220. Den gudomliga Visdomen av Helena Blavatsky

Men nu liksom då, har vi rätt att analysera de ord som har använts och fråga, med hjälp av Jobs bok – denna suggestiva och tankeväckande allegori för karmiska renings- och invigningsriter: “Men (den sanna) visheten, var finns hon, och var har förståndet sin boning?” (Job 28, v.12) Och av Job få svaret att: “Vishet tillkommer ju de gamla och förstånd de som länge levat” (Job 12. v.12).

Här blir vi tvungna att också bestämma vilken innebörd vi ska ge det mångtydiga ordet ”gammal” och förklara det. Den ortodoxa kyrkan, med Job som sitt språkrör, tolkar ordet på ett sätt medan kabbalisterna tolkar det på ett annat. Ockultisternas gnosis samt teosoferna ger ordet en tredje innebörd – samma som den som fanns i den ursprungliga Jobs bok, en förmosaisk skrift och erkänd avhandling om Invigning. Kabbalisterna tillskriver adjektivet ”gammal” den evigt dolda och ofattbara gudomens manifesterade ORD eller LOGOS (Dabar). Daniel ger ordet samma innebörd när han, i en av sina visioner, talar om Jahve – den androgyne Adam Kadmon. Kyrkans män använder ordet om sin antropomorfiske Jehova, den ”Herren Gud” som beskrivs i den översatta bibeln. Men den österländske ockultisten använder detta mystiska ord bara när han talar om det reinkarnerande Högre Jaget. För den gudomliga Visdomen som utbreder sig och genomsyrar hela det oändliga universumet, och vårt HÖGRE SJÄLV som är en oskiljaktig del av det, och dess atmiska ljus kan bara centreras i det som, om än evigt, ändå är individualiserat, d.v.s. – den noëtiska Principen, den manifesterade Guden inom varje förnuftiga varelse, eller vårt Högre Manas som är ett med Buddhi. Det är detta kollektiva ljus som är ”visdomen som kommer från ovan” och som, de gånger den strålar ner i det personliga jaget, upplevs som ”ren, fredlig och mild”. Därav Jobs påstående att ”visheten tillkommer de Gamla” eller Buddhi-Manas. Det är nämligen bara det gudomliga och andliga ”Jaget” som är evigt och som är detsamma i alla inkarnationer, medan de olika livens ”personligheter” är lika flyktiga och föränderliga som de skugglika skepnaderna som rör sig i kalejdoskopets magiska ljus. Detta ”Jag” är den ”Gamla”. Om det så kallas Sophia, Krishna, Buddhi-Manas eller Christos är det ändå alltid den ”förstfödda” utsprungen ur Alaya-Mahat – den Universella Själen och Universums Intelligens. Den esoteriska innebörden i verserna i Jobs bok skulle alltså vara: ”Vishet tillkommer de gamla (människans Högre Jag) och förstånd de som länge levat (och dess antal reinkarnationer)”. Ingen kan uppnå sann och slutlig visdom i en enda inkarnation, och varje ny inkarnation, vare sig den är lycklig eller olycklig, är ännu en lärdom som har skänkts oss av den stränge men ändå alltid rättvise läraren – DET KARMISKA LIVET.

HELENA BLAVATSKY

Utdrag ur Visdomens dualistiska aspekt
Bulletin nr 220, Mars 2009, Malmölogen