En brevskrivare ställer frågan:

Skulle ni vänligen kunna förklara varför ni anser det vara fel att döda en liten insekt, medan ni anser det vara rätt att slakta större djur för att få föda?

Jag kan inte påminna mig att jag har sagt att det är fel att döda en liten insekt; och vad mig beträffar, så tycker jag inte att man utifrån detta kan dra några slutsatser beträffande ätandet av djur.

Det finns olika åsikter i denna fråga om vad som är rätt eller fel. Om man skulle säga att det är moraliskt fel att döda en liten insekt, blir följden att det är fel att leva över huvudtaget, eftersom luften vi andas och vattnet vi dricker innehåller miljontals djur som till sin struktur är mer komplicerade än insekter. Även om dessa kallas infusoria [infusionsdjur] och animalculae [mikroskopiska djur] är de trots detta lika mycket levande och rörliga varelser som insekterna. När vi andas eller dricker förintar vi dem alla omedelbart. Ska detta hindra oss från att leva? Hela livet är en kamp, en förintelse och kompromiss så länge som vi finns på detta materiella plan. Som människor måste vi fortsätta att leva trots att miljontals varelser dödas varje timme längs vår destruktiva väg. Till och med genom att  leva och tjäna vårt uppehälle hindrar var och en utav oss någon annan från att göra samma sak. Om vi hade varit döda skulle de kunna övertagit vår plats. Men om vi gav upp kampen – om vi verkligen kunde göra det – skulle vi inte kunna uppnå evolutionens mål. Därför måste vi stanna kvar och uthärda den karma som blir vår på grund av den nödvändiga död vi förorsakar.

Så för mig verkar det vara en korrekt hållning, att vi under vissa förhållanden och under vissa evolutionsstadier måste tillfoga andra en del skada som är oundviklig. Medan vi lever måste vi ju äta, en del äter kött, andra grönsaker. Ingen grupp har helt rätt eller helt fel. Det blir fel först när vi medvetet och utan verkligt behov tar livet av djur eller insekter. Så den människa som föds i en familj vilken i generationer varit köttätare och som äter kött från slaktade djur gör mindre fel än den kvinna som, trots att hon är vegetarian, bär fjädrar från slaktade fåglar i sin hatt, ty det inte är livsnödvändigt för henne att tillfredställa sig med sådan utsmyckning. Epikuréen som retar sina smaklökar med många olika kötträtter som inte är livsnödvändiga för honom, faller under samma kategori som kvinnan med fågelfjädrarna. Och vad gäller beträffande skor, sadlar, betslen, plånböcker och alla andra läderarbeten? Allt detta tillverkas ju av huden från slaktade djur. Ska vi förbjuda dem? Begår de som använder dessa saker något brott? Vem kan svara på detta?  Om vi bodde nära Nordpolen skulle vi vara tvungna att livnära oss på kött och fett från björn och varg. Människan, precis som alla andra materiella varelser, lever på någon annans bekostnad. Till och med vår egen död orsakas av att en grupp mikrober besegras och slukas av en grupp andra, som sedan i sin tur vänder sig om och slukar varandra.

Men den verkliga människan är en ande-själ, den som varken kan förstöras eller den som förintar; och himmelriket består varken av kött eller dryck; och vi når det inte genom att äta eller genom att låta bli att äta – det kommer av sig självt – UTG.

WILLIAM Q. JUDGE
Path, March,1892

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol II, sid. 545-546, ”About Killing Animals”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________

till Har Djuren Själar? av Helena Blavatsky
__________________________________________________________________