yantra1.gif (2187 bytes)

 Mahatmabreven
 till A. P. SINNETT

OCKULTA LÄROR OCH MÄSTARNAS FÖRKLARINGAR

Första delen

© 2007 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Dorje1.gif (4461 bytes)

 

Axplock ur The Mahatma Letters to A P Sinnett
[Denna Brevsamling Innehåller ursprungligen 145 olika brev]

 Mahatmabreven 1   Mahatmabreven 2   Mahatmabreven 3   Mahatmabreven 4   Mahatmabreven 5   Mahatmabreven 6 
Mahatmabreven 7    Mahatmabreven 8


________________________________
MAHATMABREV 1 (MLc #1) 

[
THE MAHATMA LETTERS, Third edition 1972, #1, p 1; eller i THE MAHATMA LETTERS Chronological edition (= MLc), 1993, #1, p 1 )

Mottagit i Simla omkring den 15 oktober, 1880

”Just precis”, skrev Mahatman, ”för att provet med londontidningen skulle stänga skeptikernas munnar” var det oacceptabelt. ”Se det i vilket ljus du vill, världen är ännu i sitt första stadium av förtrollning… följaktligen oförberedd. Mycket sant så arbetar vi genom naturliga, inte övernaturliga, medel och lagar. Men då å ena sidan vetenskapen skulle finna sig oförmögen, i dess nuvarande tillstånd, att redogöra för undren givna i dess namn, och å den andra sidan de okunniga massorna ännu skulle vara kvar i att se fenomenen i ljuset av ett mirakel, så skulle var och en, som sålunda skulle vara vittne till händelsen, kastas ur sin balans, och resultatet skulle bli bedrövligt. Tro mig, det skulle bli så särskilt för dig själv, som givit upphov till idén, och för den hängivna kvinnan som så dåraktigt rusar in i den vidöppna dörren som leder till ökändhet. Den dörren, även om öppnad, av en så vänlig hand som din, skulle snart visa sig vara en fälla – och en ödesdiger sådan, verkligen, för henne, och sådant är säkerligen inte ditt syfte.

[...] Skulle vi samtycka till dina önskningar, vet du verkligen vilka konsekvenser som skulle följa i framgångens spår? Den obevekliga skuggan, som följer alla mänskliga uppfinningar, rör sig vidare, men få är de som har ens medvetenhet, om dess annalkande och faror. Vad kan de då förvänta sig, som skulle erbjuda världen en uppfinning, som, på grund av mänsklig okunnighet, om den tros på, säkerligen skulle tillskrivas de mörka agenter, som 2/3 av mänskligheten tror på och ännu fruktar?

 [...] Framgång med ett försök av ett sådant slag som det du föreslår måste kalkyleras över och grundas på en genomgående kunskap om människorna omkring dig. Det beror helt på människornas sociala och moraliska tillstånd i deras uppträdanden, i dessa djupaste och högst mysteriösa frågor som kan röra om i det mänskliga förnuftet – de gudomliga krafterna i människan och möjligheterna Naturen innehåller. Hur många, ens bland dina bästa vänner, bland dem som omger dig, är mer än ytligt intresserade i dessa svårfattliga problem?

[...] Vi tvivlar inte på att din vetenskaps människor är öppna för övertygelser, men fakta måste ändå först demonstreras för dem, de måste först ha blivit deras egen egendom, visat sig tillgängliga för deras undersökningsmetoder, innan du finner dem redo för att erkänna dem som fakta… dina moderna vetenskapsmänniskor är mindre angelägna om att föra tanken till ett fysiskt samband av fakta, som för dem kan låsa upp en ockult kraft i naturen, än att ordna med en bekvämlig klassificering av vetenskapliga experiment, så den mest väsentliga hypotetiska kvaliteten är, inte att det skulle vara sant, utan endast plausibelt, i deras uppfattning.

[...] Så långt vad gäller vetenskap – så långt vi känner den. Vad gäller den mänskliga naturen i allmänhet är det på samma sätt nu, som det var för en miljon år sedan. Fördomar, baserade på själviskhet, och en allmän ovilja att ge upp en etablerad tingens ordning för nya levnadssätt och tankar – och ockulta studier kräver allt det och mycket mer – stolthet och envisa motstånd mot sanning, om det blott oroar deras tidigare meningar om sakerna – sådana är din tids karaktäristika.

 [...]  Vad skulle då bli resultatet av de mest häpnadsväckande fenomenen, om vi antar vi gick med på att framställa dem? Om än framgångsrika, skulle fara växa proportionellt med framgången. Inget val skulle snart finnas kvar, än att gå vidare, alltmer i crescendo, eller att falla in i detta ändlösa kämpande med fördomar och okunnighet, dödade med dina egna vapen.

[...] De okunniga, ur stånd att gripa sig an de osynliga operatörerna, kan en dag ge utlopp åt sin vrede över de synliga agenterna i arbete; de högre och bildade klasserna skulle fortsätta med sin otro, som alltid, och slita dig i stycken som förut. Tillsammans med många klandrar du oss för vår stora hemlighet. Men vi vet någonting om mänsklig natur, som erfarenheter under långa århundraden – nej, tidsåldrar – har lärt oss. Och vi vet att så länge som vetenskapen har någonting att lära, och en skugga av religiös dogmatism fortlever i de mångfaldigas hjärtan, måste världens fördomar besegras steg för steg, inte i brådska. … den enda frälsningen för den uppriktige, som är kunnig i ockulta vetenskaper, ligger i allmänhetens skepticism: charlatanerna och jonglörerna är adeptens naturliga sköldar. Den allmänna tryggheten är tillförsäkrad endast genom vårt hemlighållande av de fruktansvärda vapen, som annars skulle kunna användas emot dem, och som, som du blivit sagd, blir dödliga i händerna på de onda och själviska.” (Följande utdrag är taget från The Occult World )

________________________________
MAHATMABREV 2 (MLc #2)

Mottagit i Simla, oktober 19, 1880

Vi kommer att ha korsande syften i vår korrespondens, tills det har blivit fullkomligt klart, att ockult vetenskap har sina egna forskningsmetoder, lika fixerade och självmäktiga, som metoderna för dess antites, fysisk vetenskap, är på sitt sätt. Om den senare har sina diktat [eng. dicta] så har också den föregående det;… mysterierna var aldrig och kan aldrig bli satta inom allmänhetens räckvidd, inte förrän den efterlängtade dagen när vår religiösa filosofi blir universell. Inte vid någon tid har mer än en knappt märkbar minoritet av människor besuttit Naturens hemligheter, även om folkmassor har bevittnat de praktiska indicierna på möjligheten att inneha dem. Adepten är en sällsynt blomning utav en generation av efterforskare, och för att bli en måste han lyda den inre impulsen av sin själ, oberoende av den världsliga vetenskapens eller skarpsinnets välbetänkta övervägningar.(p.6)

[...] ”Din önskan är att bli förd till att kommunicera med en av oss direkt, utan Helena Blavatskys medverkan. … Din idé skulle vara, som jag förstår den, att erhålla sådana kommunikationer, antingen genom brev, såsom det nuvarande, eller genom hörbara ord, för att på sätt bli vägledd utav en av oss i skötseln och principiellt i styrandet av Samfundet. Du söker allt detta, och ändå, som du själv säger, har du hittills inte funnit tillräckliga anledningar att ens ge upp ditt sätt att leva på, som är direkt fientligt mot sådana kommunikationssätt. Detta är knappast rimligt. Den som skulle vilja lyfta mysticismens fana högt, och proklamera dess närliggande välde, måste ge exemplet för andra. Han måste vara den förste att ändra sina levnadssätt och, ifråga om studiet av de ockulta mysterierna, som det övre steget på kunskapens stege, högt proklamera det som sådant, trots exakta vetenskapers och samhällets opposition. …

[...] För våra förnuft framstår således dessa motiv, allvarliga och värda varje seriös betraktelse ur världslig synpunkt, som själviska. (Du får ursäkta mig för vad du kan se som grovhet i språket, om du önskar är det som du verkligen uttrycker – att lära känna sanning och få instruktion från oss, som tillhör en helt annan värld än den du rör dig i.) De är själviska, ty du måste vara medveten om att Teosofiska Samfundets huvudsyfte inte så mycket är att tillfredsställa individuella aspirationer som att tjäna några medmänniskor, och det verkliga värdet i den verkliga termen ’självisk’ som kan skorra i ditt öra har en särskild betydelse för oss som det inte kan ha för dig; därför måste du, till att börja med, inte acceptera det på annat sätt än i den föregående betydelsen. Kanske kan du bättre uppskatta vår mening när det sägs att enligt vår syn blir de högsta aspirationerna för mänsklighetens välfärd färgade med själviskhet om en skugga av önskan efter egennytta står och lurar i filantropens förnuft, eller en tendens till att göra orättvisa, även då dessa existerar omedvetet för honom själv. Ändå har du alltid diskuterat bara för att lägga ner idén om Universellt Broderskap, ifrågasatt dess användbarhet, och föreslagit att omforma Teosofiska Samfundet enligt principen om ett kollegium för speciella studier i ockultism.

Traktar någon av er så ivrigt efter kunskap och de välgörande krafter den ger att han är beredd att lämna er värld och träda in i vår? Då må han komma, men han får inte ha en tanke på att återvända förrän mysteriernas insegel har tillslutit hans läppar så fast att de inte ens öppnar sig på grund av hans svaghet eller tanklöshet. (p 9)

(
Följande utdrag är taget från The Occult World )


________________________________
MAHATMABREV 6 (MLc #12)

Mottagit i Allahabad omkring december 10, 1880

De [exempel på verkliga fenomen] måste visa sig både destruktiva och konstruktiva – destruktiva i de elakartade felen i det förgångna, i de gamla trosformerna och vidskepelserna som kväver i sin giftiga omfamning, som det mexikanska ogräset, nära på hela mänskligheten; men konstruktiva med nya institutioner av genuint, praktiskt mänskligt broderskap, där alla skall bli Naturens samarbetare, skall arbeta för mänsklighetens goda, med och genom de högre Planetandar – de enda “andar” vi tror på. (p 23-24)

________________________________
MAHATMABREV 8 (MLc #15)

Mott
agit omkring februari 20, 1881

de som engagerar sig i de ockulta vetenskaperna... ”måste antingen nå målet eller gå under. Om man väl har beträtt vägen till den stora Kunskapen, riskerar man att bli vansinnig om man tvivlar. Att stanna upp är att falla. Att dra sig ur är att ramla baklänges ned i en avgrund. (p 31)

________________________________
MAHATMABREV 9 (MLc #18)

De högsta planetandarna, de som inte längre kan göra misstag ... framträder på jorden bara vid en ny mänsklighets uppkomst ... Och de stannar inte bland människorna längre än som behövs för att de eviga sanningar de meddelar skall bli så starkt inpräglade i de nya rasernas formbara sinnen, att sanningarna inte går förlorade eller glöms bort av de generationer som följer under de kommande tidsåldrarna. En planetandes uppgift är bara att slå an SANNINGENS GRUNDTON. ( p 40-41)

Om vi i generationer har ”utestängt världen från kännedomen om vår kunskap”, har detta sin grund i världens totala olämplighet. Och om världen fortsätter att förneka de bevis som framlagts, kommer vi vid cykelns slut att ännu en gång dra oss tillbaka till ensamheten och vårt tystnadens rike. ... Vi har erbjudit oss att gräva fram de innersta skikten i människans varelse, hennes grundläggande natur, och uppenbara den underbara beskaffenheten hos hennes inre Jag samt att vetenskapligt demonstrera allt detta – något som fysiologin eller psykologin aldrig kan göra. Därvid skulle det inte ha någon be- tydelse för vetenskapsmännen om utgrävningarna var så djupa och berggrunden så hård och vass att de flesta av oss gick under då vi dök ned i denna för dem outgrundliga ocean, ty det är vi som skulle vara dykarna och pionjärerna, och vetenskapsmännen behövde bara skörda där vi sått. Det är vår uppgift att dyka ned och föra Sanningens pärlor upp till ytan, och det är vetenskapsmännens att rengöra dem och infatta dem i vetenskapliga juveler. Om de vägrar att befatta sig med det fula ostronskalet under förevändningen att det vare sig finns eller kan finnas en kostbar pärla inuti det, skall vi än en gång frånsäga oss alla förpliktelser mot mänskligheten. I otaliga generationer har adepterna byggt ett tempel av oförstörbar sten, jättetorn av OBEGRÄNSAD TANKE, i vilket titanerna vistats och om det  blir nödvändigt, kommer att vistas ensamma och bara framträda vid slutet av varje cykel för att inbjuda mänsklighetens elit att samarbeta med dem och hjälpa till med att upplysa de vidskepliga människorna. Och vi kommer att fortsätta med detta vårt periodiska arbete. Vi kommer inte att låta rubba oss i våra filantropiska ansträngningar förrän den dag randas då grunden till en ny tankekontinent blivit så fast anlagd, att inga av de yttringar av opposition och okunnig elakhet som leds av Skuggans Bröder har framgång. ( p 50-51)


________________________________
MAHATMABREV 11 (MLc #65)

Mottagit juni 30, 1882

fotnot [...]  Inte i meningen Natus, “född”, utan Naturen som den totala summan av allting, synligt och osynligt, i former och sinnen, kollektivet av kända (och okända) orsaker och verkningar, i korthet universum, gränslöst och oskapat och ändlöst, då det är utan någon begynnelse. (p 63)

________________________________
MAHATMABREV 13 (MLc #44)

Ingenting i naturen rusar helt plötsligt in i tillvaron. Allt är underkastat samma lag för gradvis utveckling. Gör du dig en klar bild av förloppet under mahacykeln i en sfär, så har du en bild av dem alla. Den ena människan föds på samma sätt som den andra. En ras evolverar, utvecklar sig och går nedåt på samma sätt som en annan ras och alla andra raser. Naturen följer samma mönster från ”skapelsen” av ett universum till ”skapelsen” av en mygga. När du studerar esoterisk kosmogoni, håll då ett andligt öga på den mänskliga födelsens fysiologiska förlopp. Gå från orsak till verkan och ställ upp... analogier mellan människans... och en världs.... Kosmologi är universums fysiologi förandligad, ty det finns bara en lag. ( p 70)

Nej, det vare sig finns eller kan finnas något ansvar före den tid då materia och ande befinner sig i vederbörlig jämnvikt. Fram till människan har det levande inget ansvar i någon som helst form, lika lite som fostret vilket i moderlivet genomgår alla livsformerna – som mineral, som växt, som djur – för att slutligen bli människa. (p 73-74)
________________________________
MAHATMABREV 15 (MLc #67)

Från det första ögonblicket av sin tillkomst fram till dess det avverkat sin sjunde fostermånad, repeterar det mänskliga fostret i liten skala de mineral-, växt- och djurcykler som det genomlevt under tidigare existenser. Bara under de sista två månaderna utvecklar det den blivande människan. ( p 87)

...det finns bara ett enda element... Detta element är – för att tala metafysiskt – det enda underlaget eller den permanenta orsaken till alla manifestationer i det fenomenella universum. Fornfolken talade om de fem förnimbara elementen eter, luft, vatten, eld och jord, och om det (för de oinvigda) icke förnimbara elementet, universums sjätte princip – kalla det Purush Shakti. Att utanför helgedomen tala om det sjunde straffades med döden. Men de fem är bara de differentierade aspekterna av det enda. Universum är liksom människan en sjufaldig varelse – den sjufaldiga mikrokosmen förhåller sig till den sjufaldiga makrokosmen som regndroppen till molnet från vilket den föll och till vilket den så småningom skall återvända. I detta enda innefattas lika många anlag till luftens, vattnets, eldens etc evolution (från det rent abstrakta ner till deras konkreta tillstånd), och när de senare kallas element är det för att antyda deras möjligheter att åstadkomma otaliga formförändringar eller evolution i tillvaron. (p 89-90)

Korrespondensen mellan en moderglob och dess barn människan kan beskrivas på följande sätt. Båda har sina sju principer. Elementalerna (av vilka det finns sammanlagt sju arter) danar i globen (a) en materiell kropp, (b) dess gasartade dubblett (linga shariram), (c) dess livsprincip (jiva). (d) Dess fjärde princip kama-rupa danas av dess kreativa impuls som arbetar från medelpunkten mot periferin. (e) Dess femte princip (den animala själen eller Manas, fysisk intelligens) är förkroppsligad i växtriket (som embryo) och djurriket. (f) Dess sjätte princip (eller andliga själ, Buddhi) är människan, (g) och dess sjunde princip (atma) finns i en hinna av förandligad akasa som omger den. (p 92)

Mästaren KH skrev 1882 till Allan 0 Hume i Simla i Indien:

”Adeptens initiationsgrader anger de sju nivåer på vilka han upptäcker hemligheten med naturens och människans sju principer och väcker sina slumrande förmögenheter till liv” (ML 15, s 97).


________________________________
MAHATMABREV 16 (MLc #68)

Några av de fenomen som kallas psykografi är också, fast mera sällan, äkta. Den sensitives ande - som så att säga blir odyliserad av den sig i devachan befinnande andens aura - blir för några minuter den senare andens personlighet och skriver med den handstil, det språk och de tänkesätt som denna personlighet hade i livet. De båda andarna förenas, och det är den enes dominans över den andre under fenomenets gång som resulterar i att just personlighetens karaktäristika kommer fram vid sådan skrivning, liksom vid ”transtal”. Det du kallar ”rapport” består helt enkelt i molekylär vibrationsöverensstämmelse mellan mediets astrala del och den astrala delen av den avlidnes personlighet. (ML 16, s 99)

________________________________
MAHATMABREV 23B (MLc #93B)

Ja, det ”fullständiga” minnet av våra liv (samlade liv) återkommer vid slutet av de sju Runderna, på tröskeln till det långa, långa Nirvana som väntar oss när vi lämnat glob Z [ jordkedjans sista glob] . (ML 23B, s 167)

Men vid slutet av den mindre cykeln, efter fullbordandet av alla de sju runderna, väntar oss ingen annan barmhärtighet än det mått av goda gärningar, av förtjänst, vilket i den Vedergällande Rättvisans vågskålar uppväger måttet av onda gärningar och brister. Ont, ohjälpligt ont, måste det ego vara som inte ger någon som helst avkastning från sin femte princip och måste tillintetgöras, måste försvinna i den Åttonde Sfären. En skärv, inkasserad från det personliga egot, är nog för att rädda det från detta hemska öde. Dock inte efter fullbordandet av den stora cykeln: Antingen ett långt nirvana av sällhet (även om detta enligt era omogna föreställningar är omedvetet) och därefter liv som en Dhyan-chohan under en hel manvantara, eller ”Avitchi-Nirvana” och en manvantara av lidande och fasa som en ___ Ni får inte höra ordet, och inte heller får jag uttala eller skriva det. Men ”dessa” har ingenting att göra med de dödliga som går igenom de sju sfärerna. En framtida Planetandes samlade karma är lika härlig som en ___ samlade karma är förskräcklig. Nog. Jag har redan sagt för mycket. (ML 23B, s 168)

________________________________
MAHATMABREV 24A (MLc #85A)

Devachan övergår i omärkliga steg från sin högsta till sin lägsta grad, varför Jaget från devachans sista steg [nedåt] ofta kommer att finna sig vara i Avitchis minst kvalfulla stadium, vilket mot slutet av händelsernas ”andliga urval” kan bli en verklig ”Avitcha”. (p 185)

(1) En mästare - den högste såväl som den lägste - är en mästare bara när han utövar sina ockulta förmögenheter.

(2) När behov av dessa förmögenheter föreligger, öppnar han med en viljeakt dörren till den inre människan (mästaren) som kan framträda och verka. Detta dock bara under förutsättning att dess fångvaktare - den yttre människan - är helt eller delvis paralyserad allt efter vad som för tillfället erfordras, dvs antingen (a) mentalt och fysiskt, (b) mentalt men inte fysiskt, (c) fysiskt men inte helt mentalt eller (d) ingetdera, men med ett akashiskt skikt anbringat mellan den yttre och den inre människan.

(3) Som du ser så kräver även den minsta utövning av ockulta förmögenheter en ansträngning.     

...När den inre människan vilar blir mästaren en vanlig människa, hänvisad till sina fysiska sinnen och sin fysiska hjärnas funktioner. ( ML 24B, s 177)
________________________________
MAHATMABREV 25 (MLc #104)

Från kamaloka går därför...alla de nyligen förflyttade ”själarna” (utom skalen) i enlighet med sina attraktioner antingen till devachan eller avitchi. (p 196)

________________________________
MAHATMABREV 26 (MLc #22)

KHs konfidentiella Memo angående den Gamla Damen. Mottagit i Simla, hösten 1881

[...] Hennes tillstånd hänger intimt samman med hennes ockulta träning i Tibet, och med att hon sänts ensam ut i världen för att gradvis bereda väg för andra. Efter nästan ett sekel av fruktlöst sökande hade våra överordnade att utnyttja det enda tillfälle som förelåg att sända ut en europeisk kropp på europeisk mark att tjäna som en förenande länk mellan detta land och vårt eget.

[…] Ingen man eller kvinna, såvida denne inte är en initierad av den ´femte cirkeln´, kan lämna de regioner som kallas Bod-Lhas och med hela sin varelse i behåll återvända till världen. Åtminstone en av hans eller hennes sju principer måste av två skäl stanna kvar: För det första för att utgöra den nödvändiga föreningslänken, …för det andra såsom den säkraste garantin för att vissa saker inte ska bli avslöjade.

[…] De återstående sex principernas tillstånd betingas av deras inneboende egenskaper, den ifrågavarande personens psyko-fysiologiska särart och särskilt av de överkänsligheter vilka överförs av det som i modern vetenskap benämnes ”atavism”.


KH ur Från Visdomens Mästare, Serie 1, Adyar Brevsamling {innehåller ytterligare 59 brev från Mästarna} (Utdrag ur Brev 11) [...] Våra metoder är egenartade och ovanliga och blott alltför ofta ägnade att framkalla misstankar. Det senare är en snara och en frestelse. Lycklig den, vars andliga uppfattningsförmåga alltid tillviskar honom sanningen! Använd denna uppfattningsförmåga vid bedömandet av dem som står i direkt förhållande till oss, och rätta er inte efter era världsliga begrepp om saker och ting.
(s 46)

KH ur Från Visdomens Mästare, Serie 1, Adyar Brevsamling (Utdrag ur Brev 19, till H S Olcott )

Mottagit i augusti 1888,

[…] Lägg alla behövliga band på dina känslor så att du kan göra den rätta saken i denna västerländska förvirring. Iakttag dina första intryck. Misstagen du gör uppkommer av ditt misslyckande att göra det. Låt varken dina personliga förkärlekar, tillgivenheter, misstankar och inte heller antipatier påverka dina handlingar.]

   Missförstånd har växt upp mellan medlemmar både i London och Paris och som äventyrar rörelsens intressen. Du kommer att tillsägas att den huvudsakliga upphovspersonen till de flesta om inte till alla dessa störningar är HPB. Så är det inte, även om hennes närvaro i England naturligtvis har en del i dem. Men den största delen vilar på andra, vars fridfulla omedvetenhet om deras egna defekter är märkbar och att mycket förebrås. En av de högst värdefulla verkningarna av Upasika’s mission är att den driver människor till självstudier och förstör blindkryperi i dem för personer. Observera ditt eget fall, till exempel. Men ditt uppror, gode vän, mot hennes ofelbarhet – som du en gång tänkte därom – har gått för långt och du har varit orättvis mot henne, för vilket jag är ledsen [att säga, du kommer att behöva lida i framtiden tillsammans med andra. Men nu, på däck, var dina tankar om henne mörka och syndfulla, så jag finner ögonblicket passande att sätta dig på din vakt.]

   Försök att ta bort sådana missuppfattningar – som du kommer att finna – med vänlig övertalning och vädjan till känsla av lojalitet mot sanningens sak, om än inte till oss. Få alla dessa människor att känna, att vi inte har några favoriter, inte heller några tillgivenheter mot personer, utan bara för deras goda handlingar och mänskligheten som helhet. Men vi använder agenter – de bäst tillgängliga. Av dessa har under de senaste 30 åren den ledande utgjorts av personligheten som är känd som HPB för världen (men annorledes för oss). Ofullkomlig och besvärlig visar hon sig utan tvekan för några; icke desto mindre finns ingen sannolikhet att vi skall finna någon bättre sådan under kommande år – och dina teosofer skulle fås att förstå detta. Sedan 1885 har jag inte skrivit, inte heller förorsakat att det skulle skrivas, utom genom hennes medverkan, direkt eller avlägset, något brev eller rad till någon i Europa eller Amerika, icke heller kommunicerat oralt med, eller genom någon tredje part. Teosofer borde få höra det. Du kommer att förstå senare betydelsen av denna förklaring, så håll den i sinnet. Hennes plikttrogenhet för vårt arbete varande konstant, och hennes lidanden hava kommit över henne genom det, kommer varken jag eller någon av mina associerade Bröder att överge eller ersätta henne. Som jag en gång tidigare påpekade är otacksamhet inte bland våra laster. …

   För att hjälpa dig i din nuvarande förvirring: HPB har närmast ingen delaktighet med administrativa enskildheter och skulle hållas borta från dem [så långt hennes starka natur kan kontrolleras]. Men detta måste du berätta för alla: — med ockulta saker har hon allt att göra. Vi har inte lämnat henne; hon har inte ’givits över till chelas’. Hon är vår direkta agent. [Jag varnar dig för att tillåta dina misstänksamheter eller harm mot ’hennes många dårskaper’ att påverka din intuitiva lojalitet mot henne.] I tillrättaläggandet av denna europeiska affär kommer du att ha två saker att beakta — det externa och administrativa, och det interna och psykiska. Håll det förstnämnda under din kontroll, tillsammans med vad som gäller dina mest förtänksamma och välbetänkta associerade; lämna det senare åt henne. Du är lämnad att tänka ut de praktiska detaljerna. …  Var bara försiktig, säger jag, när det gäller att urskilja någon frambrytande inblandning i praktiska affärer av henne, mellan det som i ursprung och verkningar är rätt och slätt exoteriskt, och det som, med början i det praktiska, tenderar att förorsaka konsekvenser på det andliga planet. Vad gäller det förstnämnda är du bäste domare, vad gäller det senare hon.

[...] Jag har också lagt märke till era tankar om ´Hemliga Läran´. Ni kan vara förvissad om, att vad hon inte antecknat efter vetenskapliga och andra verk, det har vi givit eller ingivit henne. Varje misstag eller felaktig föreställning, som hon rättat och förklarat med hjälp av andra teosofers arbeten, har rättats av mig eller enligt mina anvisningar. (s 58-62)

KH ur Från Visdomens Mästare, Serie 1, Adyar Brevsamling (Utdrag ur Brev 20 till Francesca Arundale ) […] om HPB (som ett exempel) hade orätt i går kväll – såsom från västerländsk synpunkt alltid är fallet, när det är fråga om hennes skenbart så grova och taktlösa naturliga impulser – gjorde hon det i alla fall på sin Mästares direkta befallning. [...] oavsett frågan om några sociala sedvänjors relativa anständighet eller oanständighet finns det regler för en chelas uppförande, från vilka ej den ringaste avvikelse kan göras. [...] Ni har mycket att lära er av med. Ert folks trånga fördomar binder er mer än ni anar. De gör er ofördragsam, såsom i går kväll, i fråga om andras obetydliga försyndelser mot era konstlade anständighetsbegrepp, och benägen att förlora det väsentliga ur sikte. Ni är ännu inte i stånd att skilja på inre renhet och ´yttre bildning´… Samma samhälle, vars skenheliga moralbegrepp ni så ivrigt förfäktar, är en frätande massa av djuriska instinkter inom ett skal av anständighet… Lär då att i fråga om människorna se djupare än till ytan och att varken döma eller förlita er på det yttre skenet.( s 65)

_________________________________
Se Letters from The Masters of the Wisdom, 2nd series, Adyar 1925, sidorna 87, 89 – 90.

Så tidigt som 1884 hade Olcott mottagit från samma källa ett annat brev som hade i mycket samma råd:

“Du har aldrig förstått Upasika, icke heller lagarna genom vilka hennes märkbara liv har gjorts till att arbeta sedan du lärde känna henne. Du är otacksam och orättvis och även grym. Du tar maya för verklighet och verklighet som illusion.”


________________________________
MAHATMABREV 28 (MLc #11)

Men någon ”drivbänk för magi” har vi aldrig tänkt oss. ... Den största och även mest lovande skolan av det slaget i Europa - det sista försöket i den vägen - misslyckades fullständigt för ungefär 20 år sedan i London. Det var den hemliga skolan för praktisk undervisning i magi, grundad som en klubb av ett dussin entusiaster under ledning av lord Lyttons far. Denne hade sammmanfört de ivrigaste och handlingskraftigaste och några av de mest avancerade forskarna i mesmerism och ”ceremoniell magi”, sådana som Eliphas Levi, Regazzoni och kopten Zergvan-Bey. Ändå fick ”klubben” upphöra i den förpestade londonatmosfären. (ML 28, s 207-208)

KH skriver följande gripande ord till A O Hume:

Var inte ängslig. ...vår kunskap kommer inte att försvinna ur människornas åsyn. Den är ”gudarnas gåva” och den värdefullaste av alla reliker. Det heliga Ljusets bevarare har inte, i eoner seglat säkert över tidens ocean bara för att lida skeppsbrott på den moderna skepticismens klippor. Våra lotsar är alltför erfarna seglare för att vi skall behöva en sådan katastrof. Vi kommer alltid att finna frivilliga ersättare för våra trötta vaktposter och värl- den kan, trots sitt frivilliga tillstånd under den innevarande övergångsperioden, fortfarande förse oss med en och annan då och då. (ML 28, s 212-213)

________________________________
MAHATMABREV 29 (MLc #29)
 

I The Mahatma Letters ger mästaren M en märklig beskrivning av en hemlig tillflyktsort, där hans broder och vän inträder i den fortsatta initiationens tystnad. Trots att mästarna är oss ofantligt överlägsna, är de fortfarande människor – storslaget mänskliga, men ändå mänskliga – och måste undergå fler prov. Dessa initiationer är dock av överjordisk karaktär. Om sin medarbetares prov skriver mästaren M:

Två dagar senare, när beslutet om hans (KH:s) ”tillbakadragande” var fattat, frågade han mig vid avskedet:

”Vill du vaka över mitt arbete och se till att det inte faller samman?” Jag lovade att göra det. Vad skulle jag inte ha lovat honom i den stunden? På en viss plats, vars belägenhet inte röjs för utomstående, finns en klyfta över vilken är spänd en klen bro av flätat gräs. Under den forsar vatten fram i en kraftig ström. Förmodligen skulle inte ens den modigaste av era alpinister våga sig på att forcera bron, ty den hänger som en spindelväv och verkar vara rutten. Men det är den inte, och vågar man beträda den och lyckas ta sig över klyftan, vilket man gör om det är meningen, kommer man till en plats av oförliknelig skönhet – till en av våra platser och några av vårt folk. Både platsen och folket är helt okända för de europeiska geograferna. Ett stenkast från det gamla lamaseriet står det gamla torn, i vars sköte generationer av bodhisattvor har ”fötts”. Det är där som vår livlöse vän nu vilar... (ML 29, s 217)

________________________________
MAHATMABREV 31 (MLc #17)

Världen, de individuella varelsernas värld, är full av de latenta avsikter och svårfattliga syften som ligger i botten på universums alla företeelser. De Ockulta Vetenskaperna, dvs förståndet höjt till översinnlig Visdom, kan bara tillhandahålla nyckeln med vilken dessa görs tillgängliga för intellektet. Tro mig, det kommer ett ögonblick i adeptens liv när de prövningar han genomgått blir tusenfalt vedergällda. För att förvärva ytterligare kunskap behöver han inte längre genomföra en noggrann och tidsödande procedur med undersökningar och jämförelser av olika företeelser, utan får en ögonblicklig och obetingad insikt i varje grundsanning. När adepten kommit förbi det stadium i filosofin där man hävdar att alla fundamentala sanningar har uppkommit ur en blind impuls ...då ser och känner och lever han i själva källan till alla fundamentala sanningar – i Naturens Universella Andliga Väsensgrund, i SHIVA, Skaparen, Förstöraren och Pånyttfödaren. ( p 238)

[...] P S – Vår olyckliga ´Gamla Dam´ är sjuk. Lever, njurar, huvud, hjärna, ben, varje organ och lem. … En av oss kommer att behöva ´fixa henne´…annars kommer det att gå henne illa.(p. 239)
________________________________
MAHATMABREV 37 (MLc #37)

Mästaren har vaknat och ber mig skriva. Han beklagar att han under den närmaste tiden av vissa skäl inte är i stånd att exponera sig för de tankeströmmar som kommer från andra sidan Himavat. (p 245)
________________________________
MAHATMABREV 38 (MLc #33)

Jag säger alltså ännu en gång att det bara är den som i sitt hjärta hyser kärlek till mänskligheten och är i stånd att helt och fullt förstå idén om ett praktiskt broderskap, som har rätt att få del av våra hemligheter. Det är bara en sådan människa som aldrig kommer att missbruka sina förmögenheter, eftersom det inte föreligger någon risk för att hon skall använda dem för själviska ändamål. En människa som inte sätter mänsklighetens bästa före sitt eget är inte värdig att bli vår chela... ( p 248)
________________________________
MAHATMABREV 40 (MLc #31)

Det finns bara en enda genomgående livets lag, men oräkneliga lagar begränsar och reglerar myriaderna av varseblivna former och hörda ljud. (ML 40, s 252)
________________________________
MAHATMABREV 44 (MLc #45)

Mottagit i Allahabad, februari 1882

[...] Det beslöts emellertid att experimentet skulle utföras oberoende av vår personliga ledning och att vi skulle avhålla oss från direkt inblandning. Under vårt sökande efter lämpliga personer fann vi i Amerika den man som kunde vara dess ledare – en man med stort moraliskt mod, osjälvisk och med andra goda egenskaper. Han var långt ifrån den bäste, men…han var den bäste som fanns tillgänglig. Till hans bundsförvant utsåg vi en kvinna med exceptionella och underbara förmågor. Jämte dessa hade hon stora personliga svagheter, men det fanns då ingen annan bättre lämpad än hon. Vi sände henne till Amerika, förde dem samman – och försöket började. (p 259)
________________________________
MAHATMABREV 45 (MLc #47)

Mottagit i februari, 1882

Min Broder - jag har varit på en lång resa för att få kunskap av oförlikneligt slag och tog efteråt god tid på mig att vila ut. Därefter har jag måst ägna all min tid åt plikterna och alla mina tankar åt det Stora Problemet. Men nu är detta över. Nyårsfestligheterna är avslutade och jag är "jaget" igen. Men vad är jaget? Bara en passerande gäst, vars angelägenheter alla är som hägringarna i öknen...

Hur som helst – detta är min första lediga stund och jag ägnar den åt dig. Ditt inre jag förenar mig med din yttre person som alltför ofta glömmer att den stora människan är den som har det största tålamodet. Se dig omkring, min vän. Se hur de ”tre gifterna” vrede, girighet och villfarelse grasserar i människornas hjärtan och hur de fem hindren avundsjuka, begär, vankelmod, lättja och vantro hindrar dem från att se sanningen...

[...]Det är bara nu jag kan skriva till dig, och låt mig samtidigt säga att det är svårare än tidigare att brevväxla med dig även om min aktning för dig har tilltagit i stället för att som du fruktade avtaga. Den kommer inte att avtaga av andra skäl än följderna av dina egna handlingar... Slätternas värld är fientlig mot bergens, det vet du. Men vad du inte vet något om är den stora skada som din omedvetna lösmynthet har förorsakat. (p. 260-261)

[...] Naturen har bundit samman alla delar av sitt rike med subtila trådar av magnetisk sympati, och det finns ett ömsesidigt växelförhållande mellan till och med en stjärna och en människa. (p. 263)


________________________________
MAHATMABREV 47 (MLc #48)

Mottagit Allahabad, 3dje mars, 1882

Den teosofiska rörelsen är mer omfattande än vad du ännu haft en aning om, och TS verksamhet är länkad till liknande verksamhet som hemligen försiggår överallt i världen. Även i TS finns det en avdelning, ledd av en Grekisk Broder, om vilken ingen i samfundet har kännedom förutom den gamla damen och Olcott, och han har endast kännedom om att den går framåt och utför emellanåt något uppdrag jag ger honom i samband med den. (p 267)

[...] Den Gamla Damen är anklagad för falskhet och oriktigheter i sina redogörelser. Ställ inga frågor och du kommer inte att få några lögner till svar. Hon är förbjuden att säga vad hon vet. Du må skära henne i bitar, men hon kommer inte att yppa något. Nej – hon är beordrad att i nödfall vilseleda människor; och hade hon haft lite lättare för att ljuga, kunde hon kanske vara lyckligare och ha vunnit större framgång. Men det är just där som skon klämmer, Sahib. Hon är alltför sann, alltför uppriktig, alltför oförmögen att förställa sig: och nu korsfästs hon dagligen för detta. (p. 268)

[...] Det har aldrig funnits en kvinna mer orätt förtalad än H B. (p.269)


________________________________
MAHATMABREV 49 (MLc #20)

Eliphas [ Levi] studerade Rosenkreuzmanuskripten (som nu bara finns i tre kopior i Europa). De förklarar våra österländska läror utifrån Rosenkreuz undervisning. Rosenkreuz klädde efter sin återkomst från Asien lärorna i en kvasi-kristen dräkt som ett skydd för sina lärjungar mot prästernas hämndlystnad. Man måste ha nyckeln till denna dräkt, och den nyckeln är en vetenskap i och för sig. Rosenkreuz undervisade muntligt. Saint Germain tecknade ned lärorna i symboler, och hans enda chiffrerade manuskript stannade hos hans pålitlige vän och beskyddare, den tyske furste från vars hus och i vars närvaro han gjorde sin sista sorti – HEM. (ML 49,s 276)

Den ockulta vetenskapens hemligheter är inte utan vidare kommunicerbara, vare sig skriftligt eller muntligt. Om de vore, behövde ”bröderna” bara publicera en handbok av det slag som används i skolorna för att lära ut grammatik. Det är en utbredd missuppfattning att vi gärna sveper in oss själva och våra förmögenheter i en mystisk slöja - att vi vill hålla vår kunskap för oss själva och ”avsiktligt och omotiverat” vägrar att ge ut den. Men sanningen är att intill dess aspiranten når det tillstånd som krävs för den grad av illumination till vilken han är berättigad och lämpad, så är de flesta - om än inte alla - hemligheterna omöjliga att meddela. Viljan att ge måste motsvaras av förmågan att ta emot. Illuminationen måste komma inifrån. Till dess kan inget hokus pokus av besvärjelser och ritual, inga metafysiska föreläsningar och diskussioner och inga självpålagda disciplinövningar åstadkomma den. Allt sådant är bara medel för att nå målet, och det vi kan göra är att styra bruket av dem, så att de i enlighet med vad vi empiriskt har konstaterat genom tidsåldrar av erfarenhet verkligen leder dit. Och de har i tusentals år inte varit hemliga. Fasta, meditation, renhet i tanke, ord och handling, perioder av tystnad för att låta naturen själv tala till den som söker henne för upplysning, behärskning av de animala drifterna och impulserna, total osjälviskhet vad gäller avsikter, liksom användandet av vissa rökelser och dofter för fysiologiska ändamål är medel som varit kända i Västerlandet sedan Platons och Jamblickos dagar... (ML 49, s 278-279)

________________________________
MAHATMABREV 54 (MLc #92)

Mottagit i Simla, Oktober 1882

"…våra respektive normer för rätt och fel kommer aldrig att överensstämma, eftersom motiven betyder allt för oss och du aldrig kommer att gå bortom det yttre.( p 306)

[...] Ni kan aldrig känna henne så som vi gör, därför kommer ingen av er någonsin att kunna döma henne opartiskt eller korrekt. Ni ser tingens yta, och det som ni skulle kalla ´dygd´ rör endast det yttre. Vi dömer enbart efter att ha utforskat objektet i sitt djupaste djup och låter i allmänhet det yttre sköta sig självt.(P. 309)

Vi blev alla...prövade. Segrarens krona är bara avsedd för honom som visar sig värdig att bära den, för honom som på egen hand attackerar Mara (frestaren) och besegrar lustans och de jordiska passionernas demon, och det är inte vi utan han själv som sätter den på sitt huvud. ( p 311)

________________________________
MAHATMABREV 66 (MLc #131)

Mottagit i London, oktober 10, 1884


[…] de [HPB & HSO] har det som vi bara alltför sällan funnit på annat håll – OSJÄLVISKHET – och att ständigt vara villig att uppoffra sig för andras bästa, vilken ´mängd synder´ uppväger inte detta! (p 364)

________________________________
MAHATMABREV 71 (MLc #24)

Mottagit oktober 1881

Mycket vänlige Sinnett Sahib – många tack och salams för tobaksapparaten. Vår förfranskade och västinfluerade Pandit säger att den lilla saken måste bli cooloted – vad det nu kan betyda – så jag får ta itu med det. Pipan är kort och min näsa lång, men jag hoppas att vi skall komma bra överens med varandra. Tack – många tack.


________________________________
MAHATMABREV 93 (MLc #117)

Två ting är nödvändiga för åstadkommandet av perfekt och ögonblicklig mental telegrafi, nämligen stark koncentration hos operatören och fullkomlig receptiv passivitet hos mottagaren. Vid störningar hos endera parten blir resultatet sämre i proportion till dessa. Mottagaren ser inte bilden sådan den ser ut i ”telegrafistens” hjärna, utan sådan den framträder i hans egen. När mottagarens tankar flackar hit och dit, bryts den psykiska strömmen och kommunikationen blir osammanhängande och rycks isär. (ML 93, s 416)
________________________________
MAHATMABREV 118 (MLc #80)

Eftersom jag inte har möjlighet att föra in min fysiska persons totala magnetism i ditt hem, gör jag det näst bästa och sänder dig en hårlock som bärare av min aura i koncentrerad form. Tillåt ingen annan än fru Sinnett att handskas med den. (ML 118, s 443)


________________________________
MAHATMABREV

”Hur skulle ni kunnat känna honom? Ni som ännu befann er inom den lägre kretsen medan han nästan nått den högsta, vilken med ett hav av vit eld, ren, utan hetta, flammande upp i en större rymd, och med en mörkblå eter, ger upphovet till och omsluter alla andra liv...” (ML ??, s 51)


Korta utdrag ur Mästarbreven till A P Sinnett 1880-1884
Ur The Mahatma Letters to A. P. Sinnett, tredje uppl.1972.
 

till Mahatmabreven del 2

_________________________________________________________________________________________________
 

| 
till Helena Blavatsky  Online
| till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23