ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T. 
© 2010  Online-versionen  •  Teosofiska Kompaniet Malmö •  Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

 

---

Den Sjunde Impulsen
Föredrag hållet i Teosofisalen, Gråbrödersgatan 10, Malmö, den 13 maj 1992.

---

Nr 6 • Serie 1 • Online versionen den 30 oktober 2010  •  ISSN 1401-3835

---

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 241 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

 
INLEDNING

E.M. Vi hälsar alla varmt välkomna till United Lodge of Theosophists och till den här sammankomsten. Vi har valt att kalla kvällens föredrag Den Sjunde Impulsen, vilket vi strax ska utveckla lite närmare. Det hänger samman med att det ursprungliga Teosofiska Samfundet instiftades den 17 november 1875. Då brukar man inom olika teosofiska grupper världen över fokusera, dels på den Eviga Rörelsen som ligger till grund och som periodiskt visar sig genom olika filosofisk-esoteriska rörelser, och dels på de Mästare som ligger bakom rörelsen.

När man väljer sådana tidpunkter är det inte slumpmässigt, och att vi inom alla teosofiska organisationer väljer att förstärka och bekräfta rörelsen genom att ge den uppmärksamhet är inte heller slumpmässigt. Så därför kommer vi att ägna denna kväll, med temat Den Sjunde Impulsen, åt att förklara detta närmare. Och med anledning av dagen i ära har vi fått en hälsning från våra vänner i Bombay (ULT). De önskar sända sina bästa hälsningar den här speciella dagen och är med oss i tanke och hjärta.

Inför kvällens föredrag har vi tagit fram tre nummer av vår tidskrift Teosofiska Rörelsen. I nr 1 finns en lång artikel, Är teosofin en religion? och nr 16 handlar om Sanningsälskarna, alltså hur samma rörelse har fått olika uttrycksformer under århundradenas gång. Där tas också upp Helena P Blavatsky, William Q Judge och Robert Crosbie, som har varit betydelsefulla personer inom ULT. Och så har vi tagit fram nr 31, som handlar just om Den Eviga Rörelsen – theosophian. De finns till specialpris för dem som är intresserade.

Ni som inte redan har tagit vårt Programblad är välkomna att ta ett sådant. Nästa veckas ämne är Reinkarnation och karma, som vi ska belysa från ett lite
annorlunda perspektiv, och den sista onsdagen denna månad, i våra Ockulta Samtal, tar vi upp Materialiseringar och Ockulta Fenomen. Innan själva föredraget har vi också mellan klockan sex och sju vår studiegrupp – Dharmagruppen – där vi nästa gång ska summera tre artiklar som vi studerat under den gångna perioden. Dessa är Praktisk Ockultism, Chelor och lekmannachelor och Mahatmorna som ideal och verklighet. Det finns möjlighet för vem som helst att komma hit och delta i gruppen, om man önskar fördjupa sig mer i de olika ämnena än vi kan göra under ett föredrag.

Några ord om ULT, som är ett led inom den Teosofiska Rörelsen. Man kan säga att ULT fungerar som en skola där varje besökare eller associerad medlem är en lärjunge, någon som vill gå vidare och lära sig mer om naturens Eviga Sanningar. Lära sig att förstå sig själv bättre, förstå sina egna mönster, upptäcka sina egna resurser för att kunna hjälpas åt att fungera bättre tillsammans. Därför finns det heller ingen ledare, utan vad vi har som vår ledstjärna är det budskap som Mahatmorna förmedlade till Helena Blavatsky och William Quan Judge.

Så var och en som individ kan ta till sig det här budskapet på lite olika sätt, och därför är det också viktigt att vi ges så stor individuell frihet som möjligt. När tankegångar förs fram inom ULT vill vi presentera de teosofiska idéerna på ett så ofärgat sätt som möjligt.

Detta är svårt, för vi är färgade på olika sätt men vi försöker ha det i åtanke. Vi är i en ständigt växande process där vi tycker vi har en vid horisont i dag, men den kan visa sig vara väldigt snäv om några år eftersom vi växer ständigt.

Inom ULT har man också som alla andra skolor en regel att träffas gemensamt som vi gör i kväll. Dels för att vi som är här ska lära oss av varandra och tillsammans kunna studera de Stora Sanningarna på ett berikande sätt, men faktiskt också för att vi genom vår närvaro, genom vårt sätt att tänka aktualiserar de filosofiska begreppen, håller dem tillgängliga och hjälper till att hålla dem levande. Vi arbetar med cykliska lagar och vi gör det regelbundet, så det blir en ”cykel” vi gemensamt vidmakthåller här i kväll.

All verksamhet sker som vi vet på frivillig basis, och alla donationer är mycket varmt välkomna så vi kan fortsätta att ha den här salen. Jag ska lämna ordet över till L.S. som strax ska läsa Deklarationen. Den visar på det syfte och den inriktning som ULT står för. Jag kan också berätta att vi spelar in alla föredrag, och vi har nu åter börjat föra över de föredrag som har legat och väntat på att bli kopierade, eftersom vi inte har haft någon bandspelare. Så småningom hinner vi ikapp. I dag finns det möjlighet att låna band gratis, ett föredrag i veckan.


ULTs DEKLARATION

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.

[Vi går nu direkt över till själva föredraget.]

 

DEN SJUNDE IMPULSEN 

P.B. Vi tackar för detta och går vidare för att försöka förmedla något av vad Den Sjunde Impulsen står för. Ni som har varit här tidigare kanske minns att vi har talat om Stora Teosofer genom tiderna, och vi har valt ut några stycken. Förra veckan talade vi om Greven Saint Germain, vi har tidigare talat om Pico della Mirandola och några andra personer. Tsong-kha-pa, 1357-1419, reformator av tibetansk buddhism. Verksam under slutet av 1300- och början av 1400-talet samt grundare av Gelugpa-orden.

Några av dem har verkligen spelat en stor roll i den förmedling av esoterisk kunskap som teosofin hävdar har gjorts sedan 1300-talets slut, speciellt från Tibet och från Tsong-kha-pas hemliga Brödraskap, som är en av de stora förmedlarna av esoterisk kunskap i Centralasien. Bland en mängd andra Initierade bestämde sig Tsong-kha-pa för att det skulle göras ett försök i sju led att sprida ockult vetenskap, filosofi och religion i Västerlandet. På så sätt skulle man bereda vägen för oss framåt i tiden, så vi kan bli mottagliga där vi befinner oss i dag, för den vishet som har varit fördold och ligger slumrande inom oss alla.

För att göra en kort resumé kan vi konstatera att ett försök på 1300-talet att föra ut andlig kunskap var bland annat John Wycliffes överföring av Bibeln till engelska. Ett annat var Pico della Mirandolas kabbalistiska försök under 1400-talet att överföra Zohar och de kabbalistiska idéerna till en sorts kristen kabbala. Detta har vi också haft ett specialföredrag om. Vi kan också gå vidare och konstatera att på 1500-talet verkade Paracelsus, som i huvudsak förmedlade alkemiska idéer och lade grunden för modern medicin. Hans idéer ska vi inte gå in på speciellt i kväll, men det finns skrivet ganska mycket om hans verksamhet.

 

1. Fama Fraternitatis (1614)
 

På 1600-talet kan vi hävda att förmedlingen har att göra med rosenkreutzarnas Manifesto, vilka bland annat består av Fama Fraternitatis (1614), Confessio Fraternitatis (1615) och Det Alkemiska Bröllopet (1616). Dessa kunde vi också säga mycket om, men noterar i kväll bara att en mängd olika individer har varit verksamma för att sprida just rosenkreutzarnas idéer. Det finns de som sprider dessa tankegångar än i dag och för vidare den delen av den esoteriska traditionen. Vi ser det som ett led i en lång process som går ut på att vi själva ska bli insiktsfulla och finna Gnosis, inte genom andra utan genom oss själva.

I det här sammanhanget kan vi också tillägga att frimurarna och deras sätt att förmedla esoterisk kristendom, som de fortfarande gör på olika sätt, är en aktivitet vi finner från 1700-talet. I mångt och mycket bygger de på tidigare rörelser som hela tiden har fått verka och röra sig i ett medeltida Europa, vilket nästan helt styrdes av kyrkan. För att gå runt detta har man fått arbeta i mer eller mindre hemliga, slutna sällskap, man har fått träffats och utöva sin kunskap, sina idéer och sin förmedling på ett lite annorlunda sätt än i dag. Man kan säga att ända från 1800-talets slut och fram till vår tid har mycket förändrats. Vi ser att teosoferna står för Den Sjätte Impulsen, det sjätte förmedlandet av esoterisk kunskap och dess traditioner, då i huvudsak från Indien, Egypten och Grekland fram till vår tid.

Vi kan spåra ”rörelsen” bakåt om vi vill, vi kan gå tillbaka till kaldéerna och perserna, vi kan gå tillbaka till indierna och kineserna och sedan gå ännu längre tillbaka i tiden, tills vi är borta i Atlantis och dess kultur, och sedan behöver vi inte gå längre. Den Hemliga Läran ger en ganska stor resumé över hur mänskligheten har utvecklats, inte bara via olika kulturer genom några få århundraden utan genom miljontals år. Så det har funnits en ständig förmedling av undervisning för oss människor, allt efter som vi lärt oss att utveckla våra sju principer, som är grundkonceptet för oss människor för att bli hela människor.

För det första har vi den fysiska verkligheten – utifrån korrespondensläran – där vi lär oss förstå alla de olika sällskapens verksamheter. Dessutom kan vi knyta an till dessa idéer själsligt sett utifrån de gjorda impulserna. Teosofin menar att vi i dag befinner oss i den sjunde fasen, i Den Sjunde Impulsen, och dess aktiviteter skulle i huvudsak – om vi ser det historiskt – ske de sista 25 åren av varje århundrade. Då har det gjorts stora bemödanden, till exempel från 1675 och 1875. Vi kan se på olika personer och grupperingar och klart konstatera – med lite hjälp av historik och olika individers manifest och litteratur som ibland finns antikvariskt tillgängligt – att dessa grupper och rörelser står för en kontinuerlig ”teosofisk” rörelse, alltså en tradition av ockult förmedling som har pågått och kommer att pågå lång tid framöver.

Den här samlade aktiviteten sedan 1300-talets slut från Tibet, som teosofin har ett speciellt förhållande till, finner vi i dag kanske har nått sin kulmen. Och vi kan räkna med att väldigt mycket kunskap kommer att växa fram till år 2 000. Väldigt mycket vetande kommer att återuppstå inom vår västerländska sfär. Man kan rent socialpolitiskt se hur en mängd stora förändringar har ägt rum det senaste årtiondet, de sista fem åren för den delen; Berlinmurens fall, hela Sovjetunionens förändring, öststaternas frigörelse – en mängd olika förlopp som kulturellt har förändrat situationen för oss alla. Vi har på ett sätt kommit närmare varandra. Förmågan att möta varandra och se vad som händer i världen är enligt teosofin oerhört viktigt.

Det sker även en annan sak, och det är att vi som individer kanske inte hela tiden har en Guru eller Ledare att vända oss till, men vi har helt klart inom oss det Högre Självet, den gudomliga inre Mästaren, som det är vår uppgift i den här Impulsen att söka efter. Förmodligen mycket mer än i någon av de andra Impulserna, som har lagt grunden för vår förståelse att det förutom de Vise finns många mer eller mindre falska profeter som hävdar att de innehar sanningen.

Vi står nu inför ett val, vilket är oerhört svårt om vi inte har utvecklat Buddhi, som är vår sjätte princip eller urskiljningsförmågan. Att så småningom lära oss ”känna in” inifrån, genom Gnosis, genom självinsikt, genom egen kunskap och erfarenhet. Kort sagt: vad är det som är riktigt i all denna förmedling som finns runt omkring oss?
 

2. Genom meditation, andliga studier och ett altruistiskt levnadssätt.

Teosofin lägger fram en mycket smal väg, en mycket smal stig, där vi genom meditation, andliga studier och ett altruistiskt levnadssätt – vilket är individuellt för var och en av oss – har möjlighet att själv bekräfta dessa urgamla Eviga Sanningar. Genom att föra in vårt medvetande mot vårt hjärta och synkronisera det vi kallar för det Högre Jaget med vårt dagsmedvetande så lär vi oss, steg för steg, att intuitivt känna de tankar som är viktiga för oss att förstå. Så att vi som människor inte bara personligen ska kunna leva ett riktigt liv, utan också över gränserna, över nationer, nationellt och internationellt.

I en process där allt detta hänger samman är det för oss i dag synnerligen viktigt att ta tankegångarna om de andliga aspekterna på allvar och arbeta med dem inifrån. För vi kan lyssna hur mycket som helst på vad som sägs från olika ledare och olika skolor; det skrivs och ges ut enormt mycket information i dag där minst hälften kan lämnas åt sidan, för det är bara återupprepningar av tidigare känt material.  

Likväl finns detta ”material” av en anledning, och det är för att vi ska lära oss utveckla urskiljningsförmågan. Kännetecknande för den sjunde principen, den andliga principen, är att se allting ovanifrån, att se igenom ljuset, att se igenom alla slöjor som mer eller mindre döljer sanningen för oss. Och för att göra detta krävs en mängd redskap. Vårt främsta redskap är att vi är ärliga i vårt sökande.

Teosofin hävdar att det finns en tradition. Och om det har funnits en kontinuerlig underström eller ett flöde av förmedling via en mängd individer genom årtusenden – inte bara de sju Impulserna vi talar om i kväll utan ännu längre tillbaka i tiden – om det hela tiden har pågått en förmedling från Kina, Indien, Egypten, Grekland och Italien in i vår tid, då kan vi helt säkert gå tillbaka i historien och finna gemensamma andliga nämnare.

Om vi inte alltid har förmågan att inifrån hämta fullständig kunskap om vad som är rätt och riktigt, så har vi tack och lov en ”dubbel” förmedling, en ”yttre” och en ”inre”. Vi har också möjlighet att jämföra olika skolors idéer med varandra. Och genom att ta till sig dessa så ger det oss en form av kvitto på att det kanske finns en gemensam nämnare bakom dessa mystiska formuleringar som kabbalismen i många avseenden döljer och som alkemin under den mörka tidsåldern har fört vidare förbi kyrkan. Alla dessa esoteriska tankegångar handlar inte bara om alkemi, att ”förädla bly till guld”, utan mera om en process inom oss.

När vi tar till oss tankegången om Mästarna, som vi har studerat i dag inom Dharmagruppen och som teosofin trycker starkt på, blir det väldigt intressant att se vad teosofin har att säga om Det Vita Broderskapet eller den Stora Logen eller hur vi nu vill benämna detta Brödraskap av Invigda, Upplysta Mästare. Dessa har alltid funnits här på jorden och de har på olika sätt inspirerat och påverkat olika individer, stora som små, för att ge dem, som kanske till en början inte själv kan höja sig till den nivån och nå dessa insikter, en möjlighet att uppnå självkännedom.

Vi kan säga att vi har fått en gåva från dessa Mästare i form av vägledning, i form av kunskap, i form av nedskrivna texter som vi själva kan studera i oförändrat skick. För vad vet vi om Bibeln? Ja vi vet att där finns många manipuleringar. Vad gäller en mängd asiatiska texter så vet vi att de är stympade, de är förkortade, många viktiga avsnitt är undanhållna. Man kan bara ta en sådan text som Tao Te Ching eller taoismens bibel. Det är bara en liten, liten text utav hela taoismens tradition som bygger på Lao-tses förmedling.

Går vi till Egypten så ser vi att där finns väldigt mycket förmedlat, det finns så mycket esoterisk kunskap inristat med hieroglyfer i sten. Samtidigt finns det så ringa kunskap om vad de gamla Hierofanterna egentligen tyckte och tänkte. Men inom teosofin finns det tillräckligt mycket material förklarat för oss, så vi har på egen hand möjlighet att spåra gamla symboler, gamla texter som i sig alla är samma berättelse om människans invigning, människans återkomst till jorden, människans färd tillbaka till ”Fadern”, människans väg tillbaka till det gudomliga.

Allt detta finns förklarat i Bhagavad gita, i Nya och Gamla testamentet i Bibeln, det finns förmedlat i många olika religiösa och filosofiska texter. Någon gång i framtiden kommer det att bli möjligt för oss att förstå den förmedling som gjorts under så lång tid av Invigda av olika grader, Mästare, Adepter, Initierade och Avatarer på olika nivåer – förstå deras enda syfte: att hjälpa oss människor att nå fram och gå samma väg som de har gjort, hjälpa oss genom vägledning. Mera går inte att göra. Man kan leda åsnan eller hästen till vattnet, men sedan måste hästen själv dricka.

Det är samma sak med oss. Hur långt kan teosofin, hur långt kan rosenkreutzarnas filosofi eller alkemin eller egyptologin eller hinduismen eller buddhismen, vilken filosofi, vilken ism vi än väljer, föra oss? Och när ska vi i vår tur börja använda denna kunskap för att uppnå Självinsikt? Det arbetet vilar helt och hållet på mig som person, som individ. Det högre och det lägre Jaget måste samverka tillsammans, detta är den stora uppgiften i Den Sjunde Impulsen. Dels förmedla att vi har en gudomlig gudagnista inom oss, dels att vi ska tända denna och se det ljus som den centrala elden förmedlar, i form av bilder. Den gång vi har förankrat det högre Jaget i oss eller den gudomliga elden, kan vi vara säkra på att vi förbränner den karma vi har skapat, som binder oss till den här jorden och som på olika sätt binder oss till det undermedvetna.

 

3. Det Högre Jaget

Det måste gå upp för oss att bara när vi förstår den karmatiska bilden, förstår sambandet mellan meditation och andlig insikt, först då kan de två metoderna tillsammans föra oss precis dit vi vill. Men för att komma dithän måste vi göra detta levande. Det räcker inte att vi läser Teosofiska Rörelsen eller någon annan vägledande tidskrift eller bok, teosofisk eller inte, utan vi måste också förverkliga detta i vår egen vardag. För gör vi inte det så förblir det allegorier, det förblir berättelser, myter, legender, i bästa fall symboler som talar ett språk men som inte alltid blir begripligt. Så det är vår sak att förankra kunskapen inom oss, och speciellt då den förståelse av teosofin som bygger på den ursprungliga teosofiska impulsen som i huvudsak Helena Blavatsky förmedlade.

Det blir då tydligt för oss att insikten ger – genom studier av dessa texter – ett bildspråk som gör det möjligt för det själsliga medvetandet inom oss att kommunicera med det vi kallar det lägre jaget eller vårt dagsmedvetande. När den inre dialogen, som Platon så gärna talar om blir tydlig och när man kan överföra kunskap till matematiska tal, som Pythagoras och andra gjorde, när man kan överföra detta i allegorier såsom i Bibeln, där man använder Jesu liv som en modell, ett exempel på hela processen eller invigningsriten, när detta klargörs för oss börjar vi förstå, och då får våra liv en helt annan betydelse.

Även om vi har både det ena och det andra problemet i vår vardag, så kan vi vara säkra på att alla andra i forntiden också hade det, när de än levde, varhelst de än levde, i vilken kultur som helst. Så det blir vår uppgift att förstå att vi alla nu är komna till en avgörande punkt, till en skärningspunkt. Vi har alla möjlighet att öppna oss för Den Sjunde Impulsen – det Atmiska Ljuset eller Andens Ljus. Det är vi alla mer eller mindre mogna för. Hur långt vi sedan förmår sträva efter att göra detta beror helt på oss själva.

4 Bodhisattvan Chenrezig, som en gång gav löftet att rädda alla människor från lidande.

E.M. För att komma tillbaka till ursprunget, till Impulsen, till Mahatmorna, så får vi hålla med om, när vi har hört P.B. tala om stora Mästare och Adepter, att det är någonting som fascinerar oss. När vi hör berättas om Saint Germains liv och alla de insatser han gjorde, så kan vi inte låta bli att känna oss djupt, djupt berörda i våra hjärtan. Och vi bör tänka på att de Invigda tillhör inte bara något förgånget århundrade, utan de finns här och nu, det finns en möjlighet att få kontakt med Mästarna som vi kanske ibland glömmer bort. Det finns alltså en möjlighet i dag att etablera kontakt med Mahatmorna.

Hur ska vi då gå till väga för att åstadkomma ett sådant möte? kan vi undra. Det har ju en del att göra med vad en Mahatma står för, som en representant för det Atmiska Ljuset som P.B. var inne på. Vi har inom oss samma parallell, och genom ett djupare möte med Självet inom oss har vi möjlighet att sammanlänka oss direkt med Mästarna.

Vad är det egentligen som gör att vi hindras från ett sådant möte i vår vardag? Jag förmodar att alla här inte har kontakt med Mästarna. Ja, vi är väl ofta så upptagna med allting annat, med allt som skymmer det Atmiska Ljuset på ett eller annat sätt. Vad vi gör här i kväll är att vi samlas, vi skänker de teosofiska tankegångarna en viss energi och uppmärksamhet, det är ett sätt. Men hur ofta gör vi det under vår vardag? Hur ofta lyckas vi bibehålla koncentrationen när vi dras med av än det ena och än det andra i vår vardag?

Ja, hur ofta har var och en av oss förmågan att verkligen vara närvarande i varje möte med människor? Hur ofta är det inte så att vi antingen tänker på det som har varit eller det som ska komma? Hur ofta i vår vardag är vi här och nu? Hur ofta sätter vi oss ner och skalar bort allt som är föränderligt och bara vågar vara oss själva, vågar möta oss själva, utan allt det larm som konstant vibrerar omkring oss i form av olika intryck som vi hela tiden tar emot? I hur många ögonblick av vår vardag är vi så samlade? Det finns så klart en möjlighet att uppodla detta. P.B. var inne på det meditativa, på studiet av inspirerande litteratur. Speciell litteratur som väcker upp våra hjärteförmågor, förmågan till större medkänsla, förmågan att dela med sig, förmågan att värna om livet, förmågan att se oss som en enhet. Vi vet att de olika dygder som omtalas i Tystnadens Röst och som nämns i Patanjalis Yoga-aforismer var och en är nycklar till ockulta krafter. När vi har vridit om var och en av Dygdernas Nycklar så öppnar vi också en ockult förmåga. Och det leder oss till en helt ny horisont, det vill säga att de olika dygderna inte bara är dygder i sig utan bygger på Ockult Vetenskap, där det bakom varje dygd ligger förborgad en ockult förmåga. Och med detta en förmåga att närma oss mötet med Mästarna.

Det sägs att den första undervisningen vi får sker i drömmen. Och vad gör vi med våra timmar på natten, hur medvetna är vi då? Här ser vi att det ligger en lång process framför oss, att bibehålla en vakenhet under nattens timmar, så att vi medvetet kan tillgodogöra oss den undervisning som förmodligen alla som sitter här i kväll får, alla som på något sätt i sitt hjärta känner sig dragen till teosofins tankegångar.

Förmodligen är det så att var och en av oss får någon typ av undervisning under nattens timmar, men vanligen minns vi inte det på morgonen. Därför är också behovet av vakenhet större när vi ska sammanlänka oss med den eviga
rörelsen, med den ”hermetiska kedjan”. Vi måste ta vissa steg, där meditation är ett sätt att komma in i det, studier är ett annat och livet självt är det tredje och viktigaste. Detta är någonting som var och en av oss kan göra oberoende av var vi är någonstans.

Det sägs också i en artikel vi studerade i Dharmagruppen i dag, som heter Mahatmor som ideal och verklighet av WQJ, hur viktigt det är för en grupp människor som studerar teosofi att våga stå upp för sin åsikt eller sin tro på Mahatmornas existens. Tror vi att de är levande och verksamma hela tiden, då finns det möjlighet att därigenom skapa en kanal för att få mer inspirerande kraft. Det refereras i artikeln också till att det fanns Loger eller Sektioner inom teosofin på den tiden där man inte ville tala om Mästarna, för man tyckte det var genant eller löjligt. Där avstannade också verksamheten på något sätt. När vi börjar ta de teosofiska tankegångarna till oss som levande möjligheter, märker vi snart också att det finns ett helt annan slags inspiration som vi genomsyras av.

P.B. var inne på att när man går in i den teosofiska rörelsen eller när man börjar låta rörelsen cirkulera i sitt liv, så är det inte alltid så att allting rullar på mycket lättare. Det är en gammal alkemisk sanning att när vi börjar öka takten eller skruvar upp lågan inom oss så kommer det upp en massa skräp till ytan.

 

5. Det Gudomliga Ljuset

För att guldet ska kunna vaskas fram så måste det som beslöjar den Atmiska Strålen komma upp till ytan så att vi kan ta itu med det. Och därför är det ofta så, när man verkligen börjar rikta in sig på denna typ av studier och meditation och försöker leva på ett andligt sätt, att det uppstår en massa friktioner i ens vardagsliv. Man upptäcker helt plötsligt sidor av sig själv som man helst bara skulle vilja blunda för och gömma och över huvud taget inte veta något om.

Men just att vi vågar ha modet att möta de negativa sidorna hos oss själva och vågar betrakta dem för att aktivt kunna bearbeta dem och göra någonting åt dem, innebär att vi har satt igång Flamman eller Ljuset. När vi vågar vara så ärliga mot oss själva att vi kan se oss själva genom vårt positiva och vårt negativa, då börjar det hända saker och ting, för då gömmer vi oss inte längre för oss själva. Då har vi börjat betrakta oss själva, då har vi börjat upptäcka vem vi egentligen är. Man kan säga att det enda löfte som teosofin egentligen ger är att vi ska kunna lära känna oss själva som vi verkligen är.

I denna strävan uppodlas också en tillit. Vi ska veta att allting vi möter i situationer bland människor – men också de saker som kommer upp i oss själva – är självskapta och precis det vi behöver för att lära oss. Och när tilliten får växa inom oss så kommer varje ögonblick av vår vardag så småningom att fyllas av en ockult betydelse. Anledningen att jag möter just dig i dag är ingen slump. Anledningen att jag pratar med just dig i telefon i dag är heller ingen slump. För just den person som jag möter har någonting att lära mig om mig själv och den situation jag befinner mig i. Mötet innehåller egentligen, när jag väl är redo för det, precis vad jag behöver för att gå vidare.

Jag förmodar att vi alla ibland har känt ett visst ”flyt”. Man ser då helt plötsligt hur en sekvens av händelser har en röd tråd, och när man tittar på det går det upp för en hur det hänger samman. Och egentligen tror jag att hela livet är så, vi är bara inte vakna hela tiden för att se det.

P.B. Jag ser att det är hög tid för frågestunden. Så ordet är fritt att ställa frågor kring det som är sagt, om vi har någonting vi vill behandla lite mera gemensamt. Vi måste inte men vi har möjligheten, så ordet är som sagt fritt att ta upp saker och ting kring det som är avhandlat i kväll.

A.A. Du nämnde Mahatmorna. Hur kan man veta någonting om dem? Är det genom Initiering?

P.B. Du menar hur vi kan lära känna Mahatmorna?

A.A. Ja, just det.

P.B. Ja, det var en bra
fråga. Jag vet inte om jag är rätt person att besvara den. Ett sätt som kan föra oss närmare Mästarna eller Mahatmorna är framför allt att ta del i och lära känna den kunskapstradition och den theosophia som HPB har lagt ner så mycket arbete på att få förmedlad. Blavatsky ser vi som en ambassadör för deras verksamhet. Ett sätt är att tillgodogöra sig kunskapstraditionen, att sätta sig in i och arbeta med den, att genom träget arbete förmedla teosofin till andra och ta till sig det i sitt eget liv.

Då kan vi vara säkra på, i den mån vi har ytterligare behov av någonting som inte finns nedskrivet – för det är ju bara en liten del – att den inre dialogen blir mera tydlig för oss och att vi får undervisning i våra drömmar och på annat sätt av just dessa Mästare, dessa Sanningens Väktare som endast har ett enda syfte: att väcka oss människor och att föra ut dessa idéer bland allmänheten.

Tyvärr är det inte de teosofiska sanningarna som råder överallt runt omkring oss, utan det är helt andra värden. Det är materialistiska värden, det är kapitalistiska värden, det är värden som bygger på religiösa tolkningar, tolkningar av olika mänskliga upptäckter. Även vetenskapen styr i mycket stor utsträckning, det är forskarna som är våra apostlar i dag. Så genom självkännedom närmar vi oss också Mästarna. Och så småningom kan vi nog räkna med att bli initierade, invigda i de större teosofiska Mysterierna som väntar på oss i den stund vi har tillgodogjort oss de mindre Mysterierna, som finns förmedlade i vår litteratur.

Men innan dess får vi ta till oss den kunskapstradition som förmedlats i böcker som Isis Unveiled eller Den avslöjade Isis, en tjock lunta som skrevs 1877 av Blavatsky och är summan av den kunskap Mästarna ville förmedla då. The Secret Doctrine eller Den Hemliga Läran är ytterligare en förlängning av dessa idéer som man inom vårt sällskap håller för sanna. Blavatsky har skrivit ytterligare 10 000 sidor artiklar och böcker som omfattar över 14 tjocka volymer – HPBs samlade skrifter som ännu i dag inte är fullständigt komplett.

 

 

6. Blavatskys Collected Writings TPH.

Och detta är ändå bara den yttre formen, det är så att säga skalet på den inre kunskapen. Så vi får börja i den änden, genom att försöka förstå vad teosofin är för någonting eller vad den esoteriska andliga kunskapen innebär. Jag tror det är ganska tydligt förmedlat i vår litteratur vilka steg som är mest viktiga för oss i våra liv. Det kommer att formas tydliga bilder i vårt inre, i vårt undermedvetna som träder fram i vårt dagsmedvetande, och det blir helt tydligt vad vi ska göra med våra liv. Det råder ingen som helst oklarhet om vi ska gå till höger eller till vänster. Utan ju mer vi försöker kontrollera det lägre Jaget, vår personlighet, desto mer tydlig blir den andliga kanalen.

Så vårt arbete ligger väldigt mycket i att putsa den andliga spegeln, eller vår spegel som det sägs i Tystnadens Röst, så att vi kan återspegla Guds avbild till vårt medvetande. Man kan säga oerhört mycket om den här tankegången. Kunskapen om Mästarna å en sida och vår inre Mästare å en annan sida, det handlar om ett växelspel. Det är klart att det är viktigt med en personlig vägledare, en guide, men det är också viktigt att veta att vi har en inre guide, ett Högre Jag som är fullständigt allvetande. Det har inte bara ett av våra liv i sina händer, utan alla våra liv på den här jorden finns upplagrade som erfarenheter i det Högre Jaget, i den Inre Människan, i det vi kan kalla vårt samlade vetande.

Om vi nu kan se på det här som en idé, att det finns något inom oss som bär på allt som vi över huvud taget behöver veta, då finns det väl inte något viktigare än att försöka nå kontakt med detta inre andliga medvetande. Mästarna är ett led i detta, de är levande exempel på redan fullkomliga människor som har förverkligat och besitter denna kunskap. De ger oss små fragment här och där för att vi ska få en känsla av vad teosofin innebär. Dessutom vet vi att den kan beskrivas på många olika sätt.

A.A. Vissa Mästare som i dag finns i Indien kommer ibland till Europa för att undervisa. Vad har de teosofiska Mästarna att erbjuda dem som vill lära känna teosofin?

P.B. De som kommer från Orienten och hävdar sig vara Upplysta, som hävdar sig vara Rishis och Maharishis och Mästare hit och Mästare dit, de kan inom sitt område vara Mästare på sätt och vis. Men det vi talar om är inte att vara Mästare på ett visst område, utan det är att vara Livets Mästare. Och de ger sig inte tillkänna på samma vis, utan de sänder ut sina apostlar, sina ambassadörer, sina förespråkare. Så vill vi uppnå kontakt med dem skulle jag vilja vända på saken och säga att när vi är redo så framträder Mästaren. De framträder inte för vem som helst, och det gjorde de inte på Blavatskys tid heller. Det var ett fåtal invigda i de högre teosofiska kretsarna som då fick äran att möta vissa Mahatmor.

Det finns inget behov på vår nuvarande nivå av en personlig kontakt med en Mahatma. Detta att dyrka en person, någon i kött och blod, det är inte vad vi är ute efter, utan vi är ute efter att finna inre förståelse. Och för närvarande, menar teosofin, krävs inte någon personlig dyrkan, det vill säga att gå till en person som sitter och säger allting till oss. Den tiden är förbi. Vi har kommit in i en ny fas. Vi ska gå inåt. I och för sig har denna möjlighet alltid funnits, men i dag trycker man ännu hårdare på att det handlar om den Inre Vägen. Alltså inte att sitta vid Mästarens fötter och nicka jajaja, och lyssna på alltihop och sedan gå och göra någonting helt annat. Den tiden är borta. Vi är nu inne i Vattumannens tidsålder, som är en helt annan tidsepok. Ett öppnande, ett förnyande – man kan ge många svar på den frågan.

E.M. Man kan flika in att innan man är redo att träffa en Mästare så finns det en paritet, det finns någonting inom mig som attraherar precis det jag behöver. Kanske jag inte just nu blir hjälpt av en väldigt stor Mästare, men jag kan säkert räkna med att den hjälp jag behöver alltid finns där. Det finns alltid en oändlig kedja av lärjungar som har kommit längre på vägen, som mynnar ut i olika grader av Chelor, Adepter och Mästare. Så det finns alltid en möjlighet om vi är vakna att se den, att få hjälp av någon som har kommit lite längre på vägen. Och det är ju det första steget på väg mot en Mästare.

U.J. Det kan vara det som ingår i slutet på Deklarationen, att man ska ”hjälpa och lära andra”.

P.B. Vi hade det faktiskt uppe i dag lite grand, det du säger om att hjälpa och lära andra. Någon i vår Dharmagrupp ställde frågan: Vad är kännetecknet på en Mästare? Och ett av kännetecknen är just att inte säga ”Jag är en Mästare”, utan att hjälpa och lära andra. I min ”väg” mot att lära känna dessa högt upplysta Invigda i all ödmjukhet ligger förmodligen ett mycket hårt teurgiskt arbete, ett hårt andligt arbete. Att kanske försaka en hel del, inte som en martyr eller i en offerroll, men i en process att ta hand om de som finns runt omkring, att ta hand om sig själv, att ge av det jag har att ge, vad det nu än är.

Det behöver inte nödvändigtvis vara någon teosofisk lära, utan det kan vara en bit av mig själv på många områden. Det är ju de små, små stegen som leder oss – om vi är ärliga i vårt hjärta – framåt eller vidare, närmare den inre cirkel, den mystiska ringen ”överskrid inte” som finns mellan oss vanliga ”dödliga” och den delen av oss som är mera andlig.

 

7. Hermes med sin stav

När vi kan synkronisera denna process bättre, när det blir en ljus-pelare inom oss i stället för två tre stycken, när vi kan föra ihop de tre pelarna man talar om inom kabbalismen – där man tar kaducén eller Hermesstaven och tänker sig staven med två ormar – när vi förstår att de här aspekterna har att göra med vårt väsen, när vi kan föra dem mer samman inåt och uppåt, när vi på olika sätt kan ta praktisk handling och inre skådande som två vägar som leder till vårt förverkligande – vad detta än innebär så är det speciellt för oss alla. För vi har alla på olika nivåer kommit fram till olika saker, även om vi alla har levt i 18 miljoner år, som teosofin hävdar. Vi prioriterar olika saker i våra liv.

E.M. Jag vill också knyta an till det U.J. sade, för jag tror du slog huvudet på spiken i det här med att ”hjälpa och lära andra”. Jag tror att det är då som processen verkligen börjar, när vi försöker förmedla de teosofiska tankegångarna till någon annan som frågar ”Vad är teosofi för någonting?”

U.J. Just det är frågan, inte pracka på, utan personen är redo att fråga och kanske jag eller någon annan kan svara.

E.M. Ja. Och när vi då ska börja försöka ge ett svar, då är processen igång, för då upptäcker vi alla hur otroligt lite vi vet. Och i och med att vi börjar tömma ut oss på det lilla vi vet så finns det plats för mer. Så länge vi bara samlar och samlar på information och sitter på den, så är det som en riktigt bra förstoppning. Men när vi börjar ge ut, även av det lilla vi vet – det finns alltid någon som vet mindre precis som det alltid finns någon som vet mer – och när vi börjar dela med oss av det lilla vi vet, då börjar flödet komma igång. Det är då vi är igång, det är då vi kommer in på det som egentligen är andlig utveckling.

P.B. Det står en del intressanta saker för er som har tittat på framsidan till vårt Programblad för november månad under rubriken Den kontinuerliga teosofiska rörelsen. Det står bland annat så här: ”Den teosofiska rörelsen är kontinuerlig och kan därför spåras genom alla tider och inom alla nationer.” Det finns alltså inte någon som är mer exklusiv, någon nation som är undanhållen detta arbete, utan detta är ett andligt arbete som har pågått i evighet, sedan vi blev tänkande människor. Vi blir enligt vår uppfattning mer och mer synkroniserade, världen blir mindre och mindre, vi når varandra snabbare. Världen i dag är väldigt skild från världen för 2 000 år sedan. Även i framtiden kommer den att förändra sig väldigt mycket.

Men vissa saker kan vi vara på det klara med kommer att förbli desamma, och en av dem menar teosofin är att Mästarna, de Upplysta, de Invigdas Brödraskap, deras arbete har aldrig upphört och kommer aldrig att upphöra. Varhelst det finns individer som är andligt sökande kommer det att bildas grupper på olika sätt. Och beroende på en grupps arbete kommer det att bildas en andlig kanal som ska förmedla precis så mycket kunskap som individerna tillsammans kan generera. Och beroende på hur stark längtan och sättet att leva i harmoni är, så kommer det att utvecklas en kanal som leder till mer och mer permanent kontakt med det Mästare-inflytande som finns.

Nu ska vi inte tro att dessa Mästare på något vis svarar eller väntar på oss, utan de är endast intresserade av själar som på ett ärligt sätt vill förmedla esoterisk kunskap. Men samtidigt finns det en baksida på detta, det finns ju många former av inflytande. Och därför menar teosofin att vår moral och etik är det vi ska trycka på allra först. För när vi har uppnått dessa stadier och när vi har byggt upp vår andliga sköld, så inget inflytande når oss som inte ska komma till oss, då kan vi vara säkra på att den inre dialogen verkligen ger oss den kunskap vi ska ha och inte någon annan kunskap. Det är ju många gånger svårt att förstå att det finns en mängd olika inflytanden, och många försök att förhindra pågående arbete har också gjorts genom årtusenden. Man måste alltså ha klart för sig att det finns två riktningar.

Är man intresserad av att finna en andlig väg så ska man rikta sig inåt, och då inte mot den psykiska sidan utan mot den andliga högre sidan av vårt väsen, som bygger just på tanken om enhet, tanken om att hjälpa andra och så vidare. När dessa tankegångar blir bärande i våra handlingar kan man vara säker på att de i sin tur ska föra oss mot ett större ljus.

E.M. Vi kan väl avsluta med ett par rader från Tystnadens Röst, som sägs vara en av de mest andaktsfulla böcker man kan läsa. Det står så här:

”Du ska inte känna dig skild från andra varelser och från Varat, utan låt havet ingå i droppen, droppen uppgå i havet.

Så skall du vara i full samklang med allt som lever; älska människorna, såsom vore de dina medlärjungar, ledda av samma Lärare, söner av samma hulda moder.

Lärare ges många; en av dem är Mästaresjälen, Alaya, den Universella Själen. Lev i den Mästaren, såsom Dess stråle lever i dig. Lev i dina medbröder, såsom de leva i Den.”

(Fragment III: De Sju Portarna, s 72)

P.B. Tack för det. Nu sätter vi punkt för kvällens sammankomst och gör er påminda om att den 23 november, alltså om precis en vecka, återföds vi här. Programmet är Reinkarnation och karma, och då försöker vi knyta an till vad det innebär, just det här med karma och reinkarnation, i ljuset av det/vad vi har sagt i dag och under resten av månaden. Tack ska ni ha.

[Sammanställt den 30 oktober 2010]

Källor:

Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Tystnadens Röst, av Helena Blavatsky
Teosofisk Ordbok, av Helena Blavatsky
Den Eviga Rörelsen, TR nr 31
Sanningsälskarna, TR nr 16
Är teosofin en religion? TR nr 1