Läran med hänsyn
till Jorden. Den är också
sjufaldig. Den är en av en sjufaldig kedja som korresponderar med
människan. Alla sju är inte i en kedja avskilda från varandra, utan de
genomtränger varandra. Jordkedjan är reinkarnationen av en tidigare
gammal och nu död kedja. Denna gamla kedja var den vilken vår måne är
dess synliga representant. Månen är nu död och hopkrympt. Venus, Mars
och så vidare är levande medlemmar till andra liknande kedjor som vår.
En viss mängd Jag för varje kedja. Antalet är
bestämt, men svår att beräkna. Deras evolutionsförlopp genom de sju globerna.
Inom varje utvecklas en speciell del av vår natur. På den fjärde globen
började förtätningsprocessen och når sin gräns.
Sidorna 23 till
28
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
23
TEOSOFINS OCEAN sidan 23
Teosofins
uppfattning om jordens uppkomst, dess evolution samt av människo-, djur och
andra monaders utveckling skiljer sig helt och hållet från våra moderna
teorier, och är på några områden raka motsatsen till de accepterade teorierna. Men våra dagars teorier är inte
varaktiga. De växlar med varje århundrade, medan den teosofiska teorin förändras
aldrig, ty enligt dessa Äldre Bröders mening, vilka nu åter offentliggjort
den genom att hänvisa till forntida urkunder för deras bekräftelse, är den helt enkelt en framställning av fakta i naturen. De
moderna teorierna däremot är alltid spekulativa, föränderliga och växlar
ständigt.
Om vi följer den allmänna plan, som skisserats
på de föregående sidorna är jorden sjufaldig. Hon är ett väsen, inte
bara en anhopning av grov materia. Men då hon nu är ett väsen av en
sjufaldig karaktär måste det finnas sex andra glober, som tillsammans
med jorden kretsar i rymden. Denna förening av sju glober har blivit
kallad ”Jordkedjan” eller ”Planetkedjan”. I De Invigdas Lära
[De Invigdas Lära
Online] är detta klart framställt, men
där ges en något hård och fast materialistisk framställning av den och
får läsaren att tro att läran talar om sju distinkta glober, alla
åtskilda, men dock förbundna med varandra. Man kan dra slutsatsen att
författaren velat säga, att jordens glob är lika åtskild från de andra
sex globerna, som Venus är från Mars.
Detta är inte läran. Jorden är en av sju glober
enbart med hänsyn till människans medvetande, ty när hon är verksam på
en av de sju förnimmer hon den som en åtskild glob och ser inte de
andra sex.
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
24
TEOSOFINS OCEAN sidan 24
Detta är i fullständig korrespondens med människan själv
vilken har sex andra beståndsdelar av vilken endast den grova kroppen är
synlig för henne då hon nu är verksam på jorden – den fjärde globen –
och hennes kropp representerar jorden. Alla de sju ”globerna” bildar en
enda massa eller stor glob och alla genomtränger de varandra. Men vi
måste säga ”glob”, eftersom deras yttersta form är klotformig eller
sfärisk. Om man förlitar sig alltför mycket på A. P. Sinnetts förklaring
kan man anta att globerna inte genomtränger varandra utan endast är
förenade genom elektriska strömmar eller magnetiska kraftlinjer. Och om
man fäster allt för mycket uppmärksamhet vid diagrammen, som används i Hemliga
Läran
för att illustrera detta schema, utan att ägna lika stor uppmärksamhet
åt de förklaringar och varningar som ges av H. P. Blavatsky, kan kanske
samma fel göras. För både hon och hennes Adeptlärare säger att vår
kedjas sju glober ”är inmängda i varandra, men inte av samma
substans”.* Detta framtvingar ytterligare varningar att inte lita
på statistik eller plana ytdiagram, utan titta på den metafysiska och
andliga aspekten av teorin som den förmedlas på engelska [och svenska].
Sålunda har vi från själva källan till A.P. Sinnetts bok påståendet, att
dessa glober är förenade till en enda massa trots att de skiljer sig
från varandra i substans, och att denna olikhet i substans beror på
förändring av medvetandets centrum.
Jordkedjan med sju glober som på detta sätt
definierats är den direkta reinkarnationen av en tidigare kedja av sju
glober, och denna tidigare sjutaliga familj var månkedjan, där själva
månen är den synliga representanten av den gamla kedjans fjärde glob.
När detta forna väldiga väsen, bestående av månen och sex andra glober,
alla förenade till en enda massa, nådde sin livsgräns, dog den, precis
som varje varelse dör. Var och en av de sju sände sin energi ut i rymden
och gav liknande liv eller vibrationer åt kosmiskt stoft – materia –
och helhetens kohesionskraft höll samman de sju
energierna. Detta resulterade
__________________________________
*
Secret Doctrine, Vol.
I, orig. ed. 1888 s. 166. [ Den Hemliga Läran, Del. I,
sid.187; se även sidorna 175, 218, som förklarar
de sju olika globernas inter-relation, vilka
är förenade till en enda massa (står i ett koadunations-
förhållande), svarande mot medvetandets sju olika nivåer eller sju olika
substansgrader (konsubstantialitet). Se även i Blavatskys Letters
to A. P. Sinnett på sidorna 244-254. ö. a.]
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
25
MARS OCH MERKURIUS I ANDRA KEDJOR TEOSOFINS OCEAN sidan
25
i evolverandet av den nuvarande Jordkedjan
med dess sju energi- eller evolutionscentra samlade i en enda massa.
Eftersom Månen var den fjärde globen inom den gamla serien befinner den sig på
samma förnimmelseplan som Jorden, och då vårt medvetande nu i stort
sätt är begränsat till Jorden, kan vi bara se en av de äldre sju
globerna –
nämligen: vår Måne. När vi blir verksamma på någon annan av de sju
globerna, kommer vi att på vår himmel förnimma dess korresponderande
döda kropp, som då blir en måne, men den nuvarande månen ser vi inte.
Venus, Mars, Merkurius och andra synliga planeter är alla fjärde-plans
glober av särskild planetarisk massa och är av denna anledning
synliga för oss, medan de andra följeslagarnas sex energi- och
medvetande centra är osynliga. Alla diagram på plana ytor fördunklar
bara teorin eftersom ett diagram nödvändiggör linjära uppdelningar. [Är
tvådimensionella. ö. a.]
Den ström eller mängd av Jag som utvecklas på vår
kedjas sju glober, är begränsad till antalet, fastän den aktuella
kvantiteten är oerhörd. För trots att universum är gränslöst och oändligt,
finns dock i varje särskild del av Kosmos, där manifestation och
evolution har tagit sin början, en gräns för manifestationens omfattning
och för antalet däri inbegripna Jagen. Och hela antalet Monader
som nu genomgår sin evolution på vår Jordkedja har kommit över från de sju gamla
planeterna eller globerna, som jag har beskrivit. I De Invigdes Lära
kallas denna mängd av Jag, en ”livsvåg”, och avser Monadernas ström.
Denna [våg] nådde likt en armé eller flod denna planetariska massa vars
centralpunkt för vårt medvetande representeras av vår jordglob, och började sin evolution på
klotet A eller Nr.1. Den första skaran började på glob A och genomgick
där en lång evolution i kroppar som var lämpade för ett sådant materiatillstånd, och passerade
därifrån till
glob B, och så vidare genom alla de sju större medvetandetillstånden som
blivit kallade glober. När den första skaran lämnade glob A, strömmade
andra Jag in och fortsatte samma kurs, och så fortskred hela armén regelbundet runt den sjufaldiga
banan.
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
26
TEOSOFINS OCEAN sidan 26
Denna resa pågick
under fyra varv runt hela kedjan, och därmed hade hela strömmen eller
armén av Jag från den gamla Månkedjan anlänt, och eftersom den nu var fulltalig,
tillkommer inga flera efter mitten av den fjärde Runden. Dessa vid olika
tidpunkter anlända klasser fullföljer samma kretsloppsprocess under sju hela Runder
genom alla de sju planetariska medvetenhets-centra, och när de sju är
fullbordade är just den grad av fullkomlighet uppnådd som motsvarar denna enorma tidsperiod, och då kommer denna
kedja eller massa av ”glober” att dö och i sin tur ge upphov åt
ytterligare en annan serie. [En
ny kedja av glober. ö. a.]
Var och en av
globerna används av den evolutionära lagen för utvecklandet av sju
raser, och av sinnen, förmågor och krafter lämpliga till detta materiatillstånd: erfarenheten från alla sju globerna är nödvändig för att
åstadkomma en fullkomlig utveckling. Därför har vi Runder och
Raser. En Rund innebär ett kretsande genom de sju centra av planetariskt
medvetande; en Ras innebär rasens utveckling på ett av dessa sju. För varje
glob finns det sju raser, men summan av de fyrtionio raserna bildar
tillsammans endast sju stora raser, den särskilda sjufaldiga indelningen
av raserna på varje glob eller planetariskt centrum bildar i själva
verket en ras med sju beståndsdelar eller särskilda egenheter med
avseende på funktion och förmåga.
Och då ingen
fullkomlig ras kan utvecklas på ett ögonblick på någon glob, måste
naturens långsamma, ordnade processer, vilka inte tillåter några språng,
fortgå med lämpliga medel. Därför måste under-raser utvecklas den ena
efter den andra, innan den fullkomliga rotrasen har bildats och sedan
utsänder rotrasen sina sidoskott medan den förfaller och förbereder för
ankomsten av nästa stora ras.
För att illustrera
detta, har det tydligt undervisats om, att på Amerikas kontinent kommer
den nya – den sjätte – rasen att utvecklas; och här är nu alla jordens
släkten engagerade i en stor sammansmältningsprocess ur vilken en högt
utvecklad under-ras kommer att växa fram, efter vilken andra
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
27
MONADERNA VÄSENTLIGA FÖR EVOLUTIONEN TEOSOFINS OCEAN sidan
27
med
likartade processer ska utvecklas ända till dess att den nya rasen är
komplett.
Mellan slutet av
varje stor ras och början av en annan inträder en period av vila, vad
beträffar globen, för då lämnar de mänskliga Jagens ström den för en
annan i kedjan för att där fortsätta evolutionen av krafter och
förmågor. Men när den sista rasen, den sjunde, framträtt och
fullständigt fullkomnat sig själv, inträder en stor upplösning,
liknande den jag i korthet beskrivit, som föregår jordkedjans födelse,
och då försvinner världen som ett vidrörbart ting, och vad beträffar det
mänskliga örat råder tystnad. Detta, sägs det, är roten till den så
allmänna övertygelsen, att världen skall förgås, att det kommer en
domens dag, eller att det har funnits världsfloder eller världsbränder.
Ser vi närmare på
evolutionen på Jorden, så uppges det att strömmen av Monader först
börjar att upparbeta den materiella massan till vad som kallas dess elementala tillstånd, då allt är gasformigt eller eldartat.
Ty den
forntida och sanna teorin är att ingen evolution är möjlig utan Monaden
som livgivande förmedlare. Under detta första stadium finns varken
växter eller djur. Därefter kommer mineralstadiet, då hela massan
hårdnar, med alla Monader fängslade i den. Sedan utvecklar sig den
första klassens Monader till vegetativa former som de själva
konstruerar, och fortfarande framträder inga djur. I nästa skede höjer sig
den första klassens Monader från växtriket och frambringar djurformer,
därefter den mänskliga astrala och skugglika modellen, och då har vi
mineraler, växter, djur och blivande människor, medan den andra och
senare klasser fortfarande utvecklas i de lägre rikena. Efter mitten av
Fjärde Runden uppnår inga fler Monader människostadiet och kommer inte att uppnå det förrän en ny planetarisk
massa [planetkedja], genom reinkarnation av vår nuvarande har bildats. Detta är hela
processen förmedlad i stora drag, dock med många detaljer utelämnade, ty i en av
runderna framträder människan före djuren. Men denna detalj behöver inte
leda till någon förvirring.
För att framställa saken
på ett annat sätt. Planen uppstår
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
28
TEOSOFINS OCEAN sidan 28
först i det universella förnuftet,
efter vilken den astrala modellen eller grundvalen skapas, och när
denna astrala modell är fullständig, genomgår hela materian en
förtätningsprocess ända fram till mitten av Fjärde Runden. Efter
detta följer
–
vilket är vår
framtid
–
hela massans
förandligande med fullt
medvetande och hela serien av glober lyfts upp till ett högre
utvecklingsplan. I förtätningsprocessen, som ovan refereras till, äger
en omkastning rum rörande tiden för människans framträdande på
vår planet. Men rörande dessa detaljer har lärarna bara sagt, ”att med den
Andra Runden förändras planen, men denna förändring kommer inte att
meddelas denna generation”. Därför är det omöjligt för mig att meddela
detta. Men det finns ingen ovisshet rörande denna punkt att sju stora raser
måste utvecklas här på denna planet, och att samtliga raser
måste göra sju runder genom hela serien av sju glober.
Människovarelserna var
inte från början delade i två kön. De första var könlösa, sedan
förändrades de till hermafroditer [tvåkönade], för att slutligen
separeras i man
och kvinna. Denna uppdelning av människan i man och kvinna skedde
för mer än 18, 000, 000 år sedan. Av detta skäl sägs det i dessa
forntida skolor, att vår mänsklighet är lite mer än 18, 000, 000 år
gammal.
WILLIAM Q JUDGE
Översatt från
The Ocean of Theosophy av William Q Judge. Utgiven av The
Theosophy Company, Los Angeles, 1987
______________________________________________________
länk till
Huvudindex
Teosofins Ocean
______________________________________________________
