Det Högre Jagets erfarenheter

yantra1.gif (2187 bytes)
57
Att komma ihåg det Högre Jagets erfarenheter

William Q. Judge

WILLIAM Q JUDGE 1851-1896

För många verkar det förbryllande att vi inte kommer ihåg det Högre Självets erfarenheter under sömnen. Men så länge som vi ställer frågan "Varför kommer inte det lägre självet ihåg det Högre Självets erfarenheter?", kommer vi aldrig att få ett svar. Det finns en motsägelse i själva frågan, eftersom det lägre självet – som aldrig har haft de erfarenheter som vi tycker det borde komma ihåg – inte någonsin kan återkalla dem i sitt minne.

När sömnen tränger på stannar den lägre personlighetens maskineri och instrument, och kan inte göra någonting annat än vad som skulle kunna kallas automatiska handlingar. Hjärnan är inte verksam och därför existerar det inget medvetande för den förrän uppvaknandets ögonblick återkommer. Då jaget på detta sätt blivit frigjort från de fysiska bojorna, fri från sin hårda vardagliga uppgift att leva med och verka genom kroppsorganen, övergår det till nästa existensplan för att där åtnjuta de erfarenheter som tillhör detta särskilda plan.

På detta plan använder Jaget en tankemetod och tankeprocess, och förnimmer idéer som är förenliga med detta plan genom organ som är annorlunda än kroppens. Allt som det ser och hör (om vi får använda sådana termer) visar sig spegelvänt sett från vårt plan. Detta språk skiljer sig, så att säga, även från det inre språk som används av oss i vaket tillstånd. Vid återupptagandet av livet i kroppen, måste därför allt som Jaget har att berätta för sin lägre ledsagare förmedlas på ett främmande språk, och för kroppens organ är det ett hinder för en riktig uppfattning. Vi hör orden, men får endast då och då glimtar av deras betydelse. Det påminner om när en engelsktalande person som känner till ett par främmande ord, kommer till en främmande stad där han endast har förmåga att begripa de få uttryck som han känner till bland en mängd andra ord och meningar som han inte förstår.

Vad vi då måste göra är att lära Jagets språk, så att vi inte misslyckas med att göra en korrekt översättning för oss själva. Ty vid alla tillfällen är språket på det plan som Jaget nattetid strömmar igenom, främmande för den hjärna vi använder och måste alltid bli översatt av hjärnan för att vi skall kunna använda det. Om tolkningen är felaktig kommer Jagets erfarenheter aldrig att bli fullständiga för den lägre människan.

Men man kanske skulle ställa sig frågan om Jaget verkligen har ett språk, med ljud och motsvarande tecken. Tydligen inte; för om det vore så, skulle det ha gjorts en uppteckning av detta språk under alla dessa oräkneliga år som uppriktiga studerande har studerat sig själva. Det är inte ett språk i vanlig mening. Det kan snarare beskrivas som en kommunikation av idéer och erfarenheter med hjälp av bilder. Så med detta språk kan ett ljud beskrivas med en färg eller en bild, och en doft med en vibrerande linje. En historisk händelse blir kanske inte bara visad som en bild, utan även som ett ljus eller som en skugga, eller som en vidrig lukt eller ljuvlig rökelse. Det ofantliga mineralriket kommer inte bara att visa sina ytor och vinklar och färger, utan också sina vibrationer och ljus. Eller, för att ta ännu ett exempel, Jaget kan ha reducerat sin förnimmelse beträffande storlek och avstånd av någon viss anledning, och genom att ha en myras mentala förmåga, kan då informera kroppsorganen om ett litet hål som om det vore en bottenlös avgrund eller om gräset på fältet som om det vore en gigantisk skog. Allt detta har anförts som exempel och bör inte uppfattas som fasta och orubbliga beskrivningar.

När vi vaknar finner vi att ett stort hinder för att dessa erfarenheter skall kunna bli rätt översatta just ligger i vårt eget dagliga liv, vårt tal och våra tankar. Och det enda sätt som vi med fullt utbyte kan använda dem på, är att göra oss själva mottagliga, så att säga, för det Högre Självets inflytanden och att leva och tänka på ett sådant sätt som med all sannolikhet kommer att förverkliga själens mål.

Detta leder oss ofelbart in på dygd och kunskap, för laster och passioner förmörkar ständigt vår förnimmelse av betydelsen av det som Jaget försöker säga oss. Det är på grund av detta som de Vise inskärpte hos mänskligheten vikten av att leva ett dygdigt liv. Är det inte uppenbart att om de moraliskt fördärvade kunde göra en översättning av Jagets språk, så skulle de ha gjort det för länge sedan. Och känner vi inte alla till att de Vise endast finns bland dem som är dygdiga?

EUSEBIO URBAN
[WILLIAM Q. JUDGE]
Path, Juni, 1890.

Översatt från William Q Judges Theosophical Articles, vol I, s 292-293,"Remembering the Experiences of the Ego". Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________