INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Kapitel IX
MER OM REINKARNATION
Invändningar som framhålls.
Önskningar kan inte ändra lagen. Tidig ankomst till himlen. Måste de vänta på
oss? Själens igenkännande är inte beroende på
det fysiska utseendet. Ärftlighet är inte en invändning. Vad
ärftligheten gör. Avvikelser i ärftlighet erkänns
inte. Historien går emot ärftlighet. Reinkarnation är
inte orättvis. Vad är rättvisa? Vi lider inte för någon
annans handlingar, utan bara för våra egna. Minnet.
Varför kommer vi inte ihåg andra liv. Vem gör det? Hur
kan man förklara befolkningsökningen?
Sidorna 70 till 78
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
70
TEOSOFINS OCEAN sidan 70
I västerlandet, där livets mening är lika med kommersiell,
ekonomisk, social eller vetenskaplig framgång, det vill säga, lika med
personlig vinning, storhet och styrka, får människans verkliga liv knappast
någon uppmärksamhet, och vi, till skillnad från orientalisterna, fäster lite
intresse vid läran om preexistens och reinkarnation. Att kyrkan förnekar den
är tillräckligt för många, och för dem är inga argument till någon nytta. De förlitar
sig på kyrkan, de vill inte rubba sin lugna tro på dogmerna även om de är
ologiska; och eftersom de har fått lära sig att kyrkan kan binda dem i
helvetet, skulle en blind fruktan för den bannlysning som uttalades mot
reinkarnationen av kyrkomötet i Konstantinopel omkring 500 e. Kr. ensamt vara
tillräcklig att hindra dem från att acceptera den bannlysta teorin. I sin
argumentation mot reinkarnation framhåller den att om människorna vore
övertygade om att de kommer att leva många liv, blir frestelsen alltför
stark att utan straff göra ont i det nuvarande livet. Hur absurt detta
än förefaller, har det lagts fram av lärda jesuiter, som säger att
människorna hellre tar vara på det närvarande tillfället än väntar på
ett annat. Om det inte alls fanns någon vedergällning att räkna med skulle detta
vara en bra invändning, men eftersom Naturen dessutom har Nemesis för var
och en som gör illa, och då var och en under Karmalagen
– som är orsak och verkan och den fullkomliga
rättvisan – själv i varje liv måste ta de exakta
konsekvenserna för de goda eller dåliga handlingar och tankar hon
gjort och tänkt i tidigare liv, är grunden för
moraliskt uppförande säkrad. Den är säkrad i detta
system, eftersom ingen människa på något vis genom
nåd, påbud eller tro kan komma undan konsekvenserna, och var och en som förstår denna lära
kommer att beröras av samvetet och naturens hela förmåga att göra gott så att hon kan ta emot det goda och bli lycklig.
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
71
IGENKÄNNANDE I HIMLEN TEOSOFINS OCEAN sidan 71
Det påstås att idén om återfödelse är osympatisk och
obehaglig
därför att den
å ena sidan är kall, att den tillåter inte ingen sentimentalitet att komma
emellan, den
förbjuder oss att genom egen vilja försaka ett liv som vi har funnit vara
uppfyllt av sorger; och å andra sidan, att den verkar inte att erbjuda oss någon möjlighet att
möta våra älskade som har gått bort före oss. Men vare sig vi tycker om det
eller inte, fullföljer Naturens lagar sin gång utan att irra, och ingen
sentimentalitet eller känslor kan på något sätt avvärja den verkan som måste följa på en orsak. Om
vi äter dålig mat så blir följderna dåliga. Frossaren skulle vilja att
Naturen tillåter honom att frossa utan påföljande matsmältningsbesvär,
men Naturens lagar kan inte förbises på detta sätt. Vad beträffar invändningen
mot reinkarnationen att vi inte kommer att få återse våra älskade i himlen som
den dogmatiska religionen lovar, så förutsätter den ett totalt hämmande av
evolutionen och deras utveckling som lämnar jorden före oss själva, vilket
dessutom förutsätter att igenkännandet är beroende på det fysiska utseendet.
Men eftersom vi går framåt i detta livet, så går vi framåt även
när vi lämnar det, och det vore orättvist att tvinga de andra att invänta vår
ankomst så att vi kan känna igen dem. Och om man reflekterar över de
naturliga konsekvenserna av uppstigandet till himlen där alla bojor
kastats av, är det uppenbart att de som har varit där, låt oss säga, tjugo dödliga år
före oss måste, enligt tingens mentala och andliga natur, ha gjort ett
framåtskridande som
motsvarar flera hundra år här på jorden under varierande och mycket gynnsamma
omständigheter. Hur kan vi, som kommer senare och fortfarande är
ofullkomliga, kunna känna igen dem som hade fullkomnat sig i himlen under
sådana gynnsamma omständigheter? Och då vi vet att kroppen lämnas kvar att lösas
upp, så är det uppenbart att igenkännandet, inom det andliga och mentala
livet, inte kan bero på det fysiska utseendet. Det är inte bara tydligt på detta sätt, vi är ju också medvetna om att en
oskön eller
vanskaplig kropp ofta innesluter ett lysande förnuft och en ren själ,
och att ett vackert skapat yttre i sin karaktär ofta döljer en inkarnerad
djävul – såsom i fallet med Borgierna – därför kan
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
72
TEOSOFINS OCEAN sidan 72
den fysiska formen inte utgöra någon
garanti för ett igenkännande i den värld där kroppen inte ens existerar. Och modern som har
förlorat ett barn som vuxit upp till mogen ålder måste veta att hon älskade barnet lika
högt när det var en liten baby som efteråt då livets
stora växling helt hade utplånat den tidiga ungdomens form och anletsdrag.
Teosoferna inser att denna invändning inte kan ha någon betydelse när det
gäller
själens eviga och rena liv. Och Teosofin lär också att de som har något
gemensamt och älskar varandra kommer att reinkarnera tillsammans så snart
förhållandena tillåter. Närhelst en av oss har nått längre på vägen mot
fullkomning, kommer hon alltid drivas att hjälpa och trösta dem som tillhör
samma familj. Men när man har blivit rå och självisk och ond, skulle ingen
vilja ha hennes sällskap i något liv. Igenkännandet beror på den inre synen och inte på det yttre framträdandet; därför finns det ingen
tyngd i denna invändning. Och den andra sidan av detta, som avser
förlusten av föräldrar, barn eller släktingar vilar på den felaktiga
föreställningen att när föräldrarna ger barnet dess kropp, så ger de också
dess själ. Men själen är odödlig och föräldralös; följaktligen är denna
invändning utan grund.
Några framhåller att
Ärftligheten kullkastar Reinkarnationen. Vi
framhåller
det som bevis. Ärftligheten ger oss en kropp inom en familj, som förser oss
med den lämpliga miljön för Jaget. Jaget inträder
bara i en familj vars hela läggning antingen
fullständigt motsvarar dess egen eller ger en möjlighet
att arbeta vidare på sin utveckling, och som
dessutom är förenad med den familjen på grund
av tidigare inkarnationer eller ömsesidigt orsakade krafter. Sålunda kan
ett ont barn komma till en för närvarande god familj eftersom
föräldrar och barn är oupplösligt förenade genom tidigare handlingar. Detta
ger en möjlighet till försoning för barnet och ett tillfälle till straff för
föräldrarna. Detta pekar på att kroppslig ärftlighet är en naturlig regel
som styr de kroppar som vi måste ha vår boning i, liksom husen i en stad
visar på byggarnas förnuft. Och då
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
73 ÄRFTLIGHET
EN BEGRÄNSNING TEOSOFINS OCEAN sidan 73
vi själva liksom våra
föräldrar varit skapare och utövat inflytande på
våra kroppar, varit deltagare i och var ansvariga
för samhällets tillstånd där utvecklingen av den
fysiska kroppen och hjärnan antingen fördröjts eller
befordrats, förnedrats eller förädlats, så är vi i
detta livet ansvariga för den civilisation som vi nu
framträder i. Men när vi ser på karaktären inom dessa mänskokroppar, märks stora inneboende skillnader. Detta
har sin grund i den inre själen, som erfar lidanden eller njutningar inom
den familj, nation eller ras, inom vilka hennes egna tankar och handlingar i
föregående liv tvingat henne att inkarnera med.
Ärftligheten förser oss med en
boning och pålägger
också de begränsningar i fråga om hjärnans eller kroppens kapacitet som ofta är ett straff och ibland en
hjälp, men det påverkar inte det verkliga Jaget. Fortplantandet av
kroppsliga drag är en fysisk sak, och inget annat än
ett framträdande inom en
nation av konsekvenserna som under tidigare liv alstrats av Jagen som nu ska
leva
i denna ras. De begränsningar som påläggs Jaget genom någon familjs
ärftlighet är de exakta konsekvenserna av detta Jags
tidigare liv. Det faktum att sådana fysiska drag och mentala egenheter fortplantas
motbevisar inte
reinkarnation, eftersom vi vet att det vägledande förnuftet och verkliga
karaktären för var och en inte är resultatet av kroppen och hjärnan utan är
karakteristiska för Jagets essentiella liv. Fortplantandet av drag och
tendenser genom föräldrar och kropp är precis den metod som valts av naturen
för att förse det inkarnerande Jaget med rätt boning i vilket det fortsätter
sitt arbete. En annan metod skulle vara omöjlig och skulle omstörta all
ordning.
Vidare, de som använder
ärftlighetsläran som argument [mot
reinkarnationsläran] glömmer att de betonar likheterna men förbiser olikheterna. För medan
undersökningar på familjens ärftlighetslinjer har registrerat många
fortplantade drag, så har de inte gjorts beträffande olikheterna i ärftlighet
som är vida större i antal. Varje mor vet att barnen i en familj är lika
olika till sin karaktär som fingrarna på ena
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
74
TEOSOFINS OCEAN sidan 74
handen – de har samma
föräldrar, men alla är olika till karaktär och kapacitet.
Men
ärftlighet som huvudregel och som en fullständig
förklaring kullkastas helt av historien, som inte
uppvisar någon beständig överföring av begåvning,
förmåga och kapacitet. Ta till exempel fallet med de
sedan länge försvunna forntida egyptierna och vars
linje av ärftlighetsdrag blivit splittrad, ingen
arvsöverflyttning till deras avkomlingar. Om fysisk
ärftlighet avgör karaktärsfrågan, hur har då den höga egyptiska karaktären gått förlorad? Samma fråga
gäller beträffande
andra forntida och utdöda nationer. Och belyser vi saken på individuell nivå
har vi den stora musikern Bach, vars direkta ättlingar visade en minskning i
musikalisk förmåga som leder till dess definitiva försvinnande från familjens
släkt. Men Teosofin lär att i båda dessa fall – som i alla liknande – den
verkliga kapaciteten och förmågan har bara försvunnit från en familjs och
nations kropp, men lever kvar i Jagen som en gång ägde dem, vilka nu är inkarnerade i någon annan nation och familj i vår tid.
Lidande kommer till nästan
alla människor, och många lever sina liv i sorg från
vaggan till graven, så görs det invändningar att
reinkarnation är
orättvis eftersom vi lider av det onda som gjorts av någon annan person i
ett annat liv. Denna invändning är baserad på den falska föreställningen att
personen i det andra livet var någon annan. Men i varje liv är det samma
person. När vi återkommer tar vi inte upp någon annans kropp, inte heller
någon annans handlingar, men liknar en skådespelare som spelar många roller,
samma skådespelare på insidan, fastän kostymer och reciterade repliker växlar
med varje nytt skådespel. Shakespeare hade rätt när han sa att livet är ett
skådespel, för själens stora liv är ett drama, och varje nytt liv och
återfödelse är en akt i vilken vi spelar en ny roll och sätter på oss en ny
dräkt, men genom hela tiden är vi samma person. Så istället för att det är
orättvist, är det en fullkomlig rättvisa, och inte på något annat sätt kan
rättvisan upprätthållas.
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
75
MINNET INTE VÄSENTLIG FÖR RÄTTVISAN TEOSOFINS OCEAN sidan 75
Men, invänder man, om vi reinkarnerar hur kommer
det sig att vi inte minns det tidigare livet; och vidare, om vi inte kan
minnas de gärningar vilka vi lider för,
blir det inte orättvist av denna
anledning? De som frågar detta ignorerar alltid det faktum att de också
åtnjuter glädje och belöning i livet och är nöjda med att acceptera dem utan
att ifrågasätta. För om det är orättvist att straffas för gärningar som vi
inte minns, så är det också orättvist att belönas för andra handlingar som
har blivit bortglömda. Bara inträdandet i livet duger inte som grund
för belöning eller straff. Belöning och straff måste vara rättvisa följder
av tidigare gärningar. Den rättvisa lag som råder i naturen
är fullkomlig, och det är bara den mänskliga rättvisan som är ofullkomlig
som fordrar av gärningsmannen i detta livet att veta och minnas en handling
till vilket ett straff är förbundet. I det föregående livet var gärningsmannen ganska medveten om vad han gjorde, och naturen
knöt konsekvenserna
till hans handlingar, som därför innebär full rättvisa. Vi inser till fullo
att hon låter verkan följa på orsaken vad än vi önskar och vare sig vi
kommer ihåg eller glömmer vad vi gjort. Om en baby under sina första år
skadas av en sjuksköterska vilket lägger grunden för en förlamande sjukdom senare i
livet, vilket ofta är fallet, så skall denna olycka inträffa, fastän barnet
varken framkallat den nuvarande orsaken eller har något minne av den. Men Reinkarnations-läran tillsammans med Karma-läran, visar hur fullkomligt
rättvist hela naturens system är,
om vi förstår dem rätt.
Minnet från ett föregående liv är inte nödvändigt för att bevisa att vi
genomgått den existensen, inte heller är det faktum att vi inte minns en
bra invändning. Vi glömmer i det här livet större delen av årens och
dagarnas händelser, men ingen skulle av den anledningen
säga
att vi inte
genomgått dessa år. Vi har genomlevt dem och behåller bara få detaljer i
hjärnan, men hela effekten av dem bevaras i karaktären och görs till en del av
oss själva. Hela mängden av detaljer från ett liv bevaras i den inre
människan för att en dag fullständigt föras tillbaka till det medvetna
minnet
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
76
TEOSOFINS OCEAN sidan 76
i något annat liv när vi
blivit fullkomliga. Och redan nu, hur ofullkomliga
vi än är och hur lite vi än vet, så visar hypnotiska
experiment att de allra minsta detaljerna finns
registrerade i vad som för närvarande kallas det
undermedvetna förnuftet. Den teosofiska läran säger,
att inte en enda av dessa händelser är utplånade ur
vårt minne, och vid slutet av livet när ögonen har
slutits, och de omkring oss säger att vi är döda, så
passerar blixtsnabbt varje tanke och omständighet
från livet förbi vårt förnuft.
Många personer kommer emellertid ihåg att de har levt
tidigare. Skalder har sjungit om det; barnen känner väl till det, ända tills
det ständiga levandet i en atmosfär som inte tror på reinkarnation till slut driver bort
hågkomsten från deras förnuft, eftersom allt är underkastat de
begränsningar som påtvingats Jaget av den nya hjärnan i varje liv. Det
är därför vi inte är i stånd att behålla det förflutnas bilder, vare sig
från detta livet eller från föregående liv. Hjärnan är verktyget för själens
minne, och eftersom den är ny för varje liv och med en viss kapacitet, är Jaget
enbart i stånd att använda den för det nya livet så långt dess kapacitet
sträcker sig.
Kapaciteten kommer att vara fullt tillgänglig eller dess motsats, helt
beroende på Jagets egen önskan och tidigare uppförande, eftersom det
tidigare livets levnadssättet har ökat eller minskat dess förmåga att övervinna den
materiella tillvarons krafter.
Genom att leva enligt själens ingivelser kan hjärnan
åtminstone göras genomtränglig för själens hågkomster; om det motsatta slaget av liv
levs, då kommer fler och fler moln fördunkla denna reminiscens. Men eftersom
hjärnan inte hade någon del i det senast levda livet, är den i allmänhet
oförmögen att minnas. Och detta är en vis lag, ty vi skulle vara mycket
miserabla om handlingar och scener från våra tidigare liv inte döljs från vår syn, tills
vi genom disciplin blir i stånd att bära kunskapen om dem.
En annan invändning som förts fram är att med reinkarnationsläran är det
omöjligt att förklara världens befolkningsökning. Detta
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
77 ÖKANDE ELLER
MINSKANDE I BEFOLKNINGEN TEOSOFINS OCEAN sidan 77
förutsätter som vi
säkert vet att dess befolkning har ökat och att vi hålls informerade om dess
svängningar. Men det är inte säkert att globens invånarantal har ökat, och,
vidare avlider ett stort antal människor årligen, som vi inte vet någonting
om. I Kina har år efter år många tusen ryckts bort av översvämningar.
Statistisk på svält har inte gjorts. Vi vet inte med hur många tusen
dödstalet i Afrika överstiger födelsetalet varje år. Invändningen grundar
sig på ofullständiga tabeller som enbart har att göra med de västerländska
länderna. Det antas också att det finns färre Jag som inte är i inkarnation
och som väntar på att komma in än antalet som bebor kroppar, men detta är
felaktigt. Annie Besant har framfört detta mycket bra i sitt arbete ”Reincarnation”
genom att säga att den bebodda globen liknar en samlingssal i en stad som
fylls på från den mycket större stadens befolkning utanför; antalet i salen
kan variera, men det finns en ständig tillförsel från staden. Det är
visserligen sant
att
antalet Jag som tillhör
denna glob är bestämt; men
ingen vet varken hur stor denna mängd är, inte heller vilken jordens totala
kapacitet är för att livnära dem. Dagens statistiker finns huvudsakligen i
västerlandet, och deras tabeller omfattar enbart en liten del av människans
historia. De kan inte säga hur många personer som var inkarnerade på jorden
vid någon föregående tidpunkt, då alla delar av globen var fullt befolkad,
därför är mängden jag som är villiga eller väntar på att återfödas okänd för
dagens människor. Mästarna i teosofisk kunskap säger att det totala antalet
av sådana jag är oerhört stort, och av den anledningen är tillförseln av
dessa som intar kroppar för att födas över och bortom det antalet som
dör. Dessutom måste man också ha i åtanke att varje jag
varierar längden av sin
vistelse i
efter döden tillstånden. De reinkarnerar inte med samma intervall,
utan kommer ut ur efter döden tillståndet olika snabbt, och varje gång det
genom krig, pest eller hungersnöd, inträffar ett stort antal dödsfall,
uppstår med en gång en tillströmning
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
78
TEOSOFINS OCEAN sidan 78
av själar för inkarnation,
antingen på samma plats eller på någon annan plats
eller i någon annan ras. Jorden är en liten glob i
den stora samlingen av bebodda planeter, så där finns
alltid ett
tillräckligt förråd av Jag som kan inkarnera här. Men med vederbörlig
respekt för dem som lägger fram denna invändning, kan jag inte se att det
har den minsta betydelse eller står i något förhållande till sanningen om Reinkarnationsläran.
WILLIAM Q JUDGE
Översatt från
The Ocean of Theosophy av William Q Judge. Utgiven av The
Theosophy Company, Los Angeles, 1987
