DEN HEMLIGA LÄRAN
INLEDNING
AVSNITT 1
[Översatt från Proem, sidorna 1-24 ur 1888 års originalutgåva]
AV
H.P. BLAVATSKY
© 2002 Online Teosofiska Kompaniet Malmö
__________________________________________________________________________________________________________________________
Original edition,
page 1
INLEDNING
NÅGRA SIDOR UR EN
FÖRHISTORISK PERIOD
Ett uråldrigt manuskript – en samling palmblad som gjorts oförstörbara för vatten, eld och luft genom ett särskilt, okänt förfaringssätt – ligger framför författarens öga. På den första sidan syns en rent vit rund skiva mot en glanslös svart botten. På den följande sidan samma runda skiva, men med en punkt i mitten. Den förra föreställer, vilket den studerande vet, Kosmos i Evigheten före återuppvaknandet av den ännu slumrande Energin, eller enligt senare systems uttryckssätt, före emanationen av Ordet. Punkten i den hittills obefläckade Skivan, som är Rummet och Evigheten under pralaya, betecknar differentieringens första gryning. Det är denna punkt i Världsägget (se Avd.,§ IV: "Världsägget"), livsfröet däri, som kommer att bli Universum, ALLTET, det gränslösa periodiska Kosmos, och detta livsfrö är periodiskt, omväxlande latent och i verksamhet. Cirkeln i sin helhet är den gudomliga Enheten, från vilket allt utgår, och till vilken allt återvänder. Dess omkrets – en givetvis begränsad symbol till följd av det mänskliga medvetandets begränsning – betecknar den abstrakta, evigt outrannsakliga NÄRVARON, och dess plan är den Universella Själen, ehuru de två är ett. Men att Skivans plan är vit och den omgivande grunden svart, visar tydligt, att detta plan är den enda kunskap, svävande och oklar som den ännu är, som kan vinnas av människan. Det är på detta plan som de manvantariska manifestationerna börjar; ty under pralayan är det inom denna SJÄL som den Gudomliga Tanken (22) slumrar, i sig inneslutande utkastet till alla kommande världar [kosmogonier] och gudomligheter [teogonier].
____________
(Fotnot 22)
Det är knappast nödvändigt att påminna läsaren om att uttrycket
"Gudomlig Tanke", precis som "Universellt Förnuft", inte får betraktas som
ens tillnärmelsevis motsvarande en intellektuell process, liknande den som
försiggår hos människan. Det "Omedvetna" uppnådde, enligt von Hartmann, den
stora skapelse- eller snarare utvecklingsplanen "genom en clairvoyant
visdom, upphöjd över allt medvetande", vilket på vedantinskt språk skulle
heta absolut Visdom. Endast de, som inser hur högt intuitionen, det inre
skådandet, lyfter sig över tankens långsamma slutledningsprocesser, kan
bilda sig den svagaste föreställning om denna
____________________________________________________________________________________________________
page 2
absoluta visdom, som övergår begreppen tid och rum. Medvetandet, sådant vi känner det, kan uppdelas i skilda medvetenhetstillstånd av växlande varaktighet, styrka, sammansättning osv., allt likväl ytterst beroende på sinnlig förnimmelse, som åter är maya (illusion). Vidare förutsätter sinnesförnimmelse självfallet begränsning. Den ortodoxa teismens personliga Gud förnimmer, tänker och påverkas av sinnesrörelser, han ångrar sig och känner "häftig vrede". Men föreställningen om sådana själstillstånd innebär tydligen den otänkbara förutsättningen, att något yttre här skulle verka som drivfjäder; alldeles oavsett omöjligheten att tala om oföränderlighet hos en Varelse, vars känslor röner inverkan av vad som tilldrager sig i de världar, vilkas öden det leder. Föreställningen om en personlig Gud som oföränderlig och oändlig är således opsykologisk och, vad värre är, ofilosofisk.
Det är det ENDA LIVET, evigt, osynligt och dock allestädes närvarande, utan början och slut men likväl periodiskt i sina regelbundna manifestationer, mellan vilka perioder icke-Varandets dunkla mysterium råder; det omedvetna, men likväl absoluta Medvetandet, den ofattbara, men likväl enda självexisterande verkligheten – i sanning "ett kaos för sinnena, ett Kosmos för förståndet". Dess enda, absoluta attribut, som är DET SJÄLVT, evig, oupphörlig Rörelse, kallas på esoteriskt språk "den Stora Andningen" (23), vilken just är den ständiga rörelse, som råder i universum, i betydelsen av det obegränsade, städse och överallt befintliga RUMMET. Det som är utan rörelse kan inte vara gudomligt. Men i själva verket finns det inte heller något absolut rörelsefritt inom den universella själen.
Nära fem århundraden f. Kr. förfäktade Leukippos – Demokritos' lärare – åsikten att Rummet var helt och hållet uppfyllt av atomer, påverkade av en oavbruten rörelse, vilken i sinom tid samlade dem i klungor och genom dessas inbördes sammanstötningar och därav vållade sidorörelser framkallade roterande rörelser. Epikuros och Lucretius framställde samma åsikt, men till atomernas sidorörelser lade de begreppet affinitet – en ockult lära.
Från den stund då människan tillträdde jordelivets arv – från det första uppträdandet av de arkitekter som danat den glob hon lever på – erkändes och betraktades den icke-uppenbarade Gudomen under sin enda sant filosofiska aspekt – nämligen som universell rörelse, den skapande Andningens livsdallring i naturen. Ockultismen beskriver "den Enda Tillvaron" sålunda: "Gudomen är en förborgad, levande eller (rörlig) ELD, och de eviga vittnesbörden av denna osedda Närvaro är Ljus, Värme och Fuktighet" – den treenighet, som innefattar och ger upphov till varje
____________
(Fotnot 23) Platon bevisar sig
vara en Invigd, då han i Kratylos säger, att
[[theos]] härleder sig från verbet
[[theein]],
"att röra sig",
"att löpa framåt", och de
första astronomer som iakttog himlakropparnas rörelser,kallade planeterna
[[theoi]],
"gudar". (se Bok
II., Symboliken i Korset och Cirkeln) Senare gav
detta ord upphov till ett
annat uttryck, [[aletheia]]
"Guds andning".
____________________________________________________________________________________________________
page 3
fenomen i naturen. (24) Den Inom-Kosmiska rörelsen är evig och oupphörlig; den kosmiska rörelsen däremot (den synliga eller den för våra sinnen förnimbara) är ändlig och periodisk. Som en evig abstraktion är den det STÄDSE NÄRVARANDE; som manifestation är den ändlig, såväl i riktning mot framtiden som i den motsatta riktningen, vilka två är de successiva nydaningarnas alfa och omega. Kosmos – NOUMENON – har ingenting att göra med den fenomenella världens orsaksförhållanden. Det är endast med hänsyn till den inom-kosmiska själen, det ideella Kosmos i den oföränderliga Gudomliga Tanken, som vi kan säga: "Den har aldrig haft någon början, inte heller kommer den att få ett slut." Med avseende på dess kropp eller Kosmiska organisation, så – fastän denna inte kan sägas någonsin ha haft en första eller någonsin komma att få en sista daning – kan dock vid varje ny manvantara dess organisation sägas vara den första och den sista i sitt slag, eftersom den för varje gång utvecklas på ett högre plan...
För endast några år sedan gjordes följande uttalanden:–
Den esoteriska läran säger, i likhet med buddhismen och brahmanismen och t.om. kabbalan, att detta enda, oändliga och okända Innersta Väsen [Essence] existerar från all evighet och är ömsom aktiv och passiv i regelbundna och harmoniska växlingar. På Manus poetiska språk kallas dessa tillstånd Brahmas dagar och nätter. Denne är antingen "vaken" eller "sovande". Svabhavikerna eller de filosofer som tillhör buddhismens äldsta skola (vilken ännu existerar i Nepal), inskränker sina spekulationer endast till detta "Innersta Väsens" aktiva tillstånd, som de kallar Svabhavat, och anser det dåraktigt att ställa upp teorier över den abstrakta och "ovetbara" makten i dess passiva tillstånd. Därför kallas de ateister både av kristna teologer och av nutida vetenskapsmän, ty ingen bland
____________
(Fotnot 24) Nominalisterna, som med Berkeley invänder, att "det är omöjligt... att bilda sig en abstrakt idé om rörelse, skild från en rörlig kropp" (Principles of Human Knowledge, Introd., par. 10), kan här fråga: "Vad är denna kropp, som framkallar denna rörelse? Är den en substans? Men då tror ni på en personlig gud?" osv. Detta kommer att längre fram besvaras i ett tillägg till detta arbete; under tiden åberopar vi våra rättigheter som konceptionalister gentemot Rocselinis materialistiska åsikter i realism och nominalism. "Har väl vetenskapen", säger en av dess skickligaste målsmän, Edward Clodd, "uppenbarat något, som försvagar eller motsäger de uråldriga ord, i vilka det väsentliga av all religion, forntida, nutida och framtida, är sammanfattat: att handla rätt, öva barmhärtighet och vandra i ödmjukhet inför Gud?" Förutsatt nämligen, att vi med ordet "Gud" menar, inte den omogna antropomorfism, som ännu är vår gängse teologis stöttepelare, utan den symboliska sammanfattningen av det, som är livet och rörelsen i universum. Att ha kännedom om detta i yttre mening är att känna förfluten, närvarande och tillkommande tid ifråga om de växlande fenomenens värld; och att ha kännedom om detta i inre mening är att veta vad som varit, är och kommer att varda inom det mänskliga medvetandets område. (Jfr. Science and Emotions, en diskussion i South Place Chapel, Finsbury, London, den 27 dec. 1885.)
____________________________________________________________________________________________________
page 4
dessa är i stånd att fatta den djupa logiken i deras filosofi. De förra vill inte veta av någon annan gud än de personifierade sekundära makter som bragt till stånd det synliga världsalltet, och som för dem blivit de kristnas antropomorfiske Gud – den maskuline Jehovah, som dundrar ut sina bud med åska och blixt. Den rationalistiska vetenskapen å sin sida hälsar buddhisterna och svabhavikerna som forntidens "positivister". Om de senares filosofi betraktas ur ensidig synpunkt, så kan våra materialister ha rätt på sitt sätt. Buddhisterna vidhåller nämligen, att det inte finns någon Skapare, utan en oändlig mängd skapande makter, vilka i förening bildar den enda, eviga substans, vars innersta väsen är oförklarlig – och görs just därför inte av någon sann filosof till föremål för spekulation. Sokrates vägrade ständigt att dryfta det universella varats mysterium, men ingen torde väl därför ha drömt om att anklaga honom för ateism, utom de som hade svurit hans undergång. Vid början av en aktiv period äger, enligt den Hemliga Läran, ett vidgande av detta gudomliga Väsen rum, utifrån inåt och inifrån utåt, och den fenomenella eller synliga världen är det slutliga resultatet av den långa kedja av kosmiska krafter, som sålunda progressivt blivit satta i rörelse. På samma sätt försiggår, när det passiva tillståndet åter inträder, en sammandragning av det gudomliga Väsendet, och det föregående skapelsearbetet tillintetgörs åter gradvis och progressivt. Det synliga universum upplöses, dess beståndsdelar skingras; och "mörker" öde och tomt, ruvar än en gång över "djupet". Eller för att använda ett bildligt uttryck ur de Hemliga Böckerna, som ännu klarare åskådliggör saken, det är det "okända väsendets" utandning som frambringar världen; och dess inandning som får den åter att försvinna. Denna process har fortgått i all evighet, och vår nuvarande värld är enbart en i den oändlig serie, som inte haft någon början och inte heller kommer att ha något slut." (Jfr. Isis Unveiled, II, 264-5; samt Avd. II,§ VII: "Brahmas dagar och nätter".)
Detta utdrag kommer så långt det är möjligt att förklaras närmare i detta arbete. Fastän det, taget efter ordalydelsen, inte innehåller något nytt för orientalisten, så kan likväl dess esoteriska tolkning erbjuda rätt mycket, som hittills förblivit fullkomligt obekant för den västerländske forskaren.
Under det att den första illustrationen framställer en tom skiva
, så utvisar den andra arkaiska symbolen
en skiva med en punkt i mitten – den första
differentieringen i de periodiska manifestationerna av den städse
oförgängliga naturen, det könlösa och oändliga "Aditi i DET" (Rig Veda),
punkten i skivan eller
det potentiella Rummet inom det abstrakta Rummet. I symbolens tredje skede
är punkten förvandlad till en diameter, sålunda
. Den förebildar nu den gudomliga obefläckade
Moder-naturen inom den allomfattande absoluta Oändligheten.
____________________________________________________________________________________________________
page 5
När den
horisontella diametern sedan korsas av en vertikal diameter
, blir det världskorset.
Mänskligheten har då uppnått sin tredje rotras; det är tecknet för det
mänskliga livets egentliga början. Då omkretsen försvinner och endast
kvarlämnar korset
, betecknas därmed, att människans fall i
materien försiggått, och att den FJÄRDE rasen börjar. Korset inom cirkeln
symboliserar ren panteism; när Korset inte var omskrivet av cirkeln, blev
det däremot
falliskt. Det hade samma och dock andra bemärkelser, när det hade formen av
ett TAU tecken inskrivet i cirkeln
eller också av en "Torshammare", det så kallade
jaina-korset eller svastikan inom cirkeln
Med den tredje
symbolen – cirkeln delad itu av en horisontell diameter – betecknades den
första manifestationen av den skapande naturen, ännu passiv, eftersom den
var feminin. Det första obestämda begrepp som människan förbundit med
fortplantningen, är feminint, eftersom man bättre känner sin moder än sin fader.
Därav kom det sig, att kvinnliga gudomligheter var heligare än de manliga.
Naturen är därför feminin och till en viss grad objektiv och vidrörbar, och
den andliga princip som befruktar henne är förborgad. Genom att till
cirkelns horisontella linje lägga en perpendikulär, bildades tau –
– den äldsta formen för denna bokstav. Det var den tredje rotrasens tecken
ända till tidpunkten för dess symboliska fall – dvs. när könens åtskiljande
ägde rum genom naturlig utveckling – då figuren blev
, cirkeln eller det könlösa livet modifierat
eller åtskilt – en dubbel symbol. Hos underraserna av vår femte rotras blev
denna, inom symboliken, de först bildade rasernas "sacr'", på hebreiska "n'cabvah"
(25), sedan förändrades den till det egyptiska
(livets sinnebild) och ännu senare till Venus' tecken,
.
Därefter kommer
svastikan (Tors-hammaren eller det "Hermetiska Korset" numera), fullkomligt
skild från sin cirkel och sålunda erhållande en rent sexuell betydelse. Den
esoteriska symbolen för kali yuga är den femuddiga stjärnan omvänd, alltså
– trolldomstecknet, med sina båda spetsar (horn) vända uppåt, i vilken
ställning varje
____________
(Fotnot 25) Se det märkliga arbetet "The Source of Measures", där författaren förklarar den verkliga betydelsen av ordet "sacr", varur härleds "sacrum" och "sacrament", ord som , fastän rent falliska, numera fått betydelsen av helighet!
____________________________________________________________________________________________________
page 6
ockultist kommer känna igen den som tillhörande den "vänstra sidan" och därför använd vid utövandet av ceremoniell magi. (26)
Det är att hoppas att under läsningen av detta arbete allmänhetens oriktiga begrepp om panteismen kommer att i någon mån ändras. Det är oriktigt och orättvist att anse buddhisterna och advaita-ockultisterna som ateister. Om de än inte är filosofer, så är de inte desto mindre alla tänkare, för deras invändningar och argument vilar på strängt förnuftsenlig bevisföring. I sanning, om hinduernas Parabrahm får anses representera andra nationers fördolda och namnlösa gudamakter, så kommer denna absoluta Princip befinnas vara den urbild, av vilken alla de övriga är avbilder. Parabrahm är inte "Gud", eftersom Det inte är en gud. "Det är det som är högst och icke högst (paravara)", förklarar Mandukya Upanishad (2:28). DET är "högst" som ORSAK, inte högst som verkan. Parabrahm är helt enkelt, som en "allenastående Verklighet", det allt omfattande Kosmos – eller snarare det oändliga Kosmiska Rummet – i högsta andliga mening naturligtvis. Brahma (neutrum), är den oföränderliga, rena, fria, oförgängliga, högsta roten, "den ENDA sanna Existensen, Paramarthika", det absoluta Chit och Chitanya (intelligens, medvetande), kan inte vara förnimmande, ty ”DET kan inte ha något föremål för förnimmelse”. Kan lågan kallas eldens innersta väsen? Detta innersta väsen är ”universums LIV och LJUS, den synliga lågan och elden är däremot förstörelse, död och fördärv. ”Elden och lågan förtär arhatens kropp, men deras innersta väsen gör honom odödlig.” (Bodhi-mur, Bok II) "Den absoluta Andens kunskap liknar solens glans och eldens värme och är ingenting annat än detta absoluta Innersta Väsen självt”, säger Sankaracharya. DET – är ”Eldens Ande”, inte elden själv; därför ”är den senares attribut, förtärande låga, inte Andens attribut, utan åtföljer endast det, till vilket Anden är den omedvetna orsaken”. Är inte ovannämnda sats just själva grundtonen i rosencreutzarnas
____________
(Fotnot 26) Västerländska matematiker och några amerikanska kabbalister har sagt oss, att i kabbalan "är värdet av Jehovas namn detsamma som diameterns i en cirkel". Lägg härtill den omständigheten, att Jehovah är den tredje av Sefiroterna, Binah, ett feminint begrepp, och man har nyckeln till detta mysterium. Genom vissa kabbalistiska förändringar blir detta namn – som i de första kapitlen av Genesis är androgynt – sedan i sina förvandlingar helt och hållet maskulint, Kainitiskt och falliskt. Det faktum att man bland de hedninska gudarna väljer ut en och gör honom till en särskild nationell gud, och åkallar denne såsom den "Ende levande Guden" eller "alla gudars Gud", och genom att vidare utge denna gudsdyrkan för monoteistisk, lyckas man inte förvandla denne gud till den ENDA Princip, "vars Enhet inte medger något mångfaldigande, någon växling eller form", i synnerhet om denne gud är en priapisk gudomlighet, som Jehovah nu bevisats vara.
____________________________________________________________________________________________________
page 7
filosofi? Parabrahm är kort sagt det kollektiva Kosmos aggregatet i dess oändlighet och evighet, ”DET” och ”DETTA”, till vilket inga distributiva aggregat kan hänföras. (27) ”DETTA var i begynnelsen Självet, bara ett ” (Aitareya Upanishad), och den vise Sankaracharya förklarar, att ”DETTA” har avseende på Universum ( Jagat); och att orden ”i begynnelsen” sålunda betyder ”före det fenomenella universums förnyade framträdande”.
När därför panteisterna åberopar upanishaderna, vilka i likhet med
den Hemliga Läran säger, att DETTA inte kan skapa, så förnekar de ingalunda en
Skapare, eller snarare en hel grupp av skapare, utan de förnekar
endast fullt logiskt möjligheten av att hänföra ”skapelsen” och särskilt
formbildningen, som är någonting ändligt, till en Oändlig Princip. För dem
är Parabrahm en passiv orsak, eftersom det är en Absolut Orsak, det obegränsade
Mukta. Det är endast begränsad Allvetenhet och Allmakt som de
förnekar det senare, just därför att dessa ännu är attribut,
(som återspeglar sig i
människans förnimmelser); och eftersom Parabrahm, som är ”det högsta ALLTET”, naturens evigt osynliga ande och själ, oföränderlig och evig, inte
kan ha några attribut, då begreppet ”absolut” ju helt naturligt utesluter
varje föreställning om något begränsat eller relativt förenat med detta..
Och när vedanta-filosofin förklarar, att attribut endast kan tillkomma
Parabrahms emanation, och kallar det Iswara plus Maya och Avidya
(agnosticism, icke-kunskap snarare än okunnighet), så kan det falla sig
svårt att finna någon ateism i denna uppfattning.
(28)
Alldenstund det nu inte kan ges två OÄNDLIGA, lika litet som två ABSOLUTA
principer i ett universum, som antas vara Gränslöst, så kan denna
Själv-Existens svårligen uppfattas som personligen skapande. För ändliga
varelsers begrepp och uppfattning, är DETTA icke-varelse i den
meningen, att det är det ENDA VARAT [BE-NESS]; ty i detta ALLT ligger fördold dess
därmed i tid och evighet samhöriga emanation eller därmed oskiljaktigt
förenade utstrålning, vilken periodiskt blir Brahmâ (den manligt-kvinnliga Potensen) och därigenom utvidgar sig till det manifesterade
universum. I
stället för "Narayana, svävande över (det abstrakta) Rummets vatten", får vi
nu den konkreta substansens Vatten, försatta i rörelse av honom, som blir
det manifesterade ORDET eller Logos.
____________
(Fotnot 27) Se Vedanta Sara, utgiven av major G.A. Jacob; samt The Aphorisms of Shandilya, översatt av Cowell, s.42.
(Fotnot 28) Inte desto mindre vill vissa fördomsfulla och nästan fanatiska kristna orientalister gärna i detta se ren ateism. Som bevis för detta se major Jacobs Vedanta Sara. Likväl genljuder genom hela forntiden följande rent vedantiska tanke:-
"Omnis enim per se divom natura necesse est
Immortali aevo summa cum pace fruatur."
["Hela
naturen är gudomlig i sig själv, och just därför
måste den
komma till frid och njuta odödlighets lycka".
Lucretius]
_________________________________________________________________________________________________
page 8
De ortodoxa brahminerna, vilka mest uppreser sig mot panteistena och advaitinerna, som de kallar ateister, tvingas likväl om Manu äger någon auktoritet i denna sak, att anta skaparen, Brahmâs död, vid fullbordandet av varje "Tidsålder" av denna (skapande) gudoms livslängd (100 gudomliga år – en period som fodrar 15 siffror för att uttryckas i våra år). Likväl finns bland dem ingen filosof som betraktar denna "död" på annat sätt än som ett tillfälligt försvinnande från tillvarons manifesterande plan eller som en periodisk vila.
Ockultisterna är därför ense med de advaita-vedantiska filosoferna i vad
som rör de ovan anförda lärorna. De visar på filosofiska grunder
omöjligheten av att anta den föreställningen, att det absoluta ALLTET skulle
skapa eller ens evolvera det "Gyllene Ägget", i vilket det säges ingå för
att förvandla sig till Brahmâ – Skaparen, som sedan utvidgar sig och blir
gudarna och hela det synliga Universum. De säger, att Absolut Enhet
inte kan övergå till oändlighet; eftersom den senare förutsätter
obegränsad utsträckning av någonting och detta "någontings" varaktighet;
men det Enhetliga Alltet i likhet med Rummet, som är dess enda mentala
och fysiska representant på vår jord eller på vårt existensplan – är varken
ett objekt att förnimma eller ett subjekt som förnimmer. Om man kunde tänka sig, att det Eviga,
Oändliga Alltet, den Allestädes Närvarande Enheten, i stället för att förbli
oförändrad i evighet, genom periodiska manifestationer blev ett mångfaldigt
Universum eller en mångdubbel personlighet, så skulle denna Enhet upphöra
att vara detta. Lockes påstående, att "rummet i och för sig inte är
mäktigt av vare sig motstånd eller rörelse", är oriktigt. Rummet är varken
"obegränsat tomrum" eller en "begränsad fullhet", utan bådadera;
det
[Rummet] är nämligen, på den absoluta abstraktionens plan, den evigt
outgrundliga Gudomen, som är tomhet endast för de begränsade förnuften
(29), och på
det mayaviska förnimmandets plan, Plenum, den
absoluta Containern av allt som är till, såväl manifesterat som omanifesterat:
och är därför det ABSOLUTA ALLTET.
Det är ingen skillnad mellan den kristna Apostelns ord ”i Honom lever vi,
rör oss och har vår varelse” och den hinduiske Rishins ”Universum lever i,
utgår från och skall
___________
(Fotnot 29) Själva namnen på de högsta gudarna Brahmâ och Vishnu borde för
längesedan ha angivit deras esoteriska betydelse. Roten till Brahmam eller
Brahm säges vara ordet brih, att växa eller utvidgas (se Calcutta
Review, årg. LXVI, s. 14); och roten till Vishnu är vish, att
genomtränga, att ingå i tingens innersta väsen; Brahma-Vishnu är således det
oändliga RUMMET; och alla gudar, rishier och manuer samt allt i detta
universum är helt enkelt deras potenser, Vibhutayah.
____________________________________________________________________________________________________
page 9
återvända till Brahma” (Brahmâ), för Brahma (neutrum) det omanifesterade, är detta Universum in abscondito, och det manifesterade Brahmâ är Logos som blivit manligt-kvinnligt (30) i de symboliska ortodoxa lärosystemen. Guden hos den Invigde-Aposteln och den indiske Rishin är både det Osynliga och det Synliga RUMMET. Rummet kallas inom esoterisk symbolik för den ”med Sju Skinn försedda Eviga Modern-Fadern”. Det består nämligen, från sin odifferentierade till sin differentierade yta av sju särskilda lager.
”Vad är det som var, är och skall förbli, antingen det finns en värld eller inte, antingen det finns gudar eller ej?” frågar den esoteriska Senzar-Katekesen. Och svaret som ges är – RUMMET.
Det är inte den ende,
okände, allestädes närvarande guden i naturen eller naturen i abstrakt
mening, som förnekas, utan den mänskliga dogmens ”Gud” och hans ”människoblivna
Ord”. I sin oändliga självklokhet och sitt inbitna övermod har människan
själv med helgerånande hand skapat detta gudsbegrepp av det material hon
funnit i sin egen lilla tankeapparat och tvingat det på sina bröder som en
direkt uppenbarelse från det aldrig uppenbarade, enhetliga RUMMET. (31) Ockultisten
____________
(Fotnot 30) Se Manus berättelse om Brahmâ, som delar sin kropp i en manlig och en
kvinnlig, den senare den kvinnliga Vach, i vilken han skapar Viraj, och
jämför detta med den inre meningen i kapitlen 2, 3 och 4 av Genesis.
(Fotnot 31) Ockultismen ligger sannerligen ”i luften” i slutet av detta vårt århundrade. Bland många andra nyligen utgivna arbeten vill vi särskilt rekommendera ett till dem som studerar teoretisk ockultism, men som inte vågar sig bortom området för vårt speciellt mänskliga plan. Det heter New Aspects of Life and Religion ['Nya sidor av livet och religionen'] av Henry Pratt, M. D. Denna bok innehåller en hel del esoterisk dogmatik och filosofi, den senare dock i de sista kapitlen tämligen påverkad av vad som verkar vara en anda av mildrad positivism. Icke desto mindre förtjänar det som sägs om Rummet såsom "den Okända Första Orsaken” att omnämnas. ”Detta okända något, sålunda erkänt som och identifierat med det första förkroppsligandet av den Enkla Enheten, är osynligt och ovidrörbart – (såsom abstrakt rum nämligen) och följaktligen även oförnimbart. Och denna oförnimbarhet har lett till den villfarelsen att anta det var ett enkelt tomrum, en innehållslös rymd. Men t.o.m. betraktat som ett absolut tomrum måste Rummet antingen erkännas vara självexisterande, oändligt och evigt, eller också måste det ha haft en första orsak utom, bortom eller utöver sig självt.
"Och likväl, även om en sådan orsak blev funnen och angiven, skulle detta endast leda till att man på denna överflyttade de attribut, som annars tillkommer Rummet, och sålunda skulle bara svårigheten om upphovet skjutas ett steg längre bort, utan att något ökat ljus blir vunnet i vad som rör den allra första orsaken." (s. 5.)
Detta är just vad som blivit gjort av dem, som tror på en antropomorfisk Skapare, en utomkosmisk i stället för en inomkosmisk Gud. Många – vi kan säga de flesta – av de ämnen mr Pratt avhandlar är gamla kabbalistiska idéer och teorier, vilka han framställer i en alldeles ny dräkt – ”Nya sidor” i sanning av det ockulta i naturen. Rummet betraktat som en Substantiell Enhet – "Livets levande Källa" – är emellertid under benämningen den
_____________________________________________________________________________________________________
page 10
”Okända Orsakslösa Orsaken” ockultismens
äldsta lärosats, tusentals år äldre än grekernas och romarnas
Pater-Æther. Detsamma är fallet med ”kraft och materia som i rummet
inneboende krafter, sinsemellan oskiljaktiga, okända uppenbarare av det
Okända”. De finns alla personifierade i den ariska filosofin genom
Vishvakarman, Indra, Vishnu osv. Likväl behandlas de mycket filosofiskt och
från många ovanliga sidor i det arbete vi här har nämnt.
____________
accepterar en uppenbarelse som kommer från gudomliga men likväl ändliga varelser
–
de manifesterade liven – men aldrig att den kommer från det ENHETLIGA LIVET;
utan från de väsen som
kallas för den Ursprungliga Människan, Dhyani-Buddhor eller Dhyan-Chohanor, hinduernas Rishi-Prajapatier, Elohim eller
"Guds Söner" och bland
alla folkslag Planetandar, vilka samtliga gjorts till gudar av människorna .
Han betraktar även Adi-Shakti – den direkta emanationen från Mulaprakriti,
den eviga Roten till DET och den kvinnliga aspekten av den Skapande
Orsaken, Brahma, i dess akashiska form av Universell Själ – som i
filosofisk mening är en maya och orsak till den mänskliga mayan. Men denna
åsikt hindrar honom inte att tro på dess tillvaro, så länge den räcker,
nämligen under en Mahamanvantara, och inte heller att använda akashan,
Mulaprakritis
(32) utstrålning, för praktiska ändamål, eftersom denna
Världssjäl är förbunden med alla naturfenomen, antingen kända eller
okända för vetenskapen.
De äldsta religionerna i världen – i exotisk mening, ty den esoteriska roten eller grunden är för alla densamma – är den indiska, den mazdeiska och den egyptiska. Därefter kommer den kaldeiska, en avkomling av de förra, nu helt och hållet förlorad för världen utom i den vanställda sabeanska form, vari den för närvarande återges av arkeologerna. Sedan, med förbigående av en del religioner, som skall omnämnas längre fram, kommer den judiska, esoteriskt följande i den babyloniska magins spår, som i Kabbalan, exoteriskt en samling allegoriska legender, som i Genesis och Mose 5 böcker. Lästa i det ljus, som Zohar sprider över dem, är de fyra första kapitlen i Genesis fragment
____________
(Fotnot 32) I motsats till det
manifesterade materiella världsalltet används uttrycket Mulaprakriti (av
mula, rot, och prakriti, natur) eller den icke manifesterade
urmaterien – som av västerlandets alkemister kallas Adams jord – av
vedantinerna ifråga om Parabrahm. Materien är tvåfaldig inom den religiösa
metafysiken och sjufaldig inom de esoteriska lärorna, likt allt annat i
universum. Som Mulaprakriti är den odifferentierad och evig, som Vyakta blir
den differentierad och betingad, enligt Shvetashvatara Upanishad, I: 8,
och Devi Bhagavata Purana. Författaren till de fyra
föreläsningarna över Bhagavad-Gita säger, då han talar om
Mulaprakriti: ”Från dess (Logos’) objektiva ståndpunkt ter sig Parabrahm som
Mulaprakriti… Naturligtvis är denna Mulaprakriti lika materiell för Logos
som vilket som helst materiellt föremål är det för oss… Parabrahm är en
obetingad och absolut verklighet, och Mulaprakriti är ett slags slöja,
kastad däröver.” (Theosophist, årg. VIII, s. 304).
_____________________________________________________________________________________________________
page 11
av ett högeligen filosofiskt blad i världens skapelsehistoria. (Se Del III: ”Gupta Vidya och Zohar”.) Lämnade i sin symboliska förklädnad är de en barnkammarsaga, en svår stötesten för vetenskapen och logiken, en påtaglig verkan av karma. Att låta dem tjäna som en prolog till kristendomen, var en grym hämnd från rabbinernas sida, som väl visste, vad deras 5 Moseböcker betydde. Det var en tyst protest mot den skövling de utstött, och judarna har sannerligen här överlistat sina traditionella förföljare. De ovannämnda exoteriska religionsformerna kommer att få sin förklaring i den Universella lärans ljus, i den mån vi fortsätter med dess framläggande.
Den ockulta katekesen innehåller följande frågor och svar:
Vad är det som evigt är? Rummet, det eviga Anupadaka. (33)
Vad är det som evigt var? Livsgrodden i Roten.
Vad är det som evigt kommer och går? Den Stora Andningen.
Det finns alltså tre Eviga? Nej, de är ett. Det som evigt är, är ett; det som evigt var, är ett; och det som evigt är statt i varande och vardande, är också ett; och detta är Rummet.
Förklara det, o Lanoo (lärjunge).
[fortsättning följer]
____________
(Fotnot 33) Betyder "föräldralös"– se längre fram.
_______________________________________________________________________________________________________
till Den Hemliga Lärans huvudindex
_______________________________________________________________________________________________________
Översatt från Helena Blavatskys original utgåva av The Secret Doctrine, 1888, vol I, sid 1-11. Faksimilutgåvan utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1964.
_______________________________________________________________________________________________________