Teosofi i det dagliga livet (28)

Många människor tror att religion betyder att förbereda sig för döden eller för något i framtiden. I praktiken betyder religion förberedelse för och kunskap om livet och att leva våra liv så som det borde levas. Det som förbereder sig för döden är livet och det lever för alltid. Formella religioner besvarar inte ens frågan varför döden finns och inte heller någon av de andra brinnande frågorna i det dagliga livet. Varför har vi lidanden och sorger? Varför är vi här? Vad var människans ursprung? Varför så många olika förhållanden för mänskligheten, varför föds några till att lida och andra till glädje, varför några till ringa omständigheter och andra till höga, varför några med stora förmågor och andra med få och ringa? Rättvisa fordrar svar, men som religionsformerna inte erbjuder, med deras ”Skapare”, för om människan är skapad av en skapare kan hon inte hjälpa sig själv och är absolut oansvarig. Vilken varelse som helst om den var ”perfekt” skulle bevara rättvisa; men orättvisor finns bland människor. En skapares nycker och infall förklarar inte svårigheten. Vilken som helst varelse, hur stor och hög som helst, måste med nödvändighet vara begränsad, ändlig, ofullständig och ofullkomlig – någonting utanför oss, något som inte innehåller universum, men som finns däri.

Vi måste gå bakom varje idé hos en Varelse, till alla varelsers källa – till en grundval som är gemensam för högsta och minsta varelse. Den grundvalen och källan finner vi inte alls genom att se utåt, utan den är själva förmågan att förnimma, varhelst det finns liv. Ande, Liv och Medvetande är detsamma i varje varelse, och det är odelat, men med hur många varierande former och förnimmelser som helst. Evolution är ingen tvingande kraft utifrån, utan den aktiverande kraften av Ande inifrån, som driver på, till allt bättre uttryck. Alla framåtskridanden sker inifrån. All kunskap vi förvärvar, alla erfarenheter vi får, uppnås och bevaras inom oss. Var och en är alltså den Seende; allt annat ses. Så kunskapen som vi måste få är inte information utifrån, inte andra människors tankar, utan förståelse av vår egen väsentliga natur, som återspeglar varje element i det stora universum, från allt livs grundval till varje yttre framställning – precis som varje vattendroppe i sig själv innehåller allt som finns i det stora havet, som den kom ifrån. Inte heller finns Lagen utanför oss. Lagen är alltid inneboende i Anden; det är aktionen, som i varje individuellt fall framkallar reaktionen, och till mänsklighetens kollektiva massa. Under lag och rättvisa är vi här. Det finns inget sådant som orättvisa i universum.

När vi vet något om vår essentiella natur, något om livets ändamål, och att livet byggs upp av lärande, vetande att universum helt och hållet lever, och att det i verkligheten inte finns orättvisor, utom i vad vi tillfogar oss själva genom reaktioner, – skulle det ge oss en helt annan syn på livet och praktisera dessa idéer i dagligt bruk. Vi skulle ta den ställningen, som de flesta av oss behöver ta, den om vårt ansvar, som religionerna har lärt oss att lägga över på någon Gud eller djävul. Erkänner vi att var och en av oss kommer ur samma Källa och går mot samma mål, om än vägen varierar med pilgrimen, kommer vi att handla mot var och en, som om denne var en del av oss själva. Liksom vi själva, så rör sig var och en vidare – kanske nedanför oss, möjligen ovanför. Från den som är ovan kan vi få hjälp. Den som är nedan kan vi hjälpa. Sådana är de ömsesidiga beroenden, som borde råda mellan alla medvetna varelser; och om sådana begrepp rådde skulle vår civilisation inte vara som den nu är. Vi skulle inte se var mans hand resa sig mot varje annan människa. Vi skulle inte se att människor i svåra omständigheter fann felen i felaktiga omständigheter, utan snarare fann fel i sina egna felaktiga relationer med andra, vid någon tid när de missbrukade förmågor de hade. Vi skulle se att var och en sökte disciplinera sig själv, sökte ta sig till riktiga förhållanden med allt det andra – kanske inte så mycket i det yttre som i det inre; för vi kan vara säkra på, att om vi gör spannens insida ren, så kommer utsidan att ta hand om sig själv. Vi har ingen större plikt att utföra än att göra våra naturer klara och rena – att göra dem sanna, att stämma dem med allt livs stora syfte, själens evolution.

Vi kan inte vänta med att börja åt det hållet tills vår nation vaknar upp till teosofin, för nationen kommer bara själv att vakna när varje individ vaknar till vad som finns inom densamme och genom sina tankar och handlingar ingjuter i andra människor att få liknande tankar och handlingar. Anta att varje människa bestämde att hon skulle göra allt hon kunde för varje annan människa, tror du då att någon skulle lida? Inte en enda! Det skulle finnas fler att hjälpa än de som lider. Men vi är rädda att om vi handlar på det sättet, så kommer andra inte att göra det. Så vi rör oss inte alls åt det hållet. Majoriteten människor tänker på helt andra saker. De har fullt upp med sina behagliga gudars helgedomar och söker det bästa av allt i livet, på andras bekostnader. Eller de söker vinna ”viljekraft” så att de kan få något av någon annan för ingenting. Det är den slags ”vilja” som i allmänhet önskas, med syfte att få vad som mest tillfredsställer. Är inte det psykiskt banditliv? Vad som än fås på det sättet tas från någon annan och vi kommer att betala få det tillbaka, till minsta öre – om inte i detta liv, så i något annat, för rättvisans vågskål är ofelbar och den fungerar träffsäkert.

Ser vi inte att vi kan lita på ett universum som felfritt rör sig vidare under den perfekta rättvisans lag? Säkert kan vi det. Vi kan gå framåt med absolut tillit på lagen i vår egen andliga varelse, i vetskap om att vad än som sker är nödvändigt för oss. Och att just sådana förhållanden som vi så svårt känner är lärande för oss, för de ger tecken på en felaktig tendens eller brist hos oss där rådande trångmål ger oss en möjlighet att komma över, för att stärka vår egen sanna karaktär. Allt vi har vid livets slut är den karaktär som vi förvärvat – vare sig god, ond eller likgiltig. Människor lever sina liv och försöker undvika vad de ogillar och uppnå vad de gillar, allt vad de kan och så länge de kan. Om de fick all världens rikedom och varje möjlighet som de önskade, vad skulle det ge dem? Vid döden skulle allt lämnas där de fick det, för inget därav hålls fast vid Anden. Idén att få för sig själv är en av de falska föreställningar som hindrar människor att förstå sig själva som andliga varelser och att använda de förmågor som tillhör dem – för alla förmågor av varje slag – elektriska, dynamiska och explosiva – kommer från den Enda Universella Anden och i varje människas inre är alla universums förmågor latenta.

Fysiskt liv måste inte vara en sorgens dal. Tiden måste komma när vi ska ha gjort människans jordeliv till vad det borde vara, när vi inte ska vara rädda för någonting och när vi inte ska frukta våra medmänniskor. Det sades om Daniel, att när han gick in i lejonets kula rörde rovdjuret honom inte alls. Varför? För att hans hjärta var rent. Han hade ingen harm i hjärtat för någon. Han litade på sin egen varelses andliga lag och all natur bugar sig djupt inför det. Vi skulle kunna gå ut lugnt och stilla, modiga och lyckliga, i förlitande på lagarna i vår egen natur. Om vi gjorde det skulle vi föra våra dagliga liv i linje med den naturen; för det är inget i våra handlingar som inte kommer från förnuftet och bakom förnuftet ligger våra handlingars motiv. Motivet är vad som gör våra handlingar verkligt ”goda” eller ”dåliga”. Om vi är rättskaffens i oss själva och önskar göra gott, då kommer allt vi gör att flöda riktigt ifrån oss och varje verksamhet att vara rättskaffens. Alla handlingar skjuter upp ur och färgas av de motiv som hålls, när de utförs.

Teosofi är den enda filosofi som kan användas åt varje håll i dagligt liv. Den kan användas i alla riktningar, höga och låga, för den användningen kommer från en förståelse av Anden själv, från att handla för Självet, och som Självet, för Självet agerar bara genom varelserna. I ageranden för och som Självet, åt alla håll, flödar allt annat linjefullt. All förstörelse som finns omkring oss, allt elände vi ser, har åstadkommits genom förnekelse av
den Helige Anden – vår förnekelse av Anden inom oss. Vi förnekar den när vi handlar som om vi vore våra kroppar, eller våra förnuft. DET kommer inte att förnekas. När människan möter följderna av den förnekelsen och ser dem som onda lär hon sig att det är inte vägen. Då söker hon Sanning och genom att finna sanningen uppnås allt hon kan önska sig – hopp, lycka och bättre förståelse av sin och all existens. Det var för att ge människor allt de kunde ta emot ifråga om själens natur, så att de skulle kunna komma ut ur denna sorgens dal, som de Varelser, kända som Gudomliga Inkarnationer, har nedstigit hit, av Sina egna viljor. För från tidsålder till tidsålder har De fört vidare denna kunskap om naturen och om människan och om livets ändamål, med läranden därom, genom många mänskliga civilisationer. Det är den kunskapen som gör Dem till gudar för oss, i Deras ära och kraft.

Robert Crosbie

länk till innehållsförteckning för Universell Teosofi Online

mera Robert Crosbie Online