I buddhistiska berättelser finns det talrika hänvisningar till paraplyer. När Buddha sägs skänka sina lärjungar förmågan att skåda över vad de kallar ”Buddha fälten”, såg de myriader av Buddhor sittande under träd och under paraplyer som var smyckade med ädelstenar. Dessa finner man också ibland hinduiska böcker och på hinduiska monument ser man ofta bilder på människor över vilka det bärs paraplyer. På en mycket märklig och urgammal stenrelif vid de Sju Pagoderna i Indien, som föreställer Durgas strid mot demonerna, är paraplyer avbildade över Ledarnas huvud. Det är inte vår avsikt att ge detta så vanliga och användbara ting en hög rang inom ockultismen, men vi önskar framställa en idé som har anknytning till den, och som kan vara av en viss betydelse för uppriktiga studeranden. 

I Upanishaderna läser vi denna åkallan: ”O, Pushan, avslöja solens sanna ansikte, det som nu döljs av ett gyllene hölje.” Detta hänsyftar till något som alla genuina ockultister trott, från den mest avlägsna forntid tills denna dag, nämligen att det finns en ”verklig sol”, och att den sol vi ser är bara en spegling; med andra ord, så tror de, att det i solen finns ett inflytande eller en kraft som kan användas, ifall mystikern kan förvärva den för välgörande ändamål, och om den inte bevakades och doldes eller skyddades av ett hölje, så skulle den ha en förstörande inverkan på den som lyckats framkalla den. Detta var välkänt i det uråldriga Kaldéen och forntidens astronomer i Kina: de senare hade särskilda instrument, genom vilka de uppsamlade vissa av solens strålar som ännu är okända för den moderna vetenskapen och numera bortglömda av det blomsterfyllda landets filosofer. Detta gäller den sol vi ser, vars eventuella dödsstund har beräknats av några ärelystna vetenskapsmän, som ger sig in på sådana orimligheter...

Men det finns ett verkligt centrum, som solen i himlen är en symbol på och delvis en spegling av. Låt oss för tillfället förlägga detta centrum hos Dhyan-Chohanerna eller planetandarna. Detta är allvetande och är så oerhört kraftfull, att om en kämpande lärjunge helt plötsligt och utan förberedelse konfronterades med detta, så skulle både hans kropp och själ förtäras. Detta centrum är det mål som vi alla strävar mot och som många av oss begär att få skåda redan vid rasens början. Men till vårt skydd finns ett hölje eller paraply utspänt nedanför DET. Dess spröt utgörs av Rishierna, Adepterna, Mahatmorna – släktets Äldre Bröder. Handtaget finns i varje människas hand. Och fastän varje människa är eller kommer att stå i förbindelse med någon av dessa Adepter, så kan hon även ta emot direkt inverkan från det verkliga centrum som strålar ner genom handtaget. 

Det ljus, liv, kunskap och kraft som strömmar ner över detta hölje genomtränger i oräkneliga strömmar hela mänsklighetens därunder, vare sig de är studerande eller inte. Då lärjungen börjar sträva uppåt, träder han ut ur den stora hopen av människor och kommer på ett mer eller mindre speciellt sätt i förbindelse med dessa spröt. Alldeles som vattnet strömmar ned från spröten på vårt paraply, så utströmmar andliga inflytanden från Adepterna, som bildar det skyddande höljets stomme, utan vilket den arma mänskligheten skulle tillintetgöras av glansen från den andliga världen.

 

WILLIAM Q. JUDGE
Path, Februari, 1980.

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol II, sid. 37-38 ,”The Allegorical Umbrella”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.
 

___________________________________________________________________

I Teosofisk Ordbok av Helena Blavatsky står det:

Dhyan-Chohaner (sk). Bokstavligen "Ljusets Herrar". De högsta gudarna, motsvarande de romersk-katolska Ärkeänglarna. De gudomliga Intelligenserna åt vilka kosmos tillsyn är anförtrodd.[TG:110]

Planetandar. Huvudsakligen planeternas härskare eller ledare. Liksom vår jord har sin hierarki av jordiska planetandar, från det högsta till det lägsta planet, så har även varje annan himlakropp det. I ockultismen tillämpas emellertid termen ”Planetandar” allmänt bara på de sju högsta hierarkierna, vilka korresponderar till de kristna ärkeänglarna. Dessa har alla gått igenom ett evolutionsstadium vilket korresponderar till mänskligheten på jorden i andra världar, i för längesedan passerade cykler. Vår jord befinner sig än så länge i sin fjärde rund, och är alldeles för ung för att ha frambringat höga planetandar. De högsta planetandarna som styr över ett klot är i verkligheten den ”Personliga Guden” för denna planet och ännu mer sannolikt dess ”dominerande försyn” än den självmotsägande Oändliga Personliga Gudomen hos den moderna kyrkan. [TG:255]

Pushan (sk) En vedisk gudom vars verkliga betydelse förblivit okänd för orientalisterna. Den betecknas såsom ”Den Närande”, den som föder alla (hjälplösa) varelser. Den esoteriska filosofin förklarar betydelsen. Det talas om denne i Taittiriya Brahmana, där det sägs att ”När Prajapati skapade levande varelser, så närde Pushan dem”. Detta är alltså samma mystiska kraft som ger näring åt fostret och den ofödda babyn, genom osmosis, och som kallas för ”atmosfärens (eller akashas) vårdare, och näringens fader. Då lunar Pitrierna hade evolverat människorna förblev dessa förnimmelselösa och hjälplösa, och det är ”Pushan som närde den ursprungliga människan”. Även ett namn på Solen. [TG:265]
 

___________________________________________________________________