__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
60
TEOSOFINS OCEAN sidan 60
HUR människan har kommit att bli den komplexa varelse som hon är och varför,
är frågor som varken Vetenskapen eller Religionen ger avgörande svar på.
Denna odödliga tänkare som har så omfattande förmågor och möjligheter, alla
är hennes på grund av hennes nära förbindelse med varje hemlig del av
Naturen som hon har blivit danad av, står på toppen av en ofantlig och tyst
evolution. Hon frågar varför naturen existerar, vad livets drama har som
sitt mål, hur detta mål kan uppnås. Men både Vetenskapen och Religionen
misslyckas med att ge ett rimligt svar. Vetenskapen gör inte anspråk på att
ge lösningen, säger att undersökningen av tingen som de är, är en tillräcklig
uppgift; religionen erbjuder en förklaring som både är ologisk och
meningslös och endast godtagbar för den trångsynte, eftersom det kräver av
oss att vi betraktar hela Naturen som ett mysterium och att söka efter
livets mening och syfte med alla dess sorger i godtycket hos en outgrundlig
Gud. Det bildade och frågande förnuftet vet att dogmatisk religion endast
kan ge ett svar som uppfunnits av människan under förevändning, att det
kommer från Gud.
Vad är då universum till för, och för vilket slutligt
syfte är människan den odödliga tänkaren här i evolution? Det är helt och
hållet till för själens erfarenhet och frigörelse, i syfte att lyfta den
manifesterade materians hela massa upp till höjden, naturen och värdigheten
av ett medvetet gudaskap. Det stora målet
är att uppnå självmedvetande; inte genom en ras eller en stam eller någon
gynnad nation, utan i och genom omgestaltning och fullkomning av såväl hela
materiemassan så väl som det vi nu kallar själ. Ingenting är eller kommer
att utelämnas. Målet för den nuvarande människan är
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 61
EVOLUTIONENS SYFTE
TEOSOFINS OCEAN sidan 61
hennes invigning i
fullständig kunskap, och för de övriga riken under henne att de gradvis kan
höjas steg för steg för att med tiden även bli invigda. Detta är evolutionen
förd till sin högsta förmåga; det är ett magnifikt framtidsperspektiv; det
gör människan till en gud, och ger till varje del av naturen möjligheten av
att en dag bli lika dan; det finns styrka och ädelhet i det, för genom detta
förkrymps och förringas ingen människa, för ingen är så ursprungligt
syndfull att hon inte kan höja sig över all synd. Betraktad från
vetenskapens materialistiska ståndpunkt, tar evolution enbart in halva
livet; medan den religiösa uppfattningen av den är en blandning av nonsens
och rädsla. Nuvarande religioner behåller inslaget av rädsla och samtidigt
föreställer sig att ett Allsmäktigt väsen inte kan tänka på någon annan jord
än denna, som styrs mycket ofullkomligt. Men det gamla
teosofiska synsättet gör universum till ett stort, komplett och
fullkomligt helt.
I det ögonblick vi förutsätter en dubbel evolution, fysisk och andlig, måste
vi samtidigt medge att den kan endast genomföras genom reinkarnation. Detta
har i själva verket visats av vetenskapen. Den visar att jordens
materia och alla fysiska ting på den en gång var antingen i gasform eller i
flytande form; att den kyldes ner; att den förändrades; att den från dessa
förändringar och evolutioner till sist gestaltade alla stora tings och
varelsers variationer. Detta, på det fysiska planet, är omgestaltning
eller förändring från en form till en annan. Den totala materiemassan är
ungefär densamma som i början av denna glob, med ett mycket litet tillskott
av något stjärnstoft. Därför måste den ha förändrats om och om igen, och på
så sätt blivit fysiskt omdanad och återförkroppsligad. Naturligtvis om det
skall vara helt korrekt, kan vi inte använda ordet reinkarnation, eftersom
”inkarnera” hänför sig till köttet. Låt oss säga ”återförkroppsligad” och
sedan ser vi att för både materian och människan har det varit en ständig
förändring av formen och det är i stort sett, ”reinkarnation”. När det gäller
hela materiemassan, är läran att allt
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 62
TEOSOFINS OCEAN sidan 62
kommer att höjas till människans
nivå när människan själv har gått vidare. När människan nått sin slutliga
frälsning lämnar hon inte kvar något överskott, som på ett eller
annat sätt måste tas omhand eller kastas undan på någon avlägsen sophög i naturen.
Den sanna läran tillåter inget sådant, och på samma gång är den inte rädd
för att förklara det sanna förhållandet av vad som verkar vara ett
överskott. Allt är upparbetat till andra tillstånd, ty som filosofin förklarar
så finns det inte alls någon oorganisk materia utan att varje atom är levande
och har fröet till självmedvetande, och av detta måste följa, att en dag kommer
allting att ha förändrats. Således består det som nu kallas den mänskliga
kroppen av en viss mängd
materia som en dag var helt och hållet mineral, senare växt, och nu
förfinat till mänskliga atomer. Vid en tidpunkt mycket långt ifrån idag
kommer den nuvarande växtmaterian att ha höjts till djurstadiet och vad vi nu använder som vår organiska eller kroppsmateria
skall då vara förändrat och genom evolutionen förvandlad till
självmedvetna tänkare, och så vidare hela skalan upp tills tiden skall komma
då det som nu är känt som mineralmateria kommer att ha gått vidare till
människostadiet och därmed inträtt på tänkarens plan. Då skall vid
inträdandet av en
stor evolutionsperiod denna tids mineralmateria bestå av något som redan nu
genomgår sina lägre omgestaltningar på andra planeter och i andra
system av världar. Detta är kanske en ”fantasifull” framställning för dagens
människor, som är så vana att bli kallade dåliga,
syndfulla, svaga och ytterst dåraktiga vid från födseln, att de fruktar att tro på sanningen
om sig själva, men för de forntida teosofernas lärjungar är detta inte
omöjligt eller fantasifullt, utan är logiskt och storslaget. Och utan tvivel
kommer den att en dag bli antagen av alla, när den västerländska rasens förnuft
har frigjort sig från den mosaiska kronologin och de mosaiska
föreställningarna om
människan och naturen. Därför säger vi med avseende på reinkarnation och metempsykosis att de först
måste tillämpas på hela kosmos och inte
bara på människan. Men eftersom människan är det mest
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 63
REINKARNATION EN FORNTIDA LÄRA
TEOSOFINS OCEAN sidan 63
intressanta föremålet för
henne
själv, vill vi här något närmare betrakta lärans tillämpning på henne.
Denna är den mest forntida av läror och omfattas nu av mer mänskliga förnuft än
antalet som inte tror på den. Miljoner i Österlandet accepterar nästan alla
den; den lärdes ut av grekerna; ett stort antal av den kinesiska
befolkningen tror nu på den liksom deras förfäder gjorde före dem; judarna
trodde att den var sann, och den har inte försvunnit från deras religion;
och Jesus, som kallas kristendomens grundare, trodde också och lärde ut den.
I den tidiga kristna kyrkan var den känd och lärdes ut, och de allra främsta
kyrkofäderna trodde och förkunnade den.
Kristna bör komma ihåg att Jesus var en jude som trodde att hans uppdrag var
för judarna, för han säger i Matteusevangeliet [XV: 24], ”Jag har
inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk”. Han måste
varit väl bekant med
deras läror. De trodde alla på reinkarnation. För dem
hade Mose, Adam, Noa, Seth och andra återvänt till jorden, och på Jesus tid
var det en allmän tro att den gamle profeten Elias ännu en gång skulle
återkomma. För det första, så
finner vi, att Jesus aldrig förnekade läran och vid olika
tillfällen styrkte den, som när han sa att Johannes Döparen faktiskt
var den gamle Elias som folket väntade på. Allt detta kan läsas genom att
konsultera Matteusevangeliet i kapitlen XVII, [vers 12], XI [vers 14] och
på flera andra ställen. [Johannesevangeliet III, Jesus och
Nikodemos, verserna
1-12,]
I dessa kapitel framstår det mycket tydligt att
Jesus hyllade reinkarnationsläran. Och efter Jesus finner vi Paulus i
Romarbrevet IX, där
han talar om Esau och Jakob som om de faktiskt existerade innan de föddes, och
senare finner vi sådana stora kristna fäder som Origenes, Synesius och andra som
trodde och undervisade denna teori. I Ordspråksboken VIII: 22, har vi Salomo som
säger att när jorden danades var han närvarande, och att, långt innan han
kunde ha blivit född som Salomo, fann han glädje i beboeliga delar av
jorden med människornas söner. I Uppenbarelseboken, III:12, säger
Johannes Uppenbararen, att han i en vision
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 64
TEOSOFINS OCEAN sidan 64
hörde
Guds röst eller
rösten som förde
Guds
talan, säga att ”den som segrar skall bli till en
pelare i Guds tempel,’ och han skall aldrig mer lämna det’” det vill säga,
aldrig mer
behöva reinkarnera. Under femhundra år efter Jesus födelse förkunnades denna lära
inom
kyrkan ända fram till kyrkorådet i Konstantinopel. Då uttalades en
förkastelsedom över vissa inslag av frågan, vilken av
många har ansetts att gälla reinkarnationen, men om denna
förkastelsedom står i strid med Jesu ord är den utan verkan. Och den står i
strid med hans ord, och därmed befinner sig kyrkan i den ställningen, att
hon i själva verket säger, att Jesus inte hade
tillräckligt kunskap om denna lära för att, som kyrkan gjorde, uttala en
förbannelse över den – en lära som var känd och
förkunnad på hans tid och som framförts till hans kännedom och aldrig
blivit fördömd, utan i själva verket blivit godkänd av honom. Kristendomen
är en judisk religion, och reinkarnationsläran ingår i densamma
historiskt som en succesionsrätt från judarna, och också på grund av att den hade
förkunnats av Jesus och de tidiga kyrkofäderna. Om det finns något
sanningsenligt eller logiskt sätt för den kristna kyrkan att komma ur denna
position – om vi bortser från kyrkans dogmer – så skulle teosofen
gärna lära känna den. I själva verket anser teosofen att närhelst en
bekännare av den kristna läran, förnekar denna teori, sätter han därmed upp
sin dom mot Jesus lära, som måste ha känt till mer om saken än hans
anhängare. Det är det anatema som
kyrkorådet utslungade, och lärans
uteslutande ur religionsundervisningen som nu har fördärvat kristendomen och gjort alla
de kristna nationernas folk till falska bekännare av Jesus och de påstår sig
följa honom och kärlekens lag, medan de i verkligheten följer den mosaiska vedergällningslagen. För enbart i reinkarnation ligger svaret på alla livets
problem, och tillsammans med Karma finns den kraft som kommer att förmå
människorna att utöva den etik de hyllar i teorin. Det är den gamla filosofins
mål att återupprätta denna lära till vilken religion som än har förlorat
den; och därför kallar vi den ”kristendomens förlorade sträng”.
Men vem eller vad är det som reinkarnerar? Det är inte
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 65 VEM
ELLER VAD REINKARNERAR TEOSOFINS OCEAN sidan 65
kroppen, för den
dör och desintegreras; och enbart några få av oss skulle vilja för alltid
vara bundna vid sådana kroppar som vi nu har, som allmänt erkänns vara infekterade
av sjukdomar med undantag av vildens. Det är inte astralkroppen för även den
har, som
vi visat sin livslängd och måste sönderfalla i delar efter att den fysiska har
upplösts. Inte heller är det Passioner och Begär. Visserligen har de en mycket
lång tillvaro, eftersom de äger förmågan att reproducera sig i varje liv så länge
vi inte utrotar dem. Och reinkarnation ger oss tillfälle till detta, eftersom vi genom
den får många möjligheter att långsamt, en efter en, förgöra begären och
passionerna som vanställer den himmelska människans andliga bild.
Det har tidigare sagts hur passions-delen hos oss sammansmälter med den astrala efter
döden och blir till en skenbar varelse som lever ett kort liv medan
den sönderdelas. När separationen är avslutad mellan kroppen som har dött,
den astrala kroppen och passioner och begär – har livet börjat sysselsätta
sig med andra former – övergår den Högre Triaden, Manas, Buddhi och
Atma, som utgör
den verkliga människan, omedelbart in i ett annat tillstånd, och när detta
tillstånd, som kallas Devachan, eller himlen, är över, attraheras de
tillbaka till jorden för att reinkarnera. De utgör den odödliga delen av oss; de och ingen annan är
i själva verket vi. Detta bör fullt och fast begripas av
förnuftet, för på dess klara förståelse beror uppfattningen av hela läran.
Vad som står i vägen för den moderna västerländska människan att se detta
tydligt är den långa träning vi alla har haft i den materialistiska
vetenskapen och materialiserade religionen, som båda blott har gjort den
fysiska kroppen alltför framträdande. Den ena har bara undervisat om materia
och den andra har förkunnat kroppens uppståndelse, en lära mot sunt förnuft,
fakta, logik och vittnesbörd. Men det är ingen tvekan om att teorin om
kroppens uppståndelse har uppstått från en förvrängning av den äldre och sanna
undervisningen. Uppståndelsen baseras på vad Job säger om att se sin
frälsare i köttet och
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 66 TEOSOFINS OCEAN sidan 66
på aposteln Paulus
yttrande om uppståndelsen av en
oförgänglig kropp. Men Job var egyptier som talade om att se sin lärare eller
den som invigt honom, som var frälsaren, och Jesus och Paulus refererade
enbart till den andliga kroppen.
Trots reinkarnation är en naturlag, har ännu inte hela treenigheten Atma-Buddhi-Manas
fullt inkarnerat i vårt människosläkte. De brukar och tar kroppen i
besittning med hjälp av
ingången till Manas, den lägsta av de tre, och de andra två överskuggar den från ovan, utgörande
dess Gud i Himlen. Detta symboliserades inom
den gamla judiska undervisningen om den Himmelska Människan som står med
huvudet i himlen och fötterna i helvetet. Det vill säga, huvudet Atma och
Buddhi är ännu i himlen, och fötterna, Manas, vandrar i helvetet, som är
kroppen och det fysiska livet. Av denna anledning är människan ännu inte
fullt medveten, och reinkarnationer behövs för att äntligen slutföra
inkarnationen av hela treenigheten i kroppen. När detta har genomförts
kommer rasen att ha blivit som gudar, och under den gudalika treenighetens
herravälde kommer hela materiemassan att fullkomnas och bli upphöjd till nästa
steg. Detta är den verkliga betydelsen av ”ordet varde kött”. Detta antog
hos en och annan enstaka person så storslagna dimensioner, såsom i fråga om Jesus eller Buddha,
att de kunde betraktas som
gudomliga inkarnationer. Och ur detta kommer också föreställningen med korsfästelsen,
för Manas korsfästes i syfte att höja upp rövaren till paradiset.
Det beror på att treenigheten ännu inte fullt inkarnerats i människosläktet som
jordelivet rymmer så många mysterier, några av dessa framträder från dag till dag i alla de
olika experimenten som görs på och i människan.
Läkaren vet inte vad livet är, inte heller varför kroppen beter sig som den
gör, eftersom den andliga delen
ännu är insvept i himmelens
moln;
vetenskapsmänniskan vandrar i mörker, förbryllad och förvirrad av allt som
hypnos och andra konstiga saker bringar i hans väg, eftersom den
medvetna människan är utom räckhåll på själva toppen av gudaberget,
därför
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 67
INGEN REINKARNATION I DJUREN TEOSOFINS OCEAN sidan 67
tvingas den lärde att tala om det
”undermedvetna förnuftet”, den
”latenta personligheten” och liknande; och prästen kan inte ge oss något
ljus alls eftersom han förnekar människans gudalika natur, reducerar allt
till arvsyndens nivå, och sätter på vårt gudsbegrepp den svarta
stämpeln av oförmåga att kontrollera eller hantera sin skapelse utan att
rätta till förmodade fel i denna. Men den urgamla sanningen löser gåtan och
målar Gud och Naturen i harmoniska färger.
Reinkarnation innebär inte att vi ingår i djurformer efter döden, som
några österländska folk tror. ”En gång människa alltid människa” är ett uttalande
inom den Stora Logen. Men det skulle inte vara alltför mycket straff för några
människor om det vore möjligt att döma dem till återfödelse i djurkroppar;
men naturen handlar inte efter känslor utan efter lagen, och vi som inte
har förmågan att se allt, kan inte avgöra om den djuriska människan är allt
igenom djurisk till sin natur. Och sedan evolution ha fört Manas Tänkaren och
den Odödliga Personen till detta plan, kan den inte skicka henne tillbaka till djuret,
som inte äger Manas.
Om vi betraktar de två förklaringar som förmedlats beträffande den bokstavliga
betydelsen
som åtskilliga människor i Österlandet antar, av dessa Manus lagar, vilka
verkar lära ut
transmigration [själavandring] genom djur, insekter och så vidare, kan
vi se hur den sanne studenten av denna lära inte faller in i samma
villfarelse.
Den första förklaringen visar att de olika verserna och böckerna som handlar
om sådan
transmigration [själavandring] har att göra med den faktiska reinkarnationsmetoden,
det vill säga, de aktuella fysiska processerna som Jaget måste genomgå vid
övergången från den okroppsliga till den kroppsliga tillvaron, och även med vägar, tillvägagångssätt eller medel för
nedstigandet från det osynliga till det synliga planet. Detta har ännu inte
tydligt förklarats i teosofiska böcker, eftersom det dels är ett ömtåligt
ämne, och dels skulle detaljerna ännu inte bli mottagna med tillit ens bland Teosofer,
fastän den dag kommer då de kommer att göra det. Och eftersom dessa
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 68 TEOSOFINS OCEAN sidan 68
detaljer inte är av största vikt förklaras de inte nu. Men då vi vet att
ingen människokropp kan bildas utan förening mellan könen, och att fröna för
sådan produktion ligger förvarade i könen och måste komma från den näring som
tillförts
kroppen, är det tydligt att födan har något att göra med Jagets
reinkarnation. Om nu vägen till reinkarnation går genom särskilda födoämnen
och ingen annat, kan det då vara möjligt om Jaget blir inblandad i födoämnen
som inte kan frambringa frön till fysisk alstring, att detta är det straff
som anges när Manu säger, att det eller det tillämpandet i praktiken kommer
att leda till
transmigration, vilka då utgör ett ”hinder”. Jag framkastar detta
till förmån för vissa teosofer som läser detta och vars egna teorier i ämnet är ganska vaga och i vissa fall grundade på helt andra
hypoteser.
Den andra förklaringen är, att eftersom naturen avser att vi ska använda
den materia som kommer in i vår kropp och astralkropp, bland annat för att
förädla denna materia genom de intryck den får genom föreningen
med det mänskliga Jaget – om vi då använder den så, att den bara får ta emot ett
djuriskt intryck, dras den tillbaka till djurriket och absorberas där,
i stället för att bli förfinad och kvarhållen på det mänskliga planet. Och
då all materia som det mänskliga Jaget dragit till sig, antager prägeln eller det fotografiska intrycket av människan,
transmigrerar materian till
ett lägre plan om det genom
Jaget fått ett djuriskt intryck. Detta
aktuella faktum i naturens stora kemiska laboratorium kan
lätt misstolkas av den okunnige. Men dagens studenter vet att sedan Manas
Tänkaren har anlänt till scenen så återvänder han inte till lägre former;
för det första, eftersom han inte önskar det, och för det andra, därför att
han inte kan det. För precis som blodet i kroppen hindras av hjärtklaffarna från
att rusa tillbaka och fylla hjärtat med blod, så är i den
universella cirkulationens stora system dörren stängd bakom Tänkaren och
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 69
DÖRREN STÄNGD BAKOM OSS TEOSOFINS OCEAN sidan 69
hindrar hans
tillbakagående. Reinkarnationen tillämpad på den verkliga människan lär
ingen transmigration tillbaka till naturriken under det mänskliga.
WILLIAM Q JUDGE
Översatt från
The Ocean of Theosophy av William Q Judge. Utgiven av The
Theosophy Company, Los Angeles, 1987
