Några observationer rörande studiet av Den Hemliga Läran av H. P. Blavatsky

”Den Hemliga Läran är inte en avhandling eller en samling svävande teorier, utan innehåller alla de sanningar, som under detta århundrade kunna delgivas världen.”

The Secret Doctrine I. sid. xxxviii.* (1888 års originalupplaga) [Svensk upplaga 1895, sid. 24.]

Människor som deltar i studiecirklar med Den Hemliga Läran som ämne, gör det vanligen av någondera av följande orsaker. Först har vi dem, som vill ha reda på lärorna för att förbättra sig själva. De griper sig an med boken i förhoppning att få reda på enkla, klart formulerade regler rörande utvecklandet av psykiska eller abnorma krafter, sådana som bokens stora författare H. P. Blavatsky sägs ha ägt; en del av dessa personer önskar förbättra sitt intellekt och tänker, att boken skall hjälpa dem att med större framgång uppta tävlingen ute i världen. För det andra, finns det vidare människor, som börjar läsa boken i förhoppning att finna teosofiska läror framställda redigt och klart så att en person med ett normalt begåvat intellekt kan fatta dem, med en önskan att meddela dessa läror åt andra, samt att hjälpa dem att förstå de stora sanningarna; de vill lära för att sedan undervisa. Båda kategorierna av studerande blir lätt besvikna; för, det är visserligen alldeles sant att Den Hemliga Läran befrämjar individens andliga utveckling, men detta sker på ett sätt som den blivande studenten minst tänker sig; medan det också är sant, att den undervisning Den Hemliga Läran innehåller är tillgängligt för alla dem vilkas tankeförmåga inte är alldeles otränad, hela Teosofin ges åt läsaren i en oväntad form, på ett främmande sätt, enligt en sällsam och nästan unik metod.

Ibland klagar människor över att H.P.B. inte visste hur man skriver klart och tydligt. Så förhåller det sig emellertid inte. De som läst Nyckel till Teosofin, kan intyga, att Den Hemliga Lärans författare hade förmågan att utveckla sin undervisning mycket klart, tydligt och utan omsvep. Vad man bör göra klart för sig är, att H.P.B. hade ett bestämt syfte, då hon skrev som hon gjorde. Att hon inte alls hade en ”invecklad stil”, som man ofta får höra, ligger i öppen dag för den, som till exempel läst hennes böcker Caves and Jungles of Hindustan och Nightmare Tales*. H.P.B. hade förmågan att uttrycka sin undervisning klart och tydligt, då hon så ville; om hon vid något tillfälle använde sig av en annan metod, var det för ett bestämt ändamål. Detta ändamål har att göra med utvecklandet av den förmåga eller egenskap, som kommer att behandlas längre fram. En annan kritik, som riktats mot författaren till Den Hemliga Läran, bör också nämnas här. Det sägs ofta av dem, som kritiserar henne, att hon förlorar sig i avvikelser och irrar ifrån sitt ämne, att hon oförmodat lockas bort av idéassociationer och gör sig en alldeles onödig möda att stödja sina påståenden genom citat från uråldriga skrifter och moderna författare. Men i detta sammanhang får vi inte glömma, att H.P.B. var en ockultist, och att ingen ockultist någonsin framlägger sitt vetande för allmänheten blott med stöd av sin egen auktoritet, utan något bekräftande vittnesbörd från gångna tidsåldrars ockultister. H.P.B. kunde aldrig säga: ”Jag har haft en uppenbarelse, det är er plikt att godta den.” I sin egenskap av ockultist var hon tvungen att lämna alla de bevis hon kunde finna, till stöd för den undervisning hon förkunnade, och detta har hon gjort.

_________________________

* I svensk översättning Jag ger mig av – men inte ensam av Helena Blavatsky,175 sid. 2008, Förlag Bakhåll, Lund.

Ett rätt studium av Den Hemliga Läran bör åstadkomma två ting; om den studerande följer de rätta riktlinjerna, skall han märka en ny levande kraft i sitt eget inre liv, och att hans eget andliga framåtskridande underlättas; vidare kommer hans förmåga att lära och inskaffa sig kunskap att stärkas och växa och därigenom också hans förmåga att undervisa och tjäna andra.

Den Hemliga Läran skrevs av H.P. Blavatsky och sättet den skrevs på var avsiktlig och bestämd. Vanliga böcker kan läsas och bli förstådda med det lägre förnuftet. Svårfattliga metafysiska, matematiska och filosofiska böcker kan bli förstådda med det Högre Förnuftet. Men Den Hemliga Läran kan verkligen bara bli förstådd med intuitionens förmåga, som är högre än det Högre Förnuftet, liksom det Högre Förnuftet är högre än det lägre förnuftet. Precis som det lägre förnuftet använder sig av sinnenas information och drar slutsatser, så gör det Högre Förnuftet det också, genom sina egna lagar, drar egna slutsatser från höga abstrakta principer. Men när ljuset från intuitionen faller på det Högre Jaget mognar dess abstrakta slutledning genom den rena medkänslan, och resulterar i förnimmande klarhet. Intuitionens förmåga måste utvecklas, och HPB hade det i tankarna när hon skrev Den Hemliga Läran. Den intuitiva förmåga kan utvecklas genom det rätta användandet av Korrespondenslagen och Analogi, och det är vad HPB har rekommenderat i själva Den Hemliga Läran. I våra enskilda studier av den stora boken måste vi fatta Analogins och Korrespondensens Lag som det lärs ut av intuitiva mystiker och framförallt av den ockultist som känner vetenskapen från sina Höga Lärare. För att studera Den Hemliga Läran behöver vi till en viss del den intuitiva förmågan, och under processen att förstå verket så fördjupas den intuitiva förmågan .

Den intuitiva förmågan är mycket nära förbunden med uppgiften att aktivera Buddhi principen som för tillfället är passiv. I sina Fem Budskap till de amerikanska teosoferna omtalar HPB att den animala människan måste bli en human människa innan hon kan bli en gudomlig människa. Vanlig mänsklig etik och gudomlig etik är fundamentalt olika. De etiska och moraliska principerna hos mänskligheten är olika och i konflikt enligt de seder som iakttagits och de trosläror som följs av män och kvinnor. Mänsklig etik, likt vanlig kunskap, förändras; idag accepteras en idé som rådande och efter en tid så är något annat på modet. Liksom den moderna vetenskapens teorier, och de moderna filosofernas, teologernas, prästernas och de sociala reformerna lär ut olika moral och etik till folket. Teosofin lär inte bara ut att Visdomsrelgionen är en mängd kunskap som är konstant och sammanhängande på det metafysiska och filosofiska planet, utan också att de moraliska principerna som den Esoteriska Filosofin förmedlar alltid är de samma, eftersom Visdomsreligionens metafysiska och filosofiska propositioner alltid är desamma. Kring den Absoluta Medkänslans stora idé träder den gudomliga etiken fram. Absolut Medkänsla är skötet varifrån Paramitas eller de gudomliga dygderna uppstår. Denna aspekt av Visdomsreligionen behöver inpräntas i förnuftet hos den uppriktige studenten av Den Hemliga Läran om han verkligen ska förstå de viktiga sanningarna som det tjugonde århundradets textbok innehåller.

I sitt förord till Tystnadens Röst skriver HPB:

”Det verk, ur vilket jag här översätter, utgör en del av samma serie varifrån ”Sångerna” (Stanzerna) ur Dzyans Bok är hämtade och på vilken Den Hemliga Läran är baserad. De Gyllene Föreskrifternas Bok hävdar samma ursprung som det stora mystiska verket Paramartha. Enligt legenden om Nagarjuna överlämnade Nagorna (d.v.s. ”Ormarna” – benämningen på forntidens Invigda), detta verk till den store Arhaten.”

Den Hemliga Läran åstadkommer en alldeles bestämd förändring hos den, som studerar den korrekt. Den speciella metod, som använts vid författandet av boken, drar hos läsaren fram en särskild förmåga – den andliga förnimmelse förmågan. Det är förnuftets förmåga att penetrera saker och ting; den står i samband med den aspekt av intellektet, vars natur är att penetrera varje ämne som studeras. Studenten som läser Den Hemliga Läran bör därför alltid komma ihåg, att studiet av denna bok kommer att uppväcka och förstärka den särskilda förmåga, som sätter läsaren i stånd att tränga djupare in i alla ämnen, antingen dessa ligger innanför eller utanför Den Hemliga Lärans ämnessfär. Ett på rätt sätt bedrivet studium har till följd en särskild mental process, genom vilken den omtalade förmågan skärps; detta är den särskilda betydelse för det personliga framåtskridandet, som studiet av Den Hemliga Läran har. Det är ju klart, att denna förmåga inte framträder ögonblickligen – dess utveckling kräver tid. Denna förmåga väcks varken av att man då och då läser i boken, eller genom att man deltar i en studiecirkel en gång i veckan. Men om studenten besluter sig för att ta Den Hemliga Läran som utgångspunkt för sina studier på egen hand och ägnar den en halv timme varje dag på en bestämd tid, kan man uppnå ett utomordentligt resultat. Under loppet av detta arbete börjar förnuftet på grund av sin automatiska natur att träda i verksamhet på ett särskilt sätt. Det börjar ge ett gensvar åt de vibrationer, som sätts igång genom studiet av boken. Och när tiden är inne för varje veckas återkommande studiecirkel, kan man deltaga i den på ett mera effektivt sätt. Förmågan är i någon mån skarpare tack vare den dagliga ansträngningen och mycket mera känslig och livlig, än den skulle ha varit, utan detta dagliga arbete.

INDIVIDUELLT ARBETE FÖR STUDIECIRKELN

För att denna förmåga ska kunna utvecklas, är det inte nödvändigt, att den studerande läser Den Hemliga Läran från början till slut, sida efter sida, och inte heller är det nödvändigt, att man studerar det ena ämnet efter det andra med hjälp av innehållförteckningen. Vad som främst är av vikt är, att det dagliga studiet företas i avsikt att utveckla denna förmåga. På vilken sida man än öppnar boken på vilken av de båda delarna som helst, så bör studenten börja läsa med verklig koncentration och försöka att riktigt förstå, vad man läser, och anstränga sig att låta den skrivna tanken tränga in i medvetandet och upplysa detta. På detta sätt kommer den omtalade förmågan att växa långsamt men säkert. Om inte detta självständiga arbete utförs, blir den studerande inte i stånd att själv ge eller dra mesta möjliga nytta av gruppen;, för i studiecirkeln är det ett annat slags arbete som ska utföras. Då studiecirkeln sammanträder, ska den förmåga, som tack vare deltagarnas ansträngningar på egen hand stadigt vuxit, inriktas på att få ett grepp om och en uppfattning av något särskilt ämne. Den information man kan vinna om ett visst ämne är inte det första och väsentligaste, som så många människor tror; det som är fundamentalt viktigast är att uppodla denna förmåga, att utveckla denna särskilda egenskap hos förnuftet, vilken, som de gamla böckerna uttrycker det, är i stånd att slå ner på ett ämne, att tränga in i det, att dra in i sig allt detta ämne innehåller och på så sätt belysa det. Förmågan måste först finnas, för att ämnet skall kunna bli fullständigt och grundligt uppfattat.

Varje medlem av gruppen bör komma till studiecirkeln med sin förmåga skärpt och uppodlad genom de ansträngningar han på egen hand gjort hela veckan. Denna förmåga använder han nu inom studiecirkeln för att uppnå kunskap om det särskilda ämne som gruppen studerar. Den Hemliga Läran är synnerligen sammansatt till sitt innehåll och invecklad till sin komposition, och det är endast då individer slår sig samman till en grupp för att i full harmoni diskutera den, för att åt alla ge, vad den enskilde har att ge, och för att varje individ ska kunna tillägna sig allt, som de andra har att bidra med – det är endast då det blir möjligt att vinna en grundlig och fullständig förståelse av dess läror. Endast ett fåtal tänkare är i stånd att på egen hand åstadkomma motsvarande, och detta är något som inte bara gäller studiet av Den Hemliga Läran utan studiet av alla ockulta böcker. Sålunda går det till i alla de gamla skolorna, och till och med reglerna som iakttas i våra dagars verkliga ockulta skolor finner vi det tvåfaldiga sättet att arbeta på. Först har vi det enskilda studiet, som går ut på att utveckla förmågan, och sedan har vi grupp arbetet, då de studerande kommer tillsammans för att uttrycka och utbyta åsikter och då den förmåga, som förvärvats genom ansträngningar på egen hand, användes på ett särskilt sätt och för ett särskilt ändamål.

SYFTET MED STUDIECIRKELN

Gruppstudiernas syfte är tvåfaldig: å ena sidan att vinna upplysning, lära sig något visst; å andra sidan att lära andra vad man själv inhämtat. Om motivet till att studera Den Hemliga Läran bara drivs av egenbättring, så kommer man inte att vinna någon djup eller omfattande kunskap. Boken är otvivelaktigt skriven för att underlätta sina läsares andliga tillväxt, men sådan tillväxt blir möjlig, endast då dess läror utnyttjas för att ge andra människor andlig hjälp. Detta behöver inte nödvändigt innebära, att de fakta man tillägnat sig, ska ges vidare till andra. Det innebär, att vissa aspekter av de sanningar man kommit underfund med, jämte deras tillämpning på det dagliga livets angelägenheter, ska föras vidare till de personer, med vilka den studerande kommer i beröring. Man måste anstränga sig att hjälpa andra genom vad man lärt sig inom studiegruppen, i annat fall blir gruppens arbete ofullständigt. Antag att man inom en studiecirkel håller på att studera Runder och Raser. Ämnet hör inte till de lättaste, och kunskapen som sådan torde knappast vara av intresse eller nytta för flertalet människor. Men om man förstår att tillämpa de bakomliggande principerna på det dagliga livets förhållanden, blir det hela oerhört intressant, och studiet därav kan bli mycket fruktbringande. Upptäckten av den roll raserna spelar i mänskligheten omkring oss, cyklernas betydelse och hur de ta sig uttryck i livet, allt sådant är av praktiskt värde och bör gå vidare till vår omgivning utanför studiecirkeln.

Alldeles som varje individ står i ett visst förhållande till studiegruppen, så står gruppen själv i ett bestämt förhållande till den stora världen omkring den. Båda dessa förhållanden måste kommas ihåg av deltagarna, för det är därpå framgången inom varje studiecirkel beror. Varje individ måste skärpa sin förmåga för att bättre tjäna sin egen grupp, och varje grupp måste vinna kunskap för att bättre tjäna den stora grupp vi kalla Mänskligheten – detta bör vara grundstenen för arbetet och det yttersta målet för varje individ i varje studiecirkel, som bildas för att tränga in i Den Hemliga Läran.

METODEN FÖR STUDIERNA

Nu återstår att se vilken studiemetod, som befunnits mest fördelaktig. Det är många, som börjar studera Den Hemliga Läran, men som tappar bort sig i otaliga detaljer, innan de fått ens ett svagt begrepp om det helas innebörd. Den första allmänna regeln för en studiegrupp är att skaffa sig en klar överblick av hela Den Hemliga Lärans uppbyggnad med hjälp av Innehållsförteckningen och ett genombläddrande av de båda volymerna. En noggrann genomläsning av Förord, Företal, Inledning och Sammanfattning i första delen och av Inledande Anmärkningar och Slutord i andra delen ger en god uppfattning av vad boken rör sig om.

När detta är gjort, kan man välja ett särskilt ämne att studera. Den första tidens studium måste gå ut på att få kännedom om principer och stora drag, men bör inte ägnas åt detaljer.

Studera ämnet i fråga så grundligt som möjligt med hjälp av Innehållsförteckningen jämte övriga skrifter av H.P.B. såsom Den Avslöjade Isis, Nyckeln till Teosofin, Modern Panarion, Tystnadens Röst, och så vidare, samt hennes artiklar i Theosophist, Lucifer och The Path. Skriv sedan upp vad ni fått reda på, och om det visar sig en benägenhet att gå för mycket i detaljer, hejda denna och begränsa arbetet till att söka uttrycka de stora principerna. Man bör försöka att skriva denna resumé av det lästa på ett enkelt, lättfattligt språk, utan tekniska, termer, och bara använda sådana uttryck, som människor i allmänhet är vana vid och känner till. Det verkliga beviset för att ett lärosystem uppfattats, ligger däri, att den studerande kan uttrycka det på enkelt vardagsspråk utan svårbegripliga termer, och så länge han inte kan detta, har han inte tillgodogjort sig vad han läst.

Det nyss sagda innebär att varje medlem av gruppen bör delta i arbetet att ta reda på upplysningar om det valda ämnet, och bör sedan i en klar och god form meddela de övriga deltagarna vad han funnit. Ingen studieledare, hur framstående eller hur nitisk han än må vara i sitt arbete för sin studiecirkel, kan göra full rättvisa åt allt vad H.P.B. skrivit, och därför bör hennes olika arbeten delas ut till olika studerande, så att var och en av deltagarna i studiecirkeln har en särskild bok, som han framför allt studerar. Om gruppen arbetar som en sammanslutning av kamrater, och varje medlem kommer till mötena med sitt bidrag, villig att inte bara ta emot utan också meddela kunskap, så kommer ett verkligt arbete att utföras. Det är nödvändigt att arbeta för att förvärva visdom, och detta arbetets fördelning bland gruppens alla medlemmar gör det möjligt att undvika den traditionella institutionen med lärare och elever, ledare och åhörare, och bidrar till att åstadkomma den opersonliga atmosfär, som är så viktig och nödvändig för allt arbete av detta slag.

Då de stora principerna klarlagts och fattats, bör gruppen ta itu med detaljerna, utfylla luckorna och fullständiga sammanfattningen av det studerade. Dessa sammanfattningar bör göras för att tjäna andra till upplysning. De bör därför inte utgöras av kritik eller vara nedskrivarnas egna utläggningar, utan bör vara den sanna och trogna uttydningen av H.P.B:s framställning av saken. Det är hennes förkunnelse och åskådning vi önskar få reda på, inte våra egna åsikter om den.

Den tanken, att man ska kunna använda det material, som hopsamlats inom studiegruppen som grundval för kommande arbete bland andra människor, är en mycket viktig faktor för gruppens verksamhet, och följaktligen är det nödvändigt att se till, att man väljer sådana ämnen, som kan vara av intresse för den yttre världen. Om man vill söka ge någon kunskap åt personer utanför studiecirkeln, åt människor, som inte känner till Den Hemliga Läran, så är ju den första fråga man bör göra sig denna: ”Vad är det egentligen för ämnen, som mest skulle kunna intressera folk i allmänhet?

Vad skulle kunna ge dem den bästa hjälpen för deras närmaste utvecklingsskede?” För dessa läror bör inte spridas i avsikt att intressera eller roa människor, och inte ens för att upplysa dem intellektuellt. Vad man snarast bör försöka är att ge människor sådant, som kan sätta dem i stånd att ta vad som ur andlig synpunkt är nästa steg framåt. Då man tänker ut arbetsplanen, bör man därför komma ihåg, att all undervisnings trefaldiga mål är att – Väcka Intresse, Ge Kunskap och Inspiration. Den teosofi man bjuder måste väcka åhörarnas intresse, ge dem kunskap och samtidigt inspirera dem att ta nästa steg framåt i deras eget andliga liv.

VAL AV STUDIEÄMNEN

Vilka är de särskilda teosofiska läror som kunna vara av den största hjälp för människor i allmänhet? Evolutionsidén, Guds natur, Guds förhållande till Sitt Universum genom evolutionen – detta är fundamentala ting, som både väcker intresse och är lärorika och inspirerande. De enkla propositionerna, de fundamentala lärorna och de praktiska ting som kan tillämpas i dagliga livet, det är sådant man bör studera för att kunna ge vidare; och den teosofiska framställningen av Guds natur och evolutionens utvecklingslinjer, men framför allt bör studierna kunna ge svar på frågan – ”Vad är Teosofi?"

H.P.B. har själv givit indikationer i sin Inledning och i Sammanfattningen. De Tre Grundsatserna, som uppställs i Den Hemliga Läran (se Vol. I, Inledning, s. 14-17, engelska originalupplagan 1888* och de sex Punkter, som genomgås i Sammanfattningen (Vol. I, s. 269—282) ** är en utmärkt grund för grupparbete. Följande bestämda förslag kan med utgångspunkt därifrån göras för studiearbetet inom en grupp:

1. Tag först grundligt reda på och sök förstå den inre betydelsen av H.P.S:s uttalanden om ”Vad är Teosofi?”

2. Studera De Tre Grundsatserna.

3. Studera Sammanfattningen, särskilt de Sex Punkterna.

______________________

* Svenska uppl. 1895, s. 46-49.
** Svenska uppl. 1895. s. 315-328

Om man önskar framgång med studiegruppens arbete, är det klokt att göra upp en bestämd plan, och i denna plan bör punktlighet spela en stor roll. Det är också lämpligt, att deltagarna kommer noga överens om de väsentligaste detaljerna i sitt schema, innan de första gången samlas för att utföra verkligt studium, och sedan man ordnat alla dessa detaljer bör man noga hålla sig till vad som blivit bestämt. Studiegruppens medlemmar bör betrakta varje sammanträde som en allvarlig plikt, vilken bör uppfyllas med största samvetsgrannhet, och andra angelägenheter bör inte få hindra dem därifrån.

FÖRFATTARENS FÖRNUFT

Var och en som studerar Den Hemliga Läran, bör söka komma i kontakt med författarens Förnuft. Om man börjar läsningen med det lägre förnuftet fritt från alla tankar, och alldeles lugn, om man är i harmoni såväl med sig själv som hela världen, om man tar itu med arbetet fullt beredd, ja ivrig att brottas med ett svårt ämne och fast besluten att söka komma i beröring med Förnuftet hos den författare, som skrivit boken, då kan man hoppas på verkligt resultat av arbetet. Om medlemmarna av den cirkel, som bildats för att studera Den Hemliga Läran, börjar varje sammanträde med en kort meditation över den särskilda visdomsaspekt de önskar lära känna, om de i full inbördes harmoni söker lyfta sina tankar till ett högre område, om de är intresserade, koncentrerade och lugna och inte åstadkommer störningar genom onödiga resonemang och diskussioner, om var och en ger sitt bidrag såsom det kommer för honom, medan var och en på sitt sätt söker kontakt med Förnuftet hos den författare, som skrivit boken – om denna studiemetod verkligen följs, då får man också hjälp och upplysning. Och denna hjälp och upplysning kommer inte endast från den studerandes eget förnuft, utan också från det Förnuft, som upptecknade läran, för detta Förnuft är levande och verksamt och ger sitt bistånd åt dem, som forskar i boken, förutsatt att de bedriver sitt arbete på rätt sätt, enligt ockulta och andliga linjer.

STUDIUM OCH TOLKNING

För att uppnå bästa möjliga resultat, bör alltså vissa saker avgöras och bestämmas innan gruppen har sitt första verkliga sammanträde – man bör bestämma om dag och tid, de olika ämnena och deras ordning, den metod man ska gå efter och det material som ska användas, ordningen vid varje sammanträde och alla övriga detaljer. När sedan själva studiemötena börjat, när medlemmarna samlas i full harmoni, med förnuftet helt uppfyllt av det arbete de tagit sig an, så börjar de, i proportion till hur koncentrerade och lugna de är, att liksom ”få ingivelser”. Uttrycket är verkligen träffande, för då den studerande börjar komma i beröring med den andliga världen och med Mästarnas värld och Deras atmosfär, kommer han bokstavligen att finna att ”ingivelser” kommer över honom, han får idéer, som belyser innehållet av vad han läser. Information börjar att komma till honom inifrån, inte utifrån. Om den studerande lägger märke till detta förhållande, förstår han också, varför det inte är så vist att låta atmosfären leda till diskussion och meningsutbyte. De uppgifter, som lämnas av varje studiemedlem, även varandras skenbart motsägande uttalanden, bör antecknas, och om man sedan, vid sammankomstens slut, läser upp allt vad som skrivits ner, kommer man att finna, att trots de skenbara motsättningarna har man likväl gjort harmoniska framsteg i en viss riktning, mot ett bestämt mål. Många saker kommer man otvivelaktigt att få förkasta, men gradvis kommer man att ha samlat en stor mängd information och har lärt sig förstå sättet att tyda Den Hemliga Läran, nämligen att läsa inte blott mellan raderna utan också inuti orden.

När studieämnet valts och information därom hämtats ur Den Hemliga Lärans båda volymer, kommer kanske många av deltagarna i cirkeln att finna, att dessa uttalanden inte alls överensstämmer med deras förutfattade åsikter i frågan. En av de första saker, som den studerande bör ha klart för sig är: att han ska inte läsa Den Hemliga Läran för att finna bekräftelse på sina egna teorier, utan han studerar den för att få reda på vad Den Hemliga Läran har att säga om detta särskilda ämne, även om dessa idéer står i strid med ens egna älsklingsteorier. Därför bör den studerande som tar itu med studiet av boken ha gjort sig fri från förutfattade åsikter och tankar om det ämne han önskar sätta sig in i. Han bör inte försöka tyda det lästa, så att det stämmer med vad han inhämtat från andra källor. Han bör söka komma underfund med vad H.P.B. menade och inte försöka ändra hennes framställning efter sina egna åsikter. Han bör låta H.P.B att tala, och bör inte försöka tala för henne. Och för att förstå vad hon verkligen menar, är det nödvändigt att ta reda på vad hon själv har sagt, att låta hennes egna skrifter tala och inte använda böcker skrivna av andra personer för att tyda H.P.B., utan det är snarare vist att använda det som H.P.B. själv har skrivit. Den Hemliga Läran, Den Avslöjade Isis, A Modern Panarion, Five Years of Theosophy – alla dessa böcker kan användas för att få en klarare uppfattning om hennes undervisning.

Om en allvarlig önskan finns inom den studerande att komma till djupare klarhet om H.P.B:s undervisning och om ansträngningen att verkligen följa den ockulta studiemetoden finns, kommer både hans andliga varseblivningsförmåga och hans förmåga att uttrycka sig att börja blomstra inom honom. Och allt eftersom dessa två förmågor börjar bli inter-relaterade inom studenten, kommer han att finna, att inom sig själv uppstår den andliga förmågan, det inre högre intuitiva förnuftet, så att han ständigt har med sig Den Hemliga Lärans atmosfär och blir i stånd att förstå ämnen, som inte ens nämns i boken. Den studerande måste tränga in i bokens eget liv; han bör så att säga omsvepa sig med dess aura, så att dess krafter följer honom, vart han går.

DE VERKLIGA FÖRFATTARNA TILL BOKEN

Och nu en sista synpunkt. Glöm aldrig, att H.P.B.:s Hemliga Lära är en del av den Urkund, som Mästarna har i förvar. Från 1875 har hennes undervisning utgjort en vägledning för den sanne studenten, och till 1975 kommer denna vägledning att gälla. Det är inte nödvändigt att tala närmare därom nu. Det enda studenten behöver fästa uppmärksamheten på är det faktum, att H.P.B. var ett sändebud från den Stora Logen, det Ockulta Brödraskapet, och att hon skrev boken tillsammans och under vägledning av och i samarbete med de Stora Mästarna. Varje studiegrupp, som söker tränga in i denna bok, borde allvarligt och ivrigt söka komma i kontakt med livet som flödar från de Verkliga Författarna, H.P.B. och hennes Medarbetare.

Mästarna lever, och vi borde med iver och hängivenhet söka göra Dem till en verklighet i vårt eget liv. Ingenting kan hjälpa en allvarligt sökande bättre i denna strävan än ett rätt studium av Den Hemliga Läran. Det går inte att finna Mästarna genom att utöva psykiska konster eller genom tvivelaktiga astrala erfarenheter. Man kan inte nå dem annat än genom meditation och studier, genom intellektuell uppriktighet, genom ärlig och sann strävan och först och framför allt genom den yttersta renhet i sitt liv.

Sann Ockultismen, vars Undervisning är förmedlad i Den Hemliga Läran, erkänner inte någon direkt eller indirekt, medveten eller omedveten kontakt med krafter andra än dem, som tillhör den vita, eller välgörande magin. Den fordrar ett liv i sträng självdisciplin, ett fullkomligt underkuvande av våra själviska och animala böjelser, en vägran, som inte vet av några kompromisser, att hos oss själva eller andra understödja några icke rena eller icke moraliska livsyttringar, och ännu mindre några orena eller omoraliska sådana. Vägen till Mästarna är Renhetens Väg – alla andra vägar är falska. Därför är det av yttersta vikt, att medlemmarna av Den Hemliga Lärans studiegrupper, med hängivenhet bemödar sig om att leva ett Rent Liv. Enskilda studier är inte det enda, som är nödvändigt för att vinna ett verkligt resultat måste studiegruppens medlemmar allvarligt, oförtrutet och villigt försöka leva i Renhet, Försakelse och Broderlighet. Låt den studerande ta med sig till studiecirkeln rättrådiga och rena inflytanden, en förfinad intelligens och en brinnande önskan att lära känna den levande Sanningen, som Livets Mästare har i sitt förvar. Med blicken stadigt fäst på Ljusets och Kärlekens Herrar, ödmjuk, men full av förtroende – så må den sökande gå framåt, ståndaktig och ihärdig, till dess han från den Stora Boken når hän till den Levande Verkligheten där bakom.

”Dessa, båda delar utgör endast ett arbete av en pionjär, som med möda banat sig väg in i de nästan ogenomträngliga och hittills så gott som obeträdda urskogarna i det ockulta vetandets land. En början är nu gjord att fälla och med rötterna bryta upp vidskepelsens, fördomens och den självkära okunnighetens dödsbringande upas-träd, och meningen vore, att dessa båda delar skulle för forskaren kunna tjäna som en lämplig inledning till studiet av Tredje och Fjärde Delarna. Inte förrän teosoferna, vilka dessa böcker är tillägnade, ur sina föreställningar bortröjt allt det värdelösa bråte, som samlat sig under seklernas lopp, kan de omöjligt fatta den mera praktiska undervisning, som innehålls i Tredje Delen. Det beror följaktligen helt och hållet på det mottagande Första och Andra Delen röna å teosofernas och mystikernas sida, om dessa två sista delar någonsin kommer att utgivas, fastän de är nästan fullbordade."
DEN HEMLIGA LÄRAN, Vol. II, sid. 797–798 (Engelska original utgåvan 1888) Sv. Uppl. sid. 931–93, 1895.

B. P. WADIA

Översatt från Some Observations on the Study of The Secret Doctrine, 1921, utgiven av The Theosophy Company, Mumbai, India.