Strindberg, Teosofin och Swedenborg

Swedenborg
Himlen är indelad i två riken hos Swedenborg, det himmelska och det andliga. Människan är en avbild av himlen i dess inre form inte till dess yttre.[63] Det stämmer med att det är själen som är den egentliga individen och inte den materiella kroppen. Angående kontrasten ljus och mörker som nämndes innan så är Gudomligheten förknippad med den andliga solen som ger kraft och ljus, enligt Swedenborgs system.[64] Detta förklarar varför Toten-Inselfragmentet har en version av Böcklins målning som är ljusare i förhållande till Spöksonatens mörkare bild. Vi har helt enkelt kommit närmare Gud. Tid och rum existerar inte i Swedenborgs andevärld. Det är tillståndet inom personen som avgör vad man är. Alla förändringar i den andliga världen sker genom förändring i själens inre tillstånd. [65] Så som teosoferna beskriver själens tillstånd i Kama Loka och Devachan.[66] Det förklarar individens förflyttning från Spöksonatens slut till Toten-Inselfragmentets början som att individen har blivit mera Gudsmedveten och uttrycker mer kärlek till Gud. Änglar talar med människor, och undervisar dem.[67] Detta är som en beskrivning av Toten-Inselfragmentets dialog mellan Assir och Läraren.[68] Andarnas värld är inte himlen, ej heller helvetet, utan en plats eller ett tillstånd som ligger mittemellan dessa två. Efter döden kommer människan/själen nämligen först till denna andevärld och blir senare efter en viss tid beroende på hur hennes liv varit i världen antingen upplyft till himlen eller nedkastad till helvetet.[69] Här finns en nyckel till förståelsen av omnämnandet av Toten-Insel i Strindbergs pjäser. I Spöksonatens slutfond färdas fröken/själen till andarnas värld där det är första och andra stadiet efter den fysisk döden som gås igenom enligt Swedenborgs system[70] Detta motsvaras hos teosofin av Kama Loka.[71] Sedan förflyttas själen till den tredje andliga anhalten i Toten-Inselfragmentets första scenanvisning där själen skall av änglar förberedas genom undervisning att tagas upp till himmelriket, enligt Swedenborgs system.[72] Detta är en motsvarighet till Devachan hos teosofin.[73] Andarnas värld är såväl en plats som ett övergångsstadium.[74] Precis som hos teosofernas Kama Loka och Devachan.[75] Anledningen till att det är förberedelsen för himmelriket då själen anländer till ön i Toten-Inselfragmentes start är enligt Swedenborg att:” tillträde till något himmelskt samhälle kan man endast få via en smal väg.”[76]

Allt i den andliga världen är en spegling av personens inre tillstånd. [77] Precis som hos teosofin.[78] Detta tillstånd måste ses av personen själv då själen granskas tillsammans med änglar i det så kallade avklädningsrummet.[79] Detta är inget helvete som Strindberg sade.[80]

Människans tredje tillstånd är hos Swedenborg ett tillstånd av undervisning. Detta tillstånd är till för den som kommer till himlen och blir änglar. Detta liknar Toten-Inselfragmentets dialog mellan Läraren och Assir. När den Döde väcks av Läraren i första scenen så är det instigandet i den tredje andliga fasen hos Swedenborg.[81] Själen förbereds under dramats korta scener för upptagandet i himlen, eller återinträdet i reinkarnationshjulet beroende på om Swedenborgs filosofi eller teosofin används som modell.[82]

Strindberg och Swedenborg
Så här säger Strindberg om Swedenborgs andliga värld i texten Avklädningsrummet:

Strindberg likställer här Swedenborgs avklädningsrum med Swedenborgs helvete. Detta är inte korrekt. Swedenborgs avklädningsrum förekommer direkt efter döden i den första av tre stadier i den andliga världen.[84] Korrekt är det att änglar är närvarande och granskar oss. I Swedenborgs andliga värld är det så att den andliga världen måste passeras innan själen kan tagas upp i den himmelska världen.[85] Vilka konsekvenser får det när målningen Toten-Insel omnämns i scenanvisningarna. Den skall visa på korrespondensen mellan den materiella fysiska tillvaron och den andliga världen/världarna.

I texten Poesien och Korrespondensläran skriver Strindberg att: ”Poesins väsen skall bestå i att finna motsvarigheter på olika plan (Swedenborgs korrespondenser ); därför är bilden, metaforen, liknelsen av största betydelse.” [86] Kanske vågar man säga att bildmetaforen skall/kan uttrycka det som inte kan uttryckas med orden. Böcklins målning i Spöksonatens slut och Toten-Inselfragmentets början är med största säkerhet där på grund av detta skäl. Den skulle visa på korrespondenserna mellan det materiella och andliga. I en text som heter Högre Existensformer skriver Strindberg så här:

En motsvarighet till något av de tre planen i andevärlden hos Swedenborg. Texten fortsätter:

Ser man till vad som hittills har framkommit i citaten och i relation till Böcklins Toten-Insel målning kan man nog dra följande slutsats.

Strindbergs införlivande av Böcklins Toten-Insel i Spöksonaten och Toten-Insel fragmentets scenanvisningar är en symbolisk och poetisk beskrivning av en annan existensform än den vi lever här och nu på jorden, och detta förstås genom Swedenborgs korrespondenslära - där varje jordiskt ting har en andlig och en gudomlig motsvarighet.[89]

Denna plats/existensform, är enligt Strindberg en mycket bättre plats än den jordiska tillvaron. Platsen består av öar dit de avlidna förs efter döden. De lever där ungefär som på jorden bara med den fundamentala skillnaden att allt är bättre. Det finns flera öar och man går från en ö till den nästa, kanske från ett mentaltillstånd till ett annat som teosofin förespråkar.[90] Liksom hos Swedenborg så förekommer det inte hos Strindberg någon form av reinkarnation, i alla fall när han får skriva i önsketermer. Men citat från Strindberg bevisar hans tro på reinkarnation.[91] Reinkarnation och systertermen karma är båda fundamentala inom den teosofiska läran. Strindberg skriver i samma text att:

I En Blå bok är det jordens fysiska existens som är helvetet och nästa existensform ses som ett paradis. Så vad avses som paradiset eller nästa bättre existensform? Det är Swedenborgs föreställning om livet efter detta i de andliga och himmelska världarna. [93] Strindberg skriver forsättningsvis att: ”De undervisades nu av lärarne om meningen av deras förflutna jordeliv. Varför de blivit födda av de föräldrarne, under de villkoren” [94] Motsvarighet till denna passage finns i Toten-Inselfragmentet i samtalet/dialogen mellan Läraren och Assir, och hos teosofin förkommer den så kallade livsrevyn som vid dödsögonblicket ger en förklaring till vad som gjort att livet blev som det blev då hela förra inkarnationen spelas upp som en film inför medvetandet. Detta hänvisar Strindberg till ännu mer uttryckligt i nästa passage:”Hela livets sällsamma väv repades upp, och de sågo trådarne i sitt öde”[95] Strindberg väver även in en annan term i meningens andra sats, nämligen karma-lagen .[96] Och texten fortsätter :”Detta var vilostationen, eller sommarlovet efter första döden.” [97] Och till slut säger Strindberg själv dessa ord då han bryter illusionen och den fiktiva ramen i textens sista mening: ”Är det icke både frestande och tillfredställande att tänka sig Die Toteninsel sådan? ”[98]

Karin Knape skriver i sin essä att Strindberg använt Swedenborgs filosofi för att skildra livet efter detta i Toten-Inselfragmentet, och att fragmentets start är Swedenborgs första anhalt i den andliga världen.[99] Min tolkning är det är den tredje anhalten i den andliga världen.[100]

Knapes tes är att visa på huvudpersonens - själens- inre utveckling som kan liknas vid en psykologisk analys.[101] När hon i sin analys av Toten-Inselmålningen säger att det är den fysiskt döda personens själ som ligger i kistan i båten, så måste detta förtydligas.[102]

Evert Sprinchorn identifierar öppningsscenen i Spöksonaten med efterlivet.[103] Från start är vi på Swedenborgs första station i den andliga världen. Enligt mig så sker detta inte förrän i Toten-Inselmålningen i Spöksonatens slut. Sprinchorn säger att de tre akterna i Spöksonaten finner sin motsvarighet hos Swedenborg i de tre andliga världarna direkt efter den fysiska döden. Han bortser ifrån Toten-Inselmålningen i pjäsens slut. Denna skall ses separat och uttrycka: ”divine visdom”[104] Det stämmer inte med min analys av målningens ikonografi och inte heller med Strindbergs text.[105] Det stämmer inte heller med pjäsens cykliska struktur som Törnqvist visat.[106] Enligt Sprinchorn så kan tolkningen baseras på ett teosofisk system. Den första akten är den fysiska tillvaron, den andra akten den astrala tillvaron, och den tredje akten är den mentala tillvaron. Han tar inte med Toten-Inselmålningen i denna analys precis som i Swedenborg analysen. Målningen skall ses separat och sägs uttrycka ”Nirvana”[107]

Göran Stockenström anser att det är studenten i Spöksonaten som får uttrycka Strindbergs författarintention när studenten alluderar på Jesus Kristus jordevandring som en helvetes-vandring: ”dårhuset, tukthuset, bårhuset jorden”[108] Och det är bara döden som kan befria människorna från den eviga cykeln av lidande därför blir dödsögonblicket: ”liberation and reconciliation” [109]

Stockenström har visat Strindbergs religiösa synkretism som framkommer i Spöksonatens sista scen med dess repliker då kristna motiv blandas med buddhism så som det eviga reinkarnationskretsloppet samsara.[110] Det här sista ordet skulle förklara varför dramat har en fast förbindelse i början med slutet i hussymbolen. Fortsätter nu livet i ett samsara kretslopp då är det helt följdriktigt att se Böcklins målning i Spöksonatens slut. För här börjar resan igen som så många gånger förut i ett evigt samsara. Från en pre-existens innan pjäsen start, till paradiset i pjäsens första scen, till helvetet på jorden i pjäsens sista scen, i ett omvänt Divina Comedia perspektiv.[111] Men resan fortsätter. Från helvetet på jorden till Kama Loka i och med att Toten-Inselmålningen blir fond i Spöksonaten; och ankomsten till Devachan då den andra Toten-Inselmålning visas i början av Toten-Inselfragmentet. Så är vi tillbaka i Devachan i en obestämd tidsperiod innan vi skall reinkarnera igen i Toten-Inselfragmentets slutscen.[112]

Stockenström ser Böcklins Toten-Inselmålning som en symbol för en försoning i Spöksonatens slut.[113] Men kan det bli någon försoning då det inte finns ett slut, om man tror på reinkarnation? Endast om det finns ett slut då finns försoning och då gäller den Kristna återlösningsläran.[114] Men den förkastade Strindberg i Spöksonatens slutscen[115] Han ändrade sig dock i Toten-Inselfragmentets öppning där Uppenbarelsebokens text fick anslå tonen för pjäsen.[116] Enligt mig så är Böcklins målning i Spöksonatens slut inte lika med en försoning. Försonas man i mörker? Det tycker inte jag.

Strindbergs syn på jorden och efterlivet är av stor vikt:

Stockenström har observerat att motivet öar skall ses som platser i himlen.[119] Då skulle öarna som motiv vara en del av temat reinkarnation som Strindberg kommenterade. Även samsara som Stockenström visade. Det stämmer bra med att Spöksonatens slutfond är den första stationen/ön och Toten-Inselfragmentets fond i början är tredje stationen/ön innan reinkarnationshjulet startar i pjäsens slut. Och som Karin Knape har visat i sin essä så finns det säkert flera öar bortom Toten-Insel.[120] Det stämmer även med Swedenborg och alla de samhällen som finns i himlen.[121] Det stämmer med teosofin som ser livet efter detta som mentala illusioner varierande från individ till individ.[122] Ön skulle då även kunna vara den exklusiva ön där konstnären geniet vilar ut efter döden, en plats som bara var förbehållna Gudar.[123] Stockenström betonar vikten av omnämnandet av Böcklins målning Toten-Insel:

Men att huvudidén i Spöksonaten skulle vara en försoningsprocess ställer jag mig skeptisk till.[125] Man tar inte i beaktande att Toten-Inselfragmentet troligen är en fortsättning på Spöksonaten. Men även att Spöksonatens text motsäger vad Stockenström benämner en försoningsprocess, till exempel sista repliken i Spöksonaten.[126]

Strindberg såg tillvaron cykliskt.[127] Därför är det svårt att se att Spöksonaten skulle vara komponerad för att leda fram till det som Stockenström benämner reconciliation. Livet fortsätter och Spöksonaten fortsätter in i Toten-Inselfragmentet enligt min tolkning.[128]

Enligt teosofisk tro är människan är en mikrokosm i det stora mysteriet makrokosm.[129] När en människa dör så lämnar det vi kallar själen den fysiska kroppen och förflyttar sig till det teosoferna kallar astralplanet även benämnt Kama Loka.[130] Eftersom Kama Loka:

Då Strindberg gav Spöksonaten undertitel och alternativa titeln Kama Loka, så kan det tyckas vara oförenligt med den ovan nämnda definition. Och inga litteraturforskare har vad jag vet använt denna definition. Hela Spöksonaten består utav mänskliga möten där man igenkänner varandra och det handlar inte om något som att själen skulle befria sig från astralkroppen. Men Strindberg menade säkert att Böcklins målning Toten-Insel skulle kunna utrycka detta svårbeskrivliga tillstånd, ett tillstånd som skulle vara svårt att dramatisera. Det styrks av att det stod i texten: inte färdas därigenom. Det implicerar att man är i det här mentaltillståndet statiskt, hur man kommer dit är en annan sak.

Man förstår nu att Strindberg hade rätt då han använde sanskrit ordet Kama-Loka i samband med Spöksonaten. Det är inte förrän i sista scenanvisningen som det hela händer. Fröken dör, rummet försvinner och Böcklins målning blir fond. Med denna målning kunde Strindberg uttrycka mycket som annars var svårt att kortfattat förmedla till en läsare. Det problem som uppstår med Strindbergs undertitlar och titlar – Kama Loka - beror på att man använder olika definitioner på Kama Loka. [132]

Både Kama Loka och Devachan är självskapade illusioner och varierar för varje individ.[133] Det är kanske därför som Strindberg väljer att låta en person vara huvudperson i Toten-Insel fragmentet och att han väljer Böcklins målning för att visa på att i nästa existensform så är vi ensamma i vårt mentala luftslott. Kama Loka betyder begärens boning. Efter den reningen som Kama Loka innebär så sker en andra död och vi förflyttas till ett nytt tillstånd som teosoferna benämner Devachan, som betyder gudarnas boning. Här får man utlopp för alla andliga strävanden man har haft under sitt liv. Men även Devachan är illusoriskt och ofta reinkarnerar personen efter en kort vistelse där.[134]

Eszter Szalczer ser teosofin som en inspirationsmodell för Strindberg som i förlängningen gjorde att han skrev en ny sorts dramatik.[135] Vad teosofin erbjöd Strindbergs var:

theosophy regarded as a system, offered a view in which both cosmos and the individual are structured theatrically, each participating in one continuous, or rather, cyclically occurring performance which constitutes existence.[136]

Många av Strindbergs teorier är enligt Szalczer mycket nära de teosofiska.[137] Strindbergs motstånd till teosofin skall sökas i teosofins förkastande av en personlig Gud till förmån för ”theosophical pantheism.”[138] Ett koncept som fångade Strindberg var teosofernas astralplan och den term som ibland används som utbytbar mot denna – Kama Loka.[139] Enligt Szalczers tolkning är Kama Loka den teosofiska termen för:

hell or purgatory, which is actually an after-death state of being on the astral plane. Lingering here are souls captives of their own personas”.[140]

Och enligt Szalczer så utspelar sig hela Spöksonaten på astralplanet i Kama Loka. [141] Hon åberopar som bevis det titelblad som analyserades i början av uppsatsen - se bild 1. Min tolkning är dock att Strindberg förlade detta tillstånd till Spöksonatens slutscen och inte i själva pjäsen. Arnold Böcklins målning Toten-Insel fick uttrycka och symbolisera detta tillstånd och/eller denna plats. Den tes som jag stöder mig på är att det hade varit svårt att dramatisera Kama Loka tillståndet, på grund av den definition som gavs ovan av Kama Loka och Devachan som mentala illusoriska tillstånd där något samspel mellan personer inte kan äga rum i någon större utsträckning.. [142] Szalzcer har dock uppmärksammat en viktig aspekt:

that in theosophical thought, as well as in Strindberg, the notion of various existence planes is always related to the experience of transition. It is these “in-between” states, or rather, the passage from one plane to another, that is of interest. [143]

Detta är vad som händer när Strindberg införlivar Böcklins Toten-Inselmålning i sina två scenanvisningar. Förutom övergången så implicerar det även ett uppehåll på denna plats då det är en ö själen åker till i Böcklins båda målningar. Men I Strindbergs pjäser är vilan endast temporär då det dramatiska alltid står i centrum. Detta kan exemplifieras då huvudpersonen i fragmentet byter namn till Assir mellan två scener. Samtidigt går han definitivt in i mental- tillståndet i Devachan.[144] När Assir i sista scenanvisningen i Toten-Inselfragmentet har bytt skepnad och är föryngrad sitter han och ser andra öar och arkitektoniska element framför sig. Då är han ett steg ifrån att stiga in i himmelriket enligt en Swedenborgsk analys; eller att åter träda in i reinkarnationshjulet och lämna Devachan enligt en teosofisk analys.

Assir förbinder då Toten-Inselfragmentets sista scen med dess början; samt även inledning och slut i Spöksonaten då hussymbolen finns på alla dessa ställen, och på grund av att huset symboliserar livets resa och själens resa.[145] Resan kan försiggå som både som yttre resa i fysisk bemärkelse men även som en inre resa i mentala tillstånd.[146] Allt detta blir möjligt på grund av Strindbergs omnämnande av Arnold Böcklins målning Toten-Insel.

Denna cykliska tillvaro visade Szalczer men hon analyserade inte Toten-Inselfragmentet som jag har gjort.[147] Eftersom hela tillvaron kan ses som att den ändrar skepnad när man går från ett ”plan” till ett annat så är jordelivet och det manifesterade universum, maya.[148] Och människans byte av olika kroppar och medvetandetillstånd ses som att hon hela tiden byter masker i ett rollspel i det lilla som i det stora teaterspelet i kosmos, i en ”cosmic theater”[149]

__________________________

SAMMANFATTNING

Denna uppsats har analyserat två litterära texter som hänvisar till ett konstverk – Toten-Insel – som vanligtvis inte ses när läsaren läser texten, och i värsta fall förstår läsaren inte vad som avses med Toten-Insel när hon läser scenanvisningarna.

Vad som har varit förutsättningen i denna uppsats är ett i det närmaste optimalt förhållande, som går ut på att läsaren/interpreten/tolkaren ser den rätta målningen antingen på bokomslaget eller på första sidan i boken, eller ännu bättre, i direkt anslutning till textstället som hänvisar till målningen. Han/hon har då den rätta målningen i sin mentala föreställning när han/hon sedan läser att: Böcklins Toten-Insel blir fond.

Med rätt målning avses den som fanns i Strindbergs perception och intention när han skrev Spöksonaten och Toten-Inselfragmentet. Enligt den tolkningen som jag har gjort i denna uppsats så är det två olika målningar, en för vardera pjäs. Rätt målning utlöser vid läsning av scenanvisningarna den rätta föreställningen och så den rätta förståelsen av pjäserna.

I nya Nationalupplagan av Strindbergs samlade verk vol 58 som innehåller kammarspelen, så har man lagt in fel målning enligt mig på en helsida i kommentardelen, se bild 3. Den rätta målningen som skulle reproducerats var den första versionen Böcklin målade, se bild 2 och 7. Denna målning skulle uttrycka Strindbergs intention i Spöksonatens slutscen.

I nya Nationalupplagan av Strindbergs samlade verk vol 63 så har man också lagt in fel reproduktion av Toten-Insel. Denna gång som första element innan någon text av Strindberg har presenterats, se bild 4 och 8. Två problem med detta förfarande var att det var en mängd text innan Toten-Inselfragmentet startade. Det andra problemet var att reproduktionen var utifrån 1883 års version som Böcklin målade och är enligt mig fel målning i förhållande till vad Strindberg menade med sin intention med Toten-Inselfragmentets scenanvisning. Det var den version som Böcklin målade år 1886 som Strindberg avsåg, se bild 5 och 9.

Det är inte så att förståelsen helt faller med att rätt målning ses för sin direkta eller inre syn när man läser Strindbergs pjäser. Men varje gång en person läst Strindbergs två pjäser utan det rätta Toten-Inselmotivet i sin mentala föreställning har man mist mycket av Strindbergs intention med dessa två pjäser. Som målningarna har används av Strindberg i samspel med den övriga texten så symboliserar de själens färd till den första andliga världen, nästa existens efter döden, i Spöksonatens slutfond; och ankomsten till en högre andlig existens i början av Toten-Inselfragmente, innan inträdet i himmelriket eller reinkarnationshjulet i slutetscenen av Toten-Inselfragmentet.

Därför är det enligt min tolkning så att: den fulla och rätta förståelsen kommer först med rätt målning till rätt pjäs. Rätt målning utlöser också de rätta kontexterna.

En viktig aspekt som har framkommit i uppsatsen var att det blir olika resultat på tolkningen av pjäserna om man ser dem som en helhet med Böcklins målningar som viktiga knutpunkter i pjäserna. Uppsatsen har visat detta då det går att applicera både teosofins och Swedenborgs filosofiska system på Strindbergs båda pjäser och ändå se dem som en helhet. På detta sätt får man ut mycket mera av Strindbergs författarintention än om man bara fokuserar sin analys på en pjäs och använder sig av ett filosofiskt system. Den enstaka företeelse som gjort detta möjligt är att Strindberg omnämnde att Arnold Böcklins målning Toten-Insel skulle vara fond i Spöksonatens slutscen, och fond även i början på Toten-Insel fragmentet. Detta element har i pjäserna laddats med så mycket innehåll och symbolik att det hade varit svårt att få fram allt det Strindberg ville säga med ord i så komprimerad form. Därför blev det ett lyckat samspel mellan bildkonst och poesi.

__________________________

ORDFÖRKLARINGAR.

Acheron (grek), en av underjordens många floder som är starkt förbunden med Charon.

Charon (grek), karon i antik grekisk religion. En av underjordens demoner som på en båt

förde de döda över floden Styx – utbytbar mot Acheron - till dödsriket.

Cosmic screen: during the great mystery and drama of life real cosmos is like the object placed behind the white screen upon which are thrown the Chinese shadows.

Devachan (sanskrit), the dwelling of the Gods. A state intermediate between two earth lifes, into which the ego (manas) enters, after its separation from Kama rupa- astral forms-, and the disintegration of lower principles on earth.

Elysion (grek), elyseen i grekisk och romersk mytologi. Den fulländade lyckans och den eviga vårens land. Elysion var placerat i underjorden. Se Hades

Hades (grek), med orfismen uppstod föreställningen om Hades orten där tre domare hänvisade själen till Elysion, de lycksaligas ö, eller Tartaros de fördömdas ort i underjorden.

Kama Loka (sanskrit), when a human being has lost his physical existence through death , he is conveyed to a part of the astral level called Kama Loka or the seat of desires. Here the higher principles of life, which remain after death, undergo a process of purification.

Purification in this intermediate state continues until the soul is prepared to pass on the blessedness on the Devachanic level.

Karma (sanskrit), lagen om orsak och verkan. Alla handlingar i en människas liv får konsekvenser i detta liv och i nästföljande liv.

Maya (sanskrit), den okunnighet som likt en slöja döljer den högre och sanna verkligheten.

Maya ger även uttryck för relationen mellan de två verkligheterna.

Nirvana (sanskrit), livets kretslopp (samsara) bringas till ett slut.

Panteism, pan (grek) theos, gud. Doktrin enligt vilken gud och världen är ett och detsamma.

Principles of man/of cosmos: The original essences, the basic differentiations upon and of which all things are build upon. We [theosophist] use the term to denote the seven individual and fundamental aspects of the one universal reality in Kosmos and in man. Hence also the seven aspects in their manifestation of the human being – divine, spiritual, psychic, astral, psychological and simply physical. För den intresserade se även Internet adress 5 och 7.

Reincarnation. Tron att själen hela tiden tar nya materiella kroppar alltefter gärningarna tidigare liv. Enligt grekisk myt så inkarnerade själen igen på jorden efter en tid i Elysion.

Samsara (sanskrit), kretsloppet av död och återfödelse, och frigörelse från detta ges endast genom moksha. Samsara is reincarnation based on past action. This doctrine obviates any dream of an eternally happy afterlife.

Scheol (hebr), i gamla testamentet det dödsrike i underjorden dit alla döda kommer. De anses där föra en dyster skuggtillvaro utan hopp att återvända till livet.

Symfoni (grek), samklang. Verk för orkester, vanligen i flera satser. Under senare delen av 1700-talet blev fyra satser det normala, med den första satsen i sonatform.

Swedenborgs korrespondenslära: varje jordiskt ting har två osynliga högre motsvarigheter. Den ena är den andliga och den andra är den gudomliga. Swedenborg 1986,s.82.

Teosofi (grek), theos – gudomlig, sophia – visdom, gudomlig visdom. Eller theosophia (grek), kunskap om gudomliga ting.

__________________________

LITTERATURFÖRTECKNING.

Tryckt material

Andrée, Rolf, 1977, Arnold Böcklin – die Gemälde, Basel, Reinhardt.
Bibeln,1986, Helsingfors,Verbum.
Brummer, Hans, 1993, Böcklin, Stockholm, Waldermarsudde.
Falck, August,1935, Fem år med Strindberg, Stockholm, Wahlström o Widstrand.
Frazer, Catherine, 1994, Ensam och Allén, Stockhom, Ordfront.
Hagstrum, Jean, 1958, The Sister Art´s: The tradition of literary pictoralism and English poetry from Dryden to Gray, Chicago, Chicago university press.
Hanes-Harvey, Anne-Charlotte, 1990, “Stindbergs scenografi”,Strindbergiana, Stockholm,5:e saml, Atlantis.s.56-81.
Knape, Karin, 2000,”Toten Insel ”, Strindbergiana, Stockholm, 15:e saml, Atlantis.s.86-111.
Lindström, Hans, 1977, Strindberg och Böckerna, 1: Biblioteken 1883,1892 och 1912. Förteckningar och kommentarer, Uppsala, Svenska litteratursällskapet.
Mead, G.R.S, (1984) Pistis Sophia:A Gnostic Gospel, New York.1989.
Sprinchorn, Evert, 1982, Strindberg as Dramatist, New Haven, Yale U.P.
Stockenström, Göran, 1978, ”The journey from the isle of life to the isle of death”, Scandinavian Studies, Vol 50, s.133-149.
Strindberg, August, 1976, Brev Band XV, Stockholm, Bonniers.
Strindberg, August, 1917, Samlade skrifter 45, Stockholm, Bonniers.
Strindberg, August, 1991, Samlade verk 58, Stockholm, Nordstedt.
Strindberg, August, 1996, Samlade verk 63, Stockholm,.Nordstedt.
Strindberg, August, 1997, Samlade verk 65, Stockholm, Nordstedt.
Strindberg, August, 2000, Samlade verk 67, Stockholm, Nordstedt.
Strindberg, Frida, 1993, Strindbergs och hans andra hustru 1: Före äktenskapet, Stockholm,Bonnier.
Ståhle-Sjönell, Barbro, 1991, Katalog över ”Gröna säcken”: Strindbergs efterlämnade papper i Kungliga biblioteket, Stockholm, Kungliga Biblioteket.
Szalczer, Eszter, 1997, Strindbergs cosmic theater: theosophical impact and the theatrical metaphor, New York, Diss, Ann Arbor: UMI.
Swedenborg, Emanuel, 1986, Om himlen och dess under och om helvetet enligt vad jag hört och sett, Stockholm, Proprius.
Törnqvist, Egil, 1973, Bergman och Strindberg: Spöksonaten- drama och iscensättning. Dramaten 1973, Stockholm, Prisma.
Törnqvist, Egil, 1988, ”Strindbergs bitext”, Strindbergiana, Stockholm, 3:e saml, Atlantis.s.15-33.
Törnqvist, Egil, 1982, Strindbergian Drama. Themes and struckture. Stockholm, Almqvist o Wicksell

__________________________

Internetadresser:

1. http://cti.itc.virginia.edu/~mpm8b/underworld/hades01.htm. Hämtad: 2002- 04-20

2. http:// www.teosofiskakompaniet.com/archive/DevachanOchKama-loka.htm. Hämtad: 2002-04-13

3. http://homepage.mac.com/cparada/GML/Underworld.html. Hämtad: 2002–05-11

4. http://www.teosofiskakompaniet.com/archive/KannarJordiskaVanner.htm Hämtad: 2002-04-13

5. http://theosophique.ca/SevenPrinciples.htm Hämtad: 2002-05-14

6. http//www. blavatsky.net/confirm/ev/nde/siemons.htm Hämtad: 2002-05-14

7. http://theosophique.ca/AncientWisdom1.htm Hämtad: 2002-05-14

__________________________

Personliga besök:

Den 15/5-02, besökte jag handskriftsavdelningen på Kungliga biblioteket i Stockholm och läste Strindbergs originalmanuskript och så kallade ”utkast” till båda pjäserna. Tack till Margareta Brundin för hjälpen.

Den 16/5-02, besökte jag Strindbergmuseet i Stockholm och jag vill tacka följande personer: museichef Katarina Ek – Nilsson, förste intendent Marianne Landqvist, intendent Erik Höök och bibliotekarie Arvid Jakobsson.
__________________________

Denna skrift med text av Dan Eklund samt färgbilder på Arnold Böcklins målningar vilka beskrivs i uppsatsen kan beställas genom att sätta in 215:- på postgiro 121 94 36-1 (Dan Eklund) eller postgiro 444 58 09-9 (Teosofiska Kompaniet) så kommer "Strindberg, Teosofin & Swedenborg" kompendiet på posten om några dagar.
Teosofiska Kompaniet tel: 0709 26 22 12

__________________________
Fotnoter

[63] Swedenborg 1986,s.87.
[64] Swedenborg 1986,s.101f, s.108.
[65] Swedenborg 1986,s.133f. och s.151.
[66] Internet adress nr 2.
[67] Swedenborg 1986,s.136, s.187, och s.433f.
[68] Strindberg 1996, s.329ff. Se även: Knape 2000, för en längre analys av samtalet mellan Läraren och Assir.
[69] Swedenborg 1986,s.353ff.
[70] Swedenborg 1986,s.417. och s.421.
[71] Internet adress nr 2.
[72] Swedenborg 1986,s.433f.
73] Internet adress nr 2.
[74] Swedenborg 1986,s.351.
[75] Internet adress nr 2.
[76] Swedenborg 1986,s.355. min kursiv. Den smala öppningen dit båten anländer i 1886 års version, bild 5,9. Att jämföra med bild 2,7. Även de andra tre versioner Böcklin målade är öppningen bred där båten skall igenom. Se gärna Lukas evangeliet 18:25 och Matteus evangeliet 7:13-14 för Bibelns skildring av motivet.
[77] Swedenborg 1986,s.151.
78] Internet adress 2.
[79] Swedenborg 1986,s.382.
[80] Strindberg 1997,s.56. Men det kan vara ett helvete att se sig själv som man egentligen är.
[81] Swedenborg 1986,s.421, och s.433. Den Döde = själen med litet s, det vill säga manas. Assir = dito
[82] Den Döde byter namn i slutet av första akt och heter sedan Assir som betyder jordman. Han är jordbunden. Det stämmer med att han är ”dömd” till att reinkarnera igen enligt en teosofisk analys.Strindberg 1996, s.342. Därför är det inte troligt att man kan applicera Nirvana på Strindbergs text. Nirvana betyder att samsara bryts. Eftersom Assir betyder jordman är han jordbunden och deltar fortfarande i reinkanationshjulet. Det fåtal som upp uppnått Nirvana kommer ibland tillbaka till jorden för att hjälpa. Nirvana är därför ingen evig vila.
[83] Strindberg 1997,s.56.
[84] Swedenborg 1986,s.382.
[85] Swedenborg 1986,s.417ff.
[86] Strindberg 1997,s.223. min kursiv. Korrespondensen gäller existensplan och olika medvetandeplan.
[87] Strindberg 2000,s.1451.min kursiv.
[88] Strindberg 2000,s.1451.min kursiv. Den kursiverade texten är nästan identiskt med Strindbergs scenanvisning i Toten-Inselfragmentets inledning. Strindberg 1996,s.329. Texterna knyts därför samman.
[89] Swedenborg 1986,s.81f, och s.90f. Och denna korrespondens fungerar på grund av hussymbolen. Det Gudomliga förkommer inte förrän Assir lämnar Toten-Insel ön i sista scenen och inträder i Himelriket.
[90] Internet adress nr 2
[91] Stockenström 1978,s.141.
[92] Strindberg 2000,s.1452. min kursiv.
[93] Swedenborg 1986,s.421f, och s.433f. En Blå bok skrev utifrån Swedenborgs korrespondenslära.
[94] Strindberg 2000,s.1452 Här tangerar Strindberg karma-lagen.
[95] Strindberg 2000,s.1452 min kursiv, och se även Internet adress nr 2 och 6, för termen livsrevy.
[96] Denna kosmiska lag finns inom Kristendomen: Se Galaterbrevet 6:7 och Matteus evangeliet 7:1-2
[97] Strindberg 2000,s.1453. min kursiv. ”Sommarlovet” är ett smeknamn för Devachan inom teosofin.
[98] Strindberg 2000,s.1453.
[99] Knape 2000,s.86f, och s.91ff.
[100] Swedenborg 1986,s.433.
[101] Knape 2000, s.91-95.
[102] Knape 2000,s.91. Först se Strindbergs text, Strindberg 1996,s.329f och bild 5,9. Gestalten som står i båten är enligt en teosofisk tolkning Atma, den högsta Själen. Knape försöker inte ens identifiera denna Gestalt. Denna Gestalt inleder samtalet med Läraren på Toten-Insel ön. Gestalten för med sig liggande i kistan symboliskt de lägre principerna och framförallt själen – manas som är den reinkarnerande principen. Det är denna själ som är huvudperson i Toten-Insel fragmentet och heter ” den Döde” i första scenen, och Assir i resterande. Alla lägre principer lämnas då en inkarnation avslutas och Själen stigen från ett medvetandeplan till ett annat högre. Så i Spöksonatens slutfond går Själen till Kama-Loka på astralplanet och lämnar där den astralkroppen, proceduren upprepas i Toten-Insel fragmentet nu på mentalplanet i Devachan, där mentalkroppen avläggs. Sedan kommer individen ofta inte mycket längre utan själen/manas klär på sig nya kroppar för den nästa inkarnationen tills den fysiska nivån har nåtts. Här förstår man att samsara är ett aldrig slutande reinkarnationshjul.
[103] Sprinchorn 1982,s.264.
[104] Sprinchorn 1982,s. 265f.
[105] Strindberg 1991,s .225.
[106] Törnqvist 1973,s.60f.. Ett omvänt Divina Comedia perspektiv. Därför är vi symboliskt på jorden/helvetet i pjäsens sista akt, och då är det orimligt att vi kan gå från detta tillstånd/plats till ”divine wisdom”.
[107] Sprichorn 1982,s.266. Både Nirvana (se ordförklaring) och divine wisdom är även för mig positiva ord. Men är det bra att använda orden för att beskriva Spöksonatens slut som inte är positivt /lyckligt? Även om man ser slutet som lyckligt går det knappast att säga att Spöksonaten slutar i Nirvana eftersom det stämmer illa med ikonografin att Toten-Insel version år 1880 blir fond I Spöksonaten. Om man skall använda termen Nirvana så görs det bättre Toten-Insel fragmentets absoluta slutscen. Men då måste man förutsätta att Assir har kunnat bryta samsara på grund av sin andliga utveckling och blivit en mästare som kan välja inkarnera när han vill.
[108] Stockenström 1978,s.133.
[109] Stockenström 1978,s.134. Detta är inte Nirvana eftersom frigörelsen gäller den materiella tillvaron.
[110] Stockenström 1978,s135, och s.141.
[111] Törnqvist 1973,s.60f.
[112] Det är därför Toten-Inselmålningarna är just omnämnda där de är. De förklara således var vi är i efterlivet.
[113] Stockenström 1978,s.135.
[114] Teosofin tror ej på förlåtelse eller efterskänkande av alla synder som de kristna, och de anser att Kristi blodsoffer är ett ”oskyldigt offer”. De tror ej på en (personlig) gud. Istället tror man på den opartiska Karma.
[115] Strindberg 1991,s.225.
[116] Strindberg 1996,s330. Gnostikerna försökte att förena den kristna frälsningsplanen med reinkarnation. Se introduktionen hos: Mead 1989,s.xlv.
[117] Stockenström. 1978,s.138,. Se även Ståhle-Sjönell 1991, SgNM 3:12,1+10.
[118] Stockenström 1978,s.141. Här får man definitivt bekräftelse på Strindbergs tro på reinkarnation.
[119] Stockenström 1978, s.137. Himlen är här allt i den andliga världen. En annan tolkning är ön = preexistens.
[120] Knape 2000,s.98 och s.105. Jämför med Assir i sista scenanvisningen hos: Strindberg 1996,s.345.
[121] Swedenborg 1986,s.47. Men Swedenborg använde inte reinkarnationsläran.
[122] Internet adress nr 2.
[123] Brummer 1993,s.94f.
[124] Stockenström 1978, s.139. min understrykning.
[125] Stockenström 1978,s.133. Även då man bortser ifrån Toten-Insel fragmentet är det svårt att få ihop ekvationen med försoningstanken.
[126] Strindberg 1991,s.225. Där står det:”Himmelens Herre vare dig nådig på färden.”
[127] Ståhle – Sjönell 1991, Se SgNm 3:12,2-3 Där står det: ”Det förflutna försiggår omigen men nu.”
[128] Därför kan man inte säga att Spöksonaten slutar i Nirvana. Inte heller Toten-Inselfragmentet slutar i Nirvana eftersom att huvudpersonen i Toten-Inselfragmentet heter Assir som betyder jordman.
[129] Se ordförklaring: principles of man / of cosmos. Internet adress nr 2, nr 5 och nr 7.
[130] Internet adress nr 2. Själen enligt teosofin är inte helt enkel, se Internet adress 5.
[131] Internet adress nr 4. min kursiv.
[132] Den ena av Eszter Szalczer – se texten not 140 - och den andra som gavs av mig. Vad som skiljer är att hennes definition är utifrån en astraltillvaro som mer liknar det som traditionellt benämnts skärselden, medan ”min” är en definition som tar fasta på det inre medvetandetillståndet hos själen. Min definition är en mera andlig definition, som inte utesluter Szalczers utan snarare infångar den också, och är en modern teosofisk definition.
[133] Internet adress nr 2.
[134] Internet adress nr 4 och 7. Devachan innehåller två avdelningar. Den första motsvaras av scen ett i Toten-Insel fragmentet och den andra av de sista scenerna då den Döde bytt namn till Assir och: ”Sommarlovet” börjar.
[135] Szalczer 1997,s.5.
[136] Szalczer 1997,s.5. min kursiv.
[137] Szalczer 1997,s.6. Karma och reinkarnation. Det är synd att hon inte säger vad som skiljer.
[138] Szalczer 1997,s.6. Panteism, se ordförklaring. Om teosoferna ställer upp på denna definition av teosofin som panteism, eller teosofisk panteism, är jag osäker på. Szalczer anför dock Martin Lamm som tillförlitlig källa.
[139] Szalczer 1997,s.131. Kama Loka är en plats på astralplanet. Internet adress 7.
[140] Szalczer 1997,s.131. min kursiv. Sista meningen är nära definitionen som gavs ovan. Den lämnar det lilla spelrum som behövs för att kunna säga att personerna i Spöksonaten ändå kan agera och vara dramapersoner, som när Szalczer säger: ”The characters are caught in mechanical repetitions of action.” Szalczer,1997,s133.
[141] Szalczer 1997,s.133.
[142] Samspelet som förekommer mellan dramats personer i Spösonaten kan inte ifrågasättas. Man kan säga att personerna är så självupptagna att de inte ser eller hör vad de andra säger. Detta gäller bara i vissa partier av dialogen. För att ett drama skall kunna komma till stånd så behövs en dialog som driver dramat framåt och då är det omöjligt att personerna är totalt isolerade ifrån varandra. Därför styrks min tolkning av att Kama Loka förläggs till slutfonden i Spöksonaten och att pjäsen som helhet utspelar sig på materialplanet. Se även not 21. Man kan säga att den fysiska tillvaron i Spöksonaten liknar ett helvete men är den fysiska verkligheten.
[143] Szalzcer 1997,s.139. min kursiv. Skiftef från olika plan skall ses som skifte i medvetande, hellre än kroppar.
[144] Se Strindberg 1996,s.333. Strindberg skriver ” Och så börjar sommarlovet”. ”Sommarlovet” är ett smeknamn för Devachan inom teosofin. Assir heter först ”den Döde” .Namnen är symboler för själen med litet s, manas.
[145] Szalzcer 1997,s.223. Assir har då sin livsrevy nummer två som innebär att han ser vad som skall göras i nästa inkarnation. Jämför not 99 för livsrevy nummer ett som inträffar vid dödsögonblicket. Internet adress nr 6. Och anledningen till att jag i uppsatsen inte talat om Nirvana i samband med den teosofiska tolkningen är att huvudpersonen heter Assir som betyder jordman. Han är fortfarande jordbunden och kommer att reinkarnera flera gånger på denna och andra jordar innan (om han överhuvudtaget) han når Nirvana.
[146] Szalzcer 1997,s.223.
[147] Szalzcer 1997,s.140. Inga forskare har tidigare försökt att förbinda eller analysera dessa båda pjäser som en enhet/helhet. Ett argument som dykt upp hos såväl svenska som utländska forskare har varit att Toten-Insel fragmentet inte tillför något nytt som inte redan finns i Spöksonaten.
[148] Szalzcer 1997,s.142f, s.146. ”these conceps show man acting in a cosmic spectacle through a series of evolutionary stages/---/ man turns from actor into a spectator of his own life”. Szalzcer 1997,s.146. min kursiv jämför med vad som sagts om de två livsrevyerna i not 99 och not 149. Se även ordförklaring för termen maya.
[149] Szalzcer 1997,s.145ff.

SLUT

STRINDBERG, SWEDENBORG OCH TEOSOFIN.

Internetadresser: