ULT - Dess Mission och dess Framtid

yantra1.gif (2187 bytes)

United Lodge
of
THEOSOPHISTS
&
Dess Mission och dess Framtid

© 2000 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS
OCH
DEN TEOSOFISKA RÖRELSEN

United Lodge of Theosophists (U.L.T.) är ett sällskap av teosofistuderande som grundades av ett litet antal beslutsamma teosofer för att förverkliga den Teosofiska Rörelsens Syften utan organisatoriska distraherande faktorer och formaliteter. Idén med United Lodge of Theosophists som förmedlare av teosofiskt arbete härstammar huvudsakligen från Robert Crosbie, en man som genom en lång förbindelse med det ursprungliga Teosofiska Samfundet blev vittne till schismerna och slitningarna i rörelsen, vilka orsakades av organisatoriska krav, "maktstrider" och konkurrens mellan ledarpersoner. Med hjälp av några andra personer som hade kommit att dela Robert Crosbies osekteristiska syn på teosofi bildade han United Lodge of Theosophists 1909 – ett sällskap som definieras genom en enkel programförklaring. Han påbörjade uppgiften att återställa de teosofiska lärornas källskrifter, som inte längre var tillgängliga för allmänheten, och initierade ett program för praktisk teosofisk undervisning. Sedan dess har det inte förekommit några förändringar i denna förklaring av ULTs syfte, kallad Deklarationen, och knappast några förändringar (i princip inga) av de sätt att arbeta som Robert Crosbie grundlade under sin livstid.

Fastän dess förespråkare anser att studiet och förståelsen av teosofin är en livsuppgift, är det nödvändigt med en allmän granskning av denna filosofi för att förstå ULT. Grundidén är att det i varje människa finns en latent förmåga till självkännedom, till självtillit att kunna hitta svaren på alla de stora frågorna samt till att öka insikten genom studier och praktisk tilllämpning av filosofin i det dagliga livet. Även om människor lär av varandra – och det går lättare och fortare i sällskap med andra människor än på något annat sätt – är varje individ helt ansvarig för sin egen tillväxt, och han är själv den ende som ytterst kan avgöra vad han ska acceptera som kunskap och sanning. På detta följer att det bästa sällskapet är det som medger ett maximum av individuell frihet och på samma gång möjligheter till kontakt och samarbete med andra människor som strävar efter att röra sig i samma riktning.

Vilken är då den gemensamma grund som teosofistuderande i ULT står på? Det är enighet angående den Teosofiska Rörelsens Syften och grundsatsen att de teosofiska lärorna är de bästa tillgängliga nycklarna till en förståelse av dessa Syften och den bästa tillgängliga vägledningen för planeringen av arbetet för att söka nå dem. Kort uttryckt går de ut på:

1. Att bilda en kärna av Universellt Broderskap inom mänskligheten utan att fästa avseende vid ras, troslära, kön, samhällsklass eller hudfärg.

2. Att studera forntida och moderna religioner, filosofier och vetenskaper, samt att klargöra vikten av sådant studium.

3. Att utforska de oförklarade naturlagarna och människans latenta psykiska krafter.

Teosofin lär att mänsklig intelligens i grunden är ett uttryck för den själsliga verkligheten i varje människa. Denna själ är en individ, en pilgrim under ständig utveckling, verksam i en lång rad av förkroppsliganden (inkarnationer) genom vilka den växer i kunskap och etisk medvetenhet. Denna utveckling kulminerar i form av en fulländad mänsklig varelse – fulländad i hänseende till vad som är möjligt under denna utvecklingsperiod. Teosofin lär att denna cykel av tillväxt framskrider under ledning av en naturlag – en lag som verkar lika mycket på det moraliska som på det fysiska livet, och som man, om man studerar den i dess mångfaldiga skeden och subtila verkningar, kan förstå och lita på (i Österlandet, och alltmer i Västerlandet, är denna ordningsprincip känd som Karma).

Teosofin hävdar vidare att alla mänskliga själar – liksom den själsliga aspekten av allt i naturen – har sitt ursprung i den yttersta Verkligheten, vilken är källan till allting. Detta är den gamla idén om en okänd och fördold Gudom – abstrakt för intellektet, helt dold för känslorna, dock en absolut närvaro i allt liv och varje aspekt av varande och natur. Det är den oföränderliga grundbeståndsdelen uppfattad som det Namnlösa, den primära realitet som upprätthåller universum. Det är det centrala och odefinierade Subjektet bakom alla former av intelligens, men ändå inte begränsat eller inskränkt av någon form. Denna princip, menar teosofin, är källan till och rättfärdigandet av alla etiska begrepp och den verkliga förutsättningen för alla broderskapsideal.

Vid betraktande av det faktum att förnuftet i sin högsta aspekt är sätet för insikt och tillväxt, kommer den studerande att se att dessa allmänna principer betyder att det mänskliga livet är en fortlöpande inlärningsprocess och att denna inlärning medför en oupphörlig revidering av den egna individens gränser för kunskap. När människan blir medveten om dess funktioner, blir den processen det bästa beviset vi har för verkligheten av det Högre Självet hos varje människa. Det utvecklingsarbete som Jaget fortsätter med genom inkarnation efter inkarnation anses resultera i vad individen slutligen förverkligar av sitt öde som en andlig varelse. I United Lodge of Theosophists manifesterar sig denna syn på själslig tillväxt eller utveckling i första hand genom "självpåtagna och självbestämda bemödanden" (se Deklarationen) till skillnad från formella utbildningsprogram och bestämda metoder för att vinna framsteg i teosofi.

Dessa fundamentala idéer eller grundsatser om meningen med det mänskliga livet utgör i själva verket grundvalen för ULT-sällskapets teosofistuderande. Tilltron till de teosofistuderandes kapacitet att själva bestämma sina åtaganden i teosofins tjänst vilar på den evolutionsprincip för självtillit som teosofin lär. Frånvaron av organisatoriskt maskineri och organisatoriska tillvägagångssätt är ett erkännande av idén att dessa mekanismer inte är nödvändiga vid studium av filosofi. ULT intresserar sig inte för yttre drag, utan för studier och för ökad insikt i filosofin.

En naturlig fråga rör definieringen av "teosofi" och urvalet eller begränsningarna av studiematerial. ULTs Deklaration stadfäster lojalitet mot "De Stora Grundarna av den Teosofiska Rörelsen". Betydelsen av denna fras växer fram vid en undersökning av samlingen av den teosofiska litteraturen. Den frågande finner, om han går till källorna, att grundarna av Teosofiska Samfundet (bildat i New York City år 1875) var tre till antalet: Henry Steel Olcott, Helena Petrovna Blavatsky och William Quan Judge. Två av dessa, Blavatsky och Judge, nedtecknade huvuddelen av den Teosofiska Rörelsens ursprungliga litteratur. Olcott skrev mycket litet; han figurerade först och främst under den organisatoriska perioden av Teosofiska Samfundet. De första och främsta böckerna nedtecknades av Helena P Blavatsky – vilka är Isis Unveiled (1877), The Secret Doctrine (1888) och The Key to Theosophy (1889). William Q Judge skrev för det mesta förklarande artiklar och förtydliganden av innehållet i de grundläggande arbetena av Helena P Blavatsky. Genom artiklar av Helena P Blavatsky och William Q Judge samlades mycket litteratur i artonhundratalets periodiska teosofiska tidskrifter, och dessa artiklar används i tidskriften Theosophy (grundad 1912), som till stor del upprätthålls av studerande inom ULT, för att återutgiva det material som först publicerades i de gamla tidskrifterna.

Många av svårigheterna i samband med "auktoritet" i teosofin har sitt ursprung i Helena P Blavatskys uttalande att hon var en lärjunge till och ett sändebud för ett Brödraskap av Visa Män kända under olika namn som Bröderna, De Stora Lärarna, och ibland som Mästarna eller Mahatmorna. Medan logiken i evolutionsläran, såsom den lärs i teosofin, inte kan leda till någon annan slutsats än att sådana varelser måste existera, kan det inte vara lätt för en civilisation i vilken den religiösa instinkten har mattats och förvirrats genom påstådda mirakel och påstådd gudomlig uppenbarelse av en enstaka gudomlig men historisk person, att intelligent handskas med idén om fulländade varelser som den mänskliga utvecklingens blomma. I teosofiska sammanhang övergavs alltför ofta sunt förnuft och rationellt tänkande till förmån för mystiska påståenden och pretentioner om hög andlig status. Det glömdes att Helena P Blavatsky, från vilken allt först kom som är känt om sådana varelser, hade insisterat på att den enda auktoriteten i hennes böcker är det inneboende förnuftet i dem, hur märkliga slutsatser böckernas innehåll än kan leda till. Det skulle naturligtvis vara möjligt att undgå en sådan risk genom att förtiga detta stycke (angående fulländade människor) av de teosofiska lärorna, men att göra det skulle leda till en felaktig framställning av teosofin sådan den lades fram av läraren. Inte tro, men ett fördomsfritt undersökande var vad hon önskade, och det är i samklang med detta som ULT genom årens lopp har försett de sökande med HPBs originalarbeten, i exakt samma form som hon skrev dem i, och har också på grund av de inre bevisen på deras värde försett dem med William Q Judges verk. ULT står för enighet angående värdet av dessa skrifter och deras primära betydelse för förståelsen av vad som menas med termen "teosofi". Presentationen av Helena P Blavatskys och William Q Judges verk som de ursprungliga och grundläggande teosofiska skrifterna bekräftas genom historisk prioritet - vilken bestäms genom att kontrollera publiceringsdatum - och genom det filosofiska innehållet i dessa skrifter, vilket är en fråga om inre bevis. Studerande inom ULT skulle inte få för sig att förneka värdet av andra skrifter, vare sig de kallas "teosofiska" eller de går under något annat namn, men de hävdar helt enkelt den unika betydelse – på grund av deras inneboende konsekvens – som Grundarnas skrifter har. ULT har valt att fortsätta studiet och spridningen av dessa skrifters innehåll och så långt som möjligt främja förståelsen av deras betydelse och slutsatser. I detta syfte håller ULT offentliga möten och har en förlagsverksamhet för att hålla den ursprungliga litteraturen tillgänglig.

Robert Crosbie skrev tidigt:

Låt ULT blomstra enbart genom sitt moraliska värde. Det arbete vi måste utföra, den kunskap vi måste förmedla, beror inte på några andra personer än de sanna Lärarna, HPB och WQJ. Anhängare måste lära sig att se på dem, att peka på dem och de Mästare som de tjänade. Inget annat kommer att återupprätta Rörelsen. Enighet är grundtonen i våra strävanden, men några nu levande personer, om de blir framstående, kommer att förklena dessa strävanden, och de kommer att bli attackerade till skada för rörelsen. Så vi lägger ingen vikt vid deras namn. Låt de nyfikna och de fientliga gissa sig till så mycket de vill – de verkligt seriösa kommer att döma efter frukterna, inte efter personer. Teosofin har inte sitt ursprung i något samfund eller i några levande personer. Vad världen och alla teosofer anbelangar, kommer teosofin från HPB och WQJ, eller rättare sagt, genom dem. Därför, för att undvika missuppfattningar, bortser vi från personer till förmån för Budskapet och Budbärarna.

WQJ var inte HPBs "efterträdare", han var hennes kollega och medarbetare och behöll sin kropp till några år senare än hon lämnade sin. Han var "stenen som förkastades av byggarna", vilka önskade att framträda som efterföljare till HPB - vilket förvirrade alla som litade på dem. Den verkliga grunden till "efterträdar- hysteri" är begäret efter mera undervisning. Detta frambringar jakten efter vem som helst som lovar färska "uppenbarelser". Det som utgavs av HPB och har tilllämpats av WQJ var och är inte utförligt studerat av alla teosofer, i annat fall skulle det ha väckt ett djupare begrundande och en djupare utforskning hos de studerande. Alla teosofiska tokerier är resultatet av okunnighet, vidskepelse och själviskhet, vilka endast kunskap kan övervinna. Våra strävanden kan tyckas otillräckliga, men de pekar i rätt riktning och "många bäckar små gör en stor å". Vi ska göra vad vi kan, och allt vad vi vet ska vi göra så gott vi kan, uthärda ondskan i vår tid medan vi försöker arbeta för en bättre framtid. . . .

HPB skrev en gång: "Om någon bekänner sig till Buddhas filosofi, låt denne då säga och göra såsom Buddha sade och gjorde; om en människa kallar sig kristen, låt henne då följa Kristi bud – inte hans många avvikande prästers och sekters tolkningar." Sensmoralen är: om någon önskar vara teosof, låt denne studera teosofi som den utgavs av dem som förkunnade den. Att acceptera som Sanning vad vilken lärare som helst väljer att säga åt en utan att ge en några sätt att för sig själv kunna verifiera de gjorda uttalandena, eller utan att för sig själv verifiera påstådda fakta - är bara att ha en blind tro, vilket så många människor har.

Vår egen svåra uppgift är att undvika allt sken av auktoritet av vilket som helst slag, medan vi på samma gång är säkra på vår Sak och inte är rädda för att säga det. Vi måste, liksom Grundarna, ge alla en möjlighet att själva se att vad vi har att säga är välgrundat. Vi måste slå an grundtonen för dem som kommer efter oss; så snart vi har gjort det, kommer en del av dem att följa den. De övriga kommer att tycka att det är "för uppslukande och för högtsträvande", och de kommer inte att försöka följa den. Med andra ord, vi måste visa anledningen till ULTs existens, så att andra kan se den lika tydligt som vi gör.

Vi har åtagit oss en viktig mission och en stor uppgift – inte därför att vi anser oss vara så särdeles lämpliga, utan därför att vi ser behovet och det inte finns någon annan som åtager sig denna mission och uppgift; och vi vet också att vi inte kommer att lämnas ensamma i vårt arbete. Vad vi måste ge är de starkt framträdande punkterna, klara och bestämda och kortfattat formulerade, så att de manar till eftertanke; göra dessa punkter så slående att de inte kan lämnas obeaktade, inte ens av en likgiltig läsare; så slående att de inför sinnet kommer att framstå såsom fakta, och endast fakta, vilka kan verifieras av vem som helst som intresserar sig tillräckligt för att verifiera dem.

Ovanstående visar att ULT från början har försökt undvika de splittringar och konflikter som har blivit resultatet närhelst sökandet efter sanningen har begränsats av organisatoriska strukturer. The United Lodge of Theosophists är inte ett "teosofiskt samfund" inte heller det "teosofiska samfundet". Det är, utan andra anspråk, en teosofisk skola, ett anspråkslöst och helt frivilligt sällskap bestående av studerande som är förenade av det gemensamma band som ULTs Deklaration utgör, och har inte mer samröre med de olika teosofiska organisationerna än med liknande sällskap och sekter av de olika populära religionerna. Medlemmarna uppmanas inte till att söka värva proselyter, men välkomnar till sällskapet dem som är eller blir intresserade av teosofin och den Teosofiska Rörelsen. Den enighet som ULT står för bland teosofer, och till vilken det försöker bidraga, är den spontana enighet som uppstår mellan människor som har samma grundläggande mål och en allmän inspiration, med föga eller inget intresse av formella band eller organisering. De senare visar sig ofta vara knep som man använder för att lura sökare när den primära enigheten i tanke och känsla inte längre existerar. ULTs Deklaration av principer och policy, vilken till stor del är framtagen ur William Q Judges skrifter, formulerades av Robert Crosbie i början av ULTs existens, och den har ända sedan dess cirkulerat bland studerande och likasinnade för att representera och ge uttryck för deras förenande band och verksamhetsgrund. Den lyder:

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt
men tillhör likväl dem alla.

Något av historien och mycket av andan i ULTs ursprung och plan finns i The Friendly Philosopher, en bok gjord på Robert Crosbies brev och föredrag. (Det häftade bandet Universal Theosophy är en förkortad version av The Friendly Philosopher.) De riktlinjer som på detta sätt tillförts av honom har genom åren blivit faktiska principer för ULTs tillväxt. Vid tidpunkten för hans död, år 1919, hade en stark kärna av studerande samlats för att stötta och fortsätta arbetet. Under de tio åren av hans närvaro och inspiration blev det tydligt att hans visioner kom från en källa tillgänglig för alla – den nedtecknade teosofiska filosofin i lärarnas böcker och artiklar. På detta sätt har ULTs ursprungliga inspiration behållits till våra dagar. En viktig väg för spridningen av dessa läror har varit tidskriften Theosophy, grundad av Robert Crosbie 1912. Detta möjliggjorde återutgivningen av Rörelsens litteratur – huvudsakligen de gamla tidskriftsartiklar som Helena P Blavatsky och William Q Judge hade skrivit – och den fortlöpande undersökningen av nutida företeelser och tankar i teosofins ljus. Förlagsverksamheten inom ULT inkluderar också såväl publiceringen och bevarandet i tryck av både Helena P Blavatskys och William Q Judges böcker, som många småskrifter och studier över den Teosofiska Rörelsens historia.

I dag finns ULT-loger spridda över hela världen. Början till grundandet av en loge görs vanligen genom att starta en ULT-studiegrupp – eller en teosofisk studiegrupp, som den ibland kallas när de blivande medlemmarna av gruppen inte har några kunskaper om ULTs metoder. Det är dock önskvärt att det görs upp en preliminär överenskommelse att studierna kommer att behandla HPBs och WQJs verk. Utan ett sådant klart samförstånd kan inte mycket konstruktivt arbete utföras. Erfarenheten har visat att där det finns ett erkännande av William Q Judges roll i att ha satt igång den Teosofiska Rörelsen, och av användandet av hans bok Teosofins Ocean som grunden för teosofisk undervisning, tillsammans med de enklare verken av HPB, såsom Nyckeln till Teosofin, resulterar detta i en god grund för en Loge. De teosofiska tidskrifterna har en vital funktion i bildandet av ULT-centra. Dessa publikationer – Theosophy (Los Angeles, USA), Vidya (Santa Barbara, USA), Theosophical Movement (Bombay, Indien) och Teosofiska Rörelsen (Malmö, Sverige) – är medier genom vilka man kan hålla sig à jour med de aktuella teosofiska tankarna i världen. De möjliggör för nya studerande eller dem som studerar på egen hand att se hur andra ställer sig till nutida frågor och problem i ett teosofiskt perspektiv. Alla studerande uppmuntras, om de så önskar och känner sig kapabla, att bidraga med artiklar till dessa tidskrifter.

Ingen Loge utövar någon kontroll över någon annan Loge. Logerna är autonoma (självständiga). Det är dock naturligt för grundarna av nya projekt, först studiegrupper och senare Loger, att söka råd av mer erfarna studerande. Denna skrift är delvis ett resultat av sådana hänvändelser. Den gemensamma basen för ULT-Loger är Deklarationen, vilken är en allomfattande förklaring av inriktning och mål, samt en förklaring av grundvalen för ULTs arbete. Deklarationen är det sanna föreningsbandet, och medan Logerna med nödvändighet är lokalt begränsade, är en medlem av en Loge medlem av alla andra, och sällskapets broderskap är en universell allians. Dessa tankar om samverkande men dock oberoende arbete för teosofin har visat sig vara tillräckliga för att ULT-centra ska slå rot och växa till starka kärnor av teosofisk utbildning under en period som sträcker sig över ett trekvarts århundrande.

VIKTEN AV STUDIER

Framgångsrikt arbete i och för teosofin måste omfatta både förnuftet och hjärtat. Rörelsens höga etiska mål behöver stöd genom mental tillväxt och förståelse. Detta klargjordes från början av HPB genom de böcker hon skrev och i hennes förord. William Q Judge kan betraktas som ett exempel på en idealisk "elev", eftersom hans skrifter och brev så tydligt är grundade på noggranna studier och assimilation av HPBs skrifter. Studerande strävar efter att följa detta exempel.

Genom studier lär sig sökare känna igen och undvika de forntida stora religiösa rörelsernas tragiska misslyckanden. Verklig moralisk reform kräver insikt om processerna för Självets pånyttfödelse och en medvetenhet om hur mänsklig svaghet förenas med okunnighet för att skapa partianda och sekterism. De höga målen altruism och broderskap kan inte förverkligas utan en djup insikt om lagarna för mänsklig utveckling och en uppfattning om var de huvudsakliga hindren för dessa ideal ligger. Studier hjälper till att ge denna insikt, och möjliggör också för studerande att själva fostra sig till vanor av opersonlighet. Strävandet efter kunskap och sanning kräver nämligen opersonliga metoder och en objektiv anda. Studium av teosofi är dock mycket mer än en intellektuell aktivitet, även om intellektuella metoder till en viss del ingår. Åtagandets natur har framställts klart av William Q Judge:

Det är inte stor lärdom som behövs, utan endast hängivenhet mot mänskligheten, en tro på Mästarna, på det Högre Självet, en kunskap om teosofins fundamentala sanningar, och några, bara några, seriösa försök att presentera de fundamentala sanningarna för ett släkte som är i ett desperat behov av dem.

STUDIETEKNIKER

Medan det inte finns några bestämda och snabba metoder att följa vid ledningen av studiegrupper, har vissa generella tillvägagångssätt blivit resultatet av den samlade erfarenheten från många ULT-grupper i olika delar av världen under en period av ungefär sjuttiofem år. Det har till exempel visat sig bäst att inte utsträcka studiearbetet till mer än en timme och en kvart. Det är viktigt att börja i precis rätt tid och att avsluta mötet i rätt tid. Åsidosättande av detta leder till påfrestningar för vissa medlemmar och kommer att bli en orsak till onödig disharmoni. De bästa resultatet uppnås genom att ha två ordförande som inte ska fungera som lärare utan som studerande vilka åtar sig ansvaret för planering av gruppens arbete. De verkliga lärarna är de teosofiska böckerna eller studiematerialet. Ordförandenas roll är inte desto mindre av stor vikt när man beslutar om användningen av detta material. Det allmänna tillvägagångssättet för ordförandena i alla ULT-studiegrupper är att konferera någon gång före varje gruppmöte för att planera och komma överens om olika arbetssätt. Denna överläggningsmetod är karakteristisk för alla aktiviteter i ULT-Logerna och medverkar i hög grad till den opersonliga andan i arbetet. Det kan finnas "ledarskap" i betydelsen entusiasm och hängivenhet, vilket bidrager till en esprit de corps [laganda], men ULT har inga ledare i betydelsen "auktoriteter", eftersom be-slut kommer till ur gruppens samstämmighet snarare än av bara en individs omdöme. Denna princip för ULTs arbete kan inte nog poängteras.

Studiegruppens möte börjar vanligen med några vänliga inled- ningsord från någon av ordförandena. Dessa inledningsord har inte karaktären av ett "tal", utan är avsedda att placera mötet i ett sammanhang där det utgör en del av ULTs arbete i allmänhet. Ett par tre minuter är lämpligt för detta ändamål. Introduktionen följs av att någon gruppmedlem läser Deklarationen. Att läsa Deklarationen vid varje möte har olika syften, vilka alla är viktiga. För det första utgör Deklarationen grunden för ULTs arbete. Dess allmängiltighet förhindrar att den blir någon form av trosbekännelse, medan dess idéers bredd förhindrar monotoni så länge nya eftertankar ges åt idéernas innebörder. För det andra, att låta gruppmedlemmarna läsa Deklarationen ger ordförandena ledtrådar om deras kapacitet. Intelligent läsning är inte lätt, och arbete med Deklarationen är ett bra övningsmoment för alla. Frågor angående Deklarationen kan besvaras av någon av ordförandena omedelbart efter läsningen, eller vid en senare tidpunkt. Sådana frågor hjälper gruppen att bli medveten om uppgifter som deltagarna kan påtaga sig inom den Teosofiska Rörelsen. Alla slags frågor kan beröras, såsom frågan om "auktoritet" i teosofin, betydelsen av "lojalitet", de många skälen till "åtaganden", och de allmänt antydda förutsättningar som accepteras i beslutet att deltaga i verksamheterna och att arbeta för ULTs deklarerade mål. Klarheten på dessa punkter står i ett uppenbart samband med den framgång med vilken en studiegrupp kommer att utveckla en medveten fokusering på syftena. Ju mer dessa punkter förstås, desto mindre blir fallenheten för stelhet hos dem som tar initiativet i en teosofisk studiegrupp. Slutligen hör det till ordförandenas vishet att avgöra när en utdragen diskussion blir ofruktbar och ska avslutas eller uppskjutas. Det är självklart att bevarandet av balanserade proportioner i studiegruppens alla aktiviteter är önskvärt.

Efter läsandet av Deklarationen presenteras Den Hemliga Lärans Grundprinciper av en eller flera studerande som i förväg fått i uppdrag att presentera dem. Dessa Grundprinciper finns i klassisk form i den första volymen av Den Hemliga Läran (s 13-20 i original- utgåvan), men anges oupphörligt och på olika sätt i hela den teosofiska litteraturen. Framgången i United Lodge of Theosophists bemödanden för utbildning vilar på den allmänna förståelse av dessa Grundprinciper som dess medlemmar har uppnått. Det är genom denna övning och den därav följande förståelsen av de första principerna som studerande uppnår den filosofiska självtillit som gör dem till effektiva, oberoende medarbetare för den Teosofiska Rörelsen. Endast filosofisk insikt och filosofiskt oberoende kan skänka frigörelse från auktoriteter. Endast en gemensam förståelse av vikten av de första principerna som grunden till all seriös teosofisk undersökning kan leda till ett obundet, icke-sekteristiskt brödraskap av sinnen och hjärtan som arbetar för Teosofins Sak; och endast seriösa studier och diskussioner om Grundsatserna kan förvandla HPBs "påståenden" till individens egen upptäckt att vad hon säger om dem är fullkomligt sant.

I Den Hemliga Läran (del 1, s 13 i den engelska originalutgåvan) inleder Helena P Blavatsky framställningen av Grundprinciperna med att framhålla för den seriöse läsaren att:

det är alldeles nödvändigt att han får kännedom om de grundbegrepp som ligger bakom och går genom hela det tankesystem åt vilket vi ber honom skänka sin uppmärksamhet. Dessa grundidéer är få till antalet, men på deras klara uppfattande beror förståelsen av allt som följer; vi uppmanar alltså läsaren att först göra sig förtrogen med dem, innan han fortsätter genomläsningen av själva arbetet.

Sedan, vid avslutningen av detta stycke, tillägger hon:

Dessa är de grundbegrepp på vilka Den Hemliga Läran vilar.

Det skulle ej vara på sin plats att här gå in på något försvar eller bevis för deras inneboende förnuftsenlighet; ej heller kan jag nu uppehålla mig med att visa vad de faktiskt innehåller – om än alltför ofta under en vilseledande förklädnad – i varje filosofi eller tankesystem värdigt detta namn.

Då läsaren en gång lärt att rätt fatta dem och insett vilket ljus de kastar över livets alla gåtor, skall de inte behöva något vidare rättfärdigande i hans ögon, emedan deras sanning för honom skall bli lika klar som solen på himlen.

Här förklaras med några få ord anledningen till ULTs existens och även rättfärdigandet av dess vidhållande av HPB som teosofins sanna lärare. Det är helt enkelt inte möjligt att förstå dessa begrepp och det som sägs vara sant om dem utan att ha bedrivit seriösa studier. Här ligger verkligen den enda "auktoritet" som teosofin slutgiltigt kan göra anspråk på. Studiegruppen är det laboratorium i vilket de studerande arbetar för att utveckla sina egna självständiga övertygelser angående dessa viktiga frågor. Man måste notera att den vanliga frukten av detta arbete är att de studerande blir fria till sinnet och får en kosmopolitisk åskådning genom studiet av HPB. De börjar se denna typ av "fundamentalism" som immun mot den tomma kritik deras hängivenhet för HPB ibland ådrager sig från dem som aldrig utövat seriösa studier av hennes skrifter.

Strävan att assimilera Grundprinciperna kan ta sig vilket som helst av en mångfald uttryck. Först kan principerna memoreras, även om minnesinlärning i regel inte uppmuntras inom ULT. Meningen är att man lär sig att uttrycka dessa principer med sina egna ord och på ett sätt som är tillämpligt på de stora frågor människorna ställer sig själva och varandra. Olika metoder kan vara användbara. Man kan uppmana en studerande att uttrycka Grundprinciperna med tre meningar, eller man kan ge honom en maximitid, låt oss säga en, två eller tre minuter per Grundprincip. Man kan låta honom ta ut ur världens stora religiösa traditioner de idéer som överensstämmer med Den Hemliga Lärans Grundprinciper. Meningen med allt sådant arbete är att hjälpa individen att i sig själv utveckla vanan att spontant tänka i enlighet med dessa grundläggande idéer – inte att ägna sig åt ett skickligt manipulerande med ord som läses i en bok, utan att själv successivt upptäcka själva rötterna till all kunskap.

Vad arbetet i ULT beträffar, utvecklas och tränas alla talare utan undantag på detta sätt. Här finner man åter garantin för opersonlighet och självtillit i de antagna metoderna.

Under gruppstudierna av Grundprinciperna kan en av ordförandena eller den studerande som uttalade en eller flera av Grundprinciperna ta upp frågor. Att svara på frågor är den bästa möjliga förberedelse för annat arbete för spridandet av teosofin. Med tiden nöter det bort den studerandes "osäkerhet" och lär honom att tänka fritt och utveckla resurserna från tidigare studier. Den allmänna regeln är att svara på frågan utan att ta notis om frågeställarens eventuella egenheter. Ytliga frågor behöver naturligtvis inte uppmuntras. Det är en bra metod att antingen ordföranden eller talaren upprepar frågan, ungefär som den ställdes, för att vara säker på att den har förståtts av alla, innan man försöker ge ett svar på den. De svar som ges ska inte komma i form av "personliga åsikter", utan tas från texten eller från någon del av den teosofiska litteraturen, antingen direkt eller som en slutsats. Svaren behöver naturligtvis inte betraktas som auktoritativa eller "slutgiltiga". Syftet med studiegrupperna är att utveckla och upprätthålla klimatet av seriösa efterforskningar, inte att komma till bestämda slutsatser eller att framlocka slutgiltiga eller dogmatiska uttalanden av någon sort. Dock kan det knappast finnas några grunder för dispyter om de grundläggande principerna.

Studiegrupperna kan använda olika texter, som HPBs Nyckeln till teosofin eller William Q Judges Teosofins Ocean. "Oceanen" anses ofta vara speciellt användbar för nystartade grupper. Dess författare, William Q Judge, en irländsk-amerikansk teosof, var HPBs kollega och medarbetare från allra första början, och denna bok är en kortfattad men ändå omfattande översikt över innehållet i Den Hemliga Läran. Den är tydligt skriven och idealisk för studiegruppsarbete.

Huvuddelen av studierna består vanligen av att läsa högt ur den utvalda texten och på detta sätt gå igenom boken från början till slut. Alla i gruppen uppmanas att läsa, och kan läsa var som helst – från två eller tre meningar till ett helt stycke, beroende på gruppens tempo, läsarens kapacitet och hur mycket material som ska täckas. Deltagarna i gruppen läser ofta två eller tre sidor vardera på detta sätt, och de uppmanas till detta antingen genom namnupprop eller i den ordningsföljd som de sitter i. Detta följs av tio eller femton minuter med frågor eller diskussioner kring det som lästs. Ordförandena kan svara på frågorna, eller en studerande kan uppmanas att ställa sig framför gruppen och svara på dem. När ett kapitel har avslutats kan en studerande få i uppgift att sammanfatta eller redogöra för det som sagts, eller kan ämnessammanfattningar göras på hela boken när den är läst. (En uppgift som tar mer än tio minuter är oftast för lång!) Många studerande tycker att det är bra att göra anteckningar i "Oceanen" med hänvisningar till motsvarande stycken i Den Hemliga Läran eller andra böcker, som Nyckeln till teosofin, och att utbyta sådana hänvisningar med varandra. Detta sammanlänkande av gruppstudiet med ett användande av de större teosofiska verken är alltid berikande för gruppen.

Andra böcker som används som textmaterial i studiegrupper inkluderar William Q Judges båda skrifter Teosofisk Resumé och Eko från Orienten. Studiearbetet bör planeras och inriktas omsorgsfullt med tanke på nytillkommande, så att den som är med för första gången inte känner sig överväldigad av ett alltför stort antal facktermer och komplicerade läroframställningar.

Mötena avslutas vanligen av en av ordförandena, som säger några ord för att sammanfatta mötet eller meddelar vad som ska hända vid nästa möte och delar ut uppgifter inför det mötet. Något bör då och då sägas om vikten av att äga de böcker som utbjuds till försäljning på ett bokbord, och om hjälp med arbetet där frivilliga insatser är lämpliga.

ANDRA MÖTEN

De allmänna offentliga mötena hålls för att gagna sökare och nykomlingar. Ämnena väljs för att locka fram teosofiska uttalanden inom dessa åhörares fattningsförmåga. När en studiegrupp så att säga "utvecklar sig" till en Loge, är det vanligt att man håller huvudmötet på en söndagskväll. Detta möte öppnas med ett kort tal, som ofta kallas "kungörelse", vilket är avsett att underrätta åhörarna om syftet med United Lodge of Theosophists och om dess allmänna karaktär. Den tillgängliga litteraturen beskrivs, med tyngdpunkt på källmaterialet av Helena P Blavatsky och William Q Judge. (Böckerna The Theosophical Movement: 1875-1950, och Robert Crosbies Friendly Philosopher utgör en bakgrund för dessa inledande anmärkningar.) Man bör vara försiktig med att inte låta kungörelserna få karaktären av en "föreläsning". Det som sägs bör vara inledande, förberedande och informativt. Tio minuter är vanligtvis lämpligt för inledande anmärkningar, vilka följs av en uppläsning ur en av andaktsböckerna, till exempel Bhagavad-Gita, Tystnadens Röst, Ljus på Vägen, eller Asiens Ljus av Edwin Arnold. Kvällens samtalsämne, vilket sällan varar mer än en halvtimme, behandlar något grundläggande teosofiskt ämne och följs av en halv timme med frågor som åhörarna ställer. Det är talarens förmånsrätt att hålla diskussionerna under frågestunden till det aviserade ämnet, även om vilken teosofisk frågeställning som helst kan undersökas. Frågestunden är tillägnad teosofin, och bara i denna bemärkelse ett "öppet forum".

En annan typ av möte är känt som ett "Frågor-och-Svar"-möte. Detta börjar med kungörelser (oftast delvis baserade på Deklarationen), men utan en uppläsning, och följs av ett kort tal som inte varar mer än femton minuter, och resten av tiden används till att svara på och diskutera frågor som åhörarna ställer. Det påpekas alltid att talaren ska sträva efter att svara utifrån teosofins läror och inte enbart utifrån sina egna idéer. Medan individuella tankar naturligtvis har sitt värde, är meningen med denna praxis att hänvisa sökaren till böckerna, vilka är den enda "auktoriteten" i teosofin. Meningen med mötena är att stimulera individuella studier, inte att utveckla en "följarskara" åt talaren, hur imponerande denne än är. Ibland kan frågor-och-svar-mötena ta upp en serie av besläktade ämnen över en period av flera veckor, till exempel Rörelsens Historia, eller Forna Tiders Stora Lärare, eller Reinkarnationen i olika traditioner och kulturer.

Theosophy School for children [Teosofisk barnskola], med grupper också för barnens föräldrar eller de vänner till dessa som tar dit barnen, träffas på söndagsmorgnarna. Personer som är intresserade av detta arbete gör klokt i att kontakta eller besöka en Loge där en teosofisk barnskola har varit etablerad en tid. Även om det finns olika tilläggsböcker och material förberedda att användas för barn, är hjälp från dem som har erfarenhet av teosofisk undervisning av barn ovärderlig. Arbetsplanen är i grunden densamma som för vuxna, baseras på konferensmetoden, och de två lärarna i varje klass håller regelbundna förberedelse- och planeringsmöten. Böcker som används är The Eternal Verities, vilken ger material om Grundprinciperna i en form som är lämpad för studiearbete, och "Because" - For the Children Who Ask Why, en volym med kompletterande material. The Teacher’s Manual och Guide to the Eternal Verities används av alla teosofilärare som hjälp i det förberedande arbetet, och som en bok vilken meddelar frukten av ett halvt århundrades erfarenhet av teosofisk barnundervisning. Den är också användbar för föräldrar som söker efter förslag på hur de ska uppfostra sina barn i enlighet med teosofin.

Theosophical Pathfinders [Teosofiska Stigfinnare] är en organisation som växte fram ur den teosofiska barnskolans arbete. Barn från åtta år och uppåt som går i teosofisk barnskola är lämpliga att vara med i Pathfinders, som sörjer för möjligheter till lördagsutflykter till landet, till bergen, till kusten och olika aktiviteter i vilka naturstudier, hantverk och artistiska sysselsättningar kan ingå. Ledarna för arbetet med Pathfinders är frivilliga medlemmar ur Logen som själva har skolat sig i denna typ av pedagogisk strävan. "Att hjälpa Naturen och samarbeta med denna" uttrycker andan i Pathfinders undervisning. I alla dess aktiviteter försöker man ge principerna i den teosofiska filosofin uttryck i praktisk form, och detta ger barn och ungdom en chans till passande sällskap med äldre studerande och öppnar vägen till ökad hjälpsamhet och tjänstvillighet i Logens allmänna arbete. Frågor om Pathfinders kan skickas till The Theosophical Pathfinders, c/o the United Lodge of Theosophists i antingen Los Angeles eller New York.

ALLMÄNT

Man kommer att märka att det generella syftet med alla dessa teosofi- och utbildningsaktiviteter – de individuella studierna, gruppstudierna, mötena, barnverksamheten och korrespondensen mellan Loger och sökare – är att frambringa mer tidsbeständiga filosofiska föreställningar om människans broderskap. Undervisning i de teosofiska lärorna är viktig, men betydelsen ligger i studiet och assimileringen av teosofin, vilka gör det möjligt för individen att själv se och förstå. Enigheten mellan teosofer ligger i den självständiga och växande förmågan till insikt, och i erkännandet att det är teosofin som gör att individen växer. Bandet mellan teosofer är sålunda ett filosofiskt, inte ett organisatoriskt band. Det beror på insikten att teosofi leder till inre frihet, och därför till oberoende moralisk styrka. United Lodges of Theosophists är laboratorier för den praktiska demonstrationen av detta värde i teosofin och för utarbetandet av metoder för spridandet av teosofiska idéer över hela världen.

Denna typ av resonemang ligger bakom ULT-grundarnas beslut att låta de organisatoriska delarna vara så få som möjligt: böckerna, ett ställe att träffas, en tidskrift – dessa, plus längtan efter kunskap och förståelse är allt som behövs. Altruism och ett universellt broderskapsideal är de djupliggande motiven för arbetet, och dessa ger det en kvalitet som hjälper individer att höja sig över personliga skillnader och utveckla opartiska och öppna sinnen. Problem uppkommer naturligtvis, och de måste mötas på principiell basis och med hänsyn till anledningen till att studerande har förenat sig med varandra för att utföra teosofiskt arbete. I den slutliga analysen kan inget problem hänvisas till "auktoriteten" i teosofin. Auktoriteten må finnas, men den måste bli erkänd som ett föremål för inre varseblivning. Enighet i teosofi beror därför på en samstämmig uppfattning och ingenting annat. Den Teosofiska Rörelsens arbete står och faller med denna princip. En viktig följd av Rörelsen är det tilltagande ådagaläggandet av själens verklighet och den styrka som själskännedom ger. Detta betyder tilltagande uttryck för harmoni mellan individer, en harmoni som uppkommer naturligt ur deras egen växande sinnesfrihet och deras vilja att förstå både filosofin och varandra.

ULTs verksamhet utspelar sig i den allmänna samtida miljön av olika filosofiska, religiösa och politiska uppfattningar, vilka ofta har få likheter med teosofiska föreställningar om mänskliga värden, mål och vilka möjligheter det finns att göra framsteg. Problemet för aktiva teosofer är alltså att ge alla de bevis de kan för att teosofin i sinom tid kommer att bevisa sitt värde för alla sanna sökare och att metoderna självtillit, självstudier och vänskapligt samarbete kommer att verka som en effektiv allians av arbetare för broderskap och mänsklig förståelse. ULT är den farkost som skapats av Robert Crosbie för fullbordandet av dessa mål. Arbetet fortsätter och växer genom andra som har kommit att inse vikten av sådant arbete.

I alla ULT-Loger och studiegrupper finns uppfattningen att vad världen verkligen behöver är en stor spridning av teosofins grund- läror. Man förstår att människor kommer till mötena för att höra om teosofi – vad det är, var den kommer ifrån, vad den lär om de stora frågorna angående födelsen och döden, etik och moral, karma och reinkarnation, gott och ont, och Gudomens mysterium. Takt, skicklighet, tålamod och värme är naturligtvis önskvärda vid ledningen av alla möten. På samma gång bör man göra klart att ULT-mötena hålls för ett enda syfte, nämligen att presentera teosofiska läror. De som vill följa andra vägar måste hyra sin egen sal.

Helst ska teosofer inte försöka "omvända" människor till teosofin. Teosofiskt arbete utförs under antagandet att alla människor är själar under utveckling, att alla är kompetenta att fatta sina egna beslut, och att de förr eller senare kommer att studera teosofins stora sanningar. Logen är ett ställe för dem som har beslutat att börja nu.

UPPRÄTTHÅLLANDET AV LOGER

I början axlades hela ansvarsbördan för Moder-Logens utgifter av Robert Crosbie och de få ursprungliga medlemmarna. Detta var ett naturligt sätt att starta ett sådant arbete, och samma metod för upprätthållandet används i princip ännu idag. Detta betyder att alla ekonomiska bidrag är frivilliga, liksom all tid som läggs ner. Man anhåller aldrig enträget om bidrag, även om Logens resurser är hopplöst små; å andra sidan är det både lämpligt och nödvändigt att under mötena framhålla att arbetets underhåll och upprätthållande beror på bidrag. Gåvor för att stödja arbetet är frivilliga av den anledningen att sanning inte kan "köpas". De medlemmar av Logen som nu påtager sig ansvaret för att upprätthålla den, behövde själva inte betala för den hjälp de fick. Följaktligen kräver de inte att få betalt för den hjälp som de nu erbjuder andra. En individ kan komma i åratal utan att ge någon hjälp, eller han kan bidraga från den allra första gång han kommer; bara han själv kommer att veta; bara han själv kommer att mäta eller påverka sina självpåtagna åtaganden eller förpliktelser.

Logen existerar, styrs och underhålls på sätt och vis som ett privat college eller universitet. Den startades och upprätthålls av individer som ser behovet av den och beslutar sig för att fortsätta dess aktiviteter. Då och då kan andra som bekänner sig till samma tankar ansluta sig till den och också ge sitt stöd. Den praktiska administrationen av Logen ligger i händerna på dem som accepterar det huvudsakliga ansvaret och delar upp arbetet mellan sig. Alla beslut om policy fattas i samstämmighet baserad på Deklarationens allmänna principer.

SAMSPELET MELLAN ULT-LOGER

De associerade medlemmarna av de andra Logerna, som har bil-dats genom åren sedan grundandet av Moderlogen 1909, antager alla Deklarationen som den i begynnelsen formulerades av Moderlogen. De är broderligt anslutna till den, liksom till alla andra loger och studiegrupper. Lokalitet har föga att göra med Teosofiskt broderskap. Medlemmar registreras lokalt, men deras kort registreras och behålls av General Registrar i Moderlogen. Det måste emellertid stå fullständigt klart att varje Loge är helt autonom. En Loge kan, på förfrågan, ge råd åt en annan, men det förekommer aldrig någon kontroll. Även om Moderlogen i Los Angeles, på grund av sin längre erfarenhet och det ansvar som följer på publicerandet av böcker och tid-skrifter, naturligtvis hjälper till på alla möjliga sätt med bildandet av andra Loger, både i USA och i andra delar av världen, förnekar den bestämt att den har någon auktoritet över eller något ansvar för någon annan Loge eller associerad medlem. Denna policy är ett praktiskt uttryck för det filosofiska beslutet att undvika varje tillstymmelse till auktoritet i frågor som väsentligen är andliga, moraliska och intellektuella. Vidare har varje tendens till patriarkat den effekten att den minskar andras initiativkraft och oberoende. Teosofer är inte intresserade av att bygga en stor, centraliserad organisation, utan av spridandet av emanciperande idéer och andligt oberoende, och ULTs inriktning har bestämts med dessa ideal i åtanke. Varje associerad medlem antager sin identifikation med ULT-arbetets syften som en individ, inte som en medlem av en grupp.

Följaktligen har arbetet inom Moderlogen, eller vilken som helst av de äldre Logerna, aldrig inriktats på att etablera nya Loger eller ett "samfund" av något slag för enbart antalets skull. ULT ägnar sig åt allmän teosofisk utbildning, utan hänsyn till organisatoriska anslutningar eller bindningar. Medlemmar av de olika teosofiska sällskapen blir ofta associerade medlemmar av ULT utan att det stör deras tidigare anslutningar. I ULT är lojaliteten mot Lärarna och Läran som den är uttryckt i Deklarationen den enda lojalitet som behövs.

INSTITUTIONELLA PROBLEM

En av svårigheterna med att fortsätta och att upprätthålla ett sådant fritt sällskap bestående av studerande inom formen för ett till hög grad organisatoriskt massamhälle har att göra med finansieringens praktiska problem. Det är ett osvikligt faktum att stabiliteten och kontinuiteten i arbetet för teosofisk undervisning på den fysiska nivån delvis beror på en plats att hålla mötena, inrymma ett bibliotek och att (hos Moderlogen) bedriva ett omfattande publiceringsprogram. Under de första åren var ansvaret på skattesidan relativt lätt och okomplicerat, Logens materiella behov kunde behandlas av en enda förvaltare. I dag, med de många lagar och bestämmelser som påverkar varje typ av icke-kommersiella förehavanden vilka berör ekonomi, måste affärsverksamheten hos Loger av vilken storlek som helst enligt lag förrättas av ett ideellt bolag (en stiftelse) och, i USA, i överensstämmelse med de bestämmelser som har utfärdats av Bureau of Internal Revenue [Byrån för Interna Statsintäkter]. The Theosophy Company, ett av staten Kalifornien auktoriserat ideellt bolag, var den första av dessa välgörenhetsinstitutioner som bildades på United Lodge of Theosophists vägnar. Detta bolag är grundat på ULTs Deklaration, det ger inte ut några aktier, säljer inga "medlemskap", utan leds av dess förtroendemän, vilka alla är medlemmar av ULT. Det har anspråk på Logernas fastigheter och publicerar böcker, broschyrer och tidskrifter. Det har av de amerikanska skattemyndigheterna blivit befriat från att betala skatt på alla ekonomiska bidrag, gåvor, legat etc, som ställs till The Theosophy Company. Dess ledamöter och förtroendemän tjänstgör utan ersättning. Det finns numera flera liknande ideella bolag inom andra ULT-Loger, utformade mer eller mindre med The Theosophy Companys förebild. Denna trend att autonoma Loger bildar oberoende, ideella bolag betraktas som konstruktiv, eftersom den stadfäster principen för oberoende såväl i praktiska angelägenheter som i filosofi. Dock, på grund av invecklade skattelagar och nödvändigheten av att undvika att skapa prejudikat som kan få inte helt förutsägbara juridiska konsekvenser, vilka påverkar inte bara en utan många eller alla Loger, föreslås en Loge som överväger att ta ett steg i denna riktning att konsultera en tjänsteman vid The Theosophy Company i Los Angeles. Det kan vara lämpligt att påpeka att The Theosophy Company i Los Angeles från första början har burit de stora utgifterna för utgivningen av dyra böcker som The Secret Doctrine och Isis Unveiled och för publiceringen (genom tidskriften Theosophy) av den Teosofiska Rörelsens hela periodiska litteratur. Erfarenheterna av dessa aktiviteter och det medföljande ansvaret gör The Theosophy Company i Los Angeles till en naturlig källa att konsultera och få hjälp av i frågor rörande Logernas affärer, och även studerande med motsvarande behov av stöd kan vända sig dit. En dag, hoppas man, kommer spridningen av intresset för teosofi att möjliggöra utgivandet av böcker och tidskrifter utan betydande ekonomisk börda för förläggaren, vilket har visat sig vara oundvikligt till nu. Ändå har den rörelse som representeras av ULT, trots svårigheter som fortfarande måste övervinnas, oavbrutet vuxit under den tid den har existerat, och den visar tecken på fortsatt spridning, på att rota sig och på att öka möjligheterna till teosofisk utbildning överallt i världen. Att allt detta har hänt under en så kort tidsperiod betyder att de studerande har visat helhjärtad tillgivenhet, gjort stora intellektuella ansträngningar, praktiserat det broderskap de har predikat och givit ett generöst materiellt stöd för teosofins sak.

HUR BLIR DET I FRAMTIDEN?

För att avsluta dessa tankar kring the United Lodge of Theosophists – Dess Mission och dess Framtid – kan vi inte göra något bättre än att citera huvudgrundaren av den Teosofiska Rörelsen, Helena P Blavatsky. I avslutningen av hennes verk Nyckeln till Teosofin, publicerat 1889, skrev hon:

Den Teosofiska Rörelsens framtid kommer nästan uteslutande att bero på graden av osjälviskhet, allvar och hängivenhet, och sist men inte minst, på mängden av den kunskap och vishet som de medlemmar visar, på vars lott det faller att fortsätta arbetet.

Jag syftar inte på de tekniska insikterna i den esoteriska läran, även om de är av högsta vikt; jag talar snarare om det stora behov våra efterträdare kommer att ha av ett fördomsfritt och klart omdöme. Hittills har alla sådana försök till sist misslyckats, därför att de förr eller senare urartat till sekter och uppställt egna, orubbliga och stela dogmer och sålunda omärkligt steg för steg har förlorat den livskraft som endast den levande sanningen kan skänka. . . .

Men om denna fara undviks kommer Samfundet att leva vidare in i och igenom det tjugonde århundradet.

Det kommer så småningom att påverka och genomsyra de flesta tänkande och intelligenta människor med sina storsinta och ädla idéer om religion, plikt och filantropi. Långsamt men säkert skall det spränga trosbekännelsers och dogmers, samhälls- och kastfördomars järnhårda bojor; det skall bryta ner antipatier och skrankor mellan raser och nationer och öppna vägen till ett praktiskt förverkligande av alla människors broderskap. Genom sina läror och den filosofi det gjort tillgänglig och möjlig att förstå för det moderna medvetandet, kommer Västerlandet att lära sig förstå Österlandet och uppskatta det till dess sanna värde. Vidare skall utvecklingen av de psykiska krafterna och förmågorna, vars första tecken redan är synliga i Amerika, fortsätta i en sund och normal riktning. Mänskligheten skall bli räddad undan de fruktansvärda faror, både mentala och fysiska, som oundvikligen måste inställa sig, om denna utveckling, såsom den nu hotar att göra, äger rum i en atmosfär som är förpestad av själviskhet och alla onda passioner. Människans mentala och psykiska tillväxt skall fortgå i harmoni med hennes moraliska förbättring, under det att hennes materiella omgivningar skall återspegla den frid och broderliga välvilja som skall råda i hennes sinne, i stället för den strid och misssämja som nu visar sig överallt omkring oss.

Om det nuvarande försöket i form av vårt Samfund lyckas bättre än dess föregångare gjort, kommer det att existera som en levande och sund organism, när tiden är inne för det bemödande som kommer att göras i det tjugonde seklet. Det allmänna tillståndet i människornas sinnen och hjärtan kommer att ha förbättrats och renats genom spridningen av Samfundets läror, och, som jag redan sagt, människornas fördomar och dogmatiska illusioner kommer att, åtminstone till en viss grad, ha undanröjts. Men inte bara detta – när nästa impuls gör sig gällande, skall det förutom en omfat- tande och för alla tillgänglig litteratur även finnas en talrik, förenad skara av människor, som är redo att hälsa Sanningens nye fackelbärare välkommen. Denne skall finna människornas sinnen förberedda att ta emot hans budskap, ett färdigbildat språk, i vilket han kan uttrycka de nya sanningar han bringar, och en organisation som väntar på hans ankomst och som skall undanröja de rent mekaniska och materiella hindren och svårigheterna ur hans väg. Tänk hur mycket en person som får en sådan chans kommer att kunna uträtta. Jämför detta med vad Teosofiska Samfundet i själva verket har uträttat utan några av alla dessa fördelar och omgivet av mängder av hinder, vilka inte skulle hämma den nye ledaren. Besinna allt detta och säg mig sedan om jag är alltför optimistisk då jag påstår att om Teosofiska Samfundet lever vidare och förblir troget sin mission och sina ursprungliga impulser under de kommande hundra åren – om jag då går för långt när jag hävdar att jorden i det tjugoförsta århundradet kommer att vara ett himmelrike i jämförelse med vad den är nu!

Sommarsolståndet den 21 Juni 1995
UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen

Översatt från The United Lodge of Theosophists – Its Mission and Its Future Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles. Första svenska upplagen 1995; andra svenska upplagan 1996. Onlineversionen 2000. Copyright © 2000 TEOSOFISKA KOMPANIET MALMÖ. ISBN 91-87740-02-8

_____________________________________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online | till B P Wadia Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23