Den vanliga idén ifråga om minne är att det helt beror på den fysiska hjärnans ordnade funktion och när den bringas i oordning förloras minnen. Det är helt sant att vissa minnesformer beror på hjärnan, såsom de två särskilda funktioner som kallas hågkomster och erinringar. I hågkomsten kan vi få en idé, men inte alla detaljer i vad som framkallat någon förfluten känsla, händelse eller omständighet. I erinringar kan en punkt få oss att återkalla alla andra punkter som är förenade med den. Men det finns en tredje minnesfunktion, känd som reminiscensen, och som inte alls beror på hjärnan. Den kommer mången gång i funktion inte av något nuvarande, eller av någon händelse som väcker uppmärksamhet i den riktningen, utan den uppkommer liksom direkt, ur själen själv. Det är en direkt varseblivning av vad som var. Det kommer från något bakom hjärnan. Hjärnan tjänar närmast bara som ett filter, en förhindrare eller översättare av intryck.