjälpte till med utformandet så att hon skulle kunna återfå sina Ljuskrafter av Ialdabaôth. Genast så längtade denna människa, som hade den gudomliga gnistan, till den Himmelska Människan, varifrån den kom. Detta gjorde Ialdabaôth avundsjuk som därför alstrade Eva (Lilith) för att beröva Adam sin Ljuskraft. Och de sex Stjärnorna som var djupt passionerade  av hennes skönhet, födde söner med henne. Därefter sände Sophia ormen (intelligensen) för att få Adam och Eva att överträda Ialdabaôths föreskrifter, som i ursinne kastade ut Adam och Eva ur Paradiset in i världen, tillsammans med ormen. (fjärde runden och fjärde människorasen.) Samtidigt berövade hon dem på deras Ljuskraft för att inte den också skulle ”förbannas”. Och ormen reducerade världskrafterna som var under dess styre och alstrade sex söner, som kontinuerligt opponerade sig mot mänskligheten, genom vilken deras fader (ormen) kastades ned i världen. I begynnelsen hade Adam och Eva rena andliga kroppar som gradvis kom att bli grövre och grövre. Deras ande blev även den slö, ty den hade endast andedräkten från den lägre världen, den som Ialdabaôth hade inandats i dem. Till slut så gav Sophia tillbaka deras Ljuskraft och med detta så vaknade kunskapen inom dem och de såg att de var nakna.

Denna suggestiva allegori, där den skapade blev högre än skaparen, kan endast bli förstådd genom att komma ihåg identiteten hos den essens varur den är evolverad, med det varifrån den är evolverad. Jämför: ”Jag har iklätt mig själv i dig, och du är min Vahana, tills Dagen ’Var Med Oss’, då du åter skall vara mig själv och andra, digsjälv och mig” (The Secret Doctrine, I, Stanza 7, Sloka 7). I denna emanationscykel så blir det som är ovan det som är nedan, och därför finner vi i Pistis-Sophia att Ialdabaôth slutligen omtalas som att vistas i ”det Stora Kaos som är den Yttre Dimman”, där han med sina Fyrtio-Nio demoner torterar onda själar (sid 382). Dessutom är likheten mellan Ialdabaôth och Tsebaôth-Adamas så stor, att de måste anses vara aspekter av samma kraft; och det är den säregna rikedomen i Pistis-Sophias terminologi som gör sådana korrespondenser nödvändiga. 

I  Ofiternas Urkund som Origenes talar om i sin Contra Celcum finns det två sjufalder av Planet Härskare, en högre och en lägre Hebdomad. Ialdabôath är den främsta inom den Högre Gruppen och Mikhael-Ophiomorphos den främste bland de lägre. Denne Mikhael benämns den Lejon-lika och är son till Ialdabaôth som också är representerad med ett lejonhuvud. I anvisningarna till bönerna för de ”Döda” anländer Själen efter att ha korsat de Ondskefullas Vall (phragmon kakias) till Ophiomorphos domäner eller vårt materiella jordiska plan vid Ialdabaôths Portar och yttrar följande smickrande ord, som sannerligen verkar vara en aning svåra att förena med Ialdabaôths karaktär: ” O, du som föddes att härska djärvt, Ialdabaoth, den förste och sjunde, O härskare, av det bestående Logos rena förnuft, fullkomligt arbete för Son och Fader, frambringade till dig Livets tecken (märkt) med en symbolisk stämpel, jag öppnar porten som du har stängt för din Eon, och passerar igen förbi med hjälp av din auktoritet till frihet. Må nåd vara med mig; Ja, må det vara så, Fader.”

[*] Irenaeus, Adversus Haereses, bok I, kap xxix, 4.

[**] Op cit, bok I, kap xxiii-xxviii

[***] Op cit, bok I, kap xxx, 6.

[PS 63] ”…. På grund av fruktans förvirring samt genom kraften hos den Ende Självrådige har min Kraft övergivit mig. Jag [Pistis Sophia] har blivit likt en avskiljd Daimon (idios daimôn) dväljandes i Hyle där det inte finns något ljus, och jag har blivit likt en Förfalskad Ande [1] som är i den Hyliska Kroppen där det inte finns någon Ljuskraft; och jag har blivit likt en Dekan, ensam i Luften [2]. Projektionerna från den Ende Självrådige sammanpressade mig mycket. Och min Syzygy sade till sig själv: ’I stället för Ljuset som fanns inom henne har de fyllt henne med Kaos.’ Jag har uppslukat Svetten från min egen Hyle, och Tårarnas Ångest från mina Ögons Hyle [3] så att de som hemsöker mig inte kan ta vad som återstår ….” 

[1] Den Förfalskade Anden (Antimimon pneumatus) är en av de principer som bildar Själen, och denna princip konstrureras av var och en utav de fem Planet Härskarna. Detta arbete blir komplett genom att de skänker Själen Glömskans Klunk, eller Lethes dryck som är bryggd på Ondskans Sperma, och som gör männen benägna till all slags materiell lusta; detta är människans onda genius, en slags andlig substans som omger Själen. 

(2] [Dekan ensam i Luften.] Jämför med sidan 107, ”Jag är precis som Hyle, som har sjunkit; de har drivit mig hit och dit likt en Demon i Luften”. Mitten Regionen i Luften omtalas som Stigarna till Mittens Väg som är nedanför Sfären. För termen Dekan, se PS 14 (7). 

[3] [Mina Ögons …. Tårar.] E. C. Amelineau i sin Essai sur le Gnosticisme Egyptien [Essä över det gnostiska Egypten], s 303, skriver följande då han söker efter denna idé i den egyptiska bildvärlden: ”Ibland de invokationer som riktades till Solen eller snarare till alla de olika förvandlingar som Solen tog, läser vi följande:

’Han som skapar vattnet, vilket utgår från hans inre, Remis kropps avbild, den som gråter’. ’Tårar spelar en viktig roll i den egyptiska religionen, säger E. Naville då han förklarar denna text, ’och speciellt det som rör skapandet’. Han citerar därefter många exempel som är tagna från opublicerade texter från Ramses IV grav, citat som vi nu lånar från honom. I en av dessa så tillbeds Gud såsom ’den som gråter’, och då han tillfrågas om han vill ge liv åt ’kungen’ svarar han: ’O, du som gråter, du den kraftfulle, som befinner sig högt i Aukerts riken, ge liv åt Kungen’. …. Han mottager även denna invokation: ’O du, han som formar sig själv utifrån sina tårar, som hör sig själv i sina egna ord, som återupplivar sin själ, återuppliva därför nu även Kungens själ’. Slutligen i en berömd text, känd som de fyra rasernas text, tilltalas människorna så här: ’Ni är en tår från mitt öga i ert namn av Retu, det vill säga i ert namn av människor’. …. Denna doktrin är än mer uttalad i en magisk Parpyrus som översatts av dr Birch, där tårar från olika gudar representeras som det material från vilket blommor, dofter, bin, vatten, salt, etc skapas. ’När Horus gråter säger denna Papyrus’, faller vattnet från hans ögon och gror till plantor som producerar en söt parfym. När Su och Tefnut gråter mycket och vatten faller från deras ögon, förvandlas detta till plantor som därefter skapar dofter …. När solen gråter en andra gång och låter vatten falla från sina ögon, förvandlas detta till bin, som därefter börjar arbeta …. När solen Ra har blivit kraftlös så svettas han och droppar faller från hans mun och blir till plantor’.”

Jämför även de ”Svett-födda” i The Secret Doctrine. 

[PS 67] ”Och som svar på detta grät hon [PISTIS-SOPHIA] högt, och upprepade sin femte Botfärdighet.…”[*]

[*] Själen då den passerar genom de olika stadierna och de olika evolutionsplanen når en mittpunkt av balans inom var och en, där ett val mellan det som finns nedan och det som finns ovan är möjligt; på så sätt uppstår tvivel och den sägs ”ångra sig”. 

[PS 70] ”Lyssna Filip, så att jag [Jesus] kan tala till dig, emedan det till dig, Thomas och Matteus [1] av det Första Mysteriet har givits plikten att skriva ned alla ting som jag skall säga och göra, och som ni skall se ….” 

[1] De gnostiska latinska och syriska fragment som finns kvar av den skrift som kallas Evangeliet enligt Thomas ger en liten idé om vad de ursprungliga evangelierna, eller evangelierna enligt Thomas skulle ha sett ut. Dessa evangelier respekterades högt av följeslagarna till de olika gnostiska skolorna och till och med av vissa kyrkofäder. Fragmenten kallas även Herrens gärningar under hans pojkår, och är fulla av dumma och barnsliga incidenter som är så frekventa i Barndomsevangeliet. Dessa fabler var trots allt i sådan favör bland katolska läsare att evangelierna anpassades för att passa den ortodoxa smaken genom att ta bort alla kätterska passager. Men ändå finns en klar gnostisk tendens i dessa fragment som visas genom dess tydliga Docetism, det vill säga, teorin som anser att Kristus som människa är en illusion. Att det fanns en filosofisk variant av Evangeliet enligt Thomas är uppenbart genom alla de citat som tagits från texten, men även genom alla de referenser som hänvisar till texten; men att detta evangelium var boken som Thomas i våran text uppmanades att skriva måste för alltid bli ett mysterium om inte någon ny information kommer fram.

Det finns ett evangelium enligt Matteus som även benämns Boken över Marias barndom och om vår frälsare Kristus, som utger sig för att vara en översättning från hebreiskan av St Jerome, som troligen är det original som det senare Evangeliet över Marias födelse, baserades på. Men sådana sammanställda och nysammanställda fragment är säkert inte mer autentiska än den synoptiska texten Evangeliet enligt Matteus, trots att de bär samma namn, och som aldrig kommer att kunna placeras i samma filosofiska kategori som de genuina gnostiska texterna.

[PS 74] ”…. Låt dem också ha förtroende för honom, när de kommer in till Höjdens Region, ty han skall se och återlösa oss, och han har det stora Frälsnings Mysteriet ….” [1]. 

[1] [Det Stora Frälsnings Mysteriet] Detta Stora Mysterium är Mysteriet med det Outsägliga (Atma), eller Första Mysteriet, den Högsta Visdomen (Buddhi) från vilken alla emanationer utgår. Det emanerar från det Outsägliga och är likt detta och är samtidigt även likt Syndernas Förlåtelse´s Högsta Princip, se tabell 1. 

[PS 76] [”Och Maria förklarade vad Jesus hade sagt genom att recitera en vers från den åttio-andra Psaltaren, ”Gud skall sitta i gudarnas församling och döma gudarna.” [*] 

[*] ”Gud” är den högre Triaden som skall döma ”gudarna” som är den Lägre Fyrfalden.

[PS 85] ”…. Hyliska Projektioner av den Ende Självrådige ….”[*]
”…. Numret av min Tid står att finna i Kaos ….”[**]
”..... de Fyra-och-Tjugo Projektionerna ....” [***]

[*] Krafterna över den Lägre Fyrfalden.

[**] Den tid som jag gör min evolution i materian.

[***] Det finns fyra-och-tjugo Projektioner ovan och fyra-och-tjugo nedan, som tillsammans med Sophia, som är än ovan, än nedan, eller med dess syntes så utgör dessa de Fyrtio-Nio Eldarna. 

[PS 89] ”... Och Maria steg fram och sade: Mästare, du talade till oss tidigare om denna sak men då i en Liknelse; ‘Ni utstod prövningarna med mig: Jag kommer att grunda ett Kungarike [1] med dig, liksom Fadern grundade ett med mig, för ni skall äta och dricka vid mitt Bord i mitt Kungarike och ni skall sitta på tolv Troner [2] för att döma Israels Tolv Stammar” [3]. [PS 90] ”…. Så därför, O Ljus, ta nu dess Renhet från den Kraft som har ett utseende av ett Lejon, utan att den vet om det [4].”

[1] [Ett kungarike (i Himlen)]. Utan att anföra de många citat som skulle kunna påvisa vilka ockulta idéer som gnostikerna höll för sanna angående detta ”Kungarike”, och visa hur olika deras åsikter var i jämförelse med de torftiga ortodoxa begrepp som nu finns i vår degenererade tid, och kanske är följande utdrag från Evangeliet enligt Egyptierna inte helt ointressant. Som svar på frågan när detta kungarike skall komma, gavs följande svar: ”När de Två har blivit Ett, och det Yttre har blivit det Inre, och när det Manliga tillsammans med det Kvinnliga varken är Manligt eller Kvinnligt”.  Därför kommer två tolkningar av många tänkbara nu ges som svar på detta citat: (a) Föreningen av det Lägre med det Högre Manas, av personligheten med Individualiteten; och (b) återgång till det androgyna tillståndet, som kommer att ske i kommande Människoraser. Sålunda kan detta Kungarike uppnås av enskilda individer redan nu och av människosläktet i stort i kommande Människoraser.

[2] [Troner]. ”Dessa som inom teologin kallas ”Troner” och är ”Guds Säten” måste vara de först inkarnerade människorna på jorden; och det blir förståeligt om vi tänker på den ändlösa serien av tidigare Manvantaror, där vi finner att den sista var tvungen att bli den första och den första blir den sista. Vi finner kort sagt att i tidigare eoner hade de högre Änglarna brutit igenom de ”Sju Cirklarna”, och sålunda av dem stulit deras Heliga eld; och detta betyder i klarspråk att de genom tidigare inkarnationer hade assimilerat, i såväl lägre som högre världar, all visdom därifrån – återspeglingen av MAHAT i olika grader av intensitet.” The Secret Doctrine, II, 80.
 
 [3] [Israel]. Innebörden av denna term kommer att bli klar av följande passage som tagits från Naaseni systemet  (Ofiternas) och från Justinus såsom det står skrivet i Philosophumena.[*]
 
Uttåget [Exodus] för Israels Barn ur Egypten (det vill säga kroppen) hindrades av den stora Jordanflodens vatten (som symboliserar en typ av andlig födelse eller skapelse), som tvingades att flyta uppströms och baklänges av Jesus (v 7).

Återigen, Israels söner korsade Röda Havet och kom in i Öknen (det vill säga genom havandeskap föddes de till världen), där förstörelsens gudar och frälsningens gud finns. De förra är de som av nödvändighet ålägger en föränderlig födelse för dem som skall födas in i denna värld. De kallas även för Öknens Ormar, och det var på grund av att Israels Söner skulle kunna fly ifrån dessa Krafters bett som Moses visade den Sanna och Fullkomliga Ormen (v 16).
 
I Justinus system så består den första triaden av Den Goda Principen, Elohim och Eden eller Israel, den sistnämnda anses vara den feminina och porträtterades som en Oskuld ovan och en Orm nedan; hon är Elohims maka. Följande passage från Jesaja (I, 2-3): ”Hör du himmel och lyssna du jord för Herren har talat … men Israel känner mig inte …” förklaras genom att Himmelen är Elohims Ande i människan, jorden är Själen i människan tillsammans med Anden, och Israel är Egypten (det vill säga materian).[**] Det är uppenbart från ovan passage att Israels Stammar är människor från den här världens materia.

 [*] [Philosophumena återfinns i utgåvan Ante-Nicene Biblioteket, volym 5 av M. Emmanuel Miller, Oxford 1851; se även F. Legges översättning, London 1921 års utgåva.]
 
 [**] Citat från PS 13 (1). 
 
 [4] [Utan att den vet om det] I passagen där Jesus befinner sig i Höjden, så utropar de olika Regionernas Krafter, den ena efter den andra, när han passerar från plan till plan: ”Hur kan Universums Herre ha ändrat vårt väsen utan att vi märkte något?” (s 21). Dessa beskrivs vidare (s 25) som att de är rädda ”för de kände inte till Mysteriet som hade utförts”. Sophia talar om för oss (s 78) att hon har syndat ”genom ignorans”. Genom att jämföra sådana passager blir vår slutsats att det triumfartade uppstigandet av Jesus, som den fullkomligt Initierade, och den dramatiska berättelsen om den botfärdiga Sophia är två aspekter av en och samma sak, om man ser det till Individualiteten först och Personligheten därefter.
 
 [PS 91] ”… ”Frigör mig från Kraften som framträder som ett Lejon, ty jag är den ende av de Osynliga som finns i denna Region.[*]”
 
 [*] Det Lägre Manas som är en stråle från det Högre.
 
[PS 92] Låt sålunda, O Ljus, inte Projektionerna av den Ende Självrådige glädjas över mig. Ty de talade till mig insmickrande med mjuka ord .…”[*]
 
 [*] Dessa ”ord” från Krafterna av de lägre principerna är materieplanets lockelser och förförelser.
 
 [PS 107] ”… Låt den omsvepas av Dimman likt en klädnad och låt den omsluta sig med Dimman liksom en gördel av skinn för all tid. Jag är likt Hyle som är fallen [1], de har drivit mig än hit och än dit likt en Daimon i Luften ….”
 
 [*] Jämför med ”Pitrierna som utvecklar sina Skuggor” i The Secret Doctrine.
 
 [1]   [Materian som har fallit.] Jämför sidorna 102 och 107 ”Jag har valt att nedstiga till Kaos”. Om dessa termer refererar till de avsedda ”principerna” i människan kommer det inte att uppstå någon förvirring. Den Ende Självrådige är roten till Kama principen, eller begärsprincipen, och dess projektioner är av samma natur som den mystiska Tanha inom den buddhistiska filosofin. Återspeglingen av Manas ”ensam bland de Osynliga” graviterar mot Kama och blir på så sätt det Lägre Manas. Sannerligen är våra ”försyndelser” denna ”Kraft som framträder som ett Lejon”.
 
 [PS 114] ”…. Din Kraft utförde profetior förr i tiden genom Salomon [1] ….”
 
[1]   [Salomons Dikter]. I Pistis Sophia är fem fragment kända av de ortodoxa som de Pseudo-Salomanska Dikterna. Dessa var de första delarna av vår text som blev översatta från koptiskan; en version utfördes av Woide och publicerades av Münter 1812: Champollion skrev en artikel i Millins Magasin Encyklopedia (1815, II, 251) över detta mindre opus av Woide: Och Matter noterar detta i sin Histoire (II, 348). Men eftersom inga hållbara argument har lagts fram för att rättfärdiga det föraktfulla prefixet ”pseudo” känner vi oss berättigade att tro att dessa skrifter var lika kanoniska på sin tid liksom många andra skrifter som har lagts till ”index purgatorious”[1] för att stämma med det okunniga prästerskapets nycker och fördomar.

[*] [Lat. förteckning över böcker som påven förbjudit utom i rensade upplagor. Översättarna]
 
 [PS 125] ”Detta är de Namn jag kommer att förmedla angående det Oändliga och nedåt. Skriv ner dem med ett Tecken så att Guds Son kan visa fram dem såsom kommande från denna Region. Detta är Namnet på det Odödliga A A A  Ω Ω Ω , och detta är Namnet på Rösten som är Orsaken till Rörelsen hos den fullkomliga Människan, I I I. Och detta är tolkningarna av Mysteriernas Namn. Det första är A A A, och dess tolkning är Φ Φ Φ . Det andra är M M M, eller Ω Ω Ω , och dess tolkning är A A A. Det Tredje är Ψ  Ψ Ψ, och dess tolkning är O O O. Det fjärde är Φ Φ Φ  och dess tolkning är N N N. Det femte är Δ Δ Δ ,  och dess tolkning är A A A. Tolkningen av det andra [*] är A A A A, A A A A, A A A A. Tolkningen av hela Namnet ….” [1].
 
[*] Det vill säga, den sjätte, ty Buddhi är antingen den sjätte eller andra principen/ mysteriet.
 
[1]   Några få noter från Marcus [*] system över grekiska bokstäver och siffror kommer kanske att sprida ljus över denna texts obskyra innehåll. Denna berömda lärares skola sägs ha sammankopplat de grekiska bokstäverna med Anthrôpos kroppsdelar, det vill säga, den celesta människan (som benämns Adam-Kadmon, sinnebilden för Makrokosmos inom kabbalan), enligt följande: 
 

Bokstäver	Kroppsdelar	Siffror
A––Ω	Huvudet	1––800
B––Ψ	Halsen	2––700
Г––X	Axlar och Armar	3––600
Δ––Φ	Bröst	4––500
E––K	Mellangärdet	5––400
Z––T	Mage	7––300
H––Σ	Könsorgan	8––200
Ө––P	Höfter	9––100
I ––Π	Knän	10––80
K––O	Skenbenet	20––70
A––Ξ	Anklarna	30––60
M––N	Fötterna	40––50 [**]

[*] Hippolytos, Philosophumena, VI, 39 et seq. Och Irenaeus, Adversus Haereses, bok I, kap XIV.

[**] Tecknen för siffrorna 6, 90, 900 finns inte i det kända grekiska alfabetet.
 
Verket eller syntesen av de Tolv kroppsdelarna är Sonen, Christos eller Jesus, den Trettonde. Sex är ovan sex är nedan och den trettonde, eller balansen, är i mitten.  Pistis Sophia är i den Trettonde Eonen, och Jesus i sin passage till Höjden vände sex av Eonerna till Höger och sex till Vänster.

De sju vokalerna är de sju Himlarna; A är den första Ω är den sista, och I är den fjärde eller Mellersta-Himlen. Se diagrammet i The Secret Doctrine¸ I, 200.

De 24 bokstäverna är indelade i Nio Stumma som tillhör Fadern och Sanningen, så att säga, eftersom de är outsägliga och ur stånd att ljuda eller uttalas: Åtta halvvokaler eller halvljud, tillhör Logos och Livet, eftersom de är mittemellan de Stumma och Vokalerna och emottager Emanationerna från ovan och Återgången från nedan; och Sju Vokaler eller Ljud som är tillhör Människan och Församlingen, ty det var Röstens Ljud som gav alla ting dess form.[*] I den klassificering som nu följer är uppdelningen tydligt urskiljbar i arûpa eller formlösa plan, och rûpa eller formplan samt den mellanliggande avdelningen, som varken är rûpa eller arûpa .

[*] [Se Överste Henry S. Olcotts artikel i The Theosophists, Vol XI, september 1890, som bär titeln: ”Mrs Watts Hughes ’Sound-Pictures’”, som behandlar geometriska former, och andra former som alstras genom ljud. Exempel från texten: Fint puder läggs i ett instruments trumma, och vibrationerna som orsakas av Rösten resulterar i en miniatyrstorm bland partiklarna, och när de lägger sig ned så lämnar atomerna grupper av reguljära geometriska figurer; och samma not skapar alltid samma konfiguration. På detta sätt kan man påvisa att Ljud utgör Roten till manifestation, eller med andra ord, att ”Ordet”, eller Logos, den förstfödda, är det genom vilket alla ting är gjorda.]

Och för att läsaren inte skall blanda ihop den ovan nämnda nomenklaturen enligt Marcus Eonologi med den Valentinska som förmedlades i vår sektion om Valentinus, så kommer vi att infoga schemat med den ursprungliga duala Tetraktys enligt Marcus, som ser ut så här:

Den Första Tetraktys

Arrhêtos	eller det Outsägliga	innehåller 7 element
Sigê	eller Tystnaden	innehåller 5 element	=  24
Pater	eller Fadern	innehåller 5 element
Aletheia	eller Sanningen	innehåller 7 element
Den Andra Tetraktys
Logos	eller Ordet	innehåller 7 element
Zoe	eller Livet	innehåller 5 element
Anthrôpos	eller Människan	innehåller 5 element	=  24
Ekklêsia	eller Församlingen	innehåller 7 element
Som tillsammans med Christos			=  49.

  Och för att återgå till bokstäverna, så är de nio Stumma:

Hårda

Mjuka

Aspirerande

Labials	Π	B	Φ
Gutturals	K	K	X
Dentals	T	Δ	Ө

och de åtta Halv-vokalerna: Δ P, M N, Σ Z, Ξ Ψ, så att de tre klasserna av Stumma, Halv-vokaler och Vokaler faller naturligt in i typerna 3, 4 och 7.

Vi ska nu att kunna sprida lite ljus över texten och samtidigt hålla i minnet diagrammet från The Secret Doctrine, som vi redan refererat till. AAA, ΩΩΩ , III, är de omanifesterade arûpa planen, eonerna eller emanationerna och även de nio stumma hos Marcus. Denna trefaldiga triplett blir ur en annan aspekt det berömda I A Ω  som är så rikligt representerade på gnostiska ädelstenar och i dess permutation A I Ω  representerar den Anden (A) länkad till Materian (Ω ) genom Förnuftet (I). Dessa tre är troligen det Outsägligas Mysterier och de sju som följer är Mysterierna med det Första Mysteriet, trots att vi senare läser om det Outsägliga Sju Mysterier. ”Det första är AAA och tolkningen är ΦΦΦ”; och om vi förvandlar bokstäverna till figurer och negligerar nollorna och upprepningarna, så löser vi det genom att ”tolkningen av I är 5”, med andra ord uppenbararen eller manifestationen, av det första och största mysteriet, som korresponderar med atman, som är den femte principen, eller människans odödliga Jag. ”Det andra som är MMM eller ΩΩΩ och vars tolkning är AAA. Men Ω eller T återfinns ofta på ädelstenar och då i raka linjer och sålunda är W motsatsen till M eller ....som är det vanliga tecknet för vatten eller ”materia” inom symbologin. Genom att hänvisa till tabellen med kroppsdelarna hos Marcus Celesta Människa blir det klart att M är den motsatta polen till A, liksom Ω , när bokstäverna är ”utvecklade”. Om detta utvecklande av bokstäverna tas för att representera en evolutionsspiral så kommer i nästa spiral M och N att vara på samma plan som A och Ω , och vi skulle därmed ha fyra bokstäver bredvid varandra eller på ett och samma plan. M och Ω  skulle då vara utbytbara och deras tolkning blir A. ”Det tredje är ΨΨΨ och dess tolkning är OOO.” Det fjärde är ΦΦΦ och dess tolkning är NNN. ” Vidare, Ψ = 700 och O = 70, Φ = 500 och N = 50; och i och med 10 är ”basen” för alla tal, så interpreterar 70, 700, och 50, 500, liksom varje högre plan interpreterar det lägre. ”Det femte är ΔΔΔ och dess tolkning är AAA.” Med andra ord tolkningen av 4 är I, precis som det är med Ω  eller 8 som också är I, för oavsett ifall vi räknar med treor eller sjuor, så kommer det fjärde och åttonde alltid att vara det första eller nästkommande klass, grad, plan, emanation, eller vadhelst vi väljer att kalla det. Nästa Mysterium, vid slutet av evolutionscykeln, differentierar den ursprungliga trefaldiga triaden till ett trefaldigt fyrtal och efter att ha lagt till detta till sin erfarenhet så återvänder det till det Stora Namnets tystnad. När nyckeln till de sju planen och principerna har blivit förstådda, kommer det bli lätt att placera de sju på de fyra lägre planen av en högre sjufald, som det gjorts i The Secret Doctrines´diagram och då kommer vi att se hur arten av de tre högsta arûpa planen blir återspeglade på de sju planen av de fyra lägre.

[PS 127] ”…. Du är det Första Mysteriet,  Seende-Utåt.... du har erövrat Ljusets Klädnad som du mottog från Barbêlô, vars (Klädnad) är Jesus vår Frälsare, till vilken du nedsteg i skepnad av en Duva” [1]  

[1] [Duva] Se PS 1 (4). I Marcus system (Philos., VI, § 47, sägs det att Duvan korresponderar med A och Ω, och för en förklaring av detta se PS 125 (1). I Cerinthus system (Philos., VII, § 33, läser vi: ”Cerinthus, som var tränad i att utbilda egyptierna, påstod att världen inte skapades av den första Guden, utan av en särskild kraft som var separerad från auktoriteterna som styr över universum, och denna kraft kände inte till guden som finns överallt. Han påstod dessutom att Jesus inte föddes av en jungfru utan att en son föddes till Joseph och Maria likt till alla andra människor, men att denna son var mera rättfärdig och vis (än de andra). Efter Jesus dop så nedsteg Kristus över honom, från principen som finns Absolut överallt, i skepnad av en duva och därefter predikade han om den okända Fadern och fullkomnade sina krafter; men mot slutet avlägsnade sig Christos från Jesus och Jesus led på korset och steg senare upp från de döda medan Christos klarade sig utan lidande, eftersom Christos principen till grunden är av en mer andlig karaktär.” Christos är till sin natur den glorifierade individualiteten, det vill säga Manas-Taijasi eller det Högre Manas med glansen av Buddhi medan Jesus är det Lägre Manas förgängliga personlighet.

I denna kontext kommer det att vara meningsfyllt att jämföra vad The Secret Doctrine säger om ”den mytiska vita svanen, Evighetens eller Tidens svan, Kalahansa” (I, 78). Hansa eller Hamsa är jämförbar med ’Aham-sa’, tre ord som betyder ’Jag är Han’ (på svenska), men då ordet delas upp på ett annat sätt läses det som ’so-ham’, ’Han (är) Jag’ – soham är jämförbar med sah, ’Han’ och aham, ’Jag’, eller ’Jag är Han’. Enbart i detta ord finns det universella mysteriet, doktrinen om identiteten mellan människo-essensen och guda-essensen, för den som förstår visdomsspråket. 

Därav bilden av och allegorin om Kalahansa (eller hamsa) och namnet som givits till Brahma, neutrum (senare till den manliga Brahmâ) av ’Hamsa-Vâhana’, det vill säga, den som använder Hamsa som sin farkost. Samma ord kan även läsas som ’Kal-aham-sa’ eller ’Jag är Jag’ i evighetens Tid, vilket smotsvarar det bibliska eller det Zoroastriska ’Jag är den Jag är’” (SD, I, 78). 

Vi kan vidare läsa i Tystnadens Röst (Fragment I, sid. 7): Så säger den Stora Lagen: ’Om du vill bli KÄNNARE av ALL-SJÄLVET [*] måste du först lära känna ditt eget SJÄLV”. För att uppnå kunskap om detta SJÄLV måste du ge upp Självet för Icke-Självet, Varandet för Icke-Varandet; sedan kan du vila tryggt mellan den STORA FÅGELNS vingar. Ja, ljuv är vilan mellan vingarna av det som inte är fött, inte heller dör, utan är AUM [**] genom eviga tidsåldrar” [***].

Det är uppenbart från ovan citat att Duvan är en symbol för det ”Högre Självet” inom människan. 

[*] [Tattvajnani kallas ”den som känner till” eller urskillningsprincipen i naturen och i människan; Atmajnanin är den som känner till ATMAN eller det Universella ENDA SJÄLVET. 

[**) Kala-Hamsa, ”Fågeln” eller Svanen. Så här står det i Nada-Bindu upanishaden (Rig Veda) som översatts av Kumbakonams Teosofiska Samfund: [”En yogi som bärs av Hamsa (det vill säga, kontemplerar över AUM) berörs inte av karmiska inflytanden eller av otaliga synder  ] – Bokstaven A anses vara dess  (fågeln Hamsas) högra vinge, U, dess vänstra, M, dess stjärt och Ardha-Matra (halvmetern) sägs vara dess huvud.” 

[***] Evighet har i Österlandet en helt annan betydelse än hos oss. Vanligen står det för Brahmas 100 år eller ”ålder”, en Maha-Kalpas varaktighet eller en period av 311.040.000.000.000 år. 

[PS 134-135] ”…. Strålen av ljuset drog dem alla till sig, och drog dem alla till templet”; det vill säga, när Ljusstrålen hade mottagit allt Ljus av PISTIS SOPHIA och när den hade återtagit ljuset från Projektionerna av den Ende Självrådige så ingjöt han det i PISTIS SOPHIA, och vände och lämnade därefter Kaos och steg sedan upp till Fullkomligheten,  för du är templet. [1] 

[1]   Och därför är Jesus och varje människa PISTIS SOPHIA i en av sina principer. PISTIS SOPHIA är den botfärdiga ”personligheten”.

[PS 136] ”…. Projektionerna av  den Ende Självrådige som befinner sig i Kaos sammanpressade PISTIS SOPHIA och vann därmed ökat självförtroende och ansatte henne igen med stor terror och distraktion: och en av Projektionerna tryckte ihop henne, en annan ändrade sitt utseende och sin form till en Stor Orm, åter en annan till ett monster, en Basilisk, med sju huvud …. ”[1].

[1] Basilisk med sju huvud. Alla nationers olika Logoi eller ”Frälsare” avbildas genom att de beträder huvudet eller huvuden av en orm eller en drake, eller genom att de håller fast monstret med sina olika kraftfulla vapen. Detta betecknar Andens seger över Materian (Den ”Gamla Ormen” eller det ”Stora Djupet”), som genom en andlig transmutation slutligen blir underställd den gudomliga viljan av den förhärligade, den Initierade, och ”Gudarna” eller naturkrafterna blir övervunna av den gudomlige ”Rebellen”, det vill säga Asura, ”Visdomsdraken”, som kämpar mot Devorna; det vill säga, Manas aktivitet triumferar över den rena andens passivitet. Krishna krossar den sjuhövdade ormen Kalinaga. Herkules slår av Hydrans huvud, Vattenormen: Egyptiernas Orante beträder ormen medan hans armar sträcks ut på ett krucifix, och Horus genomborrar draken Typhon eller Apophis huvud; skandinaviens Tor krossar skallen på ormen med sin korsformade hammare och Apollo stillar Pythonormen, etc etc. Allt detta betecknar ur en aspekt en utvidgning av medvetandeplanen, och motsvarar maktinflytande över materieplanen (symboliskt, vattnet) av vilket det i grunden finns sju.

”Likt de olika Logoi och Makternas Hierarkier så måste de olika ’Ormarna’ urskiljas, den ene från den andre. Sesha eller Ananta, ’Vishnus vilobädd’ är den allegoriska abstraktionen som symboliserar den Gränslösa Tiden i rymden, som innehåller ursprungsfröet och som, såsom blomman av detta frö periodiskt avskiljer det manifesterade Universumet; liksom gnostikernas Ofis innehåller samma trippla symbolism genom sina sju vokaler, som En, Tre och det Sju-staviga Oeaohoo inom den Arkaiska doktrinen; det vill säga, det Första Omanifesterade Logos, det Andra Manifesterade, triangeln som konkretiseras till Fyrfalden eller Tetragrammaton, samt strålarna av den senare på de materiella planet.” (S D, I, 73 fotnot).

Och medan Kwan-shih-yin eller Avalokitesvara inom den kinesiska symbologin kröns med sju drakar och bär inskriptionen ”Den universella Frälsaren för alla levande ting” (S D, I: 471), så är den sjuhövdade Basilisk från vår text en typifiering av en lägre och en materiell aspekt av denna typ av emanation i universum och inte den ursprungliga andliga ormen med dess glans av sju strålar, eller sju vokaler. Liksom det fanns en högre Hebdomad med sju överlägsna planetandar eller Eoner, så fanns det en lägre Hebdomad. Ofiterna allegoriserade detta genom att säga att Ormen, som straff för att ha lärt Adam och Eva (3:e rasen) att göra uppror mot Ialdabaôth (vår Jords ande, eller den grova materien), blev nedkastad ner till den lägre världen och skapade sex söner, det vill säga, var tvungen att inkarnera i de tidiga rasernas kroppar. Inom nästan alla system, så var den forntida astronomins vanligaste postulat att det fanns sju planetsfärer och en åttonde (som innehöll fixstjärnorna) ovanför dem. Denna teori lärdes ut i olika allegoriska klädnader som alla var skuggbilder av den esoteriska sanningen om de sju olika materietillstånden, de sju Globerna i Planetkedjan, de sju Principerna i människan, etc etc.

Doktrinen med de sju himlarna är klar och tydlig i en fängslande apokryfisk bok med namnet Jesajas Himmelsfärd som otvivelaktigt kan dateras till mycket tidigare än andra århundradet e Kr och var en mycket väl citerad text ända fram till St Jeromes tid. Den utmärks för sin starkt undervisande ton och kan hänföras till den judisk-koptiska skolan. Efter en lång tystnad så uppmärksammades denna text av biskop Rickard Laurence, runt 1819, som publicerade detta etiopiska Manuskript, det enda befintliga kodex, med en latinsk och en engelsk version. Än mer ljus kastades på denna relik genom A Dillmans (Leipzig 1817) arbete, som jämförde det bodleianska Manuskriptet med två andra som funnits i Magdala, efter dess erövring 1868. I detta traktat beskrivs en märklig vision av profeten. En ängel från sjunde himlen leder Jesajas ande genom de sju himlarna. I firmamentet (skådeplatsen för jorden) ser han Sammâêl (Satan) och hans skara upptagna i en dödlig konflikt. I den första sitter en individ på tronen (Vahana eller vehikel, bärare) [*] och änglar till höger och vänster om tronen förhärligar. Det berättas för Jesaja att änglarnas beundran i verkligheten är riktad till Fadern i sjunde himlen och hans Älskade. I den andra ses detsamma, men i en ännu större storslagen skala, och profeten uppmanas att inte dyrka det han ser på grund av följande ord: ”Beundra inte, varken ängel eller tronen som är i sjätte himlen tills jag visat dig den sjunde himlen”. Därefter visades den tredje, fjärde och femte himlen och varje överträffar den förra i storslagenhet. I den sjätte fanns det ingen tron och inte heller någon uppdelning av vänster och höger, utan allt var lika härligt och alla prisade Fadern, hans Älskade (Kristus) och den Heliga Anden. Slutligen ser han i den sjunde himlen Fadern och ”Herren Gud, Kristus som i världen kallas Jesus”, och den Heliga Andens ängel. Där finns alla de Rättfärdiga [**] som dyrkar de tre, medan Jesus och den Helige Anden dyrkar Fadern. Senare läser vi om Kristus nedstigning genom de sju himlarna och firmamentet innan han inkarnerar (se Dict. of Christ. Biog. sub voce ISAIAH ). För en full förståelse av denna vision jämför diagrammen i The Secret Doctrine, I, 153 och 200.

[*] Varje princip och plan är bärare för den nästkommande och högre: sålunda sägs Satans (jordens) tron vara Guds fotstol.

[**] Det vill säga  den ”Fullkomlige” eller initierade: dessa Jnanier som antingen har uppnått slutlig frigörelse, eller som kan gå in Samadhis Turiya tillstånd.

Även om draken med sju huvud ibland är representerad i avbildningar ovan och ibland nedan Gud eller den Initierade inom symbologin, och återigen med 1, 3, 5, 12 eller 1000 huvud så råder det inget tvivel om vad detta verkligen betyder;  för då de 1, 3, 5 och 7 ursprungliga planen har sina egna underavdelningar av emanationen, så är det samma förhållande med de olika grupperna och Hierarkierna som är återspeglade i varandra. Därför är varje plan sjufaldigt och varje par av planen representerar en övre och en lägre hebdomad.

 

Det är också intressant att notera att den Trettonde Eonen och PISTIS SOPHIA står på en sjuhövdad Basilisk, och att i den mexikanska traditionen finns det tretton Ormgudar.

 

[PS 148] ”…. PISTIS SOPHIA …. grät ut högt igen och sade: ”…. De motarbetade mig och tog Kraften ifrån mig och kastade ned mig till Orcus [1], med mitt egna Ljus berövat….”

 

[1] Orcus. Undervärlden (se Tabell I). Den har tre avdelningar, Orcus, Kaos och det Yttre Mörkret. I de allegoriska beskrivningarna av ödet över de själar som syndat, med andra ord, ödet för de lägre principerna efter döden, blir vi informerade om att i Orcus (bokstavligt ett fängelse eller en inhängnad) så torteras själarna med Eld, och i Kaos med Eld, Mörker och Rök; och i Caligo Externa med ytterligare Hagel, Snö, Is och grym Köld. Detta visar att dessa tre lokas representerar de materietillstånd som korresponderar med Kama-Rupa (Begärskroppen), Linga-Sarira (Astralkroppen) och Stula-Sarira (Fysiska kroppen). Och när man sedan läser att ”de kastade mig till Orcus med mitt egna ljus berövat” förstår vi att Kama principen ofrånkomligt kommer att fördunkla Ljuset hos de andliga principerna och beröva dem deras kraft.

 

[PS 150] ”Efter detta kom Thomas fram och sade: ”Din Ljuskraft som det profeterades om sedan långt tillbaka genom Salomon …. Du härbärgerade mig genom din barmhärtighets skugga, och jag placerades ovanför kläderna av skinn [1].”   

(1) Kläderna av skinn. Detta förstods universellt av gnostikerna och avsåg den fysiska kroppen. Och som sades i Isis Unveiled, I, 149, ”De kaldeiska kabbalisterna berättar för oss att den ursprungliga människan, var renare, visare och långt mer andlig, i motsats till darwinistisk teori som det visas i myterna hos den skandinaviska Buri, de hinduiska Devatas, och ”Guds söner” enligt Moseböckerna – kort sagt, av en långt högre natur än människan av den nuvarande Adamitiska rasen, som blev andligt degraderad eller färgad av materian, och gavs därefter för första gången den köttsliga kroppen, som är typifierad i Genesis [Genesis, iii, 21.] i den djupt signifikanta versen: ”Till Adam och hans fru gjorde Herren Gud kläder av skinn, och klädde dem” [*]. 

 [*] Se PS 107, fotnoten.

[PS 179-181] [”Och Filip steg fram och förklarade PISTIS SOPHIAS Hymn genom att recitera den ett hundra och sjunde Psalmen (vers 1-21).”] [1]

[1]  I och med att vi når till sidan 181 i Kodextexten [Schwartzes översättning] har vi kommit till sammanfattningen av händelsen beträffande den botfärdiga Sophia. De 139 sidorna som berör ämnet kräver av studenten i Esotericism den största uppmärksamhet, eftersom han inte bara ges en beskrivning av historiken över Själens ”pilgrimsresa”, utan även en beskrivning av de olika Initiationsgraderna som korresponderar med de naturliga graderna eller medvetandetillstånden, samt med de mänskliga evolutionscyklerna. Vi skall nu försöka göra en överblick över den pilgrimsfärd som PISTIS SOPHIA gör genom att följa hennes väg av ”försyndelser” eller längtan efter Ljuset, genom hennes Tretton botfärdigheter eller Medvetandeförändringar (Metanoiae, en förändring av Nous eller Manas) tills hon återupprättats i den Trettonde Eonen, hennes rätta region eller plan.

För att nå fram till Ljusets kunskap, eller Logos, måste själen nedstiga till Materian eller Hylê. Det är därför som PISTIS SOPHIA, som längtar efter Ljuset, nedstiger till sin Reflektion från den Trettonde Eonen, genom de Tolv Eonerna, till djupet av Kaos, där hon utsätter sig för faran att helt förlora sitt inneboende Ljus eller Anden, som hon ständigt blir bestulen av genom Materians Krafter. Efter att ha nedstigit till den lägsta regionen av Kaos, når hon sin gräns och hennes pilgrimsfärd börjar att gå uppåt mot Anden igen. Sålunda når hon Balansen; och eftersom hon fortfarande längtar efter Ljuset rundar hon cykelns vändpunkt och ändrar sitt sätt att tänka, eller sitt medvetande, och reciterar sina hymner av bot och bättring eller Botfärdighet. Hennes huvudfiende, som med sitt falska Ljus har dragit ned henne till Kaos är Ialdabaôth, Kraften som framträder som ett Lejon, Kama ”principen”, det falska ”Ljuset” inom Kaos, som assisteras av 24  Hyliska eller Materiella Projektioner, eller Emanationer, vilka är reflektioner av de 24 överjordiska Projektionerna som är medpartners till PISTIS SOPHIA, 48 allt som allt, och som tillsammans med den kraft eller aspekt varifrån helheten i vilken stund som helst kan betraktas, utgör de 49.[*] Sålunda yttrar hon 7 Botfärdigheter först, och vid den 4:de av dessa, vändpunkten av en subcykel, ber hon att Avbilden av Ljuset inte skall vändas ifrån henne, för tiden hade kommit när Botfärdigheten hos ”dem som rundar de Lägsta Regionerna” skulle betraktas såsom, ”mysteriet vilket är skapat  för Människorasens” Art (4:de Runden). Vid den 6:e så förlåter Ljuset (Övre Manas) hennes försyndelser, eftersom hon lämnade sin egen Region och föll ned i Kaos; men uppmaningen hade ännu inte kommit från det Första Mysteriet (Buddhi) att helt frigöra henne från Kaos. Vid slutförandet av hennes 7:e Botfärdighet där hon vädjar att hon gjort det i ett tillstånd av ignorans genom sin kärlek till Ljuset, Jesus, den Initierade på det objektiva planet och Ljuset på det subjektiva, som lyfter upp henne utan uppmaning från det Första Mysteriet (det vill säga, kraften av Manas utan Buddhi), till en mindre begränsad region av Kaos, men SOPHIA visste fortfarande inte vem som gjort det.  Vid den nionde Botfärdigheten accepterade därför det Första Mysteriet delvis hennes bön och sände Jesus, Ljuset, för att i hemlighet hjälpa henne, och detta utan att Eonernas krafter visste om det; och då kände PISTIS SOPHIA igen Ljuset. Hennes nästföljande fyra Hymner sjungs medvetet riktade till Ljuset, och är till sin natur tacksägelser, och en deklaration om att Karmisk Rättvisa snart skall övermanna hennes motståndare, medan hon ber att få bli kvitt sina ”försyndelser”, det vill säga, den Kamiska Kraften som framträder som ett Lejon. Efter den 13:e Botfärdigheten, emanerade Jesus åter igen, ur sig själv, utan inblandning av det Första Mysteriet, en brilliant Kraft av Ljus från sig själv, och sände det som hjälp till SOPHIA, för att höja henne än högre inom Kaos Region, tills uppmaningen skulle komma som frigjorde henne helt och hållet.[**] Sedan följer en beskrivning av Ljuskrafterna som noga bör jämföras med beskrivningen av de 3 Klädnaderna i början av Kodextexten. Sålunda medan SOPHIA lägger fram sin glädjehymn så blir Kraften en Krona för hennes huvud, och hennes Hylê, eller materiella egenskaper börjar bli renade, medan de andliga eller Ljuskrafterna som hon fortfarande har kvar, förenar sig med ”Ljusets Klädnad” som har nedstigit över henne. Därefter var hennes Stadgar uppfyllda och det Första Mysteriet sände då fram en stor Kraft av Ljus som förenade sig med den första Kraften som emanerade genom ”Ljuset”, och det blev en stor Ström av Ljus, och denna Kraft var i sig själv det Första Mysteriet Seende-Utåt (Buddhi-Manas) på sitt eget plan och den ”glorifierade” Initierade inom denna jordiska sfär. Det sprang fram ur det Första Mysteriet Seende-Inåt  (Atma-Buddhi) eller ”Fadern”. När detta är genomfört så är PISTIS SOPHIA det Lägre Manas, återigen renad, och hennes Ljuskrafter är styrkta och fyllda med Ljus, genom sina egna medpartner i Ljuset, den Syzygy utan vilken PISTIS SOPHIA i begynnelsen trodde att hon kunde nå Ljusets Ljus och hamnade på så sätt i villfarelse. Hon är dock ännu inte helt fri från Materians bojor, för ju högre hon stiger, desto starkare blir Projektionskrafterna som sänds emot henne, vilka framskrider genom att ändra sina former så att hon nu måste kämpa mot än större fiender som är emanerade från och styrs av de starkaste och subtilaste Materiakrafterna. Därefter blir PISTIS SOPHIA helt omringad av Strömmen av Ljus och ytterligare understödd på varje sida av Mikael och Gabriel ”Solen” och ”Månen”. ”Vingarna” på den ”Stora Fågeln” fladdrar, och den ”Bevingade globen” fäller ut sina vingspetsar, innan det är dags att flyga. Ty är inte rymdens Oändlighet ”den Evige Fågelns Näste” vars fladdrande vingar alstrar liv?” (The Secret Doctrine, II, s 293). Sålunda inleds det sista stora slaget. Det Första Mysteriet Seende-Utåt, riktar sin attack mot de ”ondskefulla mäktiga krafterna – passionerna inkarnerade” och orsakar PISTIS SOPHIA att gå nedanför Basilisken med de sju huvudena, och förstöra dess Hylê, ”så att inga frön kan uppstå från den mera” och kastar ner resten av den opponerande skaran.[***] Därefter sjunger PISTIS SOPHIA lovprisande Hymner över att hon släppts fri från Kaos bojor. Sålunda blev hon fri och ihågkommen. Men den Store Ende Självrådige och Adamas Tyrannen, var ännu inte helt underkuvade, för uppmaningen hade ännu inte kommit från det Första Mysteriet Seende-Inåt, Fadern. Det Första Mysteriet Seende-Utåt förseglar sålunda deras regioner och deras Härskare tills 3 tider (3 runder) är fullgångna. Det är tills den 7:e runden är fullgången (för vi är nu i den 4:e ) då mänskligheten skall gå in i interplanetarisk Nirvana. Detta Nirvana är emellertid ett tillstånd utanför tid och rum, så som vi känner till dem, och det kan därför nås nu och inom en, av mycket heliga män; Naljors och Arhater som kan uppnå den högsta graden av mystisk kontemplation som i Österlandet kallas Samadhi. För då skall ”Portarna till Skatten med det Stora Ljuset” öppnas, som det beskrivs i vår text, och Nirvanas Höjder korsas av ”Pilgrimen” (op cit, ss 169-181).

[*] Jämför listan med de 25 Tattworna (24 + 1 eller från en annan aspekt 5 x 5). I artikeln med titeln ”The Hindu Theory of Vibration as the Producer of Sounds, Forms and Cycles”. The Theosophist vol XII, oktober och november 1880, skriven av C Kotyya F T S.

[**] Det finns därför 3 grader inom Kaos.

[***] Se vidare i: Ljus på vägen, ss 15-17. Första utgåvan.

[PS 183] ”Och när Maria hade hört orden som Frälsaren sagt, fröjdades hon med stor glädje, och … sade till Jesus: ”Mästare och Frälsare”, hur är de Fyra och Tjugo Osynliga [1] beskaffade, och av vilken Sort är de ….” 

[1]   Fyra och Tjugo Osynliga av den Trettonde Eonen. Jämför tabell I.

 

Tabell II 

VÄNSTER ELLER TRETTONDE EONEN 

Den Stora Osynliga FÖRFADERN, vars Syzygy är BARBELÔ
De två Stora TREFALDIGA KRAFTERNA som emanerar 24 OSYNLIGA (tillsammans med PISTIS SOPHIA och hennes Syzygy, där hon är den lägsta Projektionen av alla).

DEN ENDE SJÄLVRÅDIGE, den tredje stora Trefaldiga Kraften.

 

[PS 191] [Den 9:e, 10:e och 11:e och] ”de som mottager det tolfte mysteriet av det Första Mysteriet genom Arvets Ljus [1].”

 

[1] Tabell III 

1:a  2:a  3:e  4:e  5:e  6:e  7:e  8:e  9:e  10:e  11:e  12:e 
FRÄLSARNA av de 12 PROJEKTIONERNA eller RANGORDNINGARNA av  [*]

1:a  2:a  3:e  4:e  5:e  6:e  7:e     8:e  9:e  10:e  11:e  12:e
 RÖSTEN                         TRÄDET.
 
Skall vara i SJÄLARNAS Region som har mottagit
1:a  2:a  3:e  4:e  5:e  6:e  7:e  8:e  9:e  10:e  11:e  12:e
MYSTERIET AV DET FÖRSTA MYSTERIET 

[*] Varje Frälsare har 12 Projektioner eller Rangordningar liksom Jesus har 12 Lärjungar. 

[PS 192] ”…. och de tre Amen kommer att bli mer förträffliga än Tvilling Frälsarna i Kungariket, och de Fem Träden kommer att vara mer förträffliga än de Tre Amen i Arvets Ljus [1].” 

[1] Trots att den noggranna studenten av detta häpnadsväckande system kan känna en enhetlig tråd i detta schema som genomsyrar sådana flertaliga mångfaldiga beskaffenheter, så är det ändå ytterst svårt, utan att vara omåttligt långrandig, att peka ut alla korrespondenser. För allt som finns nedan  denna Skattens Ljuskammare är en enhet; och dess Rangordningar och Projektioner, etc., med andra ord dess Hierarkier har endast en enda influens. Så när Skattens innehåll nämndes vid ett tidigare tillfälle i instruktionerna, som på sidan 18, så räknas dessa endast upp utan rangordning. Men nu, då en slöja ytterligare dras tillbaka, blir Skatten till Arvets Ljus; detta kommer att ske när Kosmos Evolution är fullbordad, och analogt vid slutet av en Rund, eller av sju Runder, eller åter igen vid Initieringen när medvetandeplanet som kallas för Skatten uppnås av neofyten. Då, precis som när Jesus i sin färd till Höjden (PS 25) vände sex av Eonerna till Höger och sex till Vänster, så kommer den Initierade att stiga in i Skatten med sitt högre medvetande och urskilja dess olikheter; och därför kommer det att bli ett Höger och ett Vänster även i det som tidigare antogs ligga bortom en sådan indelning. Rangordningen av Arvet som sedan presenteras kommer att bli följande: 

Tabell IV 

ARVETS LJUS

HÖGER	VÄNSTER
(Överlägsen)	(Underlägsen)
______↑______	_____↓______
7 Amen  (eller Röster)	12 Frälsare
5 Träd
3 Amen	9 Väktare av 3 Portar
Tvilling Frälsarna ←

Denna tabell är arrangerad i parallella kolumner för att visa korrespondenserna, och pilarna som placerats för att visa de överlägsna och underlägsna i rangordningen. Tvilling Frälsarna finner sin prototyp bland Mysterierna som nämns längre fram i oräkneliga klasser och indelningar, för Tvilling Mysteriet är ett av mysterierna av det Första Mysteriet, som sägs antingen vara Seende-Inåt eller Seende-Utåt. Detta är Mysteriet med det Duala Manas. Och eftersom varje Region eller Plan har sina Portar och Slöjor, så har Skatten sina 3 Portar; med andra ord sina 3 Underplan. Dessa korresponderar med de 3 Yoga Tillstånden: Jagrat, Svapna och Sushupti, de så kallade vakna, drömmande och drömlösa medvetandetillstånden. Vi ser därmed att klassifikationen av de lägre planen som visas i Tabell I, är framflyttad längre bak eller inåt mot högre medvetandeplan, allteftersom Lärjungen lär sig ytterligare mysterier. 

[PS 194] ”…. Själarnas Region som mottager det första mysteriet av det Första Mysteriet [1] ….”
 

 Tabell V 

[1]   Rangordningen av den HÖGRA i Arvets Ljus.  

IEÚ, Övervakaren	av LJUSET [*]	1:a Trädet
Väktaren av Slöjan	som emanerade	2:a Trädet
De två Stora Ledarna	från det	3:e Trädet
	UTVALDA LJUSET	4:e Trädet
	av det	5:e Trädet
MELCHISEDIK, den Store Mottagaren	som emanerade  från	IEÚ (Fadern till Jesus Fader)
Den Store TSEBÂOTH, den Gode, (Fadern till Jesus Själ)

”Alla dessa skall bli Kungar i Regionen med de Första Frälsarna, det vill säga, av det Första Mysteriet av den Första Rösten av Skattens Ljuskammare.”

[*] Det vill säga det som är Skattens Ljus för alla lägre plan. 

[PS 194 fortsättning] ”…. De Femton Anhängarna till de Sju Jungfrurna av Ljuset som är i Mitten [2] skall emanera fram från Regionerna [*] med de Tolv Frälsarna.” 

[*] I vilka Frälsarna befinner sig, det vill säga, i Skattens Ljuskammare.

 

 Tabell VI 

Mitten

Den lilla IAÔ, den Goda, som i Eonerna kallas den Stora IAÔ.

		7   Jungfrur av Ljuset
	Jungfruns Ljus	15  Anhängare [*]
		12  Ministärer

[*] Skall inte förväxlas med de Fem Stora Anhängarna, utan är en aspekt av dessa men på ett lägre plan. 

[PS 194 fortsättning] ”… Upplösningen av Universum och den totala Fullbordan av Numreringen [1] av de Fullkomliga Själarna som skall Ärva ljuset.” 

[1] Se The Secret Doctrine, vol I, s 171 första paragrafen. Som sades i artikeln om ”Roman Catholicism and Theosophy” [av E Kislingbury, Lucifer, vol VII, januari 1881, ss 402-04] så lär kyrkans tradition att antalet av utvalda är identisk med de så kallade ”Fallna Änglarna”, som de ersätter. Återigen ger oss The Secret Doctrine, speciellt vol II, utförliga bevis på de ”Fallna Änglarnas” likhet med de inkarnerade Jagen inom mänskligheten. Verb sap. 

[PS 195] … tills de har fullbordat Numreringen av Församlingen [2] av de Fullkomliga Själarna. 

[2] Congregatio: sc. Ekklesia (Kyrkan), den sjunde och sista av Valentinus ursprungliga Eoner. Se förklaringen till Urkunden som behandlar Pleroma, allt enligt denna mästare i Gnosis. 

[PS 198] ”… när jag har fört dig till Regionen med den sista Anhängaren [1] som omringar Ljusets Skattkammare…”

[1] [Den Sista Anhängaren.] För att förstå de Fem Anhängarnas position i detta enastående system som behandlar eonerna, hänvisas studenten till s 17 och 18. Där står det att de tre Dräkterna, det vill säga, de tre Buddhi Klädnaderna, eller de tre storslagna graderna av Initiation, är utrustade med följande egenskaper. 

I.    Saligheten av alla Namn av Mysterierna och av alla Projektioner av alla Rangordningar av alla Rymderna av det Outsägliga.
II.   Saligheten av alla Namn av Mysterierna och av alla Projektioner av alla Rangordningar av de två Rymderna av det Första Mysteriet.
III.  Saligheten av alla Namn av Mysteriet, Uppenbararen, som kallas den Första Föreskriften neråt för dem som är i Firmamentet. 

Det sägs även på s 1, och på andra ställen mer utförligt att det Första Mysteriet omringar eller förstår

Den Första Föreskriften
De 5  Intrycken (Typerna eller Grunddragen)
Det Stora Ljuset av Ljusen
De 5 Anhängarna 

Strålarna av detta Ljus från Skattkammarens Ljus når ner till Människornas Värld, för de är intelligenserna eller Ljuskrafterna på alla plan nedanför Skatten, ner till det jordiska. Dessa Rangordningar kan även ges i bildlig form genom en serie av koncentriska cirklar, vars mitt representerar Skatten, den nästföljande Sista eller Lilla Anhängaren som omger den, och så vidare med cirklar med allt större diameter som typifierar ett allt mer expanderande medvetande. 

Ovan kategori från den Första Föreskriften ner till de 5 Anhängarna ger en nyckel till siffrorna 5, 7, och 12 (5 + 7) som kommer att visa sig vara till stor hjälp för att förstå klassifikationen av Mysterierna och de motsvarande medvetandeplanen som följer dessa. Det Stora Ljuset är reflektionen och Uphãdhin av den Första Föreskriften eller det Första Mysteriet; och de 5 Anhängarna är reflektioner av de 5 Intrycken, 12 allt som allt. Dessa korresponderar med de 5 Subtila och 5 Grova Elementen som tillsammans med de två omanifesterade elementen bildar 12. Kanske kan följande citat från professor Manilal Nabhubhai Dvivedi’s bok Monism or Advaitism? göra saken klarare: 

”En Advaita börjar med att undersöka uppdelningen av Prakriti och visar tydligt, kanske för första gången i den antika indiska rationalistiska traditionen, sanningen med att de fem elementen – Akasa, Vayu, Tejas, Jala, Prithivi – egentligen bara är fem tillstånd av prakriti som kan härleds från varandra. Från Akasa, vars särprägel är Sabda, vilket vi för övrigt inte återger som ljud utan som differentiering, utgår Vayu (materia i gasform) med dess särprägel Sparsa (känsel) superadderat till den ursprungliga Sabda; differentiering inom Vayu leder till Tejas (upphettad materia) med dess särprägel Rupa (form, hetta, ljus) superadderat till Sabda och Sparsa; från Tejas till Jala (flytande materia) med dess särprägel Rasa (smak); och från Jala till Prithivi med dess särprägel Gandha (lukt). Därmed reduceras de fem Tanmãtras [Grunddragen] och de fem Bhutas [Elementen] inom Sãnkhya till Akasa, den allt-igenomträngande potentiella formen (etern) av den ursprungliga materian (Mula-prakriti).” {ss 34-35} [*] 

[*] Monism … Bombay, Subodha-Prakasa Press, 1889.

Nu lär vi att ett nytt element utvecklas med varje Rotras, och då vi är två tredjedelar igenom den 5:e Rotrasen, så är detta det femte elementet av sju som är i början av sin evolution. Vi har därför en nyckel att förstå de 7 Amen och de 3 Amen; de 5 träden och de 12 Frälsarna, etc, och de korresponderande Mysterierna. Man måste även komma ihåg att förklaringen till de element som citerats ovan, endast beskriver deras sista reflektion på det synliga materiella planet av materia. Deras psykiska, andliga och gudomliga prototyper är av en natur som inte kan beskrivas i ord, vilket vi kan utläsa av terminologin i tabell VIII. 

[PS 205] ”Och han som skall mottaga Mysteriet med den Tredje Triandliga, som refererar till de TreTriandliga och Tre Rymderna i serierna, från det Första Mysteriet, men som inte har någon kraft att nå höjden till Rangordningarna som är ovan honom, som är  det Outsägliga Rymdens Rangordningar  [1] ….”

 

  [1] Tabell VII 

RANGORDNINGARNA AV ARVETS LJUS AV MYSTERIERNA AV DET FÖRSTA LJUSET (SEENDE UTÅT

Mysterier eller Medvetandetillstånd   Rymder eller plan

3:e                     Triandliga

	2:a                     Triandliga	3  Rymder
	1:a                     Triandliga
	12                       Mysterier
	24	1:a Rymden mot Interiören
	12                        Mysterier	1:a Rymden mot Exteriören

(I en serie som startar från den 24:e uppifrån)

3:e Rymden

	Första Stadgan

[PS 224] ”… och detta Mysterium känner sig själv, varmed det renar sig själv så att det emanerar från det Outsägliga, som härskar över dem alla, och som frambringar dem allt enligt deras Rangordningar [1].”

 

  [1] Tabell VIII

	DET OUTSÄGLIGA	↓
		LEMMARNA AV DET OUTSÄGLIGA [1]
		←
	SISTA LEMMEN (innehåller Hierarkierna med de Supertriandliga och Protriandliga)
		↓
		DEN 12:e PROTRIANDLIGA (Den sista Rangordningen av de Föräldralösa)
		←
	RYMDEN AV DET OUTSÄGLIGA (det Allenarådande Ordet)

[*] Se not 1, PS 125.

 

 

DET OUTSÄGLIGAS RYMD _______________________________________________________________________________

FÖRSTA RYMDEN AV DET OUTSÄGLIGA ________________________________________________________________________________

	3:e Triandliga  (den 1:a från Höjden)
	2:a Triandliga	Varje innehåller förutvarande Oframkomligheter 5 Träd och 24 Mysterier eller Rymder
	1:a Triandliga (den 1:a från Utåt)

________________________________________________________________________________

DEN ANDRA RYMDEN AV DET OUTSÄGLIGA (Som är den Första Rymden av det Första Mysteriet, Seende Inåt och Utåt)________________________________________________________________________________

Innehållslösa  Oframkomligheter

Lovprisande

24 Myriader; som emanerar utanför Slöjan av det Första Tvilling Mysteriet

12   Innehållslöshet

nämligen,

Oframkomligheter

(12 Oframkomliga Rymder: Tre Rangordningar)

Tolv Hierarkier

Oförstörbarheter

(12 Rangordningar: 1 Rangordning

där var och en består av

12  Obeskrivbarheter

(3 Klasser)

av 3 Klasser

Superdjupen

(1 Rangordning)

och

Icke-avslöjande

(Tre Klasser)

12  Rangordningar

12  Omanifesterbarheter

Obegripbarheter

(Tillhör de två Rymderna av det Outsägliga )

Stillhet

(12 Rangordningar; tillhör Rymden av det Outsägliga)

_______________________________________________________________________________

TREDJE RYMDEN AV DET OUTSÄGLIGA (?) eller  RYMDEN AV DET FÖRSTA MYSTERIET

________________________________________________________________________________

Första mysteriet (som är det 24:e mysteriet, vilket avspeglar de 12 Rangordningarna av de Otyglade Oframkomligheterna.

Det Stora Ljuset från Intryckets Ljus (som är utan en Projektion).

Första Stadgan (som innehåller 7 Mysterier)

Det Stora Ljuset av Ljusen.

Anhängare.

________________________________________________________________________________

 

Följande är ett citat från del II, sektion 10 av Transaction of the Blavatsky Lodge, och kommer att kasta lite mer ljus på detta uppenbart kaotiska system: 

”Fråga: Vad är skillnaden mellan dessa olika hierarkier? 

Svar: I verkligheten är dessa Eldar inte mer avskiljda än själarna eller monaderna är det för den som kan se bortom materiens slöja eller illusionen

Den som aspirerar för att bli en ockultist bör inte avskilja sig, varken från sig själv eller från något annat i skapelsen eller icke-skapelsen. För i det ögonblick han till och med avskiljer sig själv från ett ovärdigt kärl så kommer han inte att kunna förena sig med något värdigt kärl. Han måste se sig själv som ett oändligt något, inte som en individuell atom, utan som en del av världs-atomerna som helhet, eller bli en illusion, eller ingen, och försvinna likt ett andetag som inte lämnar ett spår efter sig. Som illusoriska varelser är vi avskilda bestämda kroppar som lever bakom masker som vi blivit tilldelade av Maya. Kan vi göra anspråk på en enda atom i vår kropp som vår egen? Allting från anden ner till den minsta partikel är en del av det hela, som bäst en länk. Bryt en enda länk och allt  kommer att utplånas; men det är omöjligt. Det finns en serie av höljen som blir mer och mer grova, från anden till den tätaste materia, så att med varje steg nedåt och utåt så får vi en känsla av mer och mer avskildhet utvecklad inom oss. Ändå är detta en illusion, för om det fanns en verklig och fullständig avskildhet mellan två människor, så kunde de inte kommunicera med varandra, inte förstå varandra på något sätt. Så är det med dessa hierarkier. Varför skall vi separera deras klasser i vårt sinne, förutom i syfte att  göra en distinktion inom praktisk Ockultism som är den lägsta formen av tillämpad Metafysik. Men om du försöker avskilja dem på detta illusoriska plan, så kan jag säga till dig att det existerar mellan dessa Hierarkier samma avgrund i åtskillnad som det gör med ”principerna” i universum, eller dem som finns i människan om du vill, och samma ”principer” finns i en bacillus”. [*] 

Den noggranna studenten som nu jämför de olika tabellerna som givits kommer att se en viss enhet i de multipla Hierarkierna, med andra ord, att de är uppbyggda på en allt igenom återkommande typ som har givits i sin enklaste form i Urkunden med den valentinska Pleroma. Varje ny kategori transcenderar den föregående tills medvetandet stapplar i sublimiteten av detta förbluffande schema.

Den ständiga återkomsten av nummer 12 är anmärkningsvärd och kommer att uppmärksammas med förklaring i den del av vår text som behandlar den astrologiska delen av systemet. För tillfället räcker det att addera två ytterligare fakta om naturen till det som sades i PS 198 [1] och bjuda in läsarens uppmärksamhet att begrunda: 

(a)  Dodekaedern, denna fantastiska ”Platonska Kropp”, för en lösning av Mysterierna för vilken Geometrins Element blev designad. Den kan definieras som ”en reguljär fast kropp som underordnas de 12 lika och reguljära Pentagonerna, [**] eller ha tolv exakt lika baser”;  

(b)    Följande citat (från Monism eller Advaitism?, s. 28): ”Prana, eller den mänskliga organismens andning, är del av denna universella vitala princip. Även månen visar sig ha del i att nära all organisk materia samt att reglera ebb och flod av Prana i naturen. Vid varje månfas så ändrar människans Prana sin riktning. Dessa förändringar, oupphörligt iakttagna, fastställer det faktum att den mänskliga organismens andetag ändras från höger till vänster och vice versa varannan timme.[***] Inom dessa två timmar så antar var och av de fem Tattworna [****]… sin rätta riktning.

[*]  Konsultera 10:e volymen av HPB:s Collected Writings, ss 395-96; eller ULT utgåvan av Transactions sid 138.

[**] Vilka mystiskt representerar människan som universums måttstock och gräns.

[***] Tolv gånger per dag!

[****] Det vill säga, Akasa, Vayu, etc, som i fotnoten ovan. 

[PS 230-31] ”… och under världens Upplösning, som sker när universum har fullgjort sin Evolution … skall var och en som mottagit Mysteriet med det Outsägliga bli Allierade Kungar med mig, och skall sitta vid min högra sida och vid min vänstra … på grund av denna anledning har jag inte tvekat eller skrämts att kalla er mina Bröder och mina Kamrater, för ni skall alla bli Allierade Kungar med mig i mitt Kungarike [1] ….” 

[1]  Kanske kommer följande passage från The Secret Doctrine, I (ss. 572-74) [Vår Stjärna, Stråle, Fader eller Dhyani.Buddha Online]  att göra det hela mera klart. 

”Den stjärna, under vilken en mänsklig Entitet föds, skall enligt den Ockulta läran för alltid förbliva hans stjärna genom hela cykeln av hans återfödelser under en och samma Manvantara. Men denna är ej hans astrologiska stjärna. Den senare har med personligheten, den förra med INDIVIDUALITETEN att göra. Denna Stjärnas ”Ängel” eller den Dhyani-Buddha, som därmed är förbunden, utgör antingen den ledande eller blott och bart den övervakande ”Ängeln”, så att säga, under varje ny inkarnation av den monad, som är en del av hans eget väsen, om än dess vehikel, människan, ständigt förblir okunnig därom. Adepterna har var och en sin Dhyani-Buddha, sin äldre ”Tvillingsjäl” [*], och de vet det och kallar den ”Fadersjälen” och ”Faderelden”. Men det är först vid den sista och högsta invigningen, när de ställs ansikte mot ansikte med den strålande ”Avbilden”, som de lär känna den. Hur mycket visste Bulwer Lytton, månne, om detta faktum, när han i en av sina mest högstämda ingivelser beskrev Zanoni ansikte mot ansikte med sin Augoeides?

När han uppges en annan gång (Joh., XX, 17.) ha sagt: ”Jag far upp till min Fader och eder Fader”, så innebar detta ...att den grupp av lärjungar och följeslagare, som drogs till Jesus, tillhörde samma Dhyani-Buddha, Stjärna eller Fader, och att denna åter tillhörde samma planetära område och avdelning som han själv. Det är kännedomen om denna ockulta lära, som tagit sig uttryck i översikten av The Idyll of the White Lotus, där T Subba Rao säger: 

Varje Buddha möter vid sin sista invigning alla de stora adepter, som uppnått Buddhaskap under förflutna tider ... varje klass av adepter har sitt eget andliga föreningsband, som knyter dem samman ... Det enda möjliga och verksamma sättet att vinna inträde i ett sådant brödraskap ... är att bringa sig själv under inflytande av det andliga ljus, som utstrålar från ens eget Logos. Jag må vidare här påpeka ... att ett dylik gemenskap endast är möjligt mellan personer, vilka får sitt liv och upprätthålls av samma gudomliga STRÅLE, och att, emedan sju särskilda strålar utgår från den ”Centrala Andliga Solen”, alla adepter och Dhyan-Chohaner kan indelas i sju klasser, av vilka var och en leds, övervakas och överskuggas av en av den gudomliga visdomens sju former eller manifestationer. (The Theosophists, vol VII, Aug. 1886, p 706)
 

[*]  Detta har inget samband med absurditeterna med den så kallade ”Sympneumata doktrinen” som det så utförligt förklaras i texten, men är en nyckel till mysteriet med Syzygierna. 

[PS 231 fortsättning] ”... Mina Tolv Tjänare (Diakonoi) skall även de vara med mig, men Maria Magdalena och Johannes Oskulden [*]  skall bli de mest upphöjda …” 

[*]  Två aspekter av den Manasiska  Strålen. 

[PS 237] ”På liknande sätt är även de Tre Mysterierna inte jämlika i Kungariket, som befinner sig i Ljuset, utan var och en av dem har ett eget Sätt, och de är inte jämlika i Kungariket i förhållande till det Enda och Ena Mysteriet av det första Mysteriet i Ljusets Kungarike, och var och en av dessa Tre har ett eget Sätt, och var och ens Konfigurations Sätt är olikt varje annan,  i respektive serie [1].” 

[1]  Här har vi en serie eller skala med 12, 7 (se Tabell VII och VIII), 5 och 3 Mysterier och det syntetiserade Enda och Ena Mysteriet. Nyckeln till dess tolkning finns i Transaction of The Blavatsky Lodge (del I, s 55, [Se appendix, del I, ”Drömmar”, eller HPB:s CW, vol 10, s 253.] där det står:

När en Adept har lyckats med [att förena alla sina principer till en], är han en Jivanmukta. Han är i realiteten inte längre av denna jord och blir ”en som uppnått Nirvana” och kan försätta sig i Samadhi [uppnå olika andliga medvetandetillstånd] när han vill. Adepter klassificeras i allmänhet efter hur många ”principer” de har under sin fulla kontroll, för det som vi kallar vilja har sitt säte i det högre JAGET, och detta är, när det har befriats från sin syndfulla personlighet, gudomligt och rent. [Drömmar Online]

[PS 238] ”… AMEN, säger jag till er, när denna människa lämnat den Hyliska Kroppen, och hennes Själ blivit till en stor Ström av Ljus, så att den kan korsa alla Regioner tills den kommer till Kungariket av detta Mysterium. Men när denna människa inte har mottagit Mysteriet och inte tagit del av Ordets Sanning, under tiden hon förverkligat detta Mysterium, då har han förmedlat detta i Huvudet på en människa som lämnar Kroppen, en som inte mottagit Ljusets Mysterium [1] och inte heller blivit delaktig i Ordets Sanning …” 

[1] Vi har här ursprunget till riten med den Sista Smörjelsen såsom den utövades inom den romersk katolska och grekiska kyrkan. Förbönen, som reciterades vid dödsögonblicket för att skydda själen när den passerar ”mitten passagen”, har samma nedärvda upprinnelse. Som vanligt, har de äldre kyrkorna bevarat den ockulta traditionen med större trohet än de bildstormande och mer okunniga yngre systrarna. Den ockulta vetenskapen lär att sinnestillståndet hos en människa som dör, är av yttersta vikt beroende på det abnorma och psykiska tillstånd hon är i då. Den sista tanken hos en döende person gör mycket för att påverka hennes omedelbara framtid. Pilen är redo att flyga från bågen; bågsträngen är spänd ut till örat, och siktet kommer att bestämma det omedelbara ödet för pilen. Lycklig kan den vara där ”OM är bågen, Självet pilen, Brahman dess mål!” (Mundaka upanishaden II, ii, 4.) Vid ett sådant heligt ögonblick, är starka andliga aspirationer viktiga oavsett om de är naturliga, eller härledda genom en uppriktig uppmaning, antingen av en som har en sann övertygelse, eller ännu bättre, av en som besitter gudomlig Gnosis, och kommer på detta sätt att skydda Själen hos den som lämnar livet. Detta är emellertid inte avsett att godkänna den vidskepliga ”ångern vid dödsbädden”, för Karmalagens omutbara rättvisa och harmoni kan endast återgälda en flyktig orsak med en flyktig verkan; och det resterande av den karmiska skulden måste avbetalas i framtida jordeliv. ”Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig till domaren, och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. AMEN, Sannerligen säger jag till dig, du slipper under inga omständigheter ut förrän du har betalat till sista öret. (Matteusevangeliet V, 25, 26) Enligt den gnostiska och esoteriska tolkningen  innebär detta att du skall arbeta medan det fortfarande är dag, så att goda karmiska gärningar kan balansera de onda orsakerna som tidigare sattes i rörelse av personligheten. Annars kommer vi vid döden att dömas av det egna Högre Självet, och enligt den karmiska lagens redskap (Demiurgen kollektivt) så kommer vi då att behöva reinkarnera in i kroppens fängelse igen tills den tidigare onda karman har blivit uttömd. Inte förrän det sista öret av karmisk skuld är uttömd kan vi bli befriade från ”Samsaras” kretslopp.

[PS 239] ”… och när de har fört fram honom till Jungfruns Ljus [1], skall Jungfruns Ljus se Mysteriets Tecken av Kungariket av det Outsägliga, som är med honom …”

[1]  Jungfruns ljus. I den kaldeiska kosmologin betecknar Ana den ”osynliga himlen”, den Himmelska Modern av jordiska havet: eller esoteriskt Akasa modern till Astralljuset; och Anatis är ett av namnen på Kali, den kvinnliga aspekten, Sakti eller Sivas Syzygy. Hon kallas även Annapurna och Kanya, Jungfrun och hennes mysterienamn är Uma-Kanya, ”Jungfruns Ljus”. (The Secret Doctrine, I, 91, 92.)

I den egyptiska, och i andra kosmologier, kallas den första sjufaldiga gruppen av emanerade potentialer för ”Jungfrurnas Ljus” och representeras kollektivt av den sexhörniga stjärnan; denna stjärna ”refererar till de sex Energierna eller Krafterna i naturen, de sex planen, principerna, etc. etc., allt syntetiserat av den sjunde, eller den centrala punkten i Stjärnan.” (The Secret Doctrine, I, 125.)

Vid en återblick på tabell VI i kommentaren blir det klart att det finns sju Jungfrur av Ljus, alla aspekter eller principer av den enda Jungfrun. Vidare så finns det, liksom av allt annat, sju aspekter, plan eller principer av jungfrulig materia, som korresponderar med människans sju principerna, från ren gudomlig Akasa, ner till det jordiska Astralljuset, som är den syndtyngda atmosfären runt vår jord. Det är de sjufaldiga bladen i Livets Bok från den upptecknande Ängeln, Le Livre de la Conscience, dit alla handlingar, ord och TANKAR från varje minut av vårt liv omedelbart blir överförda, det är den karmiska uppteckningen av varje fängslad själ. I den tidiga delen av texten fick vi lära oss hur den Initierade mottog den fläckfria Klädnaden av Ljus som innehåller de Fem Orden av Salighet, och hur dessa var så laddade med kraft för att kunna öppna alla portar och förflytta sig över alla Härskares Regioner. Så är det även med varje människa. Var och en har sin egen klädnad som avspeglar hennes karmiska uppteckning, och  ”yttrandet av orden” kommer antingen att fria eller döma honom inför de svartsjuka väktarna av naturens innersta riken. Ja, var och en av oss har en klädnad som är vävd av vår egen hand, men få är de som är klädda i en ”bröllopsdräkt” och redo att föras till Bröllopsfesten, när Kungens Son blir förenad med sin Himmelska Brud; med andra ord, att förena sig till det heliga Broderskap där varje var och en, för att få tillträde, måste vara ett med Christos inom sig. Han som söker tillträde med syndigt nedsmutsade kläder måste, likt mannen i liknelsen (Matteuseangeliet, xxii) bli kastad ned  i det ”yttre mörkret” av det jordiska livet, tills han av erfarenhet av lidandet har lärt sig att åt sig själv väva en dräkt värdig åt ”Kyrkan (Församlingen) av den Mystiske Kristus”.

Och därför måste de Döda Själarna var för sig, visa sitt Försvar, Förnekanden och Kännetecken flera gånger, som texten uttrycker det. Och hur tillståndet i deras efter-döden-upplevelser blir och hur deras återvändande till jordelivet blir beror på vilken av de sju Jungfrurna de måste möta i ”Domarens Sal”. Tre gånger välsignad är han, klädd i Salighetens Klädnad, som kan passera Väktarna vid varje tröskel.

Det ovan sagda kommer att kasta mycket ljus över den Osirifierades Mysterier och ”ödet” för ”den avlidne” vilket spelar en så stor roll i ”Egyptiernas Visdom”. För att bara ge ett exempel av många:

I boken som av Champollion benämns La Manifestation a la Lumiere [Ljusets manifestation] finns ett kapitel som behandlar Ritualen, som är full av mystiska dialoger som riktar sig till själens olika ”Krafter”. Bland dessa dialoger är det en som är mer explicit i sin beskrivning av Ordets potentiella kraft. Scenen är förlagd till ”De Två Sanningarnas Sal”. ”Dörren” och ”Sanningens Sal’, samt de olika delarna av porten, riktar sig till själen som anmäler sitt inträde. Alla nekas inträde om de inte för dem berättar om sitt mysterium eller mystiska namn”. (Isis Unvieled, II, 369.)

[PS 241-242] ”…. Och var och en som skall mottaga Mysteriet som är i Rymden av det Universella Outsägliga och alla andra ljuva Mysterierna inom det Outsägligas Lemmar … som hänför sig till Reglerandet av den Ende och Densamme, Sanningens Gud, från fötterna (uppåt) [1] …. varje skall ärva upp till sin rätta Region ….”

[1]  Det Outsägligas Lemmar, Sanningens Gud. En utförlig granskning av denna gnostiska lära finns i PS 125 [1]. Informationen som förmedlas där kan utökas med följande passage från Irenaeus*. När han talar om Marcus system skriver han följande:

”Och Kvarternion [en grupp på Fyra] [skådeplatsen för det högre personliga medvetandet som är ett med den gudomliga triaden Atma-Buddhi-Manas, som formar den Högsta Tetraktys],  tillade, sade han (Marcus), efter att förklarat detta för honom: ’Nu är jag redo att visa dig själva Sanningen; för jag har nedbringat henne från de högre boningarna så att du kan titta på henne oklädd och upptäcka hennes skönhet och höra henne tala, och förundras över hennes visdom (för Sanningen är den Himmelska Bruden eller Fullkomliga Människan, den Initierade). Se då hennes huvud ovan, A och Ω ; hennes nacke B och Ψ ; hennes axlar med hennes händer Гoch X; hennes bröst Δ och Φ; hennes bringa E och K; hennes mage Z och T; hennes lägre delar H och Σ ; hennes lår Ө och P; hennes knä I och Π; hennes ben K och O; hennes anklar A och Ξ; hennes fötter M och N. Sådan är Sanningens Kropp uppstigande till Magus; sådan är elementens bild; och sådan är bokstavens karaktär; och han kallar detta element Människan; och han säger, att det är källan till varje Ord (Verbum), och begynnelsen för det universella Ljudet (Vox) och yttrandet av varje obeskrivbarhet, och munnen till den mållösa Tystnaden. Detta är sannerligen hennes kropp; men när du lyfter högt förståelsen av din intelligens, hör då från sanningens Mun det självskapade Ordet, som även uttrycker Fadern.

Och när hon hade sagt detta tittade Sanningen på honom (säger han) och öppnade sin mun och uttalade ett Ord: och Ordet blev ett Namn, och var det Namn vi talar och känner som Jesus Kristus, och omedelbart efter hon uttalat Namnet blev hon tyst. Och när Marcus tänkte att hon skulle tala ytterligare så kom Kvarternion fram igen och sade: ’Du ansåg Ordet vara föraktfullt som du hörde från Sanningens mun, men detta är inte Namnet som du vet och känner och tror du har ägt så länge; för du har endast dess ljud och vad dess dygder anbelangar är du ovetande om dessa. För namnet Jesus är lika med Tecknet [Stigmatan, tecknet för grekiskans nummer 6], för det innehåller sex bokstäver, kända av alla som är kallade (bokstavligen, de som ropar). Men det som har att göra med Pleromas Eoner, eftresom det finns på många platser, är av en annan form och en annan typ, och känd av dem som känner släktskap vars storhet är med honom [dem, Eonerna, (Epiph.)] för evigt: [det vill säga, de som är utvalda, de Initierade eller Fullkomliga].’”

[*]  Adversus Haereses, bok I, kap xiv, § 3 och 4; finns även i Epiphanius Panarion, xxiv, § 4.

[PS 243] ”… en dag av Ljus är tusen år i Världen, så att trettio-sex myriader av år och en halv myriad av år i världen är ett år av Ljus [1] …”

[1] År av Ljus. Teosofer som är bekanta med läran rörande manvantarornas och pralayornas cykler, och med Brahmas dagar och nätter, kommer inte att ha några problem i att finna nyckeln till mysteriet som har förvirrat den kristna kyrkan från tiden då dess lägre principer avskiljde sig helt och hållet från sitt högre ljus, Gudomlig Gnosis. Absurditeterna hos alla som tror på ett tusenårsrike: kiliaster, milleniumister och millenier etc. är ett talande bevis på materialismen inom den Patriarkala teologin, som har uppdaterats och hållits dagsaktuell fram till denna dag. Denna absurditet med tusen fysiska år i dess olika aspekter, i huvudsak med den fysiska återkomsten och härskandet av Kristus på jorden, stöddes av ett av de mest upplysta inom kyrkan. Vi finner bland dess anhängare sådana namn som Papias, en medlärjunge till Polycarp och en lyssnare till John, Irenaeus, Justin Martyren (som inbillade sig att dessa 1000 åren skulle tillbringas i Jerusalem ”återuppbyggt, beundrat och förstorat”), Tertullian, Victorinus, Apollinarius, Lactantius, Severus och Augustinus. Hur olik den tidigare traditionen av gnostikerna var från senare missuppfattningar kan man se genom vår text och därför är ytterligare förklaringar överflödiga. 

[PS 248] ”… och de har rengjort dem (de som är i Mixturen), men inte självmant utan av tvång, enligt Reglerna av den Ende och Densamme, det Outsägliga. De har varken utsatts för Lidande, eller Förändringar i Regionerna, inte heller har de flått sig själva överhuvudtaget, inte heller hällt sig i olika kroppar [1], inte heller har de varit i något Gräl.”

(1)  Metangizein (på grekiska...): Att hälla från ett kärl till ett annat. Metangismos var den tekniska termen för metempsychosis eller reinkarnation bland pythagoréerna. C W King, å andra sidan, översätter denna passage ”inte heller förvandlade de sig själva till olika siffror”; men somata är djurkroppar och ingenting annat och metangizein och metangismos är tekniska termer som endast använts i samband med reinkarnationstanken, och används flitigt i Pistis Sophia av Schwartze för att beteckna återfödelse. Det är därför svårt att förstå hur författaren till The Gnostics and their Remains missat den korrekta översättningen.

Augustine [Ankt Aurelius, (354 e Kr - 429 e Kr)] som kopierat information från Philaster härleder namnet metangismonitae till en viss sekt av heretiker,  försäkrar han, som antog att Sonen var i Fadern, som ett kärl (angeion) inom ett annat. Det finns emellertid inga bevis som talar för detta påstående.

De många slående och instruktiva passager som hänvisar till reinkarnation från skrifter och läror av de gnostiska heretikerna är något som ännu måste samlas ihop.

Som ett exempel tar vi ett från Clemens Alexandrinus (Strom, lib iv, kap xii), som citerade Basilides i syfte att vederlägga honom trodde han.  Han sa att Basilides försäkrade att själen straffades i detta liv för synder som den gjort i ett tidigare. Den utvalda själen blev ärorikt straffad genom martyrdöden, men den andre blev renad genom dess ”korrekta tuktan”.

Teosofins nyckel öppnar direkt detta mysterium genom dess läror om det Högre och Lägre Manas, den gudomliga Individualiteten och den förgängliga Personligheten. För det Högre Jaget är verkligen det Uppoffrande Offret, som lider en ärorik martyrdöd och ”den andre” är det Lägre Manas som måste straffas med ”rätt tuktan”. Den bortgångne E D Walker, har i det åttonde kapitlet i sin bok om Reincarnation [*] förmedlat en kort utläggning för att visa att denna lära var den förhärskande trosläran under de första århundradena av kristendomen, och de som är intresserade av detta ämne bör verkligen läsa detta kapitel, om de inte redan har gjort detta. En auktoritativ volym bör emellertid skrivas om detta ämne, vilken stödjer sig på de oräkneliga passager som finns i gnostikernas, neoplatonikernas och de tidiga kyrkofädernas skrifter [**].

Doktrinerna i Pistis Sophia är på många väsentliga punkter identiska med den egyptiska undervisningen, speciellt med hänsyn till mysterierna med liv och död och reinkarnation. Exakt vad de lärda egyptierna lärde ut angående dessa ämnen vet vi ännu inte, för sådan undervisning var del av  Mysteriernas instruktioner. Även i dess exoteriska utformning är vi till en stor del beroende på vad grekiska och romerska författare har att säga oss om egyptierna, snarare än vad egyptierna själva lärde ut. Dessutom, var sådana författare om de var  initierade, bundna vid ed att hemlighålla  vad de visste; och om de inte var initierade kunde de endast  i bästa fall föra vidare de populära trossatserna som cirkulerade bland vanligt folk och väva in sina egna kommentarer och missuppfattningar i en redan förvrängd skuggbild av den ursprungliga sanningen. Som en följd härav finns det inget ämne som är mer höljd i dunkel bland de lärda än denna. Wilkinson (Ancient Egyptians, vol 5, s 440, 3rd ed.) kastar inget ljus på ämnet men är användbar då han funnit vissa viktiga referenser. Låt oss vända oss till den första av dem, Herodotus, Euterpe, kap 123:

”Egyptierna är de första som sade att människans psyche är odödligt, och att när kroppen (soma) är förstörd, förflyttar den sig alltid in i någon annan levande, (zoon) och efter att ha fullgjort alla cykler av jordiska och vattenburna och luftiga (kroppar), går den in i människans kropp och denna cykel tar 3000 år att fullborda.”

Vidare läser vi i Platons Phaedrus, översatt av Thomas Taylor s 325,:

”Men ingen själ kommer åter till sitt ursprungliga klara tillstånd förrän 10 000 år har förflutit, för själen kan inte återfå användandet av sina vingar  förrän den tiden, såvida det inte är en själ hos någon som har filosoferat uppriktigt, eller, gemensamt med filosofi älskat vackra former. Dessa kommer sannerligen under den tredje perioden av 1000 år, om de tre gånger i rad har framgångsrikt valt detta sätt att leva...  i det 3000:e året flyga iväg till sin rena hemvist; men andra själar som anländer i slutet av sitt första liv skall däremot dömas. Bland de som blir dömda kommer vissa att fortsätta till en underjordisk plats för att dömas [Kamaloka]  och skall få det straff de har förtjänat; men andra som har fått en bättre och positiv dom skall upphöjas till en särskild himmelsk plats [Devachan], och skall fördriva sin tid på ett sätt som liknar det liv som de levde i mänsklig form. Och i det 1000:e året skall båda kategorier som blivit dömda, återvända till de egenskaper som de blivit utsedda till i ett andra liv, och var och en av dem skall få ett liv som motsvarar deras önskningar. Här kommer även den mänskliga själen att övergå till ett liv som ett djur; och från detta djur till människa igen. För själen som aldrig upplevt sanningen kan aldrig passera till den mänskliga formen.”

Dessa två avsnitt belyser varandra utmärkt, och med hjälp av den teosofiska undervisningen blir de begripliga trots de oräkneliga dolda aspekter de innehåller. Siffrorna refererar till vissa cykler baserade på rot numren 3, 7, 10 och har att göra med Runder, Raser, individuella födslar, monadisk evolution, etc. etc.

Men själen är av två slag, den Manasiska och Kamiska, och häri ligger den största dolda aspekten. Den förra går till ”ett visst himmelskt ställe”, och den senare till ett visst ”underjordiskt ställe”. Det är endast den senare som går igenom de olika ”cyklerna” som Herodotus talar om.

Wilkinson är därför endast användbar för två referenser, den första, som här blivit nyöversatt, och den andra som har bevarats ordagrant som den är i Taylors översättning. Men han tillägger en ytterligare aspekt som är av intresse:

”Doktrinen med själavandring antogs även bland fariséerna, och deras tro var enligt Josephus [***] ’att alla själar var oförstörbara; men att det endast var de goda människornas själar som förflyttades till nya kroppar, och att de ondas var föremål för ett evigt straff’.”

[*]  [Reincarnation; A Study of Forgotten Truth, N Y University Books.1965 reprint.]

[**]  [Dagens studenter kan konsultera S L Cranston´s och J Head’s Reincarnation: The Phoenix Fire Mystery  N Y Crown, 1977. Reinkarnation: Fågel Fenix Eld mysterium Online]

[*** ] Joseph. Bell. Jud. Ii, 8, 14.