|
7
Teosofins Ocean
Online
[Den
ursprungliga och oförkortade svenska ULT-utgåvan 2017]
Kapitel 7
Manas
av
WILLIAM Q JUDGE
© 2017
Teosofiska Kompaniet Malmö
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Kapitel VII
MANAS
Manas den
femte principen. Den första av den verkliga människan. Detta är
den tänkande principen och är inte en produkt av hjärnan.
Hjärnan är bara dess instrument. Hur förnuftets
ljus gavs till de förnuftslösa människorna.
Fullkomliga människor från äldre
system gav det till oss liksom de fått det från sina
föregångare. Manas är förrådshuset för alla tankar. Manas är
siaren. Om förbindelsen mellan Manas och hjärnan bryts har
personen inte förmågan att uppfatta. Kroppens organ uppfattar
ingenting. Manas är uppdelad i högre och lägre. Dess fyra
kännetecknande drag. Buddha, Jesus och andra hade Manas fullt utvecklad. Atma
– det Gudomliga Jaget. Den permanenta individualiteten. Denna
permanenta individualitet har gått igenom varje slags erfarenhet
i många kroppar. Manas och materia har nu en större
handlingsmöjlighet än i gångna tider. Manas är bunden av begär, och
detta gör reinkarnation till en nödvändighet. Sidorna 52
till 59
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
52
TEOSOFINS OCEAN sidan 52
I vår analys av människans natur har vi
hittills bara betraktat de föränderliga elementen som utgör den lägre
människan och har kommit fram till den fjärde principen eller planet – det
av begärets – utan att ha berört frågan om Förnuftet. Men även så långt som vi nu
har nått måste det vara uppenbart att det finns en stor skillnad mellan de
vanliga ideerna om Förnuftet och de som finns i Teosofin. Vanligtvis anses
Förnuftet vara immateriellt eller att endast vara namnet för hjärnans
verksamhet i att utveckla tanken, en process som är helt okänd annat än
genom slutledning, eller att om det inte finns någon hjärna kan det inte
finnas något förnuft. En hel del uppmärksamhet har ägnats åt
katalogiseringen av vissa mentala funktioner och attribut, men termer saknas helt
och hållit från vårt språk att beskriva verkliga metafysiska och andliga
fakta om människan. Denna förvirring och ordens fattigdom för användandet av
dessa beror nästan uteslutande på, för det första dogmatisk
religion, som under många århundraden har gjort anspråk på och påtvingat
dogmer och doktriner som förståndet inte kunde acceptera, och för det andra till
den naturliga kamp som växte upp mellan vetenskap och religion så snart som
bojorna vilka placerats av religionen på vetenskapen togs bort och den senare
tilläts att ta itu med fakta i naturen. Reaktionen mot religionen hindrade
naturligt nog vetenskapen från att inta något annat än en materialistisk synpunkt
på människan och naturen. Likväl så har vi ännu inte från någondera av dessa två
fått de ord som behövs för att beskriva den femte, sjätte och sjunde
principen, de som utgör Treenigheten, den verkliga människan, den odödliga pilgrimen.
Den femte principen är Manas, i den klassificering som antogs av
A P Sinnett, och är vanligtvis översatt med
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
53
FÖRNUFTETS URSPRUNG
TEOSOFINS OCEAN sidan 53
Förnuft. [eller Sinnet] Även andra namn har getts till den, men
den är, vetaren, förnimmaren och tänkaren. Den sjätte är Buddhi,
eller andlig urskiljning; den sjunde är Atma, eller Ande, strålen
från det Absoluta Varat. Det svenska språket räcker delvis till att beskriva
vad Manas är, men inte Buddhi, inte heller Atma, och
lämnar många ting relaterade till Manas obeskrivbara.
Evolutionens förlopp utvecklade de lägre
principerna och alstrade slutligen människans form med en hjärna av
bättre och djupare kapacitet än hos något annat djur. Men denna människa
till formen var inte människa till förnuftet, hon behövde den femte
principen, den tänkande och förnimmande, att särskilja henne från djurriket
och tilldela henne förmågan att bli självmedveten. Monaden fängslades i dessa
former och denna monad är sammansatt av Atma och Buddhi; för utan
monadens närvaro kunde evolutionen inte gå vidare. Om vi för ett ögonblick
går tillbaka till den tid då raserna saknade förnuft, uppstår frågan, ”vem
gav förnuftet, var kom det ifrån, och vad är det?” Det är länken mellan Guds
Ande ovan och det personliga nedan; det gavs åt de förnuftslösa monaderna av
andra som alla tidigare hade gått genom hela denna process tidsåldrar efter
tidsåldrar, först i andra världar och världssystem, och härstrammar från andra
evolutionsperioder som genomförts och fullbordats långt innan vårt solsystem
hade påbörjats. Detta är teorin, märklig och oacceptabel i dag, men som
måste läggas fram om vi ska berätta sanningen om Teosofin; och detta är bara
ett överlämnande av vad andra har sagt tidigare.
Det sätt, på vilket detta förnuftets ljus gavs till de
Förnuftslösa Människorna kan förstås genom illustrationen av ett enda ljus
som tänder många. Har vi ett tänt ljus och otaliga otända, följer därav att
från detta enda tända kan alla de andra
tändas. Så är det i fallet med Manas. Det är
ljuslågan. De förnuftslösa människorna med de fyra elementära principerna
Kroppen, Astralkroppen, Livet och Begäret,
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
54
TEOSOFINS OCEAN sidan 54
är de otända
ljus som inte kan tända sig själva. Visdomens Söner, som
på varje glob är varje människlig familjs Äldre Bröder, äger ljuset, som de
fått från andra som sträcker sig allt längre tillbaka i led efter led, utan början eller slut.
De tänder kombinationen
av de lägre principerna och Monaden, sålunda tänder de Manas i
de nya människorna och förbereder ytterligare en stor ras för slutlig
initiering. Tändandet av Manas låga symboliseras i alla stora
religioner och inom frimureriet. I Österlandet framträder prästen med ett ljus som
tänts vid altarelden, och tusentals andra tänder sina ljus från detta. Parserna
har också sin heliga eld som tänts från någon annan helig låga.
Manas,
eller Tänkaren, är det reinkarnerande väsendet, den odödlige som bär
resultaten och värdena av alla de olika liv som levts på jorden eller någon
annanstans. Dess natur blir dubbel så snart den är bunden till en kropp. För
den mänskliga hjärnan är en överlägsen organism och Manas använder
den att resonera från förutsättningar till slutsatser. Detta skiljer också
människan från djuret, för djur agerar utifrån automatiska och så kallade
instinktiva impulser, medan människan kan använda förståndet. Detta är den
lägre aspekten av Tänkaren eller Manas, och inte, som vissa har
antagit, den högsta och bästa gåvan som tillhör människan. Dess andra, och i
Teosofin högre aspekt är den intuitiva, som vet, och som inte förlitar sig
på förståndet. Den lägre, och rent intellektuella, är närmast
Begärsprincipen, och är därmed skiljd från dess andra sida, som har
affinitet med de andliga principerna ovan. Om Tänkaren, då, blir helt
intellektuell börjar hela naturen att tendera nedåt; för intellektet allena
är kallt, hjärtlöst, själviskt, eftersom det inte lär upplyst av de två andra
principerna, Buddhi och Atma.
I Manas förvaras tankarna från alla våra
liv. Det vill säga: i varje liv, kommer totalsumman av tankar som
ligger till grund för alla handlingar under livstiden att vara
av en allmän karaktär, men kan placeras in i en eller flera
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
55
TANKARNAS REGISTER
TEOSOFINS OCEAN sidan 55
klasser. Det vill säga, så är
affärsmänniskan av i dag en typ för sig; alla dess tankar under livet
representeras bara av en enda tanketråd. Konstnären är en annan. Människan
som har ägnat sig åt affärslivet, men också tänkt mycket på berömmelse och
makt som hon aldrig uppnådde, är ännu en annan. Den stora massan av
självuppoffrande, modiga, starka, fattiga människor som har väldigt lite tid att tänka,
bildar en annan distinkt klass. I alla dessa utgör totalsumman av livets
tankar strömmen eller tråden av ett livs meditation – ”det som ligger
oss närmast om hjärtat” – och lagras i Manas, för att framträda igen i
vilket liv som helst då hjärnan och fysiska miljöer blir av liknande art som de,
varigenom den klassen av tankar föddes.
Det är
Manas som ser de föremål som presenteras av kroppsorgan och
de verkliga inre organen. När det öppna ögat får en bild på näthinnan,
förvandlas hela scenen till vibrationer i synnerverna som försvinner in i
hjärnan, där Manas är i stånd att förnimma dem som en idé. Och så är
det med varje annat sinnesorgan. Om förbindelsen mellan
Manas och hjärnan bryts, kan inte intelligensen manifestera
sig såvida inte Manas genom träning har kommit på hur man projicerar astralkroppen
ur den fysiska och därigenom upprätthålla kommunikationen med
medmänniskorna. Att organen och sinnena inte uppfattar föremålen, har
hypnos, mesmerism och spiritualism nu bevisat. Ty, som vi ser i mesmeristiska och hypnotiska experiment,
är det sedda eller med känseln uppfattade föremålet, hos vilket alla
de egenskaper som tillhör fasta föremål, kan förnimmas, ofta bara en
idé som finns i operatörens hjärna. På samma sätt behöver Manas, med
hjälp av astralkroppen, bara inprägla en idé på den andra personen
för att få denne att varsebli idén och transformera den till en synlig kropp
från vilken de vanliga effekterna av täthet och tyngd tycks följa. Och
inom hypnotism finns många experiment, som alla går ut på att visa, att den så kallade materian
inte i sig är fast eller tät; att synen inte alltid beror på ögat och
de ljusstrålar
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
56
TEOSOFINS OCEAN sidan 56
som utgår från ett
föremål; att något som förefaller ovidrörbart för en normal hjärna och organ kan vara
helt vidrörbart för en annan; och att fysiska effekter i kroppen kan
framkallas enbart från en idé. De välkända experimenten att bara
genom en bit vanligt papper
skapa en blåsa,
eller att förhindra att ett
verkligt dragplåster drar upp en blåsa, genom kraften av en tanke överförd
till en människa, att det i ena fallet inte blev
en blåsa och i andra fallet så blev det en, bevisar
fullständigt möjligheten av att utöva en impuls på materian genom användandet av vad
vi kallar Manas. Men alla dessa fenomen är ett framläggande av
lägre Manas som verkar i Astralkroppen och den fjärde principen –
Begäret, genom att använda den fysiska kroppen som verksamhetsfält för sina
krafter.
Det är
lägre Manas som lagrar alla intryck från ett jordeliv och ibland
sällsamt uppvisar dem under transtillstånd eller i drömmar, vid
sinnesförvirring [delirium], under hypnos, då och då även under normala
vakentillstånd, och mycket ofta vid tiden för den fysiska döden. Men det är så upptaget av hjärnan,
av minnet och av sinnesförnimmelserna, att det oftast bara framställer några få
återkallanden i minnet från mängden av händelser som det under årens lopp har
samlat på sig. Det stör Högre Manas verksamhet vid just denna
tidpunkt i evolutionen eftersom, Begäret och alla korresponderande förmågor,
talanger och sinnen är de högst utvecklade, och skymmer därigenom, så att
säga, det vita ljuset från Manas andliga sida. Det blir färgat av varje föremål som presenteras för
det, vare sig det är ett tankeobjekt eller något materiellt.
Det vill säga, Lägre Manas som verkar genom hjärnan förändras med en
gång till något föremåls form och andra karaktärsdrag, mentalt eller på
annat sätt. Detta orsakar att det har fyra kännetecknande drag. För det första,
att naturligt fly i väg från någon punkt, objekt eller subjekt; för
det andra, att fly till någon behaglig idé; för det tredje,
att fly till en obehaglig idé; för det fjärde, att förbli
passiv och inte bry sig om någonting. Det första beror på minnet och Manas
naturliga rörlighet; det andra och tredje beror enbart
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY
page 57
GENI: DET HÖGRE GUDOMLIGA SJÄLVET TEOSOFINS OCEAN sidan 57
på minnet; det fjärde betecknar sömn när den är normal, och när den
är onormal tenderar den mot sinnessjukdom. Dessa mentala kännetecknande drag som
alla tillhör lägre Manas, är de som det Högre Manas, med hjälp
av Buddhi och Atma, måste bekämpa och besegra. Högre Manas, om
det kan agera, blir vad vi ibland kallar Genier; om dess herravälde är
fullständigt,
då kan man bli en gud. Men minnet framställer kontinuerligt bilder till
Lägre Manas, och resultatet blir att det Högre fördunklas. Men ibland
längs livets väg så ser vi här och där människor som är genier eller stora
siare och profeter. Inom dessa är Manas högre förmågor aktiva och
upplyser personligheten. Sådana var de stora forntida Vise från det förflutna,
människor som Buddha, Jesus, Konfucius, Zarathustra och andra. Också poeter,
såsom Tennyson, Longfellow, och andra är människor hos vilka Högre Manas
då och då sänder ut en klar stråle ned på människan, för att
snart emellertid fördunklas av den dogmatiska religiösa uppfostrans verkan
som har gett minnet vissa bilder som alltid hindrar Manas från att
uppnå full aktivitet.
I denna högre Treenighet, har vi Gud ovan oss alla; detta är Atma, och
kan kallas det Högre Självet.
Nästa är den
andliga delen av själen som kallas Buddhi; när den är fullständigt
förenad med Manas kan detta kallas för det Gudomliga Jaget.
Det inre
Jaget, som reinkarnerar, tar sig an kropp efter kropp, lagrar intrycken från
liv efter liv, förvärvar erfarenhet och förenar det med det gudomliga Jaget,
genom en ofantlig period av år av lidande och glädje, är den femte principen
– Manas – inte förenad med Buddhi. Detta är den permanenta
individualiteten som ger varje människa känslan av att vara sig själv och
inte någon annan; det som genom alla dagars och nätters växlingar från
ungdomen till livets slut som får oss att känna oss som en identitet genom hela
perioden; det överbryggar klyftan som uppstår genom sömnen; på liknande sätt
överbryggar den klyftan som skapas av dödens
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
58
TEOSOFINS OCEAN sidan 58
sömn. Det är detta, och inte vår hjärna,
som höjer oss över djuret. Djupet och förändringarna
av
hjärnvindlingarna
hos människans förorsakas av Manas,
och inte av förnuftet. Och när vi antingen
fullständigt eller då och då blir medvetet förenade med Buddhi, den Andliga Själen, skådar vi
Gud, så att säga. Detta är vad alla de forntida önskade att skåda, men vad
nutidens människor inte tror på, utan de senare föredrar hellre att kasta bort
sin egen rätt till denna storhet i naturen, och att dyrka en imaginär gud, skapad
enbart av sina egna fantasier vars natur inte skiljer sig mycket från en svag
människas.
Denna permanenta individualitet inom den nuvarande rasen har därför
gått igenom alla slags erfarenheter, för Teosofin insisterar på dess
fortvaro och på nödvändigheten av dess fortsatta deltagande i evolutionen.
Den har en uppgift att uppfylla, som består i att höja till ett högre
tillstånd all den materia som tillhör jordens planetkedja. Vi har alla bott
och deltagit i civilisation efter civilisation, ras efter ras, här på
jorden, och kommer att fortsätta med detta genom alla runder och raser tills
den sjunde är fulländad. Samtidigt bör man komma ihåg att denna globs
materia och därmed sammanhängande företelser, har också varit genom alla
slags former, med eventuellt några undantag på det mycket låga
mineralplanets bildande. Men i allmänhet har hela den synliga materian eller
den som existerar i outfällt tillstånd [icke-precipeterat,
icke-materialiserat]
i rymden, präglats vid en eller annan tidpunkt i
former av allehanda slag, många av dessa är sådana som vi nu inte har någon
föreställning om. Evolutionens processer går därför nu inom vissa avdelningar framåt
med större snabbhet än i tidigare tidsåldrar, eftersom både Manas och
materian har förvärvat en lätthet att arbeta. Speciellt är det så med
avseende på människan, som går främst i spetsen för alla ting eller varelser
i denna evolution. Hon inkarnerar nu och planläggs in i livet snabbare än
under tidigare perioder när det tog många år för att få en ”klädnad av skinn”.
Detta
att träda in i livet om och
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
59
TEOSOFINS OCEAN sidan 59
om igen kan
inte undvikas av den vanliga människan eftersom Lägre Manas
fortfarande är bunden av Begäret, som är den förhärskande principen i den
nuvarande perioden. Genom att vara under inflytande av Begäret är Manas kontinuerligt vilseledd medan
den är i kroppen, och kan således inte förhindra inverkan på den av de
krafter som livet sätter i rörelse. Dessa krafter genereras av Manas;
det vill säga, genom tänkandet under en livstid. Varje tanke alstrar en fysisk
såväl som en mental länk till begäret i vilken den är rotad. Allt liv är
fyllt av sådana tankar, och när viloperioden efter döden är slut är Manas
bunden av otaliga elektriska magnetiska trådar till jorden på grund av
tankar under förra livet, och således av begäret, för det var begäret som
orsakade så många tankar och okunnighet om tingens sanna natur. En
förståelse av denna lära att människan verkligen är en tänkare och själv en
skapelse av en tanke, kommer att klargöra allt det andra i förhållande till
inkarnation och reinkarnation.
Den inre människans kropp är uppbyggd av tankar, och av detta så måste det
följa, att om tankarna har mer affinitet till jordelivet, än för liv någon
annanstans, är en återgång till livet här oundvikligt.
För
närvarande är Manas inte fullt aktiv inom släktet , eftersom
Begäret fortfarande dominerar. I nästa cykel av den mänskliga perioden
kommer Manas att vara fullt aktiv och utvecklad i hela rasen.
Därför har jordens folk ännu inte kommit till den punkt, då de måste göra ett
medvetet vägval vart de vill gå; men när
de är i den cykeln som det
refereras till, då Manas är aktiv, kommer alla blir tvungna att
medvetet göra ett val till höger eller vänster, där den ena leder till
fullständig och medveten förening med Atma och den andra till
förintelsen av de varelser som väljer den vägen.
WILLIAM Q JUDGE
Översatt från
The Ocean of Theosophy av William Q Judge. Utgiven av The
Theosophy Company, Los Angeles, 1987
______________________________________________________
länk till
Huvudindex
Teosofins Ocean
______________________________________________________
|
