Så snart den starka människan har överskridit tröskeln talar hon inte längre till dem som befinner sig på denna sidan. Till och med de ord, som hon talar, när hon ännu befinner sig på utsidan, är så fulla av mystik, så beslöjade och så djupa, att endast de som följer efter i hennes fotspår kan se ljuset i dem. – Genom De Gyllene Portarna, Kap 1:3.

Hon kan inte tala med dem när hon har gått över, ty om hon gjorde det, så skulle de vare sig höra eller förstå henne. Det enda språk hon kan använda när hon är på denna sidan är det språk som är baserat på erfarenheter som vunnits utanför Portarna, och när hon använder det språket, så framkallar det i hennes åhörares sinnen bara de idéer som korresponderar med den nivå de är på och de erfarenheter de genomgått; ty om hon skulle kunna prata om idéer och erfarenheter som hon funnit på andra sidan, så skulle hennes åhörare inte förstå vad hennes ord innebar, och därför skulle hennes yttranden te sig djupa. Orden är inte beslöjade eller djupsinniga för att hon vill verka vara en mystiker som ingen förstår sig på, utan endast därför att situationen kräver det. Hon är villig och ivrig att berätta för alla som vill veta, men hon kan inte avslöja det hon önskar, och hon anklagas ibland för att vara onödigt vag och missledande.

Men det finns även de som låtsas ha passerat genom dessa Portar och som yttrar nonsens, enbart ordlekar som inte kan förstås eftersom det inte finns något bakom dem som har förankrats i erfarenheten. Då väcks såklart frågan ”Hur kan vi skilja mellan dessa två?”.

Det finns två sätt.

1. Genom att ha ett brett lärande, en djup kunskap om de olika och otaliga yttranden som kommer från de Mästare som genom tiderna visat att deras ord är fulla av makt. Men detta är uppenbarligen en oerhörd stor och svår uppgift, en som kräver år av hängiven läsning och sällsynt minneskapacitet. Så detta kan inte vara den mest användbara metoden för oss. Det är bok-kunskapens väg.

2. Det andra sättet är att testa yttrandena genom vår intuition. Det finns nästan ingen som inte har en inre röst – en tyst observatör – som, så att säga, låter sanningens klocka genljuda inom oss, på samma sätt som pianotrådarna var och en meddelar sina säregna vibrationer som tillhör just dessa, men sker inte på grund av att man slår på själva tråden. Det är som om vi inom oss hade en grupp trådar vars vibrationer alla var sanna, men de kommer bara att vibrera genom de ord och åsikter som i sig själva är sanna. Så den falska och föreställande individen som genom ett beslöjat språk endast pratar nonsens, kommer aldrig få de trådar inom oss att vibrera som korresponderar med sanningen. Men när någon som varit där och passerat genom dessa Portar talar med vanliga ord om beslöjade storslagna idéer, då börjar genast alla osynliga trådar inombords att unisont vibrera. Den inre observatören har slagit an, och vi känner att det han har sagt är sant, och oavsett om vi förstår honom eller ej så känner vi vibrationens makt och värdet på de ord vi hört.

Många människor tvivlar på sin egen intuitions existens, och att den faktiskt är deras ägodel. Den är ett vanligt arv hos människan, och det behövs endast osjälviska ansträngningar för att utveckla den. Många själviska människor besitter denna förmåga i deras själviska liv; många stora finansmän och affärsmän besitter den och utnyttjar den. Detta är endast dess lägsta användningsområde och uttrycksform.

Genom att ständigt mentalt hänvisa alla påståenden till den för att på så sätt ge den en möjlighet till tillväxt, kommer att göra att den växer och kommer  mycket snart att uttrycka sig utan någon större osäkerhet. Detta innebär då det uttrycks i de gamla hinduiska böckerna: ”en kunskap om de heliga skrifternas verkliga betydelse”. Denna borde uppodlas eftersom det är ett av de första stegen i att lära känna oss själva och förstå andra.

I denna civilisation är vi särskilt benägna att se till det yttre istället för att se till vårt inre. Nästan all vår utveckling är materiell och därför ytlig. Anden är förbisedd eller glömd, medan det som inte är ande tar vi vara på. Det lilla barnets intuition är nertystad tills den till slut nästan är förlorad, vilket lämnar många till att på vinst och förlust döma utifrån det yttre förståndet. Hur kan då någon som har varit nära de Gyllene Portarna – och ännu mer hon som har passerat dem – vara något annat än tyst i miljöer där den gyllene glansen ännu är okänd eller förnekad. Genom att tvingas att använda samma ord som sina medvandrare, så ger hon dem en betydelse som är okänd för dem, eller lösgör dem från dess vanliga innebörd. Därför är hon ibland vag, ofta feltolkad, sällan riktigt förstådd. Men inget av dessa ord går förlorade, för de genljuder genom tidsåldrarna, och i en ny era så kommer dessa att förändras till meningar skrivna i guld inom de ännu så länge outvecklade lärjungars hjärtan.


WILLIAM Q. JUDGE
[MOULIVE]

Path, May 1888

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol II, sid. 352-354, ”The Gates of Gold”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________

till Genom De Gyllene Portarna
__________________________________________________________________