Sann klärvoajans (24) – av Robert Crosbie

Ända sen den Teosofiska Rörelsen började uttrycka sig i det yttre år 1875 har termen klärvoajans (klart seende) för många människor blivit familjär. Under 1800-talets senare och 1900-talets första delar blev många slag av dessa observerade och erfarna. Klärvoajans hade i sig själv sin egen egenartade utveckling och färdighet. Klärvoajansens olika slag gällde varierande grader av att förnimma materia utan att det fanns något fysiskt att se och till händelser som ägde rum på långt avstånd från den seende. Men tyvärr hade alla dessa slag av klärvoajans begränsade utsträckningar och var bara delvisa och partiska.

Samfund för psykologi och psykisk forskning har tagit på sig uppdraget att finna ut vad de klärvoajanta förmågorna kan vara, eller inte vara, och detta utifrån hjärnan eller bara fysisk existens. De söker då de nödvändiga orsakerna för verkningar som själva satts i rörelse av orsaker som är dolda och följaktligen är deras forskningar begränsade.

Ändå pekar själva klärvoajansen mot, att människan själv faktiskt har latenta förmågor att se, höra, känna och kontakta, på vilka avstånd som helst, och att detta inte är begränsat till vissa personer utan gemensamt för hela mänskligheten.

Det finns en sann klärvoajans. Det finns en sann skola i ockultism. Det finns många falska personer i klärvoajans. Det finns många falska skolor i ockultism. Alla de falska skolorna riktar sig åt håll som är attraktiva för det vanliga mänskliga sinnet, det som önskar uppnå något för sig självt, så som det sinnet ser sig vara. Och så är det med de olika slagen av klärvoajans. Om någon människa, som försöker finna någon sådan förmåga inom sig, därmed önskar finna något för sig själv, kommer den förvärvade klärvoajansen aldrig att leda henne i någon sann riktning. Ingenting kan ge någon sann förståelse av klärvoajans, och inte heller visa vad sann klärvoajans kan vara, utom det att studera människans natur, världens natur som hon lever i och solsystemets natur som världen existerar i.

Nyckeln till sann klärvoajans ligger i människans sjufaldiga natur. Det finns sju distinkta medvetandeplan;det finns sju distinkta tillstånd av materia, varav det fysiska är ett. Dessa sju tydliga verksamhetsplan är de olika områdena i människans natur, men det är samma Enda som verkar på alla de olika områdena. I något sant avseende bör vi då förstå klärvoajans som att se klart i vartenda ett av dessa människonaturens områden. Alla andra delvisa slag av klärvoajans kan inte ge oss några stora resultat och förvisso ingen stor kunskap.

Många är de som ”försökt utvecklas sittande” och för att kunna se och höra på avstånd bemödat sig till att uppnå det tillstånd som kallas ”astralplanet”. Men åt det hållet ligger de största tänkbara farorna. Att blott se eller höra saker ger ingen förståelse av sakernas natur och mycket som vi kan attraheras av på astralplanet kan till just sin natur vara farligt eller giftigt. Bemödanden för att nå det planet ligger alltid i att vara passiv och när vi låter oss bli passiva kan vilka influenser som helst, utanför de normala fysiska iakttagelseförmågorna, nå oss. Vi är då lika mycket byten för onda effekter som öppna för goda och väljer inte åt något håll. Vad än som finns i vår natur attraherar det goda, eller onda, eller deras blandningar, i enlighet med vår egna natur, men blotta seendet eller hörandet kan i sig inte ge oss någon kunskap och inte heller ta oss ett enda steg framåt. För att ge en bild på detta, säg att vi fördes till planeten Mars, såg varelsers verksamheter där och hörde ljuden av deras tal. Om de vore av annat slag än vi själva skulle vi inte alls förstå vad de gjorde. Sann kunskap och sann förståelse vinns genom riktiga uppfattningar av lagar och principer och inte på något annat sätt. Precis så som det finns en lag, som från våra varelsers själva begynnelser drev oss till att avancera steg för steg i utveckling, så finns det en lag som låter oss uppstiga steg för steg på kunskapens trappa. Inte ett enda av dessa steg kan försummas. Att försöka nå toppen genom att hoppa från botten är omöjligt, för varje steg beror på varje annat. Det högsta vilar på alla de andra och det lägsta föregår det högsta.

Människans sjufaldiga natur förklaras bäst med att hänvisa till de tre stora principer som ligger bakom allt liv, såväl som varje religion och varje filosofi som någonsin funnits, nu finns eller skall finnas. De kan uttryckas med de korta termerna Gud, Lag och Existens. Ifråga om Gud har de forntida återgivit att det finns En Absolut Princip – Outsäglig, Oöversättlig, Odefinierbar, Oändlig, Ofantlig, Allestädes Närvarande – Orsaken och Upprätthållaren för allt som funnits, finns och någonsin skall finnas. Gudomlighet, det allestädes närvarande, kan inte utebli från någon punkt i rymden och vi är oskiljaktiga från Det. Var och en är av Den – en stråle av, och ett med, den Absoluta Principen. Förmågan i oss att uppfatta, att veta, att erfara – skiljt från vad än det är som ses, vets eller erfars – är det Enda Självet, Det Enda Livet och Det Enda Medvetandet, lika delat av alla andra – varje varelses Källa, varje varelses Liv, varje varelses Kraft. Bakom allt uppfattande, kunnande och erfarande är det Enda odelade Självet. Häri ligger Broderskapets sanna grund, det förenande bandet mellan alla varelser ovan människan och för alla nedan människan. Och den verkliga tillväxten i gudomligt liv är att alltmer få detta Livets fullhet hos var och en klart för sig. Med att handla för, och som, det Självet, åt varje håll, medveten om att Självet verkar i och genom alla – alla i strävanden att fatta mer och mer av att var och en är det Självet – börjar fullheterna i ens egen natur och alla andras att ses, sättas värde på, förstås och bistås.

Den andra stora principen – Lagen – visar att universum är ett gränslöst plan vari periodiska manifestationer äger rum. Den här jorden hade en början; detta solsystem hade också en början. De kommer då också att ha sina slut, då allting som börjar i tiden slutar i tiden. Alla jordar, solsystem och alla grader av varelser har nått sina nuvarande tillstånd genom evolution, evolution som råder under en exakt lag, som bor i själva naturen hos allting som det gäller. All evolution fortskrider från varelser. Det är krafterna som kommer från varelsers handlingar som bringar individuella och kollektiva resultat.

Lagarnas lag är Karma – lagen om aktion och reaktion, av orsak och verkan – aktiviteters aspekter som inte kan frånskiljas. I naturliga ordningsföljder, med perioder av aktiviteter och vila, pågår alla framåtskridanden under denna lag. Som det efter natten kommer morgon igen, som det efter vår, sommar, höst och vinter kommer vår igen, så kommer efter födelse, barndom, ungdom, mognad och död födelse igen. Reinkarnationsprocessen, eller att komma in i en kropp igen, är lika naturlig som att komma in i en ny dag, som ännu inte är. Detta livet är, tidigare liv var, de nästa ska bli. Som då planeter och solar har sina slut, kommer de, och varelserna som de sattes samman av, att ha sina reinkarnationer — nya begynnelser.

Den tredje fundamentala principen pekar mot det faktum, att universums alla varelser har evolverat från lägre slag av förnimmelsenivåer till högre, och med starkare individualiseringar, att varelserna ovan människan har genomgått vårt stadium, att i ett oändligt universum med oändliga möjligheter kan evolution aldrig avbrytas och upphöra, och att med vilket slag av fulländning som än kan nås, i någon ras, på vilken som helst planet, eller i något solsystem, så ligger alltid större möjligheter bortom det.

När detta solsystem började, då var det bara en fortsättning på vad som hade varit. I en annan sammanhopning, på en annan planet, så var alla grader av varelser som korresponderade mot vårt minerala, animala, mänskliga och övermänskliga verksamma tillsammans. Den stora dagens verksamheter upphörde och den världen slutade, så långt det gällde dess vidare aktiviteter, precis så som vi slutar när vårt vakna medvetande upphör och vi går till sömns. Sedan kommer nästa dags gryning och en livaktig verksamhet vaknar upp igen. Alla varelserna som hittills hade uttryckt sig och dragits tillbaka in i materiens ursprungliga tillstånd framskrider igen, på en ny grund, till vidare utveckling.

När den här världen började var vi självmedvetna varelser, klädda i det ursprungliga slag av materia varur alla följande tillstånd har fortskridit ur och i vilka alla förändringsmöjligheter är oändliga i. Precis som vår planet började i ett nebulöst tillstånd och tenderade mot sammansmältning, gradvis kallnade, hårdnade och kondenserades, så har varje levande mänsklig varelse sammansmält i substans, tills den har nått detta mest täta och kompakta plan och slutliga sammansmältning i den nuvarande fysiska kroppen. De trappsteg som människan nedstiget är sju till antalet. Att detta solsystem, denna jord och människan är sjutaliga till sin natur är läran. Lägg märke till den sjutaliga tonskalan och spektrumets sju färger. Dessa färger ”uppkommer” inte av en slump, de är evolutionära differentieringar av den enda substansen. Både ljud och färg är olika vibrationshastigheter som instrumenten örat, ögat eller båda fångar upp. Några tänker att då vi nu bara har fem sinnen förvärvar vi gradvis ett annat. Vad vi verkligen har är fem organ som ger materian fem distinkta kännetecken. Vad vi härnäst skall nå till är att förstå materians sjätte kännetecken och bortom det ligger det sjunde sinnet, på sätt och vis syntetiska, som täcker dem alla och hör till tillvarons högsta plan.

Om vi är den varelse som förnimmer, alltså vetaren, och anden, och Liv, Medvetandet självt, vad skulle då sann klärvoajans vara? Skulle det möjligen kunna kallas sann klärvoajans, det som skulle omfattas av blotta seendet med vissa sinnliga ögon, på ett materietillstånd, bara lite förflyttat från detta jordiska? Det finns sant klärvoajanta människor som inte bara vet vad som är påtagligt för alla, utan ser allt som finns i en människa eller i någon varelse. I deras anblick kan man inte göra en rörelse av något slag, inte ens en så enkel som att flytta sig från en stol till en annan, utan att sätta vart och ett av hans sju sinnen i rörelse och i linje med de sju sinnena klargöra varenda kvalifikation eller motiv man någonsin haft. Det ligger i någras förmåga att känna människors själva hjärtan och veta själva motiven som sätter människorna i rörelse. I sann klärvoajans är den verkliga varelsen absolut och villkorslöst vaken. Han använder vart ett av sina instrument med precision och i exakt linje med varandra. Han har klart seende. Han når nedåt in i människans motiv, ty han ser allt. Hur kan han se? Varje centrum i människan, det vill säga varje organ, har utvecklats under de lagars verksamheter som styr solsystemet. De lagarna kan vara kända. Varje centrum har sin egen bestämda färg och sitt eget bestämda ljud. Det representerar också en bestämd symbol och form. Om då någon kände ljudens, färgernas, symbolernas och formernas lagar skulle han lika säkert som vi med det enklaste skulle kunna säga vad som förorsakade någon rörelses natur och motivet därbakom. För honom skulle bedrägligheter och humbug inte kunna döljas, ondska inte kunna hemlighållas och motiv inte kunna skymmas. En sådan förvärvad förmåga, utan någon möjlighet till misslyckande, skulle vara gudomlig – den sanna klärvoajansen.

Sann klärvoajans förvärvas inte genom att ”sitta för utveckling”. Man kan sitta i utveckling tio miljoner år och till slut bara kunna sitta. Den sanna förmågan vinns genom att sträva mot att förverkliga vår egen gudomliga natur, till att kunna verka som gudomlighet verkar, och detta genom att söka äga allt som är möjligt, så att vi kan lägga det till våra medmänniskors tjänst. Förmågan vinns genom självuppoffrande tjänster och inte på något annat sätt. I självuppoffring uttrycker sig det gudomliga i oss som mest. När människan rör sig vidare, mer och mer inser sin gudomliga natur, och arbetar mer och mer för varje annans natur, finner hon att andlig kunskap väller upp spontant inom sig. Hon söker ingenting för sig själv. Hon söker alla förmågor och alla kunskaper bara för att hon skall kunna hjälpa andra, som är mindre utrustade. Jesus sade: ”’Må den som skulle vara den störste av er tjäna den minste.” Och så har det alltid varit i detta stora verk, att de största bland oss tjänade de minsta. De var de ödmjuka, som inte sökte företräden och erkännanden.

Altruism, självuppoffring och hängivelse för mänsklighetens högsta intressen – de bildar lösenordet för sann klärvoajans. Om det kunde vinnas på något annat sätt, skulle inte då rätt många saker som hänt och rätt många svåra olyckor som drabbat olika folk ha undvikits? Om då sådan kunskap kunde köpas, skulle inte institutioner utplundras, människor bestjälas och aktiemarknaden exploateras, för att vinna alla slags egna fördelar? Sann kunskap används aldrig för egna fördelar, inte ens till försvar. När Jesus hängde på korset sade de: ”Låt honom rädda sig själv, må Han ta sig ner från korset. Han räddade andra, sig själv kan Han inte rädda.” Var Han så kraftlös, att inte kunna ta sig ner? Inte alls. De hade utgjutit sina naturer över Honom. Och Han hade lidit av det. Om Han så hade valt hade Han kunnat förgöra dem helt. Men Han sade: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.”
Inte heller skulle de som förmår läsa personers innersta tankar då kika sig omkring och försöka upptäckta vad andra önskar dölja. Aldrig skulle de se efter något, om inte behovet för det kommit upp för dem. De skulle ta varje människa med dennas egna värdering. Om då en sådan bedrog – oavsett hur och med vad – skulle de bemöta henne på hennes egen plats och hela tiden med strävan att ge henne en högre synpunkt.

Det finns varelser som från tid till tid kommer in i världen, utan kännetecken som vi som människor kan känna igen, men ändå besitter de kunskaper som vi ivrigt önskar ha. De känns aldrig igen medan de är ibland oss, förutom av de mycket få; men när de försvinner, är det förmedlade precis det som säger vem de var. Av själva karaktären i Jesu läror känner vi igen den varelses natur som gav dem. Så är det också med Teosofins läror – en kunskap som är absolut vetenskaplig, täcker naturens varje område och förklarar allt som nu är mysterier – de tillkännager de varelsers natur, som kom hit med Teosofin, våra Äldre Bröder. Och De, som rest sig själva upp ur våra led, lämnar oss inte i oro och bekymmer, i mörker, i okunnigheter. Deras önskan är att vi skall se, förstå, själva veta, och, med att kvickt få idéerna riktiga som vi håller om livet, och låta riktiga handlingar flöda ur riktiga idéer, så må vi kunna verka som gudomliga varelser. Hur blinda och hur okunniga vi än må vara lämnas vi inte ensamma, utan hjälps just så långt som vi önskar och förtjänar hjälp och just så långt som vi, med vad vi lär oss, hjälper andra som vet ännu mindre än vi. Osjälviskhet, och bara det, skänker oss alla gåvor som finns. Som Jesus sade: ”Sök först himmelens rike och allt det andra skall ges er också.”

Robert Crosbie

länk till innehållsförteckning för Universell Teosofi Online

mera Robert Crosbie Online