Drömmar

yantra1.gif (2187 bytes)

Drömmar

HELENA BLAVATSKY

Helena Blavatsky

FÖRORD TILL DEN NYA SVENSKA UTGÅVAN

I denna skrift kommer temat drömmar att behandlas enligt den teosofiska filosofins grundprinciper. Texten Drömmar är ett utdrag från Transactions of the Blavatsky Lodge som är en bok baserad på anteckningar gjorda vid Blavatsky-logen, London 1888. Helena Blavatsky blev där ombedd att ytterligare förklara Dzyans Stanzor ur Den Hemliga Läran. För att kunna förstå alla de olika teosofiska begrepp och den metafysisk som det teosofiska systemet vilar på, krävs det en hel del studier och en hel del intuition av oss. För att hjälpa till i den ”ockulta processen” så att vi kan lära känna ”den hemliga läran” mer ingående, svarade Helena Blavatsky på alla möjliga och omöjliga frågor. Detta skedde vid särskilda möten som var avsedda att hjälpa teosofen till att fördjupa sig i den esoteriska filosofin.

Många ville lära känna den teosofiska filosofin, och en mängd olika frågor av varierande slag ställdes till HPB, som besvarade frågorna utförligt direkt från hjärtat. Till exempel frågorna kring drömmar och visioner, och hur de påverkar oss. Frågorna antecknades stenografiskt och redigerades sedan efteråt personligen av HPB innan de publicerades år 1890-1891. Dessa frågor och svar av HPB är en ovärderlig hjälp för den seriöse teosofen, och de ger oss nya infallsvinklar och ytterligare kunskap – gnosis – om den teosofiska filosofin och hur Mästarna ser på det inre livet. Insikterna som här förmedlas ger en ganska tydlig bild av vad som händer med oss när vi drömmer. Våra drömmar delas också upp i sju olika kategorier, allt enligt teosofins filosofi.

Intresset för drömmar och dess betydelse för människan växer ständigt, så denna skrift tillsammans med skriften Drömmar, visioner och det Högre Jaget av Helena Blavatsky och William Q Judge kommer med all säkert att även idag väcka ett stort intresse hos många som vill lära känna den teosofiska synen på drömmar. Dessa två skrifter är teosofins bidrag till forskningen kring drömmar, visioner, sömngångare och vårt inre liv. Här får vi kunskap om vårt dynamiska medvetande och dess olika aspekter. Att lära känna sig själv, att förstå sina tankar, känslor, förnimmelser och minnen, gör att vi lättare kan hantera vår tillvaro i vardagen och förstå teosofins filosofi när vi bedriver våra andliga studier. Skillnaderna mellan termerna det Högre Självet, det Högre Jaget och det Lägre Jaget beskrivs utifrån den ockulta filosofin. Medvetandets olika stadier, såsom det Gudomliga Jaget (Buddhi-Manas), det Mänskliga Jaget (Manas) och det Animala Jaget (Kama-Manas) får sina särskilda förklaringar.

HPB behandlar medvetandets förhållande till olika slags drömmar och hur vårt medvetande rör sig genom de olika dimensionerna samt hur vi fungerar på de olika existensplanen. Här ges inga färdiga lösningar, men väl grundläggande principer om vad de olika drömmarna står för, hur de fungerar och varför vi har dem, allt naturligtvis betraktat ur ett esoteriskt teosofiskt perspektiv.

Delar av HPBs specialartikel Drömmar har tidigare varit publicerad i tidskriften TEOSOFISKA RÖRELSEN nr 9 (1981/5).

UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen
Malmö den 21 december 1999
Vintersolståndet

SKRIFTER UTGIVNA AV BLAVATSKYLOGEN

Det följande är en sammanfattning av den undervisning som gavs under åtskilliga möten som föregick utgivningen av Blavatskylogens skrifter, då förklaringarna till Den Hemliga Lärans ”Stanzor” (Sånger) samlades till en regelbunden serie av instruktioner.

DRÖMMAR

FRÅGA: Vilka ”principer” är det som är aktiva under drömmar?

SVAR: De aktiva ”principerna” under vanliga drömmar (vilka betraktas som meningslösa syner och bör skiljas från verkliga drömmar) är Kama, sätet för det personliga Jaget och för begären som väckts till kaotisk aktivitet genom det lägre Manas slumrande erinringar.

F: Vad är det lägre Manas?

S: Det kallas vanligen den animala själen (av de hebreiska kabbalisterna kallad nefesh). Det är strålen som emanerar från det Högre Manas eller det permanenta JAGET och är den ”princip” som bildar det mänskliga sinnet – hos djuren instinkten, för även djuren drömmer.* Den förenade verksamheten av Kama och den ”animala själen” är emellertid rent mekanisk. Det är instinkt och inte förnuft som är aktivt i dessa. Under den kroppsliga sömnen tar de emot och sänder ut mekaniska elektriska chocker till och från olika nervcentra. Hjärnan påverkas knappast av dem men de bevaras naturligtvis slumpvis och utan ordningsföljd i minnet. Vid uppvaknandet tonar dessa intryck gradvis bort, liksom varje flyktig skugga gör som inte har någon grundläggande eller fast bakomliggande verklighet. Hjärnans kvarhållande förmåga kan emellertid registrera och bevara intrycken om de är tillräckligt starka. Men som regel registrerar vårt minne endast de obeständiga och förvrängda intryck som hjärnan mottar i uppvaknandets stund. Denna aspekt av ”drömmar” har emellertid uppmärksammats tillräckligt och beskrivits korrekt i moderna fysiologiska och biologiska verk, eftersom sådana mänskliga drömmar skiljer sig väldigt lite från djurens. Något som är terra incognita [fullständigt okänt] för vetenskapen är det högre JAGETS verkliga drömmar och erfarenheter, som kallas drömmar men som inte borde få den benämningen, såvida inte termen för de andra sömn-”visionerna” ändras.

* Ordet drömma betyder faktiskt ”att slumra” – och den senare funktionen kallas på ryska ”dremát”.

F: Hur skiljer sig dessa åt?

S: De verkliga drömmarnas natur och funktion kan inte förstås om vi inte erkänner existensen av ett odödligt Jag i den dödliga människan, vilket är oberoende av den fysiska kroppen. Ämnet blir ganska obegripligt om vi inte tror på faktumet att det under sömnen endast blir kvar en besjälad form av stoft, vars förmåga till självständigt tänkande i högsta grad är paralyserad.

Om vi erkänner existensen av ett högre eller permanent Jag i oss (vilket inte bör förväxlas med det som vi kallar ”det Högre Självet”) kan vi förstå att det som vi ofta betraktar som drömmar (i allmänhet betraktade som rena fantasier) i själva verket är lösa sidor som är bortrivna från den inre människans liv och erfarenheter. De blir som svaga återkallanden i minnet i uppvaknandets stund och mer eller mindre förvrängda av vårt fysiska minne. Det senare fångar mekaniskt upp några få tankeintryck, bevittnade händelser samt handlingar som utförts av den inre människan under dess timmar av fullständig frihet. Vårt Jag lever sitt eget enskilda liv inom sitt fängelse av stoft närhelst det blir fritt från materiens band, det vill säga under den fysiska människans sömn. Det är detta Jag som är aktören, den verkliga människan, det sanna mänskliga jaget. Men den fysiska människan kan inte känna eller vara medveten under drömmen; för personligheten, den yttre människan med sin hjärna och tankeapparat, är mer eller mindre paralyserad.

Vi kan mycket väl jämföra det verkliga Jaget med en fånge och den fysiska personligheten med fångvaktaren. Om fångvaktaren somnar, flyr fången eller åtminstone passerar utanför sina fängelsemurar. Fångvaktaren halvsover och tittar hela tiden slumrande ut genom ett fönster, genom vilket han bara kan fånga tillfälliga glimtar av sin fånge, som om det vore en sorts skugga som rörde sig framför det. Men vad kan han förnimma, och vad kan han känna till om de verkliga handlingarna, och speciellt tankarna hos sin fånge?

F: Gör inte den enes tankar intryck på den andre?

S: I varje fall inte under sömnen, för det verkliga Jaget tänker inte som sin försvinnande och temporära personlighet. Under de vakna timmarna antingen når eller når inte det Högre Jagets tankar och Röst sin fångvaktare – den fysiska människan – för de är Samvetets Röst, men under sömnen är det definitivt ”en Röst som ropar i öknen”. I den verkliga människans – den odödliga ”Individualitetens” – tankar är bilderna och visionerna av det förflutna och framtiden som nutid. Hennes tankar är heller inte som våra subjektiva bilder i vårt hjärnmedvetande – utan levande handlingar och dåd, närvarande faktiska förhållanden. De är verkligheter, precis som de var när tal uttryckt i ljud inte existerade. Då var tankar ting och människorna behövde inte uttrycka dem i tal för de förverkligade ögonblickligen sig själva i handling genom Kriya-Shakti-kraften. Denna mystiska kraft som ögonblickligen transformerar idéer till synliga former. Dessa var för ”människan” av den tidiga tredje Rasen lika objektiva som synliga föremål är för oss nu.

F: Hur förklarar då den esoteriska filosofin överföringen till vårt fysiska minne av några få fragment av de tankar hos Jaget som det ibland kvarhåller?

S: Alla sådana reflekteras i hjärnan på den sovande, liksom skuggorna som faller utanpå tygväggarna av ett tält och som den tältande ser när han vaknar. Sedan tror människan att hon drömt allt detta och känner det som om hon hade genomlevt någonting, medan det i verkligheten är det verkliga Jagets tanke-handlingar som hon svagt förnummit. När hon blir fullt vaken, blir hennes återkallanden i minnet för varje minut mera förvrängda och blandade med de från den fysiska hjärnan projicerade bilderna, under påverkan av den stimulans som orsakar den sovandes uppvaknande. Dessa återkallanden i minnet sätter olika tankebanor i rörelse genom associationskraften.

F: Det är svårt att förstå hur Jaget under natten kan utföra saker som har hänt för länge sedan. Påstods det inte att drömmar inte är subjektiva?

S: Hur kan de vara subjektiva när drömtillståndet i sig självt för oss, och på vårt plan, i varje fall, är subjektivt? För drömmaren (Jaget) på sitt eget plan är tingen på det planet lika objektiva för honom som våra handlingar är för oss.

F: Vilka sinnen är det som är aktiva i drömmarna?

S: Den sovandes sinnen tar emot enstaka chocker och uppväcks till mekanisk handling. Vad han hör och ser är som sagt en förvrängd reflektion av Jagets tankar. Det senare är högst andligt och är mycket nära sammanlänkat med de högre principerna Buddhi och Atma. Dessa högre principer är helt overksamma på vårt plan, och det högre Jaget (Manas) är i sig självt mer eller mindre slumrande under den fysiska människans vakna tillstånd. Detta är speciellt fallet för personer med ett mycket materialistiskt sinne. Så slumrande är de Andliga förmågorna, därför att Jaget är så bundet av materien, att Det knappast kan ägna hela sin uppmärksamhet åt människans handlingar, även om människan skulle begå synder varigenom Jaget – när det har blivit återförenat med dess lägre Manas – kommer att få lida tillsammans i framtiden. Som jag sagt, är det de intryck som Jaget projicerat på den fysiska människan som bildar vad vi kallar ”samvete” – och i samma mån som Personligheten, den lägre Själen (Manas), blir förenat med sitt högre medvetande eller JAG. Det senares verksamhet blir då mer markerad under den dödliga människans levnadstid.

F: Detta Jag är alltså det ”Högre Jaget”?

S: Ja, det är det Högre Manas upplyst av Buddhi; självmedvetandets princip, kortfattat ”Jag-är-Jag”. Det är Karana-Sharira, den odödliga människan, som passerar från en inkarnation till en annan.

F: Skiljer sig det sanna drömtillståndets ”register” eller ”minnestavla” från det vakna livets?

S: Eftersom drömmarna i själva verket är Jagets handlingar under den fysiska sömnen, är de naturligtvis registrerade på sitt eget plan och åstadkommer sina speciella verkningar på detta. Men man måste alltid komma ihåg att drömmar i allmänhet och som vi känner dem, endast är våra vakna och dunkla återkallanden i minnet av dessa fakta.

Det händer faktiskt ofta att vi inte har något återkallande i minnet alls av att vi har drömt, men att minnet av drömmen senare på dagen plötsligt dyker upp. Det finns många orsaker till detta. Det är analogt med vad som ibland händer oss alla. Vi påminns ofta plötsligt om för länge sedan glömda händelser, scener och personer genom en förnimmelse, en lukt, ett tillfälligt oväsen eller ett ljud. Någonting av det som sågs, gjordes eller tänktes av ”nattaktören”, Jaget, gjorde vid den tidpunkten sitt intryck på den fysiska hjärnan men blev inte fört till det medvetna vakna minnet på grund av någon fysisk omständighet eller något fysiskt hinder. Detta intryck registreras i en bestämd cell eller ett bestämt nervcenter i hjärnan, men på grund av en tillfällig omständighet hänger det så att säga upp sig tills någonting ger det den nödvändiga impulsen. Då släpper hjärnan ögonblickligen ifrån sig intrycket till den vakna människans medvetna minne; för så snart som de nödvändiga villkoren är uppfyllda, aktiveras genast detta speciella center och utför det arbete som det skulle ha gjort men förut blev hindrad att göra.

F: Hur fortlöper denna process?

S: Den pågår oupphörligen, dag och natt, och är ett slags medveten telegrafisk kommunikation mellan den fysiska hjärnan och den inre människan. Hjärnan är en så komplicerad sak, både fysiskt och metafysiskt att den kan liknas vid ett träd vars bark man kan riva av lager efter lager, och varje lager är olikt alla de andra och har sin egen speciella uppgift, funktion och egenskap.

F: Vad skiljer ”dröm-minnet” och ”dröm-fantasin” åt från minnet och fantasin under vaket tillstånd?

S: Under sömnen är naturligtvis det fysiska minnet och den fysiska fantasin passiva, därför att drömmaren sover. Hans hjärna sover, hans minne sover, och alla hans funktioner är slumrande och i vila. Det är bara när de stimuleras, som jag tidigare nämnde, som de uppväcks. På så sätt är den sovandes medvetande inte aktivt utan passivt. Emellertid handlar den inre människan (det verkliga Jaget) självständigt under kroppens sömn, men det är tvivelaktigt om någon av oss kan förstå vad det är för slags handlande såvida vi inte är helt förtrogna med ockultismens fysiologi.

F: I vilken relation står Astralljuset och Akasha till minnet?

S: Det första är den animala människans ”minnestavla” och det andra det andliga Jagets. Jagets ”drömmar”, likväl som den fysiska människans handlingar, är alla upptecknade eftersom båda är handlingar baserade på orsaker och producerar resultat. Våra ”drömmar” är helt enkelt det sanna Jagets vakna tillstånd och handlingar och måste naturligtvis bli registrerade någonstans. Läs ”Karmic Visions” i Lucifer och ta del av beskrivningen av det verkliga Jaget, vilken sitter som en åskådare i hjältens liv, och kanske något kommer att gå upp för er.

F: Vad är egentligen Astralljuset?

S: Som den esoteriska filosofin lär oss är Astralljuset helt enkelt Akashas eller den universella Ideationens drägg i dess metafysiska mening. Fastän det är osynligt är det så att säga den fosforescerande utstrålningen av Akasha och utgör mediet mellan Akasha och människans tankeförmågor. Det är dessa som förorenar Astralljuset och gör det till vad det är – ett lagerutrymme för alla mänskliga och i synnerhet psykiska orättfärdigheter. I sitt ursprungliga tillstånd är Astralljuset som utstrålning helt rent, men ju lägre det nedstiger mot vår jordiska sfär, desto mer differentierar det sig och blir som resultat i själva dess sammansättning orent. Men människan hjälper i hög grad till med denna förorening och ger tillbaka dess essens i sämre skick än hon mottog det.

F: Kan ni förklara för oss dess relation till människan och dess verksamhet i drömlivet?

S: Differentieringen i den fysiska världen är oändlig. Den universella Ideationen – eller Mahat om ni så vill – sänder sin homogena utstrålning in i den heterogena världen, och denna utstrålning når det mänskliga eller personliga sinnet genom Astralljuset.

F: Men mottar inte våra sinnen sina upplysningar direkt från det högre Manas genom det lägre? Och är inte det förra den rena utstrålningen av gudomlig Ideation – ”Manasa-Putras”, vilka inkarnerade i människorna?

S: Jo, det stämmer. De individuella Manasa-Putras eller Kumaras är de direkta utstrålningarna av den gudomliga Ideationen – ”individuella” i betydelsen av en senare differentiering på grund av oräkneliga inkarnationer. Tillsammans utgör de den kollektiva samlingen av denna Ideation, som på vårt plan eller enligt vår synpunkt, har blivit Mahat, liksom Dhyan-Chohanerna kollektivt är ORDET eller ”Logos” i formandet av Världen. Om personligheterna (det lägre Manas eller de fysiska sinnena) vore inspirerade och upplysta endast av sina högre alter Egon skulle det inte finnas mycket synd i denna värld. Men det är de inte och när de fastnar i Astralljusets nät skiljer de sig mer och mer från sina föräldra-Jag. Läs och studera vad Eliphas Lévi säger om Astralljuset, som han kallar Satan och den Stora Ormen. Astralljuset har tolkats alldeles för bokstavligt till att betyda något slags andra blå himmel. Denna imaginära rymd, i vilken oräkneliga intryck finns inpräntade av allt som har varit, är och kommer att vara, är emellertid inget annat än en alltför trist verklighet. Den blir i och för människan, om hon på något sätt är medial – och vem är inte det? – en frestande demon, hennes ”onda ängel” och inspiratören till alla våra värsta dåd. Den påverkar till och med den sovande människans vilja genom visioner som inpräntas i hennes slumrande hjärna (vilka visioner inte får förväxlas med ”drömmar”), och dessa frön bär frukt när hon vaknar.

F: Vilken roll spelar viljan i drömmarna?

S: Den yttre människans vilja, vår vilja, är naturligtvis slumrande och inaktiv i drömmarna, men viljan kan i detta tillstånd påverkas, så att den får en viss inriktning och speciella efterverkningar i sitt aktiva, vakna tillstånd. Genom att en eller flera ”principer” förenas till en (i en inbördes, nästan mekanisk växelverkan) så kan de i det vakna tillståndet komma att verka i full harmoni, utan någon friktion eller en enda falsk ton. Men detta är ett av den ”svarta magins” sidosprång, och när det används i goda syften ingår det i en ockultists träning. Man måste vara långt kommen på ”vägen” för att ha en vilja som kan verka medvetet under den fysiska sömnen eller påverka en annan persons vilja under dennes sömn, det vill säga att kunna kontrollera hans drömmar och på så sätt kontrollera hans handlingar i vaket tillstånd.

F: Vi har fått lära oss att människan kan förena alla sina ”principer” till en enda – vad innebär detta?

S: När en Adept har lyckats med detta, är han en Jivanmukta. Han är i realiteten inte längre av denna jord och blir ”en som uppnått Nirvana” och kan försätta sig i Samadhi när han vill. Adepter klassificeras i allmänhet efter hur många ”principer” de har under sin fulla kontroll, för det som vi kallar vilja har sitt säte i det högre JAGET, och detta är, när det har befriats från sin syndfulla personlighet, gudomligt och rent.

F: Vilken roll spelar Karma i drömmarna? I Indien sägs det att varje människa mottar belöningen eller straffet för alla sina handlingar både i det vakna och i det drömmande tillståndet.

S: Om de säger detta, är det därför att de har bevarat sina förfäders traditioner i all deras renhet och kommit ihåg dem. De vet att Självet är det verkliga Jaget och att detta lever och handlar, fast på ett annat plan. Det yttre livet är som en ”dröm” för detta Jag, medan det inre livet, eller livet på det som vi kallar drömplanet är det verkliga livet för det. Hinduerna (naturligtvis de oinvigda) säger att karma är generös och belönar såväl den verkliga människan i drömmarna som den falska personligheten i det fysiska livet.

F: Vad är den ”karmiska” skillnaden mellan dessa två?

S: Den fysiska animala människan är lika lite ansvarig som en hund eller en mus. För den fysiska formen är allt slut i och med kroppens död. Men det verkliga JAGET, det som frambringade sin egen skugga, eller den lägre tänkande personligheten (som spelade sin roll och drog i trådarna under den fysiska robotens liv) kommer att få lida i förening med sitt faktotum och alter ego i sin nästa inkarnation.

*[”Allt i allo” och andra jag – dvs, personligheten. Öv. anm.]

F: Men är inte det högre och lägre Manas ett och detsamma?

S: Både ja och nej – vilket är ett stort mysterium. Det högre Manas, eller JAGET, är i grunden gudomligt och därför rent. Ingen fläck kan förorena det, eftersom inget straff per se [i sig själv] kan nå det och det är dessutom oskyldigt till och tar inte någon del i dess lägre Jags överlagda handlingar. Ändå måste båda lida av själva det faktum att ”Fadern och Sonen” är ett (fastän Manas är tvåfaldigt och det Högre under livet är skild från det Lägre) och därför att den lägre Själen fäster och inpräglar på föräldra-Jaget alla sina dåliga såväl som goda gärningar under sin återförening med det. Det högre Jaget måste, fastän det är oskyldigt och utan fel, tillsammans med det lägre Jaget i deras kommande inkarnation bära straffet för de missgärningar som har begåtts av detta. Hela läran om försoning bygger på denna gamla esoteriska grundsats. För det högre Jaget är urbilden för det som på denna jord är avbilden, nämligen personligheten. Det är för dem som förstår det, den gamla vediska historien om Vishvakarman, demonstrerad om och om igen. Vishvakarman, den allseende Fader-Guden som är bortom de dödligas förstånd, slutar (som son till Bhuvana, den helige Ande) genom att offra sig själv till sig själv för att frälsa världarna. Det mystiska namnet för ”det högre Jaget” är i den indiska filosofin Kshetrajna eller (”förkroppsligad Ande”) det som vet eller informerar kshetra (”kroppen”). Etymologisera namnet, och ni kommer att finna i det termen aja (”förstfödd”) och även ordet ”lamm”. Allt detta är mycket talande, och volymer skulle kunna skrivas om den för- och eftergenetiska utvecklingen av urbilden och avbilden – Kristus-Kshetrajna (”gudamänniskan”) den Förstfödde, symboliserad som ett ”lamm”. Den Hemliga Läran visar att Manasa-Putras eller de inkarnerade JAGEN frivilligt och medvetet har tagit på sig bördan av alla framtida synder av sina framtida personligheter. Därför är det lätt att se att det varken är herr A eller herr B eller någon av de personligheter som periodiskt bekläder det självuppoffrande Jaget som är de verkligt lidande utan att det i verkligheten är den oskyldige Kristus i oss. Följaktligen säger de mystiska hinduerna att det Eviga Självet, eller Jaget (en i tre och tre i en) är ”Kusken” eller föraren. Personligheterna är de temporära och försvinnande passagerarna och hästarna är människans animala passioner. Därför är det sant att säga att när vi förblir döva för vårt Samvetes Röst, korsfäster vi Kristus i oss. Men låt oss återgå till drömmarna.

F: Är så kallade profetiska drömmar ett tecken på att den drömmande har starka klärvoajanta förmågor?

S: När det gäller personer som har sant profetiska drömmar, kan det sägas att det är på grund av att deras fysiska hjärna och minne står i närmare relation och sympati till sitt ”högre Jag” än hos gemene man. Jag-Självet har fler möjligheter att inpränta på det fysiska skalet och minnet det som är av betydelse för sådana personer än som är fallet med de andra mindre begåvade personerna. Kom ihåg att den enda Gud som människan kommer i kontakt med är hennes egen Gud, kallad Ande, Själ och Sinne, eller Medvetande, och dessa tre är en.

Men det finns ogräs som måste förstöras för att en planta ska kunna växa. Vi måste dö, sa Paulus, så att vi kan leva igen. Det är genom förstörelse som vi kan förbättras, och de tre krafterna; den bevarande, den skapande och den förstörande är bara aspekter av den gudomliga gnistan i människan.

F: Drömmer Adepter?

S: Nej, inga avancerade Adepter drömmer. En Adept är en som har uppnått kontroll över sina fyra lägre principer, inklusive kroppen, och han låter därför inte köttet ha sina egna vägar. Han paralyserar helt enkelt sitt lägre Jag under sömnen och blir fullständigt fri. En dröm (som vi förstår den) är en illusion. Skulle då en Adept drömma, när han har gjort sig av med varje annan illusion? I sin sömn lever han helt enkelt på ett annat och mera verkligt plan.

F: Finns det människor som aldrig drömt?

S: Det finns ingen sådan människa i världen så vitt jag vet. Alla drömmer mer eller mindre, men hos de flesta försvinner drömmarna plötsligt vid uppvaknandet. Detta beror på hjärngangliernas mer eller mindre mottagliga tillstånd. Icke-andliga människor och de som inte övar sina imaginära förmågor eller de som är utmattade av kroppsligt arbete så att ganglierna inte ens verkar mekaniskt under vila, drömmer sällan, om någonsin sammanhängande.

F: Vad är skillnaden mellan människors och djurs drömmar?

S: Drömtillståndet är gemensamt inte bara för alla människor utan naturligtvis även för alla djur, från det största däggdjur till den minsta fågel och till och med insekter. Varje varelse som är utrustad med en fysisk hjärna eller därmed jämförliga organ, måste drömma. Varje djur, stort eller litet, har fysiska sinnen mer eller mindre. Trots att dessa sinnen är avtrubbade under sömnen, kommer minnet så att säga fortfarande att verka mekaniskt, återskapande förgångna förnimmelser. Att hundar, hästar och kor drömmer vet vi alla, och så gör även kanariefåglar, men jag tror att sådana drömmar är enbart fysiologiska. Vid insomnandet fungerar hjärnan likt den sista glöden i den slocknande elden, med dess krampaktiga fladdrande och sina enstaka flammor. Drömmar är inte (som Dryden påstår) ”ett mellanspel som fantasin uppför”, för sådant kan endast hänföras till fysiologiska drömmar som är förorsakade av dålig matsmältning eller någon tanke eller händelse som under de vakna timmarna har gjort intryck på den aktiva hjärnan.

F: Vad är då insomningsprocessen?

S: Den är delvis förklarad av fysiologin. Den är enligt ockultismen den periodiska och reglerade utmattningen av nervcentra och speciellt hjärnans sensoriska ganglier som vägrar att verka längre på detta plan och är, för att inte bli oförmögna till arbete, tvingade att återvinna sin styrka på ett annat plan eller Upadhi. Först kommer Svapna, eller drömtillståndet, och detta leder till planet Shushupti. Nu måste man komma ihåg att alla våra sinnen är tvåfaldiga och verkar i enlighet med det medvetenhetsplan på vilket det tänkande väsendet är i aktiv verksamhet. Fysisk sömn ger den bästa möjligheten för deras verksamhet på de olika planen. På samma gång är den nödvändig för att sinnena från Svapna eller Shushupti ska kunna få nytt liv för Jagrata, eller det vakna tillståndet. Enligt Raja-yogan är Turiya det högsta tillståndet. Liksom en människa som är utmattad av ett av livsflödets tillstånd, söker ett annat, (till exempel när hon utmattad av varm luft förfriskar sig med svalkande vatten) är sömnen den skuggiga vrån i livets soliga dal.

Sömn är ett tecken på att det vakna livet blivit för starkt för den fysiska organismen och att livskraftens ström måste brytas genom att övergå från vaket till sovande tillstånd. Be en skicklig klärvoajant att beskriva auran kring en person som just blivit uppfriskad genom sömn, och auran kring en annan som just ska till att sova. Den förra kommer att synas badande i rytmiska vibrationer av livsströmmar – gyllene, blå och rosa; dessa är Livets elektriska vågor. Den orangefärgade tonen, sammansatt av atomer virvlande med nästan otrolig spasmatisk hastighet, visar att personen börjar bli för starkt mättad av Livet. Livsessensen är för stark för hans fysiska organ och han måste söka lindring på essensens skuggiga sida. Detta är drömmens element, eller fysisk sömn – ett av medvetandets tillstånd.

F: Men vad är en dröm?

S: Detta beror på termens betydelse. Ni kan ”drömma” eller, som vi säger, ha sömnvisioner både i vaket och sovande tillstånd. Om Astralljuset uppsamlas i en kopp eller ett metallkärl genom viljestyrka och blicken fixeras på någon punkt i koppen eller metallkärlet med en stark vilja att se, blir resultatet, om personen över huvud taget är sensitiv, en vaken vision eller ”dröm”. Reflektionerna i Astralljuset syns bättre med slutna ögon, och under sömnen ännu tydligare. Från ett genomskinligt tillstånd övergår visionen till ett halvgenomskinligt. Från normalt organiskt medvetande höjer den sig till ett transcendentalt tillstånd av medvetande.

F: Vilka är de huvudsakliga orsakerna till drömmar?

S: Det finns många olika sorters drömmar, som vi alla vet. Om vi lämnar ”matsmältningsdrömmen” åt sidan, så finns det hjärndrömmar och minnesdrömmar, mekaniska och medvetna visioner. Varnings- och förutsägelsedrömmar kräver en aktiv medverkan av det inre Jaget. De beror också ofta på den medvetna eller omedvetna samverkan mellan hjärnorna hos två levande personer eller mellan deras Jag.

F: Vad är det då som drömmer?

S: I allmänhet Jagets fysiska hjärna, sätet för minnet som strålar och slungar ut gnistor som den döende glöden från en eld. Den sovandes minne är som en sjusträngad eolsharpa och hans sinnestillstånd kan liknas vid vinden som sveper över ackorden. Den korresponderande strängen på harpan kommer att motsvara det av de sju tillstånd av mental aktivitet som den sovande befann sig i innan han somnade. Om det är svag bris kommer harpan endast i ringa grad att påverkas och om det är en orkan så kommer vibrationerna att i motsvarande grad bli starka. Om det personliga Jaget är i beröring med sina högre principer och de högre planens slöjor dras åt sidan, är allt väl. Om det däremot är av en materalistisk, sinnlig natur, kommer det troligen inte att uppstå några drömmar. Eller, om minnet händelsevis fångar en ”vindfläkt” från ett högre plan och ser till att den kommer att göra intryck genom de sensoriska ganglierna i lillhjärnan (och inte genom det andliga Jagets direkta förmedling) kommer det att motta bilder och ljud som är så förvrängda och disharmoniska att till och med en devakanisk vision skulle synas som en mardröm eller grotesk karikatyr. Det finns därför inte något enkelt svar på frågan ”Vad är det som drömmer?”, för det beror på varje enskild individ vilken princip som kommer att vara den ledande drivkraften i drömmarna och om de kommer att bli ihågkomna eller glömda.

F: Är den skenbara objektiviteten i en dröm verkligen objektiv, eller är den subjektiv?

S: Om det medges att den är skenbar, då måste den naturligtvis vara subjektiv. Frågan borde i stället vara: För vem eller vad är bilderna eller framställningarna i drömmarna antingen objektiva eller subjektiva? För den fysiska människan, drömmaren, är allt han ser med slutna ögon och i eller genom sinnet naturligtvis subjektivt. Men för den Seende inom den fysiska drömmaren, som själv är subjektiv för våra materiella sinnen, är allt det han ser lika objektivt som han själv är för sig själv och för andra lika honom. Materialisterna kommer troligen att skratta och säga att vi av människan skapar en hel familj av väsen, men det gör vi inte. Ockultismen lär oss att den fysiska människan är en men den tänkande människan sjufaldig och tänker, handlar, känner och lever på sju olika tillvaro- eller medvetandeplan och att det permanenta Jaget (inte den falska personligheten) för alla dessa tillstånd och plan har en särskild uppsättning sinnen.

F: Kan dessa olika sinnen åtskiljas?

S: Inte om man inte är en Adept eller högt utbildad chela, som är fullständigt förtrogen med dessa olika tillstånd. Vetenskaperna, såsom biologin, fysiologin och psykologin (av Maudsley-, Bain- och Herbert Spencer-skolorna) berör inte detta ämne. Vetenskapen lär oss om viljans, känslornas, intellektets och instinktens fenomen och säger att de alla manifesterar sig genom de olika nervcentra, av vilket det viktigaste är vår hjärna. Den kommer att tala om det speciella medium eller den speciella substans genom vilken dessa fenomen äger rum som de vaskulösa och fibrösa vävnaderna och förklara deras relation till varandra genom att dela upp gangliecentra i motoriska, sensoriska och sympatiska, men kommer aldrig att yppa ett ord om själva intellektets mystiska verksamhet eller om sinnet och dess funktioner.

Nu händer det ofta att vi är medvetna om och vet att vi drömmer. Detta är ett mycket gott bevis på att människan är en flerfaldig varelse på tankeplanet. Jaget eller den tänkande människan är inte bara Proteus, en månggestaltad, ständigt föränderlig varelse utan också så att säga i stånd att dela sig själv på sinnes- eller drömplanet i två eller flera väsen även på illusionens plan. Det leder oss till Nirvanas tröskel där han är som Ain-Sof som talar till Ain-Sof och håller en dialog med sig själv. Talar genom, om och till sig själv. Detta är mysteriet om den outgrundliga Gudomen i Zohar, liksom i de hinduiska filosofierna. Det är detsamma i kabbalan, puranaböckerna, den vedantiska metafysiken eller till och med i det så kallade kristna mysteriet om Gud och treenigheten. Människan är mikrokosmos utav makrokosmos. Den jordiska guden är byggd efter guden i naturen som förebild. Men det verkliga Jagets universella medvetande transcenderar miljonfalt självmedvetandet hos det personliga eller falska Jaget.

F: Är det som kallas för ”omedveten hjärnverksamhet” under sömnen en mekanisk process i den fysiska hjärnan, eller är det en medveten verksamhet utförd av Jaget, vars resultat endast är inpräntat i det vanliga medvetandet?

S: Det är det senare, för skulle det vara möjligt att i vårt medvetandetillstånd komma ihåg vad som hände medan vår hjärna arbetade omedvetet? Detta är uppenbarligen en självmotsägelse.

F: Hur kan det komma sig att personer som aldrig har sett berg i naturen ofta ser dem tydligt under sömnen och kan uppfatta deras konturer?

S: Det mest troliga är att de har sett bilder av berg eller så är det någon eller någonting i oss som tidigare har sett dem.

F: Vad är orsaken till den upplevelse i drömmar i vilken den drömmande alltid verkar sträva efter någonting men aldrig uppnår det?

S: Det beror på att det fysiska jaget och dess minne är utestängda från möjligheten att veta vad det verkliga Jaget gör. Den drömmande fångar endast svaga glimtar av det som utförs av Jaget (vars handlingar frambringar den så kallade drömmen i den fysiska människan) och är ur stånd att följa det i oavbruten föjd. En yrande patient under tillfrisknande bär samma relation till sköterskan, som vakar över och vårdar honom under hans sjukdom, som den fysiska människan till sitt verkliga Jag. Jaget handlar lika medvetet inom och utanför honom som sköterskan gör när hon vårdar och vakar över den sjuke. Men varken patienten (efter att ha lämnat sjukbädden) eller den drömmande (vid uppvaknandet) kommer att vara i stånd att minnas någonting förutom stumpar och glimtar.

F: Hur skiljer sig sömnen från döden?

S: Det finns otvivelaktigt en likhet men också en mycket stor skillnad mellan dem. Under sömnen finns det en förbindelse, om än svag, mellan människans lägre och högre sinne, och det senare reflekteras mer eller mindre på det förra, hur mycket dess strålar än kan vara förvrängda. Men när kroppen en gång är död, blir illusionskroppen (Mayavirupa) Kamarupa (eller den animala själen) lämnad åt sitt öde. Därför är det lika stor skillnad mellan spöket och människan som det är mellan en grov, materiell, sinnlig men nykter människa och en som är redlöst berusad och ur stånd att urskilja de mest iögonfallande omgivningar. Eller, som mellan en person som är instängd i ett fullständigt mörkt rum och en som befinner sig i ett rum som må vara någorlunda upplyst av ett eller annat ljus.

De lägre principerna är som vilda djur, och det högre Manas är den förnuftiga människan som tämjer eller tyglar dem mer eller mindre framgångsrikt. Men en gång slipper djuret ifrån sin herre, som höll det underkuvat. Knappt har det slutat höra hans röst och se honom, förrän det åter beger sig mot djungeln och sin gamla håla. Det tar emellertid en viss tid för ett djur att återvända till sitt ursprungliga och naturliga tillstånd, men dessa lägre principer, eller ”spöket” återvänder omedelbart. Knappt har den högre Triaden hunnit inträda i det devakaniska tillståndet förrän den lägre tvåfalden åter blir det som den var från början, en princip försedd med rent animaliska instinkter men lyckligare på grund av den stora förändringen.

F: I vilket tillstånd befinner sig Linga-Sharira, eller den plastiska kroppen under sömnen?

S: Den plastiska formens villkor är att sova med sin kropp, såvida den inte projiceras av något starkt begär frambringat ur det högre Manas. I drömmar spelar den ingen aktiv roll utan är tvärtom fullständigt passiv och är ett ofrivilligt halvsovande vittne till de erfarenheter som de högre principerna genomgår.

F: Under vilka förhållanden visar den sig som en vålnad?

S: I vissa fall av sjukdom eller mycket stark passion hos den person som uppenbarar sig eller den som ser. Båda möjligheterna finns. En sjuk person kan, i synnerhet just före dödens inträde, i en dröm eller vision se dem han älskar och ständigt tänker på. Det kan också en person som är vaken och intensivt tänker på en person som just då sover.

F: Kan en magiker frambesvärja ett sådant drömmande väsen och få kontakt med det?

S: I svart magi är det ingen ovanlighet att frambesvärja ”anden” hos en sovande person. Svartkonstnären kan då av vålnaden få reda på vilken hemlighet han vill, och den sovande är helt okunnig om vad som försiggår. Under sådana förhållanden är det Mayavirupa som uppenbarar sig, men faran finns alltid att frambesvärjandet kommer att bevaras i minnet hos den levande människan och att denna kommer att minnas det som en livlig dröm. Om det inte är för stort avstånd, kan emellertid dubletten eller Linga-Sharira frambesvärjas. Den kan varken tala eller ge information och möjligheten finns alltid att den sovande dödas genom den påtvingade separationen. Många plötsliga dödsfall under sömn har inträffat på detta sätt och världen har inte blivit visare av det.

F: Kan det förekomma någon förbindelse mellan en drömmande och ett väsen i ”Kamaloka”?

S: Om den sovande skulle drömma om ett väsen i Kamaloka skulle han troligen råka ut för en mardröm, eller löpa risken att bli ”besatt” av det attraherade ”spöket” om han råkade vara ett medium eller någon som gjort sig själv så passiv under sina vakna timmar att inte ens hans högre Jag kan skydda honom. Det är därför som det mediumistiska tillståndet av passivitet är så farligt och (förr eller senare) gör det högre Jaget helt oförmöget att bistå och till och med varna den sovande eller i trance försatta personen. Passivitet paralyserar förbindelsen mellan de lägre och högre principerna. Det är mycket ovanligt att finna exempel på medier som – medan de av egen vilja förblir passiva i syfte att kommunicera med någon högre intelligens, någon främmande eller utomjordisk ande (inte någon som bara är befriad från kroppen) ändå kommer att bevara sin personliga vilja tillräckligt mycket för att inte helt bryta förbindelsen med det högre Jaget.

F: Kan den drömmande stå i kontakt med ett väsen i Devakan?

S: Det enda möjliga sättet att kommunicera med en varelse i Devakan är under sömnen genom en dröm, vision, eller i ett trancetillstånd. Ingen i Devakan kan nedstiga till vårt plan. Det är vi – eller snarare vårt inre Jag – som får uppstiga till Devakanväsendets plan.

F: I vilket sinnestillstånd befinner sig en drinkare under sömnen?

S: Det är ingen riktig sömn utan en tung dvala. Ingen fysisk vila, utan värre än sömnlöshet som snabbt leder till drinkarens död. Under en sådan dvala, liksom under det vakna berusningstillståndet, snurrar och virvlar allting runt i hjärnan och framkallar i fantasin och inbillningen hemska och groteska former i oupphörlig rörelse och konvulsioner.

F: Vad är orsaken till mardrömmar, och vad beror det på att drömmarna hos personer som lider av en framskriden tärande sjukdom ofta är behagliga?

S: Orsaken till det förra är helt enkelt fysiologisk. En mardröm uppkommer av tryck och svårigheter att andas och problem med andningen framkallar alltid en sådan känsla samt en förnimmelse av en hotande fara. I det andra fallet blir drömmarna behagliga därför att den sjuke för var dag mer och mer lösgörs ifrån sin materiella kropp och i proportion därtill blir mer klärvoajant. När döden sålunda närmar sig, tynar kroppen bort och upphör att vara ett hinder eller en barriär mellan den fysiska människan och hennes Högre Jag.

F: Är det bra att utveckla drömmandet?

S: Det är genom att utveckla kraften i drömmandet som klärvoajans utvecklas.

F: Finns det något sätt att tyda drömmar, till exempel med hjälp av det som står i drömböcker?

S: Inget annat än den klärvoajanta förmågan och den andliga intuitionen hos ”tydaren”. Varje drömmande Jag skiljer sig från varje annat, liksom våra kroppar gör. Om allting i universum har sju nycklar till sin symbolik på det fysiska planet, hur många nycklar kan det då inte ha på högre plan?

F: Finns det något sätt på vilket drömmarna kan klassificeras?

S: Vi kan i stort sett indela drömmar i sju grupper och i sin tur indela dessa. Sålunda kan vi indela dem i:

1. Profetiska drömmar. Dessa är inpräntade i vårt minne av det Högre Självet och är i allmänhet tydliga och klara: antingen hörs en röst eller förutses en kommande händelse.

2. Allegoriska drömmar eller suddiga glimtar av verkligheter fångade av hjärnan och förvrängda av vår fantasi. Dessa är i allmänhet endast till hälften sanna.

3. Drömmar utsända av adepter, goda eller dåliga, av mesmerister eller av tankar hos mycket starka sinnen, inriktade på att få oss att handla efter deras vilja.

4. Retrospektiva; drömmar av händelser tillhörande gångna inkarnationer.

5. Varnande drömmar för andra som är oförmögna att själva påverkas.

6. Förvirrade drömmar, vilkas orsaker vi har behandlat här ovan.

7. Drömmar som är rena fantasier och kaotiska bilder, förorsakade av matsmältning, något mentalt problem eller liknande yttre omständigheter.

HELENA BLAVATSKY
Blavatsky Lodge, London 1890

Översatt från Transactions of the Blavatsky Lodge, sid 59-79, Appendix ”Dreams”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1923.

Första svenska upplagan
© 1999 TEOSOFISKA KOMPANIET.
ISBN 91-87740-06-0

___________________________________________________________________

Ytterligare läsning i ämnet:
Drömland och sömngångare av Helena Blavatsky
Är drömmar enbart meningslösa syner? av Helena Blavatsky
Kunsap kommer först i drömmar av Helena Blavatsky
Människolivets tre plan av William Q Judge
Att komma ihåg det högre Jagets erfarenheter av William Q Judge
___________________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida |till toppen av sidan |