Opublicerade brev av B P Wadia

BREV 8

Ständigt tänkande på det Gudomliga måste ske genom att försöka se det Gudomliga i det jobb vi gör. I pappret vi skriver på och i bläcket vi skriver med finns det Gudomliga eftersom själva orden bär tankarna inom dessa. Den periodiska hågkomsten av detta flera gånger om dagen gör hågkomsten permanent. Sakramentala handlingar, några varje dag, producerar sina effekter och en av dessa är kontinuitet i helighet. Vårt arbete kommer inte att lida om vi känner lugn – ”med lugnet ständigt närvarande”.

Metafysiskt sett utgår varje typ av verksamhet från och har sina rötter i en arketyp. Varje ord från oss utgår från en tanke och den tanken har ett arketypiskt ursprung; samma sak gäller för alla våra gärningar. Rutinmässiga eller ”prosaiska och världsliga” plikter är sammanlänkade arketypiskt. Så det dagliga uppvaknandet innebär återkommandet av jaget till kroppen; det dagliga badandet innebär renande och borde påminna oss om Dopet, Snan eller Parsi Nahan. Att bryta vår fasta är som barnets sugande av sin moders bröst – vi suger Moder Natur. Att gå och lägga sig och kroppens död är besläktade typer med solnedgången, som också är en verksamhet rotad i samma arketyp, och så vidare. Det är påminnelsen om arketypen som gör det prosaiska poetiskt, gör det världsliga romantiskt eller på annat sätt jordiskt. Våra sekulära handlingar och händelser blir sakramentala. Jag skriver detta brev till dig – kroppen talar till kroppen, men även förnuftet och själen talar till förnuftet och själen. Det kommer från samma arketyp eftersom mitt Jag viskar till min hjärna. Jag använder penna och papper, det vill säga, kroppen konung (hjärnan) styr min penna som gör märken på pappret, så det är det kungliga medvetandet i naturen – Purusha som använder mediet Prakriti.

Vår påminnelse eller hågkomst är en minneshandling, när det är avsiktligt länkar vi oss medvetet med Akasha – det gudomligt Astrala. Vad vanligen kallas onda uttryck är inte direkt kopplade till Akasha utan kommer genom Astralljuset. Men varje synd är en Paramitas mörka skugga. Vid fler och fler tillfällen varje dag bör vi försöka att framkalla denna relation mellan ande och materia. Tag korrigerandet av bevis – är det inte en konst som kräver korrigering efter rätt modell eller manuskript? Liknar inte detta den process som används i självprövning när vi rättar till vår lägre personlighet efter vår Inre Härskares modell-bild? Arbeta efter dessa riktlinjer; det är en fascinerande övning, den regelbundna användningen av den är krävande men vi vänjer oss vid den. Detta är vad som antyds i Gitan – när du går eller sitter, kom ihåg mig, säger Krishna. Judge slutar sina Kommentarer över Bhagavad-Gita i kapitel III med ett citat där många ”gudar” nämns och listan täcker många rutinmässiga handlingar. Var snäll och läs dessa sidor en gång till i ljuset av vad jag sagt ovan. På så sätt blir hela livet heligt. Det är helighet, helhet och hälsa som vi söker och försöker säkra.

Morgonen motsvarar vår födelse liksom Kosmos födelse. Det är en ny emanation och detta innebär karma, som Krishna påpekar i själva öppningsverserna i det åttonde kapitlet av Gitan. Morgon, den första dagen i veckan, de ljusa fjorton dagarna av månen, etc. hänvisar till den uppstigande cykeln. Detta kan inte vara annat än en fördold betydelse i det intima förhållandet mellan Gudomen och Människan, själ och kropp, och så vidare. Korrespondenslagen är en mycket viktig kunskapslag, för det blir språket varmed man utvecklar intuitionen. Må dina latenta gudomliga intuitioner börja utvecklas snabbare och snabbare!

Om det inombords bultar ett hjärta för Gurun i hängivenhet och vi utombords är koncentrerade i allt vi gör, flödar det en helig kraft, den sakramentala makten. Det är inte något speciellt, men det använder sig av tid och rum i allt större utsträckning från Andens synvinkel. Vi möter samma människor, men vi möter dem på olika sätt. Att leva medvetet i Anden, hela tiden, innebär att leva i det Eviga. Således börjar vi se odödlighetsaspekten av medvetet liv. Detta är ett djupt ämne och mycket kan sägas, men detta bör räcka för idag. Att tjäna Helheten, Det Enda Självet, i tid och rum plockar fram Tjänaren inom Jaghetens sköld.

”Lev i Det Eviga.” Några bra idéer i detta ämne finns i Genom de Gyllene Portarna. Vi lever sannerligen inte riktigt i nuet, för varje gång vi tänker på det förflutna eller framtiden sammanblandar vi det med vad vi gör nu. Minnen och förväntan uppslukar hela tiden det närvarande. Alltså, när vi i våra handlingar glömmer det förflutna och framtiden och absorberas endast i nuet, berör vi Det Eviga. Vilken slags handlingar (vare sig de är mentala, moraliska eller fysiska) får oss att glömma minnen och förväntningar? Osjälviska, uppoffrande, service-fulla handlingar. Vad menar vi, till exempel, när vi säger ”Man glömmer sig själv i talarstolen”? Det innebär det lägre personliga självet. Alltså, det närvarande, som inte är förenat med minnes-förväntningarnas komplex är istället förenat med det Högre. Personliga minnen, förhoppningar, etc., håller oss bundna till det lägre, det vardagliga, det temporära. Vi uppmanas att övervinna ”det personliga, det tillfälliga, det försvinnande och förgängliga.” Det Temporära och Det Eviga är vårt ok och vår förening. Det förra rör sig horisontellt: dåtid, nutid, framtid – det närvarande förenar oss med andra två. Men när vi uppstiger, så att säga vertikalt eller djupt inåt, är vi på väg mot Det Eviga. Och ibland, för ett ögonblick eller några få minuter, så upplever vi Nuet. ”Att se en värld i ett sandkorn ... och evigheten i en timme” innebär ett växelförhållande i rum-tid. Hoppas att du finner detta vara till hjälp i dina studier och funderingar i ämnet. Må Det Eviga stödja dig från dag till dag!

B. P. WADIA

Översatt från The Theosophical Movement, Oktober 1960, Volym 30, # 12, page 474