[PS 230-31] ”… och under världens Upplösning, som sker när universum har fullgjort sin Evolution … skall var och en som mottagit Mysteriet med det Outsägliga bli Allierade Kungar med mig, och skall sitta vid min högra sida och vid min vänstra … på grund av denna anledning har jag inte tvekat eller skrämts att kalla er mina Bröder och mina Kamrater, för ni skall alla bli Allierade Kungar med mig i mitt Kungarike [1] ….” 

[1]  Kanske kommer följande passage från The Secret Doctrine, I (ss. 572-74) [Vår Stjärna, Stråle, Fader eller Dhyani.Buddha Online]  att göra det hela mera klart. 

”Den stjärna, under vilken en mänsklig Entitet föds, skall enligt den Ockulta läran för alltid förbliva hans stjärna genom hela cykeln av hans återfödelser under en och samma Manvantara. Men denna är ej hans astrologiska stjärna. Den senare har med personligheten, den förra med INDIVIDUALITETEN att göra. Denna Stjärnas ”Ängel” eller den Dhyani-Buddha, som därmed är förbunden, utgör antingen den ledande eller blott och bart den övervakande ”Ängeln”, så att säga, under varje ny inkarnation av den monad, som är en del av hans eget väsen, om än dess vehikel, människan, ständigt förblir okunnig därom. Adepterna har var och en sin Dhyani-Buddha, sin äldre ”Tvillingsjäl” [*], och de vet det och kallar den ”Fadersjälen” och ”Faderelden”. Men det är först vid den sista och högsta invigningen, när de ställs ansikte mot ansikte med den strålande ”Avbilden”, som de lär känna den. Hur mycket visste Bulwer Lytton, månne, om detta faktum, när han i en av sina mest högstämda ingivelser beskrev Zanoni ansikte mot ansikte med sin Augoeides?

När han uppges en annan gång (Joh., XX, 17.) ha sagt: ”Jag far upp till min Fader och eder Fader”, så innebar detta ...att den grupp av lärjungar och följeslagare, som drogs till Jesus, tillhörde samma Dhyani-Buddha, Stjärna eller Fader, och att denna åter tillhörde samma planetära område och avdelning som han själv. Det är kännedomen om denna ockulta lära, som tagit sig uttryck i översikten av The Idyll of the White Lotus, där T Subba Rao säger: 

Varje Buddha möter vid sin sista invigning alla de stora adepter, som uppnått Buddhaskap under förflutna tider ... varje klass av adepter har sitt eget andliga föreningsband, som knyter dem samman ... Det enda möjliga och verksamma sättet att vinna inträde i ett sådant brödraskap ... är att bringa sig själv under inflytande av det andliga ljus, som utstrålar från ens eget Logos. Jag må vidare här påpeka ... att ett dylik gemenskap endast är möjligt mellan personer, vilka får sitt liv och upprätthålls av samma gudomliga STRÅLE, och att, emedan sju särskilda strålar utgår från den ”Centrala Andliga Solen”, alla adepter och Dhyan-Chohaner kan indelas i sju klasser, av vilka var och en leds, övervakas och överskuggas av en av den gudomliga visdomens sju former eller manifestationer. (The Theosophists, vol VII, Aug. 1886, p 706)