Teosofins Ocean Online
[den ursprungliga och oförkortade
ULT-utgåvan
2014]
Kapitel 1
Teosofin och Mästarna
av
WILLIAM Q JUDGE
© 2012 Teosofiska Kompaniet Malmö
FÖRORD
DET har på sidorna i denna bok gjorts ett försök att skriva om teosofi på ett sådant sätt att den ska kunna förstås av den vanliga läsaren. Det förekommer djärva påståenden som grundas på författarens kunskaper, men på samma gång måste det klart förstås att han ensam är ansvarig för dess innehåll: det Teosofiska Samfundet är varken involverat i eller bundet till något som sägs i denna bok, och inte heller är någon av dess medlemmar mindre goda teosofer för att de inte skulle acceptera vad han har skrivit ner. Tonen av fast övertygelse som präglar kapitlen, är inte ett resultat av dogmatism eller inbilskhet, utan härstammar från kunskap som baserar sig på bevis och erfarenhet.
Medlemmar av det Teosofiska Samfundet kommer att märka att vissa teorier och läror inte berörts. Skälet till att dessa inte kunnat behandlas utan är att göra bokens omfång för stort och att inte framkalla onödiga kontroverser.
Begreppet Viljan har inte behandlats, eftersom denna kraft eller förmåga är dold, subtil och oupptäckt till sitt väsen och endast synlig i sina verkningar. Eftersom den helt och hållet är färglös och dess moraliska kvalitet varierar i enlighet med de bakomliggande begären, och då den dessutom ofta verkar utan vår kännedom och yttrar sig i alla naturriken nedanför människan, skulle ingenting vara vunnit med att försöka utforska den åtskild från Anden och begäret.
Inget anspråk på någon originalitet för denna bok görs. Författaren har inte uppfunnit något av detta eller upptäckt något av detta, utan har helt enkelt bara skrivit det som han blivit undervisad om och fått bevis för. Det är därför bara en förmedling av det som varit känt förut.
WILLIAM Q JUDGE
New York, maj 1893
FÖRORD TILL DEN TIONDE UTGÅVAN
FÖR ungefär tjugo år sedan publicerades den första utgåvan av ”Teosofins Ocean” av författaren William Q. Judge. Sedan dess har tusentals böcker om teosofi utgivits av mer eller mindre framstående teosofi-studeranden, men olyckligtvis för allmänheten, har ingen av dessa visat en sådan kunskap, förståelse och ett sådant omfång, som är så påtagligt i denna bok. Ännu mer olyckligt är att dessa senare författares metoder har skymt den teosofiska förmedlingen skriven av en Lärare inom Livets Vetenskap.
Som författarens förord visar, skrevs denna bok på ett sådant sätt att den skulle bli förstådd av den vanlige läsaren; och användandet av enkla termer bör heller inte missleda läsaren att tro att hans verk är av elementärt slag, för bakom och inom varje uttalande finns en djup mening som obetänksamma eller ytliga personer undgår att lägga märke till. Den är i själva verket en förenklad lärobok i teosofins grundläggande undervisning, och den har av dem som studerar den ”Hemliga Läran” funnits vara en korrekt förkortad upplaga av detta stora arbete och ett underbart hjälpmedel tack vare sin verkliga förståelse. Den skrevs med den avsikten av den ende som var kompetent nog att göra så och rekommenderas därför på det varmaste till alla som studerar teosofi.
Tidens gång har hjälpt till att inte bara visa värdet av denna lilla bok, utan också William Q. Judges ställning som Lärare. Varje sann teosofi-studerande kan se att allt som han skrivit är präglat av djup kunskap. Ja, ingen läsare kan undgå att lägga märke till att enbart ”En Som Vet” skulle kunna tillämpa teosofin på omständigheter och villkor i vardagen på ett sådant sätt.
Det finns endast ett fåtal utgivna böcker som man har William Q. Judge att tacka för. Dock har dessa få blivit högst värdefulla hjälpmedel för de studeranden som lever ett teosofiskt liv. Brev Som Hjälpt Mig, två små volymer som innehåller brev skrivna till studerande med kommentarer av sammanställaren; Eko från Orienten, är en allmän framställning av de teosofiska lärorna på 64 sidor; Bhagavad-Gita är en tolkning, mycket bättre och tydligare än någon annan bevarad ordagrann översättning; Patanjalis Yoga Aforismer är en uråldrig avhandling om Själen och dess krafter, från vilken modern psykologi har mycket att lära. Dessutom kan man säga att William Q. Judge skrev en hel del filosofiska artiklar som handlade om filosofins praktiska användning i det dagliga livet. Dessa artiklar finner man i tidskriften Theosophy.
Den uppriktige studenten gör rätt i att tillsammans med andra läsa H. P. Blavatskys och William Q. Judges skrifter; av dem kommer hon att lära sig enkel och ren teosofi, och känna igen överensstämmelse i kunskap och fullständig samstämmighet som fanns dem sinsemellan, och kommer än mera att uppskatta dessa två betydande människors mission och väsen.
ROBERT CROSBIE
FÖRORD TILL 2012 ÅRS NYA SVENSKA ÖVERSÄTTNING ONLINE
Det är med stor glädje som vi nu kan överlämna till den svenska läsekretsen en ny översättning av William Q Judges mästerverk – Teosofins Ocean – en grundläggande lärobok i teosofi. Denna version är en översättning av den ursprungliga texten i sin helhet. Denna utgåva är inte en förkortad upplaga. Inga förändringar i texten är gjorda, de få nya förklaringar som finns med är klart angivna med förklarande fotnoter signerade med [öv. anm.]. Denna utgåva 2012 är den fjärde översättningen i ordningen som gjorts på svenska, de tidigare utgåvorna kom 1900, 1925, 1973.
Teosofins Ocean är en ypperlig teosofisk lärobok för både nybörjaren och den seriöse teosofi-studenten. Den har inom våra kretsar blivit något av en ”teosofisk bibel”. Här man kan finna svar på alla de frågor som vanligen dyker upp när vi studerar teosofins filosofi. W.Q.J ger de svar vi söker angående livets mål och mening. Svaren är väl formulerade och begripligt förklarade. Judge visste mycket väl vad vi behöver lära oss först, vad som är mest grundläggande inom filosofin, för att vi sedan på sikt ska förstå hela Den Hemliga Läran som Mästarna förmedlat till oss.
Att lära känna den levande teosofiska filosofin är ingen lätt uppgift, det krävs oftast flera år av enskilda studier och deltagande i studiegrupper för att förstå dess grundläggande filosofi och logik. Utan dessa förberedande övningar i filosofi och metafysik kommer teosofin förmodligen att förbli en gåta. Om vi sedan lär oss teosofins etik och börjar omsätta den i våra liv i vardagen, så kommer vi allt närmare hjärtat av denna lära. När vi dessutom genom våra andliga övningar börjar inse vikten av att regelbundet meditera så kommer vi att uppnå en djupare kontakt med vårt inre, och detta kommer då i sin tur att leda till en insikt – gnosis – som kommer att hjälpa oss att frigöra oss från de band som binder oss vid det materiella livet.
Att förena känslan och intellektet innebär att bli i harmoni och balans, vilket är en förutsättning för att uppnå visdom och medkänsla. ”Att hjälpa och lära andra” är ett teosofiskt motto som vi alla borde eftersträva. William Q. Judge följde verkligen detta motto när han i skrift efter skrift försökte förmedla sina insikter till alla andra. Vi kan idag läsa och studera hans artiklar och böcker eftersom alla finns tillgängliga. Detta är en stor fördel för oss, och ger oss verkligen stora möjligheter att vidga våra horisonter. På svenska finns raja-yoga förmedlad genom W.Q.J.:s skrifter, Patanjalis Yoga Aforismer, Bhagavad-Gita, Kommentarer till Bhagavad-Gita. Och i Brev Som Hjälpt Mig finns det inre teosofiska livets prövningar förklarade för den intuitiva teosofen.
Genom att studera W.Q.J.:s trilogi Teosofisk Resumé, Eko från Orienten samt Teosofins Ocean, så inskaffar vi oss ett teosofiskt underlag och en bas, som förbereder oss för ett djupstudium av Helena Blavatskys skrifter. Judges särskilda sätt att förklara reinkarnation, karma, cykler och medvetandets olika funktioner gör att vi på det varmaste rekommenderar ett studium av Teosofins Ocean för den som vill förstå teosofins filosofi och ingående vill lära känna Den Hemliga Läran.Malmö den 21 juni 2012
Sommarsolståndet
UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
KAPITEL ITEOSOFIN OCH MÄSTARNA
Teosofin allmänt definierad. Existensen av högt utvecklade människor i universum. Dessa människor är Mahatmor, Invigda, Bröder, Adepter. Hur de arbetar och varför de ännu fortsätter att verka i det fördolda. Deras Loge. De är fullkomliga människor från andra evolutionsperioder. De har haft skiftande namn genom historiens gång. Apollonius, Moses, Salomon och andra var medlemmar av detta brödraskap. De hade en enda lära. Deras existens är verklig och människan kommer slutligen att bli som dem. De bevarar den sanna läran och låter den på nytt framträda när tiden är inne.
TEOSOFINS OCEAN
KAPITEL 1
TEOSOFIN OCH MÄSTARNA
TEOSOFIN är den ocean av vetande som sträcker sig från ena stranden till den andra av de förnimmande väsendenas evolution; omätlig och outgrundlig i sina djupaste delar, ger den fullständigt utrymme åt de största tänkare, medan den vid stranden är grund nog att inte övergå ett barnasinne. Den är visdom om Gud för dem som tror att han innebor i allt och alla, och visdom om naturen för den människa som antar den kristna bibelns förklaring att Gud inte kan mätas eller utforskas och att det råder mörker kring hans boning. Då ordet teosofi genom härledning innehåller Guds namn, och man därför skulle kunna tro att den enbart omfattar religionen, så nonchalerar den inte vetenskapen, utan är vetenskapernas vetenskap och har därför blivit kallad Visdomsreligionen. För ingen vetenskap är fullständig, som utelämnar någon del av naturen, vare sig den synliga eller den osynliga. Och den religion, vars enda stöd är en antagen uppenbarelse, och som vänder sig bort från tingen och de lagar som styr dem, är ingenting annat än en illusion, en fiende till framåtskridandet, ett hinder på vägen för människans avancemang mot lycka. Eftersom teosofin omfattar både vetenskap och religion är den vetenskaplig religion och religiös vetenskap.
Teosofin är inte en troslära eller ett system av dogmer, formulerad eller uppfunnen av människor, utan är en kunskap om de lagar som styr evolutionen av de fysiska, astrala, psykiska och intellektuella beståndsdelarna i naturen och människan. Vår tids religioner består endast av en serie dogmer skapade av människan och saknar vetenskapliga grunder för sina etiska förkunnelser; medan vetenskapen fäster ännu inget avseende vid det osynliga, kan inte erkänna förekomsten av en hel uppsättning av inre förnimmelseförmågor hos människan, och är därigenom avskuren från det vidsträckta och verkliga erfarenhetsfält, som existerar bakom de synliga och påtagliga områdena i tillvaron. Men teosofin känner till att hela universum består av det synliga och det osynliga, att de yttre tingen och företeelserna endast är av övergående natur och beskriver fakta om naturen, såväl den yttre som den inre. Teosofin är därför i sig själv heltäckande och uppfattar inga mysterier som olösbara; den stryker ordet slump från sin ordlista och hyllar den lagbundenhet som finns i allt och i varje detalj.
Att människan har en odödlig själ är en tro som är gemensam för hela mänskligheten; teosofin lägger till detta att hon är en själ; och vidare att hela naturen är förnimmande, att den omätliga skaran av föremål och människor inte bara är slumpvis sammanförda atomer och därför saknar lag att utveckla struktur, utan att allt, ända ned till den minsta atom, är själ och ande som under ständig evolution styrs av den lag som innebor i helheten. Liksom de gamle lärde, så lär också teosofin; att evolutionsförloppet är själens drama, och att naturens enda syfte är att existera som erfarenhetsfält för själen. Teosofen instämmer i professor Huxleys (1) påstående att det måste finnas varelser i universum som intelligentmässigt står lika högt över oss som vi gör över skalbaggen, och att dessa varelser tar aktiv del i styrandet av tingens naturliga ordning. I ljuset av den tillit teosofen känner för sina lärare, går han ännu längre och tillägger att sådana varelser en gång varit mänskliga, och att de liksom vi alla kom från andra och föregående världar, där lika skiftande och rika erfarenheter uppnåddes som nu är möjliga på denna jord. Vi framträder därför inte för första gången när vi kommer till den här planeten, utan har fullföljt en oändligt lång bana av verksamhet och intelligent förnimmelse på andra system av glober, av vilka somliga förstördes tidsåldrar innan detta solsystem förtätades. Detta evolutionsförlopps oerhörda räckvidd innebär då, att den här planeten som vi nu befinner oss på, är resultatet av en aktivitet och evolution från någon annan planet, som dog för länge sedan och som lämnade efter sig sin energi för att användas i frambringandet av jordens existens och att invånarna på den senare i sin tur kom från någon äldre värld för att här fortsätta sitt planlagda arbete i materien. De lysande och mera utvecklade planeterna, som till exempel Venus, är bebodda av ännu högre utvecklade väsen, som en gång stått på vår låga nivå, men nu har uppnått höjder av ära som för vårt intellekt framstår som helt ofattbart.
_______________________________________
(1) Essays on Some Controverted Questions, London, 1891.
Den mest intelligenta varelsen i universum, människan, har alltså aldrig varit utan beskyddare, utan har ett led av Äldre Bröder som ständigt vakar över framåtskridandet hos de mindre utvecklade, bevarar den kunskap de fått genom eoners prövningar och erfarenheter, och letar ständigt efter tillfällen att förmå det gryende förnuftet hos släktet på denna och andra glober att tillägna sig de stora sanningarna angående själens bestämmelse. Dessa äldre bröder bevarar också kunskapen de förvärvat om naturens lagar inom dess olika riken och är redo när den cykliska lagen tillåter det, att använda kunskapen till mänsklighetens bästa. De har alltid utgjort en grupp, där alla känner varandra, oavsett i vilken del av världen de befinner sig, och alla arbetar på många olika sätt för människosläktet. Tidvis är de väl kända av allmänheten och rör sig öppet bland vanligt folk, när sederna, de sociala förhållandena och nationernas utveckling tillåter det. För om de skulle framträda öppet och överallt omtalas, skulle de bli dyrkade som gudar av somliga och förklaras som djävlar av andra. Under de perioder som de faktiskt uppenbarar sig, framträder några som ledare för människorna, andra som lärare, en del som stora filosofer, medan andra förblir okända utom för de mest framskridna av brödraskapet.
Det mål de har i sikte, skulle motverkas om de framträdde öppet i vår nuvarande civilisation, som nästan uteslutande grundas på pengar, berömmelse, ära och personlighet. För denna tidsålder är som en av dem redan har sagt, ”en övergångsålder”, där varje tankesystem inom vetenskapens, religionens, regeringens och samhällets område ständigt förändras, och människornas förnuft förbereds för en övergång till ett tillstånd, som kommer att göra det möjligt för människosläktet att framåtskrida till en punkt då det är lämplig för dessa äldre bröder att verkligen kunna göra sin närvaro synlig för våra ögon. De kan med rätta kallas sanningens fackelbärare genom tidsåldrarna; de utforskar alla ting och varelser; de vet vad människans innersta natur är och vilka hennes krafter och bestämmelse är, hennes tillstånd före födelsen och de tillstånd hon ingår i efter kroppens död; de har stått vid nationernas vagga och har sett forna tiders höga kulturer, sorgset skådat sönderfallet hos dem som inte hade kraft att stå emot den cykliska lagen för uppgång och fall; och medan katastrofer visar på en universell ödeläggelse av konst, arkitektur, religion och filosofi så bevarade de alla dess uppteckningar på skyddade platser från antingen människors eller tidens ödeläggelser; de har gjort noggranna observationer, genom psykiskt tränade individer inom sin grupp, inom naturens och förnuftets osynliga områden, antecknat dessa iakttagelser samt bevarat uppteckningen om detta; de har bemästrat ljudets och färgens mysterier genom vilket enbart de elementala varelserna bakom materiens slöja kan bli kommunicerade med, och kan därför förklara varför regnet faller och till vilket ändamål, ifall jorden är ihålig eller inte, vad som kommer vinden att blåsa och ljuset att lysa, och vad som är utöver allt annat – något som förutsätter kunskap om själva naturens grund – de känner till vilken den yttersta uppdelningen av tiden är och vilken dess mening är och hur långa tidsperioderna är.
Men, säger det nittonde århundradets rastlösa människa som läser tidningar och tror på ”de moderna framstegen”, om dessa äldre bröder är allt vad ni påstår dem vara, varför har de då inte lämnat något spår efter sig eller samlat människor omkring sig? Deras eget svar på detta, publicerat för någon tid sedan av A.P. Sinnett, är bättre än något som jag kan skriva.
”Om ni inte har något emot det, skulle vi först vilja ta upp frågan om 'Brödraskapets' förmodade misslyckandet att lämna spår efter sig i världshistorien. Ni tycker att de med sina extraordinära fördelar borde ha kunnat samla en avsevärd mängd av de mer upplysta själarna inom varje folkslag i sina skolor. Hur vet ni att de inte har lämnat några sådana spår? Känner ni till deras ansträngningar, deras framgångar och misslyckanden? Har ni någon rätt att sätta dem på de anklagades bänk? Hur skulle er värld kunna samla bevis mot människor som ständigt hållit varje tänkbar och tillgänglig dörr stängd, genom vilken nyfikna kunde snoka på dem? Det främsta villkoret för deras framgång var att de aldrig skulle kunna bli kontrollerade eller hindrade. De vet själva vad de åstadkommit; allt som man kunde uppfatta utanför deras krets var resultat, vars orsaker doldes för insyn. För att redogöra för dessa resultat har många under olika tidsåldrar uppfunnit teorier om gudars ingripande, försynens skickelse, ödet och stjärnornas välvilliga eller fientliga inflytande. Det har aldrig funnits någon tid vare sig i eller före den så kallade historiska tiden när våra föregångare inte gestaltat händelser och 'skapat historia', även om fakta dock ständigt förvrängts av historikerna för att anpassas till samtidens fördomar. Är ni alldeles säkra på att de osynliga hjältar i de successiva händelseförlopp inte varit något annat än deras marionetter? Vi har aldrig gjort anspråk på att kunna föra nationer som helhet till den ena eller andra vändpunkten i strid mot den allmänna tendensen i världens kosmiska förhållanden. Cyklerna måste ha sin gång. Perioder av mentalt och moraliskt ljus och mörker följer på varandra, liksom dag följer på natt. Stora och små yugas måste fullföljas i enlighet med tingens allmänna ordning. Och vi, födda på tidens mäktiga flodvåg, kan bara modifiera och leda några av dess mindre flöden.” (2)
_______________________________________
(2) The Occult World. London 1881. [Den Ockulta Världen Malmö 2010, av A.P. Sinnett ]Enligt den cykliska lagen, under en mörk period av förnuftets historia, försvinner den sanna filosofin för en tid, men samma lag får den att åter framträda, lika säkert som att solen går upp och det människliga förnuftet är närvarande för att se det. Men vissa uppgifter kan endast utföras av Mästaren, medan andra arbeten kräver följeslagarnas medverkan. Det är Mästarens uppgift att bevara den sanna filosofin, men följeslagarnas medverkan behövs för att återuppväcka och förkunna den. De äldre Bröderna har ännu en gång visat oss var vi kan finna sanningen – teosofin – och följeslagarna över hela världen är nu i färd med att föra fram den för en vidare spridning och utbredning.
Mänsklighetens Äldre Bröder är människor som under tidigare evolutionsperioder uppnått mänsklig fullkomning. Dessa manifestationsperioder är okända för anhängare, vad antalet beträffar, av våra dagars evolutionsteori, fastän väl kända inte bara av de äldre hinduerna, utan även av de stora förnuft och människor som instiftade och ledde de grekiska Mysteriernas första rena och oförfalskade form. De perioder då de synliga världsallten framträder ur Det Stora Okända, kommer och går i evighet, omväxlande med lika stora perioder av återkommande tystnad och vila i Det Okända. Syftet med dessa mäktiga vågor är att frambringa den fullkomliga människan, en själens evolution, och de vittnar alltid om ett ökande antal av Äldre Bröder; i en vanlig människas liv beskrivs en sådan vågrörelse i växlingen mellan dag och natt, vakenhet och sömn, födelse och död, ”ty dessa båda, ljus och mörker, dag och natt, är världens eviga vägar”(3).
_______________________________________
(3) Bhagavad-Gita, kapitel VIII, [vers 26]Under varje tidsålder och i varje nations fullständiga historia har man gett olika namn åt dessa maktens och medkänslans människor. De har blivit kallade Invigda, Adepter, Mager, Hierofanter, Konungar från Österlandet, Vise Män, Bröder och så vidare. Men i sanskritspråket finns ett ord som när det används om dem, genast och fullständigt identifierar dem med mänskligheten. Det är Mahatma. Detta ord är bildat av Maha, stor, och Atma, själ; och betyder alltså stor själ, och eftersom alla människor är själar utmärks Mahatman av sin storhet. Termen Mahatma har kommit i bruk mycket genom Teosofiska Samfundet, eftersom H. P. Blavatsky ständigt hänvisade till dem som sina Mästare, som gav henne den kunskap hon ägde. De var först enbart kända under benämningen Bröderna, men senare när många hinduer anslöt sig till den Teosofiska Rörelsen, började man använda benämningen Mahatma, eftersom den har en stark förankring i den indiska traditionen och litteraturen. Periodvis har samvetslösa motståndare till Teosofiska Samfundet påstått att detta namn är påhittat, och att sådana varelser är okända bland Indiens folk och i deras litteratur. Men dessa påståenden är bara försök att, om möjligt, misskreditera en filosofisk rörelse som hotar att fullständigt kullkasta de vilseledande teologiska dogmerna. För genom hela den indiska litteraturen talas det ofta om Mahatmor, och i landets norra delar är benämningen vanlig. I det mycket gamla poemet Bhagavad-Gita, vördad av alla indiska sekter, och medges att vara nobel likaväl som vacker av västerländska kritiker, och i en vers står det: ”en sådan Mahatma är svår att finna.”(4)
_______________________________________
(4) Bhagavad-Gita, kapitel VII,[ vers 19.]Men bortsett från alla tvister om specifika namn, finns det tillräckliga skäl och bevis för att en grupp av människor med den underbara kunskapen vi ovan beskrivit alltid har funnits och säkerligen finns än i dag. De äldre mysterierna hänvisar ständigt till dem. I det forntida Egypten var de Invigda Konungar, solens söner och mäktiga gudars vänner. Det finns en vana hos oss att ringaktande se ner på de forntida folkens föreställningar, vilket egentligen bara är nedsättande för vår tids människor. Även den kristne, som vördnadsfullt talar om Abraham som ”Guds vän”, skrattar föraktfullt vid tanken på att de egyptiska härskarna gjorde anspråk på samma vänskap, och att det inte var något annat än ett barnsligt försök att skaffa sig värdighet och titlar. Men sanningen är, att dessa upphöjda egyptier män var Invigda, medlemmar av den enda stora logen, som i sig innefattar alla andra oavsett grad och verksamhet. När de senare egypterna upplevde sitt förfall, försökte de visserligen efterlikna sina föregångare, men då hade den sanna läran än en gång börjat fördunklas genom dogmer och prästvälde.
Berättelsen om Apollonius av Tyana handlar om en medlem från samma forntida Brödraskap som framträdde bland människorna under en neråtgående cykel, för att utgöra ett sanningsvittne som kommande generationer kunde blicka tillbaka på.
Judarnas Abraham och Moses är två andra Invigda. Adepter som hade en uppgift hos ett visst folk; och i Abrahams berättelse får vi lära känna Melchizedek, som stod så högt över Abraham att han kunde tilldela denne en titel, ett privilegium eller en välsignelse. I samma kapitel av mänsklighetens historia, som talar om Moses och Abraham, är även upplyst av Salomon. Dessa tre utgör en stor Triad av Adepter, och urkunder om deras gärningar kan inte avfärdas som galenskap och utan grund.
Moses utbildades av egyptier och i Midian; från båda skaffade han sig stor ockult kunskap, och varje klarseende studerande inom det stora Universella Frimureriet kan förnimma genom alla hans böcker en mästares hand, plan och arbete. Ännu ett exempel är Abraham, som kände alla konsterna och till stor del kraften inom de psykiska rikena sådant som odlades på hans tid, för annars skulle han inte kunnat umgås med konungar och inte heller varit ”Guds vän”, och hänvisningar till hans samtal med den Allsmäktige angående förstörandet av städer visar enbart att han var en Adept som för länge sedan överskridit behovet av ceremonier eller andra hjälpmedel utifrån. Salomon fullbordar denna triad och framstår i eldbokstäver. Kring hans person samlar sig så många legender och berättelser om hans umgänge med elementala krafter och om hans magiska innehav, att man måste fördöma forntidens människor för en samling dårar, som ljög för nöjes skull, om man vill förneka att han var en stor karaktär och ett underbart exempel på en mäktig Adepts inkarnation bland människorna. Vi behöver inte godta namnet Salomon och inte heller göra anspråk på att han härskade över judarna, men vi måste medge att det någon gång under den dunkla tid som de judiska böckerna redogör för, levde och rörde sig bland människorna på jorden en man som var en Adept och som i efterhand fått detta namn. Kringvandrande och småskaliga kritiker må ha förkärlek för att se i den universella traditionen inget annat än bevis för människors lättrogenhet och deras förmåga att ta efter varandra, men den som allvarligt studerat människonaturen och livet vet att den universella traditionen är sann och härrör från fakta i mänsklighetens historiaVänder vi blicken mot Indien, som så länge varit bortglömt och förbisett av det själviskt njutningslystna, krigiska och handelsdrivande Västerlandet, så finner vi här den fullständiga läran som påvisar samband med dessa underbara män av vilka Noak, Abraham, Moses och Salomon enbart är exempel på. Människorna där är genom sitt temperament och den omgivande atmosfären mer lämpade att bevara de filosofiska, etiska och psykiska juveler som annars för alltid skulle ha gått förlorade för oss, om de blivit utsatta för härjningar av goter och vandaler som västerländska nationer blev under sina första tidiga dagar av kamp för utbildning och civilisation. Om de människor som bara för nöjes skull brände upp oerhörda mängder av historiska och etnologiska skatter, som påträffades av de spanska katolska regenternas hantlangare i Central- och Sydamerika också hade haft kännedom om och lagt sina händer på Indiens heliga böcker och palmbladsurkunder innan England trätt skyddande emellan, hade de säkert förstört även dessa, liksom de gjorde för amerikanarna, och som deras föregångare i sin tur försökte göra med det alexandrinska biblioteket. Lyckligtvis blev händelsernas gång annorlunda.
Överallt i den indiska litteraturen finner vi massvis av namn på stora adepter, som var väl kända av folket och som alla lärde ut samma historia – människosjälens stora epos. Deras namn är obekanta för västerländska öron, men urkunderna med deras tankar, gärningar och förmågor finns kvar. I det lugna och orörda Österlandet finns det dessutom än idag hundratals personer som av egen erfarenhet vet att Den Stora Logen fortfarande existerar och har sina Mahatmor, Adepter, Invigda och Bröder. Och likväl finns det vidare i detta land ett stort antal experter i praktisk användning av en mindre betydande men ändå förvånansvärt stor makt över naturen och hennes krafter, vilket ger oss en överväldigande mängd bevis för vårt framlagda påstående.
Och om teosofin – Den Stora Logens undervisning – är som vi sagt, både vetenskaplig och religiös, så har vi ur etisk aspekt ännu flera bevis. Buddha, Konfucius och Jesus utgjorde en mäktig Triad som verkade genom och på etiken principer. Den förstnämnde, en hindu, grundade en religion, som idag [1893 öv. anm.] har fler bekännare än kristendomen, och undervisade århundraden före Jesus samma läror som denne lärde ut, och som redan framfördes många århundraden före Buddha. Jesus som kom för att reformera sitt folk, upprepar denna forntida etik och detsamma gör Konfucius för det gamla och ärevördiga Kina.
Teosofen säger att alla dessa stora namn representerar medlemmar av ett enda brödraskap, där alla omfattar en och samma lära. De extraordinära karaktärer som då och då framträder i den västerländska civilisationens första tidiga dagar av kamp, som St. Germain, Jacob Böhme, Cagliostro, Paracelsus, Mesmer, Greve St. Martin och H. P. Blavatsky, är alla redskap för att utföra Den Stora Logens arbete vid den rätta tidpunkten. Det är sant att de i allmänhet blivit smädade och klassade som bedragare – även om ingen kan säga varför de skulle vara det, när de sökt gagna mänskligheten, lagt fram teser och gjort upptäckter som efter deras död blivit av stort värde för vetenskapen. Men till och med Jesus själv skulle idag bli betraktad som en bedragare, om han dök upp i någon av teater-kyrkorna vid Femte avenyn, och tillrättavisade de kristna trosbekännarna. Paracelsus var den förste som tillämpade värdefulla och nu allmänt använda medicinska behandlingsmetoder. Mesmer undervisade om hypnotism under annat namn. Helena Blavatsky fäste ännu en gång Västerlandets uppmärksamhet på det mest betydelsefulla lärosystem, som sedan länge varit känt av Logen, som behandlar människan, hennes natur och bestämmelse. Men alla har de blivit kallade bedragare av ett folk som inte själva har någon egen ursprunglig filosofi och vars skaror av tiggare och brottslingar i elände och antal överträffar varje annan civilisation på jorden.
Det är inte ovanligt att nästan alla västerländska läsare undrar hur det är möjligt, att människor kan veta så mycket och ha en sådan makt över naturlagarnas verksamhet, som jag tillskrivit dessa Invigda som nu allmänt kallas Mahatmor. I Indien, Kina och andra orientaliska länder skulle dessa individer ingalunda framstå som några underverk, fastän allting där på civilisationens materiella plan just nu är på efterkälke, har man där aldrig förlorat tron på människans inre natur och de förmågor som står henne till buds om hon vill bruka dem. Följaktligen har levande exempel på sådan makt och sådana förmågor aldrig saknats bland dessa människor. Men i Västerlandet, vars materialistiska civilisation uppstått genom förnekandet av själens liv och natur som en följd av ologisk dogmatism, har inga undersökningar gjorts på dessa områden och, inte förrän på senare tid, har allmänheten kunnat tänka sig möjligheten att någon annan än en förmodad gud kan förfoga över sådana krafter.
En Mahatma som är begåvad med makt över tid, rum, tanke och materia är möjlig, just därför att han är en fullkomlig människa. Varje människa har fröet till alla de krafter som tillskrivs dessa upphöjda Invigda, skillnaden ligger uteslutande i det faktum att vi i allmänhet inte har utvecklat det frö vi är i besittning av, medan Mahatman genomgått den träning och erfarenhet som är orsaken till alla osynliga mänskliga krafter att utvecklas inom honom och tilldelat honom gåvor som verkar gudalika för hans kämpande bröder på lägre nivå. Telepati, tankeläsning och hypnotism, alla sedan länge kända av teosofin, visar på att det i människan finns medvetandeplan, funktioner och förmågor som hon hittills aldrig kunnat drömma om. Tankeläsning och det inflytande som kan utövas på avstånd på en hypnotiserad persons förnuft, bevisar tillvaron av ett förnuft, som inte helt och hållet är beroende av en hjärna, och att det finns ett medium varigenom tankens inflytande kan sändas. Det är med hjälp av denna lag som de Invigda kan kommunicera med varandra på vilket avstånd som helst. Den logiska grunden medges ännu inte av de hypnotiska skolorna, men innebär att om två tänkares vibrationer vibrerar eller förändras till samma tillstånd kommer de att tänka på samma sätt; eller med andra ord, den ena som kommer att höra på avstånd mottager intrycken som den andre skickar. Samma sak gäller med alla andra förmågor, hur extraordinära de än är. De är alla naturliga även om de inte är så vanliga nu, precis som en stor musikalisk begåvning är naturlig fastän den inte är vanlig eller allmän. Om en Invigd kan få ett fast föremål att flytta sig utan att vidröra det, beror det på hans förmåga att förstå de två lagarna för attraktion och repulsion, där ”gravitationen” enbart är namnet på en av dem; om han är i stånd att precipitera ur den osynliga luften det kol vi vet finns där och med kolet forma meningar på ett papper, så beror det på hans insikter inom den ockulta högre kemin och på att han använder sig av den mäktiga bildskapande förmågan som varje människa besitter; om han läser våra tankar med lätthet, så beror detta på att han använder sig av den inre och verkligt sanna synförmågan som inte fordrar någon näthinna för att se den fina bildväven som den vibrerande hjärnan väver omkring henne. Allt vad Mahatman kan göra är naturligt för den fullkomliga människan; men om dessa krafter inte med en gång kan avslöjas för oss, så beror det på att vårt släkte är alltför själviskt och bara lever för stunden och i det förgängliga.
Jag upprepar igen, att fastän den sanna läran tidvis försvinner bland människorna, så måste den framträda igen, ty för det första finns den sammanpressad i människonaturens oförgängliga centrum; och för det andra bevaras den för alltid av Logen inte bara i befintliga urkunder, utan även hos de intelligenta och fullständigt självmedvetna människor, vilka framgångsrikt har passerat genom många evolutionsperioder vilka föregick den vi nu är involverad i, och kan inte förlora de dyrbara skatter de förvärvat. Och eftersom de äldre bröderna utgör evolutionens högsta skapelser, och det är endast genom dem och deras samverkan med resten av den mänskliga familjen, som ett regelbundet och målmedvetet fullföljande av den Store Världs Arkitektens planer kan ske, har jag velat rikta uppmärksamheten på dem och deras Universella Loge, innan jag övergår till andra delar av ämnet.
WILLIAM Q JUDGE
Översatt från The Ocean of Theosophy av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1987
______________________________________________________
länk till Svar på Frågor till Teosofins Ocean av Robert Crosbie
______________________________________________________
| till ULTs hemsida | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online | till toppen |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-07-03
