ULT- Dagen den 21 juni 1999
Nyhetsbrev nr 6

Vi publicerar artikeln Karma och Reinkarnation av Helena Blavatsky  med anledning av ULT-Dagen, som firas världen över den 21 juni. Detta gör vi dels för att hylla Robert Crosbies insatser i bildandet av ULT och dels för att ULT som förmedlare av den teosofiska undervisningen har lyckats hålla den ursprungliga teosofiska fanan högt ända sen 1909, då sällskapet först initierades i Los Angeles.

Syftet med denna websida är att så vitt och brett sprida den teosofiska filosofin som den förmedlades av Helena Blavatsky och William Q Judge på uppdrag av Mästana från den Vita Logen. Att säkra Helena Blavatskys testamente och att föra det vidare in i nästa millenium är en av ULTs stora uppgifter.

Så inför den stundande ULT-Dagen, den 21 juni, 1999 förmedlar vi denna underbara sammanställning av de esoteriska begrepp, som på ett mycket tydligt sätt presenterar teosofins allra viktigaste läror – Karma och Reinkarnation. Denna artikel är sammanställd utifrån material ur The Secret Doctrine, The Key to Theosophy, samt från Helena Blavatskys Theosophical Articles, ULT utgåvan i tre band. Samtliga tre böcker kan beställas genom vår Teosofiska Internet Bokhandel.

Vi har dessutom nyligen förmedlat den omfattande artikeln Reinkarnationslärans Renässans av S Cranston och Joseph Head, tillika med William Q Judges två artiklar Karma Aforismer och Reinkarnation i Bibeln  på denna websajt. Dessa texter tillsammans kommer att ge den sökande ett mycket stort material att studera, vilket kommer att leda till en större förståelse och en större insikt av dessa teosofiska begrepp i vår vardag. Hur dessa ideer påverkar vårt personliga handlande och hur vi formar vårt eget självspunna öde i framtiden beskrivs i dessa texter. Att våra liv verkligen handlar om självstyrd utveckling blir väldigt tydligt när vi förstått dessa artiklars djupa innebörd.

Några smakprov från de olika artiklarna kan ju vara på sin plats inför sommarstudierna. Det står bland annat följande i Karma och Reinkarnation av Helena Blavatsky:

Frågor beträffande karma och återfödelser framförs ständigt och stor oklarhet verkar vara rådande angående dessa ämnen. De som är födda och uppvuxna i den kristna tron och som har undervisats i föreställningen att en ny själ skapas av Gud för varje nytt barn som föds, hör till de mest förvirrade. De undrar och frågar om antalet monader som inkarnerar på jorden är begränsat, och härpå ges ett jakande svar. Vi har sagt, att karma-Nemesis, vars tjänarinna naturen är, anordnar allt på det mest harmoniska sätt, och att därför inströmningen eller ankomsten av nya monader upphörde, så snart mänskligheten nått sin fulla fysiska utveckling. Inga nya monader har alltså inkarnerat sedan mitten av den atlantidiska rasen. Om vi sen också kommer ihåg, att med undantag av barn som dött i späd ålder, och individer vars liv blivit våldsamt förkortat genom olyckshändelser, kan intet andligt Väsen reinkarnera, innan en mellantid av många århundraden förflutit, och sådana avbrott allena måste visa, att monadernas antal nödvändigtvis är begränsat...Härav den uppgiften, att många av oss avtjänar nu följderna av de dåliga karmiska orsaker vi i atlantidiska kroppar åstadkommit. KARMAS LAG är oupplösligt förbunden med Reinkarnationens....

Det är endast denna lära, säger vi, som kan för oss tyda det godas och ondas mystiska gåta och förlika människan med den fruktansvärda, skenbara orättvisa varav livet ar uppfyllt! Ingenting utom denna visshet kan lugna vår upprörda rättskänsla. Ty när vi blickar omkring oss och ser de stora olikheterna i börd och levnadsställning, i förståndsbegåvning och medfödda anlag, när vi ser den heder som bevisas narren och den lastbare, på vilken lyckan slösat sina håvor blott av hänsyn till hans börd, under det att hans närmaste granne trots all sin begåvning och sina höga dygder – som gör honom i alla avseenden bättre förtjänt – dukar under av armod och brist på deltagande, när vi ser allt detta och måste vända oss bort, ur stånd att hindra det oförskyllda lidandet, med hjärtat svidande och öronen genljudande av smärteskrin omkring oss – då hindras vi endast av denna välsignande, allt förklarande kunskap om karma från att förbanna livet och människorna såväl som deras förmente Skapare.

Av alla fruktansvärda hädelser och anklagelser vartill monoteisterna gör sig skyldiga mot sin Gud, är ingen svårare eller mera oförlåtlig än den (nästan alltid) falska ödmjukhet, varmed en så kallad "from" kristen vid varje olycka och varje oförskyllt lidande förklarar, att "sådana" är Guds vilja".

Jämför denna blinda tro med den på livserfarenhet och förnuftsenliga grunder vilande filosofiska övertygelsen om karma-Nemesis, eller vedergällningens lag. Denna lag - den må nu vara medveten eller omedveten – predestinerar inte något eller för någon. Den existerar förvisso av och i evigheten, ty den är EVIGHETEN själv, och som sådan och enär ingen handling kan likställas med evigheten, kan den inte sägas handla, ty den är HANDLINGEN. Det är inte vågen som dränker människan, utan den personliga handlingen av den stackars varelse, som med berått mod ställer sig under det opersonliga inflytandet av de lagar som bestämmer oceanens rörelse. Karma skapar ingenting, den planlägger ingenting. Det är människan som uppgör planer och skapar orsaker, och den karmiska lagen reglerar verkningarna. Men detta reglerande är inte en handling – det är världsharmonin, som ständigt strävar att återta sitt ursprungliga läge, likt en gren som våldsamt nedböjd slår tillbaka med motsvarande kraft. Om denna råkade vricka den arm som sökte böja den ur dess ursprungliga läge, skall vi då säga att det var grenen som bröt var arm eller att vår egen dårskap bragte oss i olycka. Karma har aldrig sökt upphäva någons intellektuella och individuella frihet, i likhet med den Gud monoteisterna uppfunnit. Den har inte svept in sina påbud i mörker för att avsiktligt förvirra människan, inte heller skall den straffa den som vågar forska i dess mysterier. Tvärtom, den som avslöjar genom studium och meditation dess invecklade stigar och sprider ljus över dessa mörka irrgångar där så många vandrare gått vilse till följd av sin okunnighet om livets labyrint – han verkar för sina medmänniskors bästa. Karma är en Absolut och Evig lag i manifestationens värld. Och då det endast kan finnas en Absolut, liksom En evig, städse närvarande Orsak, kan följaktligen inte de som tror på karma betraktas som ateister eller materialister – och än mindre fatalister. Ty karma är ett med det Ovetbara, en aspekt därav i sina verkningar i fenomenvärlden.

Nära eller rättare oupplösligt förbunden med karma är reinkarnationslagen eller lagen om återfödelsen av samma andliga individualitet i en lång, nästan obegränsad följd av personligheter. Dessa liknar de olika roller, som framställs av samme skådespelare, vilken identifierar sig och av åskådarna identifieras med var och en av dem för den korta tiden av några få timmar. Den inre, verkliga människan, som påtager sig dessa roller, vet hela tiden, att hon är Hamlet blott för en stund, som upptages av några få akter, som emellertid på den mänskliga illusionens plan representerar Hamlets hela liv. Hon vet även att hon aftonen förut var Kung Lear, som i sin ordning var en omförvandling av en ännu tidigare afton uppträdande Othello. Och fastän den yttre, synlige rollinnehavaren anses vara okunnig om förhållandet och denna okunnighet beklagligt nog i det faktiska livet blott är alltför verklig, är icke dess mindre den permanenta individualiteten fullt medveten därom. Det är därför att det "andliga" ögat inte längre är verksamt inom den fysiska kroppen som det är omöjligt för denna kunskap att inprägla sig i den falska personlighetens medvetande.

Vidare kan vi läsa i William Q Judges artikel Reinkarnation  i Bibeln:

När vi nu kommer till Jesus tid, finner vi att det ovan sagda bekräftas av hans ord. Om det han har sagt inte stämmer överens med kyrkans åsikt, så måste vi avstå från kyrkans uppfattning om vi inte vill betvivla Jesus visdom och hans förmåga att leda en stor rörelse. Sådan är verkligen kyrkans ståndpunkt av i dag, för den har helt utan någon auktoritet förkunnat dogmer och fördömt läror, och några av dem som Jesus själv fasthöll vid har den bannlyst.

När en gång en blindfödd man fördes fram till Jesus undrade lärjungarna helt naturligt varför han hade blivit straffad på det viset av den Allsmäktige; och de frågade Jesus om han blivit född blind för någon synd han själv begått eller som hans föräldrar begått. De framställde frågan under fullt erkännande av reinkarnationsläran, för det var uppenbart att mannen måste ha levt förut och då begått synden som han nu blivit straffad för. Om nu läran var felaktig och i hög grad fördärvlig som kyrkan har förklarat den vara genom att bannlysa den, så måste Jesus ha vetat om att den var felaktig och tagit tillfället i akt att förneka och förkasta hela teorin, och på samma gång, för all framtid sätta sin stämpel på den som förkastlig. Men det gjorde han inte, utan lämnade frågan obesvarad genom att säga att i detta fall berodde blindheten på andra orsaker. Det var inte ett förnekande av läran.(se i November Forum.*)

*) The Theosophical Forum var ett litet häfte, som gavs ut varje månad till alla medlemmar av den Amerikanska Sektionen av det Teosofiska Samfundet, och bestod av svar på frågor angående den teosofiska filosofin. Svaret som William Q Judge hänvisar till här kretsar kring en förklaring angående Jesus uttalande (Johannes evangelium, 9 ) beträffande den man som var född blind. – Utg. [Forum Svaren av William Q Judge finns delvis översatta till svenska av Malmölogen ULT.]

När sedan nyheten om att Johannes Döparen – han som, så att säga invigde Jesus till sitt kall – hade dödats av landets härskare, och blivit framförd till Jesus, bekräftande han vid det tillfället definitivt reinkarnationsläran. Av detta framgår att hans tystnad angående läran vid mötet med den blindfödde mannen inte innebar att han vägrade att erkänna teorin. Jesus bekräftade den och samtidigt även de gamla idéerna om profeternas återkomst till jorden genom att säga att härskaren hade tagit livet av Johannes utan att ha varit medveten om att denne Johannes var Elias "som skulle komma".

Vid ett annat tillfälle kom samma ämne upp igen när Jesus och hans lärjungar talade om ankomsten av en av Jesus egna föregångare. Lärjungarna förstod honom inte, utan sade, att Elias skulle komma som en budbärare, varpå Jesus uttryckligen svarade att Elias redan hade kommit i Johannes Döparens person. Denna gång om någon hade tillfället varit lämpligt för Jesus att avvisa läran, men tvärtom, han bekräftar den öppet och förkunnar den eller snarare visar lärans tillämpning på vissa individer, vilket var väldigt intressant och lärorikt för lärjungarna som inte hade tillräcklig kunskap för att säga vem en människa var i sin verkliga odödliga natur. Men Jesus som var en siare, kunde se tillbaka i det förflutna och tala om för dem, i vilken historisk personlighet som den eller den människan förut hade framträtt. Han gav dem upplysningar om Johannes och vi måste antaga att han gav fler detaljer än de som nu har nått oss genom skrifterna, vilka helt naturligt är ofullständiga och anses att endast vara en ofullständig berättelse om Jesus förehavanden och uttalanden.

WQJ förmedlar ytterligare dessa intressanta visdomsord i Karma Aforismer. Han säger:

22. Karma kan vara av tre slag: a) den som verkar i vårt nuvarande jordeliv genom de lämpliga instrumenten, b) den som håller på att skapas eller lagras för att utarbetas i framtiden, c) den Karma som förs över från ett eller flera föregående jordeliv och som ännu inte är verksam, eftersom det av Jaget använda instrumentet inte är lämpligt eller på grund av den karmiska kraft som för tillfället är i verksamhet.

23. Karma har i varje varelse tre verksamhetsfält: a) kroppen och de yttre omständigheterna, b) förnuftet och intellektet, c) de psykiska och astrala planen.

24. Gammal bevarad karma såväl som nyförvärvad karma kan antingen var för sig eller tillsammans vara verksamma i samtliga tre verksamhetsfält, eller så kan något av dessa fält upptas av en särskild slags karma helt olik den som samtidigt är verksam i de övriga.

25. Den huvudriktning i vilken ens karma tenderar, bestämmer i vilken slags kropp man föds och vilka karmiska frukter man har att hämta i den.

26. Den karmiska tendensens svängningar påverkar en familjs eller ett Jags inkarnationer under minst tre jordeliv, såvida inga åtgärder vidtas för att motverka, mildra eller upphäva detta inflytande.

27. De åtgärder som vidtas av ett Jag för att motverka en böjelse, avlägsna brister och upphäva karma genom att skapa motsatt verkande orsaker, kommer att förändra tendensen hos de karmiska svängningarna och minska dess inflytande i förhållande till styrkan eller svagheten hos de ansträngningar han lägger ned på åtgärdernas genomförande.

28. Endast en visman eller en verklig siare kan bedöma en annan persons karma. Härvid följer att fastän var och en får vad han förtjänar kan skenet bedra; en födelse till fattigdom eller svåra prövningar behöver därför inte vara straff för dålig karma, eftersom   Jagen inkarnerar ständigt i fattiga omgivningar där de erfar svårigheter och prövningar som är till för att disciplinera Jaget, vilket resulterar i styrka, tålamod och medkänsla.

Avslutningsvis komer här ett stycke från kapitlet Reinkarnationslärans Rennässans av Sylvia Cranston och Joseph Head, som är tagit ur boken Reinkarnation - Fågel Fenix mysteriet. Där står det bland annat:

Efter att så ofta ha hört titeln på H.P. Blavatskys huvudverk Den Hemliga Läran nämnas, är det helt naturligt, att läsaren undrar vad dessa volymer handlar om. Vi kommer att ge rikliga citat ur texten, men först presenterar vi några inledande synpunkter, och börjar med ett brev som skrevs 1935 av George Russel till den irländske författaren Sean O'Faolain:

Du avfärdar H. P. Blavatsky alltför lätt såsom "hokus pokus". Ingen har någonsin påverkat tanken hos så många kunniga män och kvinnor med "hokus pokus". Den verkliga källan till hennes inflytande återfinns i Den Hemliga Läran, en bok som handlar om världsreligionerna och som tyder på eller avslöjar en underliggande enhet mellan alla de stora religionerna. Det är en bok som Maeterlinck sa innehöll de mest storslagna redogörelser för världens daning som finns, och om Du läser den uteslutande som en romantisk sammanställning, så är det en av de mest spännande och stimulerande böcker som skrivits de senaste hundra åren. Det skulle vara föga smickrande för män som Yeats, Maeterlinck och andra, för män som Sir William Crookes, den störste kemisten i modern tid, som var medlem i hennes samfund, för Carter Blake, F.R.S., antropologen, och de studenter och vetenskapsmän i många länder som läser H. P. Blavatskys böcker, att anta att de attraherades av "hokus pokus".

Om Du kommer till National Library, Kildare Street, och har några timmar över, så kan Du titta i 'Företalet' till Den Hemliga Läran och Du kommer att förstå hemligheten med denna enastående kvinnas inflytande över hennes samtida... Du skall inte låta Dig missledas av populära slagord...utan försöka att ta reda på den verkliga hemligheten med H. P. Blavatskys inflytande, som ännu finns kvar lika starkt som förr, såsom jag har funnit den här (i London) bland många intellektuella och välkända författare." (55)

Förutom dessa uppräknade personer har Thomas Edison och Gustaf Strömberg (som båda citerats tidigare) och den franske astronomen Camille Flammarion (55a) varit bland de bemärkta vetenskapsmän som tillhört olika teosofiska samfund. Den ledande vetenskapsmannen inom reinkarnationsforskningen, Dr Ian Stevenson, hade en teosofisk bakgrund. I förbigående kan sägas att Albert Einstein alltid lär ha haft Den Hemliga Läran på sitt skrivbord.(56)

Vad som har fascinerat de vetenskapsmän som har studerat verket är att författaren förutsåg så många upptäckter inom deras egna områden. När fysikerna och kemisterna på hennes tid var övertygade om att atomen var den yttersta byggstenen i universum, hävdade hon bestämt atomens ständiga delbarhet. När antropologerna motsträvigt tillstod att människan hade en forntid på endast några hundra tusen år, så talade hon, liksom nutida forskare, om miljontals år. Hon betraktade som faktum sådana senare vetenskapliga upptäckter som att substans och energi är identiska; omvandling av element; materiens illusoriska natur – att materia inte är vad vi ser; att rummet inte är tomt – det finns inget tomrum någonstans; att liv är möjligt på andra planeter och i andra världar: att månen inte blev avsöndrad från jorden utan är äldre än jorden. (Vetenskapsmän blev nyligen förvånade över att upptäcka att de månstenar som förts tillbaka av astronauterna var äldre än några man funnit på jorden!)

En annan källa till förundran har varit hennes precisa profetior om kommande utveckling i vetenskap, psykologi, religion och världshändelser. Lewis Mumford nämnde, då han diskuterade Jungs Minnen, Drömmar och Reflektioner (The New Yorker av 23 maj 1964) psykiaterns förutsägelse av första världskriget: "Denna dröm, skrämmande vid en återblick eftersom den så snart besannades av händelser, kan placeras i samma kategori som Helena Blavatsky mycket tidigare och även mera realistiska vision av hela städers förstörelse genom kärnvapen."

En annan profetia av H.P.B. var helt specifik när det gäller data för dess inträffande. I Den Hemliga Läran skrev hon:

Den exakta vidden, djupet, bredden och längden på naturens mysterier kan endast återfinnas i Österländska esoteriska vetenskaper. Så omfattande och så djupa är dessa att bara ett fåtal – mycket, mycket få av de högsta Initierade - de vars själva existens är känd enbart av ett litet antal Adepter – kan assimilera denna kunskap. Och ändå finns den där, helt och hållet, och en efter en tillåts fakta och processer ur naturens verkstad finna sin väg in i de exakta vetenskaperna, medan mystisk hjälp ges till sällsynta individer att lösa dess hemligheter. Det är mot slutet av stora cykler, i samband med rasutveckling, som sådana händelser i allmänhet ägt rum. Vi är precis i slutet av 5000 -årscykeln i den nuvarande ariska Kali Yuga; och mellan nu (1888) och 1897 kommer naturens förlåt att rämna och den materialistiska vetenskapen kommer att få ett dödslag. (57)

Inträffade det någonting betydelsefullt i vetenskapen under denna period? År 1895 upptäckte Röntgen av en händelse röntgenstrålningen; år 1896 kunde Zeeman polarisera ljuset i ett magnetiskt fält. Det året upptäckte madame Curie radioaktiviteten, år 1897 gjorde Lorentz den preliminära upptäckten av elektronen och senare det året bekräftade Thomson dess aktualitet. Vikten av dessa upptäckter togs upp av Dr Karl Compton, f.d. president vid Massachusetts Institute of Technology, i sitt avskedstal som president för Americans Association for the Advancement of Science:

I vetenskapens historia vimlar det av exempel på, hur ett nytt begrepp eller en ny upptäckt har lett till fantastiska framsteg på nya, vidsträckta fält,... vars själva existens hittills har varit oanad... Men enligt min mening har inget exempel varit så dramatiskt som upptäckten av elektronen, det minsta tinget i universum, som inom en generation har omvandlat en stagnerade fysik, en beskrivande kemi och en steril astronomi till dynamiskt utvecklande vetenskaper som i sitt släptåg för med sig intellektuella äventyr, ömsesidigt påverkande tolkningar och praktiska värden...

I vetenskapen, liksom i mänskliga angelägenheter inträffar inga stora händelser utan en utvecklingsbakgrund. Elektronen har anor som kan spåras tillbaka genom sekler. Dess omedelbara föregångare var den elektromagnetiska ljusteorin, spektroskopin, och utsipprandet av elektricitet genom gaser. De första kusinerna var röntgen, radioaktivitet och kvantteorin, ty fram ur en bakgrund av långvarig forskning och ur förvillade och skenbart icke hithörande fenomen, föll plötsligt över den vetenskapliga världen röntgenstrålen år 1895, radioaktivitet 1896 och elektronen 1897... Att det endast var den vetenskapliga världens pionjärer som var förberedda för dessa upptäckter omvittnas emellertid av det faktum att en standard lärobok i kemi som användes i vida kretsar under min studietid år 1904 angav att 'atomer är de odelbara beståndsdelarna i molekyler'." (58)

Att känna efter om dessa idéer verkligen håller i praktiken och om vi nutidsmänniskor kan ha någon nytta av dem i vår vardag är något som vi överlämnar till våra läsare att bedöma själva. Alla som är andligen mogna kommer att förstå vad dessa skrifter förmedlar, och kommer att närma sig det Klara Ljuset, precis som vi nu gör inför sommarsolståndet.Vi önskar er alla en riktigt trevlig sommar .

ULT-Dagen, Malmö den 21 juni 1999
Sommarsolståndet
UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen

___________________________________________________________________

Till Huvudindex för NYHETSBREV Online
___________________________________________________________________
 

_______________________________________________________________________________________________________

  | till Helena Blavatsky Online  | till William Q Judge Online |  till Robert Crosbie Online  | till  B P Wadia Online | till ULTs hemsida   | 

_______________________________________________________________________________________________________

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23