De Tre Grundsatserna

[Ur DEN HEMLIGA LÄRAN serien nr 1]


HELENA BLAVATSKY

© 1999 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

 FÖRORD

I denna HEMLIGA LÄRAN serie behandlar vi de teosofiska läror som är absolut nödvändiga att känna till om man skall kunna förstå teosofins filosofi. Utdragen kommer från de viktigaste och mest omfångsrika skrifterna av Helena Blavatsky, William Q Judge och Robert Crosbie. Vi förmedlar dessa textutdrag till alla dem som är villiga att studera och som längtar efter att lära känna den ursprungliga teosofin på ett grundläggande sätt.

Det första utdraget är hämtat från The Secret Doctrine, originalutgåvan från 1888  av Helena Blavatsky. Denna imponerande lärobok, en syntes av religion, vetenskap och filosofi,  som svarar på alla möjliga frågor i dessa ämnen. Den lägger fram ett fullständigt tankesystem som i grunden är sammanhängande och enhetligt. Detta tankesystem har sitt ursprung i den uråldriga Orienten. Den Hemliga Läran är både förvedisk och för-buddhistisk.

Detta första utdrag innehåller De Tre Grundsatserna, välkända i den forntida Visdomsreligionen. Här finner vi de filosofiska och metafysiska svar som teosofin ger på frågor om Gud, Den Gudomliga Lagen samt Själens Utveckling. Etiken i den Hemliga Läran är universell vilket  gör det möjligt för den studerande att vidga sin livssyn och fördjupa sin förståelse på alla livets områden.

Denna text används ständigt inom ULTs studiegrupper. Många års erfarenhet har bevisat dess värde och välgörande inflytande. Upprepat och omsorgsfullt enskilt studium av detta textavsnitt underlättar förståelsen av teosofins filosofi väsentligt. Ett ständigt framförande av dem vid sammankomster har hjälpt tusentals studerande till teosofisk insikt (gnosis) världen över. Så vi kan varmt rekommendera ett djupstudium av denna text.

UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen
den 21 Juli 1999
Utgivarna

 

DE TRE GRUNDSATSERNA

Gud-Lag-Varandet

Innan läsaren går vidare till att studera de stanzor [sånger] ur Dzyans Bok, som utgör fundamentet för detta arbete, är det alldeles nödvändigt att han får kännedom om de få grundläggande begrepp som ligger till grund för och genomtränger hela det tankesystem åt vilket han inbjudits att skänka sin uppmärksamhet. Dessa grundidéer är få till antalet, och på deras klara uppfattande beror förståelsen av allt det följande; vi uppmanar således läsaren att först göra sig förtrogen med dem, innan han fortsätter genomläsningen av själva arbetet.

Den Hemliga Läran uppställer tre grundsatser:

(a) En Allestädes Närvarande, Evig, Obegränsad och Oföränderlig PRINCIP, över vilken all spekulation är omöjlig, emedan den övergår mänsklig fattningsförmåga och endast skulle förkrympas genom något som helst mänskligt uttryck eller jämförelse. Den ligger helt och hållet bortom tankens räckvidd – den är, med Mandukyas ord, "otänkbar och onämnbar".

Läsaren kan, för att klarare fatta dessa idéer, utgå från den förutsättningen att det finns en absolut Verklighet, som föregår all manifesterad, relativ tillvaro. Denna Oändliga och Eviga Orsak - oklart formulerad i den gängse europeiska filosofins "Omedvetna" och "Ovetbara" – är den rotlösa roten till "allt som var, är eller någonsin skall komma att vara". Den är naturligtvis blottad på alla attribut och har i grunden ingen gemenskap med manifesterat, ändligt varande. Den är "Varat" snarare än Varandet (på sanskrit Sat) och ligger bortom all tanke eller spekulation.

Detta "Vara" symboliseras i den Hemliga Läran under två aspekter. Å ena sidan absolut abstrakt Rum, representerande ren subjektivitet, det enda som inget mänskligt sinne kan vare sig utesluta från något begrepp eller begripa i och för sig. Å andra sidan absolut Abstrakt Rörelse, representerande Obegränsat Medvetande. Till och med våra västerländska tänkare har visat att Medvetande är ofattligt för oss, skilt från förändring, och rörelse symboliserar bäst förändring, som är dess väsentliga kännetecken. Denna senare aspekt av den enda Verkligheten symboliseras även av uttrycket den "Stora Andningen", en tillräckligt tydlig bild för att ej behöva någon vidare förklaring. Sålunda är Den Hemliga Lärans första grundaxiom detta metafysiska ENDA ABSOLUTA – VARA – som av det begränsade förståndet symboliserats som den teologiska Treenigheten.
Det kan emellertid möjligen vara den studerande till hjälp, om några ytterligare förklaringar ges.

Herbert Spencer har nyligen så till vida modifierat sin agnosticism att han förklarar att den "Första Orsaken" – som av ockultisten riktigare anges som utgången från den "Orsakslösa Orsaken", det "Eviga" och "Ovetbara" – kan vara av väsentligen samma natur som det inom oss uppvällande Medvetandet: korteligen, att den opersonliga verklighet som genomsyrar Kosmos är den rena tankens väsensgrund (noumenon). Detta steg framåt från hans sida bringar honom väldigt nära den esoteriska och vedantiska läran.

Parabrahm (den Enda Verkligheten, det Absoluta) är fältet för Absolut Medvetande, dvs det Väsen som står utan allt samband med relativ tillvaro och där medveten tillvaro är en begränsningens symbol. Men så snart vi i tanken vänder oss från denna (för oss) Absoluta Negation, inträder en tvåfald i motsatsen mellan Ande (eller Medvetande) och Materia, mellan Subjekt och Objekt.
Ande (eller Medvetande) och Materia får emellertid inte betraktas, som oberoende verkligheter, utan som de två aspekter eller sidor av det Absoluta (Parabrahm) som utgör grundvalen för allt relativt Varande, vare sig subjektivt eller objektivt.

I betraktande av detta metafysiska tretal som den Rot från vilken all manifestation utgår antar den Stora Andningen å ena sidan karaktären av förkosmisk Ideation. Denna är fons et origo [källan och ursprunget] till kraften och till allt individuellt medvetande och meddelar den ledande intelligensen i den kosmiska evolutionens väldiga schema. Å andra sidan antar den karaktären av för-Kosmisk Rotsubstans (Mulaprakriti), den aspekt av det Absoluta som ligger till grund för naturens alla objektiva plan.
På samma sätt som den för-Kosmiska Ideationen är roten till allt individuellt medvetande, är den för-Kosmiska Substansen materiens underlag i de olika graderna av dess differentiering.

Härav bör framgå att motsatsen mellan dessa båda väsenssidor av det Absoluta är väsentlig för det "Manifesterade Universums" tillvaro. Skild från Kosmisk Substans skulle den Kosmiska Ideationen inte kunna manifestera sig som individuellt medvetande, emedan det blott är genom ett materiellt redskap som medvetandet "jag är jag" uppkommer; ett fysiskt underlag är nämligen nödvändigt för att vid ett visst stadium av differentiering uppfånga och till en brännpunkt samla ljuset från det Universella Medvetandet. Sammalunda, skild från Kosmisk Ideation skulle den Kosmiska Substansen förbli en tom abstraktion, och inget framträdande av medvetande skulle kunna äga rum.

Det "Manifesterade Universum" är sålunda genomträngt av en tvåfald, som är, så att säga, själva väsendet för dess EX-istens som "manifestation". Men liksom de motsatta polerna subjekt och objekt, ande och materia blott är väsenssidor av den Enda Enheten, i vilken de sammanfattas, finns det i det manifesterade Universum "något" som sammanbinder ande med materia, subjekt med objekt.

Detta något, för närvarande okänt för västerländskt abstrakt tänkande, kallas av ockultisten Fohat. Det är "bron", med hjälp av vilken de i den "Gudomliga Tanken" existerande "idéerna" får sitt uttryck i den Kosmiska substansen såsom "naturlagar". Fohat är sålunda den Kosmiska Ideationens inneboende dynamiska energi; eller, sedd från en annan sida, den intelligenta förmedlaren, den ledande kraften i all manifestation, "Gudomstanken" överförd och gjord uppenbar genom Dhyan-Chohanerna, den synliga världens Arkitekter. Sålunda härleder sig vårt medvetande från Anden eller den Kosmiska Ideationen; från den Kosmiska Substansen härrör däremot de olika redskap i vilka detta medvetande individualiseras och uppnår självmedvetande eller självreflektion; emedan Fohat i sina olika uppenbarelseformer är den hemlighetsfulla länken mellan Medvetande och Materia, den livgivande princip som elektrificerar varje atom till liv.

Följande sammandrag bör ge läsaren ett klarare begrepp om det föregående:
    (1) DET ABSOLUTA,vedantinernas Parabrahm eller den Enda Verkligheten, SAT, vilken, såsom Hegel säger, är både absolut Varande och Icke-Varande.
    (2) Den första manifestationen, det opersonliga och, enligt filosofin, omanifesterade Logos, förelöparen till det "manifesterade". Detta är den "Första Orsaken", de europeiska panteisternas "Omedvetna".
    (3) Ande-materia, LIV, Världsanden, Purusha och Prakriti, eller det andra Logos.
    (4) Kosmisk Ideation, MAHAT eller Intelligens, den Universella Världssjälen; materiens Kosmiska Väsensgrund (noumenon), underlaget för de intelligenta verkningarna i och av naturen, också kallad MAHA-BUDDHI.

Den ENHETLIGA VERKLIGHETEN och dess tvåfaldiga aspekter i det begränsade Universum.

Den Hemliga Läran påstår vidare:
(b) Universums eviga tillvaro i dess helhet såsom ett obegränsat plan, periodiskt "skådeplatsen för otaliga Universum, oupphörligt uppstående och försvinnande", som kallas "de manifesterande stjärnorna" och "evighetsgnistorna". "Pilgrimens evighet" är såsom ett blinkande av Självtillvarons Öga (Dzyans Bok). "Världarnas framträdande och försvinnande liknar tidvattnets regelbundna stigande och fallande".
Denna Den Hemliga Lärans andra grundsats innebär den absoluta allmängiltigheten av den periodicitetens lag – lagen om stigande och fallande, ebb och flod – som den fysiska vetenskapen har iakttagit och antecknat inom naturens alla områden. En omväxling sådan som dag och natt, liv och död, sömn och vaka är ett faktum så allmänt, så fullkomligt universellt och undantagslöst att det är lätt begripligt varför vi däri ser en av universums orubbliga grundlagar.

Slutligen lär Den Hemliga Läran:
(c) Alla Själars i grunden fullständiga identitet med den Universella Över-Själen, den senare själv en aspekt av den Okända Roten, samt den för varje Själ – en gnista av den förra – obligatoriska pilgrimsfärd genom Inkarnationscykeln (även kallad "nödvändighetscykeln") i enlighet med den cykliska och karmiska lagen, under hela perioden. Med andra ord: ingen rent andlig Buddhi (gudomlig Själ) kan ha en självständig (medveten) tillvaro, innan gnistan, som utgått från den Universella Sjätte principens (eller ÖVER-SJÄLENS) rena Väsen, har (a) passerat genom alla elementala former av den nu pågående manvantarans fenomenella värld samt (b) förvärvat individualitet, först genom naturlig impuls och sedan genom självålagda och självuttänkta bemödanden (hämmade blott av dess karma) – och på så sätt uppstigit genom alla grader av intelligens, från det lägsta till det högsta Manas, från mineralen och växten upp till den heligaste ärkeängel (Dhyani-Buddha). Denna för den esoteriska filosofins karaktär så betecknande lära erkänner inga andra privilegier eller särskilda gåvor hos människan än dem som vunnits av hennes Jag genom personligt bemödande och egen förtjänst under en lång serie av metempsykoser och reinkarnationer


HELENA BLAVATSKY
The Secret Doctrine, 1888, Originalutgåvan.

Översatt från H P Blavatskys The Secret Doctrine vol I, sid 14-17. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1964, Faksimilutgåvan.

_______________________________________________________