__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
45
TEOSOFINS OCEAN sidan 45
Författaren till
Esoteric Buddhism [De
Invigdes Lära av A P Sinnett]
– vars bok borde rådfrågas av alla teosofistudenter, eftersom den är skriven
på inrådan av några av Adepterna själva – gav namnet
Kamarupa till den fjärde principen i människans konstitution. Skälet var
att ordet Kama betyder på sanskrit ”begär”, och då idén som han avsåg
att förmedla var att den fjärde principen var ” begärens och passionernas
kropp eller massa”. Sinnett tillade sanskrit ordet för kropp
eller form som är Rupa, alltså blir det sammansatta ordet
Kamarupa. Jag kommer att använda – passioner och begär – eftersom dessa
termer exakt uttrycker dess natur. Och detta gör jag också för att komma åt
den skarpa tvistefrågan som faktiskt existerar mellan Västerlandets
psykologi och mentala filosofi och dem som finns i Österlandet.
Västerlandet indelar
människan i intellekt,
vilja och känsla,
men det är inte klart angivet
huruvida passionerna och
begären utgör
en princip i sig själv,
eller har sin orsak helt och
hållet i kroppen. I själva
verket anser de flesta människor dem faktiskt
vara resultatet av köttets
inflytande, för de anges
ofta med termerna ”köttets begär”
och ”köttsliga lustar”.
De forntida och teosoferna
vet emellertid att den är
en princip i sig själv och inte bara
impulser från kroppen.
Det går inte att få någon hjälp i denna fråga
från Västerlandets psykologi,
som nu är i sin linda och saknar
helt kunskap om
det inre, som är den
psykiska, människans natur,
och det är just i denna punkt som
den största avvikelsen
från Teosofin ligger.
Passioner och begär framkallas inte av
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
46
TEOSOFINS OCEAN sidan 46
kroppen, utan det är tvärtom, det är dessa som är orsaken till kroppens
tillvaro. Det är begär och passioner som förorsakar oss att födas, och
kommer att föra oss om igen till födelse i någon kropp på denna jord eller
på någon annan glob.* Det är genom passioner och begär som vi kommer att
utvecklas genom dödens boningar, som kallas liv på jorden. Det var
genom att begär uppstod i den okända första orsaken, den enda absoluta
existensen, som hela samlingen av världar manifesterades, och det är genom
begärets inflytande i den nu
manifesterade världen som denna tillvaro existerar.
Denna fjärde princip är den balanserade principen för alla sju. Den står i
mitten, och från den går vägarna uppåt eller nedåt. Den är handlingens grundval
och viljans drivkraft. Såsom de gamla Hermetisterna säger: ”Bakom viljan står
begäret.” Ty antingen vi önskar göra något gott eller ont så måste vi först
uppväcka inom oss begäret för endera riktningen. Den goda människan som
slutligen blir en vis måste en gång under sina många liv uppväcka begäret
efter heliga människors sällskap och hålla detta begär efter framsteg
levande i avsikt att fullfölja sin väg. Till och med en Buddha eller en Jesus
måste först avlägga ett löfte, som är ett begär, i något liv, att han vill
frälsa världen eller en del av den, och hålla detta begär levande i sitt hjärta
genom oräkneliga liv. Omvänt kan en ond människa liv
efter liv nära låga, själviska och elaka begär, och därigenom
förnedra denna princip i stället för att rena den. Vad den praktiskt vetenskapliga sidan av ockultismen beträffar –
bruket av vår naturs
inre dolda förmågor – kan föreställningsförmågans mästerliga kraft, inte göra
sitt arbete om begärsprincipen inte är stark. För även om
föreställningsförmågan gör en form eller matris kan viljan inte agera om
den inte drivs, styrs och hålls uppe av begäret.
Begären och passionerna har därför två aspekter, en lägre och en högre. Den lägre
visar sig när man ständigt har medvetandet
_____________________________________________
*
Korrigerats av W. Q. J. i The Theosophical Forum, juni 1894.
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
47
VAD KAMA-RUPAN ÄR
TEOSOFINS OCEAN sidan
47
koncentrerat nedåt mot kroppen och astralkroppen; den högre när man
influeras av och strävar mot den övre treenigheten, Förnuftet, Buddhi och
Anden. Denna fjärde princip kan liknas vid tecknet Vågen i solens bana
genom Zodiaken; när Solen (som är den verkliga människan) når detta tecken
darrar hon i vågskålen. Skulle hon gå tillbaka skulle världarna förstöras;
men hon
går framåt, och hela människorasen lyfts upp till fullkomning.
Under livet är begären och passionerna liksom astralkroppen inmängda i den
lägre människan, och i likhet med vår eteriska motbild kan den tillta eller
avta, göras svag eller ökas i styrka, besudlas eller renas.
Vid döden besjälar den astralkroppen, som sedan blott blir ett skal; ty
när människan dör lämnar astralkroppen i sällskap med principen passioner
och begär den
fysiska kroppen och förenar sig med varandra. Det är då som termen Kamarupa kan
tillämpas, eftersom Kamarupa verkligen utgörs av astralkroppen och
Kama i förening, och dessa två tillsammans bildar en skepnad eller form
som fastän vanligen osynlig dock är materiell och kan göras synlig. Även om den
saknar förnuft och samvete, har den egna förmågor som kan utövas närhelst
förhållandena tillåter. Dessa förhållande erbjuds av spiritualisternas
medium, och i varje seans-rum är alltid avlidna personers astralskal
närvarande där de vilseleder de sittande, vars urskiljningsförmågor har
blivit förlamade av underverken. Den är hinduernas ”djävul” och en värre fiende
kan det stackars mediet inte råka ut för. För det astrala spöket – eller Kamarupan
– utgör enbart en mängd av begär och passioner som övergetts av den verkliga
personen som har flytt till ”himlen” och har inte något samband med de
efterlevande, minst av allt med seanser och medier. Blottade på
den ädlare själen, verkar därför dessa begär och passioner enbart på
den allra lägsta delen av mediets natur och väcker
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
48
TEOSOFINS OCEAN sidan 48
inte några goda
element, utan alltid varelsens lägre böjelser. Det är därför som till och
med spiritualisterna själva medger att i mediernas led finns det mycket
bedrägeri, och medier har ofta erkänt, ”andarna frestade mig och jag
handlade bedrägligt efter deras önskan”.
Detta Kamarupa spöke är också fiende till vår civilisation, som
tillåter oss att avrätta människor för brott som begåtts och sålunda kastar
ut i etern denna anhopning av passioner och begär fri från kroppens
bundenhet, benägna att när som helst attraheras till någon känslig person. I
sådana fall inpräglas de förskräckliga bilderna av såväl brottet som avrättningen
samt alla sammanhängande förbannelser och
hämndkänslor hos den levande personen i fråga, som okunnig om faran, inte är
i stånd att värja sig däremot. Sålunda sprids dagligen på ett hänsynslöst
sätt brott och nya uppslag till brott i alla de länder där dödsstraffet
tillämpas.
De astrala skalen
tillsammans med mediets levande astralkropp, med hjälp av vissa krafter i
naturen som teosoferna kallar ”elementaler”, frambringar nästan alla de
icke bedrägliga spiritualistiska fenomenen. Mediets astralkropp som har förmågan
till förlängning och utsträckning bildar stommen till vad som kallas
”materialiserade andar”, får föremål att röra sig utan fysisk beröring,
framför meddelanden från avlidna släktingar, vilka dock inte är något mer än
hågkomster och bilder från astralljuset, och i allt detta använder och
används skal av självmördare, avrättade mördare och alla sådana spöken som
helt
naturligt finns nära detta livsplan. Antalet fall i vilken någon
kommunikation kommer från en verklig ande utanför kroppen är så få att de
nästan kan räknas på ena handen. Men levande människors andar kan ibland,
medan deras kroppar sover, komma till seanser och delta i dessa. Men
de kan inte minnas det, vet inte hur de går till väga och kan inte
urskiljas av medierna från mängden av astrala lik.[skal]
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
49
DEN INRE MÄNNISKAN HANDLAR
TEOSOFINS OCEAN sidan
49
Faktum att sådana saker kan göras av den inre människan och utan någon
hågkomst bevisar ingenting gentemot dessa teorier, ty barnet kan
se utan att veta hur ögat fungerar, och hos vilden, som inte har någon
kännedom om det komplexa maskineriet som arbetar i hans kropp, pågår
dock matsmältningsprocessen perfekt. Och att det senare sker omedvetet hos
honom är helt i linje med teorin, för den inre människans handlingar och
gärningar är det undermedvetna förnuftets omedvetna handlingar. Dessa ord
”medveten” och ”undermedveten” används naturligtvis relativt, omedvetenhet
tillhör enbart hjärnan. Och hypnotiska experiment har övertygande visat att alla
dessa teorier, såsom man en dag, inte alltför avlägset, skall till fullo
medge. Förutom detta, är de astrala skalen till självmördare och avrättade
brottslingar de mest sammanhängande, de mest långlivade och och de som står
oss närmast av alla Hades [dödsrikets] skuggor, och måste med nödvändighet vara de verkligt
”ledarna” i seans-rummet.
Passion och begär tillsammans med den astrala modellkroppen är gemensam för
människor och djur, liksom för växtriket, fastän i det sista enbart svagt
utvecklat. Och vid en period i evolutionen hade inga ytterligare materiella
principer utvecklats och alla de tre högre, Förnuftet, Själen och Anden, var
endast latenta. Fram till denna punkt var människan och djuret lika, för det
djuriska i oss utgörs av passionerna och astralkroppen. Det var utvecklingen
av Förnufts-fröet som skapade människan eftersom det utgör den stora
differentieringen. Den inre Guden börjar med Manas eller förnuftet,
och det är kampen mellan denna Gud och det djuriska som Teosofin talar
om och varnar för. Den lägre principen kallas dålig eftersom den är så i
jämförelse med den högre, men likväl är den grunden för handling. Vi kan
inte höja oss själva förrän det hos självet uppstått ett begär att göra
något högre. I denna aspekt kallas det rajas eller den aktiva och
åtråns kvalitet, till skillnad från tamas eller mörkrets och
likgiltighetens kvalitet. Det är inte möjligt att höja sig om inte rajas
är
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
50
TEOSOFINS OCEAN sidan 50
närvarande att ge impulsen, och det är genom användandet av denna passions-princip
som alla de högre kvaliteterna drivs att till slut förädla och höja våra
begär så att de ständigt kan inriktas på sanningen och anden. Härmed lär
inte Teosofin att passionerna skall uppmuntras eller mättas, för en
mer fördärvbringande lära har aldrig förkunnats, utan meningen är att använda drivkraften
som ges av den fjärde principen, att ständigt stiga uppåt och inte falla under den mörka kvaliténs
herravälde som slutar med förintelse, efter att ha
börjat i själviskhet och likgiltighet.
Efter att ha granskat fältet och visat vilka de lägre
principerna är, finner vi att Teosofin lär att människan på den nuvarande
punkten av sin evolution är en fullt utvecklad fyrfald med de högre
principerna delvis utvecklade. Härav lär vi idag att människan drivs
av passioner och begär. Detta kan styrkas genom en blick på jordens
civilisationer, för de drivs alla av denna princip, och i länder såsom
Frankrike, England och Amerika glorifieras den uppmärksamhet som ägnas åt
det yttre skenet, åt sinnlig konst, åt kampen för makt och livsrum, och i alla
vanor och levnadssätt där sinnenas tillfredsställelse ibland betraktas som
det högsta goda. Men då Förnuftet utvecklas mer och mer då vi fortsätter vår
kurs längs människosläktets utvecklingslinje, kan man förnimma under ytan inom alla
länder början till en övergång från djuret som äger det verkliga förnuftets
frö till det fullständiga människoförnuftet. Denna tidpunkt är därför känd
av Mästarna, som har gett ut några av de gamla sanningarna, som en
”övergångsperiod”. En stolt vetenskap och en ännu stoltare religion medger
inte detta, utan tror att vi alltid förblir sådana vi är. Men genom att
tro på sin lärare ser teosofen runt omkring sig bevis för att
människosläktets
förnuft förändras genom tillväxt, att dogmatismens gamla dagar är borta och
”sökandets tidsålder” har kommit, att sökandet kommer att växa sig starkare
år efter år och svar kommer att krävas
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
51
DEN INRE MÄNNISKAN HANDLAR
TEOSOFINS OCEAN sidan
51
för att tillfredsställa
förnuftet då det växer mer och mer, ända tills all dogmatism har upphört, då
kommer människosläktet att vara redo att möta alla problem, varje människa
av egen kraft, där alla arbetar för helhetens goda, och att slutet kommer
att bli fullkomligt för dem som kämpar för att övervinna det djuriska. Av dessa
skäl förkunnas de gamla lärorna än en gång, och Teosofin ber var och en att
reflektera över att antingen ge vika för det djuriska nedan eller att blicka
ovan och låta sig styras av Gud inom sig.
En utförligare behandling
av vår konstitutions fjärde princip skulle tvinga oss att betrakta alla
sådana frågor som uppstått till följd av Österlandets undergörare, de
spiritualistiska fenomenen, hypnotism, andesyner, vansinne och dylikt, men
de måste sparas till särskild behandling.
WILLIAM Q JUDGE
Översatt från
The Ocean of Theosophy av William Q Judge. Utgiven av The
Theosophy Company, Los Angeles, 1987
______________________________________________________
länk till
Huvudindex
Teosofins Ocean
______________________________________________________
