|
5
Teosofins Ocean
Online
Den
ursprungliga och oförkortade amerikanska ULT-utgåvan 2017
Kapitel 5
Kroppen och Astralkroppen
av
WILLIAM Q JUDGE
© 2017 Teosofiska Kompaniet Malmö
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Kapitel V
KROPPEN OCH ASTRALKROPPEN
Kroppen och
livsprincipen. Livets mysterium. Sömnen och döden beror på överskott av livsenergi
som organismen inte kan bära. Kroppen en illusion. Vad är cellen? Livet är
universellt. Den är inte ett resultat av organismen. Den astrala kroppen.
Vad den är gjord av. Dess förmåga och funktioner. Som en modell för kroppen. Den ägs
av alla naturens riken. Dess förmåga att resa. De verkliga sinnesorganen
finns i astralkroppen. Den uppgift som astralkroppen har vid spiritualistiska
seanser. Astralkroppen förklarar telepati, klärvoajans, kläraudiens
och alla sådana psykiska fenomen. Sidorna 35 till 45
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
35
TEOSOFINS OCEAN sidan 35
Kroppen som består av en mängd kött, ben, muskler, nerver, hjärnsubstans, galla,
slemhinnor, blod och hud är hos alltför många människor det främsta föremålet för
deras omtanke, vilka gör den till sin gud, eftersom de har kommit att
identifiera sig med kroppen och menar bara den när de säger ”Jag”. Lämnad åt sig
själv saknar den känsla, och handlar i ett sådant fall
bara reflexbetingat och automatiskt. Detta ser vi i sömnen, för då
intar kroppen ställningar och gör rörelser som den vakna människan inte
tillåter. Den liknar moder jord i det avseendet att den är uppbyggd av ett oräkneligt
antal ”småliv”. Vart och ett av dessa småliv är en sensitiv punkt. Det finns
inte bara mikroorganismer, baciller och bakterier, utan dessa är uppbyggda av
andra, och dessa andra av ännu mindre småliv. Dessa småliv är inte kroppens
celler, utan bygger upp cellerna, som ständigt håller sig inom de av
evolutionen bestämda gränserna för cellen. De befinner sig ständigt
tillsammans i en virvlande rörelse överallt i hela kroppen, såväl på
skenbart tomma ställen som inom de partier vilka består av kött, membran,
ben och blod. De sträcker sig också bortom kroppens faktiska yttre gränser till ett mätbart avstånd.
Ett av det fysiska livets mysterier ligger dolt bland dessa ”småliv”. Deras
verksamhet, som betingas av Livsenergin – kallad Prana eller Jiva
– ger förklaring till såväl den aktiva tillvaron som den fysiska döden. De
är indelade i två klasser, den ena är förstörarna, den andra är
upprätthållarna, och dessa två strider mot varandra ända från födelsen tills
förstörarna vinner. I denna kamp är det Livsenergin själv som avgör striden
ty det är livet som dödar. Detta kan synas som en irrlära, men inom den teosofiska filosofin anses det vara ett
faktum. Ty, det sägs,
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page
36
TEOSOFINS OCEAN sidan 36
att barnet
lever på grund av de förenade friska organens förmåga att absorbera
den Livsenergi som finns överallt i det omgivande rummet,
och att den
överväldigande styrkan av tillströmmande liv
får barnet att att falla i sömn varje dag, därför att de upprätthållande
småliven inom
dess unga kropps celler ännu inte behärskas av den andra klassen. Dessa
processer av insomnande och uppvaknande medför helt och hållet
återställandet
under sömnen
den jämvikt som störts under det vakna tillståndet. Det kan jämföras med den elektriska ljusbågen där den
lysande bågen vid resistenspunkten är symbolen för den vakna
aktiva människan. Under sömnen absorberar vi åter Livsenergin utan
motstånd; när vi är vakna kastar vi av oss den. Men då Livsenergin finns runt omkring oss
som en ocean i vilken vi simmar, är vår förmåga att motstå den nödvändigtvis begränsad. Precis när vi vaknar är vi i jämvikt beträffande
våra organ och livet; när vi somnar är vi ännu mer fulla av liv än på
morgonen; Livsenergin har mattat ut oss; slutligen dödar den kroppen. En sådan
strid kan inte utkämpas i evighet, eftersom hela solsystemets tyngd av Liv
mäter sig med motståndsförmågan samlad i en liten människokropp.
Kroppen
anses av Visdomens Mästare vara den mest förgängliga, föränderliga och
illusoriska i hela serien av människans principer. Inte för ett ögonblick är
den densamma. Ständigt växlande, varje del av den är i rörelse, och den är
trots sin vidrörbarhet aldrig komplett eller avslutad. De forntida
uppfattade tydligt detta, för de utarbetade en lära kallad Nitya
Pralaya, eller läran om den kontinuerliga förändringen hos materiella ting,
den kontinuerliga förstörelsen. Detta är nu känt för vetenskapen i den läran
att kroppen genomgår en fullständig förändring och förnyelse vart sjunde år.
I slutet av de första sju åren är den inte samma kropp som den var i början.
I slutet av våra dagar har den förändrats sju gånger, kanske mer. Och likväl
visar den samma allmänna utseende från mogen ålder till döden; och det är en
mänsklig form från födelsen till mogen ålder. Detta är ett mysterium som
vetenskapen inte förklarar; det
__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 37
VAD LIV ÄR
TEOSOFINS OCEAN sidan
37
är en fråga som rör cellen och de medel med
vars hjälp den allmänna kroppsformen bevaras.
”Cellen” är en illusion. Den är bara ett ord. Den äger ingen tillvaro som ett
materiellt ting, för varje cell är sammansatt av andra celler. Vad är då en
cell? Den är den ideella form inom vilken de verksamma fysiska atomerna – bildade
av ”småliv”– ordnar sig. Eftersom det är erkänt att de fysiska molekylerna
hela tiden rusar bort från kroppen, måste de lämna cellerna varje
ögonblick. Följaktligen finns det ingen fysisk cell, utan bara dess
privativa
gränser [astrala form], de ideella väggarna och allmänna form. Molekylerna antar sin position
inom den ideella formen enligt naturens lagar, och lämnar den igen nästan på
en gång för att ge plats åt andra atomer. Och eftersom det är på detta sätt
med kroppen, är det så också med jorden och med solsystemet. På samma sätt är det
med alla materiella ting, fastän i långsammare takt. De är alla i
ständig rörelse och förändring. Detta är både en modern och gammal
visdom. Detta är den fysiska förklaringen till klärvoajans, kläiraudians,
telepati och tankeläsning. Det hjälper att visa oss vilket vilseledande och
otillfredsställande ting vår kropp är.
Fastän människans andra princip, strängt taget, är Astralkroppen (och heter Linga Sharira på
sanskrit ) så kommer vi att betrakta Livsenergin eller (Prana
och Jiva på sanskrit) tillsammans med den, eftersom
livsfenomen lättare kan iakttas i förening med kroppen.
Livet är inte resultatet av organens verksamhet, inte heller är det borta
när kroppen upplöses. Det är en universellt genomträngande princip. Det är
oceanen i vilken jorden flyter; det genomtränger globen och varje varelse
och föremål på den. Det verkar oavbrutet på och omkring oss, pulserar mot
och genom oss för alltid. När vi tar en kropp i besittning använder vi bara
ett mer specialiserat instrument än något annat för att hantera både
Prana och Jiva. Strängt talat är Prana andning; och då
andning är nödvändig för livets upprätthållande i den mänskliga maskinen är
detta ett bättre ord. Jiva
betyder
________________________________________________________________________________
THE OCEAN
OF THEOSOPHY page 38 TEOSOFINS OCEAN sidan 38
”liv”,
och tillämpas även på
den levande själen, för
livet i allmänhet
härrör från det Högsta Livet
själv. Jiva duger
därför som en allmän tillämpning, medan
Prana är mera enskilt.
Det kan inte sägas att
man har en bestämd
mängd av denna Livsenergi som
återvänder till sin
källa när kroppen
förbränns, utan snarare att
den påverkar den mängd materia
som finns inom kroppen.Vi liksom utsöndrar eller
använder den då vi lever. För
vare sig vi är levande eller döda, finns
Livs-energin fortfarande; under livet bland
våra organ som den upprätthåller,
efter döden
bland de otaliga varelser
som uppstår från vår
förstörelse. Vi kan
lika lite tillintetgöra
detta liv som vi
kan utplåna luften i
vilken fågeln
svävar, och i likhet med luften
fyller det alla
rum på planeten.
Ingenstans kan
vi gå miste om dess välsignelse, och inte
heller undgå dess
slutliga förkrossande förmåga.
Men för att kunna inverka
på den fysiska kroppen behöver
detta liv – Prana – ett vehikel, ett
medel, eller en ledare, och detta
vehikel är astralkroppen.
Det
finns många namn på Astralkroppen. Här är några: Linga Sarira, sanskrit
som betyder modellkroppen och den bästa av alla; eterisk
dubblett; fantom; vålnad; uppenbarelse; dubbelgångare; personlig människa; perisprit;
förnuftslös själ; animal själ; Bhuta, elementar, spöke; djävul;
demon. En del av dessa betecknar endast astralkroppen som genom döden blivit
skild från kroppen. Bhuta, djävul och elementar är nästan synonyma; den första är på
sanskrit de andra på svenska. Hos hinduerna är Bhuta
Astralkroppen när den genom döden frigjorts från kroppen och förnuftet; och är
därmed avskild från samvetet, och är sålunda en djävul enligt deras uppfattning. De är inte
helt fel, om vi frångår den gamla föreställningen att en djävul är en från
himlen fallen ängel, ty denna kroppsliga djävul är något som uppstår från
jorden.
Man kan tycka att termen Astralkropp är olämplig för detta ändamål.
Invändningen uppstår från det engelska språkets natur och uppkomst, eftersom
detta har växt fram
________________________________________________________________________________
THE OCEAN
OF THEOSOPHY page 39
ASTRALKROPPEN TEOSOFINS OCEAN sidan 39
under strid med
naturen och inom ett kommersiellt folk har det hittills inte myntat de ord som
behövs för att beteckna det stora området av förmågor och organ för den osynliga
människan. Och eftersom dess filosofer inte har erkänt förekomsten av dessa inre
organ, existerar inte de rätta termerna i språket. Då vi letade efter ord för
att beskriva den inre kroppen var det enda vi kunde finna på engelska
”astralkroppen”. Denna term kommer grovt talat nära det verkliga förhållandet,
eftersom substansen i denna form härleds från kosmisk materia eller stjärnstoft.
Men det gamla sanskritordet beskriver det exakt – Linga Sharira,
modellkroppen – eftersom den är designen eller modellen för den fysiska kroppen.
Denna term är bättre än ”eterisk kropp”, då den senare kan uppfattas bildas
senare än
den fysiska, medan i själva verket så föregår astralkroppen den materiella.
Astralkroppen är gjord av materia som är av mycket fin struktur jämfört med den
synliga kroppen, och har en stor tänjbar styrka, så att den förändrar sig blott
lite under en livstid, medan den fysiska förändras varje ögonblick. Och den har
inte bara den här enorma styrkan, utan äger samtidigt elasticitet som medger
dess utsträckande till tt avsevärt avstånd. Den är flexibel, plastisk,
utsträckbar och stark. Materien som den är sammansatt av är elektrisk och
magnetisk till sitt väsen, och är precis vad hela världen bestod av i det dunkla
förflutna när evolutionsprocesserna ännu inte hade kommit till den punkt att
skapa människans materiella kropp. Men den är inte rå eller obearbetad
materia. Efter att ha gått igenom en omfattande evolutionsperiod och genomgått
ett oräkneligt antal reningsprocesser, har dess natur förfinats till en grad
långt bortom de grova fysiska elementen vi ser med det fysiska ögat
och känner med den fysiska handen.
Astralkroppen är den ledande modellen för den fysiska, och alla de andra
rikena har sina astrala modeller. Växter, mineraler och djur har den eteriska
dubbletten, och denna teori är den enda som svarar på frågan hur det kommer sig
att fröet
________________________________________________________________________________
THE OCEAN
OF THEOSOPHY page 40 TEOSOFINS OCEAN sidan
40
frambringar
en växt av sitt eget slag och alla förnimmande varelser liknar sitt
upphov. Biologer kan bara säga att fakta är som vi känner dem, men kan inte ge
något skäl till varför ekollonet aldrig kommer att växa till något annat än en
ek förutom att ingen människa någonsin kan förklara att det är så. Men i de
gamla skolorna i det förflutna var den sanna läran känd, och den har återigen förmedlats i Västerlandet genom H. P. Blavatskys ansträngningar och av dem som har
funnit inspiration i hennes verk.
Denna lära
säger, att
naturrikena
under denna globs
tidigare utvecklingsskeden först existerade
såsom en skissartad plan
eller ideell form, och
därefter
började den astrala
materian att utarbeta denna plan
med hjälp av Livsprincipen,
ända tills
den astrala mänskliga formen efter långa tidsåldrar
var utvecklad och fullkomlig.
Detta är alltså
människosläktets första form, och
korresponderar på ett
sätt med allegorin
om människans tillstånd i
Edens lustgård. Efter ytterligare
en lång period, under vilken
cykeln för människans fortsatta
nedstigande i materian
fortsätter sitt lopp,
iklädde sig den astrala formen
slutligen en ”klädnad
av skinn” och den nuvarande fysiska
formen intar scenen. Detta är
förklaringen till versen i
Första Mosebok som säger att Gud gjorde
kläder av skinn till Adam
och Eva. Det är det sista nedstigandet i materian,
sedan dess strävar den inre människan att höja hela massan av
fysisk materia upp till en högre nivå, och att ingjuta den med ett större
mått av andligt inflytande, så att den kan vara redo att gå ännu längre under
nästa stora utvecklingsperiod efter att den nuvarande är slut. Därför är
astralkroppen, den modell efter vilken barnet tar form och växer i
moderlivet, nu fullkomlig till formen redan innan barnet föds. Det är på denna
form som molekylerna ordnar sig
tills barnet är fullgånget, och närvaron av den eteriska modell-kroppen förklarar
hur fostret formar sig, hur ögonen växer fram inifrån och ut till ansiktets
yta, och många andra mystiska frågor i embryologi, som förbigås av
läkarmedicinen som ger en beskrivning men utan någon förklaring.
________________________________________________________________________________
THE OCEAN
OF THEOSOPHY page 41 FÖDELSEMÄRKENS URSPRUNG
TEOSOFINS OCEAN sidan
41
Detta
kommer också
att förklara, som ingenting annat
kan göra, de fall, då
barnet får ett födelsemärke i
livmodern, något som ibland förnekas
av läkare men väl
känt av dem som
bryr sig om att titta efter,
för det är vanligt förekommande faktum.
Den framväxande fysiska formen
är beroende av sin astrala modell;
och
denna är genom moderns fysiska och psykiska
organ förbunden med
föreställningsförmågan; om modern
skapar sig en stark
föreställningsbild av
skräck, rädsla
eller liknande, tar astralmodellen
intryck av denna.
När ett barn föds utan det ena benet,
har moderns idéer och starka
föreställningsförmåga verkat så, att
det
astrala benet blivit avskuret eller förtvinat
bort, och
resultatet blir att molekylerna,
inte har någon benmodell att arbeta på,
och på sätt bildas inte något fysiskt
ben; och samma förhållande gäller
i alla sådana fall.
Men då vi finner en människa som
fortfarande känner benet
som kirurgen har skurit
av, eller förnimmer
fingrarna som
amputerats, så har den
astrala kroppsdelen inte blivit
berörd av detta, och därför
känns det som hon ännu hade det fysiska i behåll. För
varken kniv eller syra
skadar den astrala
modellen, men i de första
stadierna av dess tillväxt har tankar och föreställningar samma förmåga som
syra och vasst stål.
Hos den vanliga människan som inte tränats i praktisk ockultism eller som inte
har förmågan medfödd, kan astralkroppen inte avlägsna sig mer än några decimeter från
den fysiska. Den utgör en del av den fysiska, upprätthåller den och är inmängd i den precis som alla mangons fibrer genomtränger dess fruktkött.
Men det finns de som, på grund av övningar som genomförts i tidigare liv på
jorden, har en medfödd förmåga att omedvetet sända ut astralkroppen. Dessa
är medier, några siare, och många hysteriska, kataleptiska och skrofulösa
personer. De som har tränat sig genom en lång bana av ytterst hård disciplin som
även omfattar den moraliska och mentala naturen och vida överstiger dagens
genomsnittliga mänskliga förmåga, kan använda astralformen efter sin vilja,
eftersom de har helt kommit över villfarelsen att den fysiska kroppen är en
permanent del av
________________________________________________________________________________
THE OCEAN
OF THEOSOPHY page 42 TEOSOFINS OCEAN sidan
42
dem, och
dessutom, har de lärt sig de kemiska och elektriska lagar som styr i denna
fråga [i astralmaterian]. I deras fall sker det med insikt och medvetet; i de andra fallen utan förmåga att förhindra eller
framkalla den med vilja, eller att undvika de risker som är förbundna med bruket av
krafter i naturen av en hög karaktär.
Astralkroppen
har inom sig de yttre sinnesorganens verkliga organ. Inom den finns syn, hörsel,
förmågan att lukta och känseln att beröra. Den har ett komplett nervsystem
och artärer av sitt eget slag för transport av astralt fluidum som för denna
kropp spelar samma roll som blodet för det fysiska. Den är den verkliga personliga
människan. Där befinner sig sätet för den undermedvetna förnimmelsen och det latenta
minnet, som dagens hypnotisörer sysslar med och förbryllas av. När kroppen dör
så frigörs den astrala människan, och eftersom den odödliga människan
(Triaden) vid döden övergår till ett annat tillstånd, blir den astrala ett
kvarlevande skal efter den en
gång levande människan som behöver tid för att upplösas. Skalet behåller alla minnen
från den levande människans liv och kan därför reflexmässigt och automatiskt
återge vad hon visste, sade, tänkte och såg. Skalet blir kvar nära den
övergivna fysiska kroppen nästan ända tills denna är helt upplöst, för skalet
måste gå igenom sin egen dödsprocess. Det kan bli synligt under vissa
förhållanden. Det är de spiritualistiska seans-rummens spöke, och låter
sig där maskeras som den ena eller den andra individens verkliga
ande. Attraherad av mediets och seansdeltagarnas tankar, fladdrar detta astrala
skal omkring, och galvaniseras slutligen till ett skenbart liv av en hel skara elementala krafter
samt
av mediets egen astralkropp som håller seansen eller av något annat medium i publiken. Från detta
skal (som från en
fotografisk plåt) reflekteras sedan i mediets hjärna alla de vittnesbörd som
spiritualisterna hävdar vara bekräftelser på den avlidne vännens eller släktingens
identitet. Dessa vittnesbörd accepteras som bevis på att anden till den avlidne
är närvarande, eftersom varken medier
________________________________________________________________________________
THE OCEAN
OF THEOSOPHY page 43
ASTRALA SKAL OCH SPIRITUALISM
TEOSOFINS OCEAN sidan 43
eller
seansdeltagarna är förtrogna med de lagar som styr deras egen natur, inte heller
med den astrala materians och den astrala människans konstitution, förmåga och
funktion.
Den teosofiska filosofin förnekar inte de fakta som förekommer under spiritualistiska
seanser, men den ger en förklaring som helt avviker från spiritualisternas
egen. Och
den omständigheten, att andarna själva inte kommit med någon logisk vetenskaplig
förklaring till de fenomen man tillskriver dem, stöder påståendet att de inte
har någon kunskap att meddela. De kan bara framkalla vissa fenomen; att
undersöka dessa och dra slutsatser därifrån kan bara göras av en tränad hjärna
styrd av en levande treenighet av ande, själ och förnuft. Och här har vi en annan
klass av spiritualistiskt fenomen som kräver ett kort omnämnande. Detta är
framträdandet av vad som kallas en ”materialiserad ande”.
Tre förklaringar erbjuds: För det första, att det levande mediets
astralkropp lösgör sig från sin kropp och antar utseende av den så kallade
andens form; för en av egenskaperna hos den astrala materian är förmågan att
reflektera en avbild som existerar osynligt i etern. För det andra, det
verkliga astrala skalet av den avlidne – som inte innehåller den avlidnes ande
och samvete – blir synligt och berörbart genom att luftens och eterns tillstånd
är sådant att det förändrar vibrationerna hos det astrala skalets molekyler. Densitetens och den skenbara viktens fenomen förklaras av
andra lagar. För det tredje, en osynlig anhopning elektro-magnetisk
materia dras samman, och i den reflekteras ur astralljuset en bild av den person
man vill se antingen död eller levande. Bilden tas felaktigt för de
ifrågavarande personernas ”ande”, men det är det inte, och har helt riktigt kallats
ett ”psykologisk bedrägeri” av H. P. Blavatsky, eftersom det låtsas vara vad det
inte är. Besynnerligt nog, har just denna förklaring angående materialisationer
getts av en ”ande” vid en regelrätt seans, men har aldrig godtagits av
spiritualisterna, just
________________________________________________________________________________
THE OCEAN
OF THEOSOPHY page 44
TEOSOFINS OCEAN sidan 44
därför att
den kullkastar deras föreställning vad det gäller återkomsten av personers
avlidna andar.
Avslutningsvis skall sägas att astralkroppen ger förklaringen till nästan alla de
märkliga psykiska företeelser som
förekommer i umgänget med genuina medier i det dagliga livet; den visar oss vad ett
spöke [en apparition] kan vara för någonting och liksom de betingelser under vilka
ett spöke kan ses. Därför sårar den vetenskapliga tvivlaren inte vårt sunda förnuftet
när han påstår att vi
inte har sett det vi vet oss ha sett; den undanröjer vidskepelse genom att uppvisa
sådana fenomens verkliga natur, och förgör denna oförnuftiga rädsla för det
okända
som gör en människa rädd för att få se ett ”spöke”.
Därigenom kan vi också förklara
föremåls förflyttande utan fysisk beröring, för astralhanden kan sträckas ut och
gripa tag i ett föremål, och dra detta till den fysiska kroppen.
När detta visar sig vara möjligt, då kommer man inte längre att skratta åt resenärer,
som berättar att de sett en hinduisk yogi fått kaffekoppar att sväva
genom luften och avlägsna föremål att närma sig, till synes på egen hand, utan
att de blivit vidrörda av
honom eller någon annan. Alla fall av klärvoajans [klarseende] och kläiraudience
[klarhörsel] kan också
förklaras med astralkroppen och astralljuset. Det är de astrala – som är de
verkliga sinnesorganen – som utför seendet och hörandet, och eftersom alla
materiella föremål befinner sig i ständig rörelse med hänsyn till sina egna
atomer, lägger de inga hinder i vägen för den astrala synen och hörseln, utan
når därför lika långt som astralljuset eller den astrala materian sträcker sig
runt jorden. Det var på detta sätt som den store siaren
Swedenborg såg hus brinna i Stockholms stad när han själv befann sig i en annan stad
[Göteborg] många
mil därifrån, och genom samma medel kan en klärvoajant i våra dagar se och höra på avstånd.
WILLIAM Q JUDGE
Översatt från
The Ocean of Theosophy av William Q Judge. Utgiven av The
Theosophy Company, Los Angeles, 1987
______________________________________________________
länk till
Huvudindex
Teosofins Ocean
______________________________________________________
|
