Strindbergs kontakt med teosofin

yantra1.gif (2187 bytes)

STRINDBERG & TEOSOFIN

Inledning

Hans kännedom och uppfattning om den. (Strindbergs bibliotek, den teosofiska litteraturen
som han ägde eller läste; Hedlund-korrespondens, Inferno, Ockult Dagbok)

Ester Szalczer

Eszter Szalczer fick för cirka femton år sedan ett stipendium som ungersk gästforskare av Svenska Institutet för att forska kring Strindberg. Under denna period sammanställde hon det material som publicerades i tidskriften TEOSOFISKA RÖRELSEN under 1988-1989 i en serie på fem artiklar, som vi nu gör tillgängligt Online. Ytterligare en del nytt material av samma författare, vilket skrevs under samma period, men ännu inte publicerats, kommer att förmedlas Online. Detta material skulle sparats till den kommande utgåvan av Strindberg och Teosofin, men vi finner det lämpligt att ge ut detta nu, med anledning av det ständigt växande intresset som finns för Strindbergs tankar och idéer. Vid 150-årsminnet av Strindbergs födelse tog Eszter Szalczer initiativet 1999 till bildandet av ett amerikanskt Strindbergssällskap i New York. Hon arbetar idag som lektor vid New York University i Albany.

wpeAF.jpg (3179 bytes)

August Strindberg

STRINDBERG var bekant med vissa delar av den teosofiska traditionen* redan före Infernotiden. Han var intresserad av Platon och orienterade sig inom en vid skala av mytologier och religiösa system så tidigt som på 70- 80-talet. Hans studier på området var en del av hans förberedelser för att skriva dramer och andra verk. Samtidigt tyder detta intresse på ett successivt närmande till en senare inställning, som skulle utmynna i en jämförande religionsforskning fr.o.m. 90-talet.
_______
*) Den sammanfattande benämningen "teosofisk tradition" avses att beteckna de religiösa och filosofiska inriktningar som utgör grundvalen för den "moderna teosofin", med vilken här förstås det tankesystem och den rörelse från och med sista sekelskiftet vars upphovsman var Helena Blavatsky.

Strindbergs bibliotek, brev och dagbok visar att han inte nöjde sig med flitiga studier i religion, utan att han även sysslade med symbolforskning och jämförande symboltolkning rörande olika religioner och mytologier.

I sitt första brev till den svenske teosofen och bokförläggaren Torsten Hedlund (29 juli 1891) hävdar Strindberg att teosofins läror är fullkomligt bekanta för honom sedan 1884, då han till och med personligen kom i beröring med Helena Blavatskys lärjungar och hennes bekanta. (Brev* 8, s 319) Detta var i varje fall hans svar på Hedlunds fråga om Strindberg var teosof. Han tyckte sig nämligen känna igen teosofiska idéer i Strindbergs roman I havsbandet (1889-90).
_______
*) Strindbergs Brev = August Strindbergs brev 1-15, utg. av Torsten Eklund, Sthlm 1948-76

Hans Lindström påpekar att det var skriftställaren Carl von Bergen, teosofins svenske introduktör, som först satte Helena Blavatskys Isis Unveiled i Strindbergs hand, samt bjöd honom på en spiritistisk seans (Lindström, Hjärnornas kamp, Uppsala 1952, s 234f.). Detta hände hösten 1884, när Strindberg vistades i Stockholm på grund av "Giftasprocessen". Denna första kontakt med teosofin samt själva seansen skildrar Strindberg i novellen Genvägar (SS* 54, s 77-82; Om teosofins lansering i Sverige och rörelsens historia ända till stiftandet av Teosofiska samfundets svenska avdelning 1889 se Lindström, Hjärnornas kamp, s 226-228.)
_______
* SS = Samlade Skrifter av August Strindberg 1-55 band, utg. av John Landqvist, Sthlm 1912-20.

Flera år senare (hösten 1896 skickade även Hedlund Isis Unveiled till Strindberg samt Helena Blavatskys The Secret Doctrine (Jfr Brev 11, s 323, s 347 fotnot; SS 28, s 159).

Om vi undersöker registret över Strindbergs olika bibliotek, kan vi följa en bestämd riktning i hans intresse. Biblioteket 1883 visar att han under 70-talet var sysselsatt med studier i Bibeln, reformationen och kyrkohistorien. Bibliotekets innehåll 1892 tyder på 80-talet på ett ökat intresse för darwinismen, positivismen och naturalismen samtidigt som böcker i suggestionsläror, hypnos, magnetism och psykiatri dyker upp. 1892 hade Strindberg redan böcker av Helena Blavatskys nära arbetskamrat A.P. Sinnett i sin samling.

Biblioteket 1912 innehåller verk av alla kända samtida teosofer (Helena Blavatsky, Annie Besant, A.P. Sinnett, Rudolf Steiner) och en omfattande teosofisk tidskriftslitteratur. Biblioteket tyder samtidigt på en övergripande kännedom om just den teosofiska traditionen. Strindberg samlade dessutom på en omfattande litteratur i ockultism, spiritism, mystik, magi, all slags religionshistoria och mytologi. Han tycks ha studerat dessa skrifter ända fram till sin död. (se även bifogad lista över den teosofiska litteraturen i Strindbergs bibliotek.)

Jag ska nu skissera hur Strindberg uttalade sig direkt angående teosofin. Han diskuterade frågor flitigast med sin brevvän Torsten Hedlund under 90-talet. (deras motsägelsefulla förhållande redovisar Strindberg i Inferno. /SS 28, s 81ff /) Även i deras korrespondens visar det sig att Strindberg kände till och läste mycket av såväl de moderna teosofernas grundverk som den tradition de åberopar. Han bekänner också att hans egna föreställningar ofta stämmer överens med teosofernas, trots att han hyser en personlig motvilja mot Helena Blavatsky. Han antog ju alltid en fientlig inställning när en kvinna vågade framträda med sina idéer. (Jfr Lindström, Hjärnornas kamp, s 240 f.)

I Strindbergs och Hedlunds diskussioner var det emellertid två centralfrågor i vilka de hade avvikande uppfattning. Strindberg kunde nämligen inte acceptera teosofins påstådda panteism, som han ofta kallade ateism. Han kände ett starkt behov av en personlig Gud och försyn. (Jfr. Brev 11, s 167, 219, 230; SS 28 s 160)

Denna panteism utgår från teosofins all-enhetsbegrepp och är förknippad med karmaläran. Men Strindberg kunde inte inse att teosofin präglades just av en synkretism och en frihetssyn genom att låta var och en utöva sin egen bekännelse. Teosofin förnekar inte Guds existens utan säger att Gud, människan och själen till sitt ursprung är ett med den absoluta Enheten. Så heter det i Nyckel till teosofien:

Vi tror inte på en skapelse, utan på ett periodiskt och successivt framträdande av världsalltet från det subjektiva till det objektiva tillvarelseplanet, efter regelbundna mellantider... (H.P.B., Nyckel till teosofien, Sthlm 1890, s 80)

"Det subjektiva", ursprungskällan kan likaså vara en kristens personliga Gud som hinduismens allt genomträngande Brahma eller gnosticismens och kabbalans strålande gudomlighet, från vilken världen utgår som en emanation. Men Strindberg kunde inte acceptera detta med sitt förnuft, fastän han på 90-talet ansåg sig vara "monoist". Han skrev till Hedlund:

Gud i oss, ja der vi äro emanationer af honom, det är ett; men Gud den fast punkten utom oss, med vilken vi endast förmå något, Skaparen öfver oss, och vi det skapade verket med spår af hans stoff, under honom, så förstår jag saken. (Brev 11, s 284)

Han behövde en fast punkt utom sig, men ändå kunde han intuitivt uppleva en identitet med all-enheten, som det visar sig både i hans naturvetenskapliga och skönlitterära verk från och med Infernotiden.

Den andra punkten, som Strindberg inte kunde acceptera, gällde teosofins personlighetsuppfattning. Han skrev till Hedlund:

Hvarför uppmanar Ni mig alltid att jag skall utrota mitt jag? Det är ju min heligaste pligt att vårda, odla och observera detta själv, ty eljest blef det neddraget till de små otäcka jagen, som intet gifva endast suga ut, hänga på och besmörja med smuts. (Brev 11,s 169)

I flera senare verk skildrade han ändå personligheten som en mask, bakom vilken döljer sig människans "frö", en själ som skulle pånyttfödas.

Strindberg närmade sig teosofin även i sin syn på människosläktet och tidsåldrarna. Han menade att det fanns ett människosläkte före oss, och att våra arkeologiska minnen är rester av dess arkitektur.

Slutat läsning om stora pyramiden. Hvem har byggt den? (...)Sannolikt samma ätt som byggt Staffansgrottan, Hällekistorna, Cyklopmurarne: jettarne med ett ord. Genesis säger: Guds Söner stego ner på jorden och förökade sig med människors döttrar. Deraf föddes jettarne.Ovidius (...) som skrivit en stor Kosmogoni och Metamorfoserna (= Transmutationerna) trodde på jettar och Gyllene åldern. Han ljög ej, och var icke dum! (Brev 11 s 196)

Vi kan återfinna likadana idéer i andra delen av Den Hemliga Läran.

Frågan om preexistenser, "anamesis" och ett oändligt sammanhang i tillvaron sysselsatte Strindberg långt före bekantskapen med Swedenborgs liknande tankar. (Jfr. Lamm, Strindberg och makterna, Uppsala 1936, s 102; Stockenström, Ismael i öknen, Sthlm 1972, s 96f.) I dessa frågor hänsyftar han på tänkare i den teosofiska traditionen.

Den världsåskådning som vuxit ut hos mig är närmast lik Pythagoras' och upptagen av Origenes: Vi äro i Inferno för synder begångna i en föregående existens. (Brev 11, 376)

Han hävdar att det inte finns till några hemligheter i världen, utan allt står i mytologierna och hos de gamla skalderna, "och det var endast tron som fattades", menar han. Alla kosmogonier stämma i hufvudsak öfverens och äro sanna." (Brev 11, s 347) Men det är ju detsamma, som Helena Blavatsky menade.

"Principiellt var Strindberg under den sista tiden av sitt liv synkretist", skriver Lamm. (Lamm, s 156) Han anser också att "både fransk ockultism, Madame Blavaskys teosofi och Swedenborgs andelära satt djupa spår" i Strindbergs religiösa omvändelse efter Infernokrisen (Lamm, s 132). Mars 1896 skriver Strindberg till Hedlund:

Jag har slutat läsningen av en bok om Indien, och jag vet icke mer hvar jag är hemma. Mig förefaller att författaren till Sylva Sylvarum (och allt det andra!) vore en annan än jag och att detta jag vore en Hindou. (Brev 11, s 151)

Denna synkretism utmynnade emellertid i en egen mystik och ett nytt mönster i Strindbergs världsbild, vilket gestaltades i postinfernoverken. DE teosofiska idéernas inflytande är tydligt även efter att den regelbundna brevväxlingen med Hedlund upphört vid slutet av 1896, och framträder både i Strindbergs prosaverk, naturfilosofi och postinfernodrama.

[Denna artikel är en del av det manuskript som Ester Szalczer skrev, men som aldrig publicerades i tidskriften TEOSOFISKA RÖRELSEN under 1988-1989, där den ingick tillsammans med de fem andra artiklarna. Denna artikel kommer egentligen först och inleder Online serien "Strindberg och Teosofin"]

nästa kapitel:
BORTOM HELVETET
Första delen

_____________________________________________________________________________________

Klicka här så kommer du till: Strindberg & Teosofin – HuvudIndex

_____________________________________________________________________________________