En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 2011 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net
2012 –
Mayakalendern och Teosofin
MÖJLIGHET ELLER
KATASTROF.
DET
GÅTFULLA MAYAFOLKET, PROFETIOR OCH BLAVATSKYKODEN
av Peter Bernin
Föredrag hållet på
Livsfilosofiskt Forum,
Klaragatan 7 i Malmö den 6 april 2010, kl 19.30.
Nr 51 • Serie
5 • Online versionen den 21 juli 2011 • ISSN 1401-3835

[I denna
utskrift har en del redigering gjorts från
MP3 inspelning/videoinspelning nr
2 för att göra
föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING
Goder afton, mina damer och mina herrar och hjärtligt välkomna till
Livsfilosofiskt Forum på Klaragatan. Denna tisdagsafton är vigd
speciellt åt detta äventyr med Peter Bernin, och jag lämnar över ord
och bild till föredragshållaren. Vi ger honom en stor varm applåd och önskar
honom hjärtligt välkommen till Livsfilosofiskt Forum.
Peter Bernin:
Tack.
Jag skulle vilja innan vi sätter igång, att vi tar en kort treminuters
meditation tillsammans. Så om ni vänligen sätter er bekvämt och sluter
ögonen och tänker på AUM-ljudet som en representant för universums Kraft, och
låter den komma in i våra hjärtan. Vi tänker med tacksamhet på att vi kommit
till människoriket, och vi tänker på det ansvar vi måste ta för våra
handlingar, och hur dessa kan skapa fred på jorden och frid i sinnet.
[Tre minuter senare]
Ja, då
kommer vi långsamt tillbaka till Klaragatan 7.
Som ni vet
ska vi tala om Mayafolket ikväll. Först kommer jag att berätta om
Mayafolket i allmänhet och senare vad som kan tänkas hända 2012 den 21
december enligt Mayakalendern. Det finns väldigt många teorier kring
detta speciella årtal. Jag har lagt upp detta föredrag i två delar. I första
delen kommer jag kortfattat att tala om platser som har att göra med
Mayafolket kulturellt sett, och beskriva hur några av deras tempel ser ut
idag, deras ceremonier, deras hieroglyfer, deras hantverk, deras gudar,
deras räknesätt, deras heliga bok Popul Vuh, deras astronomi, deras
astrologi.
I andra delen kommer jag att beskriva de sju mest vanliga
teorierna kring Mayakalendern och hur de kan tänkas påverka oss. Vi kommer
att ta del av dessa förklaringar och de olika tidpunkter som är kopplade
till respektive teori. Därefter blir det en frågestund.
Om vi börjar lite lätt i Sverige så hade Liljevalchs Konsthall 1953 för
första gången en utställning om Mexikansk konst från Forntid och Nutid.
I denna lilla broschyr, som ni ser, vilken utgavs i samband med utställningen, stod det
följande beskrivning:
En exposé
över 3 500 års mexikanska konst kommer under september och
oktober att visas i Liljevalchs konsthall i Stockholm. Det blir
den största och märkligaste utställning av utomeuropeisk konst som
någonsin gästat Sverige. Ett strålande urval av fornmexikansk
skulptur, keramik, guld- och silverarbeten (m.m.) ur offentliga och
enskilda samlingar i Mexico och U.S.A. berättar om de gamla
indiankulturernas mäktiga formvilja. Mexicos kolonialkonst, den
nutida folkkonsten med dess energiska rytmer och färger, våra dagars
stora mexikanska målare Rivera, Orozco, Siqueiros och Tamayo samt den
moderna grafiken, utfyller det rika materialet – ett budskap från
en sällsam och fascinerande bildvärld.

Fig. 1. Broschyromslaget till
utställningen 1952 i Stockholm.
Intresset har alltid varit mycket stort i Sverige för Mayakulturen i huvudsak
från Mexiko och Guatemala. Jag kommer under föredragets bildvisning att varva med att citera ur spännande
böcker och artiklar som har anknytning till Mayafolket på olika sätt, och mina egna möten
med denna märkliga kultur. Vi kommer att se att Mayafolket levde i Mesoamerika
eller Mellanamerika och vi fokuserar på Mayafolket även om andra indianfolk
kommer att nämnas.
Jag kan också berätta att jag har studerat Mayakulturen under 45 års tid, allt
ifrån dess konst, litteratur, hieroglyfer, astronomi, astrologi, och
matematik.
Mayakalendern har den senaste tiden blivit väldigt populär, speciellt med
Carl Johan Callemans
idéer.
Den inre mystiken kring det gåtfulla mayafolket är spännande när man
försöker förstå varifrån mayafolket kommit, och den mängd olika
fornlämningar som finns kvar. Vi har också förmånen här i Sverige att ha en
svensk översättning på Popul Vuh, Mayafolkets heliga bok. De länder
som är kopplade till Mayafolket är Mexiko, Guatemala, Belize, Honduras, El
Salvador, Nicaragua. Mayafolkets mest aktiva period är ungefär 1000 före vår
tideräkning fram till 1200-talet. Spanjorerna kom dit på 1500-talet och mer
eller mindre brände upp och förintade hela kulturen, förutom de heliga
stenmonumenten.

Fig. 2. Poster med en klassisk Maya-mask 2011.
2012
– MÖJLIGHET ELLER KATASTROF
ENLIGT MAYAKALENDERN
Mayaindianerna eller Maya syftar på befolkningen bland de
mest framträdande av de historiska Mesoamerikanska civilisationenerna,
Mayakulturen, syftar fortfarande på de mayatalande folken som än i dag lever
i samma områden. Maya var egentligen en rad olika folk med samma religion
och kultur som talade något av de 40 olika mayaspråken. Mayaindianernas
utbredning täckte ett brett område i södra Mexiko där delstaterna Chiapas,
Campeche, Yucatan, Quintana Roo och Tabasco
ingår. De fanns också i en del andra centralamerikanska länder som
Guatemala, Belize, Honduras, El Salvador och Nicaragua.
Mayaindianerna var inte ensamma om makten i Mesoamerika, utan delade den med
bl.a. manguer och huastker, azteker, olmeker och chol som var andra
mesoamerikanska folkslag. Dessa folkslag kom troligtvis från Sibirien
bland de
migrerande
asiatiska
nomadfolken,
som mellan 15 000 fvt och 8 000 fvt
utnyttjade den dåvarande landbryggan över Berings sund
mellan dagens Ryssland och Alaska.

Fig. 3. Ceremoniella
ritualer inne i ett tempel.
Ett ursprungligt mayafolk hade under århundraden
kommit att isoleras i olika stammar, som för övrigt ofta levde under
skiftande betingelser. Maya hade sin kända storhetstid under åren 250-950
(e. Kr).
Då hade man uppnått ett storslaget civiliserat samhälle med mäktiga tempel
och pyramider.
För att
förstå vad som hände med mayafolket och ”mysteriet” bakom deras mystiska
försvinnande blir lättare om man skiljer de två slagen av mayafolk åt: De
arkitektoniska mayas, det vill säga, de som byggde de monumentala pyramiderna som idag
fortfarande finns, och de historiska mayas det vill säga, de mayas som Hernan
Cortez och de andra conquistadorerna ”erövrarna” träffade vid
Yucatans kust.
Mayaindianerna byggde monumentala pyramider från
den förklassiska perioden (ca 1000 f. Kr-320 e. Kr) som Nakbé, San
Bartolo i Norra Peten Guatemala, och vidare genom den klassiska perioden
(320-1000 e.Kr). De byggde även städerna Tikal, Palenque,
Copán, Uaxactún Rio Azul och Ceibal. I den
Postklassiska perioden (1000-1687 e.Kr) började en stor utveckling av
navigation bland mayafolken. Städer som Tulúm, Xel-Há, Polé
(Xcaret) fungerade som huvudhamnar och kopplade en stor del av det
Karibiska havet till Yucatanhalvön samt Belize, Guatemala och
det fruktbara området Sula i norra Nicaragua. En avgörande faktor i
denna utveckling var det inflytande indiangruppen ”putunes” gjorde.
De var maya-chontales från södra Tabasco i ett område fullt av insjöar och
floder som Grijalva och Usumacinta. Detta betydde att
mayafolket var duktiga navigatörer. En gren av putunes kallade
Itzaes bosatte sig i Polé Qintana Roo och 918 erövrade de staden Chichén
i Yucatan för att bli Chichén Itzá.
Mayafolken försörjde sig på jordbruk,
biodling och fiske. Nationalgrödan var majs, men även bönor, tomat, paprika
och squash odlades. Majsen var den viktigaste basfödan och hade även en stor
kulturell och religiös betydelse. De odlade alla grödor på ett och samma
ställe för att undvika att jorden utarmades i det ohälsosamma klimatet.
Mayaindianerna levde under flera tusen år
och deras ättlingar finns som sagt kvar än idag, men det löst sammanhållna
mayanska ”riket” tog definitivt slut i och med den spanska erövringen av
Centralamerika på 1500-talet. Det sista mayanska
kungadömet intogs dock så sent som 1697. Mayaindianerna drabbades i stor
utsträckning av spanjorernas tvångskristnande. Missionärerna brände deras
skrifter och förstörde många gamla tempel för att bygga katolska kyrkor
ovanpå ruinerna.
Vissa gamla mayanska
traditioner lever vidare än idag hos de gamla mayaindianernas ättlingar.
Dessa lever kvar på Yucatanhalvön och i Guatemala, där de bor i små byar som
ser ut ungefär som för tusen år sedan. De har även kvar delar av sin gamla
religion, men den har fått en stark katolsk prägel. Många urinvånare känner
sig fortfarande förtryckta och diskriminerade. Deras levnadsvillkor är
generellt sett mycket sämre än hos den övriga befolkningen.
Fig. 4. Mayakrigare blir påklädd. |
Fig.
5. Mayaindianer gör upp en offereld. |
Jag kommer som sagt att varva med att citera ur några spännande böcker som har
anknytning till Mayafolket på olika sätt. Den första boken som
påverkade mig var Fornamerikas Konst av Sigvald Linné och
Hans-Dietrich Disselhoff, där står följande intressanta rader nedskrivna
av Linné, en av världens främsta kännare av mayakulturen och tidigare
chef för Statens etnografiska museum i Stockholm:
Mayaindianerna har med fog kallats gåtornas folk. Trots att många
framstående forskare träget arbetat under ett sekel, har deras
brottning med problemen gett förvånansvärt klent resultat. Hur, var
och när uppstod denna världens främsta stenålderskultur; varför övergavs
alla de äldsta, klassiska stadsstaternas ståtliga städer, utsmyckade av
överdådigt skickliga skulptörer; vad meddelar världens vackraste och
mest komplicerade hieroglyfskrift inhuggen med stenverktyg med makalös
säkerhet; hur kunde samtidens främsta astronomer utan instrument göra
beräkningar av världsrymdens rytmiska fenomen, som slår vår tids fackmän
med häpnad och var hade de rutinerade murmålarna utbildats och var hade
keramikerna lärt sin konst? Problem som inte blivit lösta och frågor,
som inte besvarats.
... Vi kan inte svara och
förklara, endast konstatera att stora städer eller rättare religiösa,
kulturella och administrativa centra i små stads- stater av jordbrukare
växte upp i ett område, som i dag är det av alla tänkbara det minst
inbjudande. Denna från början gåtfullt färdiga kultur kan liknas vid en
växt, importerad från ett okänt land och redan i full blomning. Allt
tyder på att fred och frid i stort sett rådde inom mayanernas isolerade
värld.
... Mayafolket har kallats
Amerikas greker för sin måttfullhet och för sin höga, främst
intellektuella kultur Den ännu till största delen olösta
hieroglyfskriften, med genomgående nästan helt abstrakta tecken, visar
en förvånansvärd konstans i tid och rum trots att tecknen är
utomordentligt invecklade. Det torde knappast finnas någon skrift som
överträffar mayafolkets i skönhet. Den ställde de största krav på de
skriftlärde. För dem gällde det inte bara att vara skrivkunniga och
känna innebörden av varje element och hur de skulle kombineras för att
bilda begrepp eller namn, utan de måste även vara goda konstnärer och
skickliga hantverkare. När man högg i sten fick man inte hugga fel.
Om alla inskriptioner och om
de tre bevarade böckerna – nitiska spanska missionärer brände många
tusen – kommer att kunna läsas, blir det knappast några sensationella
avslöjanden. Sannolikt innehåller de i symbolform uttryckta tankar,
huvudsakligen prästastronomernas forskningsresultat och deras praktiska
användande av astrologerna samt uppgifter om gudar och religiösa
ceremonier. Codexarna har delvis karaktären av almanackor för spådom om
gudomlig intervention i människornas angelägenheter, om sjukdom som
straff för försyndelser mot makter, som endast prästerna kände, och om
lämplig botgöring.
Som astronomer överträffade
dessa stenåldersmän alla samtida folk i hela världen. Intresset för
astronomi, astrologi och matematik var så allt uppslukande lidelsefullt,
att det fick religiös karaktär. Genom kontinuerliga observationer under
långa tidrymder nådde de utan precisionsinstrument resultat, som slår
vår tids fackmän med häpnad. Deras nutida kolleger står frågande inför
de gamla mästarnas enastående resultat. De begagnade vid matematiska
beräkningar vigesimalsystemet: varje högre enhet är 20 gånger den
närmast lägre. De använde ett tecken för o (noll), i det fallet var de
tusen år före sin tid. Kalendern bygger på en kombination av siffror och
namn. Först efter 52 år återkommer en dag med samma nummer och namn. Den
utgår från ett mystiskt datum i en fjärran urtid, den 14 oktober år 3113
f. Kr., och den är en triumf för abstrakt tänkande. Det finns
mayaforskare som gjort gällande, att kalenderns konstruktion och kanske
även skriften kan ha varit ett verk av en enda överlägsen prästastronom
och matematiker, ett nästan övermänskligt snille, som bearbetat
generationers systematiska observationer.
I städerna fostrades inte
bara administratörer, skriftlärde, astronomer och astrologer, vilka
senare slog mynt av de stjärnkunnigas visdom, utan även arkitekter och
konstnärer. Utsökta lerkärl formades och dekorerades med suverän
skicklighet. Av trä, ben, musselskal eller sten förfärdigades vackra
föremål av varjehanda slag, ofta lysande resultat av världens främsta
stenåldersfolk. Textilkonstnärernas prestationer känner vi endast
indirekt genom avbildningar av prästkonungar och deras hov. I praktfulla
klädnader och utsökta fjäderprydnader möter vi dem på steler, reliefer,
murmålningar och lerkärl. Dräkter och prydnader återges med minutiös
noggrannhet, och om deras prakt och förfining kan ingen tvekan råda. Monumentalarkitekturen utgörs inte bara av
pyramider uppbärande tempel, gudarnas boningar, utan även av byggnader
som kallas palats.
Den historiska staden Chichén Itzá är en
arkeologisk plats i sydöstra Mexiko cirka 100 km sydväst om Cancun på
norra Yucatánhalvön. Platsen upptogs 1988 på UNESCO:s världsarvslista och
den 7 juli 2007 blev den utsedd till ett av världens sju nya underverk.
Om vi ser på en del mayaplatser så är nog den mest kända mayaplatsen
Chitzen Itza
som ligger på Yucatanhalvön. Detta tempel sammanfattar
på många sätt det speciella med allt som har att göra med Mayakulturen.
Här ser vi dem i kapacitet av arkitekter, skapare av hieroglyfer, observatörer
av planeternas omloppsbanor, såsom initianter i mysterierna och
pyramidbyggare.

Fig. 6. El Castillo, Kukuclan
templet. |

Fig. 7. Karta över Chichen Itza. |

Fig. 8. Juego de Pelota. |

Fig. 9. Los Guerreros.
|

Fig. 10. Ossuary.
|

Fig. 11. Caracol.
|
Staden bär spår av två olika kulturepoker, en
maya- och en
itzá-epok.
Staden var betydande redan under klassisk mayansk tid, c:a 600–900. På
900-talet invaderades den av
itzáfolket.
Chichén Itzás storhetstid slutade omkring
1400. Ruinerna av staden påträffades i djungeln på 1800-talet och sedan dess
har flera tempel delvis restaurerats, till exempel det ståtliga Krigarnas
tempel, ett pyramidtempel med omgivande kolonnader. Man kan här även
beskåda ett flertal reliefer som framställer den befjädrade ormen,
Kukulcan identisk med aztekernas Quetzalcóatl. Längs kanten på
Kukulcán-templet kan man vid vårdagjämningen beskåda det märkliga
skådespelet att guden kommer krälande ned från himlen och fortsätter i
riktning mot en
cenote,
vattenhål, där offerceremonier var brukliga.
Mycket av arkitekturen i Chichén Itzá är
fortfarande bevarad eller restaurerad. Bland framstående byggnader kan
nämnas:
- Bollplanen - Juego de
Pelota, stor arena för bollspel med stor åskådarläktare, cirka 166 x
68 m, bredvid finns även en Tzompantli, en sorts hylla för
uppvisning av skallar.
- Slottet - El Castillo,
troligen den mest kända byggnaden med en höjd på cirka 30 m, 9 terrasser
(som representerar de 9 himlavärldarna i mayatron) och 365 trappsteg
till toppen där templet tillägnad Kukulcan ligger.
- Krigartemplet - Los
Guerreros, rikligt dekorerad med ansiktsmasker, vid slutet på
trappan som leder mot toppen finns en altare tillägnad guden Chaac
Mool.
- Tusen pelare - Mil
Columnas, ett stort torg omgivet av många pelare.
- Ossuary,
pyramidformad gravbyggnad för högste prästen.
- Observatoriet - Caracol,
observatoriebyggnad med det karakteristiska snäcktornet.
- Kyrkan - Iglesia,
litet tempel dekorerat med ansiktsmasker tillägnat guden Chaac.
- Nunne husen - Las Monjas,
egentligen förvaltningsbyggnader.
House of the hidden writing - Akab' Dzib, ett palats med hieroglyfiska
inskriptioner.
Det som är speciellt med Mayafolket är att de
är religiösa, konstnärliga, de är matematiker med eget räknesätt, astronomer
med stor kännedom om olika planeter och deras omloppsbanor, de är
pyramidbyggare. De kan bygga pyramider precis som egypterna.
Mayafolket har dessutom byggt hundratals städer runt omkring i Mesoamerika.
Många av dessa har varit begravda tills spanjorerna kom på 1500-talet och
började gräva fram dem. Vi har en tidräkning som hos Mayafolket sträcker sig
1 000 år före vår tidräkning till 1200-talet, och är den tid som är allmänt
känd bland arkeologer som studerar den här kulturen. Men den tiden är
sannolikt inte den korrekta. Det finns 40 olika typer av Mayaspråk.
Quiche-maya
är ett av de stora språken.

Fig. 12. Omslagsbild från Etnografiska
Museets katalog Maya – Det Gåtfulla folket
Det som är allmänt känd bland
arkeologer och annat folk som studerar den här kulturen är att tideräkningen
inte stämmer riktigt. Hela Centralamerika eller Mesoamerika är ju full av
fornlämningar, för er som har varit där vet ju hur det ser ut, och vi som
inte varit där, men ändå studerat det på avstånd ser ju att det har varit en
storkultur. Det gåtfulla folket är namnet på en utställning som fanns
i Stockholm 1969, som handlade om Guatemala och mayafolket och där man i
Sverige var mycket snäll och gav tillbaka alla våra artefakter som
kommit till Sverige på tveksamma vägar. Man menade utifrån FN att varje land
ska lämna tillbaka allt material som inte tillhör ens kultur. Jag har
framför mig en katalog med allt som fanns med på utställningen, allt från
rökelsekar till mindre statyer
osv.
När det gäller Mayafolket överhuvudtaget så kan man fråga sig: Vad är det
egentligen som den här kulturen vill? Var kommer de ifrån?
Här på bilden ser vi ett 15 tal mycket speciella
platser som är värda att besöka.

Fig. 13. Karta över de mest
intressanta Maya platserna i Mesoamerika.
Spridningen av Mayakulturen finns på andra platser men i huvudsak finns de
här.
En typisk invigd, en ormgud, som illustreras med fjädrar och ormar
Quetzo-Cohuatl, och kallas inom hinduismen för Nagas. Ormguden
rör sig på många olika plan, den har en mängd olika namn inom den esoteriska
läran. HPB skriver i sin Teosofiska Ordbok:
Quetzo-Cohuatl (mex).
Ormguden i de mexikanska skrifterna och legenderna. Hans stav och andra
”bomärken” visar att han var en stor forntida Initierad, som kallades
för ”Ormen” på grund av sin visdom, sitt långa liv och sina krafter.
Till denna dag uppkallar Mexikos ursprungliga folkstammar sig själva
efter namnen på olika reptiler, djur och fåglar.

Fig. 14.
Quetzo-Cohuatl,
Ormgudens huvud från Teotihuacán.
Det som är speciellt
med hela Mayakulturen är ju att de sträcker sig runt hela Mesoamerika. Om vi
tittar på kartan så ser vi Haiti ute i havet inte långt från
Yucatanhalvön. New Orleans ligger i närheten där det också nyligen
inträffat en stor oljekatastrof. Blir det ytterligare en stor katastrof
eller ges det extraordinära möjligheter den 21 dec 2012 i detta område? Vad
är det som kommer att hända? Hur utsatt är Mexiko eller Guatemala
eller de platser som ligger där? Betyder tidpunkten 2012 överhuvudtaget
något? Kommer mayakulturen att försvinna? Jag tror ju inte alls det men vi
får väl se.

Fig. 15. Karta som visar på den triangel som bildas mellan Haiti, New
Orleans och den rektangulära Mayasfären.
[10
minuters video om Mesoamerika visas, därefter
fortsätter första delen av föredraget]
Jag vill nu läsa ett längre
stycke ur Förordet till Popul Vuh som beskriver mayafolkets magiska
och ockulta kultur som är så viktig att förstå, för att kunna ta till sig
det gåtfulla mayafolkets natur. Gunilla Hultgren skriver:
Popol Vuhs skapelsemyt har många paralleller i andra indianska
skapelsemyter och även i arkaiska myter på andra håll i världen.
Ordet myt har ju i vårt språk fått en bibetydelse av någonting som inte
är riktigt sant, något uppdiktat som inte beskriver verkligheten. I de ”primitiva”,
det vill säga, de traditionella och arkaiska samhällena, anses myten däremot
berätta den absoluta sanningen,den återger den ursprungliga och
heliga historien om hur allt kom till i begynnelsen, i en tid som ligger
bortom den vanliga profana tiden.
Den utgör grunden för socialt liv och kultur, lägger ut ett mönster för livet och
tillhandahåller modeller för individens uppförande och uppfattning av
liv och död, alla de existentiella frågor som berör livets mening och
människans plats i universum. I mer eller mindre komplicerad form
återfinner man ett mönster i de flesta skapelsemyter över hela världen.
Skapelsemyten skildrar ett paradisiskt tillstånd. På den tiden kände man
inte till döden. Människorna förstod djurens språk och levde i fred med
dem. De behövde inte heller arbeta, rikligt med mat fanns överallt.
Också människorna förstod varandra, de hade ännu inte skilda språk. Men
på grund av en viss mytisk händelse, en katastrof eller ett ”fall”,
slutade denna tid och människorna blev som de är idag. Himmel och jord
var under denna mytiska tid antingen ett eller stod varandra så nära att
man kunde nå upp till Himlen genom att klättra uppför ett högt träd
eller stiga upp på ett berg. Gudarna kom ner till jorden och blandade
sig med människorna och hjälpte dem. Folket på den tiden kännetecknades
av odödlighet, spontanitet och frihet, förmågan att uppstiga till Himlen
för att tala med gudarna, vänskap med djuren och kunskap om deras språk.
Den ende som i vår tid fortfarande besitter dessa kunskaper är
schamanen, som på så sätt blir en bro mellan den skapande mytiska
tiden och det samhälle han lever i.
Myten, vars källa en gång var en schamans extatiska
upplevelser, är det instrument som används för att hela det som är
splittrat, för att läka sjukdom, lösa konflikter osv. Därför måste myten
felfritt kunna reciteras, memoreras om och om igen. Schamanen är
experten inom detta område, eftersom han är den ende som genom sina ”resor”,
då han lämnar kroppen och i anden [andliga astralkroppen] beger sig
tillbaka till den mytiska tiden och det skapande tillståndet, har egen
erfarenhet av det som berättas. Schamanen är den som förvaltar den
muntliga traditionen, han besitter en ovanlig förmåga att minnas och
memorera och utövar en självbehärskning långt över genomsnittets.
Schamanen
är specialisten och hans kunskap handlar om mystiska erfarenheter och
djupa insikter i naturens och människans väsen.
Schamanen
kan alltså fortfarande uppstiga till Himlen, förstå djurens språk,
behärska elden så att den inte skadar honom och vägleda de döda
själarna, ja, till och med ibland kalla dem tillbaka till livet. När
schamanen är i trance använder han ett hemligt språk, speciellt
fåglarnas läten. Han talar med en hög gäll röst, i falsett, imiterar
olika fåglar, samma röst som han använder för att sjunga magiska
besvärjelser. I de ”primitiva” samhällena symboliserar djuren en
hemlig och andlig kunskap, de har en djup kännedom om Livet och
Naturen och känner till hemligheten med ett långt liv och odödlighet.
Genom att gå in i djurens värld får schamanen ta del av insikter som
människan glömt för länge sedan när den mytiska tiden tog slut. Denna
kommunikation med djuren tillhör ett förstadium i schamanens extas,
först när han har talat med djuren kan han lämna sin kropp för att
anträda sin långa ”resa”. Denna vänskap med djuren befriar honom alltså
från den ”falla mänsklighetens” villkor och återför honom till den
mytiska skapande tiden.
I många kulturer sker uppstigandet till Himlen med hjälp av en fågel, som också
blir en symbol för schamanen och uttrycks med fågelmasker, fjäderdräkter
m.m. Många berättelser finns upptecknade om dessa uppstigningar och
resor. Hos flera indianfolk i Mexiko är en människas öde förbundet med
hans naguale, som tagit gestalt i ett djur eller en fågel. Genom
att ensam gå ut i skogen och sova bland fåglar och djur får en människa
kontakt med sin naguale, som han antingen möter i en dröm eller
konfronteras med när han vaknar. Med denne ska han sedan uppehålla en
livslång kontakt. Somliga människor kan också förvandla sig till sin
naguale på samma sätt som Gucumatz i Popol Vuh förvandlade
sig till en örn, en orm och en jaguar. Naguales kan också bli
osynliga och blixtsnabbt förflytta sig från en plats till en annan. När
en människa dör så dör också hennes naguale.
...[det] finns mycket skrivet om just sökandet efter lärjungens
naguale, och de hårda prov detta ställer honom inför. Totem
är ju ett begrepp som förvanskats och misstolkats på många sätt, men det
innebär i sin ursprungliga betydelse något liknande, ett förbund eller
rättare sagt en verklig släktskap mellan en klan (en släkt) och ett
visst djur; de är av samma kött och blod och djuret ger människorna
krafter som de inte själva besitter.
Initiationen till schaman
innebär en djup kris, något som närmar sig gränsen för galenskap. Utan
denna kris kan ingen bli schaman, den tjänar som en mystisk invigning
som handlar om att konfronteras med döden och återuppstå. Den innebär en
tid av isolering och hårda prov som närmar sig tortyr. Den blivande
schamanen utlämnas till gudomliga och demoniska krafter, det vill säga,
han döms till en nära förestående död. Först när han har bestått dessa
prov, upplevelsen av att ha sett döden ansikte mot ansikte, kan hans
gamla människa dö och en ny födas, det vill säga, en schaman. Det
psykiska kaos som han under krisen befinner sig i har sin mytiska
motsvarighet i det kaos ur vilket jorden föddes. I de arkaiska och
traditionella samhällena är det symboliska återvändandet till kaos
nödvändigt för varje ny skapelseakt, också sådden och skörden föregås
ofta av kollektiva riter som bland annat gestaltar det förkosmiska kaoset.
I hopi indianernas
skapelsemyt, liksom i många andra indianska myter, förstördes den ena
världen efter den andra för att en ny skulle kunna skapas. I sina riter
gestaltar de allt detta, de olika världarna och det kaos som föregår och
avslutar varje värld, för att så småningom stiga fram som pånyttfödda i
denna den fjärde världen.
Man kan lätt förstå att
Mayafolket idag är äkta schamaner, invigda i de magiska Mysterierna som
är likadana världen över.
Vad vill detta mystiska folk?
Jo, den vill att vi människor ska förädla oss. De vill att vi ska bli bättre
människor. De vill att vi går in på djupet av vårt väsen. De vill att vi
skall lära känna oss själva. Hela deras kultur bygger på hur jag som
schaman, mystiker, sökare, eller som invigd ska finna mig själv.

Fig. 16.
Bokomslaget till Popol Vuh och en ung maya-kvinna.
Och så fortsätter det
gåtfulla Mayafolkets strävsamma väg. Hur vi människor blir skapta och hur
vårt medvetande stegvis utvecklas och hur vår intuition slutligen tar över.
Allt eftersom vi vandrar vidare på vägen.
[ Ännu en
kort video på 10 minuter visas]
Ingen vet med bestämdhet hur det
såg ut i Mayalandet innan spanjorerna kom hit på 1500- talet. Det är bara
spekulationer. Det enda vi har kvar är ruinerna och deras svårtydda
hieroglyfer.
Nu kommer vi till de berömda
hieroglyferna. Dessa är kopplade till indianernas sätt att kommunicera.
Forskarna har jobbat i många år för att komma fram till vad de betyder, och
hur hieroglyferna hänger samman. Det är inte en person som knäckt koden,
utan det är ett dussin personer som i olika omgångar har löst det här med
hieroglyferna, men innan vi kommer till dem så har jag en sista läsning från
Popul Vuh som säger. Det är några strofer därifrån som jag tycker är
lite speciella:
Schamanen har också en
förmåga att se genom tid och rum. Eskimåerna kallar schamanen ”han som
har ögon”. Också i Popol Vuh har de första människorna denna
förmåga tills gudarna lägger en dimma över deras ögon för att de bara
ska kunna se det som är nära, det vill säga, så som människorna ser
idag. ”Över deras ögon lade då Himlens Hjärta en dimma, som skymde
deras blick, som när man andas på en spegel. Så blev deras ögon skumma
och de kunde bara se det som var nära”
De kunde bara se det uppenbara.
Tidigare var människan en mer clairvoyant varelse. En person som kunde se på
avstånd. Kunde se in i olika dimensioner, i olika världar som var befolkade
av diverse elementala astrala väsen.

Fig. 17. Mayafolkets märkliga hieroglyfer uthuggna i sten
Hieroglyferna finns både uthuggna i sten och nedskrivna i deras heliga texter – olika Kodex.
Mayaskriften bestod av ett drivet och detaljrikt
utarbetat uppsättning av glyfer, som noggrant målades på keramik,
väggar eller kodexarnas bark-papper, skars ut i trä eller sten, eller
utfördes som stuckatur. Skurna och gjutna glyfer målades, men färgen
har sällan överlevt. En ryska, som
heter Tatiana Proskouriakoff, har slutligen bidraget
med att vi nästan förstår hieroglyferna. I dag
(2010) kan drygt 75 % av mayansk skrift läsas med varierande säkerhet,
tillräckligt för att ge en begriplig idé om dess struktur.
Det gamla mayafolket var besatta av tidens gång och hade ett komplicerat
samverkande system av olika kalendrar: för rituella ändamål,
för datering och för astronomiska beräkningar.
Kalendersystemet var en av mayas största uppfinningar, som de kända
astronom-prästerna kom på, när de studerade månen, stjärnorna
och solen tack vare dessas koppling till den gudomliga sfären och för
den praktiska nytta kalendern kunde bidra med inom jordbruket och andra
samhällsfunktioner.

Fig. 18.
Solstenen
(aztekisk kalender) hittades år 1790 mitt i Mexico City. Diameter 3½
m, vikt 12 ton,
denna sammanblandas ofta med
Mayakalendern.
Aztekkalendern användes av aztekerna och var av samma slag som
många andra folk i Mesoamerika höll sig till: En rituell
kalender om 260 dygn,
tonalpohualli,
som bestod av 13 stycken 20-dygns ”veckor” och en 365 dygns solårskalender,
xihuitl, om 18 stycken 20-dygnsperioder plus 5 stycken extradagar. Dessa två kunde
sedan kombineras till en stor kalenderrunda om 52 år – precis som i
mayakalendern utan skottår.
Mayafolkens olika samverkande kalendrar
är mycket intressanta. Den mest använda av dessa kalendrar saknar
anknytning till solåret med sin period, Tonalamatl på 260
dygn. 260-dygnskalendern var i allmänt bruk i samhällen över hela Mesoamerika och är med stor säkerhet den äldsta av kalendrarna. Den
används fortfarande för rituella ändamål i några områden i Oaxaca
och bland mayabyar på det guatemalanska höglandet. Mayaversionen går
under namnet Tzolkin, dygnsräkning. Tzolkin består av
13 stycken 20-dagars ”veckor”, uinal. 20-dygnsperiodens dagar
har alla egna namn.
Tun var en ungefärlig årsenhet om
360 dygn, som användes för historisk tidsregistrering. Tun bestod av
18 stycken 20-dygnsperioder med egna namn. Till vardags fanns en
365-dygns kalender känd som Haab. Haab bestod av ett
tun plus fem olycksbådande extradygn vid årsslutet. Trots att
man vet att maya med stor noggrannhet kände till det synodiska årets
längd, verkar det inte som om de alls tagit hänsyn till skottår i
kalendersammanhang. Detta leder till korrigering, när man vill räkna
om till Gregorianska kalendern.
Tzolkin kunde kombineras med Haab
som två kugghjul till en synkroniserad längre period om 52
Haab,
eller 73 Tonalamatl, det vill säga 18 980 dygn som var en
betydelsefull kalenderrunda på ungefär 52 solår.
Man iakttog också det 584-dygns
venusomloppet. Maya hade liksom babylonierna upptäckt att
en cykel om åtta Haab sammanfaller med fem venusomlopp.
Dessutom hade man med relativt enkel aritmetik lyckats gifta
ihop detta med två kalenderrundor. En dubbel kalenderrunda på 104 år
motsvarar nämligen exakt 65 venuscykler. Men maya som var besatta av
tidens gång och kalendariska hållpunkter gick längre än så. De ville
få Venus att ännu bättre matcha den 260-dagars Tzolkin. Detta
krävde betydligt flera cykler, och deras stora Venusrunda kom att
omfatta 301 synodiska omlopp under en period av 481 år med
ett fel på endast 2 timmar.
Mayas tidsbegrepp var hårt knutet till
religiösa föreställningar och händelser som utlöste rituella
åtgärder, som följde konjunktioner
och Venus uppdykande som morgon- respektive aftonstjärna.
Venuscykeln var speciellt knuten till guden Kukulcán och
reglerade de tidpunkter då krigshandlingar kunde väntas vara
framgångsrika.

Fig. 19. Här illustreras Mayafolkets cykler inom
cykler
Mayakalendern visas. Deras
tideräkning bygger på cykler. Tre olika kalendrar som sammanfaller
på olika sätt, och de pekar och indikerar antingen på 2012 eller på
2011, beroende på vem man pratar med.
Mayakulturens matematik
var för sin tid mycket avancerad, liksom deras astronomiska
beräkningar. De använde begreppet noll ända från
vår tideräknings
första århundraden, medan det dröjde nästan tusen år innan denna
viktiga uppfinning introducerades i Europa via arabiska
köpmän. Med dessa hjälpmedel utformade de en kalender som
fyllde deras behov av exakthet.

Fig. 20. Mayafolkets räknesätt.
Mayafolkets talsystem var
vigesimalt, det vill säga baserat på 20 till skillnad
från vårt som är decimalt, alltså baserat på 10. Det behövs
alltså 19 olika siffertecken utöver noll och varje
enhet i en given position representerar 20 gånger enheten i
positionen som står före. Talen skrevs vertikalt nedifrån
och uppåt. Redan på 300-talet hade man tagit nollan i bruk,
men använde sig trots beräkningar utförda med noggrannhet på
hundradelar av dygn, aldrig av tjugondelar eller andra
bråktal. Vi har en serie enkla siffror från 1 till 9, olika
kombinationer av två siffror från 10 till 99 och olika
kombinationer av 3 siffror från 100 till 999. Mayakulturen
hade däremot en serie tecken från 1 till 19, en serie
kombinationer av dessa från 20 till 399 och ytterligare en
från 400 till 7 999 osv.
En nolla skrevs som ett snäckskal, ental från ett
till fyra med punkter, från fem till nitton med
kombinationer av streck och tal, där ett streck motsvarar
fem. När de sedan kombinerade dessa, så var en punkt över
ett tal värt 20, en punkt över två tal värt 400, en punkt
över tre tal värt 8 000 o.s.v. De behövde 4 siffertecken för
att beteckna tal från 8 000 till 159 999 och med fem
siffertecken kom de upp i tal från 160 000 till 3 199 999,
vilket i vårt talsystem alltså kräver 7 siffror.
Bortom de nu
kända indianfolken finns det många andra, som nu är helt okända.
Mayafolket är ett folk som man skulle kunna säga
påminner i mångt och mycket om Indiens folkslag. De är båda mycket begåvade
byggare. De är båda oerhört kunniga matematiker.

Fig. 21.
Hunab Ku
var hos mayafolket i Mexiko den övergripande gudomen, gränslös
och allestädes närvarande.
Man kan hitta Hunab Ku nämnd bland annat i Chilam
Balamböckerna, en samling av 9 böcker från 1700-talet
som handlar om mayaindianernas religion och historia på
Yucatanhalvön i Mexiko.
[Kaffepaus, därefter
fortsätter andra delen av föredraget]

Fig. 22. Sista
sidan på Dresden Kodex. Vatten flödar ur den himmelska drakens mun.
Jag kommer nu att
tala om de sju mest vanliga teorierna kring Mayakalendern och hur de
kan tänkas påverka oss. Den första teorin handlar om en undergång eller kommande
naturkatastrof. Den är baserad på Dresden Kodex från 1100-talets Chichen Itza. Den illustrerar hur
Mayafolkets värld kommer att försvinna genom vatten (det blåa är vatten). Hur
deras civilisation kommer att gå under likt
Syndafloden och Atlantis. Denna teori framhålls av flera arkeologer. Dresden
Codex är troligen en av
de äldsta dokument som överlevt den spanska invasionen från 1100-talet.
Det skadades allvarligt under andra världskriget där det hamnat efter att under
1700-talet köpts av en privatsamlare av ett museum i Dresden, Tyskland. Det
illustrerar vackert hur den religiösa konsten under 1100-talets Sydamerika var
på jämförbar nivå med den europeiska vid samma tid.
Vad kunde vara bättre än att
följa Venus direktioner från himlavalvet? I gammal
mayakonst som avbildar viktiga slag lyser Venus i
bakgrunden.
I
Dresden kodex finns också exempel på gudar som
skjuter med pilar vid de dagar Venus gör sin entré
som antingen morgon- eller kvällsstjärna. När
Venus har lyst på morgnarna i 260 dagar försvinner
den och är borta ett femtiotal dagar för att sedan
komma tillbaka som aftonstjärna i 260 dagar. Sedan
försvinner den i några dagar innan den dyker upp som
morgonstjärna igen. Då har Venus gjort ett varv på
584 dagar, också en viktig cykel för mayafolket.
Fig. 23. Jose Arguelles med Ufo-teorin
Den andra teorin
kommer från Jose Arguelles som har lanserat den så kallade UFO-teorin
Han blev berömd för sin bok The Mayan Factor: Path Beyond Technology.
Där berättar han hur vi fått återbesök, av dem som han i sin bok kallar det
Galaktiska Mayafolket – allt sägs vara baserat på en profetia från 755 e Kr där
Mayapräster förutspår – en soleklips den 11 juli, 1991 i Mexiko City. Detta
skulle medföra Kosmisk Medvetenhet och Jordiska förändringar. Man såg då en mängd flygande farkoster. Här
ser vi en
bild på en utav dem. 17 olika personer oberoende av varandra påstår sig ha
sett detta fenomen röra sig över staden Mexiko City. Vid den tidpunkten låg
även flera planeter i konjunktion. Solen, Jupiter och Mars, en
stjärnkonstellation som heter Regelus. Det kan mycket väl vara denna konjunktion som har skapat
en illusion av några flygande
farkoster, silverfärgade tefatsliknande föremål. Det är ju uppenbarligen något som förflyttar sig
genom luften, men det behöver
inte vara ”flygande farkoster”. Ur teosofisk synvinkel ser vi det mera som elementala väsen
som förflyttar sig, eller optiska illusioner skapade genom särskilda
magnetiska förhållanden.
Läs gärna i detta sammanhang ARCANA nr 50 om
Vimanor – flygande
farkoster och teosofi.

Fig.
24.
Planeten X eller Nibiru
Den tredje teorin
handlar om en planet som är känd som den tolfte planeten eller Nibiru. I den
sumeriska kulturen har man nämnt denna. Det är som så, att den rör sig i en
elliptisk bana runt solsystemet och räknas då som den 12 planeten. Den
genomkorsar vårt solsystem under trettio år, vart 3600 år, och den närmar sig vår planet
nu, och på grund av detta är
man rädd att det ska ske något extraordinärt. NASA har avslöjat att de båda
rymdfarkosterna Pionner 10 och Pionner 11 hade i uppdrag att söka
efter planet X. ”Bestående oregelbundenheter i Uranus och Neptunus banor ger vid
handen att där faktiskt finns en mystisk himlakropp av något slag – långt
utanför de yttersta planeterna.” Planeten sägs på något sätt vara kopplad till
Sirius, och har dessutom en retrograd bana.

Fig. 25.
Foto av ”the Crystal Skull” från
British Museum. Påstås vara upptäckt av
Anna Mitchell-Hedges
på 1920-talet.
Hon fann skallen bakom ett altare i ett Mayatempel i
Lubaantun, en ruinstad
i Belize.Dessa lär spela en stor roll i domedagsprofetian 2012.
Den fjärde teorin
handlar om Kristallskallar, en populär teori om
12 eller 13 kristallskallar, där i ena fallet nio var färgade och
representerade människoraserna, och fyra var klara som glas och representerade
de vilda djuren som gick, kröp, gled och flög – och i andra fallet fanns det
dubbla (6 x 2 = 12) skallar. Det
är så att skallarna finns lite överallt. Dessa idéer finns även i Indien.
Mayafolket delade in sina cykler i 5 125 år långa perioder eller tidsåldrar.
Enligt Dresden Kodex så inledde de sin räkning med ett ” noll datum” den
11 augusti 3114 f Kr och upptecknade slutet till den 21 december 2012 för den
femte tidsåldern. Vid denna punkt upphör samtidigt en ”era” på 26 000 år, som
inleds när solen ligger över det Galaktiska Centrum, vid 28 grader i Skytten,
känd för Mayafolket som Xibalaba be – vägen till Underjorden. Det kan också vara
så att någon stor andlig själ som träder fram och har något stort att säga,
vilket det alltid gör när stora cykler avlöser varandra Vi blir då mer medvetna. Vi öppnar upp
våra hjärtan. Vi tar till oss kunskap som vi aldrig annars har gjort. Det blir någon slags eklips
för våra fem sinnen inom oss, och ett uppvaknande för något nytt – ett sjätte,
klärvoajant sinne – som
vi annars inte kommer åt. En mystisk port som öppnar sig. Legenden om de
dubbla kristallkrafterna öppnar upp vårt medvetande.

Fig. 26.
Enligt Mormons Bok, Jesu Kristi av Sista Dagars Heligas
främsta trosdokument, utvandrade ca 600 f Kr en liten grupp
judar från Mellanöstern till Nordamerika.
Den femte teorin
handlar om Mormonernas bok. De har en mycket spännande teori. Halvt ockult och halvt
esoterisk som vi teosofer ser det. De menar nämligen att ungefär för 600 f
Kr så fanns det en grupp judar som var trötta på att vara fångar i
Babylonien. Så de tog sitt pick och pack och tog sig igenom Tibet, norra
Kina upp till Behrings sund och över sundet och ner till Nordamerika och kom så
småningom till Mesoamerika och Mayafolket och blandade sig med dem. Detta är mormonernas
idé. [En bild på Jesus visas.] Jesus Kristi kyrka grundades av mormonerna. Man har sett när man studerat sambandet mellan de
städer och floder och det som finns inom Mayafolkets böcker, att de stämmer exakt överens
med Mormons boks anteckningar. Några flyttar senare vidare upp till Salt Lake City. Mormonerna har
med sitt tempel till Salt Lake City som påminner mycket om mayafolkets. Det är bara
mormoner som får komma in i templen. Detta är en teori som har ett uns av verklighet. All arkeologi som
finns runt detta är mycket spännande. Vi ska inte
fördjupa oss i det. Här finns mycket som har att göra med Mayafolket. Det är
helt klart. Detta var de fem första teorierna som har kopplingar till
Mayafolket.
[Det är fritt fram att ställa frågor och kommentera kring det som sägs
om ni har lust, eftersom klockan har blivit ganska mycket]
A.A. De
ser inte indianska ut.
P.B. Det är en teckning. Det ser ut som det är
hämtat från Babylonien. Detta är så klart inte i Guatemala utan i
Babylonien. Men det finns en koppling mellan Babylonien. Här ser vi kopplingen med en
andlig Mästare som talar till det judiska folket, som kanske säger att de ska ge
sig iväg och de ger sig iväg så småningom.
Grundaren av
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, i dagligt tal även kallad
”Mormonkyrkan” var Joseph Smith Jr, född
23 december
1805 i
Sharon,
Vermont,
USA, död
27 juni 1844 i Carthage,
Illinois, USA.
Det var en tid av väckelse med många olika kyrkor. Osäker på vilken kyrka som var den
rätta ska Smith 1820 ha begett sig ut i skogen för att be för att få
veta vilken kyrka han skulle tillhöra. Gud och Jesus ska då ha
uppenbarat sig för honom och sagt att han inte skulle ansluta sig till
någon av de existerande kyrkorna. Händelsen var enligt Smith en profetisk
kallelse från Gud och början till en återställelse av Jesu Kristi
evangelium och
prästadöme.
År 1823 sade sig Smith fått besök av
ängeln Moroni som fyra år senare överlämnade en forntida uppteckning
som han översatte och år 1830 gav ut som Mormons bok. Samma år grundade han
Kristi kyrka som han 1838 gav namnet
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Under sin verksamhet
mottog Smith flera uppenbarelser varav många finns samlade i
Läran och förbunden och
Den kostbara pärlan.
Det är ett antal
visioner som gjorde att denna rörelse växte fram.
Det cyklopiska
byggandet bland mayafolket, fornlämningar som vi kan hitta i Peru, Guatemala,
Belize, Honduras,
Paraguay och Uruguay kommenterades av mormonerna. Deras sätt att bygga
(cyklopiska) vilket man också hade när man skulle bygga trädgårdar och Babels
torn. Stora fina byggnader där judarna var fångar. Så de tidigare
schamanistiska tankarna har att göra
med flyttning från Mesopotamien, resan över till Amerika. Den ockulta
traditionen menar att det funnits en ständig pågående rörelse från, öst
till väst och
väst till öst. Det är inget nytt. Det var inte Columbus som var den
förste. Men det var Hernán Cortés och hans
conquistadorer
som brände upp nästan allt som fanns kvar av Mayafolkets skrifter, men han kunde
inte bränna upp stenarna eller templen. Det var en anledning till att man byggde sådana stenbyggnader, för sådana som
Cortés dyker alltid upp i historien. Han stal mängder av guld och
ädelmetaller från indianerna.
A.A.
Undrar hur Mayafolket av idag ser på
2012?
P.B. De har inga problem med det. En cykel på
5000 år är slut. Jaha, och sen då? Då kommer så klart en ny. Vår, sommar,
höst och vinter kommer och går.
A.A. Då ser de inte det som en medvetandeutveckling!
P.B. De ser det inte på det
viset. Däremot säger de att det kan hända något. En stor andlig ledare kan
framträda. Det kan också ske som det gör i alla cykler som korsar varandra. En
uppgörelse eller uppror mellan olika folkslag kan ske. Det kan bli jordbävning
som i Haiti, eller en naturkatastrof som i New Orleans.
A.A. Jag har läst om mayakalendern. Vi går upp i medvetandeutveckling.
P.B.
Ja, det gör vi alltid.
A.A.
Då betyder det inte att vi går upp en medvetandenivå 2012.
P.B. Nej, det gör det inte. Vi går inte upp en
medvetande nivå bara för att vi går igenom fyra årstider.
A.A. Nej, men
i den cykeln (maya) som vi pratar om.

Fig.
27. El Castillo (slottet) i Chichén Itzá,
med 9 terrasser som representerar de 9
himlavärldarna i mayatron och 365 trappsteg till toppen där templet tillägnad
Kukulcan ligger, som är starkt influerad Quetzalcoatl
kulten från av centrala Mexiko.
P.B. Ja, det är en cykel på 5 125 år, och det intressanta
är att en liknande cykeln finns på annat håll också. Den finns nämligen i Indien. Den
kallas för Kali-Yuga. De första 5000 åren på Kali-Yuga gick tillända
1898. Det har många kommit fram till som studerat detta. New Age eller icke New
Age. 3102 år f. Kr dog Krishna. Då börjar Kali-Yuga enligt hinduerna. Det slår fel på
12 år, 3 114-3 102. Det som jag tycker att man ska trycka på är att medvetandet
kan förändras om vi vill. Det förändras inte av sig själv bara för att det blir
2012
eller vad det nu blir för datum. Det har ju också med cykelns årstid att
göra. Där sker alltid något speciellt från övergången från vår till sommar, från
sommar till höst, från höst till vinter, från vinter till vår. Det ockulta korset som vi kallar
det för. De stilla dagarna som vi har haft i
påsk också under vårdagjämningen. De tre dagarna då allt står stilla. Det är den magiska tiden.
Det tomrummet, den stillheten som finns där, då händer det något. Så 2012
den 21 december till den 24 december. Det är den tiden som är ockult och
magisk. Det
är där vi kan göra något. Vi som enskilda individer.
A.A. Vi kan göra något hela tiden.
P.B. Ja, men det ger oss en
speciell ockult medvind nu när
naturen har öppnat upp vissa av sina fördolda sidor, eftersom olika cykler enligt
mayafolket går in i
varandra, och detta påverkar olika inre sidor hos oss människor. Det är klart att vi kan göra något hela tiden. Det gör vi
också, det är
ju upp till oss själva. En del gör något hela tiden, en del gör något då och
då, andra gör ingenting alls. Oavsett hur vi gör, för när solen börjar skina, när
ljuset kommer fram, när Kristus, Krishna eller Buddha födds inom oss
eller vad vi nu vill kalla denna händelse för, så kommer det rena medvetandet
fram, det är då det
verkligen händer något med oss. 2012 är en klocka som har fått oerhört många människor till
att vakna upp. Det är ju klart positivt. Det
är en klar positiv inriktning där vi alla har kunnat samlas kring
Mayakalendern. Blickar man åt Asien så ser man att denna idé har funnits där för länge sen
och man kan egentligen fråga sig: har inte denna idé kommit ifrån Asien? Jag
är personligen av den övertygelsen att de olika kalendrarna som finns både i
Egypten, Babylonien och Mesoamerika är hämtade från Centralasien.
Dessa spreds för ca 5000 år sedan av Arjuna
när han reste över Meru efter Krishna dog. Han gifte sig i Mesoamerika med en kvinna som hette
Ulupi som det står i Bhagava Gita. I Teosofisk ordbok av Helena Blavatsky
kan vi läsa följande:
Ulûpi.(s.k.)
Kauravyas dotter, Naga kungen i Patala (den undre världen,
eller mer korrekt antipodlandet Amerika). Exoteriskt var hon dotter
till en kung eller hövding av Nagas eller Nagals (forntida adepter), en stam
av urinvånare i förhistoriska Amerika – högst troligt Mexiko eller Uruguay.
Hon var gift med Arjuna, Krishnas lärjunge vilken enligt alla
traditioner, muntliga eller skrivna, för femtusen år sedan reste till Patala
(antipodlandet). De puranska berättelserna är baserade på historiska
fakta. Vidare har namnet Ulûpi en mexikansk klang liksom ”Atlan”, ”Aclo”
osv.
Naga (s.k.) Bokstavligen ”orm”. Det namn som förekommer i den indiska panteon [gudavärlden] beträffande
Ormar eller Drak-andar, samt på invånarna i Patala, helvetet. Men då
Patala innebar antipodlandet och var det namn som gavs åt Amerika
av de forntida som kände till och besökte denna kontinent innan Europa
någonsin hade hört talas om det, så är termen antagligen besläktad med
mexikanskans Nagals som (nu) är trollkarlar och
medicinmän. Nagorna är de burmesiska nats, orm-gudarna, eller
drak-demonerna”. Inom esotericismen så är det, som tidigare sagts, ett
smeknamn på de ”vise männen” eller adepterna. I Kina och Tibet
betraktades ”drakarna som världens skyddsgudar, liksom på olika delar av
jorden, och betyder även adepter, yogis och narjols. Termen refererar
helt enkelt till dessa personers stora kunskap och visdom. Detta bevisas
också av de forntida Sutrorna och biografierna över Buddha. Nagan är alltid en vis man som är utrustad med extraordinära magiska
krafter, i såväl Syd- och Centralamerika som i Indien, Kaldéen liksom
även i det forntida Egypten. I Kina var ”dyrkan”av Nagorna vida spridd
och den har blivit än mer uttrycklig sedan Nagarjuna (bokstavligen den
”store Nagan”, den ”store adepten”, ) den fjortonde buddhistiska
patriarken som besökte Kina. Nagorna anses av de Celesta att vara ”de
beskyddande Andarna eller gudarna över de fem regionerna eller de
fyra väderstrecken, plus mittpunkten; liksom väktarna över de fem
sjöarna och de fyra oceanerna” (Eitel). Om man härleder detta till sitt
ursprung och översätter det esoteriskt, betyder det att de fem
kontinenterna och dess fem rotraser alltid har varit under beskydd av de
”jordiska gudarna”, det vill säga, de Vise Adepterna. Traditionen
som förtäljer att Nagorna tvättade Gautama Buddha vid hans födelse,
skyddade honom, och bevakade hans kropps reliker när han var död, pekar
åter igen på att Nagorna endast är vise män, Arhater, och inte några
monster eller drakar. Detta styrks också av de oräkneliga berättelserna
om Nagornas omvändelse till buddhismen. Nagan vid en sjö i en skog nära
Rajagriha, och många andra ”Drakar” blev sålunda omvända av Buddha till
den goda Lagen.
Det talas om hur de gamla
indierna spred
sig över jordklotet genom berättelsen om Arjuna. Det har alltså skett en enorm
förflyttning av människor från öst till väst som vi praktiskt taget inte tar
på allvar. Precis som judarnas vandringar i Mormons bok. Det var en
liten koloni som begav sig iväg lite senare än hinduerna.
Denna händelse har satt sitt okända avtryck i historien, precis som det har gjort omkring Mormonernas
kult. Så dessa meta-arkeologiska idéer är oerhört starka, de är laddade, de
är oerhört djupt nedärvda i vårt medvetande. Och när vi fokuserar eller
mediterar på dem, så kommer dessa att föra oss till ett underliggande
omedvetet medvetandeskikt, som vi inte kunnat nå innan, men som öppnar upp enorma
dolda resurser, som vi alla har inom
oss. Här kommer fler bilder.

Fig. 28. Enligt det forntida Mayafolket består Kosmos av Nio Undervärldar. Denna
grundläggande idé uttrycktes mycket kraftfullt genom deras mest betydelsefull
pyramider som den Befjädrade Ormens Pyramid i
Chichén Itzá.
Den sjätte teorin
handlar om Carl Johan Callemans tolkning av Mayakalendern.
Här ser vi hur en cykel som går in i en annan cykel. Även en tredje större cykel
som kopplas ihop med de andra. Om man följer dessa cykler som till exempel
Calleman har gjort, kan man komma fram till olika datum beroende på hur man
räknar. Jag tycker inte att det är så mycket att lägga ner energi på, om det är
den 28 oktober 2011 eller det är den 21 dec 2012, utan det
som är intressant att notera är att den 21/12 sammanfaller med vintersolståndet. Det är
ett speciellt ockult datum. Det finns all anledning till att det är den 21/12 och
inte den 28/10, eftersom den punkten i naturens process är den mörkaste tiden
på året. Där sker en övergång från en cykel till en annan, och det är inte
bara på detta plan, utan det sker på de mindre sub-planen också, och detta
är
väsentligt. Det vi inte ser. Det är likadant med Niburu planeten. Det är
förmodligen något vi inte kan se. Den rör sig på ett sub-plan som ligger bortom det
fysiska. Vi har ju flera planeter som rör sig i solsystemet som vi inte kan
se. Vulkan är en ockult planet. Lilith är ännu en annan, som ni kanske hört talas
om, ifall ni studerar astronomi och astrologi. Det finns alltså esoteriska planeter som är
osynliga, semi-fysiska, men som ändå finns i solsystemet, som påverkar vårt väsen, men
det är en annan historia. Calleman skrev på sin hemsida
angående Kosmos Nio Undervärldar och deras motsvarande nivåer av medvetande:
Men var befinner sig dessa
Undervärldar? Kan den moderna människan fråga sig? Genom att vi numera är
oförmögna att se denna aspekt av verkligheten har människor under de senaste
århundradena mestadels tenderat att avfärda sådana forntida föreställningar
som rena myter eller fantasier. Om vi försöker att avfärda iden om de Nio
Undervärldarna som en ren myt blir det emellertid svårt att förklara varför
talet Nio tycks ha betraktats som ett heligt tal av fundamental betydelse i
så många olika kulturer, kulturer som helt säkert inte haft omfattande
kontakter emellan sig. I våra nordiska förfäders mytologi beskrevs det som
om Kosmos bestod av Nio Världar, i Fjärran Östern finns det många pagoder
byggda i Nio nivåer, judarna hade Nio dörrar till den allra heligaste delen
av templet i Jerusalem och dessutom en Nioarmad ljusstake i Hannukah-ceremonin. Bland Muslimerna är Ramadan den Nionde månaden på året.
I forntiden beskrev alltså människor i olika kulturer i världen symboliskt
betydelsen av det heliga talet Nio. Kanske är det då så att det finns någon
slags universell sanning som förklarar varför detta tal har kommit att
betraktas som heligt i många olika kulturer. Jag tror dock att det bara är
hos Mayafolket som vi kan få en djupare förklaring till betydelsen av talet
Nio.
När de kristna missionärerna hörde talas om Mayas Nio Undervärldar så
tolkade de dessa som helveten, men detta är långt ifrån sanningen. Om dessa
Undervärldar vore helveten, eller några platser under jordytan vilket ibland
har antytts, varför skulle då Mayafolkets shamankungar ha klättrat till
toppen av dessa förmodade helveten för att utföra sina heliga ritualer.
Snarare än en hierarkisk struktur av helveten så sågs Maya-pyramiderna som
Världsberg – symboler för Kosmos. Och eftersom vi själva lever i Kosmos så
tycks det mer rimligt att Undervärldarna är belägna just ”här nere” i den
fysiska tredimensionella värld där vi lever våra liv.

Fig.
29. Helena Petrovna Blavatsky. Den moderna teosofins guru.
Den sjunde teorin kallar
jag för Blavatskykoden som speglar den teosofiska modellen eller
filosofin. Jag vet inte om alla
här ikväll vet vem
den mystiska kvinnan Helena Petrovna Blavatsky var. Ni är
säkert väldigt skeptiska. Spiritualister över lag brukar fnysa lite när man
hör hennes namn. För att hon gick speciellt hårt åt de franska
spiritisterna, men även de engelska och amerikanska spiritualisterna. Då speciellt Allan Kardec
skolans spiritister, eftersom de inte hade samma filosofiska bakgrund som
teosofin. De hade
en filosofi som inte tog hänsyn till människans totala utveckling på
flera plan simultant eller holografiskt. Blavatsky lade alltså fram en
teori om microcosmos människan och macrocosmos kosmos, och hur
dessa är förenade tillsammans.

Fig.
30. Helena Blavatskys fyra hörnpelare.
HPBs fyra böcker:
Den Avslöjade Isis
(Isis Unveiled, 1877); Den Hemliga Läran (The Secret Doctrine 1888);
Nyckeln till Teosofin (The Key to Theosophy, 1889); och
Tystnadens
Röst (The Voice of the Silence, 1889) är de mest inflytelserika
skrifterna i hennes produktion, därtill kan läggas ca ettusen separata artiklar,
som också förmedlar teosofiska idéer, samt postumt utgiven
Den Teosofiska Ordboken 1892. Jag har i min hand en artikel
på 40 sidor som är en av dessa special artiklar. Dessa skrifter bildar
tillsammans det Teosofiska Arvet. Källan där man kan läsa allra mest om mayafolket heter
Ett Hemlighetsfullt Land
och den berättar
en hel del om Mesoamerika (eller Centralamerika) samt
om de Syd- och Nordamerikanska indianerna och deras förehavanden.
Det finns många rörelser allt från Alice Baileys
Arkanskola till Rudolf Steiners Antroposofi. Från Elisabeth Prophets Summit Lighthouse till Max Heindels
Rosenkors-Kosmologi. Väldigt många av dessa grupper har
hämtat kraft från Teosofin, men vill man, så kan man ju gå direkt till den
teosofiska källan.
Det som vi kallar för ”Blavatskykoden” ger oss en Ockult Formula, som
förklarar den värld vi lever i. Där har man som grund sjutalet,
liksom den cykliska lagen och det som Dala Lama kallar för Kalachakra på
tibetanska
dus-kyi 'khor-lo, vilket betyder ”Tids-Hjulet”, med betydelsen ”tidscykel”, en av
buddhismens tantriska traditioner. Kalachakra, som är särskilt vanligt
förekommande inom tibetansk
buddhism, betonar varandets cykliska förlopp och enheten mellan
jaget
och kosmos. Den ständiga initieringen som sker
cykliskt. Den dagliga invigningen skulle man kunna säga på ett annat sätt. Det sker
hela tiden om man studerar livet från dess inre sida och många teosofer
mediterar jämt och ständigt på AUM ljudet.

Fig. 31. Det teosofiska
Sigillet
Låt oss nu gå till bilden med sigillett. Det här är
det Teosofiska Sigillett. Ni har säkert sett det någon gång. Som dels innefattar
ormen som biter sig själv i stjärten, som är en gnostisk symbol som
betecknar kretsloppet. De två trianglarna är de sex grundenergierna i
naturen. De står också för vit och svart magi. Vit och svart triangel. Det
egyptiska tecknet [ankh] i
mitten står för livets kraft. Den sexuddiga stjärnan i mitten står för Vishnu
eller den judiska Davidstjärnan. Den buddhistiska svastikan i den lilla cirkeln i mitten står för kretsloppets
rörelse. AUM tecknet längst
upp står för Den Universella Kraften inom hinduismen. Teosofin är en syntes
av alla nu existerande stora religionerna, eller rättare sagt Modern eller
upphovet till dem,
för Teosofin är den innersta dolda kärnan för alla de yttre skalen, som religionerna
egentligen står för. Vi har ett motto ”Det finns ingen
religion högre än sanningen”. Det är vad vi gör, vi försöker förstå
sanningen genom det
material som Blavatsky skrivit tillsammans med sina två Mästare – Mahatma M och Mahatma
K – som vi allmänt kallar dem. Morya och Koot Hoomi samt Helena Blavatsky står för hela det
Teosofiska Testamentet, hela den Teosofiska Visdoms Traditionen vilken har mycket starka band med
många olika esoteriska skolor idag. För mer information om Sigillet läs detta
från Mästaren Koot Hoomi:
Känner ert B.T.S.[1] till betydelsen av de vita och svarta sammanflätade trianglarna i
Modersamfundets sigill som de även anammat? Skall jag förklara? – den dubbla
triangeln som av judiska kabbalister ses som Salomos Sigill, är, såsom många
av er otvivelaktigt vet det arkaiska Aryanska Templets Sri-yantra, ”mysteriernas Mysterie,” en geometrisk syntes av hela den ockulta läran. De
två sammanflätade trianglarna är Skapelsens Buddhangams. De
innefattar ”cirkelns kvadratur,” de vises sten” de stora frågorna om
Livet och Döden, och – Mysteriet med Ondskan. Den chela som kan
förklara detta tecken utifrån alla dess aspekter – är i realiteten en
adept. Hur kommer det sig då att de enda bland er, som kommit så nära i
att reda ut mysteriet också är den enda som inte fått sina idéer från
böcker? Omedvetet ger hon ut – till den som har nyckeln – den första
stavelsen i det Outsägliga Namnet! Naturligtvis vet ni att
dubbeltriangeln – Vishnus Satkona Chakram – eller den sexuddiga
stjärnan är den perfekta sjuan. I alla gamla sanskritarbeten – Vediska
såväl som Tantriska – finner ni att numret 6 nämns oftare än
7:an – den sista siffran, centralpunkten som impliceras, för att den är
fröet till sexan och dess matris. Det är följaktligen . . .[*]
– den centrala punkten, som står för den sjunde och cirkeln, Mahakasha
– oändlig rymd – den sjunde Universella Principen. I ett avseende,
betraktas båda som Avalokitesvara [2]
därför att de var för sig är Makrokosmos och mikrokosmos. Av de
sammanflätade trianglarna – är den som pekar uppåt – den dolda Visdomen, och
den som pekar nedåt – uppenbarad Visdom (i den fenomenologiska
världen). Cirkeln [3] markerar den sammanhållande och avgränsande egenskapen i Alltet, den
Universella Princip som, från vilken punkt som helst utvidgar sig som för
att omfamna alla ting, allt medan den förkroppsligar potentialiteten i varje
verksamhet i Kosmos.
Eftersom punkten är det center runt vilken cirkeln har sitt ursprung – är de identiska och Ett, och sålunda utifrån ståndpunkten
Maya och Avidya –
(illusion och okunnighet) – skiljs den ena från den andra genom den
manifesterade triangeln, de 3 sidorna representerade de tre gunas
[4]
– ändliga egenskaper. Inom symboliken är den centrala
punkten Jivatma (den sjunde principen), och sålunda Avalokitesvara, Kwan-Shai-yin, den manifesterade ”Rösten” (eller Logos), den
manifesterade aktivitetens fröpunkt; – sålunda i kabbalistisk kristen
terminologi, ”Faderns och Moderns Son,” och i överensstämmelse med vårt –
”Självets manifesterande i Självet –Yih-sin, ”den enda formen av
varande”. Dharmakaya´s (den universellt spridda Essensen) barnet,
både manligt och kvinnligt. Parabrahm eller ”Adi-Buddha”
som genom att verka utåt i en aktiv kraft genom denna frö punkt, reagerar
inåt på grund av Omkretsen såsom den Suveräna men vilande Potensen. De
dubbla trianglarna symboliserar det stora Passiva och det stora Aktiva; det
kvinnliga och det manliga; Prakriti och Purusha.[5]Varje triangel är en Treenighet i det att den presenterar en trippelaspekt.
Den vita betecknar i sina raka linjer: Jnanam – (Kunskap); Jnata –
(Den som Vet); Jneyam – (det som är känt). Den svarta – form, färg,
och substans, dessutom de kreativa, bevarande, och destruktiva krafterna och ömsesidigt korrelerande, etc, etc.[6]Från Mahatma K.
H. till A. P. Sinnett
Mottaget i London, Juli, 1883.
____________________________
Vi försöker studera de texter som
finns förmedlade som behandlar det cykliska förloppet eller DHL:s Andra
Grundsats. Den Hemliga Läran förmedlar många idéer om
människans utveckling. Vi är levande fysiska, tvåkönade varelser sedan 18 miljoner år tillbaka.
Vi har förflyttat oss på den här planeten mellan Amerika och Europa och
Indien många gånger om. Amerika har haft många civilisationer som vi inte
vet något om. Precis som det har funnits okända civilisationer i Tibet och på andra ställen i
Centralasien. Vi har inga namn på dem och det enda som finns kvar är ruiner
ovan jord. Andra grupper eller folkslag har tagit
över och gjort dem till sina. Till exempel Cheopspyramiden, där har man funnit
en staty av en kung som hette Cheops. Han har inte ett dugg med den
pyramiden att göra. Det är en invigningspyramid för hela centrala Europa, Mellanöstern
och delar av Afrika. De andra pyramiderna som vi sett här från Mesoamerika har alla haft samma
funktioner. Det är vi som inte har en förståelse för hur livet har sett ut
tidigare i de här länderna. Jag tänker läsa några intressanta stycken ur
Ett
Hemlighetsfullt Land av Helena Blavatsky:
Mexiko-dalen, ligger hundratals en gång mäktiga städer öde och i ruiner,
vilkas namn till och med är utplånade ur folkens minne. Begravna i djupa
urskogar och otillgängliga dalar, ibland ända till sextio fot under jorden,
har de, ända från den dag de först upptäcktes och tills nu, ständigt
förblivit en gåta för vetenskapen, gäckande alla forskningar – de har varit
stummare än Egyptens sfinx. Vi vet ingenting om Amerika före den spanska
erövringen – absolut ingenting. Inga krönikor, inte ens från jämförelsevis
yngre tider finns kvar; det finns inga traditioner ens bland landets
urinvånare rörande dess förflutna historia. Vi är lika okunniga om de raser,
som uppfört dessa cyklopiska byggnadsverk, som om den sällsamma gudsdyrkan,
vilken inspirerat de forntida skulptörer, som på oändligt långa stenväggar,
monument, monoliter och altaren inhuggit dessa trolska hieroglyfer, dessa
grupper av djur och människor, tavlor av ett okänt levnadssätt – en
förgången konst – scener ibland så fantastiska och vilda att man ofrivilligt
kommer att tänka på en feberdröm, vilkens gyckelbilder på en vink av en
väldig magikers hand plötsligen kristalliserats i sten för att i tiders
tider förvirra kommande släkten. Ännu så sent som i början av detta
århundrade visste man ingenting ens om tillvaron av en sådan rikedom på
fornlämningar. Spanjorernas småsinnade, misstänksamma avundsjuka hade från
första början skapat ett slags kinesisk mur mellan deras amerikanska
besittningar och alltför nyfikna resande; och erövrarnas okunnighet,
fanatism och liknöjdhet för allt annat än deras omättliga guldtörst hade
utestängt den vetenskapliga forskningen. Även de entusiastiska berättelser,
som gavs av Cortez och hans armé av fribytare och präster, samt av Pizarro
och hans rövare och munkar om Mexikos och Perus lysande tempel, palats och
städer, misstroddes länge. I sin History of America går dr Robertson
ända därhän, att han underrättar läsaren om att de gamla mexikanarnas hus
endast var ”små kojor, byggda av torv eller lera eller trädgrenar, liknande
de primitivaste indianernas”.[1] På grund av några spanjorers vittnesbörd
vågar han till och med försäkra, ”att i hela det omätliga riket” fanns det
inte ”ett enda monument eller spår till någon byggnad äldre än erövringen”!
Det var
den store Alexander Humboldt förbehållet att uppdaga sanningen. År 1803
inbröt en ny ljusflod över den arkeologiska världen genom denne framstående
och lärde resande. Härutinnan visade han sig såsom en lycklig banbrytare för
kommande upptäckter. Han beskrev då endast Mitla eller de dödas dal
[se bild 5],
Xoxichalco [se
bild 6] och det stora
pyramidtemplet vid Cholula
[se bild 7].
Men efter honom kom Stephens, Catherwood och Squier, samt i Peru d'Orbigny
och dr Tschuddi. Sedan dess har talrika resande besökt och gett oss
noggranna detaljuppgifter rörande många av dessa fornlämningar. Men hur
många som ännu återstår outforskade eller helt okända, kan ingen säga. Med
hänsyn till förhistoriska byggnader tävlar både Mexiko och Peru med Egypten.
Likställt med Egypten i fråga om sina cyklopiska byggnadsverks ofantliga
storlek, överträffar Peru detsamma i fråga om deras antal, under det att
Cholula övergår den stora Cheops-pyramiden i bredd, om icke i höjd.
Vi vet ingenting om
Amerika innan den spanska erövringen på 1500 talet. Absolut ingenting. Inga
krönikor finns kvar. Det finns inga traditioner ens från landets urinvånare
rörande deras förflutna
historia. Vi är lika okunniga om dessa raser.
Blavatsky skriver vidare:
De äldsta
inbyggarna i Mexiko, om vilka historien äger någon kunskap – mera hypotetisk
än bevisad – är toltekerna. De förmodas ha kommit från norden och tros ha inflyttat i Anahuac under sjunde århundradet av vår tidräkning.
Det antas också att de i Centralamerika, dit de utbredde sig under elfte
århundradet, uppfört några av de stora städer, vilkas ruiner ännu finns i
behåll. I sådant fall måste det också ha varit dessa vilka inhuggit de
hieroglyfer, som betäcker åtskilliga av minnesmärkena. Hur kommer det sig
då, att det bildskriftsystem, som begagnades i Mexiko av det besegrade
folket och som erövrarna och deras missionärer lärde sig, ännu inte kunnat
förse oss med någon nyckel till Palenques och Copans, för att inte tala om
Perus hieroglyfer? Och dessa civiliserade tolteker själva – vilka var de och
varifrån hade de kommit? Samt aztekerna, som efterträdde dem? Bland de
hieroglyfiska systemen i Mexiko fanns även sådana, som de främmande tolkarna
var alldeles utestängda från att kunna studera. Dessa var de så kallade
schemata för den judiciella astrologin, ”återgivna, men inte förklarade i
den av lord Kingsborough publicerade samlingen” och anförda såsom rent
figurliga och symboliska, ”avsedda endast för prästerna och spåmännen och
ägande en esoterisk betydelse”. Många av hieroglyferna på Palenques och
Copans monoliter är av detta slag. Alla ”präster och spåmän” blev dödade av
de katolska fanatikerna – och hemligheten dog ut med dem.
I ovanstående artikel
har vi 40 sidor som beskriver indianernas Ockulta Tradition, utifrån det
Stora Vita Brödraskapet annaler, från Mästarna som vakar över mänsklighetens utveckling.
Här har man öppnat dörren lite grand. Edgar Cayce var en man som kunde avläsa
det som vi kallar Akasha eller Akashakrönikan. Han kom också fram till detsamma. Så vi kan
konstatera att där finns en fördold historia. En alternativ historia som vi
allmänt inte har någon kännedom om, och som vi borde ta mer på allvar. Det kan vara så att
under 2012 börjar världen öppna ögonen för att det finns en alternativ historia,
mänsklighetens esoteriska genesis, där det framkommer att vi levt som
civilisation på platser som vi kallar för Lemurien och Atlantis, fast de sista delarna av Atlantis sjönk enligt Platon för 12 000 år sedan.
Ska man nu ta allt detta på allvar. Ja, det tycker vi. Platon
och hans Dialoger
tar man på allvar, det är ingen person som man enkelt viftar bort. Man viftar
heller inte bort Helena Blavatsky hur som helst, för där finns
belägg för det som
sägs. Det finns inget som man förmedlat inom teosofins filosofi som inte har
blivit förklarat från många olika håll såsom, mytiskt, allegoriskt,
korrespondensmässigt, symboliskt, astrologiskt, esoteriskt och ockult.
När vi ser på det som är teosofi,
och när vi ser på
det som är esoterik, så har vi å ena sidan en tradition av vetenskapsmän,
skeptiska personer, som forskar på sitt sätt. Sen har vi en helt annan
grupp, en helt annan sida av personer som har frigjort sig från materians
band, som är bortom tid och rum som har skaffat sig insikter som vida
överskrider en människas kunskap. Deras traditioner förmedlas nu och där
står vi mitt emellan som förvirrade själar och undrar. Vad är vad, vem ska
man tro på? Det finns inget sätt att ta reda på saker 100 procent meddetsamma, utan jag får bygga upp
min förståelse utifrån ett logiskt resonemang, i bästa
fall eller genom en intuitiv insikt, eller bara gå på den inre magkänslan.

Fig. 32.
Kali ses som Durgas
aggressiva och våldsamma sida. Durga är en av de
mest dyrkade gudinnorna inom hinduismen
idag, och hennes tempel återfinns på många ställen i Indien.
Så 2012-eventet tycker jag att man ska se snarare
som en möjlighet att vi går igenom en del-fas som kommer att föra oss
genom den långa, tunga Kali Yuga perioden. Kali-Durga är Shivas gemål i den här
förskräckliga formen. [se bild nr 27] Kali representerar den mörka
tidsåldern. Den materiella tidsåldern, som vi är på väg in i nu. De första
5000
åren har tagit slut eller tar snart slut. Enligt vissa har det redan tagit
slut. Enligt mayakalendern tar det snart slut [2012] och vad det nu innebär. Ja, vi
har två år till [föredraget hölls 2010] för att se, men vi kan ju redan nu
konstatera att några fruktansvärda händelser har skett materiellt den senaste
tiden, till exempel, jordbävningen på Haiti, eller i San Diego för ett par dagar
sedan. Det kommer att hända mer och mer av den varan.
Vi kan också
konstatera att allt fler individer som Dala Lama och andra,
har förmedlat en filosofi till oss på andlig nivå, som vida översträcker någonting annat
vi sett och hört tidigare.
Hur vi genom kärlek och kunskap ska ta hand om varandra. Hur vi genom
meditation kan närma oss varandra. 2012 bör bli en startpunkt, tror jag som
kommer att föra många människor samman på ett sätt som inte varit möjligt
innan. Här är det plötsligt något från ett folk långt borta i Mesoamerika,
ett folkslag som nästan är utdött som är bärare av en ockult kunskapstradition. Hur
skulle de kunna känna till det här över huvudtaget, om de inte fått det av en
annan tidigare långt utvecklad folkgrupp? Antingen har de själv höjt sig till
en sådan nivå eller så har de fått det från någon annan, men vi vet ju att
när Atlantis sjönk, så flyttade sig folket till många olika platser om vi nu
utgår från att Atlantis är ett faktum.
Att det för 12 000 år sedan har
funnits en stor civilisation som i sin tur bestod av en massa andra öar som
bildade en mycket stor kontinent. Om det är ett faktum, då är det
också ett faktum att de som levde där förflyttade runt. Och det är inte så
konstigt att tänka sig att de byggt pyramider överallt. Det pyramidiala bygget
kommer inte från Egypterna, Mayafolket eller Hinduerna. Det härstammar mycket längre tillbaka. Det är
ett urgammalt sätt att bygga. Ett cyklopiskt byggnadssätt, som byggdes när vi
människor var mycket större än vad vi är nu.
Har alla sett Avatar filmen som går på biograferna nu? Det sägs att på Atlantis dagar var vi mycket större än vad vi är nu.
Vi är dvärgar jämfört med då, både i tänket och i utseendet. Så, är vi redo
för en ny världsbild? Ja, vi är redo för en ny förklaringsmodell, som
förklarar hur vi
egentligen har kommit hit och vem är vi? Varför är vi här? Varför har vi
kommit hit om hela världen ska gå under? Vi har inte kommit hit bara för att
vi ska bli kosmiskt medvetna 2012 . Vi ska ta till oss den
här teosofiska-esoteriska kunskapen som kanske innebär att 2012 är en tidpunkt som markerar att många människor
vaknar upp just nu. Nu har vi fått nog av det vi lärt oss i skolan
och sett på tv. Det för oss ingen vart. Nu är det dags för oss att ta till
oss en
mer seriös filosofi. En filosofi som ger mål och mening och gör att vi kan ta ansvar
för våra handlingar. Att det vi gör får konsekvenser men att vi har en
självstyrd utveckling. Däri vi
har möjlighet att påverka. Det är väl en fantastisk filosof.

Fig. 33. Krishna undervisar sin lärjunge Arjuna på slagfältet.
Här ser vi Arjuna och Krishna,
det Lägre och det Högre
jaget, som bildar bakgrunden till den historia som verkligen utspelades
i Indien för många år sedan. Det är en verklig historia som sen en blivit filosofisk
allegori. Från
början var det ett slag som utspelades utanför New Delhi. En
allegori har ofta formen av en berättelse eller saga, där
innehållet i berättelsen ska tolkas så att den passar den aktuella frågan.
Typiska exempel på allegorier är fabler och liknelser som
förekommer i religiösa skrifter. I fabeln ställs djur inför situationer
som påminner om situationer som människor ser i sina liv. Lyssnaren måste tolka
allegorin för att förstå det egentliga budskapet.
S.B. Jag tänkte på det cykliska. Det är ju
också en cykliskhet när Anden inkarnerar djupare och djupare in i materian,
för att sen höja allting till en högre nivå, för att sen igen gå in igen i en
ny typ av materia, och höja den till en högre nivå så där är en cykliskhet
eller spiralform i det också.
P.B. Absolut och det är en stor cykel de första
5000 år som är nu är till ända, som kommer att leda till nya 5000 år av ny
utveckling både för oss människor och för vår kultur runt omkring oss. Så vi är
hela tiden utsatta för den cykliska rörelsen, där vårt medvetande utvecklas
mot ett allt renare medvetande.
P.B. Varför är Krishna blå på bilden tro?
A.C. Han är himmelsk.
P.B. Ja, det kan man säga, men det är mer en så. Krishna
representerar den Blå Strålen. Den Venusianska Strålen, som står för det Manasiska
Tänkandet, Högre Manas, den andliga sidan av människan.
Arjuna står för den andlige krigaren. Den krigare som
i den indiska berättelsen ger
sig iväg från Indien och gifter sig med mexikanskan Ulupi som levde bland Mayafolket
i Mesoamerika, och väl där berättar han för dem hur det hänger ihop med Kali Yuga och dess tidsålder. Precis som judarna tog med sig kunskap som
nu Mormonerna
tagit vara på. Det är inte så konstigt alls. Det är bara så att det ligger
utanför det vanliga tänket.
B.A. Jag tänkte tidigare när du visade Blavatsky. Sa
du Morya och Koot Hoomi? Har hon kanaliserat dem?
P.B. Nej, hon har samarbetat med dem. Hon och två
Mahatmor har tillsammans stått för det Teosofiska förmedlandet. Vi inom ULT ser ju Blavatsky,
betraktad som ett andligt-själsligt medvetande, som den större av dem. Mahatmorna är de
som har utvecklats på jorden. Helena Blavatsky eller snarare HPB ser vi som
den högre komna Själen som
samarbetar med två Mästare från jorden. Vi ser henne som en Gnani –
en Själ som kommer från en högre värld – eller en Dhyani som bara
inkarnerar vart 5000:e år. Detta är
vanligt tankegods bland teosofer som studerar Teosofi.
En kort repetition på de mest spännande teorierna kring
Mayakalendern lyder:
1. Dresden-teorin,
översvämnings-teorin, att världen går under genom
vatten 2012.
2. Ufo-teorin, en maya-spådom som kom på 700-talet
som gick i uppfyllelse 1991 den 11 juni, där 17 personer utan varandras
vetskap noterade märkliga flygande farkoster över Mexiko City. På många
andra ställen vid den här tiden skrevs det om sådana här Ufon. Så det är en
märklig spådom som man gjort som indikerar att något märkligt är på gång med
mayafolket. Återbesök av det Galaktiska Mayafolket som förmodas ha gett sig
iväg, för att åter komma tillbaka.
3. Niburu-teorin, den tofte planeten
som omnämns i de sumeriska skrifterna, och som återkommer vart 3 600 år.
4. Kristallskalle-teorin, ett
större medvetande förmedlas till oss vid Mayakalenderns slut 2012, liksom
vid en 26 000 års era som också avslutas vid denna tidpunkt
5. Mormon-teorin, att judarna har
immigrerat efter sin fångenskap i Babylon, tagit med sin några idéer till
Mayafolket, som sedan har gått över till Mormonerna och deras fördolda
läror.
S.B. Jag undrar om hela den här vetenskapen kommer från
ett judiskt arvegods eller har de fått det i sin tur från någon annan.
P.B. Vi vet ju att judarna plockade på sig vad de
kunde, när de än kunde, och gjorde det sedan till sin egen tradition. Så lite hittade de i
Babylon och lite hittade
de i Egypten och Persien och detta tankegods har de sedan sammanställt till sitt
eget. Enligt Teosofin är alla judar före detta indier, det vill säga, A-brahamns söner, alltså icke-brahminer.
Abraham och Sara (Saraswati) visdomens gudinna och de tolv stammarna spred sig
över världen. De var ett folk som var födda under vars sitt zodiaktecken, men att en av Noas söner var den
grupp som tog sig över Beringssund ner genom Nordamerika ner till Mesoamerika slog sig ner där och
blandade sig med någon av de 40 mayagrupperna. Därefter tog sig några upp i
Nordamerika därefter kom den berömde Joseph Smith, som efterträddes av
Brigham
Young. Jag vet inte hur vanligt det var bland
indianerna att vara gift med mer än en kvinna, det kanske kom därifrån.
6. Calleman-teorin talar om den 28 oktober 2010 istället för den 21 december 2012.
7. Blavatskykoden-teorin, ger oss en alternativ livsåskådning eller
kosmologi som innefattar alla religioners exoteriska visdom tillsammans med den
esoteriska visdomen, som är kärnan i alla system.
Varenda teosof håller med om, att det
finns liv till och med i det minsta atom. Allt
är liv. Så det är inte så konstigt om det finns liv överallt i universum. Men om jag sår mina
frön i min trädgård, så växer de inte upp hos grannen, och med den liknelsen
menar vi att det inte är så ofta som rymdvarelser kommer hit på det sättet
som många ufologer vill påskina, däremot kan man inkarnera när som helst, var som
helst och i vem som helst om man har den kunskapen. Vi kallar det för Tulku
eller snarare tibetanerna kallar det för Tulku. Vi talar om en att
utveckla en permanent astralkropp eller vår Nirmanakayakropp. Det
finns egentligen inte tid och rum. Vi behöver ingen farkost för att komma
till jorden, som vår utvecklingsfas tillhör, för vi är här och nu hela
tiden, holografiskt i olika medvetande stadier, på denna eller andra glober
i planetkedjan. Ibland på jorden i ett andligt loka tillstånd, vid andra
tillfällen i ett materiellt tala-tillstånd. Varför ska vi förflytta oss i en
farkost, det är helt meningslöst, när jag kan förflytta mig i tid och rum under
en nanosekund, om jag utvecklat den förmågan.
A.C. Utan den här besvärliga kroppen.
P.B. Utan den här kroppen. Jag har en annan finare
kropp gjord av en finare, mycket finare energiform som för mig dit jag vill med
detsamma. Den kunskapen, den visheten innebär en fullt utvecklad permanent
astralkropp som endast Mästarna besitter.
E.J. För 50 år
sedan skrattade alla åt mig när jag påstod att det fanns liv i universum.
P.B. Ja, men hur vi möter detta liv det har vi
kanske skilda uppfattning om. Att det sker möten, att andra
personer från andra världar kan komma hit är vi nog överens om, men de behöver
absolut inte komma i
silverfärgade, flygande farkoster eller tefat. Man kan projicera sitt medvetande
direkt in i vilket sfär som helst. Den som behärskar den tekniken, sitt
medvetande och reinkarnationsprocessen, Tulku, kan precis som man läser i den Tibetanska Dödsboken förflytta var man vill genom kunskap om AUM ljudet.
E.J. Kan inte den fria energin också vara en
katastrof? Om alla missbrukar den?
P.B. Alla kan inte hantera FOHAT, den kosmiska
energin, men den finns där för alla. Den är inneboende i allt levande. Vi
behöver bara tämja kraften, utveckla KUNDALINI KRAFTEN.
A.A. Det är ingen energi. Det är ett ljus.
P.B. Det kanske det är. Oavsett om vi kallar energin ljud
eller ljus, färg eller form så är det något som existerar HOLOGRAFISKT på
olika plan simultant, som vi inte är
andligen mogna för.
I den ockulta litteraturen kallad man det
ibland för Vril. De människor som fick tillgång till kunskapen om
Vrilkraften, blev bromsade av högre väktare, för att det var för tidigt
att använda den i vår materialistiska värld. Keely – från förra
århundradet – var en sådan man som kunde trolla med strömförande
elektricitet, liksom Tesla och Edison. I DHL finns det ett helt kapitel om Keely
och hans förmågor på 10 sidor. Tesla ville producera gratis ström över hela världen. Vad hände med honom? Han spårade
plötsligt ut fullständigt. Det var ingen som stöttade honom i sina
experiment utan han och hans företag gick till slut i konkurs.
Det finns många exempel på personer som
varit före sin
samtid. Deras krafter blir oftast stoppade av dem som vägleder
mänskligheten, det vill säga, människornas yttersta hjälpare, som vi inom
teosofin kallar för Bodhisattvor, Nirmanyakayor, Kumaras. Det finns många namn
på dessa upphöjda varelser som ser vad som är möjligt inom ramen för vår
karma, både global och individuell.
Har ni fler kommentarer?
Annars slutar jag med dessa ord från Tystnadens Röst:
Innan Själen kan se,
måste man uppnå inre Harmoni och göra de fysiska ögonen blinda för alla
illusioner.
Innan Själen kan
höra måste avbilden (människan) bli lika döv för skrik som för viskningar,
lika döv för skriet av ursinniga elefanter som för den gyllene eldflugans
silverklingande surr.
Innan Själen kan
förstå och minnas måste hon bli ett med den Tyste Talaren, på samma sätt som
formen som leran modelleras till är ett med krukmakarens medvetande.
P.B. Tack så mycket för ikväll.
Här på sista bilden ser ni adressen till vår hemsida,
och ljudblogg där ni kan lyssna på de senaste tre åren av föredrag på
Mp3, adressen till United Lodge of Theosophists (ULT) i Malmö. Hjärtligt
välkomna. Alla föredrag på onsdagar och studiegrupper på måndagar är gratis.
Vid våra filmvisningar på
lördagar är fikan avgiftsbelagda.
.gif)
_____________________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________________
ARCANAs
föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995
och kan beställas från:
TEOSOFISKA
KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Mobil: 070 376 47 47
_____________________________________________________________________________________
| Helena Blavatsky Online
|
William Q Judge Online |
Robert Crosbie Online |
B P Wadia Online
| ULTs hemsida
|