Orientalisterna har aldrig medgett att det funnits en nyckel till Bhagavad-Gita annat än en kunskap om sanskritspråket på vilken den är skriven. Detta innebär sålunda att våra europeiska översättare bara har gett ut dess filosofiska aspekt. 

Men det finns många teosofistuderanden – bland dem en sådan auktoritet som H. P.  Blavatsky – som anser att det finns flera nycklar till detta ädla poem, och att dessa bara för tillfället har gått förlorade för omvärlden. De har inte gått förlorade i den absoluta meningen, ty de har bevarats intakta i  många urkunder och böcker gjorda av polerade stenar, som finns gömda och bevakade i vissa underjordiska tempel i Österlandet, och platsen kommer inte  att avslöjas av dem som vet. Ingen världslig människa har gjort något försök att finna dessa underbara böcker, på grund av att man inte tror på deras existens; och vad det gäller den uppriktige lärjungen som kan projicera sin mentala syn i den rätta riktningen, så har denne inget behov av att upptäcka den obetydliga yttre formen i vilken dessa nycklar är bevarade. 

Det finns också en nyckel till zodiaken. De moderna astrologerna och astronomerna har höjt sina späda röster för att uttala sig beträffande zodiakens troliga ursprung, och de ger en mycket allmän förklaring, och några går så långt som att tala om en förmodad upphovsman, även om de inte har namngivits honom eller gett honom en bestämd plats i historien, utan refererar endast till en okänd person. Det är mycket tveksamt om dessa moderna stjärnskådare skulle varit i stånd att konstruera något som liknar en zodiak, om de inte har haft dessa teckens uråldriga uppställning till hjälp. 

Fastän Bhagavad-Gita och zodiaken skiljer sig mycket från varandra, genom att den ena är en bok och den andra solens bana i himlen, så är de båda stora kunskapsförråd som kan tolkas efter samma metod. Det är visserligen sant att den förra nu är i bokform, men det är bara på grund av att studievillkoren under de förhållanden som varit rådande under några tusentals år krävt det, men den existerar i den ideala världen inbäddad i människosläktets evolutionära historia. Om alla kopior av den skulle förstöras i morgon, så finns materialet för återuppbyggandet nära till hands, och kan återuppsamlas av de visa som känner till verkligheterna som ligger till grund för alla företeelser. Och på samma sätt kan zodiaken åter göras om av samma vise – dock inte av våra moderna astronomer. De senare skulle utan tvivel vara i stånd att konstruera solens bana med vissa klassificeringar av stjärnor inom denna, men detta skulle inte vara zodiaken; den skulle ha mycket liten relation till de stora kosmiska och mikrokosmiska perioder och händelser som denna bana verkligen har. De skulle inte tillämpa den på individuella människor på det sätt som man kan finna i gamla och nya almanackor, för de känner inte till att de kan kopplas samman på ett sådant sätt, ty deras system tillåter knappast någon verklig förbindelse mellan människan och zodiaken, eftersom de ännu inte har kommit till insikt om att människan i sig är en zodiakisk kungsväg genom vilken hennes egen speciella sol gör ett varv. 

Om man tar i beaktande hur skrattretande de enskilda figurerna och zodiakens arrangemang ter sig för den högt utbildade vetenskaplige personen av idag, är det märkligt att de inte för länge sedan har förkastat alltihop. Men de verkar vara oförmögna till att göra så. Av någon mystisk anledning innehåller ännu kalendern de gamla tecknen, och månens faser fortsätter att bli hänvisade till dessa forntida figurer. De moderna astronomerna använder faktiskt fortfarande den gamla symboliken, och ger till varje ny asteroid en symbol exakt i linje med de forntida zodiakiska tecknen som är så familjära för oss. De skulle inte kunna förkasta dem, även om de försökte. 

Den som studerar Bhagavad-Gita märker ganska snart att det någonstans finns en nyckel till poemet, någonting som kommer kasta ljus över de oklara tankar av stor betydelse som ständigt dyker upp i hans sinne. Efter ett tag är han i stånd att se att verserna är fyllda av filosofiska och andaktsfulla innebörder, men bakom allt så löper en djup tankeväckande karaktär av en annan och större spännvidd inom orden. Detta är vad den förlorade nyckeln kommer att avslöja. 

Men vem har denna nyckel och var är den gömd avslöjas ännu inte, för det har sagts av dem som känner Brödraskapet att människan är ännu inte i stort redo för att få den fullständiga förklaringen i sin hand. För närvarande är det tillräckligt för den studerande att studera hängivelsens väg, som då den blivit funnen kommer att leda till ägandet av denna kunskap.

Det samma gäller för zodiaken. Allt eftersom vår kännedom, genom hängivelse och strävan, om vår egen sols resa genom vår mänskliga zodiak växer till sig, kommer vi att lära oss betydelsen av den jordiska ljuskällans stora pilgrimsfärd. För det är omöjligt under detta studium att lära sig en del om oss själva utan att samtidigt få kännedom om det stora system som vi är en kopia av. 

För Atman är solen,
Månen likaså den är;
Och hela samlingen av stjärnor
ryms inom Densamme.

WILLIAM BREHON, F.T.S.
[WILLIAM Q. JUDGE]
Path, Augusti, 1890.  

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid. 580-582 ,”Two Lost Keys: Bhagavad-Gita – the Zodiak”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.
 

   _________________________________________________________

länk till Zodiaken av Helena Blavatsky
   _________________________________________________________

_______________________________________________________________