Mahatmabrev till A P Sinnett

De högsta planetandarna, de som inte längre kan göra misstag ... framträder på jorden bara vid en ny mänsklighets uppkomst ... Och de stannar inte bland människorna längre än som behövs för att de eviga sanningar de meddelar skall bli så starkt inpräglade i de nya rasernas formbara sinnen, att sanningarna inte går förlorade eller glöms bort av de generationer som följer under de kommande tidsåldrarna. En planetandes uppgift är bara att slå an SANNINGENS GRUNDTON. ( p 40-41)

fotnot [...] Inte i meningen Natus, “född”, utan Naturen som den totala summan av allting, synligt och osynligt, i former och sinnen, kollektivet av kända (och okända) orsaker och verkningar, i korthet universum, gränslöst och oskapat och ändlöst, då det är utan någon begynnelse. (p 63)

________________________________
MAHATMABREV 13 (MLc #44)

Ingenting i naturen rusar helt plötsligt in i tillvaron. Allt är underkastat samma lag för gradvis utveckling. Gör du dig en klar bild av förloppet under mahacykeln i en sfär, så har du en bild av dem alla. Den ena människan föds på samma sätt som den andra. En ras evolverar, utvecklar sig och går nedåt på samma sätt som en annan ras och alla andra raser. Naturen följer samma mönster från ”skapelsen” av ett universum till ”skapelsen” av en mygga. När du studerar esoterisk kosmogoni, håll då ett andligt öga på den mänskliga födelsens fysiologiska förlopp. Gå från orsak till verkan och ställ upp... analogier mellan människans... och en världs.... Kosmologi är universums fysiologi förandligad, ty det finns bara en lag. ( p 70)

Nej, det vare sig finns eller kan finnas något ansvar före den tid då materia och ande befinner sig i vederbörlig jämnvikt. Fram till människan har det levande inget ansvar i någon som helst form, lika lite som fostret vilket i moderlivet genomgår alla livsformerna – som mineral, som växt, som djur – för att slutligen bli människa. (p 73-74)
________________________________
MAHATMABREV 15 (MLc #67)

Från det första ögonblicket av sin tillkomst fram till dess det avverkat sin sjunde fostermånad, repeterar det mänskliga fostret i liten skala de mineral-, växt- och djurcykler som det genomlevt under tidigare existenser. Bara under de sista två månaderna utvecklar det den blivande människan. ( p 87)

...det finns bara ett enda element... Detta element är – för att tala metafysiskt – det enda underlaget eller den permanenta orsaken till alla manifestationer i det fenomenella universum. Fornfolken talade om de fem förnimbara elementen eter, luft, vatten, eld och jord, och om det (för de oinvigda) icke förnimbara elementet, universums sjätte princip – kalla det Purush Shakti. Att utanför helgedomen tala om det sjunde straffades med döden. Men de fem är bara de differentierade aspekterna av det enda. Universum är liksom människan en sjufaldig varelse – den sjufaldiga mikrokosmen förhåller sig till den sjufaldiga makrokosmen som regndroppen till molnet från vilket den föll och till vilket den så småningom skall återvända. I detta enda innefattas lika många anlag till luftens, vattnets, eldens etc evolution (från det rent abstrakta ner till deras konkreta tillstånd), och när de senare kallas element är det för att antyda deras möjligheter att åstadkomma otaliga formförändringar eller evolution i tillvaron. (p 89-90)

Korrespondensen mellan en moderglob och dess barn människan kan beskrivas på följande sätt. Båda har sina sju principer. Elementalerna (av vilka det finns sammanlagt sju arter) danar i globen (a) en materiell kropp, (b) dess gasartade dubblett (linga shariram), (c) dess livsprincip (jiva). (d) Dess fjärde princip kama-rupa danas av dess kreativa impuls som arbetar från medelpunkten mot periferin. (e) Dess femte princip (den animala själen eller Manas, fysisk intelligens) är förkroppsligad i växtriket (som embryo) och djurriket. (f) Dess sjätte princip (eller andliga själ, Buddhi) är människan, (g) och dess sjunde princip (atma) finns i en hinna av förandligad akasa som omger den. (p 92)

Mästaren KH skrev 1882 till Allan 0 Hume i Simla i Indien:

”Adeptens initiationsgrader anger de sju nivåer på vilka han upptäcker hemligheten med naturens och människans sju principer och väcker sina slumrande förmögenheter till liv” (ML 15, s 97).

________________________________
MAHATMABREV 16 (MLc #68)

Några av de fenomen som kallas psykografi är också, fast mera sällan, äkta. Den sensitives ande - som så att säga blir odyliserad av den sig i devachan befinnande andens aura - blir för några minuter den senare andens personlighet och skriver med den handstil, det språk och de tänkesätt som denna personlighet hade i livet. De båda andarna förenas, och det är den enes dominans över den andre under fenomenets gång som resulterar i att just personlighetens karaktäristika kommer fram vid sådan skrivning, liksom vid ”transtal”. Det du kallar ”rapport” består helt enkelt i molekylär vibrationsöverensstämmelse mellan mediets astrala del och den astrala delen av den avlidnes personlighet. (ML 16, s 99)

________________________________
MAHATMABREV 23B (MLc #93B)

Ja, det ”fullständiga” minnet av våra liv (samlade liv) återkommer vid slutet av de sju Runderna, på tröskeln till det långa, långa Nirvana som väntar oss när vi lämnat glob Z [ jordkedjans sista glob] . (ML 23B, s 167)

Men vid slutet av den mindre cykeln, efter fullbordandet av alla de sju runderna, väntar oss ingen annan barmhärtighet än det mått av goda gärningar, av förtjänst, vilket i den Vedergällande Rättvisans vågskålar uppväger måttet av onda gärningar och brister. Ont, ohjälpligt ont, måste det ego vara som inte ger någon som helst avkastning från sin femte princip och måste tillintetgöras, måste försvinna i den Åttonde Sfären. En skärv, inkasserad från det personliga egot, är nog för att rädda det från detta hemska öde. Dock inte efter fullbordandet av den stora cykeln: Antingen ett långt nirvana av sällhet (även om detta enligt era omogna föreställningar är omedvetet) och därefter liv som en Dhyan-chohan under en hel manvantara, eller ”Avitchi-Nirvana” och en manvantara av lidande och fasa som en ___ Ni får inte höra ordet, och inte heller får jag uttala eller skriva det. Men ”dessa” har ingenting att göra med de dödliga som går igenom de sju sfärerna. En framtida Planetandes samlade karma är lika härlig som en ___ samlade karma är förskräcklig. Nog. Jag har redan sagt för mycket. (ML 23B, s 168)

________________________________
MAHATMABREV 24A (MLc #85A)

Devachan övergår i omärkliga steg från sin högsta till sin lägsta grad, varför Jaget från devachans sista steg [nedåt] ofta kommer att finna sig vara i Avitchis minst kvalfulla stadium, vilket mot slutet av händelsernas ”andliga urval” kan bli en verklig ”Avitcha”. (p 185)

(1) En mästare - den högste såväl som den lägste - är en mästare bara när han utövar sina ockulta förmögenheter.

(2) När behov av dessa förmögenheter föreligger, öppnar han med en viljeakt dörren till den inre människan (mästaren) som kan framträda och verka. Detta dock bara under förutsättning att dess fångvaktare - den yttre människan - är helt eller delvis paralyserad allt efter vad som för tillfället erfordras, dvs antingen (a) mentalt och fysiskt, (b) mentalt men inte fysiskt, (c) fysiskt men inte helt mentalt eller (d) ingetdera, men med ett akashiskt skikt anbringat mellan den yttre och den inre människan.

(3) Som du ser så kräver även den minsta utövning av ockulta förmögenheter en ansträngning.

...När den inre människan vilar blir mästaren en vanlig människa, hänvisad till sina fysiska sinnen och sin fysiska hjärnas funktioner. ( ML 24B, s 177)
________________________________
MAHATMABREV 25 (MLc #104)

Från kamaloka går därför...alla de nyligen förflyttade ”själarna” (utom skalen) i enlighet med sina attraktioner antingen till devachan eller avitchi. (p 196)

________________________________
MAHATMABREV 26 (MLc #22)

KHs konfidentiella Memo angående den Gamla Damen. Mottagit i Simla, hösten 1881

[...] Hennes tillstånd hänger intimt samman med hennes ockulta träning i Tibet, och med att hon sänts ensam ut i världen för att gradvis bereda väg för andra. Efter nästan ett sekel av fruktlöst sökande hade våra överordnade att utnyttja det enda tillfälle som förelåg att sända ut en europeisk kropp på europeisk mark att tjäna som en förenande länk mellan detta land och vårt eget.

[…] Ingen man eller kvinna, såvida denne inte är en initierad av den ´femte cirkeln´, kan lämna de regioner som kallas Bod-Lhas och med hela sin varelse i behåll återvända till världen. Åtminstone en av hans eller hennes sju principer måste av två skäl stanna kvar: För det första för att utgöra den nödvändiga föreningslänken, …för det andra såsom den säkraste garantin för att vissa saker inte ska bli avslöjade.

[…] De återstående sex principernas tillstånd betingas av deras inneboende egenskaper, den ifrågavarande personens psyko-fysiologiska särart och särskilt av de överkänsligheter vilka överförs av det som i modern vetenskap benämnes ”atavism”.

KH ur Från Visdomens Mästare, Serie 1, Adyar Brevsamling {innehåller ytterligare 59 brev från Mästarna} (Utdrag ur Brev 11) [...] Våra metoder är egenartade och ovanliga och blott alltför ofta ägnade att framkalla misstankar. Det senare är en snara och en frestelse. Lycklig den, vars andliga uppfattningsförmåga alltid tillviskar honom sanningen! Använd denna uppfattningsförmåga vid bedömandet av dem som står i direkt förhållande till oss, och rätta er inte efter era världsliga begrepp om saker och ting. (s 46)

KH ur Från Visdomens Mästare, Serie 1, Adyar Brevsamling (Utdrag ur Brev 19, till H S Olcott )

Mottagit i augusti 1888,

[…] Lägg alla behövliga band på dina känslor så att du kan göra den rätta saken i denna västerländska förvirring. Iakttag dina första intryck. Misstagen du gör uppkommer av ditt misslyckande att göra det. Låt varken dina personliga förkärlekar, tillgivenheter, misstankar och inte heller antipatier påverka dina handlingar.]

Missförstånd har växt upp mellan medlemmar både i London och Paris och som äventyrar rörelsens intressen. Du kommer att tillsägas att den huvudsakliga upphovspersonen till de flesta om inte till alla dessa störningar är HPB. Så är det inte, även om hennes närvaro i England naturligtvis har en del i dem. Men den största delen vilar på andra, vars fridfulla omedvetenhet om deras egna defekter är märkbar och att mycket förebrås. En av de högst värdefulla verkningarna av Upasika’s mission är att den driver människor till självstudier och förstör blindkryperi i dem för personer. Observera ditt eget fall, till exempel. Men ditt uppror, gode vän, mot hennes ofelbarhet – som du en gång tänkte därom – har gått för långt och du har varit orättvis mot henne, för vilket jag är ledsen [att säga, du kommer att behöva lida i framtiden tillsammans med andra. Men nu, på däck, var dina tankar om henne mörka och syndfulla, så jag finner ögonblicket passande att sätta dig på din vakt.]

Försök att ta bort sådana missuppfattningar – som du kommer att finna – med vänlig övertalning och vädjan till känsla av lojalitet mot sanningens sak, om än inte till oss. Få alla dessa människor att känna, att vi inte har några favoriter, inte heller några tillgivenheter mot personer, utan bara för deras goda handlingar och mänskligheten som helhet. Men vi använder agenter – de bäst tillgängliga. Av dessa har under de senaste 30 åren den ledande utgjorts av personligheten som är känd som HPB för världen (men annorledes för oss). Ofullkomlig och besvärlig visar hon sig utan tvekan för några; icke desto mindre finns ingen sannolikhet att vi skall finna någon bättre sådan under kommande år – och dina teosofer skulle fås att förstå detta. Sedan 1885 har jag inte skrivit, inte heller förorsakat att det skulle skrivas, utom genom hennes medverkan, direkt eller avlägset, något brev eller rad till någon i Europa eller Amerika, icke heller kommunicerat oralt med, eller genom någon tredje part. Teosofer borde få höra det. Du kommer att förstå senare betydelsen av denna förklaring, så håll den i sinnet. Hennes plikttrogenhet för vårt arbete varande konstant, och hennes lidanden hava kommit över henne genom det, kommer varken jag eller någon av mina associerade Bröder att överge eller ersätta henne. Som jag en gång tidigare påpekade är otacksamhet inte bland våra laster. …

För att hjälpa dig i din nuvarande förvirring: HPB har närmast ingen delaktighet med administrativa enskildheter och skulle hållas borta från dem [så långt hennes starka natur kan kontrolleras]. Men detta måste du berätta för alla: — med ockulta saker har hon allt att göra. Vi har inte lämnat henne; hon har inte ’givits över till chelas’. Hon är vår direkta agent. [Jag varnar dig för att tillåta dina misstänksamheter eller harm mot ’hennes många dårskaper’ att påverka din intuitiva lojalitet mot henne.] I tillrättaläggandet av denna europeiska affär kommer du att ha två saker att beakta — det externa och administrativa, och det interna och psykiska. Håll det förstnämnda under din kontroll, tillsammans med vad som gäller dina mest förtänksamma och välbetänkta associerade; lämna det senare åt henne. Du är lämnad att tänka ut de praktiska detaljerna. … Var bara försiktig, säger jag, när det gäller att urskilja någon frambrytande inblandning i praktiska affärer av henne, mellan det som i ursprung och verkningar är rätt och slätt exoteriskt, och det som, med början i det praktiska, tenderar att förorsaka konsekvenser på det andliga planet. Vad gäller det förstnämnda är du bäste domare, vad gäller det senare hon.

[...] Jag har också lagt märke till era tankar om ´Hemliga Läran´. Ni kan vara förvissad om, att vad hon inte antecknat efter vetenskapliga och andra verk, det har vi givit eller ingivit henne. Varje misstag eller felaktig föreställning, som hon rättat och förklarat med hjälp av andra teosofers arbeten, har rättats av mig eller enligt mina anvisningar. (s 58-62)

KH ur Från Visdomens Mästare, Serie 1, Adyar Brevsamling (Utdrag ur Brev 20 till Francesca Arundale ) […] om HPB (som ett exempel) hade orätt i går kväll – såsom från västerländsk synpunkt alltid är fallet, när det är fråga om hennes skenbart så grova och taktlösa naturliga impulser – gjorde hon det i alla fall på sin Mästares direkta befallning. [...] oavsett frågan om några sociala sedvänjors relativa anständighet eller oanständighet finns det regler för en chelas uppförande, från vilka ej den ringaste avvikelse kan göras. [...] Ni har mycket att lära er av med. Ert folks trånga fördomar binder er mer än ni anar. De gör er ofördragsam, såsom i går kväll, i fråga om andras obetydliga försyndelser mot era konstlade anständighetsbegrepp, och benägen att förlora det väsentliga ur sikte. Ni är ännu inte i stånd att skilja på inre renhet och ´yttre bildning´… Samma samhälle, vars skenheliga moralbegrepp ni så ivrigt förfäktar, är en frätande massa av djuriska instinkter inom ett skal av anständighet… Lär då att i fråga om människorna se djupare än till ytan och att varken döma eller förlita er på det yttre skenet.( s 65)

_________________________________
Se Letters from The Masters of the Wisdom, 2nd series, Adyar 1925, sidorna 87, 89 – 90.

Så tidigt som 1884 hade Olcott mottagit från samma källa ett annat brev som hade i mycket samma råd:

“Du har aldrig förstått Upasika, icke heller lagarna genom vilka hennes märkbara liv har gjorts till att arbeta sedan du lärde känna henne. Du är otacksam och orättvis och även grym. Du tar maya för verklighet och verklighet som illusion.”

________________________________
MAHATMABREV 28 (MLc #11)

Men någon ”drivbänk för magi” har vi aldrig tänkt oss. ... Den största och även mest lovande skolan av det slaget i Europa - det sista försöket i den vägen - misslyckades fullständigt för ungefär 20 år sedan i London. Det var den hemliga skolan för praktisk undervisning i magi, grundad som en klubb av ett dussin entusiaster under ledning av lord Lyttons far. Denne hade sammmanfört de ivrigaste och handlingskraftigaste och några av de mest avancerade forskarna i mesmerism och ”ceremoniell magi”, sådana som Eliphas Levi, Regazzoni och kopten Zergvan-Bey. Ändå fick ”klubben” upphöra i den förpestade londonatmosfären. (ML 28, s 207-208)

KH skriver följande gripande ord till A O Hume:

Var inte ängslig. ...vår kunskap kommer inte att försvinna ur människornas åsyn. Den är ”gudarnas gåva” och den värdefullaste av alla reliker. Det heliga Ljusets bevarare har inte, i eoner seglat säkert över tidens ocean bara för att lida skeppsbrott på den moderna skepticismens klippor. Våra lotsar är alltför erfarna seglare för att vi skall behöva en sådan katastrof. Vi kommer alltid att finna frivilliga ersättare för våra trötta vaktposter och värl- den kan, trots sitt frivilliga tillstånd under den innevarande övergångsperioden, fortfarande förse oss med en och annan då och då. (ML 28, s 212-213)
________________________________
MAHATMABREV 29 (MLc #29)

I The Mahatma Letters ger mästaren M en märklig beskrivning av en hemlig tillflyktsort, där hans broder och vän inträder i den fortsatta initiationens tystnad. Trots att mästarna är oss ofantligt överlägsna, är de fortfarande människor – storslaget mänskliga, men ändå mänskliga – och måste undergå fler prov. Dessa initiationer är dock av överjordisk karaktär. Om sin medarbetares prov skriver mästaren M:

Två dagar senare, när beslutet om hans (KH:s) ”tillbakadragande” var fattat, frågade han mig vid avskedet:

”Vill du vaka över mitt arbete och se till att det inte faller samman?” Jag lovade att göra det. Vad skulle jag inte ha lovat honom i den stunden? På en viss plats, vars belägenhet inte röjs för utomstående, finns en klyfta över vilken är spänd en klen bro av flätat gräs. Under den forsar vatten fram i en kraftig ström. Förmodligen skulle inte ens den modigaste av era alpinister våga sig på att forcera bron, ty den hänger som en spindelväv och verkar vara rutten. Men det är den inte, och vågar man beträda den och lyckas ta sig över klyftan, vilket man gör om det är meningen, kommer man till en plats av oförliknelig skönhet – till en av våra platser och några av vårt folk. Både platsen och folket är helt okända för de europeiska geograferna. Ett stenkast från det gamla lamaseriet står det gamla torn, i vars sköte generationer av bodhisattvor har ”fötts”. Det är där som vår livlöse vän nu vilar... (ML 29, s 217)