14

Reinkarnation i Bibeln

William Q. Judge

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

WILLIAM Q JUDGE 1851-1896

Det här är inte tänkt att vara en fullständig artikel i ämnet, men till och med en liten överblick skall visa att den kristna Bibeln innehåller reinkarnationsläran. Naturligtvis ska de som uteslutande håller fast vid det som kyrkan nu lär angående människan, hennes natur och öde, inte med en gång acceptera en annan tolkning än den teologiska; men det finns många, som fastän de inte tillhör kyrkan, fortfarande håller fast vid den gamla boken som de undervisats i.

Först och främst bör vi hålla i minnet att de bibliska böckernas författare, med få undantag, var judar och att kristendomens grundare – Jesus – själv var jude. En granskning av hans egna uttalanden visar att han trodde sin mission gälla endast judarna och inte hedningarna. Han sa ”Jag är inte sänd annat än till de borttappade fåren av Israels hus”. Detta yttrande pekar lika tydligt på judarna som det utesluter hedningarna. Vid ett tillfälle vägrade han under en tid att göra någonting för en hednisk kvinna tills hennes efterhängsenhet tvingade honom att handla och även då hänvisade han till sin mission för judarna. När vi på så sätt blickar tillbaka på denna tid, måste vi också försöka att få en klar uppfattning av den tro som den tidens människor hade. Det är då högst troligt att judarna trodde på reinkarnation. Det var en allmänt accepterad lära då precis som den är nu i Hindustan och Jesus måste ha känt till den. Detta tror vi, på grund av två orsaker. Den första är att de kristna hävdar att han är Guds Son och full av all kunskap och det andra är att han hade fått en uppfostran som tillät honom att diskutera med gudomligt lärda. Redan då var reinkarnationsläran mycket gammal, vilket Gamla Testamentets böcker visar.

Ordspråksboken berättar, hur Salomon säger sig ha varit med Skaparen i begynnelsen och att han sedan fann behag i människornas barn och de bebodda delarna av jorden. Denna berättelses sätt att beskriva hans liv på jorden och bland människorna kullkastar förklaringen att han skulle ha menat sig existera i Skaparens förutvetande. Sedan ansågs det också att Elias och många andra berömda människor skulle återvända och alla människor väntade tid efter annan på dem. Det ansågs att Adam skulle ha reinkarnerat för att fortsätta det arbete som han började så illa med, och Seth, Moses och andra reinkarnerade som olika personer av framstående betydelse i påföljande epoker. Landet var orientaliskt och orientalerna har alltid omfattat läran om de dödligas återfödelse. Den betonades inte särskilt med hänsyn till den vanliga människans död och återfödelse, men framhölls så mycket mer när man nämnde de stora profeternas, siarnas och lagstiftarnas namn. Om någon läsare skulle vilja rådfråga någon utbildad jude som inte är ”reformerad” kommer han att få ta del av mycket kunskap om denna nationella lära.

När vi nu kommer till Jesus tid, finner vi att det ovan sagda bekräftas av hans ord. Om det han har sagt inte stämmer överens med kyrkans åsikt, så måste vi avstå från kyrkans uppfattning om vi inte vill betvivla Jesus visdom och hans förmåga att leda en stor rörelse. Sådan är verkligen kyrkans ståndpunkt av i dag, för den har helt utan någon auktoritet förkunnat dogmer och fördömt läror, och några av dem som Jesus själv fasthöll vid har den bannlyst.

När en gång en blindfödd man fördes fram till Jesus undrade lärjungarna helt naturligt varför han hade blivit straffad på det viset av den Allsmäktige; och de frågade Jesus om han blivit född blind för någon synd han själv begått eller som hans föräldrar begått. De framställde frågan under fullt erkännande av reinkarnationsläran, för det var uppenbart att mannen måste ha levt förut och då begått synden som han nu blivit straffad för. Om nu läran var felaktig och i hög grad fördärvlig som kyrkan har förklarat den vara genom att bannlysa den, så måste Jesus ha vetat om att den var felaktig och tagit tillfället i akt att förneka och förkasta hela teorin, och på samma gång, för all framtid sätta sin stämpel på den som förkastlig. Men det gjorde han inte, utan lämnade frågan obesvarad genom att säga att i detta fall berodde blindheten på andra orsaker. Det var inte ett förnekande av läran.(se i November Forum.*)

*) The Theosophical Forum var ett litet häfte, som gavs ut varje månad till alla medlemmar av den Amerikanska Sektionen av det Teosofiska Samfundet, och bestod av svar på frågor angående den teosofiska filosofin. Svaret som William Q Judge hänvisar till här kretsar kring en förklaring angående Jesus uttalande (Johannes evangelium, 9 ) beträffande den man som var född blind. – Utg. [Forum Svaren av William Q Judge finns delvis översatta till svenska av Malmölogen ULT.]

När sedan nyheten om att Johannes Döparen – han som, så att säga invigde Jesus till sitt kall – hade dödats av landets härskare, och blivit framförd till Jesus, bekräftande han vid det tillfället definitivt reinkarnationsläran. Av detta framgår att hans tystnad angående läran vid mötet med den blindfödde mannen inte innebar att han vägrade att erkänna teorin. Jesus bekräftade den och samtidigt även de gamla idéerna om profeternas återkomst till jorden genom att säga att härskaren hade tagit livet av Johannes utan att ha varit medveten om att denne Johannes var Elias ”som skulle komma”.

Vid ett annat tillfälle kom samma ämne upp igen när Jesus och hans lärjungar talade om ankomsten av en av Jesus egna föregångare. Lärjungarna förstod honom inte, utan sade, att Elias skulle komma som en budbärare, varpå Jesus uttryckligen svarade att Elias redan hade kommit i Johannes Döparens person. Denna gång om någon hade tillfället varit lämpligt för Jesus att avvisa läran, men tvärtom, han bekräftar den öppet och förkunnar den eller snarare visar lärans tillämpning på vissa individer, vilket var väldigt intressant och lärorikt för lärjungarna som inte hade tillräcklig kunskap för att säga vem en människa var i sin verkliga odödliga natur. Men Jesus som var en siare, kunde se tillbaka i det förflutna och tala om för dem, i vilken historisk personlighet som den eller den människan förut hade framträtt. Han gav dem upplysningar om Johannes och vi måste antaga att han gav fler detaljer än de som nu har nått oss genom skrifterna, vilka helt naturligt är ofullständiga och erkända att endast vara en ofullständig berättelse om Jesus förehavanden och uttalanden.

Nu måste det stå ganska klart att det råder en diametral motsägelse mellan kyrkan och Jesus. Kyrkan har fördömt läran som Jesus förkunnade. Vem har rätt? En sann Jesus-anhängare måste svara att Jesus har rätt, kyrkan kommer att säga sig ha rätt i att ha handlat som den gjort. För om läran om reinkarnation hade lärts ut, hade detta inneburit att alla människor ställts på lika grund, varigenom makten hos de mänskliga härskarna över himmel och jord med en gång skulle ha försvagats. En så viktig lära som denna kunde Jesus inte ha låtit passera oanmärkt. Om den är felaktig hade det varit hans plikt att fördöma den och vi måste faktiskt antaga att han skulle ha gjort det om den inte varit fullständigt korrekt. Men eftersom han gick ännu längre, ända till att bekräfta läran, så står den nu för all framtid stämplad med hans uppskattande.

Johannes Uppenbararen trodde så klart på den, och därför finner vi i hans bok en vers som säger ”den Allsmäktiges röst förklarade att människan som segrat ”inte längre skulle utträda ur himmelen”. Detta är blott retorik, om reinkarnation skulle förnekas; detta framgår helt klart som en lära om vi tolkar det till att betyda att den människa, som genom ständig kamp och många liv segrar över materiens illusioner, inte längre behöver gå ut i livet, utan kommer från den tidpunkten för alltid att bli en pelare, ett begrepp vilket är känt av teosoferna under namnet ”Dhyan Chohan”. Detta överensstämmer exakt med den gamla orientaliska läran.

Även Paulus framhåller reinkarnationsteorin i sina epistlar när han hänvisar på Jakob och Esau och säger att ”Herren älskade den ene och hatade den andre, innan de blivit födda”. Det är klart att Herren inte kan älska eller hata ett icke-existerande väsen och att detta betyder att Jakob och Esau redan i tidigare liv varit god respektive ond samt att därför Herren – Karma – älskade den ene men hatade den andre, före deras födelse till det liv, då vi känner dem som Jakob och Esau. Paulus talade här om samma händelse som den äldre profeten Malachi talade om genom att strikt iakttaga den rådande idén. Efter Paulus och lärjungarna kom de första kyrkofäderna och många av dem lärde reinkarnationsläran. Den störste av dem var Origenes. Han betonade särskilt denna lära och det var på grund av hans idéers inflytande som Kyrkorådet i Konstantinopel 500 år efter Jesus fann det lämpligt att fördöma hela saken som i hög grad förkastlig. Denna dom fungerade, eftersom kyrkofäderna var okunniga människor, de flesta var hedningar, vilka inte var intresserade av gamla läror, de till och med hatade dem. Så reinkarnationsläran uteslöts ur den allmänna undervisningen och gick till slut förlorad för den västerländska världen. Men den måste återupprättas igen, för det är en av grundarnas egna övertygelser, och eftersom den ger en bestående och fast etisk grundval, är den i själva verket den viktigaste av alla de teosofiska lärorna.

William Brehon
[WILLIAM Q. JUDGE]
Path , December, 1892.

Översatt från William Q Judges Theosophical Articles, vol I, s 84-88, ”Reincarnation in the Bible”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.
 

___________________________________________________________________