DE SJU PORTARNA

TREDJE FRAGMENTET
UR
DE GYLLENE FÖRESKRIFTERNAS BOK


TILL DAGLIGT BRUK FÖR
LANOOS
(LÄRJUNGAR)

ÖVERSATTA OCH KOMMENTERADE AV

”H.P.B.”



HELENA BLAVATSKY

© 2009 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY
1831-1891

DE SJU PORTARNA

TREDJE  FRAGMENTET

”UPADHYAYA, 96) nu har jag valt – jag törstar efter Visdom. Du har nu rivit ner förlåten som hängde framför den hemliga Vägen och undervisat mig om den större Yana, 97) Nu är din tjänare redo för din vägledning”. 

96)  Upadhyaya – en andlig lärare, en guru. Inom nordbuddhismen väljs dessa oftast ut bland Narjols, heliga män lärda i gotrabhu-jnana och jnana-darshana-shuddhi och lärare av den Hemliga Visdomen.

97)  Yana – farkost (vehikel): Mahayana är den ”Stora farkosten” och Hinayana är den ”Mindre farkosten”; namnet på två av nordbuddhismens religiösa och filosofiska skolor.

Bra, Shravaka. 98) Gör dig redo, för det här är en resa du måste göra ensam. Läraren kan bara peka ut riktningen. Vägen är den samma för alla, men sätten att nå målet varierar från pilgrim till pilgrim.

 98)  Shravaka – en åhörare eller student, som är närvarande vid den religiösa undervisningen. Kommer från roten Shru. När studenten sedan övergår från att ha deltagit i den teoretiska undervisningen till att tillämpa den, eller ägna sig åt asketism, blir han en Shramanas, en ”utövare”; från ordet Shrama, handling. Enligt Hardy är orden synonyma med grekiskans akoustikoi respektive asketai.

Vilken väg väljer du, du med det tappra hjärtat? ”Ögats- Lära” med dess Samtan, 99) dess fyrfaldiga Dhyana, eller ska du söka dig fram genom Paramita dygdernas 100) sex ädla portar, som leder till Bodhi och till Prajna, Visdomens sjunde steg?

99)  Tibetanskans Samtan betyder det samma som sankritens Dhyana: ett meditationstillstånd av vilken det finns fyra nivåer.

100)  Paramitas – de sex transcendentala dygderna; för prästerna finns det tio.

Fyrfaldiga Dhyanas ojämna väg slingrar sig upp för branten. Trefalt stor är den som når det upphöjda krönet. 

De Paramitiska höjderna korsas av en en ännu brantare väg. Där måste du kämpa dig igenom sju portar, sju fästningar som besitts av onda, sluga krafter – de förkroppsligade köttsliga lustarna. 

Tappa inte modet, lärjunge; kom ihåg den gyllene regeln. När du väl har gått igenom Srotapattis 101) port, ”han som har stigit ner i floden”, när din fot väl har trampat den Nirvanska flodens bädd, i detta eller i något kommande liv, har du endast sju återfödelser kvar framför dig, du med den orubbliga viljan.

101)  Srotapatti – bokstavligt ”han som har stigit ner i floden”, som rinner fram till det Nirvanska havet. Så kallas den första Vägen. Den andra Vägen heter Sakridagamin: ”han som kommer att återfödas endast en gång till”. Den tredje Vägen kallas Anagamin: ”han som aldrig mer kommer att reinkarnera”, såvida han inte väljer det frivilligt för att hjälpa mänskligheten. Den fjärde Vägen kallas Rahat eller Arhat. Denna väg är den högsta. En Arhat uppnår Nirvana under sin livstid. För honom är det inget tillstånd han får uppleva efter döden, utan det är samadhi, ett tillstånd i nuet i vilken han upplever det fullständiga Nirvanska sällheten. 

OBS! Hur lite man kan lita på orientalisterna för att få de exakta orden, deras innebörd och rätta ordningsföljd, kan man se i följande fall där tre s.k. ”experter” har uttalat sig. R.Spence Hardys uppräkning av de fyra ovanstående begreppen är: 1) Sowan; 2) Sakradagami; 3) Anagami; 4) Arya. Medan prästen J. Edkins version är: 1) Srotapanna; 2) Sagardagam; 3) Anagamin; 4) Arhan. Schlagintweit i sin tur stavar orden på ännu ett annat sätt. Och alla tre ”experterna” ger dessutom begreppen nya och från varandra helt olika betydelser.

Blicka framåt. Vad ser du framför dig, du den Gudalika Visdomens aspirant? 

”Mörkrets mantel täcker materiens djup; jag kämpar i dess veck. Den djupnar inför min blick, Herre; den skingras vid en vinkning av din hand. En skugga rör sig, slingrande som en orm. . . .Den växer, sväller ut, och försvinner i mörker”. 

Det är din egen skugga som faller på dina synders mörker när du hamnar vid sidan av VÄGEN.

”Ja, Herre, jag ser VÄGEN. Den utspringer ur dyn, och dess krön förlorar sig i underbart Nirvaniskt ljus. Och nu ser jag de allt trängre Portarna på den hårda och törnbeströdda vägen till Jnana 102)”.

102)  Kunskap, Visdom.

Din syn är god, Lanoo. Dessa Portar leder aspiranten över vattnet fram till ”den andra sidan”. 103) Varje Port har sin egen gyllene nyckel med vilken porten öppnas. Dessa nycklarna är:

103)  ”Framkomsten till stranden” – inom nordbuddhismen en metafor för uppnåendet av Nirvana genom utövandet av de sex och tio Paramitas (dygderna). 

1. DANA – barmhärtighetens och den eviga kärlekens nyckel. 

2. SHILA – nyckeln till Harmoni i ord och handling, nyckeln som skapar jämvikt mellan orsak och verkan, och som inte lämnar utrymme för fler karmiska handlingar. 

3. KSHANTI – det milda tålamodet som inget kan rubba. 

4. VIRAGA – likgiltighet inför njutning såväl som smärta, illusionen övervunnen och sanningen allena förnummen. 

5. VIRYA – den tappra energin som kämpar sig fram till den högsta sanningen, kämpar sig upp ur de jordiska lögnernas dy. 

6. DHYANA – vars gyllene port, när den väl har öppnats, leder Narjolen 104) mot Sats eviga rike och dess oupphörliga kontemplation. 

7. PRAJNA –  nyckeln som förvandlar människan till en Gud, gör henne till en Bodhisattva, Dhyaniernas avkomma.

104) Ett helgon, en Adept.

Detta är Portarnas gyllene nycklar. 

Innan du kan närma dig den sista Porten, du som väver på din frihetsklädnad, måste du bemästra fullkomlighetens Paramitas – de transcendentala dygderna som är sex och tio till antalet – längs den mödosamma Vägen. 

För, Lärjunge! Vad var det som sades dig innan du förbereddes att möta din Lärare ansikte mot ansikte, din MÄSTARE ljus mot ljus?

Innan du kan närma dig den första porten måste du lära dig att skilja kroppen från sinnet, att skingra skuggan, och att leva i det eviga. För att kunna göra detta måste du leva och andas i allt omkring dig, precis som allt det du ser andas i dig; att känna att du är ett med allting, allting i SJÄLVET.

Låt inte dina sinnen leka med dig.

Avskilj dig inte från VARAT och allt som existerar, utan låt havet förenas med droppen, droppen med havet.

På så sätt kommer du i samklang med allt levande; älska dina medmänniskor som om de vore dina jämlikar i livets skola, samma Lärares lärjungar, barn till samma goda moder.

Det finns många lärare; MÄSTARSJÄLEN 105) är en, Alaya, den Universella Själen. Lev i MÄSTAREN så som DENNES stråle lever i dig. Lev i dina medmänniskor så som de lever i DEN.

105) ”MÄSTARSJÄLEN” – Alaya, den Universella Själen eller Atman. Varje människa har en stråle av den i sig som hon ska kunna identifiera sig och sammansmälta med.

Innan du ställer dig på Vägens tröskel; innan du går igenom den första Porten, måste de två sammansmälta till Ett och offra det personliga för det opersonliga SJÄLVET, och förstöra på så sätt ”vägen” mellan de två – Antaskarana. 106)

106)  Antaskarana – det lägre Manas, Vägen till kommunikation eller kommunion mellan personligheten och det högre Manas eller den mänskliga själen. Vid döden förstörs denna Väg eller förbindelselänk, men dess kvarlevor lever vidare som Kamarupa – ”skalet”. 

Du måste vara beredd att stå till svars inför Dharma, den stränga lagen, vars röst kommer att fråga dig vid ditt första, ditt allra första steg: 

”Har du hörsammat alla regler, du med det högtsträvande hoppet?”

”Har du stämt ditt hjärta och förnuft med hela mänsklighetens högre förnuft och hjärta? För precis som den heliga Flodens dån återklingar Naturens alla ljud,107) så måste hjärtat hos den människa som "stiger ner i floden" vibrera i klang med varje suck och tanke hos allt som andas och lever”. 

107)  Nordbuddhisterna, och alla kineser också faktiskt, anser att det djupa dånande man hör i några av de stora och heliga floderna är Naturens grundton. Därav denna liknelse. Det är ett accepterat faktum, både inom vetenskapen och ockultismen, att naturens alla sammantagna ljud – de mäktiga flodernas dån, vindsuset i skogens alla trädtoppar, det avlägsna stadsbruset – består av en enda eller urskiljbar ton, som har en mycket distinkt tonhöjd. Detta bevisas av både fysiker och musiker. Professor Rice berättar i sin Chinese Music, att kineserna kände till detta redan för flera tusen år sedan när de sa att ”Hoang-Hos förbirusande vatten intonerade kung”, kallad den ”stora tonen” i kinesisk musik; och han påvisar att denna ton korresponderar med tonen F i vår musikskala, "vilken av moderna fysiker anses vara naturens grundton". Professor B.Silliman nämner detta också i sin Principles of Physics och säger att ”denna ton motsvarar pianots mittersta F”; och att den därför kan anses vara naturens grundton.

Lärjungar kan liknas vid strängarna som vibrerar på den själfulla Vinan; mänskligheten är Vinans resonansbotten; handen som dansar över strängarna är den STORA VÄRLDSJÄLENS klangfulla andedräkt. Strängen som vid mästarens beröring inte vibrerar i samklang med och i välljudande harmoni med alla de andra strängarna brister och slängs bort. Så är det också med Lanoo-Shravakornas kollektiva förnuft. De måste vara i samklang med Upadhyayas förnuft – bli ett med Över-Själen – eller försvinna. 

Så gör ”Skuggans Bröder” – sina Själars mördare, den fruktade Dad-Dugpa-sekten. 108)

108)  Bhons eller Dugpas, ”Rödhattarnas” sekt, anses vara de mest skickliga inom svartkost. De bor i Västra och Lilla Tibet samt Bhutan. De är alla Tantrikas. Det är ganska pinsamt, att se hur vissa orientalister (t.ex. Schlagintweit och andra), som har besökt Tibets gränsområden, blandar ihop dessa riter och avskyvärda ceremonier med de religiösa trosuppfattningar som Tibets östra Lamor, ”Gulhattarna” och deras Narjols eller heliga män, har. Se fotnot 110.

Är du i samklang med Mänsklighetens stora smärta, du ljusets kandidat? 

Är du det?. . . Då får du komma in. Dock, innan du sätter din fot på Sorgens dystra Väg, är det bra om du först lär dig vilka fallgropar som lurar på vägen. 

                                                                    *        *       *       *       *       *       *       *        *

Beväpnad med Barmhärtighetens, kärlekens och den ömma nådens nyckel står du trygg framför Dana, Porten vid VÄGENS början. 

Se, du glade Pilgrim! Porten framför dig är hög och bred och verkar vara lätt tillgänglig. Vägen som leder genom den är rak, jämn och grön. Den liknar en solig glänta i den mörka skogens djup, en liten plats på jorden som är en återspegling av Amitabhas paradis. Där, uppflugna i gröna lövsalar, sjunger både hoppets näktergalar och andra färgsprakande fåglar om framgång för den orädde Pilgrimen. De sjunger om Bodhisattvornas fem dygder, Bodhi-kraftens femfaldiga källa, och om Kunskapens sju steg. 

Du kan gå vidare! För du har med dig nyckeln; du är trygg. 

Och även fram till den andra porten är vägen gräsbevuxen. Men den är brant och slingrar sig uppåt; ja, ända fram till brantens steniga topp. Gråa dimslöjor hänger över dess ojämna och steniga krön och allt därbortom är höljt i mörker. Ju längre Pilgrimen vandrar ju svagare ljuder hoppets sång i hans hjärta. En tvekans rysning skälver genom honom; hans steg blir alltmer osäkra. 

Akta dig för detta, kandidat! Akta dig för rädslan som breder ut sig som fladdermusens svarta och ljudlösa vingar mellan din Själs månsken och ditt upphöjda mål som hägrar långt där borta. 

Rädsla, Lärjunge, dödar viljan och hämmar all handling. Om pilgrimen saknar Shila-dygden kommer han att snava, och Karmiskt grus kommer att såra hans fötter blodiga när han tar sig fram längs den steniga vägen. 

Var säker på foten, Kandidat. Låt din själ bada i Kshantis 109) essens; för nu närmar du dig faktiskt just den porten – själstyrkans och tålamodets port.

109) Kshanti – tålamod; Se de gyllene nycklarnas förteckning.

Blunda inte och förlora inte heller Dorjen 110) ur sikte; Maras pilar kan alltjämt träffa den som inte har nått fram till Viraga. 111)

110)  Dorje – sanskritens Vajra, ett vapen, redskap i vissa gudars händer (tibetanernas Dragsheds – de Devor som beskyddar människan). Den anses ha samma Ockulta förmåga att avvärja onda krafter genom att rena luften som ozonen anses ha inom kemin. Den är också en Mudra, en finger- och handställning och en sittställning man har när man mediterar. Den är, kort sagt, en symbol, antingen som sittställning eller som talisman, för den kraft som härskar över de osynliga och onda krafterna. Bhons eller Dugpas däremot har tillägnat sig symbolen och använder och missbrukar den inom den svarta magin. Hos ”Gulhattarna” eller Gelugpas är den en kraftsymbol, så som korset är inom kristendomen, och är inte mer än korset en vidskeplighetens symbol. Hos Dugpas är den, som den omvända dubbla triangeln, en symbol för svartkonst.

111)  Viraga – känslan av fullständig likgiltighet inför den objektiva världen, och inför njutning och smärta. Ordet ”avsmak” uttrycker inte riktigt känslan, men nästan.

Försök att inte darra. Kshantis nyckel rostar under rädslans andedräkt; och med en rostig nyckel kan du inte låsa upp porten. 

Ju mer du avancerar, ju fler fallgropar stöter du på. Vägen du fortsätter att vandra är upplyst av en enda eld – djärvhetens ljus som brinner i ditt hjärta. Ju mer du vågar, ju mer uppnår du. Ju räddare du är, ju svagare blir ditt ljus – och det kan ju i sig vara en vägledning. 

För det är med hjärtats ljus precis som det är med den dröjande solstrålen som lyser på en hög fjälltopp – när den har tonat bort efterföljs den av en mörk natt. När hjärtats ljus slocknar faller en mörk och hotande skugga från ditt eget hjärta ner på vägen som får dina skräckslagna fötter att frysa fast på stället. 

Passa dig, Lärjunge, för denna dödliga skugga. Inget ljus som strålar ut från Anden kan skingra den lägre Själens mörker, såvida inte alla själviska tankar har jagats på flykt och pilgrimen säger: ”Jag har försakat detta förgängliga hölje; jag har utplånat orsaken; skuggorna kan inte längre existera som verkningar”. För nu har det sista stora slaget, den sista striden utkämpats mellan det Högre och det Lägre Självet. Se, nu har till och med själva slagfältet utplånats av den stora striden och finns inte mer. 

När du väl har passerat Kshantiporten har du tagit det tredje steget. Din kropp är nu din slav. Gör dig nu redo för den fjärde porten, frestelsens Port, som snärjer den inre människan. 

Innan du kan närma dig målet, innan du sträcker fram din hand för att lyfta den fjärde portens klinka, måste du ha bemästrat alla de mentala skiftningarna i dig Själv, samt besegrat tankeföreställningarnas härskara, som subtilt och lömskt kryper objudna in i Själens ljusa kammare. 

Om de inte ska övermanna dig, måste du avväpna dina egna skapelser, dina tankars barn – osynliga, opåtagliga – som svärmar runt mänskligheten, avkommor till och arvtagare till människan och hennes jordiska fördärv. Du måste se tomheten i det som synes vara fullt, och fullheten i det som synes vara tomt. Du orädde Aspirant, blicka djupt in i ditt eget hjärtas källa och svara. Har du någon aning om vilka krafter Självet äger, du som förnimmer de yttre skuggorna?

Har du inte det, är du förlorad.  

För på den fjärde Vägen kan minsta fläkt av passion eller begär få det stadiga ljuset på Själens rena, vita väggar att fladdra. Minsta våg av längtan eller saknad efter Mayas bedrägliga gåvor längs Antaskarana – vägen som ligger mellan din Ande och dig själv, sensationernas huvudled, dessa hänsynslösa uppväckare av Ahankara 112) – en tanke lika flyktig som blixten, kan få dig att förlora dina tre segerpriser, mista de tre vinsterna du redan har erövrat.

112)   Ahankara – ”Jaget”, eller känslan av ens personlighet, ”jag-är”- känslan.

 För du ska veta att det EVIGA aldrig förändras. 

”Frigör dig för alltid från de åtta ödesdigra olyckorna; om du inte gör det uppnår du sannerligen inte visdom och inte heller befrielse”, säger den store Herren, fullkomlighetens Tathagata, ”han som går i sina föregångares fotspår”. 113) 

113)  Ordet Tathagatas rätta innebörd är ”den som går i sin föregångares fotspår” eller ”de som gick före honom”. 

Sträng och fordrande är Viragas dygd. Om du skall bemästra Viragas Väg måste ditt förnuft och dina förnimmelser bli mycket friare än tidigare från dödsbringande handlingar.

Du måste låta dig genomsyras av ren Alaya, bli som ett med Naturens Själa-Tanke. Är du ett med den är du oövervinnlig; skild från den blir du Samvrittis 114) tummelplats –  Samvritti är ursprunget till alla självbedrägerier i hela världen. 

114)   Samvritti – den ena av de två sanningar som påvisar den illusoriska karaktären eller tomheten i allt. I det här fallet är det en relativ sanning. Mahayanaskolan lär ut skillnaden mellan de två sanningarna – Paramarthasatya och Samvrittisatya (satya = ”sanning”). Detta är ett tvistefrö mellan Madhyamikaskolan och Yogacharyaskolan. Den förra förnekar och den senare påstår, att varje objekt existerar p.g.a. en tidigare orsak eller sammanlänkning. Madhyamikerna är de stora nihilisterna och förnekarna som anser att allt är parakalpita – en illusion och ett misstag i tankens och det subjektivas värld lika mycket som i den objektiva världen. Yogacharyorna är de stora spiritualisterna. Samvritti, är därför enligt dem bara en relativ sanning, alla illusioners ursprung.

Allt hos människan är förgängligt utom Alayas rena och strålande väsen. Människan är dess kristallklara stråle; en obefläckad ljusstråle i det lägre planets lerform. Den strålen är ditt livs vägledare och ditt sanna Själv, Väktaren och den tyste Tänkaren, ditt lägre självs offer. Din själ kan bara skadas av din kropps misstag; kontrollera och tygla båda så kommer du välbehållen fram till ”Jämviktens Port”.

Håll modet uppe, du oförskräckte pilgrim, på din väg till den ”andra stranden”. Lyssna inte till viskningarna från Maras skaror; håll stånd mot frestarna, dessa illasinnade Andeväsen, dessa avundsjuka Lhamayins 115) som lurar överallt. 

115)  Lhamayins – elementaler och onda andar som är fientligt inställda till människan och som därför är hennes fiender. 

Ge inte upp! Du närmar dig nu den mellersta Porten, Lidandets port, med alla dess tiotusen snaror.

Tygla dina tankar, du som strävar efter fullkomlighet, om du vill stiga över dess tröskel.

Tygla din Själ, du som söker efter odödliga sanningar, om du vill nå ditt mål.

Rikta din Själsiga blick på det Enda Rena Ljuset, det Ljus som är fritt från affekt, och använd din gyllene nyckel. . . .    

*        *       *       *       *       *       *       *        *

Du har fullföljt din trista uppgift, dina vedermödor är nästan över. Du har nästan överbryggat den breda avgrunden som gapande öppnade sig framför dig.

                                                                       *        *       *       *       *       *       *       *        *

Du har tagit dig över den vallgrav som omger de mänskliga passionernas port. Du har nu besegrat Mara och hans rasande skaror.

Du har renat ditt hjärta och åderlåtit det från orent begär. Men, du ärorike kämpe, ännu är din uppgift inte avslutad. Bygg högt, Lanoo, den mur som ska omsluta den Heliga ön, 116) den vall som ska skydda ditt förnuft från det högmod och den känsla av tillfredsställelse du får när du tänker på det stordåd du har utfört.

116)   Det Högre Jaget, eller det Tänkande Självet. 

Att fyllas av stolthet skulle fördärva ditt arbete. Ja, gör muren stark så att inte den vilda anstormningen av anfallande vågor, som väller in från den stora Världmayans Hav och slår mot stranden, uppslukar både pilgrimen och ön – ja, även efter det att segern är vunnen.

Din ”Ö” är rådjuret, dina tankar är de hundar som tröttar ut rådjuret när de jagar det till Livets flod. Stackars det rådjur som springs ikapp av de skällande vilddjuren innan det har hunnit till den Tillflyktens Dal – Dhyana-Marga, 117) kallad den ”rena kunskapens väg”.

117)  Dhyana-Marga betyder bokstavligt ”Dhyana-Vägen” eller den rena kunskapens Väg, Paramartha, eller på sanskrit Svasamvedana – ”den självmedvetna eller självanalyserande reflektionen”. 

Innan du kan gå lugnt och säkert på Dhyana-Marga och kalla den din måste din själ bli lik den mogna mangofrukten: lika mjuk och söt som dess klargula fruktkött inför andras elände, lika hård som dess kärna inför dina egna prövningar och sorger, du Besegrare av Väl och Ve.

Härda din Själ mot Självets snaror; låt den förtjäna att kallas ”Diamantsjälen”. 118)

118)  Se fotnot 51. ”Diamantsjälen” eller Vajradhara är överordnad Dhyani Buddhorna. 

För ditt förnuft och din Själ är som diamanten, som ligger djupt inne i jordens pulserande hjärta utan att kunna återspegla det jordiska ljuset; försjunkna i Dhyana-Marga kan de inte reflektera något av Mayas illusoriska rike.

När du har uppnått detta tillstånd, kommer Portarna som du måste erövra på Vägen att släppa igenom dig, och inte ens naturens starkaste krafter kan hindra dig. Du kommer att vara den sjufaldiga Vägens mästare; men inte förrän då, du de outsägliga prövningarnas kandidat.

Tills dess väntar dig en ännu svårare prövning: du måste känna att du är ALL-TANKEN och samtidigt utplåna alla tankar ur din själ.

Du måste uppnå ett sådant stabilt förnuft, att inte minsta vindfläkt, hur stark den än är, kan blåsa liv i någon världslig tanke inom dig. Renad på detta sätt måste helgedomen vara tömd på all handling, ljud och världsligt ljus; precis som fjärilen, som överraskad av den första frosten faller livlös vid tröskeln, faller också alla världsliga tankar döda ner framför helgedomen.

För det står skrivet:

”Innan den gyllene ljuslågan kan brinna jämnt och stadigt måste lampan stå på en plats skyddad för minsta vindfläkt”. 119) Om den utsätts för drag kommer lågan att fladdra och darrande kasta förvillande och ständigt skiftande skuggor på Själens vita helgedom.

119)  Bhagavad Gita.   

Och då, du sanningens sökare, kommer din Förnufts-själ att bli som en ursinnig elefant som löper amok i jungeln. I villfarelsen att skogens träd är levande fiender dör han i sina försök att döda de evigt skiftande skuggorna som dansar på de solbelysta klippornas yta.

Akta dig så att din Själ, lämnad i Självets händer, inte förlorar sitt fotfäste i Deva-kunskapens mark.

Akta dig, så att din själ, genom att glömma SJÄLVET, inte förlorar kontrollen över sitt ostadiga förnuft och på så sätt förlorar sina erövringars rättmätiga frukter.

Akta dig för förändring! För förändring är din stora fiende. Denna förändring kommer att bekämpa dig och kasta dig av Vägen du vandrar, djupt in i tvivlets klibbiga träsk.

Var beredd och varnad i tid. Tappa inte modet, trots dina försök och misslyckanden, du oförskräckte kämpe; fortsätt att kämpa och upprepa dina försök om och om igen.

Den tappre krigaren fortsätter att anfalla fienden, trots att hans dyrbara, livgivande blod rinner ur honom genom stora och djupa sår – han driver ut fienden från hans borg och besegrar honom innan han själv går under. Gör som denne tappre krigare, alla ni som misslyckas och lider, gör som han; jaga iväg alla era fiender ur er Själs fästning – ärelystnad, vrede, hat, ja till och med minsta antydan till begär –  även när ni har misslyckats. . . .

Kom ihåg, du som kämpar för mänsklighetens befrielse 120), att varje misslyckande är en seger, och att varje ärligt försök belönas så småningom. De heliga fröna som osynligt spirar och växer i lärjungens själ blir starkare i stjälken för varje prövning, de böjs som vasstrån men bryts aldrig, inte heller går de förlorade. Men när tiden är mogen slår de ut i full blom. 121)   .     .      .      .     .

120)  Detta syftar på en välkänd tro i Österlandet (liksom även i Västerlandet, för den delen), att varje nytillkommen Buddha eller Helgon är ytterligare en soldat i den armé som kämpar för mänsklighetens befrielse och frälsning. I nordbuddhistiska länder, där man undervisar i Nirmanakayornas läror, kallas varje ny Bodhisattva eller invigd och framstående Adept för ”mänsklighetens befriare”. Nirmanakayorna är de Bodhisattvor som försakar sin välförtjänta Nirvana eller Dharmakayamanteln (vilka båda utesluter dem för alltid från människornas värld) för att osynligt kunna hjälpa mänskligheten och slutligen leda den till Paranirvana. Uttalandet som Schlagintweit gjorde i sin Buddhism in Tibet om att Prulpai Ku eller Nirmanakaya ”är den kropp i vilken Buddhorna eller Bodhisattvorna kommer till jorden i för att kunna undervisa mänskligheten” är fullständigt befängt och förklarar ingenting. 

121)  Åsyftar de mänskliga passioner och synder som utplånas under novisens prövningar och som sedan tjänar som den fruktbara jordmån i vilken ”heliga embryon” eller de transcendentala dygdernas frön kan gro och växa. Dygder, talanger eller begåvningar som är latenta eller som är medfödda, anses ha förvärvats i tidigare inkarnationer. Genialitet är utan undantag en talang eller begåvning som man har med sig från ett tidigare liv. 

*        *       *       *       *       *       *       *        *         *        *       *       *       *       *       *       *        *

Men om du var förberedd när du kom, då behöver du inte oroa dig.

*        *       *       *       *       *       *       *        *         *        *       *       *       *       *       *       *        *

Hädanefter går din väg obehindrat rätt igenom Viraya-porten – den femte av de sju Portarna.

Du är nu på vägen som leder till tillflyktsorten Dhyana, Bodhi-Porten, som är den sjätte.

Dhyana-Porten är som en alabastervas, vit och genomskinlig; inuti vasen brinner en stadig och gyllene låga; Prajnas eld som strålar ut från Atman. 

Du är denna vas.

Du har avskärmat dig från sinnevärlden, färdats på ”seendets Väg”, på ”hörandets Väg”, och står nu i Kunskapens ljus. Du har nu uppnått Titiksha-tillståndet. 122)

122)   Titiksha – Raja Yogans femte tillstånd, ett tillstånd av fullständig likgiltighet; underkastelse, om så behövs, till det som kallas ” njutning och smärta för alla”, utan att man känner vare sig njutning eller smärta av denna underkastelse – kort sagt, ett tillstånd av fysisk, mental och moralisk likgiltighet och okänslighet inför både njutning och smärta. 

Nu är du trygg, Narjol

                                                                  *        *       *       *       *       *       *       *        *

Du ska veta, du Syndernas Besegrare, att när en Sowani 123) väl har avverkat den sjunde Vägen så skälver hela Naturen i glädjefylld förundran och vördnad. Silverstjärnan blinkar nu ut nyheten till nattens blommor, bäcken porlar den till alla de små stenarna i dess botten, det mörka havet dånar ut det till klipporna när det slår sina vågor mot dem, väldoftande vindar sjunger ut det i alla dalarna, och ståtliga furar viskar hemlighetsfullt: ”En Mästare har uppstått, EN DAGENS MÄSTARE”. 124) 


123)   Sowani – en person som utövar Sowan, Dhyanas första väg, en Srotapatti. 

124)  ”Dag” omfattar här en hel Manvantara, en period av oräknelig varaktighet. 

Han står nu som en vit pelare vänd mot väst – en pelare på vars ansikte den eviga tankens stigande sol sänder ut sina första och underbaraste ljusvågor. Hans förnuft, som ett stilla och oändligt hav, breder ut sig i en strandlös rymd. Han håller liv och död i sin starka hand. 

Ja, han är mäktig. Den levande kraften som har frigjorts i honom, den kraft som är HAN SJÄLV, kan höja illusionens tabernakel högt över gudarna, över den mäktige Brahm och Indra. Nu får han helt visst sin belöning!

Borde han inte använda gåvorna som denna kraft skänker honom för sin egen vila och sällhet, för sin egen välförtjänta lycka och ära – han som har kuvat det Stora Självbedrägeriet? 

Nej, du kandidat för naturens dolda visdomsskatter! Vill man gå i den helige Tathagatas fotspår är dessa gåvor och krafter inte till för Självet. 

Vill du dämma upp vattnet som har sin upprinnelse på Sumeru? 125) Vill du avleda floden för din egen räkning, eller få den att vända tillbaka till sin källa längs cyklernas vågtoppar? 

125)  Berget Meru, Gudarnas heliga berg. 

Om du vill att den svårvunna kunskapens flod, den himlafödda Visdomen, ska förbli ett rinnande friskt vatten, får du inte låta den bli en stillastående pöl. 

Du skall veta att om du vill samarbeta med Amithaba, den ”Gränslösa Tidsåldern”, måste du sprida det ljus du har förvärvat över alla de tre världarna, 126) så som de två Bodhisattvorna gör. 127) 

126)   Enligt nordbuddhismens symbologi har Amitabha, eller den Gränslösa Rymden (Parabrahman), två Bodhisattvor i sitt paradis – Kwan-Shi-Yin och Tashishi – som ständigt utstrålar ljus över de tre världarna de levde i, inklusive vår egen (se fotnot 127). De ville med sitt ljus (kunskapens ljus) bistå i utbildningen av de Yogier, som i sin tur ska rädda människor. Enligt allegorin beror deras upphöjda ställning i Amitabhas rike på de barmhärtighetens handlingar som dessa två Bodhisattvor utförde när de var inkarnerade på jorden.                

127)  Dessa tre världar är tillvarons tre plan; den jordiska, den astrala och den andliga. 

Du skall veta, att den ström av övermänsklig kunskap och Deva-Visdom, som du har förvärvat och nu finns i dig, måste få flöda vidare ur dig, Alayas kanal, till en annan flodbädd. 

Du skall veta, Narjol, du som går den Hemliga Vägen, att detta rena, friska vatten måste användas för att mildra havets bittra vågor – detta väldiga sorgens hav som har bildats av människornas alla tårar. 

Ack! När du en gång har blivit som fixstjärnan högt uppe i himlen tvingas du, som den strålande himlakropp du har blivit, att lysa ur rymdens djup för allas skull – utom för din egen; att sprida ljus till alla utan att ta ljus från någon.

Ack! När du en gång har blivit som den rena snön i fjälldalarna, kall och bedövande att ta på, men varm och beskyddande för fröet som slumrar djupt i dess sköte – då har du blivit det snö som skall drabbas av den bitande frosten och de pinande nordanvindarna, men som ändå skyddar jorden från de vassa och hårda vindstötarna – den jord som bär inom sig den utlovade skörden, skörden som kommer att mätta de hungriga. 

Om du lyckas ta dig igenom den sjunde porten är du dömd av dig själv att genomleva kommande Kalpas 128) – ouppskattad och obemärkt av dina medmänniskor; hopfogad som en sten mellan de otaliga andra stenarna som bildar den ”Skyddsmuren”. 129) Många Medkänslans Mästare har med sina händer byggt denna mur, den är rest av deras plågor och cementerad med deras blod, den skyddar mänskligheten eftersom människan är som hon är, och skyddar henne från ännu större olyckor och lidanden.

128)   Tidscykler. 

129)   ”Skyddsmuren” eller ”Skyddsvärnet”. Det sägs att det ackumulerade arbete som flera generationers Yogier, Helgon och Adepter har gjort, särskilt då Nirmanakayorna, har skapat en s.k. skyddsmur runt mänskligheten, som osynligt skyddar den från ännu värre hemskheter.   

Men människan är inte medveten om detta, förstår det inte, och kommer inte heller att lyssna på den förmedlade visdomen ... för hon har ingen aning om den.

På Sowans Väg, Srotapatti, 130) går du säker. Ja, på Marga, 131) där inget annat än mörker möter den trötte pilgrimen, där blodet droppar från hans av taggar sönderrivna händer, där hans fötter sargas av de hårda och skarpa stenskärvorna och där Mara använder sina effektivaste vapen – där, omdedelbart bortom Marga, finns en stor belöning.

130)  Sowan och Srotapatti är synonyma med varandra. 

131)  Marga – ”Väg”. 

Lugn och oberörd glider Pilgrimen upp för den flod som leder till Nirvana. Han vet att ju mer hans fötter blöder, ju renare blir han. Han är förvissad om att han efter sju korta och flyktiga jordeliv kommer att uppnå Nirvana. . .

Sådan är Dhyana Vägen, Yogiernas fristad, det välsignade mål som alla Srotapattis längtar efter.

Men har han lyckats ta sig över och erövrat Aryahata Vägen 132) behöver han inte längre längta.

132)  Från sanskritens Arhat eller Arhan. 

Där förstörs Klesha 133) för alltid, Tanha 134) rivs upp med rötterna. Men vänta, Lärjunge. . .bara en sak till. Kan du förstöra gudomlig MEDKÄNSLA? Medkänsla är inget attribut. Det är LAGARNAS Lag – evig Harmoni, Alayas SJÄLV; en strandlös universell essens, ljuset av det evigt Rätta, alltings ändamålsenlighet, den eviga Kärlekens lag.

133) Klesha – kärleken till njutning eller världsliga nöjen, såväl onda som goda. 

134)  Tanha – viljan att leva, de som är orsak till återfödelsen. 

Ju mer du blir ett med den, ju mer ditt innersta smälter samman med dess VÄSEN, desto mer förenas din själ med det som ÄR och desto mer blir du ABSOLUT MEDKÄNSLA. 135)

135)  Denna ”medkänsla” får inte jämföras med teisternas ”Gud, den gudomliga kärleken”. Begreppet ”medkänsla” står här för en abstrakt, opersonlig lag vars natur, som är absolut harmoni, bringas ur balans av oenighet, lidande och synd. 

Sådan är Arya Vägen, de fullkomliga Buddhors Väg.

Och förresten, vad menar de heliga skrifterna som får dig att säga? 

”OM! Inte tror jag på att alla Arhater får smaka Nirvana Vägens goda frukter”. 

”OM! Inte tror jag på att alla Buddhor går upp i Nirvana-Dharma”. 136)

136)  Thegpa Chenpoido, ”Mahayana Sutra”, ”Invokationer till bekännelsernas Buddha”, del I, IV.  I den nordbuddhistiska terminologin kallas alla stora Arhater, Adepter och Helgon för Buddha. 

Ja, på Arya Vägen är du inte längre Srotapatti, du är en Bodhisattva. 137) Du har korsat strömmen. Visst har du nu fått rätten att bära Dharmakaya-manteln; men en Sambhogakaya är större än den som har uppnått Nirvana, och ännu högre står en Nirmanakaya – Medkänslans Buddha. 138)

137)  En Bodhisattva har hierarktiskt sett en något lägre ställning än en ”fullkomlig Buddha”. I exoterisk talspråk blandar man ofta ihop dessa två begrepp. Men folket med sin  medfödda samt allmänt utbredda och korrekta  uppfattning är att Bodhisattvan är högre en Buddha, just på grund av sin självuppoffring.

138)  I folkmun kallas sådana Bodhisattvor vördnadsfullt för ”Medkänslans Buddhor”, på grund av att de vägrar att uppgå i det Nirvaniska tillstånd eller ”klä sig i Dharmakaya-manteln och ta sig över till den andra stranden” när de har nått en Arhats ställning (det vill säga, har fullbordat den fjärde eller sjunde vägen), eftersom de då inte skulle kunna hjälpa mänskligheten, inte ens i den lilla utsträckningen som karma tillåter. De väljer att i osynlig form (i Anden, så att säga) stanna kvar i världen och bidra till mänsklighetens frälsning genom att försöka få dem att följa den Goda Lagen, det vill säga, vägleda dem in på Rättfärdighetens Väg. Inom den exoteriska nordbuddhismen är det vanligt att hedra alla sådana stora personligheter så som Helgon, och att till och med be till dem precis som greker och katoliker gör till sina Helgon och Skyddspatroner. Den Esoteriska undervisningen däremot uppmuntrar inte alls detta. De två skolorna är mycket olika. Den exoteriska lekmannen vet knappt innebörden av ordet Nirmanakaya – därav orientalisternas alla förvirrande och ofullständiga förklaringar. Till exempel tror Schlagintweit att Nirmanakaya-kroppen är den fysiska formen som Buddhorna antar när de inkarnerar på jorden – ”den minst sublima av deras jordiska klädnader”, (se Buddhism in Tibet) – och han fortsätter med att ge en fullständigt felaktig beskrivning av hela ämnet. Den rätta läran är emellertid följande:

De tre Buddhi kropparna eller formerna är:

 i.    Nirmanakaya
 ii.   Sambhogakaya
 iii.  Dharmakaya

Den första kroppen är den eteriska form som antas av den som lämnar den fysiska kroppen och framträder i den astrala kroppen – och i vilken han dessutom har adeptens totala kunskap. Bodhisattvan utvecklar den inom sig under tiden han går på Vägen. När han har nått målet och tackat nej till dess frukter, blir han kvar på jorden som en Adept. Istället för att uppgå i Nirvana stannar han kvar på jorden i den härliga kropp han har vävt omkring sig, osynlig för den oinvigda mänskligheten, för att vaka över och beskydda den.

Sambhokaya är samma slags kropp men med den extra strålglans som de ”tre fullkomligheterna” ger, varav en är den fullständiga utplåningen av alla jordiska intressen. 

Dharmakaya-kroppen är den fullkomlige Buddhans kropp, det vill säga, ingen kropp alls utan bara en fullkomlig andning; Medvetandet som har uppgått i den Universella Medvetandet, eller Själen som inte har några yttre attribut överhuvudtaget. När en Buddha eller Adept väl har blivit en Dharmakaya lämnar han bakom sig varje tänkbar relation till eller tanke på denna jord. Alltså måste, enligt mystikerna, en Adept som har vunnit rättigheten till Nirvana, frivilligt avstå från Dharmakaya-kroppen för att kunna hjälpa mänskligheten; och av Sambhokaya-kroppen behålla endast dess enorma allomfattande kunskap, och stannar i sin Nirmanakaya-kropp. Den Esoteriska Skolan säger att både Gautama Buddha, tillsammans med flera av hans Arhater är sådan Nirmanakayor, och att man inte känner till någon högre än han, som har gjort en sådan enorm uppoffring och försakat allt.   

Luta dig fram och hör noga på, Bodhisattva – Medkänslan talar och säger: ”Kan sällhet existera när allt som lever lider? Skulle du kunna frälsas när du hör att hela världen gråter?” 

Nu har du hört det som skulle sägas. 

Du ska uppnå det sjunde steget och gå igenom den slutliga kunskapens port, men bara för att förena dig med lidandet – om du vill bli Tathagata måste du gå i dina föregångares fotspår och förbli osjälvisk ända till slutet. 

Du är upplyst – välj vilken väg du vill gå.


                                                                  *        *       *       *       *       *       *       *        *

Se det milda ljuset som lyser upp Österns himmel. Under lovprisning förenas himmel och jord. Och från de fyrfaldigt manifesterade Makterna ljuder en sång om kärlek, både från den brinnande Elden och från det rinnande Vattnet, från den väldoftande Jorden och från den susande Vinden. 

Lyssna!..ur den djupt outgrundliga virveln av gyllene ljus i vilken segraren badar, höjer sig HELA NATURENS ordlösa röst i tusen olika toner för att förkunna: 

GLÄD ER, MYALBAS FOLK. 139) 

EN PILGRIM HAR ÅTERVÄNT ”FRÅN DEN ANDRA STRANDEN”.

EN NY ARHAN 140) ÄR FÖDD. 

139)  Myalba – vår jord, med rätta kallad ”Helvete”, och det värsta av alla Helveten enligt den Esoteriska Skolan. Den Esoteriska Läran erkänner inget annat helvete eller bestraffningsplats än den planet som bebos av människor, nämligen jorden. Avitchi är ett medvetandetillstånd och inte en plats.
140)  Detta betyder att ännu en mänsklighetens rälsare är född, som kommer att leda människorna till det slutliga Nirvana – det vill säga, efter denna livcykels slut. 

FRID VARE ALLA MÄNNISKOR 141)

 141)  Detta är en variant av den formeln som alltid avslutar varje Avhandling, Invokation eller Instruktion. ”Frid vare alla människor”, ”Välsignat vare allt som lever”  osv.  osv.    

 

 

HELENA BLAVATSKY

Översatt från The Voice of the Silence. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1928.